Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek 🦄👍🏻

@pinglan_not Idag har det varit en ok dag, men tankarna förs alldeles för ofta till vin, men jag är helt bestämd i att absolut inte dricka. Men jag reflekterar över hur hjärnan går på gamla vanor, "nu ska jag hem och ta ett glas vin för det är lördag" sen kommer man på sig, NEJ det är slut med det, just det!
Försöker hela tiden påminna mig om vinsterna med att vara nykter och att jag faktiskt heller inte har något val, måste ta denna väg för att bryta allt.
Hur har du det?

@pompas hur har du det idag? 🩷

Ja och att kunna köra bil 06 en söndag utan att vara orolig för att bli stoppad. Vara klar i knoppen, delaktig och vaken. Det är livet det.

Hej alla kloka och starka själar på detta forum. Har läst många inlägg den senaste tiden men inte skrivit själv förrän nu. Jag förstår av alla berättelser här att alkoholism verkligen är en sjukdom där de som drabbas (både beroende och medberoende) delar många liknande upplevelser. Det verkar liksom finnas ett sjukdomsförlopp som de flesta går igenom - och som en del lyckas ta sig ur..
Mitt eget elände har pågått i några år men eskalerat det sista året. En sambo som är mer eller mindre onykter flera dagar i veckan. Han dricker några öl för hantera sitt dåliga mående utan att reflektera över hur denna självmedicinering påverkar resten av familjen. Som berusad är han aldrig våldsam men grälsjuk, oresonlig och otrevlig i största allmänhet. Det stör mig så otroligt mycket att han inte har några gränser för hur full han blir när han är här hemma tillsammans med våra barn, 7 och 10 år gamla. Jag har sååå mycket oro och ångest över vilka spår hans missbruk sätter i dem.

För ett par månader sen bröt vår 10-åriga dotter ihop i skolan för att jag skulle iväg på tjänsteresa ett par dagar och då lämnade dem ensamma med sin pappa. Jag hann ju inte ens till flygplatsen innan socialtjänsten ringde…
Det där blev en vändpunkt, nu har vi kontakt med socialen, han ska gå på alkoholrådgivning och vi har bestämt oss för att separera. Dit har vi dock inte kommit än, rent praktiskt. Och hela
den biten skrämmer mig nåt fruktansvärt -han är helt inställd på att barnen ska bo varannan vecka hos honom. Det känns helt orimligt ur mitt perspektiv. Det kommer ta tid för honom att hitta fotfästet i ett nytt nyktert liv och ännu längre tid innan jag känner mig trygg med att så är fallet. Tills dess kommer det ju inte funka att barnen bor växelvis, det kan väl inte socialtjänsten heller tro på ? Eller?
Hur har ni som har barn och gått igenom samma sak gjort för att hjälpa barnen? Jag tänker att det såklart är bra att de får ett nyktert hem åtminstone varannan vecka men undrar hur de kommer ha det den andra veckan.. kommer han hålla sig nykter då?… eller kanske bara lite onykter? …eller helt stupfull? Jag tänker jag då kommer att hamna i ett totalt medberoende och att barnen blir lämnade att hantera en dysfunktionell tillvaro på egen hand. HJÄLP!! DETTA FÅR BARA INTE HÄNDA..

@LiisaFliisa Jag tror man får tänka en dag i taget och att man gör det som en snäll handling mot sig själv, det är inget straff. Jag tänker då så, att jag blir den bästa versionen av mig själv utan A. Av erfarenhet vet jag att sug går över så det gäller att sysselsätta sig med annat en liten stund. Jag blir triggad av stress, hunger, trötthet och sånt. Att äta, sova, promenera eller träna fungerar för att ”rida ut” suget för min del. Kämpa! Starta en egen tråd 😊

@Andrahalvlek ja men så är det. Jag har redan mejlat dom och de har pratat med min fru om hembesök men hon tyckte inte det behövdes. Vi ska ju dit som familj till familjesektionen. Jag kommer berätta att detta var egentligen bra att jag tog et återfall för nu har jag fått känna på den andliga uppenbarelsen om varför man tar till flaskan. Jag vet ju nu varför jag tagit återfall och har inlett behandling för detta. Idag var jag på AA-möte. Var pirrigt men kändes bra. Temat var återfall vilket var lämpligt. Inte bara jag som tagit återfall.. Jag går upp på morgonen med tankarna om att det blir en bra dag och att jag duger som jag är. Något som min behandlar kommer ta upp 4/1 när vi träffas. Jag äter antabus så jag kan inte dricka och jag vill inte dricka och ska inte dricka.

Kommer tankarna så ska jag spela hela filmen och filmen brukar inte sluta i glädje. Imorgon ska det bli en bra nyårsafton.

Hej @futurista,

ÄNTLIGEN, har jag också tagit ett beslut. Från och med 1 januari ska jag ha en vit månad. Vågar inte tänka längre än så. Har köpt hem gott te, Loka och alkoholfri öl. Har även bokat in mig på ett pass yoga på måndag kväll. MEN, jag är livrädd!!! Hur ska man tänka? Har druckit kopiösa mängder i mer än tre år. Försökt sluta med sprit...Kan inte tänka på annat när jag sitter ensam hemma kväll efter kväll efter kväll...
Kramar

Tack för uppdateringen. 🤗
Du får ta det som det kommer, och det viktiga är att du trivs.

Gott slut på året, och
Gott nytt år!
🎉🌹

@Geggan Tack! Det svåraste inför nyår är gjort. Var på bolaget och handlade förut. Bara alkoholfria öl och a fritt bubbel till mig och alkohol till sambon. Lite stolt faktiskt. Och nu är det stängt. Den här helgen känner jag mig inte orolig. Kram🥰

Lyckades ta mig ut i dagsljus idag och kastade sopor fast jag egentligen inte hade någon ork alls. Men tyckte att det fick vara nog med att sitta och deppa. Gick några meter fram och tillbaka. Kanske inte mycket att skryta med, men det blev då minst 700 meter i alla fall. Nu känns det lite bättre i humöret och har inget alkoholsug heller. Ska snart äta lite fiskgratäng som snurrat runt en stund i mikron. Dricker nu alkoholfri cider och snart så stänger bolaget.
Inga onyttiga flaskor och burkar i huset, och när man kommit in i det nya året 2024 som är inom kort. Då kan man för första gången sedan förra årtusendet säga att – Jag har inte varit på Systemet sen förra året. Så vill jag att det ska vara under hela det nya året minst. Tänka sig ett nyår som nykter, vem kunde väl tro nåt sånt för bara ett par månader sen lite drygt...

Massor av kramar till dig! Ett stort och modigt steg har du tagit i dag. Var extra snäll mot dig själv nu och ta hand om dig.

@Andrahalvlek Tack för din nyårshälsning i min tråd❤️ Tack för att du finns här på forumet! Jag har i princip aldrig följt dina råd knappt någon annans råd heller här på forumet. Det låter ju väldigt förmätet som om jag inte skulle behöva råd klara mig på egen hand. Nej, så är det verkligen inte! Och faktum är att jag köpt böcker, lyssnat på en del…och jo vissa råd har jag följt fast jag visste att jag skulle dricka. Jag drack ju hela tiden. Och jag behövde behandling. Men jag behövde/behöver även forumet. Och jag har nog läst allt vad du skrivit! Det är helt fantastiskt fyra års nykterhet så jäkla stort💪🏻
Massa Grattis några dagar i förskott🥳

Kram❣️

@Himmelellerhelvette❤️ Ja, även om jag kan känna en sorg att det blev så här så känns det ändå skönt. Det känns som det bästa alternativet!

@Geggan❤️Ja, jag ska ta vara på tiden.. ska göra så gott jag kan. Älskar promenader i naturen. Men just nu hos oss är det ta mig sjutton isgata överallt. Igår regnade det och det blev riktigt halkigt idag är det minusgrader så där det var barmark är det också halkigt. Att gå ut och gå med myrsteg är inte så kul men ska se om jag ändå kan våga mig ut lite grann. Livrädd för att bryta mig😳

@Andrahalvlek Tack❤️

En dag kvar t Nyårsafton. 344 nyktra dagar! 21 dagar kvar till ett år! Och jag känner mig stabil i min nykterhet🙏🏻 Jag känner mig inte annars särskilt stabil. Gråter och är arg om vartannat däremellan jättetrött. Men i nykterheten är jag stabil. Skönt att jag är stabil i något💪🏻

Jag är inte särskilt bra på allt hålla min planering. Tänk att ha @Andrahalvleks pannben! Men efter nyåret när jag börjar min sjukskrivning ska jag verkligen försöka. Vad jag vill är att varje dag få frisk luft, träna några gånger i veckan och lägga mig i tid på kvällen. Äta bra. Fokusera på mig själv. Vid övriga sjukskrivningar under året så har jag varit på behandling eller så har min dotter varit mycket sjuk. Nu har jag mer tid för mig själv. Jag måste lära mig att fokusera på mig själv. Jag brukar inte ta jobbet med mig hem i mina tankar. Men om jag gör det nu blir jag jättestressad för jag känner att jag ligger efter i mitt arbete med alla mina kontakter m föräldrar. Det är inte så att jag är oumbärlig men jag vet att ingen gör mitt jobb när jag är sjukskriven.

Imorgon på nyårsafton har min man och jag blivit bjudna t min bror och svägerska. Jag blev så förvånad att dels bli bjuden dessutom på nyårsafton. Jag blir glad för att dem vill fira med oss men jag har ändå blandade känslor. Anledningen t att jag har blandade känslor är att allting blir så ytligt. Det finns så mycket som är osagt och det är svårt att prata om det. Jag vill egentligen prata mer om de otrevliga sms jag skrev t dem när jag drack. Fast jag skippar nog det nu på nyårsafton. Jag kanske inte kan skapa rättvisa, förståelse. Jag tyckte dessutom att det var jobbigt att åka iväg på nyårsafton när jag hade sagt t vår dotter att hon kunde komma hem t oss om hon ville. Jag vill inte att hon ska vara ensam. När jag sa t henne att vi hade blivit bjudna t min bror men att jag hade ju sagt t henne att komma t oss sa hon ”Men Mamma…..”. Det handlar ju om mina känslor. Nu ska hon börja jobba 7.30 på nyårsdagen så hon hade inte stannat hela kvällen ändå. Tycker ändå att det är skönt när nyårshelgen är över att ett nytt år tar över. Jag ber för att 2024 ska bli bättre än 2023🙏🏻

Önskar er alla en så bra lördag som möjligt😍❤️

Jag funderade hela kvällen och natten igår och fortsatte fundera under morgonen. Men det känns inte rätt i magen att åka tillbaka hem, det känns inte rätt att försöka igen. Jag tror liksom inte på att han kommer ändras på riktigt, och jag är nog själv inte villig att kavla upp ärmarna och göra min del för att bli bättre på att kommunicera.

Han ringde och vi pratade mer idag. Jag berättade att jag vill stanna kvar här istället för att åka hem idag. Jag berättade att jag vill att vi gör slut och att jag kommer leta efter en egen lägenhet. Han känner sig sviken för att han inte får chansen att ändra sig och sviken för att han upplever det som att jag ljög för honom igår när jag sa att vi skulle prova igen. Men det känns inte rätt i magen, jag vill inte. Jag är välkommen hem när jag vill, och han vill att jag bor där medan jag letar efter lägenheten, men jag är rädd att hamna i samma mönster igen och fortsätta vara medberoende. Jag är också rädd för att jag ska ändra mig och stanna kvar längre än vad som känns bra.

Så nu är det slut mellan oss, men vi ska försöka vara vänner och umgås. Jag älskar ju honom, och vi har otroligt roligt ihop när vi umgås. Jag tycker om hans söner vi har roligt ihop allihop. Så imorgon ska jag åka dit och fira nyår ihop, jag får se om jag vill sova där eller hemma hos mina föräldrar.

Det känns ledsamt, mycket tårar nu efter att vi pratat. Jag är ledsen för att jag svikit oss, för att jag sårat honom, för att hans äldsta son kommer bli ledsen och hamna i kläm, ledsen för allt som kunnat vara men inte kommer bli av, ledsen för att min hund behöver flytta och skapa sig nya rutiner igen.

Men å andra sidan så ser jag fram emot att få något eget igen. Att bara behöva tänka på mig själv. Umgås med vem jag vill, när jag vill. Kunna äta all den maten han inte tyckte om. Få inreda och skapa en plats bara för mig. Leva mer minimalistiskt utan massa saker. Spendera mer tid utomhus. Åka på äventyr. Resa mer. Göra allt som han varit för trött för att göra.

Ni har varit ett otroligt värdefullt stöd. Era berättelser och råd. Er värme och kärlek, både till er själva när ni kommit ut ur dimman på andra sidan och kärleken till andra medmänniskor.

Nu ska jag gråta lite till och berätta för resten av min närmsta familj och nära vänner. Sedan ska jag ge mig ut på en lång promenad.

Tack för ert stöd, utan er hade jag nog inte varken lämnat eller upphållit gränser ännu. ❣️

@Letlive Jag blev glad att läsa om din kväll. Vad fin att du fick en mysig kväll med din mamma. Fortsätt på samma sätt och ta hand om dig själv.

@bumblebee Starkt av dig att berätta för honom och att åka till dina föräldrar som du planerat. Eftersom de sagt att du kan bo hos dem tycker jag du du ska stanna där så länge du vill och känns bra för dig. Din sambo har ju redan förklarat att ev förändringar kommer att ske först efter ledigheten är slut. Han kommer nog dricka på extra mycket nu och om det blir förändringar vet man ju aldrig. Ofta säga ju bara det som låter bra och som vi vill höra men att verkligen förändra kräva mycket jobb för den som har ett beroende. Och att få bättre kommunikation osv så länge en person har ett beroende eller är påverkad var och varannan dag är omöjligt enligt min erfarenhet.

Gott nyttårkram 🐘

Gott nyttårkram 🐘

Vill putta upp dig också, min fina forumvän. Jag hoppas innerligt att 2024 blir året då du får åtminstone lite kraft och ork tillbaka och hittar en livsbejakande sysselsättning.

Gott nyttårkram 🐘

Och grattis till snart 4 år som nykter! 🥳🥳🥳 Vilken är din ”pånyttfödd”-dag?

Gott nyttårkram 🐘

Grattis till 4 nyktra år! 🥳🥳🥳 Visst har jag räknat rätt?

Gott nyttårkram 🐘

Fina Miss lyckad, jag önskar dig en toppennyår med kärleken ❤️

Gott nyttårkram 🐘

Även du på behövde puttas upp lite så här en vecka innan din 4-årsdag! 🥳🥳🥳

Gott nyttårkram 🐘

@lillajag2003 Det är väldigt svårt att prata om detta med någon som inte upplevt det, dom säger bara: Det är inte ditt ansvar, släpp det! Och så tycker dom man ska gå vidare. Bra tanke men det är inte så det funkar för oss som lever med det. Vi behöver öva oss på acceptans och vi behöver förstå att det inte är våra ”riktiga” föräldrar som gör att vi mår dåligt, det är ”gestalten” av våra föräldrar. När vi skiljer på dem känns det lättare. Jag kan tänka:
-Nu är det beroendepersonligheten av dig som pratar mamma! Den tar jag inte på samma allvar!

Din pappa är väldigt insiktsfull! Han vet varför han dricker! Han sjunker ner i grupplerier trots att han vet att han borde låta bli. Hade han istället gillat långa promenader eller löpning eller något som han kan göra precis när som helst hade han kunnat ha det som strategi för att inte sjunka ner i grupplerierna. Spela badminton behöver han en partner till och boka bana, det går inte att göra såfort grubblerierna börjar ta för stort kommando över honom.

Jag tycker du ska vara helt ärlig med din pappa, säg att du mår jättedåligt över att behöva ringa för att höra att han lever! Om du säger att det är därför du ringer honom kanske det kan hjälpa honom att förstå din ångest och kanske kan han få ny motivation till att ta tag i sig själv igen🙏 Det är inte längesedan han mådde bra, han vet vad han behöver göra, han behöver bara komma till insikt! Har han jobb och lägenhet så har han inte mist allt, då har han lite kvar som hjälper honom att kravla sig upp, har han ekonomi så han klarar sig hjälper det också mycket för att hjälpa sig själv att vara nykter. Kram