Senaste kommentarerna i forumet

@Anayh5 när jag läser ditt inlägg blir jag lite orolig för barnen (förstår förstås att du också är det) som är hos sin pappa som dricker.

Utifrån det du skriver är det helt klart för mycket. Att det håller någon vecka efter att du påtalat problemet tycker jag berättar att han inte kan sluta, utan har fastnat.

När jag lämnade min man och han sedan insåg att han drack för mycket avvaktade jag tills han på egen hand förstod att han inte kunde dricka mer alls och sökte hjälp.

Han har nu varit nykter i ett år och vi lever tillsammans igen, men jobbar fortfarande med det som gick sönder i relationen av hans drickande och alla märkliga beteenden som hör till sjukdomen alkoholism.

Så var rädd om dig, om du vill att det ska vara alkoholfritt så tänker jag att det är bättre att avvakta tills det eventuellt blir så och att det förändrade beteendet håller i sig över tid.

Har du själv något stöd runt dig? Det är väldigt tungt att bära på allt själv så en egen samtalskontakt eller liknande kanske vore ett hjälpsamt steg för dig?

Med omtanke♥️

@JHL och @Blidenjagvilvara77 Tack bägge två. Jag läser era texter oxå.
Helt okej dag!
Tant Sug dök upp o började att prata om Whisky den stollar. " en liten flaska o så kan du ta 4-6 cl bara för att det känns sååååå mysigt" Ja, det känns mysigt en yttepyttestund o river varmt i halsen. Men fy, vad besviken på mig själv jag skulle bli! O fy, vad dåligt jag skulle sova, och fy vad min morgonrunda till jobbet inte blivit av o där hade den negativa spiralen snurrat rakt neråt i träsket igen.
Så Tant Sug fick respass även idag. Dock tjatade hon en bra stund. Vet faktiskt inte riktigt vad som gav henne utrymme idag. Det viktigaste är att jag slog dövörat till😊

Tar en tidig kväll efter en bra kvällsmat. Jäklar vad näringsriktig , klimatsmart o billigt jag äter nu. Tar nämligen matpriserna som en personlig förolämpning o nu finns orken att hålla i det plånbokssmarta tänket.
Orken finns överlag med mest hela tiden numera. Men min kvällströtta sida försvinner nog aldrig. Men det är okej för jag gillar mitt nästan absurt morgonpigga jag.
Nästan lika mycket som mitt nyktra jag!

Ha en fin kväll!🥰

Hej! Jag har levt ihop med en man i nästan 8 år, innan jag lämnade honom. Vi har 2 barn tillsammans.
Vi har inte haft den mest kärleksfulla relationen men vi har alltid älskat och funnits för varandra.
Jag växte upp med en mamma som var alkoholist och har generellt haft många personer i min omgivning med alkoholproblem genom min uppväxt.
Nu till mina barns pappa, han har alltid sen vi träffades druckit ganska mycket folköl. Jag kan inte komma på en enda helg då han inte druckit förutom om han varit sjuk. Mängden folköl har ökats på efter tid. I början var det bara på helger, sen blev det ett sexpack även nån vardag osv. I dagsläget har han druckit i princip varje dag sen över ett år tillbaka. Ett sexpack och 2 större flaskor per dag och sen 2-3 sexpack per dag fre&lör. Det är "bara" folköl men jag märker att han blir påverkad. Jag har sagt till honom otaliga gånger att jag mår dåligt när han dricker så mycket, att jag kommer lämna honom osv osv, men det hjälpte kanske i en vecka max, sen var vi tillbaka på ruta 1 igen. Tillslut lämnade jag honom och har nu en egen lägenhet, men jag har svårt att släppa honom. Han lever på ett sätt jag inte vill leva. Men det är en omställning att vara själv och inte ha barnen på heltid. Tryggheten är liksom borta. Han säger att han ska sluta dricka, men bara om jag först tar tillbaka honom, vilket känns som alla andra gånger han lovat att sluta...
Vet inte riktigt vad jag ville med det här inlägget. Kanske lite input, tips och råd av nån som varit med om liknande. Allt känns bara förjävligt hur jag än gör.
Jag vill inte leva resten av livet med samma skit jag växte upp med. Men jag lyckas inte heller gå vidare...
Hur gör jag?

Hej gänget! Long time no see. Jag har ett par överjävliga månader bakom mig. Har alltså inte lyckats mig vit en endaste dag. Men idag börjar jag om igen. Idag hoppas jag blir dag 1 igen. För att följas av dag 2, 3 osv. Har en ganska obehaglig abstinens i skrivande stund. Darrar i armar och ben.

Anledningen till ovan fråga är att jag har tittat på mig i spegeln ganska mycket och tankarna har varit ”du är alkoholist” vilket är ganska negativt men på sistone börjat med ”tja, om du kämpar på kan du bli en nykter alkoholist vilket inte är så illa. Det kan vara sju resor värre”. Vilket givet min nuvarande situation är bra och något väl värt att kämpa för.

@Maud jag läser alla dina i lägg och liksom @ Blidenjagvillvara77 tycker jag de är inspirerande och hjälper mig med min motivation så jag ser gärna att du fortsätter att skriva.

Dag 26,
Startade tidigt med jobbet i morse och arbetsdagen går mot sitt slut. Idag är jag fruktansvärt trött och energilös och har ingen alls lust med att ta tag i gårdagens kvällsdisk, plocka ur diskmaskinen eller laga mat. Jag får starta med att lägga mig på sängen och vila så kanske det släpper. Hur som helst då blir det ingen alkohol idag och det är inte så illa!

En fråga till er som läser mina inlägg. När på ett ungefär kan man betraktas som en nykter alkoholist? Jag har långt kvar då jag kan betraktas typ som ”hittills ett kortare uppehåll” väl medveten om att man måste börja son resa med ett steg och lägga på sig nya steg allteftersom.

Ha det bra. En dag i taget.

Nu är jag inne i en vit period, som jag inte vet hur länge den varar; den lär väl inte bli definitiv, och det känns segt nu - är därför jag skriver. Jag vet inte om jag någonsin kommer att klara att vara helnykterist. Jag testade AA men skippade det. Det kändes inte som att någon brydde sig om mig där, bara ett ansikte till i någon sorts gemenskap; man talade dogmatiskt via en massa doktriner och scheman.
Jag känner inte igen de halvhysteriska lyckokänslorna i de vita perioderna som vissa rapporterar på Nätets YT, men vad som verkligen är skönt är:
- den lägre, lugnare hjärtrytmen, som verkligen är härlig; nog känns det att detta är bra för kroppen, det ska sägas
- att jag kan tänka vid plötsligt infall av att något skulle vara helt fel, som att få spökkänslor: skönt, jag har iaf inte druckit

Jag kommer att få svårt att acceptera konstant nedstämdhet framöver pga frånvaro av alko i blodet. Tänkte, jag skryter nu, att vi har en kriminolog som säger sig satsa på vita perioder varvade med perioder med alkointag; hur mycket drickande det är då vet jag ju inte, men inget småspottande i glaset, tror jag mig förstå.

Känner någon av er igen sig i mitt missbruk som jag beskriver det. Jag talar alltså inte om storsupande i perioder, men definitivt ett riskintag av alkohol?

@Blidenjagvillvara77 Helt korrekt, jag ångrar inte att jag var nykter igår. Kul att du kikade förbi, det uppskattas och ger motivation att framhärda i denna svåra resa jag nyligen startat.

@B.Å Hur tänkte du där, citat ...
"Och för att vara ärlig, jag kan tänka så här: vem vill ens dricka måttligt, det är väl onödigt att förgifta sin kropp med små mängder när man ändå aldrig mer vill bli full och odräglig."
Dumt uttryckt i min värld, och därtill på ett alkoforum, även om det så klart var menat tongue in cheek. Detta är för fan inte Flashback.

Det är väl för höge farao inte därför jag dricker; jag är smart nog att räkna ut innan om jag skulle riskera skita i det blå skåpet senare samma kväll - om jag skulle dricka så mycket, menar jag, vilket jag inte gör.

Problemet är väl - i motsats till vad många verkar tycka här och annorstädes - att man/jag faktiskt mår mycket bättre med några tiondelar BAC än utan dem. Detta förutsatt att jag inte lägger mig med promille, så att jag på det sättet också slipper den ångest OP beskriver ovan morgonen efter.

Och - även detta i strid med gängse uppfattning - att denna min alkokonsumtion inte heller den i sig ger mig ångest. Problemet är att intag av mellan en halva till en hel vinputell dagligen sannolikt kommer att ge mig leverpåverkar - kanske svår sådan - över tid. Detta tror jag mig veta, och alla i min familj skulle tycka att jag har svikit dem om det bleve så.

@zalkin Min upplevelse i början var att jag var mer grundglad och grundnöjd generellt. När hormonerna stabiliserat sig kan man bli svinglad över småsaker. Ett riktigt bra samtal med någon kan göra mig hoppsasteg-glad, en rolig fest likaså. Flera gånger har jag tänkt ”öh, har jag råkat få i mig alkohol?” Men det har jag inte, jag är hög på livet istället 😍

Annie Grace skriver så klokt: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen.” Och utan alkohol får vi den förmågan tillbaka! Men det kan ta några veckor eftersom alkoholen fuckar upp våra glädjehormoner. De måste stabilisera och kalibrera sig på nytt.

Kram 🐘

Hemma igen efter en härlig semestervecka i värmen. Summa summarum blev resan fantastisk. Suget var brutalt första kvällen. Då var jag trött hungrig, törstig och minnena var fyllda av tidigare positiva alkoholminnen. Men observera, det gick över. Hann läsa några böcker, bla Nattikos, "jag kan ha fel". Tänker så här i efterhand på hur lurad man är av A- bruket, tror många av oss just har fel. Vi tror att den öppnar dörrar inom oss men dom stängs, en efter en. Och vi blir ensammare- mera illa till mods med tiden. Tänker också på att A är en sjukt egocentrerad förteelse, det är hela tiden mitt behov som ytterst står i centrum. Veckan som varit har jag känt mig mera grundnöjd än på länge. Ok, inga kickar som A kan ge, särskilt efter 3-4 enheter. Men jag har sluppit de eviga dalarna, missmodet- meninglöshetkänslor- självföraktet och varit så mycket mera tillfreds med mig själv, tillgänglig för familjen och hör och häpna, varit mera exalterad över vad nästa upplevelse kommer att innebära. 93 dgr in vill jag härmed upplysa om att: jag tror, när vi går genom tiden, att det bästa inte hänt än🎶🎶🎶

@JHL låter som en perfekt söndag. Bra kämpat med 25 dagar. Man ångrar ju aldrig en nykter dag 😊

@Maud jag läser alltid dina dagliga inlägg och tycker de är så inspirerande! Du hjälper inte bara dig själv utan även andra 🙏 fortsätt skriva! 💛

@Himmelellerhelvette Semlorna njöt jag verkligen av 😍 Godiset också, de första bitarna. Men det ska inte bli en dålig ovana, helgens frossande var ett undantag.

Sannolikt var jag helt slut, kände mig lite ensam eftersom jag reste själv, och alla mina dagliga rutiner var pausade. Egentligen helt naturligt att jag inte kunde motstå semlefrestelsen, som sen skapade mersug.

Att jag helt dödstrött igår gjorde i ordning åtta matlådor kändes som en bragd, och också helt nödvändigt för att inte fortsätta spåra ur kommande vecka. Jag tänkte tanken ”äsch, lite hämtmat får det bli kommande vecka”. Flera gånger.

Men jag handlade och lagade matlådor. Att preppa åtta matlådor med två olika rätter tar minimalt med extratid jämfört med en rätt i fyra lådor, det blir bara några fler moment i matlagningen.

Kram 🐘

Godmorgon dag 79
Söndagskvällen blev lugn och skön. God mat, soffa och tända ljus. Självklart nykter!
Nu kör vi måndag hela dagen🧡

Hade druckit ett glas mjölk och ätit lite sallad och skinka, och kände mig lite för pigg för att gå och vila en stund, men ändå inte så pigg att jag hade energi att gå ut och bara promenera för promenerandets skull. Gick då och kollade in nån dokumentär om en av världens storstadsmetropoler.

Det var ett myller av människor som rusade omkring åt olika håll som skållade råttor i jakt på väl högsta möjliga inkomst. För att väl ha råd att bo i centralt belägna bostäder som i många fall var små och trånga som skokartonger. Jäkt och stress för vadå liksom, tänktes det här. Sedan kom det plötsligt en känsla av tacksamhet till mig i den stunden.

Fick nästan lust att fira en frihetskänsla med ett glas starkt om det hade funnits hemma. Samtidigt var det något inom mig som sa att man nog inte ska ta nykterheten för givet, då det är lätt hänt att man då kan slappna av helt och halka tillbaka in i den dystra och gråa alkoholdimman igen.

Ser att morgonens dagsljus sakta är på gång och tror att den här dagen kan bli hur bra som helst. Tänker nu att, vem sjutton behöver väl sånt som alkohol för att ta sig fram alltså. Nej, nu får det nog vara bra med filosoferandet på en stund. För nu är det dags att koka på den där kannan med kaffe som jag tänkt på en stund alltså.

Ha det gott!

Åh jag har missat att gratta dig på 60års dagen @Se klart ❤️ Stort grattis och så härlig din fest verkar ha blivit! Jag är så glad för din skull! Kram!

Jag tänkte också på dig i backen @Ny dag❤️
Hur har det gått sedan dess, nu har det gått två veckor, har det lugnat sig på jobbet? För mig har det lugnat sig och så har jag återhämtat mig, nu verkar det dock som om jag ska bli förkyld, vaknade upp med de första symptomen, får se hur dagen blir och försöka acceptera det jag inte kan förändra, blir jag sjuk så blir jag, det är inte mitt fel. Till och med där får jag dåligt samvete och känner mig som en bluff, när jag sjukskriver mig alltså! Jag har ett sånt kontrollbehov att jag själv vill kunna bestämma när jag tycker det passar att jag blir sjuk, haha, så knäppt. Men jag övar på att bli bättre även i dessa tankarna. Hoppas du mår bra❤️Kram

44 dagar är jättebra @Andrahalvlek! Lite fusk då och då känns väl ändå lite okej om du njuter ordentligt när du fuskar så det inte bara är att hiva i sig för att höja dopaminet?
Jag hoppas det gav mer energi än det tog för dig i helgen iallafall ❤️Kram

Fina @Varafrisk ❤️ Det är svårt när energin liksom sipprar ur en, jag har blivit bättre på att inte ta över mina närmstas dåliga måenden men jag önskar att jag helt kunde lära mig att inte ta över det. Medkänsla utan medlidande, vi ska inte lida med dom men aldrig sluta ha medkänsla. Balans, balans. Stor kram fina vän och så himla roligt med ett par inplanerade aktiviteter ❤️

Idag tänkte jag skippa mitt skrivande här.
Det blir lite som en skiva med hack i.
Men sen blev jag lite rädd av tanken.
Den här lilla stunden då jag känner in hur jag mår och vill ha det kanske är just det som får det nyktra att funka.
Även om jag känner innifrån och ut att det är det här jag vill så är jag ju fortfarande " nynykter" än är min 3 månader inte på plats.
(I dag har jag börjat att beta av dag 71 enligt kalendern )
Det är inte så länge ändå. Det kanske är för färskt o skört för att ta nykterheten för given.
Jag behöver ju resonera lite med Tant Sug då o då fortfarande. Även om min retorik är vassare än hennes så dyker hon fortfarande upp.
Ni får fortsatt stå ut med mina skriverier morgon o kväll för någonstans inombords tror jag att det är viktigt att reflektera över livet och nykterheten över längre tid. Den är inte självklar när man utvecklat ett beroende.
Den är inte självklar när man som jag druckit på känslor som dyker upp varje dag.
Jag är en " bråttomperson" och jag vågar inte skynda och stressa fram nykterheten.
Jag behöver skriva för att komma ihåg att inte skynda.
Nu är jag här i början på mitt nyktra liv o vill inte äventyra något även om jag mår nästan löjligt bra.
Så ni får stå ut med mina dagliga × 2 betraktelser. Jag behöver dem!

Tar tag i dag 71 med gott mod efter en god natt!

Må så gott alla!

Måndag och en ny vecka har det gått och blivit igen medans man låg och sov i några timmar. Har en halvliter här på köksbordet som jag dricker av. Men det är bara vanligt vatten med kolsyrebubblor så det är då ingen fara på taket för nån berusning i stunden. Tog det lugnt igår på vilodagen som man väl ska göra alltså. Hade det rätt så bra och fint, och gjorde väl inte så värst mycket nytta. Men varför ska man hålla på och slita och släpa så himla mycket mest hela tiden kan man då undra.

Började nyss, som vanligt att fundera på en vandring eller en taxiresa lite senare ned till staden och kanske ett besök på bolaget då det ju var så länge sen sist. Kanske ta och fira att jag varit helt nykter i snart 500 dagar. Men fick då för mig att bläddra lite i Bibeln i väl en förhoppning om att kanske Gud Fader skulle ge mig något vettigt ord att tänka på. Ordspråksboken fick jag då som av en slump rätt snart upp en sida med.

Nog är då Herren med mig i var stund hur det än är. För inte kan det väl ha varit en slump att jag nästan direkt fick upp texten: ”Vinet är en hädare, ölet en gaphals, vettlös är den som raglar av rus”. Tänk, så det kan bli och vara. Det tog jag mig allt en slurk kolsyrat vatten på.

Funderar om man skulle ta och koka på en kanna med kaffe om en liten stund att ha att förgylla denna dag med kanske. Men man får väl se vilka stordåd som det finns kraft till att göra. Har då redan dragit upp mina persienner här i köket och sett att det är fem grader kallt där ute. En ny dag ligger framför en och försöker väl följa Herrens röst och vara nykter även denna dag, för det är väl det bästa hur som helst. Det var trevligt att du @Molnet tittade in igår, sånt uppskattas kompis.

Ha en fin dag!

Min man har haft ett osunt drickande i många år men han hanterar vardagen. Tidigare hade vi fler vänner som vi umgicks med, då blev han ofta väldigt berusad, nu har vi nästan inga kvar som vi umgås med längre. Vårt förhållande har blivit sämre och sämre och vi pratar nästan inte med varandra längre. Vi har två barn och har levt ihop i 16 år. Han börjar ofta dricka när jag går och lagt mig vid 22-tiden och fram till ca 02-03 på nätterna, han sitter i källaren och tittar på serier och dricker några glas vin varje natt. Han klarar av vardagen och gör det han måste, men han är oftast sur och vresig och han är oengagerad i mitt och barnens liv, han har inga vänner utöver de gemensamma vännerna vi har och som jag ser till att hålla vid liv. Jag är så trött på att dra runt allt, även om han gör det han ska och när jag ber honom om saker så är det jag som är själva motorn och tar yttersta ansvaret för barn och att få vardagen att rulla. Han är okänslosam och ointresserad av mig, vi har slutat att ligga, jag känner mig inte attraherad av honom, han försöker ibland men jag avvisar honom, då blir han sur och går oftast och lägger sig i källaren.
Eftersom han ändå sköter vardagslivet så är det ingen katastrof även om jag många år känt att jag behöver ta mig ur vårt äktenskap, men jag håller kvar vid det ändå eftersom det är mer praktiskt att vara två föräldrar som delar på vardagsbestyren. Vi har pratat flera gånger om han drickande och han har flera gånger sagt att han ska söka hjälp men det händer inget. Jag är uppgiven och vet inte vad jag ska göra.

@Blomhåret
Har inte varit med om det som du går igenom. Men har arbetat med alkolister och missbrukare i några år tidigare. De som ofta glöms bort är dem anhöriga. Dem som står bredvid och får kämpa, ta hand om hem, barn och allt annat däremellan. Som får ge ursäkter till andra, eller försöker skydda sin anhöriga som är sjuk, dricker etc. De är en hemsk känsla att känna sig ensam i hela de lasset man får dra hemma. Speciellt med barn och allt därtill. Att du känner som du gör är fullt normalt. Och de kan ta extremt lång tid innan han inser allt han orsakat dig, barn och folk runtomkring.. Va rädd om dig själv och försök att hitta lite andrum. Lite tid för dig där du får ladda batterierna & bara vara. Jag förstår att de är svårt och jobbigt, men de kan bara bli bättre. Kanske kan du få stöd någonstans?❤️