Senaste kommentarerna i forumet

Midsommar närmar sig med stormsteg och det är en tid som brukat vara knepig och blöt och inte då bara sett till vanligtvis ofta en hel del regn. Något som man i alkoholdimman väl nästan sett som en ursäkt och anledning till att dricka lite ”finare” saker från bolagets hyllor. Detta som väl variation till ofta egenproducerat nervgift. Men nu så ska det då allt till en jäkla massa ångest och depression utöver det helt vanliga för att få en att som ett mähä krypa ihop och återgå till att vara en slav under alkohol känns det verkligen som.

Fick nog en extra kick av att jag körde lite svängig hårdrock i mina hörlurar till ett pass till med hemmasnickrad träning här i mitt kök. Kollade just i min kyl och såg att jag har tre små burkar med julmust kvar sedan december och har tänkt att det kan bli lite kul att på balkongen halsa nån sådan när man för sin inre sinnebild kanske ser hur många andra då raglar omkring i dimman runt nån midsommarstång precis som man väl rent praktiskt har gjort så många gånger själv. Fast då väl mer i enskildhet och då trott att man varit fri på nåt sätt. Ska nu låta tangentbordet vila och ta och tugga i mig en god röd grapefrukt sade mig en inre känsla. Behöver väl lite mer vitaminer kan jag tro.

När det gäller vanlig mat och alkoholfri dryck brukar det inte vara helt fel att gå på sin magkänsla. Men här får man så klart vara uppmärksam på vad man stoppar i sig så att man inte börjar att skena iväg helt i vikt. Har aldrig varit nåt större glass eller godisfreak, men det är lätt att överdosera pizza, snacks och även kaffebröd som mandelkubb, om man inte tänker sig för ordentligt. Hade igår en stund lite sug efter kokosbollar, så det var väl sockermonstret som hade klivit in på scenen när alkoholdjävulen tröttnat på min envishet att inte falla till föga för gårdagens alkoholsug. Det är mycket nytt att tänka på så här när man är ny inom det nyktra och alkoholfria tänkandet.

Ha det gott!

@Bella Det var jag som kapade Ullabullas tråd i så fall. Jag vände mig direkt till henne och då blev det inte helt rätt kanske 🙃 Men jag är jätteglad att du kommenterade. Jag "pratar" gärna vidare här i min tråd. Jag känner mig så ledsen just nu, men när jag läser mina inlägg får jag så dåligt samvete. Jag har det ju så bra egentligen. Blir ofta väldigt berörd av andras öden här i chatten

Tror jag dricker alldeles för mycket

@An.Me
Först av allt - så klokt att du separerar och skyddar barnet och dig 🤩

Men till din fråga..
Alkoholen går före allt, inget kan konkurrera med den tyvärr…

Hej @Denberoende ! Vad fint att du berättar så öppet om hur du har det med alkoholen just nu. Du har kommit till en punkt där du känner att du vill ha det på ett annat sätt, där första steget har varit att erkänna för sig själv. Vad skulle kunna vara nästa steg tror du, för att komma igång med en förändring? Det finns många olika sätt att förändra sina vanor, och det gäller att hitta det som blir hjälpsamt för just dig. Finns det något du provat förut som funkat bra/mindre bra?

Du har provat att sätta upp gränser för dig själv för mängden du dricker. Det kan absolut vara en bra strategi att prova! Och samtidigt märker du att det inte fungerar så bra som du hoppats. Jag tänker att det inte är ovanligt, att det blir svårt att hålla den gränsen efter att man druckit en viss mängd, delvis eftersom alkoholen i sig påverkar hjärnan på ett sätt som gör att vi vill fortsätta. Du får ett starkt sug som blir svårt att stå emot. Så pass att du tar bilen till systemet för att köpa mer.

Precis som du är inne på, så är det aldrig okej att köra bil onykter. Du utsätter inte bara dig själv för en stor risk i en sådan situation, utan också andra människor runt omkring dig. Även om man känna sig maktlös inför alkoholsuget, så tänker jag att man ändå alltid har ett val. Har du några tankar om vad du kan göra annorlunda för att undvika att hamna i en liknande situation igen? Går det att hitta en plan som du känner att du skulle kunna hålla?

Du får gärna ringa oss på 020-844448 eller skriva till oss i "Fråga oss" om du vill bolla dina funderingar med en rådgivare.

Varma hälsningar,
Jenny
Alkoholhjälpen

Vid något mycket sällsynt tillfälle så kan jag få för mig att träna muskler med min armstärkare och den händiga handstärkaren som till och med har inbyggd räknare. Då brukar jag för det mesta sätta mig ned och vila tills anfallet har gått över. Men nu efter en kopp med starkt vanligt kokkaffe så sade en jobbig känsla åt mig att som morötter i det gamla skämtet, liksom rycka upp mig lite grann. Så nu har jag för en gångs skull gått emot min väl i grunden rätt så slöa natur och kört ett litet hemsnickrat träningspass.

Det är inte mer avancerat än att köra en minut och en hundra gånger på var hand med handstärkaren. För att sedan använda min köksstol och i så rask takt jag förmår resa mig upp och sätta mig ned igen. Brukar även med armarna i luften ta simtag liksom. Mitt mål brukar vara 35 gånger, vilket brukar bli drygt en minuts träning cirka vilket ger en hel del puls som de lärde väl säger är nåt man ska pyssla med då och då och väl helst dagligen. Men dagligen kan de då ta och stoppa upp nånstans höll jag nästan på att säga. För när nåt känns som tvång utifrån som inte kommer ifrån mig själv inifrån då blir jag bara trött och extremt motsträvig, tänk så man kan vara.

Ja just det, höll på att glömma att armstärkaren även ingår i mitt hemsnickrade träningspass. För en minut med denna gamla knarriga och gnirkiga fjädern brukar då vikas ihop 35 gånger på en minut eller nåt sånt om jag ger mig sjutton på den saken liksom. Så nu har man, usch och fy för att bara säga ordet – tränat – liksom. Vilket nu har blivit gjort fast man väl från gårdagens cykeltur och simning redan var lite mör i ryggen. Men sånt får man väl stå ut med om man inte bara vill sitta och rosta ihop totalt alltså.

Känner mig nu nästan som nån slags fånig och flåsig hurtbulle...
Det skulle nu ändå aldrig falla mig in att vara duktig och gå en promenad som man har blivit rekommenderad att göra av så många, och inte bara här på detta eminenta forum. Kanske tar jag mig ändå en liten cykeltur åt nåt håll, och då en mindre spontan promenad, men då bara för skojs skull och ingenting annat, men vi får väl se vad man orkar, vill och kan göra så att säga.

Men kan säga att nu så skiner solen nästan uppkäftigt utanför mitt fönster och liksom skriker åt en att inte sitta inne vid en dator och häcka dagen lång. Stön... Måste väl försöka att packa ryggsäcken med kolsyrat vatten, pärondryck och en burk med energidryck och kanske en liten påse med salta jordnötter och göra ett försök. Men vi får väl se vad det blir, det slöa jaget och logiken som säger att man måste röra på sig lite grann ibland brottas nu som så ofta inom en. Tänk hur konstigt det kan bli ibland när man är nykter och alkoholfri. Nej, nu satte det igång att regna också ser jag, det är så att man kan bli så förbannad att man får lust att köra sitt hemsnickrade träningspass en gång till...

Ha en fortsatt fin dag!

@An.Me Det låter som ett mycket klokt beslut att separera!
För att besvara din fråga: enligt min erfarenhet är alkoholism, likt psykisk ohälsa, något som gör individen extremt egoistisk. Andras behov är oväsentliga. Man kan gå runt och känna sig bortvald och kränkt över det, men jag tror inte att det hjälper alls. Alkoholism är en allvarlig sjukdom och för den som är drabbad verkar nog en relation rätt oviktig som jämförelse med det behov som ska stillas.
Mitt ex har sumpat ett antal relationer under de 25 år han har supit och det beror på att hans relation med alkoholen är den som är viktig för honom. Han vägrar söka hjälp och låtsas som ingenting.
Jag vet att det är tufft, men försök att inte låta hans sjukdom innebära att du utgår från att han värderar dig eller familjen mindre. Hans hjärna är kidnappad av sprit och han kan inte fatta rationella beslut. Det kan däremot du göra. Låt aldrig en relation definiera vem du är och vad du är värd. Du är värd att älskas oavsett om du är singel eller i en relation, särbo eller sambo, gift eller ogift. Nästa gång väljer du bättre - man lär sig när man väl gått igenom detta.. kram 😍

Dag 1.

När alkoholen går ur kroppen vaknar jag med ett panikartat ryck. Som alltid kallsvettig. Ångestladdad. Och det sjuka är att min hjärna skriker efter mer; mer; mer.

För det finns ju en enkel lösning på mina problem.

Häll i dig ett glas vin. Eller två. Eller tio.

Men igår bestämde jag mig för att det får vara nog nu. Konsekvenserna av mitt alkoholberoende börjar bli skrämmande på riktigt.

Med ren viljestyrka och ett AA-möte lyckades jag trots allt kämpa mig igenom dagen, trots att mina kolleger måste sett hur sliten och ångestriden jag var där jag satt och suckade.

Sedan kom kvällen. Och med den var vågorna av ångest så förlamande att jag knappt kan andas.

Dels är ångesten kemisk av alkohol, men jag tänker att den trots allt inte borde vara så stark eftersom jag utöver mina två återfall har hållit mig nykter i nästan fem månader vilket är ett rekord för mig. Dels handlar den om vad jag har ställt till med under återfallet.

Jag har länge funderat på varför just jag? Jag är intelligent, tämligen framgångsrik och ser bra ut. Varför skulle inte jag kunna hantera alkoholen? För att jag är en alkoholist. Igår sa jag det högt för första gången. Och när jag låg och vred mig i ångestplågor under natten (det blev inte mycket sömn, alkoholen ska ju ut) kände jag att jag MÅSTE stå fast vid min övertygelse. Annars kommer högmodet och återfallet som ett brev på posten.

Det var därför jag, efter att ha läst många trådar här bestämde mig för att skapa en egen tråd. För att kunna skriva av mig och få stöd. Natten spenderades också med ett gäng avsnitt av Beroendepodden.

Igenkänningen är så jävla hög i nästan alla. Kung Alkohol är inte fördomsfull, vem som helst kan trilla dit. Men är övertygad om att de flesta som går på ett AA- eller NA-möte kan känna igen sig i åtminstone någon aspekt i nästan varje lifestory.

Min första dag som nykter var en sådan jävla kamp att jag knappt fattar att jag överlevde. Men vi är starkare än vi tror.

Tyvärr valde jag en inte helt snygg lösning för att ta bort udden av det värsta suget - jag som i princip aldrig röker och har slutat snusa köpte ett paket cigg och rökte nästan hela. Men som en vän sa: om ciggen håller dig på mattan i dag så bolma på!

@Flarran rock on 🤘🤘🤘

Nu är måttet rågat. Det här går inte längre.

Efter att ha försökt kontrollera mitt drickande under flera år och gått igenom två behandlingar: en för måttligt drickande och en för alkoholberoende tog jag ett återfall igen.

Flera dagar av okontrollerat drickande. Blackouts. Lögner. Ångest. Det fanns några tillfällen där jag skrattade men framförallt grät jag. Och hade en sådan ångest varje morgon att det kändes som att jag inte hade något val - jag var tvungen att dricka ännu mer.

När jag i början av året mer eller mindre hade tvingats iväg till ett behandlingshem hade jag en sådan enorm ångest och skam över vad jag ställt till med. Samtidigt var jag lättad över att till slut ha kapitulerat. Eller hade jag det?

Efter veckorna där kände jag mig starkare än någonsin. Alla dagar var inte på topp, men de flesta. Och jag kunde gå på både fester och dejter och hålla mig nykter utan någon större ansträngning. Men plötsligt var han där igen: Kung Alkohol.

Först en gång. Då trodde jag det var över. Men sedan slog han till ytterligare en gång. Och den här gången tror jag faktiskt att jag har kapitulerat på riktigt.

Jag har förstått på allvar nu att jag är alkoholist. Jag blir en helt annan person när jag inte är nykter. En hemsk person som fattar beslut jag själv aldrig skulle göra. Jag sköter inte min hygien. Jag äter inte. Och världen utanför min kidnappade hjärna och blir allt mindre viktig.

Alkoholen kommer döda mig om jag inte hittar ett helt nyktert och lyckligt sätt att leva.

För jag kan inte vara olycklig längre. Det här är min resa.

Hejsan i Kaffestugan! Fick just lite feeling för att slå mig lös och dricka nåt starkt, ja inte alkohol då jag siktar på fortsatt alkoholfrihet då kroppen och knoppen ju mår bäst av det liksom. Det fick alltså bli en kopp med slätt varmt kokkaffe. Kör även lite svängig instrumental rock med Clint Curtis i hörlurarna. Musikern i fråga är en ny bekantskap som man hittade på nätet för ett tag sen. Den låt som blivit en favorit är – Telecaster Shuffle Blues in G, en riktigt svängig grej faktiskt.

Ha en fin dag!

Jag var i samma sits som dig och efter fyra år tillsammans har jag gått igenom det någon/några gånger i månaden. Om han inte aktivt vill förändra så kommer det aldrig bli bättre. Jag vet hur det känns och det är hemskt.

Efter fyra år tillsammans och ett barn har jag nu valt att separera och min sambo är på väg att flytta ut. Någonstans hoppas jag att det är tillfälligt och att en förändring kommer ske. Även om vårt förhållande är kantat av brutna löften.

Min sambo har ett riskbruk. När han dricker så kan han sällan sluta i tid. Någon gång i månaden, minst, blir han såpass påverkad att det påverkar vårt förhållande. Han blir aggressiv, väcker mig och barnet, ramlar, spyr och hamnar i situationer han inte skulle hamnat i nykter.

Även on jag förstår sjukdomsbilden så förstår jag inte. Hur kan man välja bort sin familj när jag försöker hjälpa och stötta? Hur kan man välja att dricka när det påverkar relationen såpass mycket att partnen väljer att lämna? Hur kan det vara viktigare än sin familj?

Han förstår hur jag känner och ångrar sig alltid. Han har lovat att sluta dricka. Han har lovat att dricka med måtta. Men sedan går det några veckor det är igång igen.

Jag känner att jag behöver skriva av mig all min känsla av att vara bortvald. När går besvikelsen över? Gör den någonsin det? Jag har försökt stötta och tipsa om olika vägar att få hjälp men han har bara gjort halvdana försök.

Har nu gjort som jag tänkte, och har ätit en god tomat och druckit lite vatten och vädrar för fullt i skrivande stund här i köket. Det är rätt så lugnt på gården och nu skiner solen, och fast det är lite molnigt så ser det ut att kunna bli en rätt fin dag liksom. Kändes som att tomaten behövde få sällskap av lite god sallad som jag hade i en burk i kylskåpet. Har varit rätt förtjust i sallad ett tag, så det är väl kanske några vitaminer eller nåt sånt i den som man behöver kan jag tänka. Kände även att det var dags för lite tonfisk som man just ätit av direkt ur en burk med gaffel. Man behöver nog inte krångla till allt så himla mycket utan det mesta ordnar sig nog till det bästa bara man kör vidare som alkoholfri känns det nu i stunden. Det var kul att ni @Jenny och @Carisie tittade in en sväng. Nu sade magkänslan till om en ostsmörgås och lite mjölk också, så det får avsluta min frukost tänker jag, då det verkar vara lagom liksom.

Ha det gott mina vänner!

@Himmelellerhelvette Sjuksköterskeinpass:
Bästa lögnen om man känner att man behöver. Flagyl
Metronidazol kan, hos vissa patienter, ha en disulfiramliknande effekt på metabolismen av alkohol, vilket resulterar i intoleranssymtom. Patienterna bör därför uppmanas att inte inta alkohol under behandling och minst en dag efter avslutad Flagylbehandling.

Slut på meddelande från sjukvårdshörnan 📣

Säg att ni äter antibiotika, det vet folk att man inte ska dricka på för då förlorar antibiotikan lite av sin verkan och det vill man ju inte utsätta sig för. Det kan man äta för urinvägsinfektion tex😊

Tankar om tider som varit och hur man kände och kanske målade upp framtiden för sig är något man kan fundera på en tidig sommarmorgon som denna. Det är så mycket som kunde ha varit helt annorlunda om man kanske tagit en annan väg än den man gjorde då man öppnade den där första flaskan för längesen.

Det är många fantasier och drömmar som man har haft och ibland så här i backspegeln så känns det väl lite som att man väl aldrig riktigt har varit fullt medveten om egentligen nåt alls. Det kan jag då känna när man så att säga har spolat hela bandet tillbaka och i minnet noga tagit del av alla minnesbilder man har fått till sig längs livets stig. Man har väl ofta kanske rusat rakt fram utan att ha tänkt till så värst mycket.

Minns när jag var drygt tre år gammal och väl livligt och glatt en gång sade att: ”alla är snälla” sedan upptäckte man ju snart att så inte direkt var fallet. Den inre oron det fick man då tidigt inom sig och inte hade man väl lätt att fokusera på sånt som man inte var intresserad av heller, man borde väl ha intresserat sig mer för än bara en massa kanske rätt ovidkommande saker av förgänglig natur. Men det andliga har man då alltid haft med sig naturligt, men nog är det rätt svårt att hålla i och hålla ut, och att liksom ta sig fram här i världen ibland.

Funderar nu så smått på om det kanske är dags för frukost om en liten stund, men är inte så speciellt hungrig än. Men man ska väl ändå följa sin ny-nyktra rutin och ta sin morgonchoklad och äta tre limpsmörgåsar så att man inte automatiskt börjar tänka på alkohol och berusning som man har gjort så många gånger då man väl kanske egentligen bara varit hungrig och behövt fylla på med lite naturlig energi kan jag tänka. Tror jag tar mig en tomat till att börja med och en slurk vanligt kallt vatten jag har här i ett glas.

Kände nyss för att lyssna på lite somriga tongångar med Gyllene Tider och hörde då en av deras lite lugnare låtar – När alla vännerna gått hem. Det finns då rätt tänkvärd lyrik i mycket av känd musik. Funderade just nu på om man skulle ta och öppna köksfönstret till att börja med och få sig en nypa frisk luft. Kanske sedan gå ut på balkongen och dricka en kopp kaffe kanske... Skrev ju nyss om att det känns lite som att man gör ett nyktert bokslut, vilket väl behövs för att komma i takt med tiden man befinner sig i för att på så sätt kunna gå vidare på nåt sätt. Det var kul att du @vår2022 tittade in en sväng här på morgonkvisten.

Ha det gott kompis!

God morgon sjusovare eller översovare eller vad ni nu är? Frånvarande kanske bara ☕️
Kikar in här och sätter nolla. För dagen. Näst sista kvällen i bunkern. Sen två härliga lediga veckor innan kaos uppstår.

Hoppas alla får en fin dag
🩵

@Flarran Starkt jobbat att stå kvar på din inslagna väg! 💪🏼 Du fixar midsommar också. Det är bara ännu en dag av de som passerar medan vi rör oss framåt. Jag tänker att det måste finnas midsomrar du inte minns medan den här blir nåt att verkligen minnas 🩵

@Flarran ville bara kika in med lite heja-rop. Blir så imponerad av dig, att du gång på gång hanterar de utmaningar du ställs inför och kör på med din linje. Hoppas du får känna dig nöjd med dig själv och de förändringarna du gjort som du också håller i så bra.

@Ullabulla Först nu ser jag att det är din tråd från början…förlåt intrånget 🙈

@Kevlarsjäl62 Åh, ditt inlägg gick rakt in i mig, du sätter ord på det märkliga som jag också känner.
Efter många riktigt tunga helvetesår har livet på ytan vänt för mig. Har brutit mig loss från min alkoholist, lyckats någorlunda med att själv bli nykter, köpt min drömlägenhet, har goda vänner, hyfsad ekonomi, många hobbies och bra relation med vuxna barn. Och inuti har jag rasat samman totalt. Tomt, meningslöst, kraftlöst. Nu när min tid äntligen kommit…
Jag har tyvärr ingen hjälp att komma med, parasiterar mest på din tråd.
Men du är i alla fall inte ensam, om det nu är en tröst.

@Flarran Jag ser på min nykterhetsresa som ett slags uppvaknande varje dag. Jag är fascinerad och väldigt nyfiken på min inre psykologiska resa. Jag märker hur mina tankar vidgas och tar in allt fler perspektiv på tillvaron. Jag gräver mycket i djupet för det är min väg till friheten. Många jobbiga känslor poppar upp, men som nykter kan jag hantera dem och nyfiket undersöka dem. Jag vill veta och förstå vad känslorna innehåller och var de härstammar ifrån. Nya sidor i boken om mig själv varje dag. Berätta mer om hur du tänker om ditt bokslut som du skriver om? Om du vill förstås.

Ha en fin dag!🌞

@Se klart Vad fint du beskriver detta. Du satte ord på det som jag känner, att det inte riktigt räcker eller att orden, jag gjorde så gott jag kunde, inte egentligen har en jättestor betydelse, det är fina ord men det går inte ner på djupet av att det inte blev så bra. Det sker i så många olika relationer, med sina föräldrar, med sina egna barn, vänner, kollegor mm. Man blir lätt på ett visst sätt för att kunna hantera sin tillvaro, duglig och duktig, motsatsen eller annat. Det är mänsklig och en del i livet och på olika djupa plan. Att det man egentligen mest vill är att få prata om hur det var för mig. Att man är helt ”naken” utan försvar. Att det är själva samtalet och att man kan sätta sig in i och förstå hur det har känts. Att man pratar om det och lyssnar på varandra. Det är det som är försoningen och trösten. Det blev som det blev och var som det var.

Kärleken finns ofta kvar till sina nära och vi vill förlåta, försonas, men det är lätt att man går i ett slags försvar och missar själva kärnan och samtalet. Sen tror jag också som du säger att vägarna dit kan se olika ut, samtalen kan se olika ut, olika djupa, men jag tror att man inom sig känner vad som pågår, att man är på väg till försoning. Jag försonades med min pappa på ett ”mentalt plan” utan så mycket ord. Han blev mer tillgänglig på äldre dar. Han bad om förlåtelse om att han inte funnits där som han borde en gång, utan försvar. Det räckte, det kändes, det tog djupt och det var autentiskt. Det var viktigt för mig, det är mycket som jag inte fick som jag borde fått, men det var som det var. Vi fick en bättre relation de sista åren av hans liv❤️

Kram❤️

Nykter mot alla odds denna tisdag. Tog mig utanför dörren igår på min alkoholfria väg mot ett förhoppningsvis lite bättre och mer givande liv än det trista och rätt tomma som man har haft tidigare i alla år som tanklös missbrukare av alkohol.

Nu när jag sitter nykter här vid datorn i köket efter att ha fått sova några timmar och har hunnit sortera mina bilder från min upplevelse av gårdagens bravader med både cykeltur, simning och en hel del vandring i omgivningar som tidigare varit mycket förknippade med dryckenskap så förundras jag över skaparen och även över min gåva att nyktert ha fått starta om.

Tänkte igår allvarligt på att vika av från den nyktra livsstigen, strunta i alltihop och ge upp kampen, men lyckades med envishet att hålla fast vid den alkoholfria väg som jag mot alla odds slog in på i höstas då jag även blev medlem på detta eminenta forum. Det var många minnen och blandade känslor jag hade under min resa igår. Många tankar hade jag liksom.

Ser det just nu som att jag väl kanske håller på att göra ett slags bokslut och försöker att skaffa mig en överblick över var jag befinner mig i tillvaron just nu. Det är en märklig känsla jag har när jag skådar bilderna som jag har sparat på min mobil och hårddisk.

Nog är livet lite märkligt ändå, att det är så mycket man har att lära sig och som man inte ser fast man ofta tror sig vara fullt medveten och i nuet ibland. Det var en fin dag igår och speciellt simturen var en höjdpunkt som man nog kommer att ha lite nytta av framöver.

Midsommar blir säkert en rejäl utmaning att nyktert ta sig igenom, men med Herrens hjälp ovanifrån och ett eget hållfast arbete ska det väl förhoppningsvis gå bra, men helt säker det känner jag mig då inte alls i denna stund. Men har just nu inget alkoholsug och det är jag då tacksam för. Det var kul att du @Carisie, tittade in en sväng här igår, sånt uppskattas kompis.

Ha en fin dag!