Senaste kommentarerna i forumet

@Awoa hoppas på att kunna se den idag. Igår fann ingen möjlighet . Tyvärr tänker jag ju inte nykterist utan med måtta men vill gärna följa er då ni är föräldrar 🌸 kanske en dag om de blir bakslag att de blir nykter för alltid.

För mig går de bra. Inga konstigheter såhär för min del. Brukar inte tänka så mycket på alkohol under veckan utan de är mer på helgen och de har eskalerat, försökt gå in i mig för att se vad som bidragit till detta och jag inser mer och mer att jag mår inte bra, inte i mig och inte i min relation och jag måste förändra just de för att kunna förändra hur jag dricker.
Mina barn ska aldrig igen se mig full det är de jag sagt till mig själv och kan jag inte hålla de ska jag inte röra alkoholen.
Imorgon är de fredag och solen ska skina och jag vet att sambon gärna knäcker några enheter (han blir aldrig full) men jag kommer inte ta någon imorgon. Känner inget som helst sug eller någon lust varken efter en eller flera

Hur går de för dig? 🌸

@Shiiva Väldigt lättlagat 🤣 2,4 liter vatten, 2 tärningar grönsaksbuljong, 1 hönsbuljong, 1 köttbuljong. Värma upp och hälla på termos, 6 portioner á 4 dl per dag varav 2 kvällstid. De två kvällstid är viktigast, för jag fixar inte att somna hungrig. Men generellt blir jag inte hungrig, förrän det är precis dags för buljong igen typ. På ett annat sätt är det oerhört vilsamt, jag slipper helt tänka på matlagning och matlådor två dagar per vecka.

Kram 🐘

@bella70 💔❤️

Detta träffade mig, kunde varit skrivit av mig.
Nästan jobbigt att läsa ❤️

Hejsan i Kaffestugan! Nu är det dags för starka doningar så man kanske piggnar till en aning var tanken för en stund sedan här vid köksbordet. Det var inte alkohol i olika enheter som man suktade efter och tänkte på faktiskt. Nej, bara något så enkelt och vanligt som lite nykokt kaffe. Tänk, så det kan bli alltså när man har varit spiknykter i drygt sju månader på detta eminenta forum. Så har nu fyllt min termos med rejält starkt kaffe och sitter här och tar mig en kopp.
Ha det gott mina vänner!

Jag har rätt så många terapitimmar bakom mig. Första gången jag träffade en psykolog var jag i tonåren. Har alltid velat jobba med mig själv, utvecklas, lära mig mer.

Terapeuten jag går hos nu är väldigt bra för mig. Han speglar mjukt. Ifrågasätter på ett sätt som inte väcker försvar utan öppenhet.

Efter alla dessa timmar och år kan vi nu ha nått kärnan. Min självständighet.

Under mitt vuxna liv har jag nästan alltid känt en stark tilltro till min egen förmåga. Att jag klarar saker jag ställs inför. Jag har alltid mig själv om allt annat skiter sig.

Under min uppväxt var detta ett måste, eftersom det inte riktigt fanns någon annan att förlita sig på. Besvikelsen på dem som borde funnits där blev för svår, så jag slutade tro på att andra kunde vara en trygghet för mig. Jag fick bli min egen istället.

Har nästan känt mig lite stolt över hur självständig jag varit och är. Jag behöver ingen!

Vad jag varit mer omedveten om är att detta också har varit min snuttefilt, min krycka, mitt försvar.

Nu började terapeuten försiktigt lirka och dra i den där filten. Undrade hur det blev för mig i relationer med andra när jag hela tiden enbart förlitar mig på mig själv. Aldrig släpper in någon hela vägen.

Och för stora starka Pippi Långstrump liknande mig blev det liksom blankt.

Nämen jag kan ju visa mig sårbar? Nämen jag är väl öppen? Nämen jag kan väl uttrycka mina behov?

Ja, men kan jag förlita mig på att någon faktiskt finns där för mig? Verkligen lita på någon?

Svårt. För jag vet nog inte riktigt hur man gör.

Jag har några riktigt nära vänner som jag känner att jag kan dela allt med, känslomässigt. Skratta tillsammans åt tillkortakommanden och stötta i både motgång och medgång.

Jag vet att de finns där.

Jag kan också be om praktisk hjälp. Jag gör det inte ofta, helst inte alls. Men om jag måste så gör jag det.

Det här är något annat. Och jag märker att jag har svårt att ens kan formulera det verbalt.

För det finns en lucka i mig. Ett utrymme som aldrig riktigt fyllts.

Det rör sig om någon slags kombination av emotionellt och praktiskt stöd. Någon annan att luta sig mot. Någon som kan ta över när jag själv inte orkar.

Där kommer tårarna. Så jag är på rätt spår.

Jag har funderat på om jag någonsin upplevt det. Och jag kan se korta stunder av det här och där och vet att jag då varit så innerligt tacksam. Känt mig så sedd. Så lugn. Så trygg.

I vanliga fall lämnar jag samtalen med sorg och ledsenhet, oftast beredd att kavla upp ärmarna och jobba lite till på mig själv. Göra mig själv lite bättre. Lite dugligare. Lite mer (eller mindre).

Men den här gången gick jag därifrån tom och blank. Utan att veta vad jag skulle göra.

Terapeuten tyckte det var ett bra tecken. Intellektuellt förstår jag vad han menar. Men det känns mest bara obehagligt.

Och som respons slog självständighetsreflexen till rejält. Som dödssprattlet hos en fisk. Just nu vill jag förlita mig ännu mer på mig själv. Klara allt på egen hand. Inte lita på någon annan. Inte förlita mig på någon annan.

Eftersom jag nästan alltid blivit besviken när jag försökt.

Min självständighet har lett till att jag klarat av så mycket i livet. Och jag kan känna en tacksamhet över att det var den som fick ta plats, istället för att jag gav upp.

Terapeuten menar att den sorg och totala utmattning jag upplever nu, troligen är ett symptom på att min självständighetmuskel fått jobba alldeles för hårt. Alldeles för länge.

Det han säger klingar an en ton av sanning i mig.

Nu ska jag ”bara” försöka lista ut hur jag kan träna på att låta den slappna av lite. Känna efter i vilka miljöer och situationer det kan kännas tryggt nog att låta den få göra det.

Försöka hitta sätt att våga fortsätta träna, även om jag kanske blir besviken igen.

Känns väldigt ovant och främmande för mig att röra sig framåt, eller ens stå stilla, när jag inte vet hur jag gör.

Kanske är det någon som känner igen sig?❤️

@bpo Jag har också haft/har ätstörning. Anorexi och sedan bulemi. Jag har förstått att hjärnan reagerar på samma sätt med beroendet till alkohol. Att hjärnan på nått sett kikas. Jag har känt det så tydligt under min nykterhet, varit nykter i 22 månader snart. När jag slutade drick slutade jag hetsäta och spy under säkert 9 månader men så var det något som jag mådde jättedåligt av, massa jobbiga känslor under en jobbig tid. Jag skrev om det här på forumet och fortsatte sedan några månader utan hetsätningen, sedan åt jag mer än jag vanligt vid ett tillfälle, hade inte minsta plan på att spy men mådde så illa att jag blev tvungen. Det triggade och jag var igång igen. Sedan slutade jag med nikotinet och använde bulemin som redskap medvetet för att slippa gå upp i vikt i tre månader. Sedan mådde jag så dåligt av det och hade uppehåll i tre månader tills nyligen och då hände det igen att jag fick ont i magen av något, började må illa, ville inte spy av rädsla för att trigga igång bulemin men blev tvungen att spy och så var det igång igen. Och jag lägger upp det precis som med planerandet av alkoholen. Planerat att jag bara ska hetsäta på helgerna och får då spy endast en gång per dag ( men det har blivit två några gånger och spillt över på veckodagarna. Precis som med alkoholen.

Jag hoppas du slipper ramla in på den banan igen. Kram

@roppåhjälp ja det kan ge en en boost av att se lite vetenskap och fakta. Lite pepp till bättre val. Hur går det för dig?

Är verkligen så skönt att äntligen ha fått öppna dörren och skriva med er. Igår så drack jag inget och är glad och stolt över det.
Hur gick det för dig @Thompa90? Hoppas att det går.

Jag behöver köpa det jag drack upp för att inte min man ska märka att det är borta. Sen behöver jag stå emot att dricka upp det själv igen. Den här loopen är så sned och sjuk att jag inte ens själv kan förstå att jag håller på så här.
Gud vad jag har ljugit, för mig själv, för min man, för mina vänner.. Usch.. Men det finns bara idag. Det finns bara nu.

Kämpa på alla!

@Andrahalvlek
Så bra gjort med fasta och din nykterhet
Har också funderat på fasta, lutar åt 16:8 men din metod låter också bra
Jag tränar 4-6 dagar i veckan så försöker hitta en kombination där funkar 5:2 med dina tränings rutiner bra? Koka sin egen buljong, imponerande

Mvh S

@Kärringen
Tack. ❤️ Ja, så är det.

@Vinäger Buljongdagarna, så kallad 5:2-diet, funkar svinbra. Har med framgång gått ner 17 kg under några månader i vinter. Klarar mig utmärkt på 2,4 liter buljong under tisdag och torsdag varje vecka. Övriga dagar äter jag som vanligt. Äter frukost, lunch, middag och två-tre mellanmål. Undviker mjöl, socker och mjölk i matlagningen, äter frukt eller nötter som mellanmål.

MEN när jag känner mig stressad inombords kommer sockermonstret galopperande. Så var det igår. Jobba hemifrån, köra till kontoret, möten hela eftermiddagen, hem snabbt och hämta hunden, vidare hem till yngsta dottern med McDonalds-mat (för att jag inte hann laga mat) och sen skulle jag avsluta racet (som började kl 6.30 och jag var hemma 20.45) med att handla. Hem kom jag med allt jag skulle ha - och två daimglassar och en chokladkaka. Inom två timmar: Glufs.

1) Jag SKA INTE handla när jag är hungrig eller känner mig stressad. OBS: Veckohandla! 2) Jag SKA INTE fullteckna kalendern - jag måste välja bort och skapa lite luft mellan åtaganden.

Motståndet var stort idag inför att koka min dagliga buljong. Men jag har gjort det, och jag behöver det.

Kram 🐘

Jag bor långt ifrån men hade tagit mig till Sthlm ändå, om det inte lyckats krocka med den enda helg som jag är upptagen med saker som inte går att rucka på.
Hade sett framemot en fysisk träff länge, så det känns rejält trist. Hoppas ni som ses får en fin träff. Kram

Sitter här i köket och dricker lite vatten, har ätit några salta jordnötter och ett par tomater och är som jag misstänkte lite mör i ryggen efter cykelturen igår. Nog är det helt otroligt egentligen när jag nu så här på morgonen tänker tillbaka på prestationen jag genomförde igår. Har nu kollat på lite av bilderna som jag tog längs vägen som dokumentation av min utflykt så att säga.

Något som just slog mig var att, de senaste åren så har det ju inte varit på cykel som jag gjort den typ av rundtur som man tog igår. Nej, det har ju varit på moped, som jag mer eller mindre tankad av alkohol i form av starköl eller portvin har framfört för att komma ut lite grann på sommaren alltså.

Det är inte klokt vad man kan göra ibland när frihetslängtan och en självklar barnslig övertygelse om att inget är omöjligt tillsammans med skaparen och väl även vägledning som bär en vägen fram. Nog är det en gåva allt, att som alkoholfri kunna hoppa upp på en cykel efter alla dessa år som missbrukare av onyttiga drycker.

Ha en fin dag!

@Monica01 vad bra att det stannar till förhandling i hjärnan och att du inte känner behov av att åka till systemet.

Låter härligt med yoga. Här blir det en del jobb till ganska sent ikväll misstänker jag, deadline imorgon och ligger lite efter. Känns skönt att kunna hålla lättare fokus nu jämfört med innan. Känns så mycket lättare att hantera längre dagar nu 😊

Annars känns det som förhandlingar varje dag. Men det varierar i styrka. Har inte varit nära att köra till systemet på några dagar nu åtminstone.

Ja, fint väder är en trigger. Men vi ska ju klara den här sommaren - alkoholfri 😍🌸 vi ska vara pigga och kunna NJUTA av våra fina sommardagar 🤗
Ha en fin dag ☀️

Funderar över den fysiska träffen i morgon och hur många som tänker komma.

Har ni möjlighet, så vore det kul att ses. Förstår ju att det i första hand handlar om geografiskt avstånd.

Hoppas att vi ses. 🥰

@Andrahalvlek Läser de senaste inläggen och tänker att, ja, vi är bra lika. Jag som aldrig varit en godisråtta har nu aldrig svårt att ta en kaka - eller två. Min räddning är att jag vad gäller socker har en begränsning. Jag blir "mätt" hyfsat snabbt och vill inte ha mera. Däremot kan jag längta efter något alltför ofta för att det ska kännas bra. Ska ta tag i detta när... Kalaset är över, efter midsommar, när jag är tillbaka efter semestern... Känns tankarna igen? Men fixa det ska jag. LCHF har passat oss bra tidigare, det brukar ta bort sötsug helt och hållet. En dag ska jag...

Kram kram 🥰

God morgon alla ☕️ ☕️ Skiftar över till dagpass med dubbel espresso.

Dags att kliva ur bingen & sätta nollan för dagen. Det har varit lika naturligt som att borsta tänderna 🦷. Fast jag glömde det härom morgonen och stirrade då misstroget i kalendern & upptäckte att det fattades en dag 😂 📆

Idag när jag ska jobba skiner solen såklart 🙄 Hoppas alla får en fin dag.
🩵

@aeromagnus Fint att höra att du har nytt jobb till hösten, tråkigt dock med din rektors reaktion. Om jag förstått din beskrivning av hen rätt kanske det inte var så överraskande egentligen. I vilket fall, snart kan du ta sommarledigt med en en helt annan känsla. ☀️

Nu börjar dag nr 15. Vaknar tidigt men känner mig utsövd. Just nu är det lugnt. När jag tänker på A så finns inget som lockar. Sån skön känsla. Hoppas den kan hålla i sig.

@bpo jag började förhandla liiite idag faktiskt, vilket är helt sjukt med tanke på hur rädd jag var för symptomen jag hade tidigare i veckan. Fint väder räckte för att jag skulle börja förhandla 🙈 Var dock inte alls nära att verkligen åka till systemet så dagen gick fint. Imorgon har jag bokat yoga på kvällen och jag litar på att jag ej kommer dricka imorgon heller.
Känns det tryggt hos dig? Inga förhandlingar som pockar på? ❤️

Tack alla. Jag tänkte att min nuvarande rektor skulle fråga mig eller prata med mig om varför men det verkar inte vara så viktigt. Satte mig ned och tänkte på sinnesrobönen. Sedan åkte jag hem.

Hej @Majsan! Du har tagit ett jätteviktigt steg för dig själv, barnen och din man. Förhoppningsvis kan detta leda till en långsiktigt hållbar förändring, men det är han som behöver visa dig (och barnen) att det blir så.

Förstår att det känns svårt när allt känns bättre, vi är många som gått igenom bättre och sämre perioder och det är väl just det som gör det så svårt att lämna.

Vad behöver du och barnen just nu?

Min man har nu varit nykter i fyra månader. Vi bor inte tillsammans just nu (han fick sitt uppvaknande när jag lämnade). Det har varit, och är i allra högsta grad, en process som inte är helt lätt känner jag.

Tilliten har brustit på så många plan, och det kommer ta väldigt lång tid innan den byggs upp igen. Men jag hoppas att det går.

För min egen del behövde jag bryta helt och ha mitt eget boende för att ens ha ork att se vart det leder.

Vetskapen att jag redan lämnat en gång stärker mig då jag vet att jag kommer lämna relationen om han börjar dricka igen (kollas med blodprov via arbetsgivaren).

Så fokusera helt på dig och barnen nu. Berätta vad du känner att du behöver från honom framöver (det gäller ju inte bara er relation, utan också relationen med barnen) för att alls kunna känna dig trygg.

Skickar en styrkekram!

Håller med bella70 barnens bästa måste gå förts oavsett hur mycket han lovar!

Vi har samma problem vi medberoende tyvärr
Vi vill förstå, vi vill bestämma, vi vill hindra, vi älska dessa mer än oss själva....Sen en dag är det nog o den dagen verkar se så olika ut för oss, men tiden dit är i samma lidande.

Jag försöker se min alkis som död o borta när det är hårt, det finns ju ingen återvändo ändå.
Jag vet det finns alkisar som tar tag i sitt liv o all eloge till dom men vi andra vi måste överleva!
Gråt o sörj, prata med folk ut med dina känslor....så en dag är det iaf lite lättare.

Stor kram ❤️