skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@Flarran Välkommen ombord du med ❤️ Bakom kröken låg det där träsket du refererade till men vi är alla på väg därifrån.
Ha de gott du med kompis 🩵


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@vår2022 Hej 👋🏼 Ja jag kände att jag ville dela med mig - kanske kan jag inspirera någon annan? Jag har ju faktiskt börjat se mig själv som hyfsat nykter 😅 Jag tror att det här är ett sätt att manifestera för mig själv var jag kommit från, var jag befinner mig nu och hur jag ska ta det här vidare. Jag vet att det finns stor skepsism kring "att vara måttlig" och jag förstår varför. Verkligen. Många som frågat mig hur mycket min budget är har typ fnyst att den var ingenting för de har max 4 öl om dagen som budget (OBS: exempel ur luften ingen har uttryckt sig exakt så). Okej - jag dricker för lite för att vara måttlig. Men jag dricker ibland .. nåt...jamen se då kan du inte skriva på alkoholfri - du är nämligen inte det. Nähä... jaha... 🤣 hur man än vänder sig har man rumpan bak. NU - kom jag på det. Jag ska kalla mig "nåt-lig" ☺️

Du är hjärtligt välkommen ombord ❤️ jag ser fram emot många samtal kring livet med nyktra ögon.

👮🏼 🎫 Här får du en biljett till nästa resa 😉


skrev vår2022 i Promillebikt

@Flarran Så tänker jag också, när en dörr stängs öppnas en annan. En annan väg att utforska och nyfiket undersöka, välja ännu en annan väg vid en ny korsning för att se vart den leder. Robbie William sade i en intervju gällande hans nykterhet ”att om du inte startar processen, så kommer inte processen att hitta dig”. Det stämmer också så bra. Man måste stänga en dörr och öppna en ny för att kunna göra en förändring. Han sade också ”jag försöker att inte kämpa emot livet och jag har klurat ut hur jag ska leva i det, och klurat ut hur jag ska njuta av det”. För mig är det lite det som jag tänker om min värderade riktning, att gå mot det värden och saker i livet som spelar roll och är viktiga för mig. Det genererar en hel del tankar och funderingar, om allt och inget, högt och lågt, bakom och framför.

Ha det gott kompis!❤️


skrev Himmelellerhelvette i 1år och framåt🙏

Tack @Andrahalvlek❤️ Jag har varit så rädd, har fortfarande mycket ångest. Försöker se det som att det är jättebra att jag är så rädd och har all ångest för det hjälper mig att inte fortsätta ta opiaterna. Jag har kvar vilket känns som en vinst för mig. Jag hade under påverkan av dem tänkt fortsätta ta ända tills dom var slut men idag när jag vaknade upp kände jag att det får räcka nu. Knät får göra hur ont det vill men jag tänker inte riskera min nykterhet mer! Fysisk smärta är lättare än psykiskt för mig. Om jag misstänker att jag tar medicinen för att jag vill bli påverkad i hjärnan som idag då måste jag lyssna på mig själv min instinkt om att beroendedelen vill att jag fortsätter men smärta är inte farligt. Jag kan andas och jag kan ta Ipren och Alvedon i kombination för bra smärtlindring.

Men jag känner mig ledsen och ensam. Ingen förstår sånt här. Det finns ingen jag kan prata med som vet hur beroendet funkar och hur jag har bråkat med mig själv. Det har varit en inre strid och smärtan har bestämt att jag måste ta medicinen men när det gör så ont så är det svårt att veta vilket som är smärta och vilket som är att beroendet vill ha mer berusning. För opiaterna är en flykt från smärtan skulle man kunna se det som och det är det jag kämpat med att lära mig. Att handskas med smärta utan att fly och nu har jag varit tvungen att fly. Jag förstår att det är två helt olika grejer men det ena påminner om det andra och jag vill försöka få beskrivet kampen jag genomlidit för att känna mig mindre ensam. För att dela med mig. För att ensam inte är stark. För att jag inte har någon IRL att prata med. Kram


skrev Flarran i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

Hejsan! @Carisie, tänkte bara titta in och följa med på tåget liksom. Nollköping är nog den plats som man bör hålla sig till och ha i sin tanke för att inte rätt som det är kanske tanklöst snubbla till och kanske se sig på resa nånstans i bortre Alkoholträsk så att säga liksom.

Ha det gott kompis!


skrev vår2022 i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@Carisie Tack för att du ville dela med dig av din livsresa under 6 månader och alla tankar och insikter du erhållit under tiden. Det är så härligt när man får insikter som skakar om i ens grundvalar, att det är ju så det ligger till! Minns att det var många insikter som föll på plats under det första året. Saker jag kom på om mig själv och som blev kristallklara. Hur mina tankar kunde gå rundgång som nu hittade nya vägar ut, heureka! Och det häftiga är att insikterna om mig själv fortsätter att komma, kanske på ett ännu djupare plan på något sätt. Som att ju tryggare jag blir i mig själv desto fler skikt kan jag resa i och nyfiket undersöka. I den senaste insikten var det som att jag kunde se mig själv utifrån och förstå saker som nästan är svårt att förklara och det kanske är det som är en insikt. En upplevelse om att, fan nu fattar jag!😁

Att vara nykter och få insikter är verkligen en kick och det slår alkohol så att det tjongar om det!😂. Att vara med på den livsresan är spännande och man kan bli så upprymd av den känslan. Som att att man kommit på något riktigt stort och betydelsefullt.

Det ska bli roligt att fortsätta samtala med dig och följa din nya spännande resa❤️


skrev Carisie i Promillebikt

@Flarran Hej vännen 🥰 Ja det var väl kanske tankegångar för en hel bok kanske. Men jag finner det nödvändigt att liksom göra rent hus med mig själv innan jag påbörjar något nytt.

Du får hoppa på när du vill 👮🏼 🎫 jag bjuder på biljetten 🚂 Jag hade Märklintåg hemma i garaget när jag var barn - kunde titta i timmar och bygga & leka.
🩵


skrev Flarran i Promillebikt

Hejsan! @Carisie, det var kul att du tittade in så här på kvällskvisten. Såg att du har en ny tråd på forumet, ett nytt kapitel liksom. Många intressanta tankegångar faktiskt. Det är märkligt hur man kan få tankar och minnesbilder av tänkvärda texter och inlägg på detta eminenta forum. När jag hade läst din text och tänkt lite på din titel på tråden som ju relaterar till tåg som jag alltid varit lite intresserad av sedan jag var liten. Detta då speciellt ånglok utan att man väl är någon expert på sådana eller håller på med modelljärnväg liksom. Kom då från det ena till det andra att tänka på min gamla faster som var kristen och gillade musikartisten Ny-David och mindes då en trevlig låt med titeln Himlatåget som jag nyss lyssnade på. Nog är det märkligt hur man inspireas av varandra till att nyktert kämpa vidare. Den här dagen har väl varit lite tung, men nu har det faktiskt lättat en aning och nu får det nog bli lite sallad och en minipizza sade mig magkänslan.

Ha en fin kväll kompis!


skrev Carisie i Tillsvidare 2.0

@Ny dag PS Våra hallar har 10 dörröppningar som gör maskeringen till ett rent jävla helvete DS 😅😂🤣


skrev Carisie i Tillsvidare 2.0

@Ny dag Absolut! I feel you! 100% Förr kunde jag ibland längta till våra särboveckor bara för att få sitta i min ensamhet och dricka i min takt. Vad jag ville. Jag kunde säga att jag skulle träffa en kompis och dricka vin - men i själva verket satt jag hemma och drack i min ensamhet och det var legit att vara onykter senare på kvällen - jag hade ju träffat en kompis.

Jag kan absolut föra början till en dialog nu också men skrattar högt halvvägs in i tanken eftersom den är löjeväckande! Jag måste vara rädd om det jag har genom att vara rädd om mig. Allt du sätter före din nykterhet kommer du att förlora. Inte nu eller kanske inte denna gången ... eller nästa... eller?! Välj dig min vän ❤️


skrev Carisie i Satans helg

Hej 👋🏼 Det finns alltid en sista dag 1. Kanske det var din nu? Var började det egentligen gå fel? Jag har läst och hört att vi planerar våra återfall länge. Kan du härleda det till före PMS och sånt? För om du kan det så är chansen stor att du kan mota Olle i grind tidigare nästa gång
🩵


skrev Andrahalvlek i 1år och framåt🙏

@Himmelellerhelvette Fy så obehagligt. Klokt och insiktsfullt agerat av dig. Opiater är helt galet beroendeframkallande. Dosen behöver ökas hela tiden. Med morfinplåster får man inte lika snabb kick, men tabletter ger en enorm skjuts.

Skönt att du är igenom det!

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i Äntligen på rätt väg!!

@miss lyckad Jag tror mina barns pappa har diagnos samlarsyndrom också. Det blir värre för varje år, han pratar om att sälja men skjuter upp det. Jag får panik ibland när jag är där. Han blir dessutom inte klar med ett enda projekt. Suck.

Synd att det inte blev mer allvar mellan er. Men jag håller med - hellre självsam än att tvingas hantera olika typer av relationsproblem. Jag trivs bra själv, med lillprinsen som sällskap.

Kram 🐘


skrev Carisie i Nu är det dags

@Påvägmothälsa Hej ...👋🏼
Ja nu är resan igång på riktigt efter en hel eftermiddags skrivande och tänkande och forma tankar till ord att skriva ner 👩🏼‍💻
Vara ärlig i tanke och ord.
En dag i taget - så sant som det är sagt 🩵


skrev Carisie i Promillebikt

@Flarran Alltid spännande tankar från dig 🥰 lite som jag skrev om att hålla mörkret tillräckligt levande för att inte gå ner på den stigen. Du är bättre förberedd på livets överraskningar också. Stanna i ljuset 🙏🏼


skrev Carisie i Så många försök

@jojje1970 Hej 👋🏼 Skönt att kunna byta skift sådär 🙏🏼 Heja dig!
🩵


skrev Flarran i Promillebikt

När en dörr stängs, så öppnas en annan var tanken och känslan jag hade i stunden direkt efter att jag vaknade till på eftermiddagen efter en timmes halvdvala. Har alltid trots grotesk överkonsumtion av alkohol genom åren haft en rätt så god fantasi liksom. Det känner jag då till genom inte minst mitt musicerande och komponerande i terapisyfte genom åren. Som ny-nykter tycks fantasin vaknat till på riktigt och tagit ett litet kliv upp på en ny platå eller våningsplan så att säga.

För i drömmen jag nyss hade så föresvävade mig en lustigt stark tanke och känsla om otaliga parallella universum där varje människa hade sitt eget universum att befinna sig i och utvecklas i som tänkande andevarelse i mänsklig form. Det hela var väl en fantasi som kanske grundade sig på det här med själavandring och sci-fi-genren och delvis även på filosofiska tankegångar om tid och rum liksom från idén i bland annat filmen Tillbaka till Framtiden på något sätt. Men i min dröm så hade min fantasi verkligen nyktert liksom slagit sig loss och levde sitt eget liv alltså.

Tanken sade till mig att nu har känslan lekt med tanken om högre höjder och att allt man känner till och tror sig veta kanske bara är som ett enda stort dataspel som man befinner sig i för att man som människa kanske ska få möjlighet att utvecklas till sin fulla andliga och själsligt sett ultimata nivå. Tror att jag när jag vaknade till, tänkte att det här kan ju vara idén till ett nytt och intressant dataspel för de som kan tänka sig att varje människa är så unik att Gud fader skaparen kanske har givit oss alla var sitt universum att utvecklas i liksom.

Tror att idén nog bygger på en tanke om att jag som rätt ung ofta fantiserade för mig själv om att jag nog hade återfötts till mig själv flera gånger i denna värld. Alltså fått starta om gång på gång vid samma punkt. Detta efter att ha avslutat min jordevandring för egen hand i förtid på diverse olika sätt och av olika anledningar. Jag hade alltså enligt min egen fantasi alltså inte vandrat hela den väg som dataspelets tillverkare hade förprogrammerat och lagt upp alltså. Nog kan man allt drömma lite konstiga grejer, och nog är man tacksam till skaparen för den fantasi som man har, som väl gör livet mera intressant. Minns ord av nån musikartist som väl lär ha sagt ord som att man inte ska kritisera sånt som man inte förstår, eller hur det var.

Som nykter och alkoholfri när man kliver ut i världen med nyktra ögon så är det nog faktiskt som det lär ha sagts, att när en dörr stängts så öppnas en annan. Skulle i stunden inte vilja vara berusad fast jag väl är trött på det mesta i stunden och behöver vila, utan kör nykter ändå vidare med en dag i taget och ser väl vad livet har för överraskningar att bjuda på. Men nu tror jag faktiskt att det är dags för en slurk med någon god alkoholfri dryck. Men då jag inte kan bestämma mig för vad, så får det bli en slurk av vattnet som jag har i glaset på köksbordet.

Ha en fin kväll!


skrev Carisie i Börja om från början att det är så svårt

@Jerri Hej 👋🏼 komigen 🥰 Jag hör dig - vi har alla varit där men någon gång är den sista dag 1. Kanske den här gången 🥰


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@Ny dag Tack så mycket 🙏🏼 och välkommen ombord 👮🏼 🎫 (fanns ingen konduktör så det fick bli en polis men säg inget nån kanske tar illa upp).. 😅 Nä jag är väl en lite udda fågel - hör inte hemma någonstans egentligen så jag försöker skapa ett utrymme där jag ändå bjuder in alla. Ja det känns som att jag är ganska klar - det är väl bara ett enstaka glas någon gång ibland som står mellan mig och alkoholfri - men det skulle kännas förljuget av mig att skriva där eftersom det faktiskt inte är samt ☺️ Jag tror inte heller att jag har något beroende men jag har ABSOLUT haft ett osunt förhållande till alkohol. Mitt bästa förhållande till alkohol har jag nu - lever och mår bra och alkohol eller tankar på den existerar egentligen inte. Den enda gång jag tänker på den är då jag reflekterar här eller tvärtom att jag har tänkt och gör reflektionen här iaf.

Hur går det för dig? 🥰
🩵


skrev Himmelellerhelvette i 1år och framåt🙏

Ett krig mellan mig och beroendedelen av mig startade när jag opererade mitt knä! Jag vet att beroendet kan byta form och gå på att bli beroende av medicin när det väcks. Jag kände långt innan en undermedveten rädsla för medicinerna och har nu kämpat mig igenom detta. Jag har försökt att titta på förloppet som en observation av mitt beroende. Jag har försökt balansera på vad som är att beroendedelen av mig som vill ha mer opiater och vad som är smärtan, många gånger har det varit svårt att avgöra, några gånger har jag förmodligen tagit för mycket. Jag har älskar känslan av att få sväva iväg och sagt till mig själv att det inte är någon idé att låtsas som att jag inte tycker om ruset. Jag kan lika gärna njuta den stunden som varar för medicinerna var jag tvungen att ta. Däremellan har jag känt lusten till ett nytt rus men förstått att jag inte haft tillräckligt ont.

Nu är jag ute ur medicinerna och smärtan är hanterbar! Jag känner så starkt att jag behöver skriva detta, få vädra ur mig kampen jag haft, jag har varit så rädd att detta ska trigga igång lusten på alkohol.


skrev User37399 i Tillbaka igen med ångest

@ann74
Tacka JA nu direkt.

Tacka ja till livet för alla inblandades bästa.
Betrakta det som ett måste, inget val.
Om ett år du i en bättre situation o undrar förmodligen varför du tvekade.

Skriv här så snart det är gjort!
Och diskutera inte valet hemma innan det är klart.


skrev Ny dag i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@Carisie Du går från insikt till insikt👍❤️! Ska bli spännande att följa med på 🛤️! Kommer absolut följa dig även om du inte är på alkoholfri-sidan som jag. Jag tror du är jätteviktig här på forumet, din inställning till ett glas eller två överensstämmer typ med hur jag tror att de som inte har ett beroende resonerar. 🥰❤️


skrev Åsa M i Tillbaka igen med ångest

Kära fina du, tacka ja så du får lugn och ro! Resten kan du ta sen.


skrev jojje1970 i Så många försök

Dag 16
Det var rätt skönt att vara tillbaka på jobbet. Och jag har fått min önskan om att byta arbetspass från dag skift till eftermiddag/kväll . Så jäkla skönt.
Min nya arbetstider blir 14.30 till 23.15
Kommer inte hinna tänka på alkohol före eller efter. Det här kommer att göra saken lite lättare 👍🏻


skrev Jerri i Börja om från början att det är så svårt

Det där med att aldrig igen ta första glaset. Jag var styv i korken och trodde minsann att det skulle gå. Även om inte för alla andra så för mig. Så utomordentligt dumt! Livet känns på botten nu. Jag vet att det är för att jag druckit för mycket under för lång tid och att det alltid är värst så här dagen efter, att allt känns som om en bara är ett enda stort misslyckande istället för allt bra som också ryms men det är som raderat. Ett stort garnnystan hoptrasslat fullt av massor av ändar som sticker hit och dit och en inte vet vilken som är den rätta att dra i för att reda ut alltihopa. Så jag har tagit tag i en: att åter börja skriva här. Den onda boll jag lyckats skapa sakta låta lite syre komma in. En sak i taget om så bara liten. I morgon kommer humöret vara lite bättre, jag vet att det tar tid att komma i balans igen.