skrev Vinäger i Återfall

@aeromagnus Fint att höra att du har nytt jobb till hösten, tråkigt dock med din rektors reaktion. Om jag förstått din beskrivning av hen rätt kanske det inte var så överraskande egentligen. I vilket fall, snart kan du ta sommarledigt med en en helt annan känsla. ☀️


skrev danisa i Behöver mer stöd

Nu börjar dag nr 15. Vaknar tidigt men känner mig utsövd. Just nu är det lugnt. När jag tänker på A så finns inget som lockar. Sån skön känsla. Hoppas den kan hålla i sig.


skrev Monica01 i Vägen till ett hälsosamt liv?

@bpo jag började förhandla liiite idag faktiskt, vilket är helt sjukt med tanke på hur rädd jag var för symptomen jag hade tidigare i veckan. Fint väder räckte för att jag skulle börja förhandla 🙈 Var dock inte alls nära att verkligen åka till systemet så dagen gick fint. Imorgon har jag bokat yoga på kvällen och jag litar på att jag ej kommer dricka imorgon heller.
Känns det tryggt hos dig? Inga förhandlingar som pockar på? ❤️


skrev aeromagnus i Återfall

Tack alla. Jag tänkte att min nuvarande rektor skulle fråga mig eller prata med mig om varför men det verkar inte vara så viktigt. Satte mig ned och tänkte på sinnesrobönen. Sedan åkte jag hem.


skrev has i Hur vågar man lämna?

Hej @Majsan! Du har tagit ett jätteviktigt steg för dig själv, barnen och din man. Förhoppningsvis kan detta leda till en långsiktigt hållbar förändring, men det är han som behöver visa dig (och barnen) att det blir så.

Förstår att det känns svårt när allt känns bättre, vi är många som gått igenom bättre och sämre perioder och det är väl just det som gör det så svårt att lämna.

Vad behöver du och barnen just nu?

Min man har nu varit nykter i fyra månader. Vi bor inte tillsammans just nu (han fick sitt uppvaknande när jag lämnade). Det har varit, och är i allra högsta grad, en process som inte är helt lätt känner jag.

Tilliten har brustit på så många plan, och det kommer ta väldigt lång tid innan den byggs upp igen. Men jag hoppas att det går.

För min egen del behövde jag bryta helt och ha mitt eget boende för att ens ha ork att se vart det leder.

Vetskapen att jag redan lämnat en gång stärker mig då jag vet att jag kommer lämna relationen om han börjar dricka igen (kollas med blodprov via arbetsgivaren).

Så fokusera helt på dig och barnen nu. Berätta vad du känner att du behöver från honom framöver (det gäller ju inte bara er relation, utan också relationen med barnen) för att alls kunna känna dig trygg.

Skickar en styrkekram!


skrev Kärringen i Hur vågar man lämna?

Håller med bella70 barnens bästa måste gå förts oavsett hur mycket han lovar!


skrev Kärringen i Min pappa är alkoholdement och jag går under

Vi har samma problem vi medberoende tyvärr
Vi vill förstå, vi vill bestämma, vi vill hindra, vi älska dessa mer än oss själva....Sen en dag är det nog o den dagen verkar se så olika ut för oss, men tiden dit är i samma lidande.

Jag försöker se min alkis som död o borta när det är hårt, det finns ju ingen återvändo ändå.
Jag vet det finns alkisar som tar tag i sitt liv o all eloge till dom men vi andra vi måste överleva!
Gråt o sörj, prata med folk ut med dina känslor....så en dag är det iaf lite lättare.

Stor kram ❤️


skrev User37399 i Hur vågar man lämna?

Så barnen får en lugn sommar
Du.. hur länge har detta pågått? Barnen växer upp snabbt o förstår.
Dags att sluta tveka o ta hand om dem nu. De är prio inte dina känslor för din man…
Förlåt om det inte är det du vill höra.


skrev Kärringen i Egenomsorg

@Självomhändertagande var inte så hård mot dig själv ❤️
Livet är bra, livet är sämre så är det bara ❤️


skrev a.j i Min pappa är alkoholdement och jag går under

@Kärringen Tack för dina ord! Ja, enligt en kontakt jag hade på företagshälsovården så kom detta trauma som jag då fick när jag var 13 år tillbaka i och med detta. Förr när han inte svarade på hela dagen i telefonen så fick jag åka dit på kvällen med en vän eller min särbo för att ens se om han levde. Jag var inte den som öppnade dörren först ifall vi skulle mötas av något hemskt. Det som fick mig att "tröttna" på hela situationen var att han ljög mig rakt upp i ansiktet att han inte druckit något på flera veckor. När räkningarna betaldes någon vecka senare så visar det sig att han åkt till bolaget samma dag som han då lovade mig att inte dricka och flera gånger innan det. Då hände nåt i mig. Då kände jag mig sviken och arg och kände att nej, nu orkar jag inte mer. Jag ska försöka ta hand om mig själv men det är svårt. Otroligt svårt med alla dessa miljoner känslor. Min pappa dog helt plötsligt, han finns inte där själsligt men fysiskt. Hur kan man gå vidare då?


skrev User37399 i Hur vågar man lämna?

Det kan du inte…
Min slutade fattade för första gången osv osv
Det varar inte länge o du har barnen o kan inte dras med i experimentet/ manipulationen

Tycker inte att ni ska bo ihop i sommar utan lösa det tillfälligt med boende direkt.


skrev Flarran i Promillebikt

Nu har man då firat in sommaren rejält. Tänkte ju bara ta en cykeltur för att främst köpa lite tomater och sånt. Men sedan drabbades jag av ett akut cykelsug och kände att det var dags att inviga den nya begagnade hojen genom att åka ut en bit på landet liksom. Åtminstone en mil hemifrån i alla fall och fota lite sommarblommor, en hästhage och sånt som kunde vara kul att ha på bild alltså.

När jag hade åkt halvvägs så drog det så klart ihop sig till åskväder med rejält regn. Inga regnkläder hade jag heller, men hade hunnit fram till en badplats och väntade ut regnet i en omklädningshytt. När jag satt i regnvädret så fick jag ett litet alkoholsug. Tänkte att här har man suttit och druckit både öl och portvin förr. Blev lite smått sugen, men löste problemet med att dricka äppeljuice.

Sedan blev det lite kolsyrat vatten och salta pinnar och när solen kom åter efter en timme eller så, då hade jag inga planer alls på att inhandla några onyttigheter från bolaget. Svängde i stället förbi en matbutik på vägen hem och köpte ett kilo tomater, salta jordnötter och flera salladsburkar, vilket alltid är bra att ha tänkte jag. Slog mig även lös på en kartong med åtta goda kokosbollar som man väl får ransonera lite på så att de åtminstone räcker ett par dar.

Festade även till det hela lite extra och och köpte två grillade korvar med bröd för en tjuga också. Dessa passade riktigt bra till en lite pärondryck som jag hade i min väska. Kommer nog vara rätt mör av träningsvärk ett tag kan jag tro, men lite sånt får man väl stå ut med ibland, för det var en trevlig cykeltur i alla fall, och två mil totalt blev då det säkert. Såg att du @Andrahalvlek har tittat in tidigare idag. Sånt uppskattas alltid kompis.

Ha en fin kväll!


skrev bpo i Vägen till ett hälsosamt liv?

@Monica01 tack 🙏🏼 😍
Ja precis, man får vara uppmärksam och sen försöka känna in tankar och känslor som kommer till en. Vad är sunt och inte osv.
Har din dag varit bra? 🤗


skrev bpo i Vägen till ett hälsosamt liv?

@Ny dag Jaa!! Vi gör detta tillsammans 😀 vi ska ha en nykter sommar och sedan ska det bara fortsätta resten av tiden också. Men nykter sommar är första etappen mot ett så mycket härligare liv tänker jag 😍🤗 har du haft en bra dag?


skrev Lora i Alkoholfri snarare än sjuk

@Blidenjagvillvara77 Tackar 🤗. Jag tror så här.

De människorna som är mest tillfreds är de som har skapat tillräckligt med inre utrymme för att kunna tillåta alla delar av sig själva att samexistera trots interna motsättningar. De har givit sig själva tillräckligt med utrymme för kreativitet, värdighet, rädsla, ilska och skam. De ger plats åt härliga delar av sig men även som småaktiga och löjliga. De har ett stort utrymme inom sig och negligerar inte någon del av sig själva.

Detta då de har insett att man inte kan trycka ner vissa delar till fördel för andra. De kommer oavsett vara kvar "osynliga" där inne. Man ger dem en stol och låter dem sitta där. Man ger dem till och med en röst men man låter dem inte styra. Man lär sig lyssna till dem och ta deras hand som en riktig vän. Vägleder dem rätt.


skrev majsan i Hur vågar man lämna?

Han har fortsatt beté sig som en ängel nu i två veckors tid, han säger att han är en helt ny människa och han fått massor av insikter. Men ha vill ha mig tillbaka, han ska visa mig att han har ändrat. Svårt att veta vad ja ska tycka och tänka, om han vore så här för evigt vore det ju toppen. Men har svårt att tro på det även om han känns som en ny människa... Vi har skickat in pappren. Söker bostad åt honom från augusti, det känns svårt att leva med honom nu. Främst för att han är så snäll och nykter och fin med barnen och mig. Men hur kan man lita på en alkoholist?


skrev Carisie i Loggbok över nya farvatten M/S Carisie

Kvällsinventering ✅
1-0 till mig - på mer än ett sätt! 🙏🏼 Så jäkla bra. Nu ska kvällsarbetet skiftas mot dagpass så det är lika bra att gå & knyta sig så man inte är död när klockan ringer imorgon.

Borsta tänderna, borsta lejonmanen & tämja den under en sidenmössa (tänk att det skulle ta så lång tid innan jag upptäckte att den funkade på mig). Ställa in matlådor i kylen & preppa vattenglas. Sen är nog kvällsrutinen all när jag checkar in dagens nolla 0️⃣

Sov gott 🛌
🩵


skrev Självomhändertagande i Egenomsorg

Läser i mina gamla skrivböcker. Svårt att tyda vissa texter. Skrev när jag själv drack med mitt ex. Jag kom att sluta dricka helt, då hans alkoholintag var så kolossalt mycket.

Jag skrev regelbundet "jag kan inte leva på det här sättet" och "jag vill inte leva med någon som dricker som han gör".

Idag har jag andra utmaningar, men de är inte i närheten av hur livet var att leva med en man som drack, så gott som dagligen.

Det är bara här, i detta forum som jag vill och kan skriva av mig. Just nu.

Livet kan kännas så otroligt intressant och härligt när hälsan är god och omgivningen är sund.

Kände att det passade att skriva det här just nu. Det påminner mig om mina nuvarande utmaningar är så små i förhållande till hur livet var, i många år.

Det går att leva som man vill. Det går att leva utan medicin.

Påminner jag mig själv. Jag har gjort det förr. Och jag kan göra det igen. Men just nu behöver jag sömnmedicin att sova på.

Det stör mig. Muntorrheten stör mig.

Men jag är frisk i övrigt. Och är tacksam för det. Så tacksam. Och tacksam för att läsa hur jag skrev till mig förr. Och att jag tog ansvar för att komma vidare. Ur mitt medberoende.

Önskar dig harmoni, du som läser detta!


skrev roppåhjälp i Livet

@thompa90 hoppas kvällen gått bra för dig ! 🌸


skrev Kärringen i Min pappa är alkoholdement och jag går under

Först och främst, fy din pappa för självmords hot!
Du måste tänka på dig själv nu hur svårt det än må vara! Gå på samtal, gör oros anmälan på soc, men hitta ett sätt för dig att samla kraft.

Din pappa vill inte ha hjälp o då kan du bara rädda dig själv ❤️


skrev Monica01 i Vägen till ett hälsosamt liv?

@bpo jag är stolt över dig också. Bra att du är uppmärksam kring att andra problem kan ta vid, så att du kan mota dem innan de får full kraft.


skrev danisa i Ska det kännas såhär?

Hej. Majabaja. Hoppas dagen gått bra. Idag är jag uppe i 14 dagar. Försöker tänka som du Ny dag. Påminna mig hur hemskt jag mår dagen efter. Vi fixar det tillsammans. Kram allihopa


skrev Rina i Uppvaknande

@vår2022 Jag körde otroligt många mil bil och det var ok att sätta sig bakom ratten direkt på morgonen - så skönt.
Jag stod framför havet; såg och lyssnade in det fina. Kraften i naturen. Kvällshimlar. Kullar. Växtlighet. Blomdoft. Och kände mig lite mer närvarande än på länge.
Min man drack mindre än vanligt under helgen. Vilket kändes bra. Även för honom, tror jag.
Jag har inte så mycket sug faktiskt.
Konstigt hur fort det går att bara ta sig vidare då.man vill vidare.

Skönt att höra att fler fuskade i början med gotter men att det blev bättre.
Jag ska inte köpa hem godis, har jag tänkt. För att det är svårt att motstå. Men. Men. Var sak har sin tid.

Dag 29. Och det känns så bra även om jag inte är så märkbart mycket piggare nu än vecka ett. Men som sagt. Var sak...


skrev a.j i Min pappa är alkoholdement och jag går under

Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag är vuxen och har en alkoholdement pappa. Han har druckit mycket de senaste 10 åren och nu har det börjat visa sig i demens trots att han bara är 70 år. Jag har hjälp honom med ALLT! tagit honom till läkaren, hämtat mediciner, ordnat hemhjälp, räkningar, allt kontakt med sjukvården/intyg you name it orkar jag inte mer. Jag går under. Jag har bett att han ska söka hjälp för det finns hjälp att få, men han tycker inte att det behövs. Jag mår så dåligt när han ringer och vill prata, så har jag slutat svara och då får jag dåligt samvete. Han har märkt när jag väl svarar att jag inte vill prata så han ringer mer sällan nu. Jag tänker på honom varje dag och känner att lusten till fritidsaktiviteter och annat finns inte längre. Jag har pratat med läkare på företagshälsovården, men det gav mig inte mycket. Nu ska jag till en kontakt via kommunen på anhörigsamtal om några veckor. Vad ska jag göra? Hur ska jag tänka och känna? Hur tar jag mig ur? Jag är livrädd att något ska hända honom och att han ska ta livet av sig. Han hotade nämligen med det när jag var 13 år då mina föräldrar skiljdes och det var slut på pappas vecka och dags för mig att åka till mamma. Mitt första inlägg. Förlåt om det är lite rörigt och jag är tacksam för alla tankar/åsikter och kommentarer.


skrev Kärringen i Är tillbaka

@Sårad... jag är så tacksam ❤️