Senaste kommentarerna i forumet

Min fästman drack.
Ibland är han bara så duktig och kan hålla på drickat och inte agera som den Riskbrukare som han är;
enligt Socialstyrelsens nya riktlinjer.
Jag känner mig kluven till hans drickande.

Har som sagt varit tillsammans med en alkoholist före honom;
Och för honom slutade alkoholkonsumtionen med döden. På den tiden med vederbörande nämnda( inte min nuvarande fästman); var det även fysisk misshandel med i bilden;och jag var kraftigt medberoende då. Min fästman skulle aldrig slå mig fysiskt;
Eller säga något illa till mig;
Oavsett hur mycket han dricker.
Nuförtiden- Jag har gått in med ambitionen i det här förhållandet; att min fästman inte ska behöva höra bannor av mig för alkoholens skull för vad jag varit med om; med min förra Karl.
Han ska (har varit min ambition; men jag känner att det är svårt att leva upp till)inte behöva betala den förra mannens nota som man brukar säga;
För att även han dricker!

Han är inte alkoholist men definitivt inom värdena för Riskbruk.
Och när han ”faller dit ” eller kommer tillbaka från en fest som inte jag varit på;
Så har han tagit i så med drickandet att han spyr.
Dagen efter mår han prima!;
Och har dessutom inte den morgonångest som många pratar om som använder alkohol lite för mycket.
Men även så…;
Jag vet att han aldrig skulle dricka när hans dotter är med honom (hon är hos honom varannan helg);
Men när jag sover över (jag är särbo med honom och sover över lite då och då);
Då går det bra för honom att supa sig redlös.
Så nu hade fästmannen druckit sig full på en fest där jag inte kände att jag kunde bidra med något ; så jag stack hem till hans place;
Hade en trevlig stund för mig själv;
Klockan blev sent;
Väntade på honom, där i sängen jag låg.
Fick till svar i sms-kontakten med honom att han kommit hem,
Men att han bara var precis utanför sitt hus;
Sedan frågar jag honom om han lever;
Jag får inget svar!;
Sedan hör jag hur han kommer in i hallen;
Och marsch till toa och spyr;
Sedan blir det helt tyst;
Men jag vet ändå att han är kvar på toa.
Jag funderar på om han kvävts i sina spyor;
Eftersom att det blir så tyst!
Jag funderar på hur jag ska göra om så är fallet;
Samtidigt som jag är livrädd för att det jag är rädd för ;
Ska ha hänt.
Känner mig paralyserad av rädsla och går inte dit;
Då jag är för rädd för vad som kan ha tänkas ha hänt.
Om han ligger där livlös.
Jag älskar honom;
Men som paralyserad och ligger bara kvar.
Så rädslan vill skydda mig;
Känns det som.
Självbevarelsedrift antar jag.
Han kommer så till den gemensamma sängen;
Och jag känner adrenalinpåslaget;
Glad för att han lever;
Men så väldigt orolig för honom jag var!
Så jag ger honom de där bannorna;
För jag har börjat fundera på…;
Älskling hur kan du låta bli att dricka när Alicia ; hans dotter är hos honom;
Men inte om det ”bara” handlar om mig?;
Funderar också på;
Och säger till honom;
Ger honom en lektion:
Jag säger;
-Älskling, du skulle aldrig dricka när Alicia är hos dig;
Så varför jag?
Och du vet väl om att jag var alldeles nyss livrädd för att du skulle ha kvävts i dina egna spyor;
Men för rädd för att gå och kolla till dig!;
Och du vet väl om att alkohol förkortar livet?
Och du vet väl om att du gör mig illa när du dricker.
Han svarar ;
-Ja.
Och vidare svarar han;
-Jag vet att du tar illa vid dig när jag dricker.
Men jag vet när det är dags.
-Vadå dags menar du? Frågar jag honom.
Han svarar;
-Dags att gå och lägga mig.
Du vet att jag älskar dig.
-säg det när du är nykter.
Och så påminner han mig om att han sagt det tidigare under dagen.
Varpå jag svarar;
-Vi får prata mer imorgon, när du sovit ruset av dig.
Och sedan går han och lägger sig;
Och jag blir kvar med en viss blandad både frustration och förtjusning;
Glad för att han lever och andas;
Men också väldigt arg för att han låtit mig känna en så stor oro för honom;
När han kräktes och jag inte vågade finnas där för honom.
För att jag inte fick svar på frågan om varför han inte dricker när dottern är där, men när jag är där.
Saken är den att han också sagt ifrån om att han inte tänker låta någon bestämma över honom;
Om han ska dricka eller ej.

Samtidigt som jag blir orolig över hans drickande;
Vet jag inte hur jag kan hjälpa honom kan / få honom att inse sitt bästa.
Samtidigt som…
jag också försöker ge honom den frihet som det innebär att vara en individ och ha självbestämmanderätten till sin kropp. Men jag kan bara inte låta honom vara;
Utan att låta honom betala min föregående karls nota!;
Jag vet hur illa han gjorde mig;
Och jag vet hur illa alkoholen som min fästman gör min blivande man;
Och därigenom mig!;

Vad ska jag göra?;
Hur ska jag släppa taget om alla predikningar/ bannor till honom?
För jag bara känner att om jag inte tar snacket med honom gång på gång;
När han dricker…;
Så är jag också ansvarig för
vad han gör!
Och jag känner bara;
Alkoholen kommer jag aldrig kunna förlåta!;
Min f.d dog p.g.a alkoholen och jag hann lämna honom innan döden tittade honom i vitögat!;
Men det svåra tycker jag är även att separera brukaren av alkohol;
Från själva substansen.
Hur kan jag vara arg på alkoholen;
Utan att vara arg på Riskbrukaren av alkohol?
Hör dem inte ihop?;
Är min ilska irrationell;
Bara för att jag dömer både (don) och person?
Och hur kan jag döma någon som jag samtidigt älskar?
Många frågor och tankar;
Vad är era tankar om mitt långa inlägg?
(Som jag själv inte får någon rätsida på)!

För mig letade jag anledning kring drickandet länge tills jag landade i att det bara blev en vana. Sedan av någon anledning är det väl helt ok i Sverige att ta sig ett glas efter en tuff dag. Det är ju så otroligt många som dricker för mycket för ofta.

Jag brukar tänka att den stora boven är inte vanan. Den stora boven är skammen. Det är den som driver en in i en återvändsgränd som är som en hemlig tyst gränd. Skammen måste man lära sig hantera så man kan ta det hela lite för vad det är. Alltså dricker man för mycket för ofta riskerar man att bli beroende. Slutar man dricka är man alkoholfri. Den friheten, när man verkligen har testat på den, för så otroligt mycket positivt med sig. Plötsligt är man inte bedövad längre utan kan istället leva livet fullt ut. Börja förstå sig på egna känslor och lära sig hantera desamma vilket skapar en helt annan balans i livet. Som bedövad blir man snarare seg, trångsynt, knatar runt med molande ångest och lite deprimerad. Det är ju inget liv och dessutom blir man ju inte mindre beroende ju längre tiden går...

Låter som du stoppar i tid. Jag skulle säga att steg 1 är att sluta. Sedan hitta nya saker att aktivera sig med som skapar mening. Man ska ju göra annat och får plötsligt massa fritid. Sedan bör man lära sig förstå och hantera sina känslor så att inte triggers får styra mot flaskan för att döva bort allt. När det sitter, om man fortfarande vill kan man kanske ta ett glas igen. De flesta jag vet är dock inte längre intresserade av det. När man väl vant om sig är det så befriande att inte dricka så man inte längre vill. Det är ju lite riskabelt med att det drar igång igen.
Jag skulle säga - ställ in siktet på 3 månader men ge inte upp innan 6 månader. Vid 6 månader kommer en stor belöning. Själv var jag nästan eroforisk. Efter det kan du bestämma dig. De flesta vill inte börja då av dem som varit här inne iaf.

Jag tror att det är viktigt att lära känna sina triggers till 100% om man nu ska dricka igen. Sedan att man tillfullo litar på sig själv att man klarar dricka måttligt om man nu ska börja igen. Så inte den där hinka i sig känslan får styra fast man inte hade tänkt dricka mer än ett glas. Om man tillfullo tror på sig själv här och klarat kvitta sig med skam så tror jag man klarar ta ett glas. Det tar tid att komma dit. Det kloka är nog därför att peppra hjärnan med allt positivt alkoholfrihet för med sig och lägga mindre vikt vid själva eventuella startdatumet för att dricka igen.

Nu snurrar en gammal instrumentalare med Ace Cannon på i hörlurarna och låten har den passande titeln – Tuff, och nog passar det ordet här i stunden. Då tuff väl är lite vad tillvaron nog känns som. Har lite grann tröttnat på att skriva en massa strunt som bara känns meningslöst att hålla på med. Fick här i stunden en känsla att klä på mig och gå ut i mörka natten och kanske utan mål cykla åt nåt håll. Men vad skulle det vara bra för kan man tänka. Kanske skulle man ta sig ett ett sista snabbt dopp i nån badsjö i närheten innan mörka och trista hösten åter igen kopplar greppet om sinnet igen, men varför försöka att hålla kvar något som man förstår ändå håller på att glida iväg bort. Sommaren är då ändå en tid som man får lite styrka och energi av kan man då säga. Nu har samma låt i maklig takt snurrat på i hörlurarna en stund, kanske borde man väl byta spår och välja nåt med en aning högre energi och då kanske vakna till, eller kanske bara helt enkelt gå och lägga sig igen vilket väl är det mest logiska i stunden om man tänker efter...

Ha det gott!

Höstkänsla i sommarnatten var vad som nyss infann sig i stunden då jag slog upp ögonen efter en tre timmars vila och faktiskt lite välbehövlig sömn. Helt nykter och alkoholfri lycka, så stor som den väl bara kanske kan bli för en trött dystymiker, som vaket försöker njuta av livet helt alkoholfritt trots att det hela väl på något sätt snart tycks ha gått varvet runt som en karusell. Det känns väl som att nuet snart möter den inledande början som man så tydligt minns med ett helt nyktert sinne sedan dag ett av den förra lite dystra hösten.

Det var lördag igår och en dag bland alla andra, precis som vanligt. Försökte då i alla fall på kvällen fångas lite av musiken, men den sade mig ingenting längre. Men vist fanns det väl ett par riff och melodiska krumbukter här och där som väl hade lite bärkraft i stunden, det ska inte förnekas. Hörde även några ord av en författare som berättade om sin livsresa på tv i går kväll.

Ja, en sån där hyllad figur som väl tycktes vara rätt så nöjd med sin tillvaro. Blev en sekund nästan lite avundsjuk, men det var bara en känsla som försvann nästan lika fort som den kom. Så är det. Förgänglighet, och bara ett uttryck för nåt som man själv kände igen rätt så väl från den inre tankevärld man själv väl kanske har, och har haft rätt så länge.

Bara en stundens flyktiga filosofiska melodi. Men en sån som väl kunde, och kan måla sin värld i intressanta ordmässiga bilder handlade det då rätt så tydligt om. Man ska väl nog inte tänka och känna så himla mycket och djupanalysera allt så förskräckligt mycket, utan bara kanske flyta med i strömmen sakta som en höstlöv flytandes och buret på vattenytan av en liten bäck.

Nu har det lugnat ned sig lite i sinnet igen här i köket vid datorn, och det tog jag mig allt en slurk vatten på. Söndag har det hunnit bli åter igen. Borde väl göra så himla mycket, men har inget lust och ork till att ens fantisera lägre, men det ljusnar väl om någon timme kan man tro. Det är vilodag idag och redan så har man sagt god morgon till skaparen i tanke, ord och känsla. Kanske hittar man väl en gudstjänst senare idag som kan lyfta ens tanke en aning från det mörka och invanda, vem vet...

Ha en fin dag!

@esc Försök att göra andra planer innan du hamnar där.
Kanske ett varmt bad, eller ja, vad som helst som är skönt eller avkopplande. Av vin blir man ju bara ännu tröttare.
Men du vet allt det här. Nästa gång är du bättre förberedd.
Se till att inte bli för trött, stressad eller hungrig. Då blir det inte lika lockande.
Kram och kämpa på!❤️❤️❤️

Livet är mycket märkligt just nu i nån slags artig samvaro. Han är nykter men ser sorgsen ut. Det kommer kommentarer som att om han inte kan dricka i fortsättningen så kan han inte resa osv. Det skrämmer mig hur han verkar fundera att livet inte kan vara bra utan alkohol! Det gör mig också oerhört sorgsen att han funderar på att leva nykter (med mig) eller fortsätta dricka och ha ett ”trevligt” liv (utan mig) Hsn vet inte vad han ska välja. Suck !

@Ny dag Tack gulle dig 🥰 Jag kanske ÄR 80+ ? Omåttligt måttlig är jag å det bestämdaste men jag har sagt det förr och säger det igen. EN enda karatefylla till & jag stänger dörren för A för alltid. No probs! Jag uppskattar verkligen att du skriver att jag tillför forumet något. Av given anledning känner jag mig lite som en udda fågel här - skulle kanske bli ensam under min rubrik 🙈 Jag känner mig snudd på alkoholfri. Tänker inte ens på det. Men när det kommer till A-fritt så tror jag att det skulle kunna trigga mig så till vida att jag skulle väcka vanan. Frekvensen. Själva drickandet. Även om jag inte skulle få en kemiskt dålig effekt så kanske jag skulle väcka längtan i gommen som jag inte har. Kanske bara låter flummigt? 😅 Tack för inbjudan! Jag återkommer 🥰🩵

@vår2022 Asså Vårfrun- jag har läst ditt meddelande och jag har så mycket att säga att jag tar det framför datorn imorgon kväll 👩🏼‍💻

Var det KFF eller MFF det skulle hejas på? 🙈

Kvällsavstämning ✅
Efter en mysig dejtdag när vi skulle fira vår årsdag ligger jag här och summerar upp dagen som alkoholfri till 99,9% maken hade hällt upp en skvätt vin till maten som jag tog nästan en hel sipp på och kände till min förvåning att det inte alls var gott. Eller det var det säkert men NÄÄÄÄÄ...jag ville inte ha! Så där satt jag och åt glatt och när maken skulle skulle fylla på så erbjöd jag honom mitt glas istället. Sa som det var - att jag inte var sugen & inte ville ha mitt vin. Kände mig dels otacksam för att jag inte tyckte det var gott - dels glad och stolt för att jag lät bli. Han berömde mig sedan och sa att han tycker jag är duktig på att låta bli - och det har han faktiskt rätt i 😅

Jag känner att jag med gott samvete kan nolla 0️⃣ dagen med ovan gjorda bekännelse. Men om någon tycker det är fel så kom gärna med input ☺️🙏🏼

Nu är det godnatt inför besök på slottet imorgon 🏰 Vi ställde in stadsturen idag i förmån för att åka till återvinningen, Rusta samt måla om hallen 😅 - romantik på hög nivå ❤️ Men det blev skaldjur till förrätt och en härlig pasta till varmrätt.

Hoppas alla har en fin lördag därute 🩵

@Se klart Du satte precis ordet på min känsla…tack! Sensommaren är vemodig…jag har krukor med halvtråkiga blommor…tomatplantor som ser också lite tråkiga ut. Och eftersom mitt känsloläge är lite svajigt så påverkar detta mig. Så inte nästa helg men helgen därpå då ska en del rensas bort och lite nytt sättas i dessa krukor.

Det låter som du har haft en behövande dag idag. Önskar dig en fin dag imorgon. Och hoppas verkligen att din höst inte blir lika tuff på jobbet som det brukar vara. Du räcker till för så många men ibland är det fullt tillräckligt att bara räcka till för dig själv❤️

Kramar 🤗

@Andrahalvlek Tar inte ens en månad i taget, snarare en dag i taget än så länge. Jag tycker det varit lättare tidigare faktiskt, vet inte varför det ska vara kämpigare denna gången. Men någon nämnde tidigare att det kan vara svårare för varje gång man börjar om. Det lät kanske inte så hoppfullt förstås men samtidigt kanske man kan se det som en morot att inte fala tillbaka?

@B.Å Ja, det var riktigt kul att klara 60 sträcket! Hade längtat efter det ganska mycket. Och om du är halvvägs så är. du ju också på gång, häng i nu på resan! Även om det är lite segt ibland så ska jag nog också säga att det är så skönt att vara nykter, blir ju också sakta men säkert hela tiden lite bättre. Det är så skönt men man får ju se upp för detta elände också, ju friskare man blir så släpper man ju garden, i alla fall gör jag det. Så det gäller att vara lite på sin vakt för alkoholsuget kommer så plötsligt, små signaler som triggar suget, gäller att se upp.

Människor far så illa av det här tyvärr och jag är en av dem. Men 61 dagar har passerat och jag har trots stort sug idag och de senaste 10-15 dagarna lyckats hålla mig nykter. Fick tipset om att inte förhandla med mig själv och faktiskt, det var ett bra tips. Tips och idéer runt det här bär man med sig som ett verktygslåda. Att få hjälp och stöd från andra är verkligen fantastiskt. Måste bara få tacka alla ikväll! Ha en fin och nykter lördag kväll.

Efter en riktig rivstart-vecka blev det en kontemplativ lördag, baka bröd, lång promenad, ett snabbt bad, rödbetor och potatis från landet, lite sill. Väldigt enkelt och väldigt skönt.
Vi var dödströtta igår och sov länge i morse. Pratat om just möjligheten till återkoppling och nån sorts aktiv vila på helgen. Imorrn full fart med födelsedagsmiddag för man, familj, och ett par vänner, så dagen idag blev ett skönt och långt andetag.
Det som är skönt är att sommaren och ledighet faktiskt återställt energin, känns bra med jobbet (än så länge) och haft ork att lite grann hålla emot allt annat.
Sensommaren är lite vemodig med vissnande blommor men också fullt av vackra luktärter, mogna tomater, rosa rudbeckia och solrosor i rost, orange.
Kram 🤗

@sliten61
Hur går det för dig?🙂

Snabb reflektion: vi har ätit förrätt och mannen har gått in i duschen och jag plockar in disken. Det var ett av de tillfällen jag passade på att unna mig några snabba glas - idag gör jag inte det. Jag gör det jag sa att jag skulle göra. Plocka in i diskmaskinen. Bara en reflektion. Slut på meddelandet 📣

Fått tillbaka mitt körkort........jätteglad men innebär oxå ytterligare prover i 2 år för att få behålla det. Sök inte hjälp förräns ni verkligen förstår vad det innebär med körkort o kostnader.......

@Himmelellerhelvette 🙏, du kan ha rätt i att det undermedvetna spökar efter en fest… har inte många eller rättare sagt inga inbokade i höst… och det känns bra så det blir iaf ingen trigger. Ska ändå vara vaksam för middagar etc lär det ju bli. Ikväll blir det grillning då vi har fint väder. Till det afri öl. Jättegott och jag var tidigare ingen stor öldrickare men tycker nu att det passar till mat där jag tidigare druckit rött. Haft sug när jag jobbade i trädgården…. Ofta har jag smygdrickit vid dessa tillfällen s tankarna for omkring när jag var på väg hem från handelsträdgården. Sitter dock här nykter och nöjd i solen.
Önskar forumet en härligt nykter lördagskväll och n ännu härligare söndagsmorgon!

@eling 🙏 Sitter i solen, har jobbat lite i trädgården. Köpte lite höstblommor för att pigga upp lite. Brukade alltid behöva vin vid planteringen… suget kom förbi men jag är så tacksam över att vara nykter idag också. Vi är många på forumet som är i startgroparna som kan stötta längs vägen. Någon här har beskrivit det som att vi växeldrar varandra här. 🥰🌱

@Andrahalvlek Tack för dina kommentarer!

Ja jag har pratat en del med honom tidigare om min uppväxt och att min sida är känslig för alkohol. Pratade faktiskt lite mer med honom i bastun idag efter att ha läst det du skrev 😊

Som tur är så är det få gånger han sett mig full. Har mest förlagt det till då han varit hos sin mamma. Men jag vill ju vara den människan som han tror att jag är. Den personen som jag är med honom. Det är ju mitt riktiga jag.

Även om vi alla såklart har fler sidor som vi inte visar våra barn så är mitt fulla jag en person som jag inte vill ska ha en plats i mitt liv.

Så skönt att läsa om din dotter! Det ger mig hopp om min son 😊

@Andrahalvlek Tack för dina kommentarer!

Ja jag har pratat en del med honom tidigare om min uppväxt och att min sida är känslig för alkohol. Pratade faktiskt lite mer med honom i bastun idag efter att ha läst det du skrev 😊

Som tur är så är det få gånger han sett mig full. Har mest förlagt det till då han varit hos sin mamma. Men jag vill ju vara den människan som han tror att jag är. Den personen som jag är med honom. Det är ju mitt riktiga jag.

Även om vi alla såklart har fler sidor som vi inte visar våra barn så är mitt fulla jag en person som jag inte vill ska ha en plats i mitt liv.

Så skönt att läsa om din dotter! Det ger mig hopp om min son 😊

Muckar gräl och höjer rösten ..
Det blev jag utsatt för nyss.
Verkade som att bara hitta något att ge mig en skopa ovett för. Det om något tycker jag är jobbigt fastän jag mycket vet hur beroende fungerar.
Tog på fastän jag nog avslutade telefonsamtalet snabbt.
🌺

Det är inte lätt att vara människa var den mening som kom till mig i stunden här i mitt kök. Hade ju helt enkelt inte kunnat koppla av i natt så att jag fick sova något alls. Då blir det ju lite jobbigt. Var så himla trött, splittrad och energilös, men samtidigt så ivrig på att göra något nyttigt och helst även lite roligt. Kände bara hur tiden gick och inget kunde beslutas och inget blev gjort då det inte gick att fokusera tankarna eller att vila det minsta.

Började känna mig otillräcklig, värdelös, korkad, udda och sedan smög sig nedstämdheten som vanligt på en genom den inre stressande ångesten som sakta började att stegras till att gå över och in i det lite tyngre och jobbigare stadiet av depression. Vilket man kände igen så tydligt från rätt svåra stunder från de år man som ung inte alls, ens hade provat eller använt alkohol för att ta sig fram.

Men nu fanns inte den tidigare pådrivande känslan av suicidalt tänkande som låg på som en svag grundkänsla man hade i stort sett hela tiden som alkoholmissbrukare. Så jag kunde ändå utan att jag förstod meningen i det hela, ändå kunna fokusera på en gnutta positivt tänkande lustigt nog. Genom tänka att dagen inte gått förlorad, då jag ju trots allt lärt mig lite mer om det psykologiska i natt i form av positiv uppbyggnad av självbilden.

För på något sätt så började jag kunna förstå lite mer om den jag väl kanske är, och hur min hjärna tycks fungera, och därmed kastades jag inte in i någon direkt panikkänsla som fick mig till ett allvarligt depressivt liksom hjälplöst tillstånd som man ofta i tysthet hamnade i som överkonsument av alkohol tidigare.

Jag förstod plötsligt bättre en stund varför man är så himla trött och utmattad som man har varit för jämnan ända sedan man var liten. Och inte då heller kunde fokusera riktigt utan ofta gled mellan olika stadier av tänkande och känslor precis som om det var glappkontakt i datorn på övervåningen liksom. Nu har man väl analyserat sig själv lite mera grundligt där man låg på sängen och som dystemiker och var tvungen att tålmodigt stilla låta hjärnan få ha sitt eget pågående malande igång.

Detta då man ju som oftast har svårt att stänga av tankar och känslor utan att använda några kemikalier som alkohol eller knepiga piller man provat utan framgång innan mitten av oktober förra året för en tio månader sedan. Tänk, alkohol brukade man knasigt nog använda som ett universalmedel till det mesta för att gå runt tidigare alltså. Man är då allt en rätt knepig figur, och att man fortsätter att kämpa på nykter så här i limbo liksom är då liksom en gåta.

Men nånstans så är det väl en självbevarelsedrift och det faktum att man inte vill behöva att starta om igen hela tiden liksom. Ja, på det sätt som man tidigare gjorde i stort sett var var dag efter en mer eller mindre sövande berusning eller seg alkoholdimma. Som i stort alltid låg på så att säga fast man tydligen verkade rätt nykter för de som stod utanför och liksom tittade in. Ja, väl även för de så kallade experter inom vården som väl skulle analysera hur man psykiskt fungerade och mådde.

Det är en märklig resa och process det här att vara helt nykter och efter så himla många år försöka att hålla i och hålla ut, och hitta sin egen helst positiva livsstil mitt i alltihop. Kan väl säga att det är lite intressant ändå at kunna sitta kvar nykter fast man har varit ned i en jobbig dipp idag. Börjar väl förstå att psykologins experter gav upp och liksom kastade ut en från öppenpsykiatrin. Man var väl medicinskt sett för komplicerad, och som det väl heter på fackspråk tydligen, behandlingsresistent.

Hade jag inte haft min självklara nära känsla till och övertygelse om Guds direkta närvaro i var stund hade jag då kört i diket för längesen. Mycket kan man vara utan men har man inte skaparen med sig, då spelar det ingen roll om man så äger hela jordklotet är tanken i stunden. Nu är de nog dags för något gott att äta sade mig en knorrande magkänsla. Kanske en pizza och lite sallad och en läsk fast man väl inte tränat och gjort av med någon energi och väl egentligen inte är värd sådan lyx.

Nej nu vaknade deppsinnet tydligen till igen. Fast nu är man ju nykter och alkoholfri och då går det ju lite enklare och lättare att parera knepiga svängningar i det psykiska så att säga. Men nog var det lite trist att man inte kunde besluta sig för något idag och kom utanför dörren alltså. Speciellt när det ju var så soligt och fint ute i sommarens sista dagar liksom. Fast det går väl flera tåg som man säger och i morgon är ju en annan dag som det sjungs om i nån visa. Nej, nu får det allt vara bra med skrivande på en stund.

Ha det gott!

@Ny dag Tack att du hör av dej! Imorgon har jag varit nykter i 4 veckor !
Det gick så bra för mej i våras, men i slutet på maj föll jag! Kraschade helt.., flera gånger!🥺
Tänkte att jag var värd att fira en grej…
Vid andra tillfällen tyckte jag synd om mej själv o trodde jag kunde dricka måttligt…
Phu! Vidrig ångest!
Nu är jag öppen med mina närmaste väninnor som förstår! Känns så skönt! De har tagit hand om men när jag spårat 🙏
Tyvärr förstår inte min man att jag har svårigheter m alkoholen… Tycker bara att jag ska skärpa mej och dricka lagom, som alla andra …. MEN det är ju det som inte funkar!
Jag dricker nu ingen alkohol alls!! 🙏 Mår såååå mycket bättre, men har förstått jag jag upplevs som tråkig hos vissa.
Jag är social , pigg o glad utan att vara påverkad, men det verkar vara att jag helt avstår från alkohol som verkar provocerande….
Nu har jag i alla fall bestämt mej!!!!
Ska ta hand om mej, min kropp o själ!! Såååå glad för dej och alla andra här !

Ska vara mer aktiv! Det ger så mycket stöd! 🙏😍

Tack @Ny dag ❤️ Ja , det finns nog en del sorg och frustration som ligger och skvalpar….som kommer upp t ytan vid möte med olika möten och händelser😉

Ha det fint❤️Kramar 🤗

PS. Prata öppet med din son om ditt drickande, på hans nivå. Att pappa blir så dum och bråkig när han dricker, så det bästa är att inte dricka alls. Berätta också att det är ärftligt, att både din mamma och pappa blev dumma och bråkiga av alkohol. Lite i taget. Så att han vet. Min äldsta dotter är 27 år och har aldrig druckit, just därför att det är ärftligt och hon vill inte riskera att bli beroende. Hon har aldrig druckit alkohol, mer än något enstaka glas möjligen på en stor fest.

@Maskot82 Jag är också uppväxt med alkoholism och mycket bråk. Min pappa, och hela hans sida av släkten, söp sig till döds. Minns också ljuden: Dörrar i köket som öppnades försiktigt, ljudet när korken skruvades av, deras röster förändrades när de drack osv. Min mamma drack nog mest för att stå ut. Hon var väldigt medberoende och levde i sin egen bubbla, och såg inte mina behov alls. Jag är ensambarn. Jag minns ett mantra som jag hade tidigt i barndomen: ”Bara jag blir vuxen så jag får leva mitt eget liv.”

Genom att minnas det där barnet påminns vi om att inte låta den negativa spiralen fortsätta nedåt. Vi sätter stopp nu. För mig är det 4,5 år som nykter - och det är det bästa beslut jag har tagit. Jag är mer förnöjsam, mer glad, mer positiv, mer självsnäll osv.

Kram 🐘