skrev TappadIgen i Trillade dit...

Att förändra sina alkoholvanor är en process. Jag har också varit i den situationen du är nu, många gånger. Undrat vad det var som egentligen hände. Det första steget i processen är ju att du medevetandegör vad som hände dig för dig själv. Ett bra sätt att göra det är just att skriva på forumet och sätta ner det i ord. Du vet att du vill ha en förändring, men hur ska det gå till? Vägen är oftast långtifrån spikrak dit men det är bra som du gör att inte fly undan tankarna utan sätta ord på dem och dela med dig till andra som på det här forumet.

Lycka till med ditt förändringsarbete!


skrev Abaddon i Yrsel, panikångest och hjärntrötthet.

@Onkel F

Ja, det är säkert så. För det enda kroppen vill är att jag tar en bärs. Men hjärnan säger stopp. Jag vill inte dricka mer.


skrev TappadIgen i Min resa. 12 veckor idag 2020-10-31

Idag är det alltså 4 år sedan jag blev nykter. Jag har inte varit här och skrivit något på länge men det har hänt då och då att jag har varit inne och läst lite. Jag är mycket tacksam för den del som Alkoholhjälpen samt människorna här som skriver om sina egna erfarenheter har haft i min resa, men av olika anledningar så lägger jag inte lika mycket tid här längre. I verkliga livet har jag dock haft en del möjligheter att dela med mig av mina erfarenheter för andra som börjar känna att de behöver göra samma sak. Jag vet med mig att jag kan vara lite fyrkantig i skrift så kanske det fungerar bäst så ändå.

Jag har inte tänkt särskilt mycket på hur lång tid jag varit nykter längre, men nu när 4-årsdagen närmade sig så dök det ju ändå upp i medvetandet. Effekten det hade var lite märkligt, men kanske också förklaras av att jag inte har tänkt på det, som sagt. Det är nämligen så att jag känner att de senaste åren har flugit fram. För inte så länge sedan blev jag påmind om en händelse som skedde för precis ett år sedan. Då tänkte jag "Hur kan det redan ha gått ett år?". På liknande sätt tänker jag om många andra saker. Sommaren som precis hade börjat, kändes det som, närmar sig nu sitt slutskede redan. Men när jag får in i mitt medvetande att det är 4 år sedan jag slutade att dricka så är reaktionen nästintill den motsatta. "Är det verkligen bara 4 år sedan? Det borde vara mer.". Men när jag tänker på andra händelser som hände runt omkring som inte är förknippade med att ha druckit eller slutat så känns det återigen som att det inte var riktigt så länge sedan. Jag har först lite svårt att förklara fenomenet med hur det mesta som har skett känns närmare i tid, men uppbrottet med alkohol känns längre bort, men jag landar väl i att det är så för att det har börjat kännas som ett annat liv. Andra saker jag gjorde för länge sedan han inte samma mentala distans och blir därför inte påverkade av det.

Både skola och jobb flyter på riktigt bra. Jag håller nog skolan lite högre, det är lite roligare på något sätt, men jag kan inte klaga på jobbet heller. Efter lite semester, som inte blev riktigt som planerat men blev bra ändå, så är det dags att börja jobba igen på måndag så har jag inte ett dugg ångest för att semestern snart är över. Tvärtom ska det bli roligt att få hugga i de utmaningar som jag vet väntar, men jag längtar inte dit heller. En sak i taget och jag ska ta den här helgen först. Skolan kanske jag längtar lite till men den får också börja när den börjar.

Jag trodde faktiskt inte att livet kunde bli såhär bra. Inte för att allt är perfekt, såklart. Men jag är helt säker på att alkoholen är den enskilt största faktorn som gör den här skillnaden och jag är så oerhört tacksam för att jag tog mig ur det. Jag som aldrig trodde att jag skulle kunna leva utan det hade aldrig kunna förutse att livet istället skulle öppna upp sig som det gjorde med så många möjliga vägar att min största ånger är att jag inte kan utforska dem alla.


skrev Ginko i Hur fixar man egentligen detta?

@ISE Vi får inte vara för hårda mot oss själva ❤️ Lättare sagt än gjort men tycker det hjälpt mig framåt, att börja vara mer snäll mot mig själv.


skrev Ginko i Hur fixar man egentligen detta?

@Lora
Sent svar från mig. Läser det du skriver och håller med helt om det där med känslor som inte bedövas, om att man måste hantera dom utan något filter. Det är så sjukt jobbigt ibland.

Har inte varit inne här på väldigt länge (det kanske jag borde såhär i efterhand) Nåväl jag lyckades i våras bryta helt med alkoholen och det gick ganska så bra, var helt utan i över 4 månader. Drack inte så mycket innan dess heller någon månad, hade en väldigt låg konsumtion. Sen kom semestern... jag bor ensam just nu och kommer liksom ur rutinerna varje dag som faktiskt jobbet ger. Tomma dagar ibland och tankarna som kryper på om diverse saker. Bara en öl är väl inte så farligt? Köpte endast folköl (2,8) men oj vad det satte igång suget igen! Riktigt läskigt att det inte behövs jättestarka saker. Dagen efter ville jag göra samma sak och är nu i den där kampen igen som jag vann tillfälligt i våras. Jag mådde ju så bra under de månaderna jag inte drack och försöker tänka tillbaka på detta och ha det som en vision.

Som du skrev Lora: "Denna resa ska bli väldigt spännande!" haha! Det ska jag verkligen ta med mig!! :)

Stretar på igen...

Sköt om er. Är så glad att detta forum finns, att man inte är ensam i denna kamp.


skrev has i Även vi anhöriga är maktlösa inför alkoholen

@Ullabulla tack för att du delar med dig! Ser fram emot fler insikter❤️

@Sårad tack❤️


skrev Flarran i Promillebikt

När man blir utmattad av affärssamtal efter att kanske snackat skatteprylar då kan allt alkoholdjävulen hälsa på och riktigt få en att känna att det nog vore dags för en vända till bolaget omgående. Men jag knäckte allt den fule fan ännu en gång. Tänkte på det här med HALT och stannade till i känslan och funderade på om det var hunger, törst eller nåt annat som spökade så att säga. Kom fram till att det nog var dags för ett glas, fast så klart inget med nervgiftet alkohol fast fredagskänslan från förr väl även fanns lite smått så att säga. Det fick bli äppeljuice som jag nu sitter och dricker. Så har man då blåst bolaget på en fem hundra spänn än en gång som man ju kan köpa sig roligare och nyttigare grejer för alltså.

Ha det gott!


skrev User37399 i Bör man agera

@elisaii
Jag tror att du bara ska ta dig ut detta nu idag .
Har ni nyligen blivit ihop så är det lättare än om 10 år när du mår dåligt , äger gemensamt boende och kanske ännu värre skaffat barn som utsätts.

Spring är tyvärr mitt bästa råd.

Om han frisknar till kan ni ta en ny kontakt längre fram i livet.

Skydda dig själv nu ❤️


skrev B.Å i Som Kirskål ...

@Kirskål svischar förbi här och vill önska dig en fin helg. Hoppas du har det bra nu när du snart har klarat av en hel arbetsvecka 😤

Kram ❤️


skrev B.Å i Trillade dit...

@Chrij jag ville bara titta förbi och ge en cyberkram. Vågar inte ge några råd eftersom jag är så ny i mitt tillfrisknande….men jag hoppas du fortsätter skriva och läsa i forumet. Här finns det så många kloka människor och du är inte ensam.

Jag hejar på dig!


skrev B.Å i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

@vår2022 åh tack för dina ord, du är så klok och att få sina känslor och allt man går igenom bekräftade av någon som kommit så långt i sitt tillfrisknande, det är guld för mig. Haha jantelagen, precis så. ”Vem är jag att känna så här när andra har det jobbigt”. Vad är det för inställning!?

Blir så glad att du fortfarande kan känna dig som en vinnare för det är faktiskt otroligt skön känsla. Att varje dag avstå ifrån a är seger och vi FÅR LOV att känna oss stolta! Jag är helt inne i en period nu där jag ser a som något livsfarlig. Pluggar i ämnet vet du – det är etanol vilket är gift. Att jag har utsatt min kropp på detta viset är helt obegripligt…jag borde anmälas för grov misshandel och mordförsök!

Kan tillägga att jag började titta på ny serie igår, kollade två avsnitt. Det söps och knarkades i båda avsnitten – det lyckades man klämma in fast den handlade om något helt annat. Blir så trött på hur det alltid ska vara så ”normalt” att kröka. Att hälla i sig gift, är det normalt!? Hur har jag aldrig tidigare uppmärksammat detta!?!?

Usch jag kommer bli så jobbig när jag vågar komma ut som nykter alkoholist, kommer säkert bli den som predikar och tar med mig faktaböcker till alla fester och hoppas jag kan rädda världen, hahaha nej då sån kommer jag inte bli. Eller? 😂😂

Nu ska jag ta helg. Nykter helg. Vet inte om jag kommer hinna skriva så mycket de närmaste dagarna – men jag kommer inte ta det första glaset. Smygalkisen som bor inom mig är inte alls lika älskvärd och den jag nu håller på och bli – jag tänker njuta av förälskelsen så länge det bara går 😚

Tack alla som skriver, läser och stöttar. Utan allt stöd hade jag inte löst detta.

Trevlig helg! ❤️


skrev elisaii i Bör man agera

Hej. Jag har nyligen blivit tillsammans med en person som visade sig ha kraftiga alkoholproblem . Det märktes såklart inte förens känslorna redan var där och det näst intill är omöjligt att ta sig ur det helt . Jag är medveten om att jag inte kan hjälpa och gör mitt yttersta för att vara tydliggörande och inte möjliggörare. Personen försöker bli nykter nu men abstinensbesvären är så tunga att han inte klarar det och är inte helt motiverad till att söka hjälp och jag vet att jag inte kan tvinga han .

Men min fråga är om jag när berätta för hans syster hur det ligger till . Som jag tror också kan vara ett starkt stöd för han . Iallafall att hon inte bör festa med han osv och kanske behöver få veta hur illa det är . Eller blir det fel att prata med henne om det här ?


skrev TessanTuss i Trillade dit...

@Chrij Du är inte ensam!!! Tufft idag så klart! Man får vara ledsen! Det kommer bli bättre! Bra att du är här! Vi hjälps åt!
Du är stark!!!! Ta hand om dej! ❤️


skrev Flarran i På den femte dagen

Hejsan! @MärtaMaria, Bra gjort att ha varit alkoholfri i 23 dagar, det är inte fy skam ska jag säga. För varje dag som man är nykter och alkoholfri är då en bra dag i sig känner jag själv alltså. Tänker precis som du i denna stund och kommer inte att ta det första glaset idag och sedan tar jag allt steg för steg fast det är knepigt stundtals.

Ha det gott!


skrev Flarran i Promillebikt

Det är så lätt att gå vilse och irra iväg från övertygelsen om att följa den rätta vägen och då är man snart tillbaka i gamla mönster som leder åt helt fel håll. Har sakteliga börjat förstå att det här med alkohol och det galna drickandet och beroendet av sådan bara är ett av alla de sätt som helt kan få en på avvägar från den högsta och den rätta vägen. Man kan inte dricka sig lycklig och harmonisk. Lika lite som man kan köpa sig saker och genom diverse världsliga prylar få en inre andlig frid med Gud så att säga. Tacksamhet talar rätt många om, men till vad visas sedan denna tacksamhet. Är det andligt sett till den högsta andliga makten, eller är det till det förgänglighet som till prylar och en egen förträfflighet kan man allt som nykter och alkoholfri tänka precis när man nyss har vaknat och sitter vid en gammal dator och dricker lite kolsyrat vatten. Promilllebikt heter min tråd här på detta eminenta forum som öppnat mina ögon en hel del. Kan villigt erkänna att jag har mycket att bikta mig om samt även att lära i stort, men det har nog alla människor egentligen. Förstår så väl att ett tjatigt predikande inte passar sig i alla rum, men här i min egen tråd har jag då rätt att samla mina tankar för att nyktert och med ett någorlunda klart sinne rensa lite av mitt tidigare galna feltänk för att kunna gå vidare som alkoholfri i alla fall känns det i skrivande stund. Förresten, det var kul att du @vår2022 tittade in här och skrev några ord kompis, sådant uppskattas.

Ha en fin dag!


skrev MärtaMaria i På den femte dagen

Idag har jag varit alkoholfri i 23 dagar, med betoning på fri.

Jag trodde inte att jag skulle vara så stark och ståndaktig som jag varit. Jag trodde suget skulle vara starkare och frestelsen skulle ha lurat mig tillbaka in i monstrets klor. Jag säger inte att det varit plättlätt och rosenskimrande, verkligen inte. A-djävulen är en lömsk typ som lurpassar och ”snackar på axeln” så fort en inte är på sin vakt.
I början (ca första veckan) hade jag känningar av ångest, mycket huvudvärk och var extremt trött. Trots att jag sovit så mycket bättre redan direkt när jag slutade dricka.
Sedan har jag varit nere och deppig, tankar och känslor som kan liknas vid sorg när nån gått bort eller när det tagit slut i ett förhållande. ”Ska jag nu aldrig mer få krama den personen? Prata, känna, älska - aldrig mer?”😩😢
Den där älskade drycken som varit en bästa vän, trygghet och älskling i så många år, men som samtidigt brutit ned mig och mina viktiga relationer och är förjävligt manipulativ. Ett gift. För mig. Inte för alla men för mig. En viktig slutsats för mig att förstå. JAG är alkoholberoende och jag måste göra slut i det förhållandet för att överleva. För mig själv. För min son. ❤️ Och för andra runt mig som inte mått bra av mitt drickande.

Idag tänker jag inte ta det första glaset.

Tack för att ni finns och läser. 🙏🏼🥰


skrev Ullabulla i Även vi anhöriga är maktlösa inför alkoholen

Vilken bra tråd!
Jag som sen 10 år inte lever med en alkoholist har lärt mig några saker om mig själv som medberoendeperson.

Jag behöver en beroendeperson i min närhet,att bekymra mig över för att känna att mitt liv är komplett.
Utan den personen är mitt liv torftigt och innehållslöst.

Att bygga upp mig själv från den sanningen tar flera år.
Att förstå att jag är en egen individ med ansvar för mig själv.

Att identifiera mig själv som den person jag är utan att blanda in beroendepersonen är ett hästjobb,ett mentalt stålbad som en annan härinne uttryckt det.

Bp(beroendepersoner) finns överallt och det är min skyldighet mot mig själv att försöka hålla ett mentalt avstånd till dessa så länge jag inte har full kontroll på mig själv.

Detta var mina första sanningar.
Jag återkommer med fler.


skrev Himmelellerhelvette i 1år och framåt🙏

Så glad och tacksam jag är över allt fint ni skrivit till mig och alla grattis. Det är så härligt att ha er som förstår vad det handlar om. Och ni som går före som stöttat mig, hjälpt mig ur mina svackor i många processer. Som givit mig andra sätt att tänka. Att fått bolla med er under dessa år hade jag inte klarat mig utan. Man klarar inte detta själv tror jag utan man behöver stöd på något sätt, för mig har forumet räckt, genom er här har jag hittat vägar att lära mig att utvecklas. I böcker och poddar har jag funnit många vägar, nästan allt jag undrar får jag tag på i böcker och poddar och lär mig känna mig själv och mitt innersta och kan därför växa. Tack igen alla❤️


skrev vår2022 i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

@B.Å Tilläggas måste också att jag även nu efter 2 år och 10 månader som nykter fortsatt har en speciell känsla inom mig om att jag är en slags ”vinnare” som ger känslor av lycka. Att jag vann över alkoholen och har en styrka att aldrig dricka mer. När jag är på tillställningar med alkohol, så tar jag fram vinnarskallen och känner mig som segraren när jag tar alkoholfritt, men det vet ju ingen annan än jag😂. Men det spelar ingen roll, för det viktigaste är att jag vet och det gör mig lycklig och upprymd inombords😁. Så som nykter, har nivån av glädje i livet levlat upp många nivåer jämfört med tidigare.