Senaste kommentarerna i forumet

Hej anna
Jag minns hur jag kämpade,tog reda på fakta.
La fram information och möttes av hummanden och,ja jag borde väl.
För mig så funkade det så att så länge jag agerade och föreslog saker så var vi på väg mot målet.
Dvs mitt mål att han skulle sluta dricka så att vi kunde börja leva det riktiga livet.

Men när jag började gå hos medberoendeterapeut och såg hur mycket energi jag oade på något som inte var mitt att lösa så kunde jag sakta börja släppa greppet läs kontrollen.
Då sjönk jag själv ner i sanningen och insikten att han var han och jag var jag.
Min resa mina val osv.

Jag säger inte att han kommer att vakna upp och säga tjoho,jag ska söka hjälp om du släpper taget.
Men pressen minskar på både honom och dig om du gör det.
Framför allt får du behålla jättemycket energi till dig själv.
Var hans sidekick,men argumentera,mamma och mästra inte.
Låt hans process vara hans,även om det innebär att inget händer.
Fruktansvärt svårt och stora själsplågor för dig,men på sikt så kan båten komma på rätt köl igen.
Åtminstone för dig.

@c70cab Grattis till snart 7 månader!🥳. Bra jobbat av dig! Min erfarenhet är att suget blir mindre ju längre tid som nykter men det också beror på tankarna och inställningen som man har till alkohol. Om man är alkoholberoende så är risken väldigt stor att man triggar igång suget efter alkohol igen om man tar en öl. Det beror på att det är hjärnan som triggar igång suget. Efter en längre tid som nykter har hjärnan fått återhämta sig och kommit i balans igen och om man börjar dricka alkohol så ruckas balansen och belöningssystemet. Hjärnan triggas igång till att belönas med alkohol igen som tidigare och det är svårt att stå emot. Man kan få för sig och ”tro” att man nu kan hantera alkohol och bara ta en öl. Det är första steget till risken att hamna på ruta 1 igen.

Gällande tankar och inställning så kan är tankens makt stor. Om man tänker mycket på att kanske ska man prova att dricka en öl eller vad gott det skulle vara med en öl, så triggas lätt suget igång. Om man fokuserar på hur skönt det är att vara nykter och känner sig stolt och stark av att man är nykter, så triggas inte sug. Jag skulle rekommendera dig att fortsätta att vara nykter ett år för det sker mycket varje dag som man inte själv så lätt ser och sedan utvärdera hur det känns. Och att fokusera på positiva tankar om nykterheten och om det verkligen skulle vara värt att testa en öl, med risken att hamna på ruta 1 igen.

Ha en fin sommar och bra jobbat av dig!💪🌞

Åh vad bra av dig och vad peppigt. Igår kväll länsade jag frysen på sista glass-skrapet och sen en halv påse Pim (!!) som nog barnen köpt…
Jag ska ta rygg på dig ett par dagar och testa sockerfritt fram till helgen.
Kram 🥰

God morgon! Sitter med morgonkaffe och lyssnar på fågelkvittret. Slutat blåsa och solen skiner ☀️

Semestern närmar sig och jag längtar verkligen efter den nu. Samtidigt vet jag att det är svår tid med tanke på alkohol. En del av mig tänker att äsch nu ska jag vara ledig i fyra veckor, nya tag sen medans en annan tänker en dag i taget. Idag är det fyra veckor sedan jag började vara aktiv här, fyra bra veckor! Inget vinsippande på vardagar eller en öl i kvällssolen. Vi ska åka norrut till vår stuga i två veckor, sedan hemma två veckor. Ja ja, ska försöka hålla mitt mind set!

@Carisie jösses vilken dröm 🙈😂! Tråkigt att det är kaos, blir lätt så under sommaren tyvärr. Skönt att du fick en lugn kväll!

God morgon! Blev en nolla igår och även idag är tanken. Igår var en av de tuffare dagarna, när jag kom hem från jobbet så kretsade tankarna kring A. Tänkte att en eller två öl spelar ju egentligen ingen roll… Vet att det egentligen spelar roll men hörde en viskande röst. Satte fart med tvätt och pyssel av blommor. Disken och annat praktiskt för att skingra tankarna.

Vi var över till grannen och då frågade de om vi ville ha en 3,5. Jag tackade nej! Nöjd över mina val igår och somnade gott till sist.

Förut räkna ja dagar ja va nykter nu räknar ja månader snart 7 för mig ,minns i början man va på väg hem från jobbet o va ledig kändes tråkigt utan öl, men nu är suget inte lika mycket, är de så att suget blir mindre efter lång tid utan alkohol , har hört att suget kan komma igen om ja tar nån öl igen.

Jag tror att det är viktigt att han själv tar reda på vilka verktyg som finns.

Som en läkare inom beroende sa: så kommer den anhöriga dragandes med sin alkoholist som infinner sig för husfriden..

Säger inte att det är så för er men det är lite varning om han inte själv agerar…

Med det sagt…
Stort lycka till

Kvällsavstämning ✅
Rullar mot hemmet med en nolla till i bagaget. En ofantligt lugn kväll då jag varit placerad på hjärtintensiven och mina patienter hade den goda smaken att må bra och sköta sig själva. Ibland är det bara så himla skönt!

@vår2022 God kväll! Jag håller med dig absolut. Jag brukar alltid säga att när det kommer till känslor så finns aldrig något fel. Jag hade en diskussion i början av min karriär här om min budget. Jag visste inte att den kunde upplevas provocerande. Jag hade heller inte en aning om exakt hur snål den kunde upplevas. Jag visste att jag dragit ner rejält - med flit. Fick bla frågan av någon när jag skulle börja dricka "normalt" igen❓Jag vill inte vara normal så jag låter bli 😂 I min värld är normal endast en utopi - som beskriver någon sorts osynligt och ouppnåeligt mått av hur gemene man beter sig. Men med förbehåll att det finns tex normalvärden eller parametrar. Som du säger är det ju inte ok att kränka etc heller.

Det är verkligen en ögonöppnare i många avseenden att läsa här och diskutera med er! Verkligen roligt!

Nu ska jag krama maken lite och sen kasta mig till sängs jag med
🩵

@Lora @viår2022 Tack att ni delar era tankar o erfarenheter! 🙏. Jag jobbar nu med min självkänsla och självbild ! Får hjälp av en psykolog. Förstår nog hur självbilden hör ihop m min relation t alkohol-drickande, Nyttigt o såklart jobbigt att utvecklas o förändras!

Så fint att vi kan peppa varandra!
Självrespekt har blivit viktigt för mej!
Ta hand om er!
Vi forsätter tillsammans! 🙏😍

@Anna123123
Hej. 🌺
Menar du att du önskar kontakta någon professionell för hans del?

Jag tänker att det kanske kan vara bra att ge telefonnummer till professionella till honom, eller finns det månne någon i hans närhet som dragit ner på alkoholen/slutat dricka som han kan känna förtroende för? Vad tror du om detta?

Menar alkoholterapeut. Jag känner att hans svårigheter är att ta hjälp av någon utomstående, han blir liksom oförmögen att göra något. Är det en bra början att ringa här tycker ni?

Tack för era kommentarer! Jag har upptäckt att jag är alldeles för noga med att han ska må bra och inte jag. Idag tog vi en tur in till stan med barnen. Han ville inte följa med för han var orolig för att det skulle kännas jobbigt att sitta på en uteservering och dricka men följde med ändå och drack inget. Jag blev så stolt. Han har inte druckit något på tre dagar nu. Han är låg och lättirriterad, går och vilar och sätter sig och jobbar för att hålla huvudet klart. Vill stötta och finnas där men förstår vad ni menar med att jag nedprioriterar mig själv. Måste försöka tänka på det.
Var får man kontakt med någon som har alkoholsamtal? Här?

Mycket sjukt detta! Haft några bra veckor noll kontakt, så kom han med min nyckel och jag håller på att gå sönder. Snacka om att han är mitt beroende 😔

Tänk idag har man då inte fått mycket gjort. Bara lyssnat på lite trevlig musik, ätit en del god sallad, lite pizza samt sett på en del skval-tv och haft det allmänt bra. Har inte inte haft en tanke knappt på sånt som onödig alkohol vilket känns rätt bra faktiskt. Sitter nu och dricker lite kolsyrat vatten och funderar på om det kanske är dags för en glass eller om man ska vara lite extra nyttig och eventuellt ta sig nån frukt som kanske en röd grapefrukt eller så. Dessa svåra beslut, glass eller frukt... Ja, man får väl se vad det blir liksom. Kanske kommer man även i säng i tid idag också, jobbar ju lite smått på att försöka komma in i en lite bättre rytm när det gäller sömnmönster mot tidigare alltså.

Ha en fin kväll!

Trots irritation - och mycket utflykter - har jag inte ätit socker. Ingen glass, ingen choklad, inga bakverk. Jag har medvetet siktat in oss på lunch eller middag, inte fika. På bio och teater valde jag popcorn som snacks.

Dotterns plockgodis från Hemmakväll kunde jag lätt låta bli. Jag kan lätt låta bli om jag låter bli att ta första godisen. Faktiskt. Sist jag var på Hemmakväll plockade jag ihop smågodis för hundra spänn - och moffade i mig på nolltid. Jag gillar inte ens godis. Nu väntade jag utanför med hunden istället.

Den stora prövningen var när jag hade lämnat dottern och direkt efteråt lunchpromenaden med hunden skulle handla, lite småhungrig. Jag siktade medvetet in mig på frukt, bär, kvarg - och kom ut från affären helskinnad utan sockerstinna produkter i kassarna.

Dag 6 som sockerfri och nu är kyl och frys fylld med frukt och bär. Frysta och upptinade hallon+blåbär ihop med vaniljkvarg är mitt kvällsmys 🥰

Kram 🐘

@Carisie Ja, det är givande att utbyta erfarenheter och att vidga på sina perspektiv. Att vara öppen för olikheter och förstå att man kan tänka annorlunda och att inget behöver vara rätt eller fel sätt, utan vi har olika sätt att ta oss an saker på. Så klart finns det en gräns för rätt eller fel, uppenbara saker som tex kränkningar, mänskliga rättigheter och mord, men ja, du förstår vad jag menar😁. Jag tycker att detta forum är givande just för att kunna ta del av olika sätt att tänka och känna och det har även emellanåt byggt på i mina tankar om saker och ting om hur det kan förhålla sig. Jag har även fått aha upplevelser kring saker som suttit fast i mig och som lossat, genom samtal och inlägg. Så det är väldigt givande och ett trevligt forum. Det har blivit en daglig rutin för mig att kika in här och ta del av andras tankar och utmaningar.

Ha det så gott!💜

@Bourne Kan vara bra stt ringa Alkohollinjen, så att du kan ställa alla dina frågor… Hoppas de har öppet nu i semestertid…
Annars finns ju Alkoholprogrammet som kan ge tips.
En rekommendation är att att hålla upp med alkoholen tre månader för att återställa hjärnan och minska suget. Känns det omöjligt föreslår jag att du söker hjälp av vården.
Ta all hjälp du kan få, det är så värt det även om det kan kännas motigt.
Jag skrev och läste mkt här och gick igenom aprogrammet. Det hjälpte mig, men vi är ju alla olika. Kämpa på och gör din plan!❤️🙏🏻

Ja, den där romantiska bilden av alkoholen är så falsk. Bara beroendet som vill till drogen…
Kämpa på, du har insikten.❤️

@vår2022 Det är klart att vi fortsätter - det är alltid givande att se saker från ett annat perspektiv eller med andra glasögon. Hur man nu vill säga det. Jag har alltid haft ett stort intresse av att utbyta erfarenheter med andra - kanske därför jag har det jobb jag har. Det är precis som du säger att slentrian kan gå över till beroende. Vi människor har en fäbless för vanor - men det finns ju både bra och dåliga vanor. Borde man inte kunna byta en dålig mot en bra? 🙄😇

Hoppas du får en fin dag
🩵

Min man har fått mycket hjälp genom vården (faktiskt) - samtal med alkoholterapeut några månader och sedan dess går han regelbundet på möten hos AA/ACA. För hans del är det ingen alkohol alls som fungerar, inte ens alkoholfri öl eller vin. Tidigare var de alkoholfria varianterna vägen tillbaka till ett drickande. Han har hittat sätt att arbeta med sin missbrukarpersonlighet, inte bara hålla sig ifrån drickandet.
Ställ krav, för din skull och för barnens. Kan/vill han inte ta tag i det direkt kanske ni bör bo isär en tid? Det är han ansvar att lösa sin situation, ditt ansvar att stå upp för dig själv och dina barn. Han behöver förstå vilken påverkan det har på dig, era barn, er relation. Viljan att sluta måste vara hans. Jag tror att du stöttar bäst genom att ställa krav utifrån dina och barnens behov. Förhoppningsvis väljer han att ta tag i det på riktigt, så att ni slipper flytta isär och den oro det också för med sig. Önskar dig lycka till.

@Himmelellerhelvette Jag tror som du själv är inne på att det är ett slags känslomässigt ätande som triggas av känslor som uppstår inom dig. Som när du fick en käftsmäll av din pappa på telefon. Att du då hetsäter för att lugna dig och för att trycka bort obehagliga negativa känslor. Att du redan som barn började med det för att hantera den ångesten som uppstod inom dig. Och att det gav lättnad och var ett effektivt sätt att få lindring. Att du på så sätt fick en slags kontroll över situationen. Sen blir det en ond cirkel och en inlärning i hjärnan som triggas, likt det med alkoholberoende. Man gör det man kan för att kunna hantera en ångestfylld situation, men det blir en ond cirkel. Ångesten och skammen som kommer efter man spytt eller vid en baksmälla och då försöker man lindra det med mat eller alkohol.

Jag tänker att din situation med din mamma och säkerligen din pappa också, triggar igång massor av känslor inom dig som du ångesthanterar med mat, att det ger lättnad för stunden. Något du också gjort under din barndom för att stå ut med tillvaron. Det måste ha varit så tufft för dig att växa upp i din dysfunktionella familj med mycket slagsmål och missbruk och du hittade ett sätt för att orka med och stå ut❤️.

Mat, alkohol och andra former av missbruk skapar lätt beroende om man använder det som medel för att reducera ångest och oro. Man flyr från sina känslor som man inte vill ta i och man har ofta heller inte fått lära sig att hantera dessa känslor. Kanske vet man inte hur man gör eller var man ska börja och det kan kännas otäckt och jobbigt. Hjärnan är ju också påverkad av dessa inlärningar i belöningssystemet och sätt att hantera ångest och oro, och signalerar om ett visst beteende när känslorna kommer för att få lättnad och felaktig belöning. Jag tänker att missbruket sätter en dimridå över det verkliga problemet, känslorna där i djupet inom dig och att det är där som man behöver göra jobbet. Att ta upp känslorna på ytan, synliggöra dem och ta tag i dem. Att släppa upp och ut det man varit med om och ta sitt lilla jag i handen. Försonas med sig själv med allt som man varit med om och inte låta det ligga där inkapslat och begravet. Enda vägen ut, är vägen in, säger Joakim Månsson och det tror jag också.

Du är modig som tar upp det som kan kännas skamfyllt, men här är allt tillåtet och vi ska hjälpas åt att släcka skammen, den är mest bara i vägen för helande. Så var det för mig. Kram❤️

Det är verkligen förbjudna känslor att tycka att ens barn är skitjobbigt. Samtidigt är det så. Och det vore lögn att inte medge det. Jag hör hur dottern packar och donar, hon vill hem till sitt. Jag märker att dottern är lika irriterad på mig som jag är på henne. Men vi håller oss sams, kämpar båda två från varsitt håll.

När döttrarna var yngre bodde de växelvis varannan vecka hos oss föräldrar. När det var dags att byta hem var yngsta dottern helt galet irriterad på den förälder som hon skulle lämna och överlycklig över att se den förälder hon nu skulle bo hos kommande vecka. Så höll det på, år efter år. Den äldsta flyttade hemifrån för 8 år sedan, den yngsta fortsatte bo växelvis. Den veckan vi inte hade yngsta dottern pustade vi föräldrar. Slapp allt tjat ”vad ska vi göra sen?” Och sen längtade vi halvt ihjäl oss efter henne när vi väl träffades igen en vecka senare. En vecka i taget var precis lagom. Då.

Det är med dem vi älskar vi verkligen kan visa vad vi tycker och känner. Min äldsta dotter kan vara väldigt tydligt irriterad på mig. Jag bara ler brett, vet precis hur känns att vara irriterad på sin mamma. Jag kastar inte in några vedträn i brasan, jag låter det småglöda en stund tills det lägger sig. Likadant gör jag med yngsta dottern och min mamma. Irritationen får sjuda lite, det får märkas att den står i farstun och stampar. Men jag släpper inte in det stora grälet, vilket ofta sker över skitsaker om man ska vara ärlig. Jag djupandas och backar istället. Jag tänker att det är vuxet och moget att göra så.

Nät jag tänker efter var det just irritationen, och de stora grälen ibland på fyllan faktiskt, som knäckte min relation till barnens pappa. Det blir tio år i höst sen vi separerade. Han var framför allt väldigt irriterad på mig, hackade på mig konstant. Allt jag gjorde och inte gjorde var fel i hans ögon. Och jag teg och led - och ibland när jag var onykter fredag-lördag gick topplocket.

Min yngsta dotter, som knappt minns att jag och hennes pappa har bott ihop, började prata om det häromdagen. Hon har en språkstörning och är förståndshandikappad så det är liksom ingenting vi har pratat om precis. Det är svårt att veta hur mycket hon förstår och tänker på. Hon sa att hennes kompis S har ”båda två, mamma och pappa hemma”. (Till skillnad från dottern som hade två hem med en förälder i varje hem.) Sen sa hon ”de är kära fortfarande”. Och ”du och pappa inte kära, bara kompisar”. Och sen sa hon ”du skrek, så jag och E blev rädda”. Och jag får lite ont i magen, usch. Hon minns visst grälen. Jag som trodde att hon sov 😢

Det är ändå lite fint att hon glatt kan säga ”du och pappa är inte kära längre, ni är bara kompisar”. För det är vi ju. Vi har skapat en ny typ av relation, jag skulle säga att han är som en bror för mig. Vi umgås inte till vardags, men vi umgås ihop med barnen, på alla högtider och födelsedagar. Folk tycker att vi har en fånigt lycklig separation. Och jag blir fortfarande irriterad på honom, och han på mig, och då ler jag brett och säger ”den dörren öppnar vi inte nu, tack” och sen börjar jag prata om något annat. Det känns vuxet och moget.

Man ska inte gräla i onödan över skitsaker. Hellre backa. Men man ska göra det för att man vill, för att man mår bättre av det. Man ska inte göra det för att man känner sig tvungen, då begår man nog våld på sig själv. Det gjorde jag i min relation - jag stod inte upp för mig själv, jag teg och led, begick våld på mig själv. Skillnaden mellan att backa för att man vill - för att bibehålla en god relation och inte bli osams över skitsaker - och för att man tvingas till det av en påstridig motpart är stor. Inte i handling kanske, men känslomässigt.

Jag är grälskadad sen uppväxten. Mina föräldrar grälade nästan 24/7, varvat med en irritation som klibbade på väggarna. Sorgligt. Och det har påverkat mig mer än jag förstår sannolikt.

Kram 🐘

God morgon alla 🙏🏼
En ny dag ligger framför mig. Jag har drömt så absurda mardrömmar om jobbet inatt 🤦🏼‍♀️

Allt från att gå vilse i sjukhuset i jakt på kläder som inte fanns i min storlek. Drömde att jag råkade ta Stilnoct före jobbet och var livrädd att jobba hög eller somna. Väl inne på jobbet var allt kaos. Ny patient kom och det fanns inga slangar till respiratorn och när jag skulle koppla upp på EKG så såg kopplingen "fel" ut. Då var det en gammal CVK som hängde där. Inte ens mitt undermedvetna vill gå & jobba!

Jag vet ju redan att det är KAOS. Ledningen har fattat några riktigt dåliga beslut för att lösa personalkrisen i sommar. Tyvärr på vår bekostnad och i förlängningen så är det ju patienten som drabbas. I min bransch drabbas även de närstående - och sedan kallar man svensk sjukvård för ett skämt - trots att vi som jobbar ger allt. Usch. Det där får jag allt ta och skaka av mig nu - det är inte "rätt" arena här att dränka er i den här smörjan.

Jag tänkte gå nykter till jobbet.. bara så ni vet 😂 Det bli en nolla idag också. När jag läser allt jag skrivit så tycker jag inte det är konstigt att jag tidigare bedövat mig med A vid tillfällen - dock ALDRIG på/före jobbet. Det vill jag verkligen ha sagt!

Upp & göra frukost till tonåringen hör innan hen flyttar till nästa ställe i en vecka. @påvägmothälsa Sitt lugnt i båten ... det blir nog fint ska du se ⛵️
@prinsessa För blåsigt för att bada? Här for mina gurkor som vindspel i sina stänglar igår! Otroligt att de inte ramlade av!
@flarran Det blir presskaffe för mig här! Ska skaka rumpan till gammal hederlig Bowie 🎶

Önskar alla en fin dag 0️⃣ från mig
🩵

@Himmelellerhelvette Jag tänker att det handlar mycket om de egna tankarna och känslorna om att inte riktigt ha varit så närvarande pga alkohol men att det är den egna upplevelsen och barnen kan ha en annan upplevelse. Mycket skedde som sagt inte för öppen ridå. Jag har pratat lite med barnen om det och bett om ursäkt. De har som äldre sett att jag varit påverkad, men de säger inte så mycket om det. Då har jag mest varit lite hajpad och glad. De är stolta över mig för att jag dricker men liksom inte mer än så. Jag säger att de kan ha mina gener och bör se upp, den osynliga dricker inte alls och men den som syns gör det, men verkar ha det under kontroll. De är ju vuxna nu. Känner ändå att vi kommer allt närmare varandra eller att de närmar sig mig på något sätt, men de är ju inte heller tonåringar längre och relationen blir en annan. Vad gäller den osynliga så är han mer lik sin pappa. Mer introvert och inte så socialt beroende av andra. Eller att sociala sammanhang inte ger näring, det tar mer energi. Jag kan känna lite oro för det, men tänker att jag lätt blandar in mina egna känslor i detta. Att vi är olika jämfört med mig och den som syns. Genom att inte ”blanda” mig i och försöka pusha åt något håll, utan bara finnas där, stötta och lyssna in så kommer närmanden. Vi har fina samtal när initiativet inte kommer från mig. Vi är olika och jag har lärt mig mycket av det och jag stöttar det fullt ut och det ger oss en trygg relation på bådas villkor. Kanske därför jag fick det fina smset❤️ kram❤️

@vår2022 Tänk vad mycket det gör att ha er på forumet! Tack vare att @seklart kom in och ”kollade läget” började jag nysta i varför jag inte mår bra. Det verkar som att jag inte faller i gropen plötsligt utan att jag sakta som kvicksand dras ner i gropen, sedan förstår jag inte varför jag sitter där eller hur jag hamnat där.
Ni mina fina forumvänner uppmuntrade mig att skriva för ni vet att det brukar trassla upp sig när man skriver och bollplankar med andra.

Nu behöver jag ta tag i matmissbruket igen! Tog tag i det förra måndagen men det gick bara i två dagar så idag tar jag nya tag. Jag mår så dåligt av detta! Det är efter middagen som det börjar. Jag behöver inte ens vara sugen utan det är så skönt bara att sätta sig i soffan, streckkolla någon serie och bara äta konstant tills jag spyr. Usch det gör så ont att erkänna det, även om jag erkänt det massa gånger förut på forumet. Jag har varit frisk från detta i långa perioder i livet men något triggar igång det varje gång. I åtta månader har jag nu haft flera återfall. Det räcker att jag mått illa och försökt allt i min makt att inte kräkas men tillslut har jag mått så dåligt att jag behövt kräkas och det triggar igång och så är jag igång i olika långa perioder. Ibland kan jag hålla hetsätandet till bara helgen men oftast spiller det över på vardagen. Jag har haft årslånga uppehåll men plötsligt blir det något som triggar till återfall. Jag klarar inte av att känna mig tjock, jag kan ha vägt exakt samma i flera månader och mått hur bra som helst men plötsligt är det något som hänt och jag tycker jag är tjock och behöver gå ner i vikt. Det är så konstigt, då har jag inte tyckt något varit fel på kroppen med de kilona på så länge men plötsligt är det fel. Var är det som händer då? Jag vet att jag kommit på mig vid ett tillfälle på en sådan trigger. Jag mådde toppen men fick en sådan jävla käftsmäll av min pappa, något han sa på telefon och när jag la på hatade jag på min kropp direkt! Det är första och ända gången jag kopplade ihop att något som händer som jag inte kan hantera vänder jag mot min kropp. Hur kan det vara så? Jag började med detta när jag var kanske 11-12års åldern. Innan dess hade jag ätit mig väldigt tjock! Så åt mina känslor gjorde jag nog redan som runt 7års åldern. Min uppväxtfamilj var oerhört dysfunktionell , mycket slagsmål och missbruk. Jag åt på mina känslor antar jag och fick nog mycket skit att äta. Så jag blev tjock och det passade inte omgivningen som gav mig kommentarer som resulterade i att jag slutade äta tills jag inte orkade stå emot och kom på att man kunde äta och spy.

Ja, nu har jag nystat en stund och ska fundera vidare! Kram❤️