Senaste kommentarerna i forumet

Vägen till nykterhet är en mångfasetterad process där man måste våga att lära känna sig själv och inte rusa iväg efter alkohol så fort som det känns lite jobbigt eller tar emot. Det sade mig en känsla här i stunden då jag höll på att tappa orken och gå och lägga mig igen. Men vet att jag inte mår bra av att gå emot magkänslan. Sånt får mig bara deppig och att fundera på värdelös berusning som så ofta. Så har nu faktiskt piskat mig själv i princip till att bre tre limpsmörgåsar och även värmt på en kopp med varm choklad då jag vet att min mage och kropp blir så nöjd och glad av så pass enkla grejer liksom.

Förra året vid den här tiden så hade tänket i den alkoholdimman som rådde garanterat varit helt annorlunda. För det är så himla många gånger genom åren som man bara har öppnat en ljummen öl det första man har gjort, för att sedan ta sig några små glas med söt likör av olika slag, kanske sen en skvätt sprit och lite öl till efterrätt, och sedan släpat sig iväg till närmsta bolag och fyllt sin ryggsäck med en massa flaskor och burkar med alkohol. Det blev med åren en så vanlig rutin att man till sist väl tröttnade på att alltid behöva släpa på en tung ryggsäck med diverse kostsam alkohol.

Har nu i skrivande stund sällskap här vid mitt köksbord av ett glas kallt vatten som jag slurkar på innan jag ska gå loss på min frukost som väl nu egentligen är lunch om man ska gå efter klockan. Det finns bara en sak här i världen, eller person som jag kan styra över och det är mig själv. Det är jag fullt medveten om, och det står dessutom med lite andra ord även i en skrift som väldens ateister inte ger mycket för. Detta då de väl inte vill känna sig behöva någon högre makt, då de väl kanske är rätt så nöjda med sig själva.

Men jag känner att allt som är till nytta och hjälpsamt för mig för fortsatt nykter alkoholfrihet är sånt att noga begrunda och använda mig av. Inte är jag heller rädd för att verka mesig på den punkten längre. Har nog som nykter börjat få lite mer självsäkerhet tror jag. Det finns de som sitter i församlingshus och sjunger försynta psalmer och snyftar över sitt livsöde och rabblar böneramsor som de väl kanske inte tror så värst mycket på. Sedan finns det de som rutinmässigt går på krog eller nån pub och lyssnar på profan musik och i takt till denna snyftar över sitt livsöde med ett glas öl, vin, sprit eller annan alkoholhaltig dryck i sin hand.

Man kan ha vilken tro som helst, eller helt avsaknad av sådan om man väljer detta eller känner för det köret alltså. Men när det kommer till den nyktra kalla sanningen så är det bara som så att det oavsett personlig tro eller avsaknad av sådan när det handlar om nykterhet. Bara rent logiskt sett gäller att aldrig ta det första glaset, slurken eller burken med alkohol. För då hamnar man lätt tillbaka i alkoholdimmans tröstlösa träsk. Nej, nu är det då dags för lite mjölkchoklad känns det som.

Ha det gott!

Jag funderar på om jag ska bli jourmamma för gravida hittekatter… Liksom att kattmamman som inte har något hem skulle få komma hit och tillbringa resten av graviditeten här och sedan bo här tills kattungarna har nått överlåtelseålder och fått nya hem. Förhoppningsvis ska ju kattmamman också få ett nytt hem men om så inte sker så tar djurskyddet över ansvaret av henne. Så jag förbinder mig inte att ta ett nytt djur på det sättet, i stället skulle de få bo hos oss bara en tid.

Jag skulle helt på allvar vara intresserad jourhemsverksamheten (för katter då, inte barn!). Måste bara fundera lite till och sedan försöka sälja in idén till maken och våra två egna katter :D

@danisa Vad bra att du pratat med chefen och att det går att anpassa arbetstiderna. Låter som en förstående chef. Bra också att du går på samtal och får stöd i återhämtningen och hanteringen av livet. Du får lyssna på din kropp och inte köra över den. Promenader, bad och gott sällskap är rehabiliterande. Sköt om dig❤️

Hej
Jag börjar också på måndag men har pratat med min chef att min terapeut menar att jag har utmattningssyndrom. Min chef anpassar därför mina uppgifter så jag får ta korta dagar. Ska tillbaka för samtal på måndag. Kämpar på men njuter av bad, promenader och gott sällskap.
Ha det så gott.
Kram

Nu kör vi igen. Sista gången hoppas jag. Inser att jag är en högfunktionell alkoholist och måste sluta.

Nu är det lördag igen och solen skiner fint utanför mitt köksfönster. Har sovit skapligt efter att på natten väl inte sovit så bra. Men tidigt på morgonen så fick man sig en blund till sist. Har ändå ingen vidare energi, men är då inte så värst nedstämd i stunden i alla fall och det är jag tacksam för. Nu så är det nog dags för en kopp med varm mjölkchoklad och tre små goda limpsmörgåsar till alltså. Det är en ny-nykter rutin som blivit nåt som då faktiskt fungerar rätt så bra liksom.

Fortsätter att nöta in det nyktra tänkandet även idag så att man inte tappar fokus på det viktiga att vara alkoholfri. Har funderat på att ta mig en kortare cykeltur för att inhandla lite mjölk och lite annat smått och gott. Det borde peppar, peppar, ta i trä – gå bra. Detta då alkoholdjävulen trots att det är lördag verkar att hålla sig på mattan för närvarande.

Har läst lite på detta eminenta forum även idag, vilket varit en rutin i drygt 9 månader och 2 veckor. Man har väl aldrig varit mycket för rutiner, som jag skrivit om tidigare. Men goda vanor är ju rätt hjälpsamt då man strävar efter fortsatt alkoholfrihet. Nu börjar det knorra så smått i magen så får väl lov att fixa till frukost som sagt, för man ska då inte gå omkring hungrig för då sitter man då snart och dricker onyttigheter. Det har jag då förstått och tänker på alltså.

Ha en fin dag!

Hej Tuwa! jag tror inte att det är Naltrexon som får dig att må dåligt. Det du beskriver exakt samma sak som jag känt de gånger jag försökt sluta med alkohol. Det kallas abstinens!
Om du dricker dig pruttfull i femhundrasjuttioelva dagar för att kunna sova och sedan tar Naltrexon och försöker vara nykter så kommer du att må skit i en vecka, en dag hit eller dit. Det beror inte på Naltrexon. Det beror på att din kropp inte får den alkohol du har vant den vid att få.
Naltrexon minskar i bästa fall den kick du får av alkohol, tanken är att eftersom du inte får någon kick skall det kännas meningslöst att dricka alkohol. Min erfarenhet är att jag bara drack mer för att få känslan av att bli full.

Håll i och håll ut! Efter en vecka kommer den värsta abstinensen ha klingat ut.

@Varafrisk Det går bra fast än det blev AW igår och lite för många öl. Ingen katastrof men nu vill jag bara upp på banan igen. Då mår jag som bäst! Ha en fin helg😊

Vad gör ni för att stå ut med ångesten? Det är ångesten som fått mig att dricka för mycket och ofta från början. Det är också ångesten som kommer pga abstinensen som fått mig att börja igen när jag försökt att sluta för gott.

Vad har ni för metoder? Vad funkar för er? Jag tränar. Men ett problem för mig är att svår träningsvärk och tröttheten som uppstår efter hård träning påminner för mycket om symtomen på ångest och då kommer ångesten. Det blir alltså ibland ett ekorrhjul. Ångest - träning - träningsvärk - ångest. Och så rullar det på…

Åh så roligt, SeKlart! Grattis 🌷
Apropå friska barn lyssnade jag på Sanna Sundqvist sommarprat. Det var bra och tänkvärt.
Jag tänker att Det Vidare Livet ska handla om det som ingår. Lycka, stress, oro och tankar om livet. Och om Dahlior förstås. Jag har en - den har övervintrat. Den har en (1) blomma. Skulle gärna göra en bukett. Det är så vackert. Lite lätt avis både på dahlior och barnbarn faktiskt. Men det kanske kommer.
Ha det fint!

Geggan, säger också, oj har det redan gått ett år?
Du utstrålar ett fint lugn🌸❣️🌷

Tittar in såhär på lördagen igen.
Jag tror också att ACT har många bra delar!
🌸❣️🌷

Ett något sent grattis från mig!!🌸❣️🌷

Grattis på 4-årsdagen någon dag försent!!🌸🌸🌸

Phu, ja att flytta tar på krafterna, även om man "bara" är bärhjälp! Hoppas allt gått bra! Så fint att se sin dotter ta större o större steg fram i livet. Att köpa hus är stort! 🌼🌸❣️

@Varafrisk
Tittar in här på lördagen!

Många saker som pratats om här i din tråd. Försök att inte känna skam o en impuls att fly (min tolkning bara). Jag tror du hade en annan förväntan på utfallet, och blev överrumplad av responsen.

Angående vara den som tar kontakt o inte, vad bra att du säger till dina vänner att det är ett gemensamt ansvar. Då är ju dina önskemål uttalade. Men samtidigt hamnar du lite i ett hörn, för om de då inte hör av sig, ska du eller ska du inte? Fokus hamnar nån annanstans än på det viktiga, att ses?

I mina vänskapsrelationer är det så olika. Jag har en väninna som är så himla bra på att skicka sms med hälsning. Jag får lite dåligt samvete varje gång-för jag kommer inte ens på iden liksom. Men jag svarar alltid hur mycket jag uppskattar hennes sms.
I en annan relation vet jag faktiskt inte vem som tar initiativet. Den som känner lusten att ses tror jag.
Jag tror att din terapeut kan hjälpa dig med detta, för det handlar ju med all sannolikhet om känslor djupt ner. Självkänsla, självkärlek, egenvärde...allt det där.
🌸❣️🌼

Hej VaraFrisk, Har läst ikapp lite i tråden. Där jag bor finns ett ställe som erbjuder medicinsk yoga. Det går lite långsammare, innehåller mycket andning och avslappning. Går att googla fram. För mig som var/är stel var det mycket bra. Om det finns nåt liknande där du bor rekommenderar jag dig att testa.
Har tänkt mycket på det där med att fråga/inte fråga vänner om att ses. Har en kompis som ofta frågar. Jag gillar hennes inställning som verkar vara att hon inte tar det personligt om man tackar nej och att hon inte verkar hålla räkningen. Hon gör det hon känner för. På så sätt träffar hon också rätt många människor. Jag är inte riktigt så, men jobbar på att bli det. Jag tror att många är såna så att de inte kommer sig för med att ta kontakt, även om de vill. Jag bjöd in mig hos nån jag inte sett på flera år nu i somras. Jag vet att hen tyckte det var bra. Jag vet att det kan kännas tungt när man upplever att det är lite ensidigt, men om det är trevligt när man träffas så spelar det egentligen inte så stor roll vem som tog initiativ. Men som sagt, det är lätt att säga - men kan vara knepigare att känna.
Hoppas dina jobbdagar har gått bra! Ha det fint i helgen!

Men åh, GRATTIS Se klart!!! Ett nytt litet liv! Så härligt❤️🌸❣️🌷

Har semester nu ett par veckor. Är just nu sedan i torsdags hos maken i hans nya lägenhet. Stannar några dagar, sedan hem en vända o så på yogafördjupning sista semesterveckan.

Jag bara känner in mer eller mindre dessa dagar hos maken. Första kvällen kände jag mig som en främling. Nu har jag landat lite. Har med mig verktygen från min kurs i anknytningsmönster, och det är så himla intressant vilken skillnad den kunskapen och verktygen gör för mig. Lägger märke till när anknytningssystemet triggas, hejdar mina impulser, lyssnar istället inåt. Tar hand om mig på riktigt. Det är så skönt att inte dras iväg i känslorna. För jag får många tillfällen att öva...
Önskar er alla en fin lördag!🌸🌸🌸

@Tuwa Hej! Hur går det för dig? Första dagarna är jobbigast men sen blir det lättare!
Så bra av dig att du ändå försöker ha små delmål, som när du skrev att detta var första nyktra dygnet. Ta en dag i taget och uppdatera gärna här på forumet för du är ju långt ifrån ensam❤️

@TappadIgen
Tack för ditt stöd🌹🌺!!

@Flarran Hoppas att det känns lite ljusare nu. Det är så fint att läsa dina inlägg, och du är alltid så positiv. Jag uppskattar verkligen det !

Dag 18

Tänker inte skriva så mycket nu ikväll. Har haft fullt upp hela dagen, lek och matlagning, godnattsaga och väldigt roligt umgänge. Känner mig lyckligt lottad och väldigt trött.

Älskar känslan av denna härliga nyktra kvällströtthet och har pirr inför att få vakna till en härlig och nykter morgon.

Kram 🤗

@Carisie Men här borta är jag ju, i segelbåten. Skepp-ohoj ⛵ Har fixat och donat och packat och planerat och jobbat och åkt tåg och nu är det ledigt igen. Hurraaaaa! Hoppas att du får en lugn och skön helg i skogen ❤️

@MärtaMaria grattis till 23 dagar i FRIHET. Riktigt bra jobbat!

Den känslan du beskriver, sorgen, att lämna sin ”trogna vän” (alkoholen) den känner jag så väl igen. Exakt samma känsla har jag haft så många gånger!

Precis den känslan kommer jag också ihåg från tiden när jag blev tvungen att avsluta ett väldigt destruktivt förhållande. Det tog mig så lång tid komma över sorgen. Helt sjukt när jag tänker efter, tyckte jag om att vara levande död!?

Ibland måste man rädda sig själv och med tiden går sorgen över. Det tar bara lite tid.

Tack för att finns här ❤️