Senaste kommentarerna i forumet

@Letlive
Tack fina du, det gör mig varm i hjärtat.
Visst är det ögonen som är så avgörande?
Det är något som gör att dom liksom inte är där, och detta behöver dom ju inte vara dyngraka för att göra. Det är nått dimmigt över det. Som på ett uppstoppat djur nästan, inget liv i dom.

@Himmelellerhelvette
Det är lite svårt att säga i och med att han ljuger så mycket. Vi bor ju inte heller tillsamman och träffas bara någon gång i veckan.
I våras och somras var han som bäst, tränade, gick ofta en mil om dagen, åt nyttigt och trivdes bra på sitt jobb.
I början av hösten började det öka lite successivt. I oktober började det spåra ur och nu är han tillbaka på ruta 0. Gått upp i vikt, rör sig och pratar långsamt, ljuger och dom där hemska dimmiga ögonen. Så kort sagt 3 månader.
Pratade med min mamma om vad som anses som ett återfall. För mig är ett återfall en enstaka gång som man blir sämre, någon vecka eller så. Jag vet inte vad jag ska kalla detta eftersom han har gått ner sig såpass mycket nu. Är det ett återfall då eller vad kallar man det?

@Himmelellerhelvette
Det var en fin tanke det där med att det inte hjälper honom att jag försöker uppleva hans känslor genom att fantisera. Grubbleri som vi nog alla här är mästare på.
Under perioden i somras när han var fräsch och jag mådde dåligt sa han faktiskt en liknande sak som jag blev väldigt imponerad av att han kommit fram till. Han grubblar nästan mer än mig, vilket kan vara bra att tillägga. Han sa att han kommit fram till hur onödigt det är att grubbla. När man hör det första gången tänker man no shit det vet väll vem som helst. Han sa ”har jag någonsin fått ut en enda vettig tanke ur att grubbla över något en hel natt? Nej det klart jag inte har!” Han drog en parallell till när han spelade badminton vilket han tyckte var kul.” Det konstiga är att under den korta timmen jag spelar badminton så mår jag inte dåligt. Inte ett dugg. Och vet du varför? För att jag slutade tänka och grubbla. Jag hade inte tid! Jag spelade för att det var roligt och la all min fokus på det. Det är alltså mina egna tankar och grubblande som får mig att gå ner mig”. Som sagt som jag sa innan, detta är jättemycket no shit när man tänker på det först. Men efter några gånger kommer jag faktiskt till insikt. När jag inte går ner i samma spiral av tankar så mår jag bra. Jag kan skratta och känna glädje i nuet, just där och då.
Tyckte på något sätt att det passade så bra in på det du sa att det faktiskt inte hjälper, och att distraktion ibland är det bästa vi har.
Vårdcentralen hade konstig telefontider idag och stängt nu under helgen, så jag tänker ringa under nästa vecka. Jag ska fråga vad jag själv kan få för hjälp i det hela. Bara detta forumet har kunnat lindra. Speciellt att höra från andra. Det är svårt att diskutera med andra som inte har varit med om samma situation. Man känner sig ibland ännu mer ensam.
Kram

Vill lätta mitt hjärta lite...
Får styrka av värmen här.
Var ett tag sedan.

Prio ett är att mitt barn verkar i nuläget stabilt. Harmonisk o lugn. Vi har en nära relation o hen söker min kontakt. Vill umgås med sin mamma, o jag är så tacksam för det. Ovärderligt. Kan/Vill aldrig säga nej. 😘
Är samtidigt på min vakt för minsta skiftning, tolkar varje avsteg ftån rutiner mm. En ständig oro som kommer finnas med länge, länge.
Hen har inte tagit mer hjälp än den akuta. Har jag rått hen att göra men kan inte tvinga.

Mannen... Myten, Legenden.
Nä, förlåt, det är inte alls roligt eg.

Jag är less, besviken o arg på min man. Bitter börjar jag vara också o det är faktiskt något jag inte vill vara!
Bitterhet skadar bara mig själv. Tär på mitt inre o gör mig till en sämre version av mig själv.

Det har gått lite upp o ner senaste månaderna. Han sökte hjälp via v för annan sak, o drickandet snappades upp. Samtalade med någon bra o det gav oss ett bra samtal hemma sen. Ffa att vi över huvudtaget pratade om aljoholen var stort!
Han lyssnar bra när tåd kommer utifrån så jag hoppades lite på detta. Han följde några allmänna hälsoråd o skulle dra ner på ölen.
...
Många lediga dagar över jul för honom o tror han druckit nästan varje dag. Utom julafton möjligen. Vi har aldrig haft någon tradition av drickande just på jul. Julmust har dominerat 🙂
Men så kom en av våra gäster med snaps o min man var inte sen att tacka ja. Spelade eg ingen stor roll. Ingen blev full. För mig visar det bara hur lite andra inser läget. Inte alls.

Hans ego växer i takt med tiden alkoholen tagit från honom o parallellt minskar omsorgen om oss i familjen. Sorgligt.
Märker att min respekt för honom sjunker med tiden o vill inte vara respektlös mot någon.

Jag läser, tar till mig o fylls av värme o goda råd av alla här.
Vill inte leva i förnekelse, vill inte att mina barn ska tro att vi måste låtsas något som inte är.
Kanske de inte upplever det så, men vill att vi ska kunna vara ärliga o öppna. Om jag börjar o visar vägen, som var ett mycket fint råd jag fick tidigare, blir det lättare.
Jag har börjat pysa ur mig lite men det är inte alls tillräckligt o mer ska komma riktat mer direkt mot personen i fråga.

Laddar mod o ork för ett nytt snack.
Inspirerad av andra starka här.

Ta hand om er fina medmänniskor!
⭐

@Letlive wow kan inte annat än säga. Bra gjort!! Uppriktigt imponerad. Medberoende är sannerligen som en dåligt kokad gröt och jag kan bara önska att jag tidigare hade haft hälften av den självbevarelsedrift du visade denna kväll.

Förlåt för alla trådstarter. Jag försöker hantera medberoendet genom att rådfråga så mycket som möjligt.

Igår hade jag en min sambo en fin dag. Vi hade ett lugnt samtal om hur jag ser på hennes missbruk och jag poängterade jag fanns där för henne ifall hon skulle vilja ha tag i det. Jag poängterade också att jag enbart vill spendera tid med henne när hon är nykter och hur mycket jag tycker om henne och sakerna vi gör när hon är nykter. Hon var inte speciellt mottaglig. Aja. Nu vet hon vart jag står och jag känner ingen stress. Det är hon som måste vilja sluta. Nu vet hon jag finns där.
Efter samtalet igår gick vi på museum, fikade och tog en promenad vid vattnet. Supermysigt! Väl hemma åkte hon iväg för att handla. Jag konfronterade henne direkt när hon kom hem och sa att jag förstår du har köpt alkohol och då vill jag inte vara med dig. Hon tyckte jag var överdriven men accepterade mitt beslut. Jag gick hemifrån och ringde mamma. Jag satte mobilen på ljudlös så min sambo inte kunde nå mig och bjöd mamma på trerätters. Eftetåt gick vi på bio och jag var inte hemma förrän 00:30. Och då hade min sambo däckat för natten i soffan. Jag lade mig och sov för natten.
Dagen efter såg jag massor av konfliktsökande sms och svammel. Hon bad bla mig ta en taxi och köpa 3,5:or till henne på en nattöppen mack kl. 00:11. Jag frågade henne på morgonen vad hon menade med smsen och hon svarade att hon inte minns att hon skickat dom.

Är så nöjd över min strategi! Jag fick allt det bra i relationen med min sambo och slapp allt det dåliga. Istället för att sitta och hindra henne ringa pinsamma samtal åt jag god mat med min mamma. Istället för att delta i hennes fyllebråk åt jag popcorn och såg på Napoleon. Istället för att somna med klump i magen somnade jag lugn efter en fin kväll.
Jag tror bara att jag prioriterat hennes behov så himla länge att det kändes så befriande att välja bort det och prioritera mina egna. Problemet är väl att man inte alltid kan lägga 1000 kr på en spontankväll. Men det är framtidens problem!

Ville verkligen bara skriva av mig. Känns som jag äntligen hittat något som gör att denna pissiga situation känns lite bättre. Och alla KOM IHÅG att prioritera er själva!!!!

@Crusade Hur är det? Hur går det? Kram❣️

@ISE Tittar bara in som hastigast och frågar hur du mår och har det. Skriv gärna några rader om du vill. Kramar 😍💫

Gud vilken klockren beskrivning. En gestalt som tar över en människa man älskar. Det är verkligen ögonen det märks på.
Se till att försöka prioritera dig själv och påminna din far om hur mycket du uppskattar honom nykter. Kom ihåg du inte är ensam

Håll fast vid magkänslan, den är ofta rätt. Tänk på att missbrukaren är expert på manipulation. Du säger att du har bestämt dig och vet vad du vill - håll då fast vid det. Säg att du behöver en paus. Ska ni vara med varandra så kan ni alltid hitta tillbaka till varandra, men kompromissa INTE gällande drickandet. Det är ju det som är problemet.

Idag berättade jag för sambon att jag ville göra slut och flytta ut. Jag var helt övertygad om min sak när jag kom hem från min promenad, men så ville han förklara sig och ville att jag skulle ge honom en chans. Vi pratade i två timmar: om hur vi är dålig på att kommunicera, hur jag känner att jag för ta ett stort ansvar hemma, hur jag får ta ansvar när han inte kommer ihåg saker, hur hans drickande påverkar mig. Han menade på att jag inte varit tydlig nog med vad jag förväntade mig för förändring och därför skulle det bli ändring nu när han visste. Jag sa att jag inte vill att han dricker på veckorna och inte dricker sig full varenda helg. Han tyckte att det skulle vara annorlunda nu i mellandagarna bara för att vi är lediga. Han tyckte att det skulle bli ordning när vi börjar jobba igen, men det är 1,5 vecka bort. Hur ska det se ut innan dess? Jag for hem till mina föräldrar och ska sova där inatt, men gick med på att komma hem imorgon. Jag sa att vi skulle ge det en chans till, men egentligen tror jag inte att jag vill. Jag vill inte bli sårad igen, jag vill inte få upp hoppet och sedan få det krossat, jag vill inte vänta på hans förändring. Jag hade ju redan bestämt mig... men han lät så övertygande? Jag slits mellan hopp och förtvivlan.

Hemma hos föräldrarna känns det familjärt, varmt och tryggt. Vägarna omkring är bekanta och synen från fönstret är samma som jag är uppväxt med. Men när jag tänker på min sambo får jag en klump i magen. Orkar jag verkligen samla energi och försöka igen? Jag som var helt inställd på att lämna och flytta ut. Väskan packad och klar.

Jag vill stanna kvar här hos föräldrarna, men hur berättar jag det för sambon utan att ge vika igen?

@Flarran tack för ditt svar! Yes kämpar på här, och detsamma till dig! Angående kallduschen du och @marsmallow11 skrev så är jag högst tveksam till för min del-avskyr kallduschar 🙈😂😂 men ska försöka hitta substitut och andra saker när suget kommer! 🩷

@marshmallow11 tack för ditt svar! Det är så sant att det kan gå snabbt! För något år sen så var jag mer inne på att försöka lära mig dricka måttligt. Men nu, sorgligt nog, börjar jag inse att ”min bästa och värsta vän” måste dra för alltid 🙄

@lillajag2003 Hur länge har din pappas återfall varat nu? Hur länge höll han upp?

@lillajag2003 Hoppet är väl det sista som lämnar en. Hade min mamma blivit nykter hade jag säkert gått in i det med hela mig. Om hon sedan tog ett återfall efter det så hoppas jag att jag skulle kunna känna mer glädje över den nyktra tiden vi fick tillsammans än sorg över att hon tog återfall. Jag försöker lära mig att inte känna det jag tror att hon känner, jag har så lätt att gå in i tankarna om hur hon sitter helt själv och mår så dåligt som jag inte ens kan förstå, den totala ångesten. Hon mår inte bättre av att jag föreställer mig hur dåligt hon mår. Jag förstår inte ens hur jag kan plåga mig själv med de tankarna. Men jag har övat en hel del på att tänka att de där tankarna är bara min fantasi, hon kanske sitter med en kompis och mår bra just nu. Eller så tänker jag att jag inte ska dit med mina tankar, jag ska tänka på något annat, inget blir bättre av att jag tar på mig hennes liv som om det vore jag som lever i det.

Om din pappa skulle sluta dricka igen så är det hans jobb att återfå ditt förtroende. Går han behandling så lör han sig att han brutit ditt förtroende och att det ända sättet han kan visa dig att du kan lita på honom är genom tid och att han visar att han jobbar med sig själv. Han kan inte lova dig att aldrig mer dricka för det kan han inte lova sig själv heller. Han kan vilja hur mycket som helst men beroendet är starkare än hans vilja. Och misslyckandet gör att han dricker ännu mer för att döva smärtan. Det är en ond spiral men det är inte ditt ansvar, han behöver ta ansvar för sitt eget liv och konsekvenserna för sitt handlande.

Sista gången jag trodde på att min mamma skulle bli nykter var nu i år! Jag gick all in och hjälpte henne med allt! Vände in och ut på mig själv tills jag var helt trasig för hon hade börjat igen och jag trodde att om jag bara gör detta och detta kommer hon sluta.

Det är svårt att ta sig ur men det går tror jag. Jag tror det är lättast att förstå hur man ska ta sig ur genom att prata i medberoendegrupper. Jag tror alla kommuner har hjälp man kan söka. Sök hjälp och ta hjälp. Även om du pratat med kurator i många år kanske hon inte är specialiserad på ditt område. Jag tycker det är lättast att prata med någon som vet just den problematiken jag har. Det finns poddar och böcker i ämnet om du är intresserad av att läsa på lite själv. Kram

@@oro
Hej!
Så starkt av dig att ta samtalet med din man! Verkligen!
Läst lite i dina trådar o känner igen mig i många tankar.

Vi har en tystnad här hemma. En tystnad om min mans alkoholproblem. Orkar inte gå in i detalj nu men han dricker för mycket, för ofta. Aldrig våldsam. Inte odräglig. Sköter sitt jobb. Lågmäld alkoholist kanske man kan säga. Dricker i smyg. Seg o ointressant blir han i mina ögon. Trist o ofräsch. Under ledighet, som är lång över jul för honom, dricks det nog dagligen. Jag försöker att inte räkna ölen.
Jag har såå länge samlat mod att just ta samtalet. Konfrontera. Säga att jag oroar mig, inte vill ha det såhär osv.
Minns inte när (kan ju kolla min tråd) men tog ett första samtal o det var befriande just då. En liten seger för mig!
Därför vill jag ge dig en applåd o klapp på axeln att du tagit samtalet, brutit tystnaden med din man. Det är svårt o kräver enormt mycket av en själv! Glädjer mig att höra att det mottogs så bra!
Fortsatt har jag inte varit så stark eller orkat hålla igång det samtalet sas. Energin har inte räckt till.
Tystnaden är delvis bruten o han har sökt hjälp, delvis. Vi glider tillbaka i tystnad om det eg problemet.
Drickandet har inte förändrats tyvärr.

Att önska få en fråga om hur jag mår i detta.
Lider i samförstånd med dig där. (kanske det blivit bättre hos er nu?) Som jag längtar efter att han genuint ska bry sig om mig igen o undra hur jag mår. Förstår hur du menar i detta. Egot tar över i deras värld.
Omsorgen om mig o barnen har bleknat i takt med att alkoholen tagit allt mer plats. Oerhört sorgligt.

Att vilja läsa lyckliga slut.
När jag först hittade detta forum ville jag så oerhört gärna läsa om de som lyckats. För vad kämpar man annars för? Fanns då en ljus historia som, vad jag vet, slutade lyckligt. Höll fast vid den länge o jag tror det är mänskligt.
Men jag inser efter många månader att det är statistiken som talar sitt tydliga språk. Om problemet inte fanns hade vi inte skrivit här alls.
Sen kan vi såklart lära oss att lyfta det positiva också, alltid, och det tycker jag många gör. Det positiva slutet är dock inte det slut jag sökte - att alkoholisten blev nykter o de levde lyckliga i alla sina dagar. Utan att någon orkat o lyckats lämna o skapat sig ett nytt lyckligt liv.
Samtidigt som det är imponerande o glädjande är det sorgligt. Sorgligt att lämna oftast är slutliga o enda lösningen.
För mig är det en oerhört sorglig tanke. Jag är ännu inte beredd på det.
Fruktansvärt less på min mans drickande, att dra hela familjeansvaret medans han lullar vidare i sitt självömkande.
Men inte gett upp hoppet helt.

Önskar dig fortsatt lycka till o tack för att du delat med dig!
Vi stärker varandra med att dela med oss tänker jag.

Ta hand om dig!
💙

Viljan och beslutsamheten vann idag kampen över mitt inre sinnes slöhet och motvilja till allt vad träning heter. Satt efter att skrivit av mig en del tankar om alkohol här på forumet och kände mig lite väl slö och degig och tänkte då på att 17 minuter i högt tempo på hojen kunde vara en bra ide'. Men det tyckte då verkligen inte min lata känsla som sade: Nog är det trevligare med lite läsk och chips till en kul film i stället. Nu har jag klockan 20:30 bevisat för mig själv att jag är herre över min egen inre känsla. Tiden har skiftat lite i hur jag uppfattar den, minuter verkar gå långsammare och känslan av lugn är hundra gånger bättre än vilket lugnande piller som helst. Cyklandet var inte det lättaste men det gick och jag hade säkert kunnat lite till, men varför ta i så att man blir helt totalt utpumpad liksom. Nu har jag då gjort mig förtjänt av en slurk alkoholfri cider. För kolsyrat vatten det har jag tidigare druckit i en mängd av drygt en liter. Kul att du tittade in här @marsmallow11. Du har helt rätt att det vore kul att vakna upp den första dagen på år 2024 och kunna konstatera att man faktiskt har börjat ett helt nytt år som nykter. Det siktas det nu på med beslutsamhet. Det finns nog mycket som man har missat, men varje ny dag är ju en ny möjlighet liksom.
Ha en fin kväll!

@Himmelellerhelvette
Mycket fina och kloka ord, tack!🩵
Han nämnde många gånger när han var i sin fräscha perioden att han förstod hur mycket han skadat mig och att han var djupt ledsen över det. Han satt ju själv i samma situation som mig och var medberoende till sin bror i 15 år. Han vet ju hur det är. Därför känns det också som ett slag i magen att han ”valde” att börja ändå. Jag förstår att han gjorde det för att han själv inte kunde bättre. Han visste inte något annat sätt att stå ut på. Men jag är så besviken på att jag aldrig fick en pappa som fanns där när jag verkligen hade behövt det. Den sorgen lever jag fortfarande med.
Något jag också tänkt på, även innan detta återfallet, är om jag någonsin ska lita på honom fullt ut.
När jag sa upp kontakten med honom lovade jag mig själv en simpel sak, att aldrig mer lita på honom. Inte fullt ut. Hoppas fick jag fortfarande göra men aldrig till den nivån att jag la min tillit i hans händer. För den har han krossat fler gånger än han tagit hand om.
När han sen blev fräsch efter att min farbror gick bort bröt jag mitt eget löfte. En chans till. En enda, tänkte jag. Och fan vad jag ångrar mig. Jag svek mig själv och respekten för mig själv försvann. Detta var speciellt jobbigt när han fick återfall, att jag nu påriktigt inser att jag aldrig ska lita på honom, om han så är nykter i 10 år. Det är så tragiskt, fruktansvärt tragiskt att behöva lova dig själv att aldrig lita på sin egen förälder igen. Alltid en arms avstånd från hjärtat.
Hypotetiskt, om din mamma hade blivit fräsch under något år och byggt upp din tillit, hade du valt att tro på det eller hade du också varit reserverad?

@Fia40 välkommen hit! Jag tänker att det nu har såtts ett litet frö inom dig att du inte vill dricka. Bara det är stort att komma till insikt med.
Antal gånger jag har gjort bort mig är många!
Minnesluckor, både spytt och kissat ner soffan, fyllecell, ringt släktingar och sluddrat på fyllan, delat diverse udda saker på sociala medier, ramlat och slagit mig många gånger och ofta mindes jag inte ens vad som hänt. Den sista tiden blev det att sitta ensam i soffan och supa. Ville enbart bli lämnad ifred tillsammans med mina starköl eller vin. Måndag är vi på forumet som har gjort diverse saker på fyllan. Här är det en god stämning och många goda råd finns att hämta!

@Flarran stort grattis till alla dina nyktra dagar! Jag läser att även du har brottats med självmordstankar, det har jag med. Dock tycker jag att de kommer ganska sällan. Jag lär mig att uppskatta de små sakerna i livet mer. Världen är vackrare många dagar. Häromdagen när jag var ute på promenad i månskenet så landade 2 kråkor i en trädtopp med månen som bakgrund. Bara det lilla kan vara så vackert.
Du har gjort helt otroliga framsteg! Tänk vad skönt det skulle vara att vakna upp nykter på årets första dag!

Konsten att supa skallen av sig kräver en viss form av unik teknik om man inte bara ska spy som en gris liksom, vilket man ofta gjorde i början av missbruket. Konsten att supa på gränsen till att spy det lärde jag mig tidigt i drickandet. Kom att tänka på detta efter att ha läst nåt inlägg på forumet.

Minns när man var omkring tjugoårsstrecket och satt och smygsöp i timmatal i källaren där hemma, för att inte ens föräldrar skulle märka nåt.... Man kände hela tiden om man var på gränsen till att spy och då gjorde man ett kortare uppehåll i drickandet och satt och svalde saliv tills kräkreflexen försvunnit och då kunde man fortsätta att hinka i sig den skit man satt och drack.

Fy faen vad korkad man har varit, ber till den högste att jag aldrig mer ska behöva att ha det så illa igen, men vet att allt hänger på mig själv på den punkten. För bara en enda jävla slurk alkohol så är det färdigt igen, det vet och fattar jag nu som nykter utan minsta tvekan. Så inför det kommande nyåret är jag nu på min vakt inför varje känsla att trilla dit igen.

Vill så gärna gå nykter in i år 2024, och det ska jag banne mig också göra för jag har för så himla många år sen fått nog av att sitta i en alkoholdimma och bara sakta känna hur jag sjunker djupare och djupare ner i skiten. Detta är inte fest och frihet som jag en gång tänkte, så nu biter jag ihop och kämpar vidare som nykter, hur jäkligt det än må kännas i stunden. Har idag och just nu inget alkoholsug alls och det är jag tacksam för. Firar för övrigt idag hela två månader och 1 vecka som nykter skribent på detta eminenta forum. Just nu snurrar låten - Fine Fine Fine med gruppen Rockpile på repeat i mina hörlurar och det känns bara fint.

Kämpar nu nyktert vidare!

Godkväll!

Och tack @prinsessa 🙂
Har varit en seg dag då gårkvällen inte blev enhetsfri men har iaf varit ledig idag. Har farit runt och handlat och mött upp person för att ge matkassar men har inte fått nåt annat vettigt gjort idag 😒 Nu väntar jag in vännen i sorg, han har sovit här några kvällar. Jag och kissarna gör vårt bästa för att pyssla om honom. Ikväll ska vi kolla på film och äta middag här hemma. Har köpt några öl till honom men för min del blir det inget sånt. Ska jobba imorgon.

Hur gör ni på nyår? Jag kommer jobba sent och har inte bestämt om jag ska låta nyår förbli enhetsfri. Det vore klokast när jag ändå jobbar så sent på nyår. Har inte riktigt tagit ställning än.

Önskar en skön kväll ❤

@Andrahalvlek bra. Ja när jag inte drack på 6 år och såg hur andra var så tänkte jag. Hur i helv.... kan man göra så. Öööhhh vänta nu titta på dig själv vännen. Det är många i vårt avlånga land som är helgalkisar och lite mer därtill. Nykterhet är bäst. Ja systemet har ju en hel del bra alkoholfria alternativ. Hoppas att det du köpt smakar gott.

Tack för att du svarade.
Jag har också dystymi som övergår i depression runt december.
Var nog det som triggade igång drickandet i går.
Jag är livrädd att jag förstört något i kroppen för gott.
Får jag fråga hur du mått dagen efter ett så stort intag och hur lång tid tog det för dej att återhämta dej.
Jag har huvudvärk från helvetet, spyr, värk i kroppen.

Lagt om min sons operationsärr idag. Såg fint ut. Handlat inför nyår. Pommac till 00.00-slaget, några Briska cider 0% till maten. Ska bli kycklingplanka med falsk bea. Förrätt blir fylld avokado med räkor och till efterrätt pannacotta.
Jag har fått tillbaka mitt liv känns det som. Jag tittar mig själv i spegeln varje dag och ser en högst duglig person. Tyvärr ligger mötet med IFO på onsdag som en våt filt men jag får vara ärlig och säga att jag tog ett återfall MEN det är egentligen bra för nu vet jag varför jag tar återfall. Ser mig själv som ett offer. Nu vet jag hur jag ska gå vidare.
AA-möte imorgon lördag sedan möte soc onsdag och sedan behandling torsdag.