Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Så bra du beskriver med att backa för att behålla en god relation och stå upp för sig själv när man behöver. Det har jag övat mycket på att känna mig bekväm i det senaste. Och det man övar på blir man bättre på. Först tyckte jag det var så svårt att våga stå upp för mina åsikter och mig själv men för varje gång jag gjort det har det blivit mindre jobbigt. Förr stod jag alltid upp för mig själv men jag tappade självkänslan mer och mer under åren jag drack och därmed förmågan att våga vara mig själv. Kram❤️

@Smillans Så underbart att få komma iväg med husvagnen, finns det något bra väder någonstans? Fördelen med husvagn är att man kan åka dit där är fint väder utan att det behöver bli så dyrt, bara en campingplats tycker jag är underbart❤️ Första semestern tyckte jag var läskig först men jag jobbade så galet mycket på mig själv hela den semestern så det gjorde inte så mycket att det regnade typ hela tiden. Jag kände mig så otroligt stolt efter den semestern. Verkligen ett delmål jag kom förbi där. Hoppas du kommer må toppen och få det jättebra ❤️Kram

@mollykatt Jag har haft det likadant i många år.Det blir bara värre o värre.Min man har skadat sig så mycket o så många gånger på fyllan så han har fått allvarliga skador.Man är så fruktansvärt ensam i detta.Våra barn vill inte ha kontakt med oss längre.Jag har heller ingen möjlighet att ta mig härifrån.Jag är utförsäkrad och får ingen bostad fast jag har pengar på banken o äger hälften av huset vi bor i.Jag har fått ringa ambulans när han varit okontaktbar men det leder inte till något när han inte själv vill.Hoppas att det löser sig för dig.

@Varafrisk Så fint att du fick tag i grundkänslan till varför du tycker det är så jobbigt när kollegor b.l.a inte hör av sig❤️
Och att du cyklar och går på gym, det blir bara mer och mer må-bra-faktorer för dig❤️
Glad jag blir att din dotter ville följa med, skönt för henne att få göra någonting och för er att veta hur hon har det och kunna släppa de tankarna❤️Kram

@Carisie hej jag lever😀 4 veckor utan vin på torsdag. Så jäkla skönt att veta att man klarar många veckor i streck-eller hur. Dunk i ryggen på dig starkt jobbat

Vissa dagar spelar det då ingen roll hur mycket solen skiner, man kommer inte utanför dörren ändå. Hade faktiskt tänkt göra så mycket en stund efter lunch idag, men sedan så tappade jag orken helt. Tänker på de som kanske säger att det bara är att göra, men de vet då inte hur låg energi man kan ha som dystemiker vissa dagar. Har inte haft nåt alkoholsug alls egentligen, men ett tag kändes det så trist att vara så orkeslös att hade det stått en pava i skåpet så hade man då svept den på stående fot.

När man inte kom utanför dörren så var tanken att städa upp lite på datorns hårddisk för att optimera den lite. Men det fanns det inte ork till heller. Men hittade ett gammalt program som man inte kört på några år. Det var en mjukvaruversion av en trummaskin som firade 25-års jubileum för ett tag sen tror jag. Faktiskt lite kul att denna gamla app fungerade i den dator man kör numera.

Så nu har man roat sig med att göra ett enkelt trumspår som kanske kan komma till pass framöver om man får lust att börja bygga på nån ny låt framöver. Kom alltså inte utanför dörren, men det var kanske lika bra för när jag inte är på skapligt humör fast jag har ätit och sovit bra så är det då risk för att ramla in i alkoholträsket liksom.

Har då suttit på balkongen en stund och sett solen samt druckit en burk med energidryck och blev väl av sockerinnehållet kanske en aning piggare. Så kanske orkar man då göra sig i ordning för att gå och lägga sig och vila samt förhoppningsvis somna i vettig tid. Men får väl vänta en timme eller två tills det blir lagom tid för läggdags. Så har man då skrivit några ord på forumet än en gång. Kanske blir det en bättre dag i morgon så att man förhoppningsvis får något vettigt gjort.

Ha en fin kväll!

Kevlarsjäl,det är lugnt.
Vet bara att den kontakt jag hittade härinne som gått utanför forumet har varit riktigt hjälpsamt.
Härinne filtrerar man en hel del.
Med henne har den "fula" sanningen ofta kommit fram då man ibland känner att man bara går i cirklar.
Men jag finns kvar om du ändrar dig.

@Andrahalvlek enough is enough! Du vet ju vad göra. Kram! 🙂

@vår2022 Du låter som en fantastisk mamma. Ja det är så viktigt att vi lär oss att hantera våra egna känslor som just det dom är. Det är våra känslor som vi inte ska spegla på våra barn. När vi ger dom utrymme att växa som egna individer och samtidigt visar att vi alltid finns om dom behöver oss blir det fina relationer tror jag. Inte vara för på och inte heller vara för off. Kram

Tack fina @vår2022❤️ Så är det ”enda vägen ut är vägen in” Jag mår bättre nu när det gäller min mamma, jag har suttit i gropen och känt min ångest och accepterat att jag har den sorgen och att den ibland kommer upp till ytan och vill ha uppmärksamhet och då får jag ge den det. Nu känner jag mig på banan igen. Inte helt mig själv men påväg. Skadade knät för några veckor sedan så jag har inte kunnat springa eller promenera och det har bidragit mycket till att jag hamnade i gropen. Kram

@Kameleont Allt behöver inte vara slutgiltigt slut. Jag träffar min man när vi båda känner att det passar. Det var det jag menade med att jag bara tar "de goda dagarna". Det finns fortfarande ett slags vi. Jag vet inte hur framtiden ser ut, men jag vet att jag kan bara påverka min egen inte hans

@Kameleont Vill bara tillägga att just nu sitter jag och hunden på min balkong och njuter av kvällen. Avslappnat och harmoniskt. Jag har en mycket närmare och "ren" kontakt med mina vuxna barn, även om vi alltid stått varandra nära. Talade igår två timmar i telefon med min son, det var längesen och han har börjat öppna upp om hur han känt inför sin pappas missbruk, han har stängt om sig förut. Jag menar vara att allt inte behöver vara slut för evigt även om man inte bor ihop. Det viktigaste är att jag tar hand om mig själv nu och jobbar hårt för att inte ta på mig hans problem för jag kan ändå inget göra.
Nu tar jag bara "de goda dagarna"
Självklart är det jävligt ibland, men de dagarna är färre än när jag var "mitt i". Faktiskt.

Så sitter jag här i förtältet och dricker fruktdryck ur vinglasen som jag druckit så mycket vin i. Det känns bra men lite konstigt. Undrar om det är så att man måste genom 1 år. Göra allt för första gången utan alkohol.
Väntar på tevatten, en kaka och en bit choklad.

@Kameleont "Har varit ett skönt lugn blandat med lite förvåning när han dag två var nykter fortsatt" Jag blir gråtfärdig när jag läser ditt inlägg. Jag känner igen allt så väl och ute på "andra sidan" med distans till allting ser jag ju hur sinnet förändras som medberoende och hur gränserna flyttas tills det liknar världen i "Alice i Underlandet". Jag är rädd för att du är på väg mot ett riktigt dåligt mående och jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa dig. Det jag vill att du gör är så svårt, du är nog inte där än. Jag tror du måste skapa distans, vet inget annat sätt, men jag vet också hur skrämmande och hemsk tanken är. Jag lider med dig och är samtidigt så förtvivlad och rädd för att du ska göra som jag. Stanna, "acceptera" och klamra dig fast vid de goda dagarna.
Jag är mer säker än någonsin att det enda en medberoende kan göra är att skapa distans, lämna fysiskt. Det ger även den beroende en större chans att ta ett beslut att tillfriskna. Tänker på dig ofta. Ta hand om dig är du snäll ❤️

@Ullabulla Tack för att du frågar, det värmer verkligen. Jag letar varje dag nya pusselbitar för att bli en hel personlighet igen, den jag en gång var, eller kanske ännu hellre, bli den jag borde blivit. Ångesten har varit hanterbar några dagar nu, har känt en slags ro och bestämt mig för att ransonera umgänget med min missbrukare ännu lite mer. Jag har varit ärlig med vad jag tycker och vad jag tror om hans beslut att börja dricka lite öl ibland Vi har inte samma uppfattning, han tror att han ska kunna hålla det på en låg nivå, ha kontroll. Jag vet att det inte kommer att gå. Men försöker klargöra både inför mig själv och honom att det inte är mitt ansvar eller mitt problem, utan hans val. Inget bråk om det och det är nog ett tecken på att det börjar bli en realitet för oss båda att det är så, hoppas det. En insikt som hjälpt mig väldigt mycket, även om det är sorgligt, är att vi inte är en familj längre. Jag, min man och våra två vuxna barn och deras familjer behöver inte hålla ihop längre, vi behöver inte fira helger och födelsedagar tillsammans allihop, utan kan hitta nya sätt och nya traditioner. Jag och barnen har pratat om det och det lättade verkligen både för dem och för mig som varit lite av en sambandscentral i familjen som försökt medla och undvika att någon blir sårad. (Ibland kan man ju undra om man är normalbegåvad som man beter sig. Helt idiotiskt 😠) . Min son är inte alls förtjust i kalas, så nu kan han slappna av och inte känna nån press och alla kan fira som de vill i olika konstellationer som passar bäst just då. Jag tycker att det går framåt, men naturligtvis kommer det att bli sämre dagar igen. Jag funderar över ditt erbjudande, det som håller mig tillbaka är att jag är ganska introvert och har en väldigt stark integritet. Men ditt erbjudande är generöst och jag funderar på det. Jag är bara en extremt försiktig person. Jag kan ju se att vi har liknande upplevelser och tankar, så det ger mig mycket att "tala" med dig och flera andra I forumet. Tacksam att du finns här ❤️

Svär lite inombords ... Men nya tag är det ju, exet och numera min vän är ju inte osams eller så. 🙏 Tur det. Det får man ju vara glad för, men att diskutera med honom i telefon vart ju inte klokt nånstans. Det kom ju fram senare att han inte mindes allt. 😒 Jag som för det mesta har koll. Och numera kan sätta gränser. För det mesta. Suck.

Jag vet ju sedan tidigare att kontakt har sina sidor, och att man som anhörig kan trilla dit. Att göra något mindre klokt.
Att jag inte ska vara så hård mot mig själv.

Jag har ju också trots allt kommit långt i mitt medberoende, en acceptans om läget. Kommit till ro. Hans liv hans val. Jag är inte med i hans val.

Det jag har kvar är att avbryta samtal då han druckit, den kampen sker mer sällan men nyligen förlorade jag - och han.
Han minns ju inte allt. Jag var den friska som kunde lägga på luren.
Men - nya tag. 💪

Kram.
🌺

Hur går det för dig kevlarsjäl?
Själv har jag både bra och dåliga dagar.
Tittar framåt och blickar bakåt mer än jag borde.
Erbjudandet kvarstår om du vill ha kontakt utanför forumet.

15 dagar passerade, en halv månad alltså. Strålande. Nu gäller det att hålla motivationen uppe på något sätt. Det är ju så lätt att trilla tillbaka ner i träsket. Bara tanken på det fick mig genast att få lite mer motivation :-)

Jag som trodde att jag var klar med det här, men så enkelt går det inte. Jag antar att det är rätt unikt hur man påverkas, hur snabbt man bygger tolerans och hur mycket som krävs. Jag är en sådan som har relativt lätt att ta pauser har jag lärt mig men jag har svårare att hålla längre pauser från alkoholen. För mig är det nog så att jag upplever att jag mår bra och känner mig frisk efter några veckors uppehåll och då smäller det till. Pang. Klart man ska ha ett glas. Och så börjar karusellen snurra igen och har man väl druckit en kväll så går det ju bra en kväll till. Så enkelt faller i alla fall jag ner i gropen. Trigger kan ju vara att andra dricker, att det hänt något jobbigt eller kul, eller att det är lite tristess men värst är nog att känna sig frisk från alkohol-triggern, den måste man ju hantera med extra vaksamhet!

Tidigare har jag ju brottats med mer tydliga problem som gav mig rejält med huvudbry. Det gick verkligen inte att sluta dricka, mer eller mindre varje dag slank glasen ner. Nu sitter jag med en lite annorlunda situation och även den måste lösas. Jag håller tummarna för att orka hålla uppe motivationen!

@annika111 du kommer nå fram till ett inre lugn när du har tagit dig ur relationen, bearbetat vad du varit med om och läkt. Det tar tid! Ge dig den tiden. Det är så lätt att bli manipulerad och månaderna och åren bara går med man tror att de ska sluta dricka för att man själv mår dåligt av det.

@ccss Jag tror att många kan känna igen sig i de dubbla känslor som du beskriver. Att säga upp kontakten var något du behövde göra för att värna om din egen ork. Det var starkt och modigt gjort! Och samtidigt väcker det mycket jobbiga känslor hos dig att inte ha kontakt med din mamma - besvikelse, ilska och sorg över att hon inte hör av sig. Fullt förståeligt att det blir tungt att bära runt på! Hur känner du kring kontakten med din mamma nu, hur skulle du vilja att den såg ut?

Ofta bär även den som dricker/druckit på jobbiga känslor av skam och skuld över hur det har blivit och de relationer man har skadat. Jag menar inte att det är en ursäkt, mer en möjlig förklaring till att hon inte hör av sig. Kanske är det svårt för henne att ta kontakt? Vad tänker du om det?

@Varafrisk Härligt med träningen! Perfekt att cykla fram och tillbaka. Håll nu fast vi detta. Bestäm vilka dagar det ska göras - och låt det gå före typ allt annat. Att nöta in nya vanor kan vara slitsamt, men när de väl sitter går ungefär hälften på automatik.

Härligt också att du fått träffa en riktigt bra terapeut. Jag har inte heller funderat över min barndom så mycket tidigare, men jag har gjort det mer på senare tid. För att jag har insett att de anknytningsmönster jag skapade då påverkar mig än idag. Och att jag måste se och förstå mönstret för att kunna göra annorlunda.

Ha en riktigt trevlig resa!

Kram 🐘

Grattis @Ros! Vad härligt att läsa om din första semestervecka utan alkohol, att du fått uppleva så många positiva effekter av att inte dricka. Vad tror du att du behöver för att fortsätta på samma sätt resten av semestern?

Heja dig!

@Adina98 det hade kunnat vara jag som skrev din kommentar. Jag hoppas att du lämnar. Precis som alla mina närstående hoppas att jag ska lämna min partner. Säger inte att det är lätt, jag sitter i exakt samma sits som dig.

Men om du är född 98, så hoppas jag att du inte sitter kvar i samma sits som jag gör nu: 32 år gammal med ångest över att jag sumpat chansen till familj och barn pga av jag valt att stannat med en alkoholist.

Tänk på dig själv, ta hand om dig själv. Om ingenting förändras, vill du leva så här resten av livet eller vill du ha något annat? Något bättre? Sök hjälp och ta ett litet steg i taget mot allt du drömmer om.

Håll fast vid att absolut inte skaffa barn i denna relation! Bra att du tar ansvar för det 👍

Gå nu och gå vidare. Du träffar en ny partner och kan bilda familj under trygga förhållanden.

32 är inte mycket - men hade jag varit du o haft önskning om familj osv så hade jag inte låtit mer tid gå!
Du har många är på dig att hitta rätt och du är inte fast i denna sitsen längre än du själv väljer ❤️

Jag har levt med min partner i snart 5 år, han har alltid druckit mycket. När vi träffats ett tag gick han och pratade med behandlingsenheten några gånger men tyckte inte att det var bra och slutade.

Under pandemin eskalerade drickandet till en början och vi tog en paus, men sedan har det varit förhållandevis lugnt och jag har därför känt mig trygg att fortsätta vår relation. Även om han sällan slutade dricka på egen bevåg när han han börjat så kunde vi ha bra samtal, han lyssnade och respekterade mina gränser, och jag kände mig förhållandevis lugn.

Senaste halvåret har drickandet eskalerat efter att vi blev sambos officiellt. Vi har pratat mycket om barn och jag har sagt att det inte är aktuellt när han dricker som han gör. Han är påverkad minst två gånger per vecka, ofta fyra gånger. Dricker ofta till vardags och har ingen gräns när han börjar oavsett om det är vardag eller helg. Han slutar först när alla andra slutat, när stället stänger eller när alkoholen är slut, dricker mest i sällskapet. Vi kan inte längre prata, han blir arg, elak, tycker att jag överdriver, har alltid en anledning eller ursäkt till att dricka och förstår inte alls min oro eller ångest.

Jag älskar honom, hans familj, vårat gemensamma liv när alkoholen inte är hans fokus. Jag har så fruktansvärt mycket ångest över att kanske aldrig få barn om jag går nu, och kan samtidigt inte alls tänka mig att leva resten av mitt liv tillsamman oavsett om han blir nykter eller ej. Jag önskar så innerligt att vi aldrig fortsatt efter vår paus och känner sådant starkt hat, främst mot honom men också ett självhat jag inte känt tidigare. Hur kommer man till acceptans och förlåter sig själv och tar steget vidare? Jag känner mig som världens mest korkade människa som satt mig i den här sitsen…..