Senaste kommentarerna i forumet

För en vecka sedan var de fest i stan. Jag hade förväntningar på en kul kväll som slutade i total katastrof då jag blev så full att jag blev utkastad, minnesluckor och sviker mina vänner. Ångesten ligger som en tung filt över mej. Har alltid haft problem med kontrollförlust och försökt skärpa mej. Men de här var droppen. Jag har skämt ut mej totalt. Vill bara gömma mej under en sten i resten av mitt liv.
Sist jag kände såhär var för 9 månader sen då jag spårade, lovade att skärpa mej och de har gått bra tills nu. Bara att inse att man inte klarar av det. De är vid fest tillfällen jag går över gränsen och tappar kontrollen, dricker alldeles förmycke blir gränslös och odräglig.
Nån mer med liknande problematik som vill hänga på? Stötta och prata av sig? De måste va sista gången nu!

@Amanda igen...
Hej Amanda! Så märkligt att det finns två Amandor, då förnamn inte är så vanliga. Jag började skriva här för 1,4 år sedan. Nu är jag kanske på väg bort. Går in mer sällan.
Hur som. När jag läser ditt inlägg hoppas jag att du klarar av din senaste utmaning. Jag tror du gör det.
Allt du har klarat av hittills har du ju faktiskt gjort själv. Det är inte antabus pillret som gjort det…
Det har säkert varit en sista grej att stötta dig på, men jag gissar att det numera bara är rent psykologiskt. Du vet ju vad du kan göra om du plötsligt vill fly eller känner ett sug?
Du kan ju göra det även utan piller?
Allt du gjort och klarat av har du gjort själv och jag är övertygad om att att du kan fortsätta som nu.
Kram från Amanda L❤️🙏🏻❤️

Ny vecka och måndag heter dagen när jag nu sitter här i köket och dricker ett glas vanligt vatten och av väl skaparens nåd slipper hälla i mig en massa alkohol. Innan jag slog på datorn alldeles nyss funderade jag på varför jag bryr mig om att skriva som jag gör egentligen. Har inget arbete eller folk att ta hänsyn till utan har faktiskt ständig semester på grund av min dystymi och psykiatriska deldiagnoser som gör att jag i stort sett för det mesta är nedstämd och orkeslös samt har noll procents arbetskapacitet alltså.

Mitt heltidsarbete är att försöka leva, vad det nu är för mening med det kan jag tänka. Solen skiner nu utanför mitt fönster, men jag har inte haft kraft och ork till att ens klä på mig, men det är ju inget nytt för så brukar det ju vara för det mesta. Får tvinga mig till att klara av att göra det minsta som att borsta tänderna vilket väl borde göras. När jag läser om andras kamp mot alkoholen så känner jag väl igen mig till en del, men känner mig annars mest som en rätt så udda fågel.

Tänker här på min alltid helnyktra mor som med sin psykiska sjukdom bipolär eller maniskt depressiv som det hette förr. Morsan hon orkade då inte göra mycket hon. Brukade till henne under hennes sista år i denna jämmerdal säga att hon inte gjorde så mycket, men att hon gjorde det bra. Farsan som jobbade hårt inom sjukvården var efter sin första hjärtinfarkt som 52-åring, med sedan följande stroke och annat smått, men inte så gott inte så speciellt aktiv han heller. Men helnykter det var han alltid ända tills det sista andetaget.

När jag tänker tillbaka på vad livet har gett mig fram tills nu så är det väl inte många dagar som jag skulle vilja uppleva i repris. När jag ibland har kraft att går utanför min dörr så brukar jag numera som helt nykter och alkoholfri för skojs skull liksom dokumentera mina dagar med mobilkameran för att väl samla små ljusglimtar som väl kan vara bra att ha till mörkare dagar som kommer. För det gör det då alltid med säkerhet, vilket är nåt som man då känner till allt för väl. Man ska njuta av livet i nykter frihet heter det väl, och här njuter man då så gott som det bara går liksom.

Har nu öppnat köksfönstret och skådat sommarsol och önskar att jag hade kraft att ta vara på dagen liksom. Borde väl försöka att ta mig ut på en cykeltur och kanske ta mig till nån trevlig avsides badplats fri från skränande folk som oftast bara stör naturens lugn och frid. Men trist nog saknas energi till sånt, så få väl i alla fall hoppas att jag får kraft och energi till att i alla fall gå ut med soppåsen senare idag som står rätt så överfylld i köksbänken.

Det är trist att ha så lite energi, det är inte mycket till liv detta. Men nykter och alkoholfri det är man i alla fall. Fast varför man bryr sig om att vara duktig är då en gåta man stilla kan fundera på ibland. Men man ska väl inte tänka så himla mycket för då blir man väl bara än mer depressiv och skiter helt i alltihop och tar taxi ner till bolaget kan jag tänka.

Borde väl kanske försöka klistra på mig ett konstgjort leende och skriva hur underbart livet som nykter är. Men har inte ork att göra mig till liksom. Tror att det är dags att sluta skriva här på detta eminenta forum då jag nog sagt det mesta för rätt längesen. Kanske dags att knyta ihop säcken så att säga. Men en fin sommardag verkar det då vara i dag i alla fall.

Ha det gott!

@uppgiven35 vad fint att du har landat i ett beslut som känns bra! Hur går det för dig?

@Axianne Tack för att du berättar ❤️ Det hjälper många här på forumet. Till nykomlingar: Läs Axiennes tråd från början! Den är en saga från början till slut och så otroligt välskriven ❤️

Kram 🐘

Ps Jag kanske läste fel? Får du endast antabus så tycker jag du ska försöka få mer hjälp, ngn slags samtalsterapi också!
Jag klarade mig enbart med AH men det är ju så himla olika.
Kan vara ett bra stöd att få prata med ngn. Prova också Alkohollinjen här och Alkoholprogrammet..
Kram❤️

@Ivany Stort grattis till tio dagar! Man måste börja någonstans och nu har du gjort det svåraste. Så bra att du även får annan hjälp. Det finns säkert saker i ditt liv att reda upp. Här är du anonym och du kan skriva om vad du tänker på. Det hjälpte mig mycket, det blir som en egenterapi när man formulerar sina problem. Ibland kan man också få bra svar, andra vinklar som kan hjälpa.
Jag har inte använt narkotiska preparat men drack som du, alldeles hämningslöst.
För mig berodde det på att jag utvecklat ett beroende, jag styrdes av min beroendehjärna. Men från början var det ett sätt att klara av extrem blyghet och låga självkänsla.
Ibland, när man fortfarande lever i ett beroende kan det nog vara svårt att se vad som är vad.
Ett problem som man faktiskt har eller något som skapats av beroendet.
Min dåliga självkänsla har nu efter 1,4 års nykterhet blivit mycket bättre. Jag kan hantera ” gamla” känslor på ett bättre sätt än att fly till flaskan.
Jag mår inte bara bättre jag mår bra!
Har också alltid sökt mig till fel män tidigare, omedvetet har jag inte tyckt att jag kunnat ställa några större krav. Detta handlade också om självkänsla för min del.
Prova att skriva ofta här och firtsätt med terapi. Du är fortfarande ung. Tänk om jag varit lika klok som du, långt tidigare!
😀❤️🙏🏻

@Livvi Grattis till 2 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Jag lovar dig att det blir bara bättre och bättre efterhand. Fortsätt fokusera på alla fördelar med nykterheten, då kommer tacksamheten automatiskt.

Kram 🐘

PS. Sockerstopp-klockan visar 13 dagar idag, tjoho! Veckans utmaning blir stor 25-årsfest för yngsta dottern på söndag. Men jag laddar upp med vattenmelon, nektarin och vindruvor som komplement till prinsesstårtan.

Efter första veckan med fortsatt sockerstopp, två buljongdagar och ökat rörelsemönster visar vågen minus 2,1 kg. Wow 🤩 Nu känner jag mig sjukt motiverad att fortsätta. Vad det gäller maten äter jag som vanligt, men lite mer frukt som mellanmål. Jag har just nu snöat in på nektariner och vattenmelon, mums 😋

Det ökade rörelsemålet känns i benen. Vet inte exakt hur min iwatch funkar men jag tror att det behöver vara lite fart för att den ska ge utslag. Alla steg på våra kissrundor räknas sannolikt inte. Vilket är bra eftersom dessa kissrundor, när lillprinsen ska lukta och pinka på alla kissfläckar typ, inte ger mig någon vidare motion. Jag försöker lära honom skillnaden på ut-och-pinka och motionera.

Kollar klockan nu och morgonens ut-och-pinka på 1.106 steg har inte gett utslag på cirkeln ”träning” alls. Vid sextiden på kvällen behöver jag kolla så att jag hinner fylla cirklarna innan läggdags, och det krävs som sagt lite tempo och kontinuitet för att den ska ge utslag. Igår åkte vi på upptäcksfärd till tre olika ställen och träningsmålet 90 min uppnåddes, och lite till. Idag tar vi det lugnt, men givetvis ska vi promenera på hemmaplan.

Slutligen vill jag ge er ett poddtips. Podden ”Berätta alltid det här”, som handlar om psykisk hälsa/ohälsa, nummer 164: ”Ulrica Norberg bryter tystnaden om importansen av tystnad”. Först - importansen? Vad är det för fel på det svenska begreppet ”vikten av”? Lite tröttsamt när engelska ord ska översättas till svenska, när det finns svenska begrepp.

Ulrica Norberg har skrivit en bok i ämnet, som jag ska leta upp. Hon tycker precis som jag att öppna kontorslandskap är ohälsosamt och hon föreslår en rad aktiviteter för att inrymma mer tystnad i våra liv. Det är under tystnaden som reflektion sker. Hon föreslår tex att alla möten ska avslutas med först 2 tysta minuter och sedan 8 minuter summering och plan för vad man ska göra sedan. Hon pratar om den viktiga ställtiden och att vi ska utmana oss själva och våra barn att lägga ifrån oss mobilerna etc.

Spontant har jag redan sen en tid tillbaka valt att inte ha något i öronen när jag är ute och promenerar med lillprinsen. För att vara här och nu med honom och ta in omgivningen ordentligt så att jag kan förutse vissa riskmoment (cyklister, springande barn, andra hundar). Det ska jag fortsätta med, styrkt av Ulricas ord.

Jag har också köpt ett par knallgula hörselkåpor som jag ska ha på mig när jag är på jobbet. För att freda min arbetsmiljö - det är ett jävla babblande bara några meter från mig. Den knallgula färgen på kåporna ska signalera ”låt mig jobba i fred”. Jag ska också prova några av Ulricas andra tips, tex sitta på en stol och bara glo 20 min/dag. En enorm utmaning. Jag får nog börja med 5 min och utöka efterhand. Kanske 3 min första gångerna.

Jag brukar ju skämtsamt säga att när jag är helt slut i skallen så skulle jag behöva sitta på en stol och fånglo en hel dag. Jag är nog inte helt ute och cyklar, men en hel dag känns övermäktigt. Kanske kan man skapa sig en tyst retreat på hemmaplan på annat sätt? Får suga på den karamellen lite. Det är ju just rastlösheten man behöver övermanna. Märka att man överlever.

Kram 🐘

@Axianne Tack för ett fint, öppenhjärtigt och ärligt inlägg❤️ Har ibland tänkt på pension pga min utmattning och mitt arbete men känner att jag är inte färdig ännu med mitt yrkesverksamma liv. Tack för att du berättade om ditt arbete.

Jag är troligtvis i din ålder jag är iaf Tommy Nilssons ålder. Började dricka vid 47, 48-års ålder tom 60 år. Har varit nykter i 1,5 år. De två sista åren var jag dödligt trött på alkoholen men jag drack ändå…beroendet är starkt. En dag var jag bara ”där”…kapitulerade…ville ju leva..och idag lever jag! Det är ju många mestadels män i ca 30-40-årsåldern som berättar om sin uppväxt med kriminalitet och alkohol/droger och vägen ur denna destruktivitet. Jag tänker att det finns ett stort mörkertal bland i synnerhet kvinnor i 50-60-årsåldern. Jag skulle gärna vilja berätta om min historia för att öppna upp, för att slippa skammen mm. Skammen tror jag är den som bidrar t att många inte berättar..och man fortsätter med sitt missbruk…i sin ensamhet.

Kram🌺

@Se klart Tumhållning som metod för att detta är en väldigt otillförlitlig metod, håller med om det 😊.
Jag är glad att det idag gått 21 dagar, alltså 3 veckor. Suget är inte kvar längre men jag har mycket erfarenhet av hur lätt det är att starta igen. Bakfylla och ångest håller mig ifrån. Man ser ju undan för undan att hyn blir finare och tankarna blir lite mer fokuserade. Men det är ju bara i början än så länge och jag kan förnimma det också, har ju inte fått tillbaka full kapacitet än så länge. Det dröjer några månader och jag längtar dit. Man har något att se fram emot, vi kan kalla det ett delmål.

Det är så skönt att vakna nykter, att inte behöva ens tänka på vad jag gjorde i går kväll, luktar jag alkohol, kan jag köra bil, hur mycket blev det igår? Trist, ångestframkallande frågor. Eländes elände.

@Tusselina Jag känner väl igen det där med mjuk och snäll man som är "värd att älska". Problemet som jag upplevde det var att vissa män har bristande förmåga att ta hand om sin egen hälsa, vad det nu beror på - i mitt ex' fall var det helt klart machonormer och en ovilja att visa svaghet, oavsett hur tydligt det var för alla andra att han inte mådde bra. Han skröt om att han aldrig sökte hjälp utan han hanterade jobbiga saker "som en man".
Att jag accepterade det är obegripligt men jag var väldigt förälskad. Precis som du bad jag att han skulle söka hjälp, erbjöd mig att följa med. Vi pratade mycket om hans mående. Inget hjälpte. Han saknade sjukdomsinsikt.
Förstår din sambo att han behöver hjälp, både för alkoholen och för vad det låter som, sin depression? Förstår han att er relation tar stryk av att han beter sig illa? Vad vill du göra för din egen del? Missbruk är ofta progressivt till sin natur och dricker han mycket nu, och söker inte hjälp, är det en stor risk att det bara blir värre. Har du sökt hjälp för egen del (utöver här då)?

Hej,

Jag är en 30ish kvinna som har slutat med alkohol. Jag skulle gärna vilja ha hjälp och stöttning här. Jag tror att det är bra för mig att skriva ner vad som pågår med min hjärna och kropp under den här resan och även att känna mig mindre ensam. Jag vill inte må såhär. Jag kommer dö om jag fortsätter.

Extrema saker har händer när jag dricker och det har bara eskalerat. För några veckor sedan hamnade jag på Beroendeakuten. Jag blåste 2,07. Jag kan säga att där vill jag INTE hamna igen. Det var inte direkt roligt. Dom tar ens saker och kastar in en i ett rum med andra fulla och höga personer. Sen får du vänta tills du har nyktrat till och blir utsläppt. Det kändes som ett fängelse.

Andra saker som har hänt är att jag möter upp med män som inte är bra för mig. Har blivit utsatt för våld – både sexuellt och fysiskt.

Jag har försökt ta livet av mig en gång. Tur att jag inte lyckades.
Och jag har även skurit mig själv.

Jag hoppas att det här är okej att skriva. Jag har även varit (är?) beroende av andra droger såsom kokain, ecstacy och benzos (i viss mån). Men alkoholen är den värsta enligt mig. Men dom går hand i hand med hur jag inte kan kontrollera mig.

Jag har psykoanalyserat mig själv och mitt självhat (varför hatar jag mig själv så?) är en stor del i både alkohol, droger, sex och självskadebeteende.

Nu går jag till en mottagning och tar Antabus två ggr i veckan. Jag var skeptisk först men det har hjälpt mig. Jag behöver inte medla med mig själv. Jag FÅR inte dricka – då blir jag allvarligt sjuk.

Nu har jag varit alkoholfri i 10 dagar :)

@Sattva Tack för att du tittade in❤️

Så skönt det var när jag vaknade för att inse att jag drömt! Jag skulle på någon fest till vilken jag tydligen var tvungen att köpa alkohol till. Plockade till mig öl och vin. Försökte undvika två anställda samt att jag hörde min kuratorskollega som pratade väldigt högt. Hela tiden kunde jag höra en röst inom mig som sa…drick inte det där då är du på ruta ett igen…du har ju varit nykter i snart 1,5 år…Men så vaknade jag! Nykter! Ingen längtan att dricka alkohol! Så jäkla skönt!!

Kom hem igår sen eftermiddag efter vår tur t Österlen. Det var ömsom regn och ömsom sol. Bodde i en jättefin stuga som vi hyrt via airbnb. Såg havet fr stugan. Låg bara på andra sidan vägen. Min man badade men för mig var det för mycket sten och för kallt. Hälsade på några kusiner. Skulle berätta om den utredning jag har gjort och om den gen jag bär på som finns på Mammas sida. Jag behöver inte berätta men jag skulle inte kunna bära på denna vetskap om denna gen utan att mina kusiner, kusinbarn får kännedom om den.

Vår dotter var med och hon är verkligen inte till ngt besvär i synnerhet inte i det tillstånd som hon är i nu. Men jag märker ändå hur jag anpassar mig på ngt vis dvs jag vill att allt ska vara bra för henne. Innan vi åkte sa hon att hon ville inte följa med t mina kusiner utan stanna i stugan vilket var ok men ändå tyckte jag att det var svårt. Det blev även väldigt tydligt för mig att vissa saker handlar inte om oro utan att jag är traumatiserad. Jag visste med mitt förnuft att vår dotter skulle inte dra iväg när min man och jag åkte t mina kusiner men min hjärna spelar mig ett spratt och tänker…hon kanske drar. Ska prata om detta m min terapeut. Min dotter pratar även om hur hon mår, att hon inte känner ngt…att när hon var manisk då kände hon iaf. Vissa saker som hänt när hon var psykotisk tror hon fortfarande är sanna. Saker som låter högst overkliga. Jag sa t henne att hennes upplevelse kan vara så stark att den känns som den har hänt. Jag tycker vuxenpsykiatrin kunde vara ett mycket bättre stöd för henne. Hursomhelst det var gott att hon var med att hon fick miljöombyte. Det var skönt för min man och för mig men väldigt skönt att komma hem igen. Det är lätt att när man har semester att man glömmer utmattningen mm. Tänker inte på hur påfrestande att det kan vara med två personer så nära dygnet runt i flera dagar fast det är mina allra närmaste. Tänker på er här på forumet som ofta har huset fullt med både barn och barnbarn även om det är glädjefyllt så tar det energi. Tänker även på er som har andra gäster i huset. Det ger energi men även tar vilket är viktigt att ta med i beräkningen när man planerar vad man ska göra. Men nu blir det lite kaffe och därefter träning.

Kram🥰🤗

PS Skrev fel 0,41 ska det vara om jag räknar på den icke helnyktra perioden DS

God morgon ☀️
Dags att göra upp med måndagen. En tveeggad känsla. Jag gjorde slut med jobbet i fredags. Sa upp mig. Trodde jag skulle hinna haffa chefen från förra veckan men det slutade med att jag fick maila min chef. Tittade på mailet. Tryckte SÄND - så var det gjort. En sten 🪨 lyfte från mitt bröst. Jag har visserligen inget nytt jobb än - men det löser sig.

Jag fortsätter min nollningssvit 0️⃣ Idag är det 100 dagar i kalendern - men jag hade 30 dagar nykter innan AH så...130 dagar måttlig (60 helnykter i början) måste räkna på det här ☺️
29 glas ... alltså TJUGONIO. Det låter så mycket 🤔 Men det blir 0,22 glas/dag om jag räknar på hela perioden och 0,26 glas/dag om jag räknar bort den helnyktra tiden.

Alltså BAM! 💥 Var jag blir stolt över mig själv. Känner att jag bevisat för mig själv (andra får tala för sig själv) att det går att bryta en osund vana. Skön känsla! 🥰

Det betyder inte att jag lägger mig på rygg nu och flyter med strömmen. Nej jag måste givetvis arbeta på det här - på mig själv - så att jag inte glömmer hur lätt det kan vara att halka ner i diket. Aldrig släppa garden.

Nu..ut i produktionen.
🩵

God morgon ☕️
Dags att skaka liv i gumkroppen & få nåt gjort före jobbet. Det blir en 0️⃣ för mig idag.
🩵

Sommaren är som bäst just nu. Jag har semester och en hel månad av ledighet framför mig. Mycket välförtjänt om jag ska vara lite självgod, för fan vad jag har jobbat mycket. Det har varit tuffa tider under inflationskrisen som alla vet. På mitt företag där jag ju gjort lite av en snabbkarriär på ålderns höst, har man sagt upp nästan 40% av personalstyrkan. Men jag är kvar, lite nyckelperson som jag nu blivit. Det känns tryggt och fint. Det är med nya insikter jag tar min efterlängtade semester och jag kan verkligen koppla av och njuta nu.

För de som minns mina första inlägg här för snart tre år sedan, så var jag nära att ge upp och söka pension när jag otippat fick jobb på gamla meriter. Jag var helt nynykter och tveksam till om jag skulle kunna klara av arbetsuppgifterna om jag ens fick jobbet. Det blev en roll där jag fick bevisa, inte minst för mig själv, att jag är bra på det jag gör och att jag klarar mycket mer än vad jag någonsin trott. Ett jobb där jag insåg min kapacitet som nykter och förstod att alla år när jag tidigare tyckt att jag presterat ganska bra på alkohol har varit en stor lögn.

Jag är fullkomligt övertygad om att jag hade gjort så mycket mer av mitt liv om jag i stället varit nykter under min yrkesbana. Trots mitt ständiga skåpsupande gjorde jag ju karriär redan som ung men trodde att jag behövde dricka för att klara av pressen både i yrket och i vardagen. Jag var fullkomligt övertygad om att jag inte skulle kunna ta mig igenom en enda dag utan stöd av alkoholen. Drickandet var min befrielse och belöning när stressen tog över. Så jag drack mig igenom mina yrkesverksamma år i tron att det fungerade eftersom jag ju hela tiden lyckades bli befordrad och ta steg efter steg i yrkeslivet.
Tills det sprack.

Som vi alla vet är sjukdomen progressiv. Jag kunde aldrig hålla mig på en konstant nivå. Om jag "bara" druckit som jag gjorde när jag var runt 30 hade det kanske hållit, men så gör ingen alkoholist. Man ökar dosen, och det gjorde jag. När jag var runt 50 år började mitt liv rämna och som jag tidigare berättat så blev min alkoholism avslöjad. Jag började min resa i behandlingsträsket och de åren var på många sätt mer smärtsamma än något annat. Påtvingad nykterhet och oräkneliga försök att sluta dricka ledde bara till återfall efter återfall. Jag förlorade jobb efter jobb och mitt liv var på väg att ta slut. Det var ett totalt kaos av arbetslöshet, ekonomisk kris, förnedring, ångest och utanförskap. Jag nådde min botten. Utblottad, försupen, föråldrad, ensam och vid randen av stupet.

Idag är jag, precis som för några år sedan, så otroligt tacksam för att jag hittade min väg ur detta. Jag kan fortfarande inte ge någon förklaring till hur jag efter så många års supande kunde bli nykter, jag kan bara tacka Gud för att det blev så. Kanske var det för att jag lade mig helt platt, slutade fejka önskan att bli nykter och verkligen kände ur botten av mitt hjärta att jag aldrig vill dricka mer. När jag till slut var på gränsen till att supa ihjäl mig var min livsvilja troligen större än flaskans kraft. Till slut.

När TV:n visade Allsång på Skansens repris i morse såg jag Tommy Nilsson sjunga. Det var vad som egentligen fick mig att göra ett inlägg idag. Han hör till min generation och fått ta mycket skit för sitt supande. Skillnaden är att han varit offentlig person och fått ta förnedringen i media. Mobilkameror har filmat hans snedsteg, reportrar har gottat sig i hans elände, men han har kommit tillbaks verkar det som. Jag blir glad när jag ser en annan alkoholist som vänt sitt liv. Jag vet inte hans status vad gäller supandet idag, men vet att han varit illa ute.

Det värmer mitt hjärta när olycksbröder/systrar visar att de fortfarande står upp. Jag blir uppmuntrad när jag ser kända människor, såsom Suzanne Reuter, Björn Ulvaéus, Mikael Persbrandt eller Lars Lerin visa att de klarat sig ur skiten. Om jag varit känd hade jag också gått ut öppet om jag vetat att det kunnat stötta eller hjälpa en enda person. Kanske kan jag en dag skriva en bok om vad jag upplevt och därigenom kunna inspirera. Det vore en dröm och något jag önskar att få tid med. Men det blir en annan dag. Just nu ska jag bara njuta av min semester.

Önskar er alla en helt underbar sommar!
🌻🌻🌻

@sorgsen72 Usch! Jag hatar att packa upp! Det är som när jag har tvättstugan. Sorterar, tvättar, hänger, viker & stoppar i påsar tillbaka till lgh - DÄR tar det stopp. Jag hatar att lägga in i garderober & lådor. Det är såååååå konstigt. Varför??? 😂🤷🏼‍♀️🩵

@sorgsen72 Tack 🙏🏼🥰
Små steg leder också framåt och det är ju ingen tävling. Alla har sin resa 🙏🏼
Ja vi får se hur den här veckan utvecklar sig.

🤷🏼‍♀️🩵

@Påvägmothälsa Åh.. jag förstår precis. Har haft det liknande i mitt liv. Nuvarande "barn" var ju alla nästan myndiga när vi träffades så 🤷🏼‍♀️ det blev vad det blev = allt från superbra till bra liksom. Jag kan däremot tycka att min man blir lite "mjäkig" med ett av dem. Men det är inte min sak.

Hoppas veckan och dess inledande tankar kan sätta ribban för resten av sommaren 🙏🏼 Själv ska jag strax bege mig till mitt blivande fd jobb. Lite av en klump i magen. 🪨

Hoppas du får en fin dag 🩵

@Sattva Ja, man kan inte annat säga att du verkligen får jobba med processer…hur hantera olika relationer…med dotter…med make. Inte alltid enkelt men du har bra stöd av din terapeut samt att vara lyhörd till dig själv…att våga även om det kan kännas obekvämt.

Kollade in din länk. Intressant. Jag följer Johannes Cullberg på instagram. Säger många intressanta och viktiga saker om bla mat/livsmedel, socker, processad mat och vikt.

Ha det fint🌺Kram🥰

Godmorgon och grattis tlll två månader, inte klokt så bra ☀️
Jag känner igen ca 100% av dina reflektioner men tro mig, detta ändras över tid. Även oron- som kan ha en mängd olika orsaker- varav alkoholintag är en- brukar ge sig så småningom.
Men sen kommer livet och pockar på, både med bra saker och sånt man kanske måste ta tag i på djupet. Det bästa är att det inte finns någon specifik tid för när detta måste göras- man får ta det pö om pö.
Det enda som är bortom förhandling är att inte dricka det där första glaset, men det fixar du. Njut av det som finns nära och sm pockar på uppmärksamhet, ibland lite blygsamt. Heja!

@roppåhjälp Hej 👋🏼 Åh så skönt att höra från dig! Jag förstår att du har fullt upp men du förstår säkert att jag blir lite "orolig" att du halkat ner i diket igen. Det var bara det. Ingen stress. Ha en härlig sommar & vi hörs när vi hörs 🩵