Senaste kommentarerna i forumet

Hej @JoYo!
Vilken skrämmande upplevelse du har varit med om. Jag förstår att du tänker mycket på det och att det väcker många känslor. Du är orolig för hans hälsa och har gjort det du kan för att se till att han får hjälp, tagit kontakt med socialtjänst och vården och pratat med honom.

Han vill inte söka hjälp och samtidigt påverkar den här situationen dig fortfarande väldigt mycket, även om ni nu är separerade. Vad kan du göra för att förbättra din situation? Vad behöver du just nu?

@pompas Ja, alkoholen ”kidnappar” hjärnan och de är då svårt att sätta emot den starka kraften. Man blir beroende av alkohol och hjärnan börjar leva sitt eget liv. Jag har under så många år försökt dra ned, lyckats ett kort tag men är man alkoholberoende så är det näst intill omöjligt, alla fall för mig, att dricka måttligt. Jag nöjer mig aldrig med ett glas, jag vill bara ha mer, eller min alkoholiserade hjärna vill ha mer. Därför stängde jag till slut dörren helt till alkohol, det var den enda vägen att blir fri. Och vilken underbar frihet det är! Alla de effekter jag fått av nykterheten är så positiva, min ångest och skam är borta, jag ser fräsch ut i ögon, hyn och kroppen, tränar och har gått ned i vikt, jag kan hantera det svåra i livet utan alkohol, jag är närvarande för mina barn, make, familj, levererar bra på jobbet, känner glädje och livslust mm.

Jag fokuserar helt på hur härligt det är att vara nykter och planerar och realiserar mitt liv som jag vill ha det. Tankar på ett glas vin har kommit och gått, främst när jag varit i situationer där jag haft en vana att dricka. Jag har då bara uppmärksammat att tanken kommit typ ”jaha är du här”, sedan låtit tanken passera och fokuserat på annat. Ibland, i början, kunde jag skrika ”dra åt helvete, mig lurar du inte!” Och det var effektivt😂. Jag ger inte dessa tankar näring genom att låta mig dras in i suget. Ett sug går alltid över, liksom ångest när det nått sin topp, den mattas av. Jag fokuserar helt hur duktig jag är och hur skönt det är att vara nykter. Jag har hjärntvättat mig själv och skapat nya tankebanor i min hjärna, jag får inte längre något sug. Negativa tankar som ”vad synd det är om mig som inte kan dricka” ger bara negativa känslor och sug. Dem när jag inte alls. Tankens kraft är stor och det är ett starkt verktyg att ta till mot alkoholdjävulen. Positiva tankar är ett motgift😁.

Kämpa på! You can do it!💪❤️

För mig blev det droppen när jag blev utsatt för våld. Jag trodde aldrig att det skulle gå så långt men när det hände var jag så chockad. Kändes overklig. Där och då blev det ytterligare en gräns som passerats men för mig blev det en gräns som var ofrånkomlig. Jag förstod att detta kan inte accepteras och har det hänt en gång kan det lätt hända igen. Där och då förstod jag att jag behöver lämna, dock tog det ca 1 år till jag flyttade på grund av att det tog tid att sälja boende osv. Han hade druckit sprit den gången och blicken var alldeles svart, en gång efteråt satt han i soffan och drack från en spritflaska och jag märkte att blicken gick åt det svarta igen. Jag och barnen stängde in oss. Detta för förra julen, sista julen med honom. I år firade vi en jul ytan alkohol med mycket skratt och värme. När vi pratade om ”händelsen” var hans slutsats att jag provocerande honom, aldrig eget ansvar. Ser inte tillbaka, aldrig mer..

@Se klart Det låter som en alldeles underbar julvecka ❤️ Nu är det snart dags för grattishälsningar, tjoho! Du och @Torn först ut nästa lördag 🥰

Kram 🐘

@vår2022 Japp, man dricker ju mycket och då blir det ett himla kissande. Och sen släpper vätskan från kroppen när den tillförs mycket vätska. Tänk att 1 g kolhydrater binder 4 g vätska, så kroppen har en del vätska att släppa ifrån sig. Jag har ju buljongfastat två dagar per vecka (oftast tis, tor) sen den 17/10 och det börjar bli en rutin. Känner lite hungerkänslor ibland, men det går över när jag dricker buljongen och det gör jag var tredje timme.

Framåt kvällen kan det vattnas i munnen när jag öppnar kylskåpet, men då tänker jag glatt: ”Imorgon får jag äta!” En dag i taget är liksom hanterbart. Och jag behöver verkligen framgången för att motivera mig att fortsätta, kilo för kilo. Jag är inte en sådan person som pallar att kämpa med ett kilo hit och dit vecka efter vecka.

Förutom buljongdagarna är det verkligen ett framgångsrecept att räkna kalorier. Jag gör matlådor på helgen, gör kaloriberäkningar per portion på allt jag brukar äta och sen loggar jag snabbt tidigare måltider och recept i gratisappen Myfitnesspal. Loggandet ger mig helt naturligt den tid av planering och utvärdering som jag behöver dagligen. Det är när jag inte tänker utan bara moffar i mig som det går åt bahia.

Och när jag gör recepten, där varje portion bör ligga på 500-600 kcal, så inser jag att jag tidigare har ätit alldeles för stora portioner. I morse redan hade jag uppnått delmål 2 (totalt -12 kg) så nu siktar jag mot delmål 3: Ytterligare -5 kg. (Jag har en del att ta av. I 20-årsåldern vägde jag -35 kg jämfört med nu, men dit når jag aldrig igen och det vill jag inte heller.)

Kram 🐘

@vår2022 tack snälla för ditt svar! Har läst det flera gånger nu och det gör mig peppad! Jag har så många gånger slutat dricka och sen landat i att efter någon månad ”ändra fokus” från total nykterhet till måttligt drickande. Har funkat några helger sen spårar jag igen. Så sjukt hur hjärnan funkar!!! Har liksom köpt en flaska till en fredag och sedan köpt ”en extra” -som jag absolut inte ska dricka av (hjärnan lurar mig att jag skulle kunna ha en extra flaska i kylen bara för att??) Asså så dumt!! Tänker som nyår nu, så jobbar hjärnan på högvarv med anledningar till att något glas bubbel vid 12 skadar ju inte, och jag börja min totala nykterhet efter det, även ikväll tänker hjärnan att ”en sista vinkväll” ikväll innan min särbo kommer imorgon är ”jag ju värd”. Herregud så mycket man kan ”samtala” med sig själv 🤦🏼‍♀️🤦🏼‍♀️ Men nej! Det blir ingen vinkväll denna fredag och det blir inget bubbel på nyår!!
Undrar som pompas, slutar man någonsin att besatt tänka på vin och ursäkter HELA tiden??🙄

@Majaella Så jobbigt du har det, vill sända dig många styrkekramar! Jag tänker att din styrka att nu lämna honom kommer från själen! Att den träder fram i all sin kraft och säger dig att nu får det vara bra! Det räcker nu! Du är värdefull och värd att älskas både av dig själv och andra! Att kroppen stänger av känslorna tror jag beror på att den fokuserar allt på att ge dig styrka att klara av att lämna sedan kan du känna efter och vara sorgsen över hur det blev när flytten är klar. Det är sorgligt när ett äktenskap blir destruktivt för någon gång har man haft det bra ihop och det är väl det som gör att man stannar kvar. Man önskar det kan bli bra igen och man är rädd för att mista tryggheten i det destruktiva som man trots allt känner eftersom ovissheten över vad som händer om man lämnar känns mer skrämmande än att vara kvar i det destruktiva!
Tro på dig själv! Du är värdefull! Kram❤️

Hej @c70cab! Du funderar över vad just du behöver för att hålla i din förändring. Det är ju viktiga tankar du har. Vilka risksituationer ska jag undvika och när kan jag använda strategier för att klara mig igenom risksituationerna. Heja dig att det har blivit 13 dagar (och kanske fler nu?) redan!

@pompas godmorgon! Alltså jag har väl typ aldrig haft några direkt fysiska besvär av att inte dricka och inte nu heller. Men märker ju att hjärnan kämpar på med ”ursäkter” redan nu inför nyår… Ska fira lungt med ena dottern och min särbo (som typ aldrig dricker f.ö) och jag ”vet” ju att något glas bubbel vid 12 slaget skulle inte göra något? Haha så störande, men är samtidigt fast besluten att ett glas bubbel kan jag lika gärna va utan ändå 🤷🏼‍♀️ Så som sagt fysiskt mår jag bra idag men ursäkterna till att dricka haglar inuti hjärnan!
Kommer säkert skriva mer här senare, fredag å allt idag ju….
Men men, hur mår du idag?

@Flarran Jag blir alldeles glad och varm inombords av att läsa ditt senaste livsbejakande inlägg ❤️ Glädje över livet, precis som det ser ut här och nu. Det tyder på att dina må-bra-hormoner börja kicka på vardagliga ting: God mat och dryck, bra musik, naturupplevelser, umgänge med andra, träning osv.

Vilken otrolig resa du har gjort - och gör - och det är en fröjd att följa dig ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek Låter som en mysig jul och ett kommande mysigt nyår med nära och kära. Du gör verkligen ett storartat jobb med vikten, och jädrans vilken lycka att komma i brallorna!

Jag blev inspirerad av dig och buljongfastade igår. Det var lite kämpigt emellanåt, men ville liksom rensa ur kroppen och stoppa sockersuget som jag känt tagit över under julen med allt gott. Tänkte att jag får göra som med att sluta dricka, göra annat för att fokusera tankarna på annat. Gick bland annat ut kl 18 och skottade snö 1,5 timme😁. Sen tittade vi på en serie och jag drack min buljong. Jag fick springa på toa rätt ofta för det gick liksom rätt igenom, är det något som du känt av? Idag blir det blomkål och skinka till middag av resterna från julskinkan, i lagom portion.

Ha en fin dag!❤️

Hej @elske! Vad fint att du öppnar upp och berättar om det som hänt i din familj. Du känner dig splittrad och ledsen efter att din sambo har gått över en gräns och slagit dottern. Det kan tänkas att det är en gräns av många som har passerats genom åren. Du har fått en del bra råd här i tråden om var du kan söka hjälp. Det kan ibland kännas ganska tydligt vad som kan vara bra steg att ta för någon som ser på situationen från lite håll. Samtidigt tror jag att många kan känna igen sig i att det kan kännas otroligt svårt att veta vad man ska göra när man befinner sig mitt i stormen.

Det har gått några dagar nu och det kanske har hänt en del sedan du skrev senast. Om du vill och det kan vara hjälpsamt får du gärna fortsätta skriva och sätta ord på dina tankar. Du har även fått ett personligt meddelande från oss rådgivare. Du kan hitta det på din konto-sidan när du loggat in.

Hur går dina tankar nu?
Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

@Majaella Det gör mig ont att läsa, men så bra att du kommit till din insikt. Styrkekramar i massor till dig❤️❤️❤️! Vi finns här på forumet och jag stöttar allt vad jag kan! Det kommer gå bra till slut, bara alkoholen kommer bort helt så att du har styrkan. Massor av kramar 🥰

@Flarran Det är härligt när det kommer små stunder av lyckokänslor, just för att man är nykter och man märker att man kan få dessa känslor utan alkohol eller på grund av att man inte dricker alkohol. En slags känsla av att vara i kontakt med sig själv och vara närvarande här och nu. Jag upplevde att när jag kom ur alkoholbubblan som skymde min sikt för livet, så kände jag en slags känsla av samhörighet av befinna mig på jorden. Att jag var en del av det. Att jag ville ta vara på mitt liv som jag fått, genom att leva det på ett så bra sätt som möjligt. Att ta in, att tycka om mig själv och bemöta andra på ett kärleksfullt sätt. Ett annat ord att beskriva det med är tacksamhet. En tacksamhet av att få en ny chans att leva livet på ett bra sätt och vårda det.

Ha en fin dag!❤️

@Andrahalvlek du har inspirerat mig så mycket❤️tack✨
@aeromagnus Nykterhet är verkligen inte självklart för oss. Men vi krigar på för det finns inget annat❤️
@JMIN Jag blir så GLAD av att läsa din kommentar. Det här forumet är en guldgruva. Jag har plöjt igenom så många trådar och det har hjälpt mig enormt mycket. Det finns alltid nån man kan känna igen sig i, man känner sig mindre ensam, man blir peppad och får energi att kämpa på. Det vi önskar av livet finns där inom räckhåll.
Kämpa på du starka krigare, du fixar detta❤️
Och allt kommer bli lättare och lättare.
Stor varm kram 🤗

@pinglan_not Godmorgon, hur har du det idag?

Jag har tillslut kommit fram till att min man inte älskat mig längre och har sedan många år bara utnyttjat mig som organisatör, som går att behandla hur illa som helst utan att han blir lämnad. Istället fortsätter jag ställa upp arbeta fixa och dricker istället i smyg . Det är kanske vanligt med kärlekslösa förhållanden, men jag tror att jag har använt alkohol för att döva den insikten samtidigt som jag har skött allt, jobb, familj , hus, ekonomi mm. Sorgen är hemsk, och det känns som man går sönder i själen.. allt man trott på, och kämpat för, är liksom söndertrasat och stampat på. Men jag tror att det ska göra ont, ordentligt, för att man ska inse att det inte är ok att bli behandlad så. Nu måste jag ta tag i mig själv igen, och ändra på hur jag ser på saker. Just nu är det svårt . Har svårt för att känna glädje i att vara hemma. Inte ens träffa familjen känns roligt . Jag känner att de ser på mig som den stackars ynkliga mamman med alkoholproblem.Jag har vuxna barn, de är fina men ingen ser igenom hur jag blir behandlad. Dessutom sker ju inte de fula dragen då de är hemma, fasaden hålls och de är helt manipulerade av min man . Jag vill inte träffa dem längre och känner en stor sorg i bröstet .
Jobbet är min fristad, där känner jag mig mycket omtyckt och är respekterad, men att åka hem från jobbet tar emot.
Men jag dock inte ångest längre tack o lov. Tror att det var i chockfasen som höll på från maj , när min man hade en affär, till nära nog oktober.
Sen var ångesten plötsligt borta
Någon skrev att mina känslor kunde vara a-jävulen som ville ge mig en anledning att dricka och tycka synd om mig själv. Men jag har svårt att tro att hen har SÅ stor makt över hjärnan .
Ialla fall jag skall ta mig ur det här och jag skall vara så nykter som möjligt . Bra med forskningsstudien som belyser hur man tänker kring alkohol.

När trauman finns där och man åker bergochdalbanan på autopilot och den berömda droppen faller då verkar det som att kroppen kickar igång sitt försvar.
Kroppens försvar när du inte klarar försvara den är något fantastisk
Att den stänger ner ..
Vilket känns som en räddning för själen
Helt plötsligt berörs jag inte mer
Jag är fortfarande sårad ,
den enorma sorgen finns där men. Jag accepterar det.. kroppens försvar stänger ner mot det som hade skadat den mer
Där och då man bara vet man vad blev droppen.. kroppen kände nog i vilken händelse som blev nog. Helt plötsligt det är som en stor stoppskylt står framför som man inte kan ta sig förbi..
Känslan av att man är klar och
Man har fått nog eller det kroppen som med hela sitt väsen visar att den har fått nog.
Jag längtar och tror att jag ska kunna känna äkta glädje igen men jag ser en lång väg framför mig att komma dit, (är bara deprimerad nu. )
För att klara det och få självrespekt förstår jag att måste jag hålla mig ifrån att döva mina känslor med alkohol .

Godmorgon godmorgon!

Ska ni åka idag påvägmothälsa? Är det värme eller skidor som väntar?

Ledig eller väntar jobb Natalia? Grattis på namnsdagen Natalia! :-)

Jag dricker kaffe i vanlig ordning här på morgonen och önskar er en fin fredag!

@gladpålåtsas
Jag minns en första örfil. Sen blev det inte mer. Men han slog sönder min bärbara pc. Och det var den enda jag hade. Han slog sönder annat. Han förstörde delar av mitt hem. Han levde på mig. Jag började tänka på att ta mitt liv. Och jag minns en natt som jag inte stod ut. Tänkte bara ta till en flykt. Vill inte säga hur.
Men det var min vändpunkt. Jag sökte hjälp, tills jag fick hjälpen. Och sedan så satte jag gränser. Då vill han flytta ut. Men det tog ca 6 månader från det att jag fick denna psykologhjälp.
Och jag hade varit med om massor av annan skit i hans sällskap tidigare.
Jag stod mellan liv och död.
Jag valde livet.
Jag väljer livet varje dag.
Men om han var kvar.
Utan att flytta ut.
Då vet jag inte hur det hade gått.
"Han måste ut" sa en vårdgivare en dag.
Hon var på hembesök hos mig.
Han var inte hemma då.
Hon hade rätt.
Men hon sa det för tidigt.
Jag behövde förstå det själv.
Först.
Det hade en motsatt effekt.
Så jag tänker inte säga, att han ska ut.
Men sätt de gränser du behöver.
Och polisanmäl.
Slag och hot.
Och sök hjälp via vården.
Kräv stöd!
Vad kan man annars göra?

Han klarade det tidigare. Det kan vara ett kort återfall. Tala om för honom hur glad du var när han kom tillbaka och hur orolig och ledsen du är nu. Troligtvis känner han att han mådde bättre under det där året och vill tillbaka dit. Återfall är vanligt och att han ljuger, skulle jag gissa beror på att han skäms.
Han är inte ditt ansvar, men var ärlig med honom om att du saknat honom och låt honom sen göra det som krävs. Du finns där när han tagit tag i saken igen.
Det behöver inte vara hopplöst, men skammen är väldigt stark.

@Flarran
Tack Flarran dina inlägg har lyst upp min julhelg.@Flarran

@Vinägermamman, jag har som kvällslektyr läst din tråd, från början fram till -22 och även där du berättat om din uppväxt. Det är sår som är svåra att få bort. Har du någonsin gått till någon psykolog eller annan för att bearbeta detta?
Jag tycker inte du ska straffa dig själv så mycket och vara ledsen för att ” du är som du är”
Du verkar vara toppen och du har ett långsiktigt mål att dra ner och ” ta hand ” om dig . Någon skrev att nykterheten är en kärleksförklaring till sig själv . En dag så kommer du att ge dig själv den kärleksförklaringen. När du är beredd, när du vill. Tills dess förbereder du dig genom att minimera allt som hindrar dig från att nå dit. Eller hur?
Ha en fantastisk Nyår och jag hoppas att du är bland vänner som gillar dig för den du är! Kram ❤️

Hur gick det med läkarbesöket?
Tänker på dig och håller tummarna!
❤

Tack för svar. Jo jag har väl insett att jag borde sluta att dricka helt. Men känns som att jag inte kan, jag dricker ju även på vardagar. Känns son hela jag är en bluff och jag tänker varje dag att jag inte ska dricka något. Men jag gör det ändå, gång på gång. Allt känns vara skit och ångesten är konstant. Enda gången jag slipper den är när jag dricker.

Jag har en pappa, men också en gestalt som tar över min pappa som jag inte vet vem det är.
Han har varit den bästa pappan han har kunnat vara. Empatisk, känslig och kärleksfull. Men med mycket ångest och oro i bagaget. Däribland en missbrukande tvillingbror.
När jag var 12 år började han dricka. Enligt honom för att dämpa ångesten över den nedgångna brodern.
I denna vevan inser jag något. Framför mig står inte längre min pappa utan en annan person. Denna personen är elak, ljuger, skuldbelägger mig, rör sig långsamt, pratar lågmält och har döda ögon. Som en dålig imitation av min pappa.
Jag hatar den här personen djupt. Undrar om jag någonsin kommer att få se min gamla pappa.

Vid 16 års ålder är jag medveten om att det aldrig kommer att hända. Har accepterat det och gått vidare.

Jag är 20 år och min pappa är tillbaka. Han slutade dricka för ett år sedan. Hans livsgnista i ögonen är tillbaka. Vi skrattar igen och jag har saknat honom obeskrivligt mycket, även fast jag inte ville erkänna det.

Idag har jag ringt honom en gång, mest för att se så att han lever och inte tagit sitt liv. Han låter helt borta när jag ringer. Jag frågar direkt vad han har tagit och får en arg suck till svar och ett krystat ”ingenting”. En 4-åring ljuger bättre. Jag orkar inte prata mer och lägger på. Enda anledningen till att jag fortsätter ringa är att jag är rädd att han väljer att avsluta det. Jag är den enda personen han har kvar, enligt honom själv. Och det är jag. Hela mitt liv kretsar kring tankar på hur jag ska få upp honom. Ska jag ringa till vårdcentralen? Eller soc? Kan dom göra något?

Jag känner mig helt förtvivlad och ensam. Jag har folk att prata om det med men jag står fortfarande ensam i att få honom att stanna kvar på jorden. Att jag fick tillbaka honom förra året gör nästan saken värre. Jag hade accepterat att han var borta och gått vidare, men föll pladask som vanligt när hans riktiga jag kom tillbaka. Men jag blev grundlurad. Igen.
Vad ska jag göra?