Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Nu kommer svaret...här framför en större skärm och ett tangentbord. Skriver både snabbt och mycket på telefonen men det blir ändå svårt att få en översikt.

Till att börja med tack! Från botten av mitt hjärta! Dina superlativ gör mig så glad och tacksam ❤️ Du vägleder och kommer med pricksäkra kommentarer och ställer saker på plats på nåt sätt. Som att jag står i ett kök med flyttkartonger och har ställt upp saker på hyllorna och då kommer du och bekräftar att de står på rätt plats. Du får min väg att kännas trygg ❤️ Så tusen tusen tack!

Nu är jag laddad för att fortsätta min resa i en ny tråd. Det känns inte mer än rätt nu när jag lämnar min budget bakom mig och tar ett steg till.
🩵

Hej 🔋här får du ett fullt batteri av mig så du kan ladda om dina egna. Jag tänker inte tala för dig - det gör du bra själv. Låt inte besvikelsen över att det inte fungerat med måttligheten spilla över. Back to the drawingboard bara - skit händer.

Här hos mig är det söndag nu och jag startar en ny tråd - rätt in i framtiden med huvudet före. Hoppas du hade en trevlig lördagskväll.
🩵

@Ny dag Hej 👋🏼 Så produktivt av dig. Gjort ren en ugn av..nio?! 😅 Själv har jag målat en hall av våra fyra. True story. Vi har två entréer. Jag har även målat en fondvägg i köket och förberett målning av det ena gästrummet. Nu har jag precis gjort en röra av scharlottenlök, smör, dill, gräslök & habanero och fyllt en röding med som jag ska ugnsbaka till middag. Jag älskar fisk 🐟

Sen ska jag försöka sätta mig framför min dator 👩🏼‍💻 och formulera min närmaste framtid den till 24/1 iaf ☺️ Exakt så det förslår.

Hoppas du får en fin kväll
🩵

Har man en beroendepersonlighet ser nog livet ut så, är jag rädd. Frågan är väl inte vad han tycker, utan vad du tycker? Vad väljer du?

Det är inget irrationellt med det du beskriver. Jag tror att problemet är att du är ännu en gång medberoende och kan inte ta dig ur det mönstret. Jag var skitarg på mitt ex när han söp och angstade, han struntade fullkomligt i sin egen hälsa och i allt jag sa, han vägrade döka vård, kaoset var hans vardag. Det gick inte att älska honom till slut för han blev så oerhört egoistisk i sitt mående och det gick ut över relationen, som imploderade. Mitt ex sa i ett nyktert ögonblick "om en av oss inte mår bra, mår inte vi bra". Det var klokt sagt och det tycker jag du kan ta med dig.

Idag visar min app Nomo att jag har varit sockerfri i 54 dagar. Det är inte ens svårt nu, det går av bara farten. Idag på hundkursen åt de andra deltagarna delicatobollar och chokladkakor. Jag åt ett äpple. Medhavd dricka också, så jag behövde inte ens gå ut i köket och frestas.

Förra veckan var jag väldigt trött och sliten efter jobbet. Typiskt tillfälle att tycka synd om sig själv och tröstäta. Det blev några fler mackor och rågkex med smör än vad som vore önskvärt, men jag handlade inget godis, glass, kakor och dyl.

Livsmedelsaffärernas nybakade kakor/bullar är ibland vidrigt svårt att passera, men jag gör som med alkoholen. Jag sätter stopp direkt för varje typ av förhandling. ”Nej, jag ska inte ha sånt!” End of discussion.

Precis som med alkoholen försöker jag söka tillfällen och aktiviteter där inte sötsaker ingår. Men nu är jag ändå såpass avgiftad att det inte gör mig någonting om andra äter sötsaker omkring mig.

Och precis som med alkoholen vet jag att pyttelite skulle väcka ett enormt jobbigt mersug, så det bästa är att avstå helt. Jag är fine med det, vill inte börja mecka med sällan-intag ens. Möjligen på sikt, eller inte. Får se var jag landar. Just nu känns det bra.

Kommande veckor blir det jobb mån, tis, fre, lör, sön, mån, tis. 10 tim/dag. Men det är bara att gripa sig an en dag i taget. Försöka pausa oftare. Och sen är jag ledig ons-sön 😍

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tänk våra sommarbarn som kom fr förorten i Gbg. Två somrar fick de leva m utedass😅
Mina föräldrar var inte på ngt vis efter sin tid (det låter som du skulle sagt så men det menar jag inte)men det var ekonomin det föll på. Fast vi var ju rika på mat. Jag minns när jag hälsade på ett av sommarbarnen i tonåren. Så lite mat kände mig nästan aldrig mätt och en mamma som sällan var hemma.
Jag tänker att min bakgrund, min uppväxt ja allt vad jag har med mig har jag sådan nytta av i mötet m andra människor. Så om jag får säga det själv…det jag är bäst på i mitt jobb är relation och förmågan att sätta mig in i andras livssituation!

Nu ska jag lägga ner granola i burkar som jag gjort idag plus att jag ska göra tre-veckors-sallad därefter ett bad. Tänker att maken kommer hem snart❤️

Kram🌺

Helt slut och ligger och vilar. Har städat och rensat skafferierna (2st) samt skåpet med kryddor. Rengjort en ugn samt rensat kylen medan långkoket puttrade. Därefter åkte jag och köpte som planerat till trädgården och som planerades. Detta hade jag inte kunnat gjort om jag druckit igår. Tankar på a har kommit och gått. Störande!!! Men är nöjd över att jag kommer somna nykter när det är dags.

Vi verkar vara i samma ålder och ha samma problem.
Kan gå långa perioder utan att dricka, kan ha mängder med alkohol hemma och det är inga problem.
Sen dricker jag ETT glas bubbel och BAM! Som en total personlighetsförändring.

Kan inte sluta dricka, måste bli FULL och sen har jag ångest en vecka.
Gjorde bort mig så grovt förra helgen att jag nu bestämt mig för att gå till AA, en kvinnogrupp jag hittat, och se vad dom kan hjälpa mig med. Ska även ta upp antabus med min läkare.

Var inte rädd för aa. Jag tänker såhär att "alla är där på exakt samma villkor" så vad är det att vara nervös för? Det kanske funkar, det kanske inte gör det men då har jag provat iaf. Funkar det inte så får jag käka antabus då för nu är det fan nog. Har en fin man jag också som jag inte vill skämma ut mer och jag gör det inte bara för mig, men för oss.

Vi fixar det här, det vet jag ❤️ lycka till vännen och kom ihåg att vi är flera med exakt samma problematik så vi får hjälpa varandra :)

@livima Så kul att du fick fin tid med din vän. Jag har inte heller berättat för mina nära och kära att jag har håller på med mitt "bli nykter projekt". Har dock tackat nej till så många glas nu att de borde snart börja förstå :D

Jag har lyssnat väldigt mycket på "En beroendepodd" och sedan gillar jag iskall fakta, typ när läkare och forskare förklarar vad som händer när vi dricker alkohol. Podden "Är jag sjuk" har några avsnitt som berör ämnet, tex avsnitt 26 (Alkohol) 36 (Tre månader utan alkohol). "Dont wine about it" är också en bra podd tycker jag...jag brukar varva lättsamheter och iskall fakta. Sen lyssnade jag på Fredrik Eklund, han gjorde några avsnitt om sin resa (kommer inte ihåg vad han kallar podden). Tyckte han var väldigt bra och för mig blev det så svart på vitt att det spelar ingen roll att vi alla är olika, kampen är den samma....det går att tillfriskna - kan en så kan alla!

Blir så inspirerad när jag hör intervjuer med människor som tagit sig ur skiten och lever ett sunt liv och sen blir jag motiverad att fortsätta min resa när jag hör specialisterna förklara hur livsfarligt det är förgifta sin kropp med etanol.

Ha en fortsatt fin dag och bra jobbat, dag 18 idag!!

Dag 34

Ännu en dag i nykterhet. Att få vakna nykter om och om igen är så obeskrivligt underbart och jag har tänkt mig att så ska det förbli.

Var på en tillställning igår med massa människor som jag misstänker "dricker måttligt". Det bjöds på bubbel, öl och sprit. Själv drack jag läsk, det fanns alkoholfri öl och även bubbel men jag tycker det är godare med läsk. Jag har helt funnit mig i det faktumet att jag aldrig kommer kunna dricka måttligt och det är så skön känsla.

Som jag skrev för några dagar sedan känns det helt obegripligt att personen "jag" har varit en sån som suttit och hällt i mig alkohol....för inte alls många veckor sedan. Känns som det var en film, jag kan inte förstå att jag satt här hemma och självmant förgiftade min hjärna och kropp.

Ju mer jag tänkt på det har jag insett hur jag aldrig har velat vara en sån som "dricker måttligt". Jag har aldrig tyckt om själva drickandet eller att ta ett par glas...att jag under flera år lyckades övertala mig själv om att "visst vill jag och kan bli en sån!" var rent ut sagt idiotiskt, men jag gick på det gång på gång och återigen. Obegripligt på alla plan, som en skitdålig film!

Tänkte på det igår när jag lagt mig i sängen, hur mycket jag har att vara tacksam för. Små saker egentligen, som tex att jag tvättade ansiktet när jag kommit hem, tog bort mascaran och la på serum. Tänk att få gå och lägga sig tidigt och veta att man vaknar fräsch och utvilad. Utan gårdagens smink, den pyrande15 åriga ångesten och evigt nya lager av skam och skuldkänslor. Det är jag tacksam för.

Nu ska jag sätta igång med matlådor och planering av veckan.

Hoppas du som läser har en fin söndag. Vi gör det tillsammans, en dag i taget.

Kram

@B.Å förresten - har du tips på poddar? Jag lyssnar på Sobermotivation och En beroendepoddjust nu men tar tacksamt emot tips ♥️

@vår2022 tack snälla för pepp! Jag ska ta tag i det där med psykolog igen. Jag var naiv och trodde inte att det skulle hamna i min journal men såg till min förskräckelse att det ligger på 1177 precis hur mkt jag dricker eftersom jag för en gångs skull var brutalt ärlig i det avseendet. Hua.
Men som sagt känns det rätt bra med drickandet. Känner inget sug eller så men vet att jag har saker som behöver jobbas med. Det är svårt att låta det ta sin tid, man vill fixa allt på en gång, men jag försöker att notera och uppskatta alla små framsteg som det nyktra för med sig. För det känns ju bättre på många plan! Väldigt skönt 😊

@B.Å tack snälla för pepp och svar! Hoppas din tillställning blev kul! Jag hade ett fint dygn med min vän. Det var lätt att hålla sig från vinet och mysigt att bara ses och prata. Lite dåligt samvete för att jag inte berättade allt om vad som upptar mina tankar just nu men det kändes som att hon behövde tid för att prata av sig och jag vet att om jag skulle berätta om detta skulle allt fokus ligga på det hela helgen och det ville jag inte. Men mysigt som sagt och så skönt att känna att det inte ens var svårt. Jag har inget sug och det är väldigt skönt. 👍 Hoppas du har en fin söndag!

@Varafrisk Tänk så olika våra bakgrunder är. Och hur barndom och bakgrund faktiskt präglar oss, lär oss hur vi ska agera och bete oss mot andra tex.

Jag tänker på det ibland när det pratas om att nysvenskar inte anammar vårt ”svenska tänk” tillräckligt snabbt. Hur skulle de kunna göra det? De allra flesta har nog inte ens kontakt med en svensk familj. Vi svenskar brukar vara stolta över ordning och reda, förmågan att köa, organisera, utvecklad diplomati osv, men det beror ju på att vi är uppväxta så, har fått den programmeringen. Det kan inte vara lätt för en familj med många barn som precis flyttat hit, att förstå hur vi vill ha det. Allra helst inte eftersom de flesta svenskar är tysta och tycker att ”de borde förstå”. Som om de vore tankeläsare.

Förlåt, nu virvlade jag iväg, men jag blev inspirerad när jag läste om din uppväxt. Det skiljer inte jättemånga år mellan oss, men det låter mer som du levde på min pappas tid. Min uppväxt i en storstadsförort känns nog lika främmande för dig. Även om jag förvisso minns att min farmor och farfar fick toalett inomhus när jag var 12 år. De var nog väldigt sena.

Kram 🐘

@Sattva Oj, oj, oj. Du fick verkligen pröva ditt tålamod. Att backa är alltid det bästa i sådana lägen, det är liksom inte lönt att gyttjebrottas med grisar. De trivs av misären, det är deras livsrum. Men synd att det ska bli så när yogan i sig är en underbar upplevelse. På en sådan intensiv kurs borde verkligen eget boende vara standard, så man någon gång per dygn får släppa garden helt.

Kram 🐘

@Flarran Svårt att inte ta åt sig när det går till handgripligheter och fysisk såväl psykisk misshandel. Jag väljer dock att se det som att det givit mig styrka och empati - plus att jag är en jäkligt snäll tant 👵🏼😅

Jag blir lite nyfiken och du får absolut säga till mig att jag inte har med just den saken att göra. Men jag undrar hur gammal du är (mellan tummen och pekfingret). Hur länge du satt fast i träsket och om du har arbetat med något. Jag undrar lite för att mitt bonusbarn (som närmar sig 30) har dystemi och ett par andra neuropsykiatriska diagnoser men är högfungerande, vilket du också verkar vara, men hen är nästan helnykterist. Nån cider ibland men gillar inget annat. Så jag tror inte hen är i den omedelbara riskzonen. Men hen arbetar sedan 4 år tillbaka. Började arbeta sent i livet pga NPD.

Nå. Bara ett sidospår. Nu ska jag återvända till pensel & roller. Det blev inget utflykt till slottet pga sjukdom. Så här målas det hallar (vi har 4 st) och kök. Hinner jag ska jag förbereda inför målning av det ena gästrummet också ☺️

Ha en fin dag
🩵

Hejsan! @Carisie, det var kul att du tittade in en sväng kompis. Det här med mobbing sätter då sina spår om man är en känslig själ. De så kallade skolkompisarna under uppväxten hade då en förmåga att förstöra mycket av livsglädjen man hade innan man sattes i lekskola som fyraåring då morsan väl inte hade så mycket ork att vara med en ute.

Detta då hon väl redan långt innan hon kraschade ihop totalt av den maniska depression som man fick lära sig vad det var redan före att man väl började i första klass. Trist nog behövde man ju sedan leva i otrygghet rätt länge. Men nog lärde man sig allt ett och annat om livet ändå. Men man ska väl inte klaga, då blir det väl ingen bra stämning liksom. Det var väl kanske även detta tankesätt om att inte snacka om hur man mådde och kände sig som liten och ung som väl blev en orsak till att man blev som man blev, och fastnade tidigt i alkoholträsket som man väl nu förhoppningsvis har lämnat bakom sig.

Har inte haft nån vidare inspiration och energi till att skapa musik på länge, men det kommer kanske tillbaka snart. Det mest kreativa som jag idag kanske lyckas med är att förhoppningsvis komma utanför dörren och handla det nödvändigaste för att kunna upprätthålla kommande veckas morgonrutin. Vilket som alkoholfri har blivit att fokusera på enkla och trevliga matminnen som att ta mig en kopp med varm mjölkchoklad och tre goda limpsmörgåsar var dag liksom.

Ha en fin dag!

@Flarran Hej 👋🏼 så fint det låter! Jag har fina minnen från min tidiga barndom. Vi flyttade och jag utsattes för en fruktansvärd mobbning - så illa att vi fick lov att flytta igen. Där blev det bättre. Men mobbningen satte djupa spår och konsekvenser i min självbild och min självsäkerhet som jag nog aldrig blir av med helt. Jag har fått jobba med mig själv i många år och gör det till viss del fortfarande.

Hoppas du får en fin dag och hittar ork till att göra nåt kreativt och kunna sova gott inatt 🩵

Hej!

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta.

Barnen är hos sin pappa. Han ringer idag och säger att en gammal kompis till honom tagit livet av sig något utav de senaste dagarna. Något som han förståeligt nog är nedstämd över.

Exet ringer till mig och frågar om jag kan ta den minsta en stund då han är lite orolig. De andra 2 barnen förstår väl lite. Jag säger ja, beklagar sorgen men att han inte bör dricka. Varför jag säger så är för att när vi bodde ihop (och vid senare tillfällen också) har han druckit när det varit mycket och han mått dåligt. Jag är orolig för barnen i detta.

Exet blir då sur och att jag inte fattar. När jag förklarar varför får jag följande till svar:
"Du behöver inte. Barnen har det bra. Jag sa till dig att de kan äta här, sa att han kan lugna sig när han bara får äta. Och bara för jag är ledsen eller nedstämd betyder inte det jag är oduglig pappa. Jag sköter barnen. Så jag tar dem. Kommer du hit kommer jag ringa soc".

Hur ska jag hantera en sådan här situation?

Tack på förhand!

Man kan då nyktert förundras över rätt mycket. Var nyss lite hungrig och kände att det var dags att tanka på lite energi så att kroppen skulle bli nöjd och glad vilket behövs för att må grundbra. Det fick bli en klementin som följdes av en limpmacka med god mjukost. Slog mig även lös på en burk med tonfisk. Drycken fick bli vanligt vatten, då det aldrig är fel om mjölk saknas. Sedan så satt jag och mediterade och andades lugnt till rytmerna av en trevlig instrumental låt från väl nån CD man köpt för längesen på nån loppis.

Hade även i stunden låtit datorskärmen få visa den favoritbild som jag själv fotade med min enkla mobilkamera i början av sommaren. Tänkte lite på varför just det motivet fungerade så fint som harmonisk och positiv stämningshöjare. Bilden visade en grön sommaräng med en liten del av en gammal traktorväg och några gröna vackra träd på sidan. En liten bit längre bort i motivet vilket jag nyss kunde låta tankarna kretsa i och omkring gav rätt positiv känsla som kändes bra i stunden.

Bilden ifråga visade förresten även intressanta molnformationer på himlen med solens stålar som liksom gav liv och en inspirerande känsla till bilden. Mina tankar gick alltså på en stilla upptäcktsfärd och minnen av positiv natur från barndomen kom då till mig. Kom ihåg att jag och mina föräldrar brukade åka dit och fika i denna blombacke som vi kallade den för. Detta då det förr precis så som vid tiden för fototillfället även erbjöds på synen av vackra liljekonvaljer. Tacksam för denna oas är man då allt.

När jag mediterade och tänkte utanför boxen så att säga, och lät mina tankar vandra liksom utanför datorskärmens kanter. Så kom jag att tänka på hur man som liten var där och sprang över ängen och ibland gick ned till en liten bäck i närheten med farsan och då fantiserade man väl om att det kanske fanns guldsand på botten i den. Sedan kanske man åkte iväg i farsans och morsans gamla bil och ibland fick man sig då en god glasstrut på vägen hem om det fanns nån kiosk öppen som man passerade.

Ska man minnas och tänka på saker och tider som gått liksom och bygga upp sig från grunden till nyes om man har suttit fast allt för länge i felaktigt tänk, eller i tron att alkohol har nåt att av värde att ge, som väl kanske morsan skulle ha hållit med om. Då får man nog allt tänka till lite positivt. Minns att mormor väl även var inne på den grejen om att man väl inte har roligare än man gör sig. Nu har en favoritlåt fått snurra på ett tag i lurarna och nu är det väl dags att ta sig en sväng till fots till den närbelägna matbutiken sade en känsla inom mig.

Ha det gott mina vänner!

Dag 15 (semestern slut)

@Varafrisk Jag kunde sova så sett, men bävade för att gå hem efter dagens slut. Jag mådde inte alls bra av henne, men visste ju att det var tidsbegränsat. Och att jag inte kommer att bo med henne igen!

Söndag och en hel dag framför mig…Bara min dag! Ingen att ta hänsyn till! Min man och dotter åker iväg på fotboll vid 11-tiden och är väl hemma runt 18. Har tänkt att skriva lite dels utifrån ett av stegen dels för att rensa hjärnan för att sortera lite vad jag vill prata m min terapeut om. En timma går så snabbt! Ikväll ska jag se på ”Vilket liv” där Tomas Ledin är kvällens gäst.

Tomas Ledin var min tonårsidol. Första gången som jag såg honom uppträda var i ett mycket litet sammanhang någon mil utanför min stad. En idrottsförening hade alltid en sommarfest en söndag varje år och där såg jag Tomas Ledin första gången. Den festen var sommarens höjdpunkt varje år! Jag kom att tänka på min uppväxt när jag läste @Se klarts inlägg om arbetarfamiljer på 50- och 60-talet. Jag växte ju inte upp i en arbetarfamilj men i en lantbruksfamilj på 60- och 70-talet. I mitt hade vi ingen toalett inomhus förrän jag var 10 år. Jag bodde i en liten by. Och jag minns att min mamma sa att vår familj var alltid sist med allt när det gällde jämförelse med övriga familjer i byn. Vi hade inte råd. Vi hade flera uthus på vår gård där ett bla innehöll källare i ena ändan och brygghus i den andra ändan. I brygghuset fanns en stor ”gryta” där vatten kokades för att sedan kunna bada i en stor zink- el plastbalja. På sommaren ställdes baljorna ut och man badade utomhus. När det var mörkt stod pappa i detta brygghus och väntade på mig när jag var på utedass. Jag var otroligt mörkrädd. Innan vi hade råd att sätta in toalett och badrum i vårt hus hade vi en bastu. Men så äntligen kunde vi sätta in både badrum och toalett till bekostnad av järnspisen och ett stort skafferi. Min mamma var ”hemmafru” vilket kan låta lyxigt men hon var även lantbrukarhustru. Vi hade en 200 kvadratmeter stor köksträdgård med potatis, grönsaker och bär. En stor trädgård med plommon-, äpple- och päronträd. I källaren fanns det alltid konserverade plommon, inlagda gurkor, potatis, morötter och drickabacken. Det kändes som min mamma alltid stod i köket och lagade mat till sommarbarn och släktingar fr Skåne. Även om vi hade toalett inomhus så fick vi ändå nyttja utedasset för att spara på vatten. Det lagades mat t män som hjälpte pappa i skogen el med annat. Vi hade grisar, höns och hundar. När jag började skolan tyckte jag en del mat var konstig. Stekfläsk var rött inte brunt. Blodpuddingen var som en skosula, mamma gjorde egen. Jag fick alltid hjälpa till hemma. Det absolut tråkigaste var att plocka sten på markerna eller plocka blåbär el bära in ved. Vad vill jag säga med detta??? Det är ju kanske inte så himla intressant att läsa. Det kan ibland kännas som om jag är född för en hel evighet sedan när jag berättar om min uppväxt för yngre kollegor det är trots allt endast drygt 60 år sedan. Jag är äldst på min arbetsplats och yngsta kollegan är 25 år. Jag tänker att vi alla är så viktiga på vår arbetsplats. Vi hade det tufft ekonomiskt i min familj men vi var självförsörjande. Så från utedass till digitalisering…det är ändå en livsresa…och det digitala kan ibland vara svårt att förhålla sig till…vi får inte tappa mötena. Hem t mitt föräldrahem kom fiskbilen, drickabilen, när räkningar skulle betalas bjöds tanten el farbrorn som körde postbilen in på kaffe. Man tog sig tid..🙏🏻

Oj…vad det här kanske blev flummigt men ändå kul att skriva om…fast kanske inte på tal om alkohol utan på tal om livet.

Kramar 🌺🥰

@Sattva Men, oj vad jobbigt med en sådan ”boendekompis”! Fick du ro att sova på nätterna? Jag kan tycka att det är jobbigt att hantera det när en person visar upp två så olika personligheter. Hur blev det för dig?

Ha en fin söndag! Kram🥰