Senaste kommentarerna i forumet

Funderar inför augusti när han slipper sitt alkolås i bilen att köpa alkoholmätare som jag kan kräva att han blåser i när jag känner mig orolig om han druckit och han förnekar…funderar också kräva att han tar antabus varje dag men tänker också att det kan han trixa med. Han jobbar hemifrån och är aktiv med att beställa hem varor..tänker att det blir hur lätt som helst för honom att smyga och mörka för mig när jag är på jobbet och jag skall gå med ständig oro -misstänksamhet och ångesten. Det känns som något stort jag måste baxa runt och aldrig släppa kontrollen över. Känns svårt att tänka att det är en sådan relation jag vill leva i. Jag vill tro på honom men jag litar inte på honom.

@Majabaja Den där ytan som så många familjer håller upp för dom ögon som tittar. Är så många som lider under den perfekta fasaden.. Stor kram till den lilla flicka i dig som fick bära denna hemlighet. Men att du är här nu och skriver, är ett bevis mot dig själv att du vill gå ifrån det, inte gå i samma fotspår. Du kan, vi kan.
Du säger att du är nära nu, OM det går, tänk: jag är nära, men gör jag inget, dricker jag inte, om jag förändrar så går jag ifrån det. En dag i taget, ett beslut i taget. Jag vet precis vad du menar. Usch, det är verkligen svårt.

Jag blir inte elak eller konstig när jag dricker, jag bli mer glad, lätt, får energi, kanske lite flummig men det kan jag verka vara ändå. Jag tar mig igenom bakfyllan genom att tänka: det här är bara ett annat tillstånd att genomlida dagen. Jag bara kör. Men jag älskar att vakna med energi..

Dom här dagarna nu, onsdag och torsdag när jag inte har druckit så känner jag mig irriterad. Tålamodet är liksom i galopp. Rusar hit och dit där inne. Så jag äter. Jag trycker in saker i min mun, stillar. Försöker stilla. Har börjat meditera igen, focus attention träning. Är sköna sektioner som känns bra. Kan jag tipsa att prova.

Kämpa alla!

Stå på dig!
Så dåligt som man blir att må.....det är inte värt det! ❤️

Jag är ju sjukpensionär o har alldeles för mycket tid att googla o greja.
Men jag tror att vi kvinnor framförallt behöver jobba på vår självmedkänsla!
Är det någon som vet hur man gör?

Det finns åtskilliga människor som säljer kurser i detta, men min ekonomi tillåter tyvärr inte sådan summor.

@Awoa vilket fint inlägg! Ärligt och uppriktigt. En sak som stör mig är att jag ju själv är uppväxt med en alkoholiserad mamma. Jag har till och med brutit kontakten med henne för att hon blev så elak och konstig när hon drack. Men att hon alltid klarade allt ”utåt”. Skötte jobbet, ensamstående med 3 barn, vi bodde i stort hus och hon var alltid välklädd och snygg. INGEN trodde att det var så illa som det var. Så många gånger jag svurit att ALDRIG bli som hon. Men jag är farligt, farligt nära att redan vara där. Hemskt! Så mycket tid som går(gått) åt att planera mitt drickande. Inköpen, smygdrickandet i klädkammaren, den välplanerade bortforslingen av ”tomglasen”. FY!!! Jag vill också bli fri från detta odjur. Och jag vill inte bli som min mamma… styrkekramar till er alla!

Bor sedan 4 år tillbaka med en person som är alkoholist. Han har mörkat sitt drickande och förnekat när jag konfronterat honom.Jag levde i konstant ångest och stress och hade alltid en klump i magen då jag kom hem efter jobbet i vilket skick han skulle vara i. Jag satte ultimatum - han fick välja mig eller alkoholen. Valde mig sa han och slutade dricka. I ett års tid drack han kontinuerligt i smyg vilket spädde på min ångest och oro. Förnekade när jag konfronterade honom. Allt sprack när han blev tagen för rattfylla Han fick alkolås och gick på samtal på soc. Sa det var för min skull. Själv var han säker på att han kommit över sitt beroende och aldrig mera skulle dricka alkohol. Har tagit antabus de gånger han varit hemifrån och gör det under FaceTime med mig. Han har lagt över sitt beroende av alkohol till alk-fri Nejgroni (0,5 ) dricker mycket av det - börjar redan kl 10.00 vardagar och fortsätter tills han går och lägger sig. Nu i augusti tar tiden slut med hans alkolås på bilen och min ångest är så stark att han skall återfalla. Han blir arg då jag uttrycker min oro och säger att jag inte lita på honom. Jag ser det som att hans beroende finns kvar och han har börjat ” förberedelser ” mot ett liv med alkohol igen genom att dricka mer alk fri öl samt alkoholfritt rött vin. Nu har jag bett honom boka tid hos sin kontakt på soc för ett gemensamt samtal så att jag får berätta för honom om detta så att han lyssnar och inte kan vifta bort min oro.Jag är så bestämd i att separera om han dricker bara ett glas alkohol för jag vill inte leva med en alkoholist och all den ångest och psykiska ohälsan det innebär för mig. Just nu är vår relation på paus..jag håller mig avvaktande - vill inte gå in i något som är ohållbart egentligen. Mitt liv vill jag leva i lugn och ro och inte bli polis/kontrollant i mitt eget hem. Bara för att han prioriterar alkoholen före mig.

@roppåhjälp Jag försöker också att vara i det, att det som har varit går inte att förändra utan enbart här och nu. Igår var det så så så nära att jag gick och handlade A. Men jag köpte hem alkoholfri öl som ändå lugnade det där monstret inom mig..

Min man sa igår: köp hem lite vin och öl imorgon.
Jag svarade: jag kan köpa till dig, men jag vill vara nykter.
Jag tror att han vet, man han kommer aldrig att ställa mig mot väggen eller fråga.
Jag jobbar som behandlare, och i våran relation är jag ensam på ett sätt, jag är alltid den som fråga hur alla mår, jag tar hand om det mesta hemma, jag kan inte få den stöttningen som jag önskar från honom. Men vi har det bra tillsammans, men ibland så känner jag att jag vill fly.
Men jag behöver att vara nykter, måste få min hjärna att läka, så jag med säkerhet vet vad det är som orsakar det här.

Jag har druckit mycket och länge, så en kemisk beroende är möjligt. Är även en extremsportare och söker äventyr, alkoholen har alltid varit där. Så socialt accepterat.
Men jag vill vill vidare, jag vill inte att alkohol ska vara det som är det roliga, avslappnande, sköna i mitt liv. Men jag har sånt sug just nu. Just nu är det som om det är alkoholen som är det viktigaste i livet. Jag behöver den. Jag måste ha den. Hur ska jag klara av att stå emot dom här känslorna? Vad ska ta dens plats? En del mig säger: strunta i det, du kan dricka, det är okej, gör det bara.
Den andra delen säger: inte en droppe till, det är på låssas. Jag vill inte skada min hjärna och min kropp. Men det är det jag gör. Hela tiden. Jag vill bara läka. Vara stark.

Tack för att jag kan skriva det här.
Hoppas verkligen att allt går bra för er!

@Kennie PS Apropå ditt förslag om 12-stegsbehandling så har jag börjat tala om mina alkoholvanor med en terapeut och faktum är att det är under den tiden som det har eskalerat, som att detta att öppna dörren till beroendet har förstärkt beroendet, vad beror det på?

@Kennie Tack för att du svarar mig, och för dina ord. Ja, ett av mina "problem" som jag ser det är att jag ser så klart och ändå fortsätter, det är förrädiskt, jag kan gömma mig bakom att det inte är alkoholens fel utan mitt eget, att jag gör allt så medvetet (och därmed kan jag kontrollera vilket jag såklart inte kan, känner du eller någon annan igen det? Men det där du skriver om att trampa upp en ny stig i hjärnan ska jag verkligen ta fasta på. Jag har "studerat" mig själv ett tag och fått syn på att suget att dricka något oftast börjar på eftermiddagen, och om jag inte har något hemma så klingar det av efter ett par timmar och då är jag tacksam för att jag inte drack. Så jag tror också att vanans makt är stor, och att jag behöver finta mig själv genom att inte göra det enkelt för mig att ta ett glas. Men jag har också funderat på att hitta en gemenskap i nyktra sammanhang, att våga visa mig här är ett sånt steg.

Hej!
Det känns som att du ser väldigt klart på din situation och nu söker verktyg för att undvika återfall. Du känner säkert redan till det, men att tillgodose andra behov som trötthet och hunger är viktigt när suget kommer. Vila, ät något, vinn lite tid. Då lugnar sig ofta suget, och du kan se de där förrädiska tankarna för vad de är- beroendet som listigt försöker hitta de punkter som kan få dig att dricka. Min upplevelse är att det blir lite lättare för varje gång man säger nej till att dricka. Man trampar upp en ny nykter stig i sin hjärna. Har själv barn i tonåren och är varje dag tacksam för att jag nu kan hantera de situationer som ibland uppstår nykter. Många får också god hjälp av vården eller någon 12-stegsgemenskap, kunde det vara ett stöd för dig? Jag tror också att det är viktigt att inse att det inte bara är att sluta när som helst. Det där fönstret mot nykterheten öppnar sig bara ibland, och det kan gå långt mellan gångerna. Så satsa allt du har nu, och håll ditt mål i sikte. Du har formulerat så många goda skäl att vara nykter.

@ÅsaM Känner igen det där med ansvar för allt och alla. Har länge försökt lära om där, lyckas bra rätt ofta och mindre bra ibland.

Det jag nu vill träna på är att låta någon annan stötta mig i mitt faktiska ansvar någon gång då och då. Våga tro att någon kan finnas där för mig, när jag inte orkar. Vet inte exakt vad jag menar själv, men det finns något där som känns vilsamt och rätt för mig att söka vidare efter.

Tror att en av anledningarna till att jag älskar att resa är just att jag känner att jag slipper så mycket ansvar. Känner mig fri!

Undrar om det här är en av anledningarna till att vi med den här typen av inlärningsmönster lätt hamnar i olika typer av relationer med personer där vi inte känner oss trygga med att de också finns där för oss, när vi behöver det.

Vi märker det helt enkelt inte då vi inte söker den typen av stöd (som vi egentligen längtar efter - men inte vet hur vi ska släppa in).

Så många lager det finns att avtäcka och upptäcka i oss själva.

När man som missbrukare av alkohol till sist har insett att det är dags för en förändring i livsstil då tillvaron kanske i mycket upplevs skava som ett par skor som inte sitter riktigt perfekt på fötterna. Då måste man verkligen tänka till och analysera sig från grunden och även välja bort en del prylar som kanske kommit att bli för viktigt för en, eller att kanske ta för stor plats i ens liv så att säga.

Det är lätt att man med tiden börjar att identifiera sig med saker och ting på helt felaktiga grunder om man bedövar bort den naturliga tanken, medvetandet och känslan som finns med en från början liksom. För nog har det väl sagts att alla föds som original, men att de flesta slutar som kopior.

Men håller man sig till en naturlig god känsla och det sanna och mer oförställda nyktra tänkandet och levnadssättet. Som det ju inte är att på grund av kanske olika orsaker berusa sig med ett nervgift för att stå ut med kanske en upplevd svår situation. Har ju använt alkohol som ett universalmedel att lösa det mesta med alltså. Men starköl som frukost fungerade ju inte i så bra i längden liksom.

Tror att man måste anpassa sin vardag efter sina egna unika förutsättningar för att i grunden må så bra man kan alltså. Människor som i grunden är tillfreds och mår skapligt för det mesta. De längtar ju inte jämt efter ett konstgjort välmående i form av en dimmig berusning som ersättning för ett verkligt välbefinnande var nu tanken i stunden.

Något som jag inte skötte det allra minsta som missbrukare, det var ju det här med kosthållning som i stort handlade om pilsner, vin och snacks. Försöker komma bort från det mest onyttiga i matväg. Men har som orkeslös dystemiker inte så värst mycket energi att hålla på och laga mat från grunden.

Så här på morgonkvisten hade jag kunnat trilla ned i kaffebrödsfällan, men tänkte då till ett extra varv så har nu ätit två limpmackor. Den ena med makrill och den andra med god bacon-mjukost på. Festade även till det hela med ett par små tomater och lite inlagd pustasallad som jag gillar. Mellanmjölk i ett glas passade även rätt utmärkt till det hela.

Har ett tag funderat på att ställa i ordning en matsedel med favoriträtter för en veckas lunch eller middag, så att man vet ungefär vad man ska äta så att man kommer ifrån småätande av onyttigheter. Måste ju även tänka lite på det här med vikten och inte bara gå loss på kokosbollar och sånt. Förresten, @Andrahalvlek, det var kul att du tittade in en sväng kompis.

Ha det gott!

Vill tipsa om denna artikel. Känner igen det mesta. Hoppas ni alla får en fin fredag. 🫶
https://www.mabra.com/halsa/karin-adelskold-om-sin-alkoholism-det-racke…

Hej,

jag har varit här ett tag och läst alla generösa trådar och fått så mkt stöd (tack!) och känner mig redo att be om er hjälp. Jag tror att jag är redo för att skriva pga jag inte druckit något alls denna vecka, idag är femte dagen. Det känns så väldigt konstigt att skriva så, pga jag håller på att erkänna att jag inte kan kontrollera mitt drickande. Eller jag har alltid vetat att jag dricker för mycket, ibland för ofta, men jag har tänkt att jag gör det medvetet, att jag skiter i konsekvenserna eftersom jag vill dricka, jag har tänkt att jag behöver det. (En terapeut sa till mig i en alkoholbehandling som jag själv sökte upp för rätt många år sedan, i hemlighet, att hon inte bedömde att jag måste sluta dricka, hennes analys var att jag använder alkohol som ångesthantering). Men i söndags kom nån slags vändpunkt för mig. Jag drack mig in i minnesluckan för andra kvällen i rad (fjärde på två veckor).

Jag har druckit i princip varje dag sedan någon gång i november. I början en folköl, ibland två, ibland sex, ibland en halv flaska vin, och detta har ökat och nu på slutet har jag flera gånger i veckan druckit en flaska vin eller mer ett par gånger samma vecka, ibland i sociala sammanhang, ofta ensam hemma.

Från att barnen kom för snart tretton år sedan upphörde mitt drickande nästan helt och automatiskt, men i takt med att de blivit större och mer självständiga i kombination med att andra jobbiga saker hänt i mitt liv så har jag börjat förskjuta gränsen för vad jag tycker är okej, och det har eskalerat jättesnabbt den här gången. De senaste veckorna har jag som sagt haft flera minnesluckor vilket skrämmer mig jättemycket.

Ända sedan jag blev full första gången som femtonåring har jag sökt frihet med hjälp av alkohol. Frihet från sårbarhet, ångest och oro. Frihet från bedövning och avstängning av känslor. Frihet från mig själv och från den som andra tror att de ser. Frihet från självutplåning. Frihet från rädsla, från existentiell ensamhet (vilket är vad jag paradoxalt nog vill uppnå med alkoholen) och frihet från ansvar och kontroll. Men alkoholen har alltid blivit ett fängelse. Därav mitt användarnamn. Jag valde det utifrån den jag vill bli och är exakt just nu, någon som inte dricker. En sannare frihet. Men det är så skört, jag fattar ju det. Det är som att jag vet att jag kan, förmodligen kommer, trilla dit igen. Kanske inte nästa vecka, men kanske om två, eller om ett år eller tre. Som det sett ut förut har jag kunnat avbryta den mörka spiralen genom att inte dricka alls, och sedan efter en tid börja dricka normalt, dvs "som andra", jag har kunnat begränsa mig och oftast pga jag inte vill dricka mer, men så händer något jobbigt, eller ångesten kommer krypande, och så har jag glömt hur jobbigt det var att tappa kontrollen. Tanken kan då antingen se ut såhär:
1. Jag vet att jag hatar att gömma mig i spriten och det kan gå åt helvete men jag skiter i om det gör det för jag vill dricka.
Eller såhär:
2. Jag kommer inte börja dricka som förr igen, för jag är någon annanstans nu, och jag behöver försvinna bort/segla iväg/gömma mig med hjälp av alkohol, så jag gör det nu (och sen går det åt helvete till slut, dvs jag börjar dricka flera ggr i veckan och sen varje dag ensam och i smyg).

Jag har de senaste dagarna redan upptäckt en massa vinster med att vara nykter:
1. Jag slipper vakna med ångest
2. Slipper vara orolig för om jag kan köra bil
3. Jag kan åka till affären och köpa det som saknas till middan pga jag har inte druckit
4. Jag slipper vakna med blåmärken
5. Jag slipper hitta saker på fel ställe och undra hur de hamnade där
6. Slipper hitta överdrivet älskvärda sms jag skickat till nån jag egentligen inte alls vill vara så älskvärd mot
7. Slipper smyga och skämmas
8. Jag kan ta min sömntablett (vågar inte ta om jag så druckit så bara en folköl)

Flera gånger den här veckan har det slagit ner i mig, "men gud, jag är inte berusad, vad skönt", som att jag utgår från att jag från eftermiddagen och framåt är lite påverkad. Jag har också märkt hur klar min hjärna redan är, i hur jag ser på andra människor och allt runt omkring mig, alkoholen gör att jag hamnar lite utanför tillvaron, som i en egen bubbla där jag har min hemlighet som blir min vän och som jag skyddar hårt, och jag är så rädd att börja glömma hur det känns just nu och förlora det. Och jag hatar att kunna tänka så här klart och ändå skada mig själv.

Nu skrev jag i tråden "förändra drickandet", men det är väl en process, kanske ska jag inte dricka alls, jag vet ännu inte.

Hur gör ni som befinner er (eller befunnit er) i kampen, som kämpar för att kunna klara av att vinna mot rösten som kommer vilja övertala er att ta ett glas igen?

@Flarran Annie Grace har så rätt när hon säger: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i det vardagliga”. Utan alkohol får vi den förmågan tillbaka. Hög på livet. Precis så är det. Just nu njuter jag av blomsterfägring och fågelkvitter allra mest.

Men det tar ett tag innan man når dit. Innan dess måste man ner i det grådaskiga och vända. Det beror på att alkoholen kidnappar våra belöningssystem. Inget annat än alkohol får oss att må toppen när vi håller på med drickandet. När vi slutar med alkoholen blir dopaminet lite vilset ett tag, det tar lite tid innan det reagerar som det ska igen. Tålamodet får rätt mycket övning.

Kram 🐘

@bella70 Hej! Ja den tanken har slagit mig. Men hotet om självmord var för över 20 år sedan och har inte hänt sedan dess, även om det fortf spökar för mig nu såklart... jag försöker tänka att jag och min familj är prio 1 nu. Det är svårt. Men någon dag kanske jag kommer dit då jag kan släppa allt och alla känslor.

@Carisie hej! Ville bara skriva och tacka dej för dina inlägg här! Du är så inspirerande och det är dessutom väldigt intressant att läsa om ditt jobb. Är långt ”efter” dej i nykterheten och har inte bestämt än om jag tror jag kan vara måttlig eller inte. I vilket fall är det till stor hjälp att vara inne här och läsa och skriva!

@Ny dag ja. Det finns så många som klarat. Ironiskt nog så är min man nykterist. Han drack väldigt mycket när han var yngre och beslutade sig för ett antal år sen att INTE dricka alkohol. Han tog inte ens ett glas när vi gifte oss (hör själv hur konstigt det låter - det borde ju inte vara nåt konstigt att inte dricka alkohol för att man gifter sig…). Men han har varit helt ok med att jag ”tar ett glas då och då”. Utan att veta att jag hinkat i mig OFANTLIGA mängder… Men det är slut med det nu. Jag orkar inte må som jag gjorde i onsdags igen. Fy tusan! Är som sagt så glad att ha hittat hit! Tillsammans är vi starka! 💪🫶

@Monica01 , tror vi är många - många fler än vad vi tror som delar ”samma problem”.
Allt smygande, lögner, smusslande. VEM kan tro att JAG faktiskt är (nu vågar jag erkänna det för mig själv) ALKOHOLIST? Mest ljuger jag ju för mig själv. Tycker att jag ”sätter lite guldkant på tillvaron” genom att ta ett (hmmmm) glas bubbel. Det är snarare 2-3 flaskor…nästan varje dag. Toleransen jag ”arbetat upp” är ju vansinnig. Men, nu vill jag påbörja en ny resa. Efter 8 nyktra dagar förra veckan så fattade jag ett idiotiskt beslut i tisdags. Att ”testa”. Det gick åt helvete. Så nu har jag börjat om och är just nu inne på min 3:e dag (igen) utan alkohol. Och nu ska jag hålla i längre. Är så trött på att leva med lögner och smygande. Vi kämpar och klarar detta tillsammans! Styrkekramar till dig! Vi hjälps åt!

Starkt av dig att be om hjälp! Jag har ännu inte vågat ta hjälp utifrån eller berätta för mina nära. Jag skäms för mycket. Men jag vet att ensam INTE är stark! Stora styrkekramar till dig! Du kommer greja detta!

God morgon. Trött morgon här efter att undervisningsdagen som jag preppat för gick av stapeln igår. Det gick bra. Strax in till jobbet, två möten idag och mina låååånga "att göra" listor. Nå, en sak i taget men först mera kaffe. Öppnade precis dörren ut från köket, det är fortfarande friskt ute, och fåglarna kvittrar. Ganska ljuvligt. @Flarran Sju månader, det är ju verkligen en stor bedrift!! @Carisie Hoppas att dagen i bunkern blir okej!

Haft problem med alkoholen förr men trillat dit igen.
Tre nära personer i mitt liv har gått bort inom ett halvår och dum så är har jag försökt dricka bort sorg och ångest,vilket bara gör det sämre.
Känner att jag har svårt att ta mig ur detta själv,i min stad finns en beroendemottagning där man kan gå på samtal.
Ska ringa dit idag så fort de öppnar kl 8,ta hand om er alla.

@Cynthia Grymt bra jobbat! Jag ska också försöka vara nykter nu. Har provat att bara dra ner men det funkar dåligt.

@bpo jag hade precis separerat och behövde vara nykter och mådde bra i det för min skull. Vi hade en skilsmässa som var ganska ansträngd och jag behövde ha kontroll. Sedan förälskade jag mig i nykterheten och kände inga behov av att dricka.
Senaste månaderna har jag varit stressad, mycket på jobbet, och jag har varit trött. Det här var alltid de 2 störta triggers för mig så jag började slarva helt enkelt. Jag började också umgås med mitt ex och jag förstod inte hur det påverkade mig innan jag tagit fel beslut.
Tack för dina ord 🙏

@has känns igen, jag har också jobbat ihjäl mig med att ta ansvar för allt och alla och när jag insett att ingen gör det för mig så fick jag ta en lång paus (vi pratar år) för att omvärdera. Jag har analyserat varför jag har gjort det och jag har slutat med det nu, men oj vad det har tagit mycket energi under många år.