Senaste kommentarerna i forumet

@sliten61
Så du kämpar, men att du tappar orken är lätt att förstå.

Det där med att oroa sig gör ju inte att han tar tag i saker, det hjälper inte. Kan du försöka ha det som mantra? ...

Ja, man saknar den del som inte hör till "beroendedelen", man VET ju hur en person kan vara. Men det är ju något man inte själv kan styra, det är upp till den andra att bli mer den icke beroendedelen.

KRAM.

Hej! @Tuwa, Varje resa börjar med ett första steg och vägen till nykterhet och frihet ifrån alkohol är inget undantag. Tycker att det är bra att du har hittat hit till detta forum. Försök att ta dig igenom helgen nykter och har du alkohol hemma så lås in den i nåt skåp eller förråd långt bort från din närhet så du slipper frestas i början så att säga.

När jag kände att det var dags att fokusera på att försöka vara nykter så bar jag ned den alkohol som fanns i huset i källaren. Sedan efter några dagar tog jag mod till mig och hällde ur de ölburkar jag hade. Det tog emot, och kändes lite konstigt, men det var nog en rätt viktig symbolhandling som jag har haft nytta av. Något som jag även gjorde var att köpa hem lite goda alkoholfria alternativa drycker som jag inte förknippade med drickande.

Detta för att man skulle känna att det fanns nåt annat än bara vanlig läsk och vatten att dricka så att säga. Motivationen den går då lite upp och ned fast man nu har varit nykter och alkoholfri i flera månader kan jag då säga. Det viktigaste är då att inte ta det första glaset eller burken som sedan lätt bara blir till fler och fler. Man bryr ju sig inte så värst mycket när man väl har halkat in i alkoholdimman alltså.

Kämpa på kompis!

Du dansar ännu i djävulsdansen. Jag minns när någon skrev det till mig här. Det var då som jag tog till mig orden. Och jag känner igen mönstret som du är i. Det är vad medberoendet är.

@sliten61
För att du ska få vila upp dig, så behöver du sätta en gräns. Det är väldigt svårt, men det går om du vill och jag tror att det skulle vara hjälpsamt om du tog professionellt stöd, i den processen.
Önskar dig all kraft att ta hand om dig!

@has
Insikter ja ... Jag har kommit rätt långt tycker jag i min resa gällande medberoende, jag har varit riktigt i träsket. Det jag lärt mig är dock att det finns stunder som jag så att säga drar iväg och hinner tänka, vad gör han nu, bara han inte dricker och inre rumba drar igång. "Stopp, stopp" tänker jag efter några sekunder och snurrar tillbaka bandet och tänker - hans liv, hans val, en vuxen människa.

Insikt genom att i olika kanaler ta del av beroendesjukdom, hur den funkar, genom nyktra alkoholister, poddar, vad som funkar och inte. Det funkar inte att säga vad någon ska göra.
Hot, vädjan, ultimatum m.m. funkar inte.

Insikt att det i vissa situationer är beroendesidan som resonerar, den "normala" har alkoholen fått att stiga åt sidan.

Att förstå att det inte är bara så där att sluta med alkohol. Beroendet är stort. Att välja om man vill vara i det eller inte, att kunna välja sig själv och sitt eget mående utan att få skuldkänslor.

Att man själv har ansvar över sitt eget mående, det har inte en person med beroende ansvaret över. Den har fullt sjå med sig själv.

Min man har åkte till vår husvagn i morse efter ett bråk i går kväll.Han drack sig redlös och ramlade igen och kissade ner sig.Jag tyckte det skulle bli så skönt att få vila upp mig lite i helgen.Men så fort han åkt blev jag rastlös o började oroa mig för honom.Jag saknar den han är innerst inne.Vi har varit tillsammans i 47 år,sen vi var tonåringar.Jag vet inte hur jag ska leva utan honom.Jag vet hur bra vi kunnat ha det.Han har börjat med antabus och går på samtal hos en läkare.Men så nu ikväll så ringde han och jag hörde direkt att han druckit.Så ledsen o besviken man blir.Hur blir det nu när han kommer hem?Hur ska man orka?

@Letlive
Du är maktlös mot hennes alkohol men aldrig i ditt egna liv - där har du total makt. Glöm inte det, att du har valmöjligheter
Ha en fin kväll 🤗

Tack för era svar. Jag förstår att motivation är viktigt. Min fru säger ju samtidigt att hon är motiverad. Samtidigt förstår jag ju att hon har en missbrukssjukdom och ev. bara säger vad jag vill höra. Jag hoppas ju väldigt mycket att hon ska bli nykter. Det är ju det är svårt. Att inse att man är totalt maktlös.

Hejsan i Kaffestugan! Nu järnspikar får det vara nog med att deppa i detta gråa regnväder. Här ska det allt drickas en rejäl kopp med starkt kokkaffe var känslan som infann sig nyss innan man fick ändan ur vagnen och skedade i de mellanrostade malda kaffebönorna i kaffepannan man har kvar efter morsan och farsan. Blev väl aldrig någon kaffetunna som mina gamla föräldrar var. Men visst är det något visst med att ibland gå loss på en kopp med nykokat kaffe alltså. Tar man sedan och i sina hörlurar lägger till lite svängig Rock 'N' Roll med kanske sånt som rocklegenden Chuck Berry och hans eviga klassisker Johnny B Goode så kan det bli hur bra som helst så att säga. Förresten, @Carisie att inte fler lyriskt skriver om denna klassiska dryck är nog att den för rätt många väl är så vanligt förekommande att det för längesen infunnit sig ett vardagens trötta normaltillstånd kring kaffet. Men för mig som sällan drack kaffe när man bara tanklöst hinkade i sig en massa alkohol av olika slag så är det lite rockkänsla i nämnda dryck alltså.

Ha det gott allihopa!

@sliten61
Hade ungefär samma upplevelse. Tror inte att det fungerar om inte alkoholisten själv ger sig f-n på att bli nykter.
Det är ett hjälpmedel ingen dunderkur.
Och så många som tar dem av fel anledningar- inte för att stötta sin egen resa mot nykterhet utan mer för att få tyst på tjatet av anhöriga osv.

Min tyckte själv efter en omgång fylla att det var ju jättebra då det inte pågick flera dagar.

Tack och lov att det regnar, var känslan jag fick när jag nyss tittade ut genom köksfönstret efter att stunden innan ha känt mig jagad inifrån på nåt sätt. Ja, dessutom rätt tom, trött och samtidigt stressad och även allmänt missnöjd med att väl inte vara som alla andra. Vilket man väl ofta i fantasin föreställt sig att andra är fast man ju vet att alla har sitt liksom. Det att kunna vara stilla och nyktert reflektera över hela spektrat av känslor och liksom inte vara rädd för hur det kan kännas i stunden och då få panik och bara rusa i väg till bolaget efter flyktsoda. Det är väl kanske ett litet tecken på att man är på rätt väg på nåt sätt liksom. Har läst lite till idag på detta eminenta forum och är väl trots allt tacksam för att jag denna regniga dag, då jag inte orkat göra mycket, i alla fall är helt nykter och alkoholfri här i mitt kök. Något man väl aldrig förra året den här tiden och i ett liknande känsloläge, eller väl kanske egentligen bra mycket sämre och mörkare på många sätt, kunde tro att man någonsin skulle kunna ta sig igenom. Tankar som snurrar och har sig, kan allt ta en hel del energi hur som helst.

Ha en fin kväll!

Jag har samma reflektioner som Ullabulla. Jag bygger upp mig själv nu utan skadefall runt omkring mig som jag ska pyssla om.
Jag har också fått en allvarlig sjukdom själv och måste fokusera inåt. Det finns inte energi för att leva genom någon annan.

@elisaii skydda honom inte, berätta för någon som du tror kan hjälpa honom. Som han respekterar och kanske lyssnar på.
Sedan vill jag säga att det på intet sätt är omöjligt att ta sig ur en relation om man är kär. Jag var våldsamt förälskad i mitt ex. Kärleken dog på ett halvår av hans missbruk. Det gick väldigt fort för hans sjukdom var svår och viljan att ta hjälp precis noll. Det är inte relationen du ska vara lojal mot, det är dig själv. Glöm inte det.

@TappadIgen Tack ❤️

@TappadIgen Varmt grattis på 4-årsdagen min fina vän ❤️ Jag tar en paus i flyttbestyren. Mina ben behöver lite vila. Vi lär somna ovaggade allihop.

Kram 🐘

Jag gick ju ut här med att det var jättelätt att släppa Nikotinet då det inte ger mig något längre. Alkoholen och Nikotinet funkade att släppa men då jag fimpade Sockret tog det hus i helvete, om än lite på sikt. Sug utav helvete mynnade det ut i, inte så mycket till alkoholen men till det kära nikotinet.

Jag kände alltså att jag behövde backa och införa nikotinet igen. Jag tror inte hjärnan skulle ha nöjt sig med sockret igen och jag kunde ju inte vänta på att hjärnan ville ha alkohol igen.

Så nu är läget detta. Ätstörningen är nöjd då jag gått ner 4 kg sedan jag fimpade sockret som hade smugit sig tillbaka då jag tog bort nikotinet. Ett steg framåt, två tillbaka. Men jag är alkoholfri och äter enligt LCHF tre gånger per dag. Det blir nog bra än.

@Letlive Min man har gått på antabus många gånger men det har inte fungerat så bra.Han har druckit ändå.Han har också fått ett fruktansvärt humör.Det har nästan varit värre än när han dricker.Han har påbörjat en kur igen.När han fått dom utskrivna,innan han hunnit ta någon så körde han inom bolaget och köpte alkohol som han drack.Får väl se hur det går denna gången.Jag har inte stora förhoppningar,tyvärr.Jag hoppas det funkar för din fru.Det är såklart olika.

@Snoffsan tack snälla för svar! Du tycker det hjälper mot suget?

Tog första Naltrexonen och blev jätte dåligt igår morse. Hade druckit på natten för att kunna sova. Detta skulle bli dygn 1. Svettas, ont i magen, dålig smak i munnen, yrsslig, kan inte äta mm
Natten blev en mardröm. Vågar inte ta en Naltrexon till. Får försöka fixa detta ändå.
Dagens positiva tanke är ändå att det är första dygnet utan alkohol på över en månad.

*undrar lite försynt om folk inte dricker kaffe längre* ☕️ Det är mer aktivitet bland fiskarna i döda havet än här kan man säga. 🐟
Jag tar helg i skogen. Åter måndag 📆

Att förändra sina alkoholvanor är en process. Jag har också varit i den situationen du är nu, många gånger. Undrat vad det var som egentligen hände. Det första steget i processen är ju att du medevetandegör vad som hände dig för dig själv. Ett bra sätt att göra det är just att skriva på forumet och sätta ner det i ord. Du vet att du vill ha en förändring, men hur ska det gå till? Vägen är oftast långtifrån spikrak dit men det är bra som du gör att inte fly undan tankarna utan sätta ord på dem och dela med dig till andra som på det här forumet.

Lycka till med ditt förändringsarbete!

@Onkel F

Ja, det är säkert så. För det enda kroppen vill är att jag tar en bärs. Men hjärnan säger stopp. Jag vill inte dricka mer.

4 1/2 år idag! Grattis min vän :)

@B.Å
❤️

Idag är det alltså 4 år sedan jag blev nykter. Jag har inte varit här och skrivit något på länge men det har hänt då och då att jag har varit inne och läst lite. Jag är mycket tacksam för den del som Alkoholhjälpen samt människorna här som skriver om sina egna erfarenheter har haft i min resa, men av olika anledningar så lägger jag inte lika mycket tid här längre. I verkliga livet har jag dock haft en del möjligheter att dela med mig av mina erfarenheter för andra som börjar känna att de behöver göra samma sak. Jag vet med mig att jag kan vara lite fyrkantig i skrift så kanske det fungerar bäst så ändå.

Jag har inte tänkt särskilt mycket på hur lång tid jag varit nykter längre, men nu när 4-årsdagen närmade sig så dök det ju ändå upp i medvetandet. Effekten det hade var lite märkligt, men kanske också förklaras av att jag inte har tänkt på det, som sagt. Det är nämligen så att jag känner att de senaste åren har flugit fram. För inte så länge sedan blev jag påmind om en händelse som skedde för precis ett år sedan. Då tänkte jag "Hur kan det redan ha gått ett år?". På liknande sätt tänker jag om många andra saker. Sommaren som precis hade börjat, kändes det som, närmar sig nu sitt slutskede redan. Men när jag får in i mitt medvetande att det är 4 år sedan jag slutade att dricka så är reaktionen nästintill den motsatta. "Är det verkligen bara 4 år sedan? Det borde vara mer.". Men när jag tänker på andra händelser som hände runt omkring som inte är förknippade med att ha druckit eller slutat så känns det återigen som att det inte var riktigt så länge sedan. Jag har först lite svårt att förklara fenomenet med hur det mesta som har skett känns närmare i tid, men uppbrottet med alkohol känns längre bort, men jag landar väl i att det är så för att det har börjat kännas som ett annat liv. Andra saker jag gjorde för länge sedan han inte samma mentala distans och blir därför inte påverkade av det.

Både skola och jobb flyter på riktigt bra. Jag håller nog skolan lite högre, det är lite roligare på något sätt, men jag kan inte klaga på jobbet heller. Efter lite semester, som inte blev riktigt som planerat men blev bra ändå, så är det dags att börja jobba igen på måndag så har jag inte ett dugg ångest för att semestern snart är över. Tvärtom ska det bli roligt att få hugga i de utmaningar som jag vet väntar, men jag längtar inte dit heller. En sak i taget och jag ska ta den här helgen först. Skolan kanske jag längtar lite till men den får också börja när den börjar.

Jag trodde faktiskt inte att livet kunde bli såhär bra. Inte för att allt är perfekt, såklart. Men jag är helt säker på att alkoholen är den enskilt största faktorn som gör den här skillnaden och jag är så oerhört tacksam för att jag tog mig ur det. Jag som aldrig trodde att jag skulle kunna leva utan det hade aldrig kunna förutse att livet istället skulle öppna upp sig som det gjorde med så många möjliga vägar att min största ånger är att jag inte kan utforska dem alla.