Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk Grattis till 18 månaders nykterhet! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Idag firar jag 18 månaders nykterhet! Hade tänkt gått på möte för att hämta min medalj (nyckelring) idag. Jag går nog på tisdag istället idag åker jag t stranden. Idag ska jag banne mig känna mig stolt! Ni som följt mig här på forumet vet att jag drack och drack och drack tills jag inte drack. Livet sedan jag slutade dricka har varit svårt inte pga att jag inte druckit utan att livet pågår det tar inte paus. Visst, jag har tillfört en jäkla massa socker i mitt liv och snacks men ingen alkohol! Och det har inte varit svårt att utesluta den och hur skulle jag orkat om jag hade druckit?? Nu har jag kommit igång bra med motionen nästa steg är snacksen. Ett steg i taget.

Ha en fin dag ☀️

Kramar🌺

Söndag. Utvärdering av första veckan. Jag har druckit alkohol vid två tillfällen: onsdag och lördag. Båda gångerna drack jag motsvarande tre glas vin. Den ena gången var ute på restaurang, och den andra var igår och hemma. Vi bjöd goda vänner på middag och valde att servera alkohol. Min partner och jag planerade tillsammans. Två tillfällen är väldigt mycket bättre än under semestern med konsumtion i princip varje dag. Det är inte särskilt svårt att stå emot när jag har en bra plan. Nu är det tre veckor kvar, och jag kommer att fortsätta med samma plan och upplägg. Idag är jag ledig och hemma, och det blir ingen alkohol.

@Sattva Tack för dina tankar❤️

När det gäller min dotter så är hon inte speciellt krävande förutom när hon är manisk vilket är helt förståeligt. Hon kräver egentligen varken hjälp fr psykiatrin el fr oss föräldrar. Jo, hon kan be om hjälp när hon vill åka t en outlet i närheten, ha stöd i det ekonomiska. Hon har vissa kognitiva svårigheter. Har även ett svagt arbetsminne. Det finns saker som skulle kunna förenkla i hennes vardag saker som hon inte tänker på. För hon tänker att hon klarar av saker, hon vill vara självständig. Så som jag skulle önska att hon fick hjälp av psykiatrin så jobbar de inte, de resurser finns inte. Vår dotter har det torftigt, jag vill inte att hon ska ha det torftigt men jag kan inte lösa det. Hon vill vara en ung vuxen kvinna och klara sig själv. Hon skulle lika gärna gett upp för länge sedan men hon gör inte det. Så mycket svårt hon upplevt under sitt korta liv men går ändå upp varje dag ur sängen. Det är jag som önskar så mycket mer av psykiatrin.

@vår2022 Det är det snälla i mamma som gör att det är svårt att bryta medberoendet men det är också svårt med känslorna som kommer av att pappa drar på sig offerkoftan, att hans dotter är så hemsk som inte vill umgås, han ska gärna få med sig så många som möjligt i detta med att vara emot mig. Få andra att förstå att han bara är snäll och att det är mig det är fel på. Är inte det manipulativt? Det är många som lyssnar på hans version och inte bryr sig om att fråga om min. Han gråter och är så förtvivlad när han berättar hur jag sårar honom för andra och flera gånger har olika släktingar och vänner till familjen frågat hur jag kan vara sån mot min egen pappa, han är så ledsen, säger dom. Det finns ingen förståelse alls för att pappan gjort upprepade saker som sårar som tillslut lett till att dottern insett att hon mår för dåligt av relationen för att låta den fortgå. Jag har varit väldigt utsatt genom hela livet för hur han pratar om mig till andra. Många bildar sig uppfattningen om att jag är kall och hård medan jag egentligen är obeskrivligt sårbar. Jag tar in allt och ältar om och om igen vad jag gjort för fel. Jag kommer fram till att jag inte gjort fel, att jag blivit feltolkad utan chans att försvara mig varenda gång. Ändå går jag ofta runt med känslan att jag kanske är den elaka, kalla, hårda, tänk om det är jag som är narcissisten? För en narcissist vet inte om att den är det, tänk om det är jag! I hela mitt liv har jag gått och gjort skulld till min som inte är min. Blir jag anklagad för något kan jag gå och analysera detta så länge att jag tillslut inte vet om jag gjort det jag anklagats för eller inte.

Nu blev det djupt men det behövde komma ut tror jag. Det är häftigt att orden kommer samtidigt som man skriver ibland, det är som att saker bara lossnar och jag får ord på känslorna, det gör ont att skriva men det behöver få komma ut. Kram❤️

Lycka till med festen! 🥰

Skrev inlägget hos Se klart, men klistrar in det här, där det var tänkt från början.

Så intressant med våra mammor. Jag blir irriterad på min, bara jag tänker på henne. 😁 Då är hon ändå snäll och vill så gärna vara omtyckt, men upplevs mest jobbig.

Min mamma växte upp med våld och noll ömhetsbetygelser. Jag försöker ha det i åtanke - att det faktiskt blev en välutbildad och hyfsat social person av henne ändå - men det går ändå inte.

Min uppväxt var kärleksfull, men kantad av psykisk ohälsa. Båda mina föräldrar mådde dåligt i långa perioder. Det var jag som var förälder i omgångar, speciellt under min tonårstid, när mina föräldrar skilde sig.

Jag har skrivit dem i min tråd - orden som psykologen sa när jag i vanlig ordning försvarade dem och deras sätt att hantera min uppväxt: Ja, de gjorde vad de kunde, men det räckte inte.

Vilken tröst det var att höra det. För så var det ju, de gjorde vad de kunde. För mig och mina syskon räckte det inte. Däremot är jag tacksam för kärleken från dem. ❤️

Tack för att du låter oss alla komma till tals i fin tråd, Vår. Så givande diskussioner, åtminstone för mig.

Kram till er alla 🥰

Nu på somrarna duggar stadsfestivalerna tätt i min landsända. I princip skulle man kunna besöka en stadsfest inom fem-tio mils radie varje dag vecka 27-31. Artister, öltält, knallar, churros, langos och roliga hattar. Tjoho! Not.

Kan inte komma på något tråkigare sätt att tillbringa sin tid. Faktiskt. Och det säger jag inte för att öltält och fyllskallar numer går fetbort, utan för att jag blir stressad av för mycket folk, krystat köpbeteende och känslan att man ska vara så jävla happy hela tiden. Mina sociala flöden fylls med den typen av bilder, och jag känner ingen fomo alls. Faktiskt. Jag har på djupet insett att jag inte vill uppleva någonting ihop med tusentals andra. Jag slipper delta. Tjoho!

Nu är kaffet snart urdrucket och dagens snudd på minut-för-minut-planering tar vid. ”Glöm inte stryka min klänning” har jag nog hört 20 gånger redan. Nu kör vi!

Kram 🐘

Hoppsan, skrev visst i fel tråd, men ser art våra mammor behandlats även här. 😁

Så intressant med våra mammor. Jag blir irriterad på min, bara jag tänker på henne. 😁 Då är hon ändå snäll och vill så gärna vara omtyckt, men upplevs mest jobbig.

Min mamma växte upp med våld och noll ömhetsbetygelser. Jag försöker ha det i åtanke - att det faktiskt blev en välutbildad och hyfsat social person av henne ändå - men det går ändå inte.

Min uppväxt var kärleksfull, men kantad av psykisk ohälsa. Båda mina föräldrar mådde dåligt i långa perioder. Det var jag som var förälder i omgångar, speciellt under min tonårstid.

Jag har skrivit dem i min tråd - orden som psykologen sa när jag i vanlig ordning försvarade dem och deras sätt att hantera min uppväxt: Ja, de gjorde vad de kunde, men det räckte inte.

Vilken tröst det var att höra det. För så var det ju, de gjorde vad de kunde. För mig och mina syskon räckte det inte. Däremot är jag tacksam för kärleken från dem. ❤️

Tack för att du låter oss alla komma till tals i fin tråd, Vår. Så givande diskussioner, åtminstone för mig.

Kram till er alla 🥰

Tack för svar. Ska gå till aa idag.

Samlar nu mina tankar i natten efter en händelserik dag som sakta sjunkit in i mitt nyktra alkoholfria medvetande. Det är allt många delar att processa när man går från ett liv som från tolvårsåldern nästan helt har kretsat kring alkohol och berusning. Det är många minnen och tankar man har att bearbeta. Nog är det en resa allt att gå från ett destruktivt tänkesätt till ett lite mer positivt alltså.

När jag nu tittar på de bilder jag tog med min enkla mobilkamera igår. Vilket erbjöd en av de soligaste sommardagarna här på länge. När jag skådar välkända vyer så känner jag viss stolthet över att kunna sitta här i stunden och alkoholfri skriva dessa ord. Men känner samtidigt en viss saknad efter tider som gått, och då väl mest kanske glimtar av en tid innan man började med alkohol för så många år sedan. Men nog förstår jag allt för väl hur det kunde bli som det blev.

Det är inte lätt att vara en känslomänniska alla gånger. Det var väl därför som jag blev tvungen att stänga av mitt väl lite för aktiva analyserande tänkande och kännande innan jag var redo för de djupa tankar som kan få en fåkunnig person inom det mer känslomässiga att bli rätt så sliten och överväldigad. Det är mycket som missats och feltolkats efter vägen kan jag då säga. Man har då allt rusat rakt fram och inte tänk så värst klart ens de dagar man inte ens varit alltför berusad.

Kör nu lite gammaldags Rock n Roll och en del upptempolåtar i popstil i hörlurarna för att inte bli alltför melankolisk vilket bara drar ned en dystymiker som mig i en depression som risker att mötas av ett felaktigt beslut av att stilla en inre oro som bara kommer att kosta mig ännu en värdelös fylla som väl bara kommer att starta om samma trista snurriga karusell som man känner till allt för väl. Förstår psykiatrins folk att de inte hade något att komma med. Det var för många delar jag hade att bearbeta som jag väl själv sade redan en av de första gångerna jag talade med nån slags psykolgexpert på öppenvården som jag inte längre tillhör. Man är ju nu färdigbehandlad bevars.

Terapeut har jag ändå fått vara åt mig själv från dag ett då ingen expert tycktes ha någon större kompetens när det gällde just mig och mina låsningar psykiskt. Men det är väl som man känt i en massa år att ska man få något gjort så får man alltid göra det själv. Har nu bara ett fåtal destinationer kvar som ska laddas med nyktra erfarenheter som helt alkoholfri. Sen får man väl se var man hamnar liksom.

Det är inte helt enkelt att hålla motivation till att nyktert gå vidare när man ofta känner sig så himla nedstämd och trött på allt. Men gör då mitt bästa nu i alla fall. Ha en fin söndag tänkte jag skriva. Men det kändes väl lite tomt och futtigt i det känsloläge man befinner sig i nu när man sitter och dricker lite läsk med smak av grapefrukt som det kändes för att slurka på i skrivande stund så att säga.

Har inga krav på mig eller nån nära vän i hela världen att tala med eller ringa till. Har väl egentligen inte heller nåt vettigt att säga. Men har då i alla fall känslan av en inre och nära kontakt med skaparen vilket känns bra och väl är det högsta man som människa kan hoppas på att ha. Ska nog be till min skapare om lite mera kraft, energi och positiv känsla så att man orkar ta sig iväg till några ytterligare platser i stadens omgivningar så att man kan ladda om dessa platser med lite nya nyktra erfarenheter och kanske hitta fram till något vettigt beslut för att kanske förhoppningsvis växa lite mera rent andligt sett.

Har ingen halleluja-sång i mina hörlurar utan samma gamla spår som snurrat runt i så många år och väl liksom etsat sig fast i mitt musikminne när det gäller rytmik och stilar som jag gillar. Tänk om man hade börjat fundera lite mer så här tidigare, vem vet var man då hade varit på för nivå eller plats i denna vandring här i världen. Men man ska väl inte fundera för mycket för då blir man väl bara trött och behöver sen snart stänga av hjärnan med nervgiftet alkohol igen vilket väl inte är direkt optimalt liksom.

Du kan då allt brukade farsan säga, och nog hade han väl rätt i att när man inte tror att man har mer att ge så finns det alltid lite till kraft att skrapa ihop för att ta sig ytterligare ett steg framåt på sin livsstig så att säga. Körde idag lite egen spontan KBT och talade lite vardagligt och ytligt med ett flertal okända människor längs vägen för att väl bygga upp min självkänsla en aning. Det går även att sätta sig över en inre social ångest fast det väl kostar på en hel del rent energimässigt.

Men man får ju inte alltid så värst mycket gratis här i denna värld. Man får ofta göra allt jobb själv har jag lärt mig med åren. Men det står väl även så lite kryptiskt i skriften om att skaparen hjälper den som hjälper sig själv. Då jag nu liksom har borstat av mig offerkoftan och bitit i det sura äpplet och insett en del saker jag inte kunde greppa för bara ett år sedan. Så förstår jag att det krävs bra mycket mer än att bara vara nykter för att hitta fram till en inre frid och kanske en sann förnöjsamhet.

Precis som i en överfylld hårddisk så krävs det att man ibland kastar bort vissa filer eller omvärderar en del som man inte andligt och själsligt har nytta av tänker jag. För mycket splittrat tänkande blir bara psykiskt jobbigt är en lärdom man väl till viss del fått som helnykterist efter dessa 8 månader och fyra veckor på detta forum. Har nu knappat lite spontant på mitt tangent bord i lite drygt en timme för att väl komma i lite mer balans. Man måste ibland jobba en hel del för att smälta en dags intryck liksom. Nu är mitt glas med läsk nästan tömt och det är dags att stänga datorn för att kanske träffa John blund känns det.

Ha det gott!

@Påvägmothälsa tack ❤

@maria1234 Det går alldeles utmärkt. Den sjuka kraft den där rackarns drogen har kan få en till massa dumt. Har hittills inte träffat någon som blir smartare av att dricka. Du är långt ifrån ensam. Där jag är består 25% av mathyllorna av alkohol. Det är ju ingen slump. När jag tittar i folks korgar ligger det typ 25% alkohol där.

Synd att det blivit så skambetonat. Detta samtidigt som folk med sådan enkelhet svingar ner flaska efter flaska i sina korgar. Där syns inte baksidan. Den visas inte upp någonstans... Det sköter man i sin ensamhet.

Typ allt blir bättre när man slutar. Idag efter flera år som alkoholfri förstår jag inte hur man kunde tycka att fira semester onykter kunde anses som semester. Man blir ju så seg, urlakad och enkelspårig.

När man verkligen bestämmer sig så börjar en fantastisk resa i självförverkligande. Man lär känna sig själv på nytt. För mig var det som att dras tillbaka då jag var 16 och börja om igen. Så många känslor som man fått återuppleva. Så mycket enklare det blivit att ta sig fram i livet. Du har allt att vinna när du börjar resan!

@Himmelellerhelvette Ja, det är viktigt att prata om och det finns en skamkänsla i att inte tycka om sina föräldrar och en stor sorg. Inget jag velat prata om med andra. Mina föräldrar skiljde sig när jag var typ 9 år och jag bodde hos min mamma. Då var det inte vanligt att man tog varannan vecka samt att vi bodde i olika städer. Min pappa har varit väldigt frånvarande som pappa och vi har inte haft så mycket kontakt. Jag har saknat honom och det har varit en sorg att han inte funnits där. För drygt 10 år sedan ville han få plats i mitt liv och tills slut kunde vi försonas efter några år och jag bjöd in honom i mitt liv. Jag är glad att vi hann det innan han gick bort för snart ett år sedan, men han har missat många år av mitt liv. Han var också så snäll och jag har inte riktigt berättat om hur det var för mig. Det är svårt när någon är snäll, att bli arg på denne. Det är nästan lättare när någon är arg. Men båda måste ha en vilja att försonas och göra gott för varandra för att det ska bli bra. Man måste känna det inombords och att det är äkta. Jag tänkte ofta att jag inte hade någon pappa på riktigt och när det brakade med min mamma funderade jag ofta på att bryta kontakten helt. Det var då jag förstod att jag var medberoende.

Jag är glad att jag drog min gräns mot min mamma och hon sade igår att hon nog är överkänslig och lätt kan tolka saker fel och negativt. Att det bottnar i dålig självkänsla hos henne. Jag sade att jag är glad över att hon har denna självkännedom. Utan det skulle vi inte ha kunnat komma vidare. Vi var överens om att gå vidare, att värna om varandra och vi var glada över att vår samvaro denna vecka fungerat så bra och att det varit trivsamt. Det känns som att vi båda känner oss tryggare i varandra och vem vet, kanske kan vi en dag samtala djupare om det som skavt och att hon kan ta emot det utan att gå i försvar och offer. Fast på ett sätt känns det som att det är underförstått och att vi kan gå vidare med vetskap om detta. Min mamma har alltid funnits där för mig, men det finns en gräns och jag tar en dag i taget.

Kram❤️

Pust. Allt som skulle göras idag är gjort. Jag har plockat ihop lösgodis för nästan 200 kr utan att ens vara frestad att ta en bit. Jag har köpt vattenmelon, nektarin och vindruvor som alternativ till prinsesstårta imorgon. Jag äter frukt. Ingen tårta. Punkt. Min sockerstopp-klocka visar 19 dagar. Fler ska det bli.

Just tårta är en enorm trigger för mig. Det är sådant man bjuds på, svinsvårt att tråckla sig ur. Men att avstå tårta på ett stort kalas, när det finns alternativ, är lätt. Faktiskt. Min dotter bryr sig inte ett dugg. Och godis, chips och chokladbollar ska jag avstå också. Och lösgodis. Förstås. Popcorn är okej.

Nu hoppas vi att morgondagen går så smooth som jag har förutsett. Att planeringen håller hela vägen in i mål. Men uppstår gupp på vägen löser jag det. Huvudsaken är att dottern får glänsa och bli älskad som den fantastiska människa hon är ❤️

Kram 🐘

Tack för att du delar detta viktiga @vår2022. Jag tycker man borde prata mer om hur relationer ser ut så man slipper känna skam när man vill klippa en relation. Det är så viktigt att kunna göra det du gjorde. Klippa helt för att kunna skåda relationen på distans och få grepp om hur relationen påverkar en. Är relationen viktig för båda parter hittar man ett sätt som fungerar precis som ni gjort. Annars är det nog så att man bara får släppa det och gå vidare. Min pappa är väldigt narcissistisk och får mig att må så dåligt utan att jag kan sätta fingret på varför, min syster är likadan så dom har jag klippt med. Det är en sorg, jag har förlåtit dom många gånger men tillslut gick det inte mer, det kändes som dom bara ville trycka ner mig fast att dom inte förstod att dom gjorde det? Min mamma däremot är ju så otroligt snäll, jag önskar så att hon kom ur sitt missbruk. Kram

Sitter nu vid datorn och dricker igen. Ja, ingen onyttig alkohol i form av kanske öl vilket det kunde ha blivit då det ju är lördag och att man var iväg på stan och solen sken som bara den. Nej, bara vanligt kallt kolsyrat vatten slurkas det nu på, vilket då behövdes då man faktiskt var iväg på cykel åt ett ovanligt håll med en backe som kan få de flesta att sucka och stöna när de ska försöka att ta sig uppför den för egen maskin alltså.

Hade bestämt mig efter att ha köpt lite skrot på en loppis för att försöka att ta mig en simtur idag också fast man var ganska mör i kroppen sedan gårdagens övningar. Tog mig till en badplats en halvmil bort där man suttit och druckit en hel del öl och vin genom åren. Men den här gången så fick det allt bli en liten pärondryck med sugrör i stället.

Tycke att man skulle ha nån belöning då man väl simmat åtminstone 250 meter i alla fall. Så nu har man nyktert invigt ännu en gammal badplats förknippad med drickande av alkohol. Men när jag var nästan halvvägs hemma fick jag alkoholsug en stund och tänkte på folköl då ju bolaget var stängt sedan flera timmar. Men då åkte en vattenflaska ur ryggsäcken fram och efter några rejäla klunkar ur denna så knäcktes alkoholsuget och den fule alkoholdjävulen blev så att säga blåst på konfekten även denna sommardag.

Ha en fin kväll!

@Amanda L okej jag förstår . Asså alkohol är en lömsk jävel. Man har vart under dess förtrollning alldelse för länge .Men jag grejade en dag till nykter . Jag vann idag igen . Känns jävligt bra . // kram

Jag har totalt tappat det. Druckit en bag in box per dag i en vecka. Hur kan man vara så jävla sjuk i huvudet

@jurryj Ja, till din fråga om man får bukt med ångesten. Alkohol skapar ångest plus ångest för allt man gör och gjort på fyllan. Dubbelt upp alltså. Men själva alkoholen ger en rent kemisk ångest. Det är därföre del får ångest trots att de "bara" druckit två glas vin och inget hänt....
Så kämpa på! Det kommer att bli bättre och bättre och bättre och.....

@Påvägmothälsa Så sant det du skriver att det är bättre att äta något gott, se en film osv.
När jag väl tagit första glaset så är det svårt att sluta, man vill bara ha ett glas till osv, så det bästa är att inte ta det första glaset.

@Lonely Man Välkommen tillbaka! Ser att du kämpar på, trots alla svårigheter. Så strongt. Hoppas du kan finna på det som fungerar för dig. Du är verkligen värd det. Kram :)

@Carisie
Hej!😃, det går rätt så bra! Det kommer ett sug ibland, det blåser över rätt snabbt. Svprast är det på fredagskvällar, det är säkert i 20 år jag druckit något i princip varje fredag. Sista 15 åren för mycket. Idag lördag är det lättare, varför vet jag inte...🤔

@Flarran Hej 👋🏼 Åh så roligt att vara saknad 🙏🏼 Ja jag har ju som vana att gör en avstämning av nollan (eller vid fåtal tillfällen ingen nolla) och nån reflektion kanske. Till och med när jag är dödstrött så brukar jag skriva nån rad även om jag lagt ifrån mig telefonen och tänker "Äh, jag skiter i det". Men så tar jag fram luren och bara stämmer av. Det glädjer mig att du läser 🙏🏼 Heads up för att det inte blir någon kvällsavstämning ikväll heller då jag jobbar 20.45-07.30 - garanterat nykter och eventuellt lite sömndrucken vid det monotona ljudet av en respirator eller två.

Tack för titten
🩵