skrev Flarran i Promillebikt

Det är mörkt, det är natt, det regnar och det smattrar dystert mot köksfönstret när jag sitter här ensam i köket och undrar vad det är för mening med allt. Sommar är det, men det kunde lika gärna varit höst känns det som nu. Var är solen och värmen som man hoppats på skulle infinna sig inom en på riktigt så att säga. Nykter det är jag, ingen alkohol finns i huset och det är väl bra det, i en deppig stund som denna. För annars hade nog en burk eller flaska öppnats.

Börjar kunna det det här nu. Tänker inte så värst positivt nu, det känns mest som att allt bara går runt och att allt bara står och stampar på samma plats. Tittar tillbaka på mina knepiga inlägg som skrivits här på forumet och förundras lite över min envishet i att vara nykter. Viljan till förbättring finns, men motivationen sviktar nu rejält, det känns rätt så meningslöst alltihop. Har då varit öppen och berättat sånt som väl kanske inte skulle ha sagts över huvud taget.

Men vem bryr sig väl om det. För om hundra år eller säkert bra mycket kortare tid än så är det väl ingen som minns att man ens funnits och kämpat liksom. Tung stund denna, men det är ju inget nytt för en tänkande nedstämd orkeslös dystymiker som mig. Hopplöshet är den känsla jag känner nu. Motvind och uppförsbacke brukade jag säga att allt kändes som för det mesta till min gamla kloka morsa när hon fanns som ett litet stöd en gång för länge sedan.

Kanske är sinnet lite ljusare om nån timme, kanske blir det bättre om en stund, men nog känns det som att man kan det här nu. Många ord om väl ingenting alls egentligen har formats till meningar som väl få är det minsta genuint intresserad av vilket väl är rätt så förståeligt liksom. Öppnade just köksfönstret och kände en kall och rå vind och tänkte att man kanske skulle ta och ta en vandring ut i det tomma mörkret för att kanske genom detta kunna skingra lite mörka och uppgivna tankar.

Men vem vet var man hamnar om man bara går rakt fram i en stund som denna. Det är inte lätt att vara människa alla gånger. Tar nu och stänger av min dator och säger god natt rakt ut i det tomma för mig själv. Ha det gott och kämpa på är egna ord som liksom ekar tomt i mitt huvud nu när hösten inte känns så värst långt borta.

Det är inte konstigt att man har druckit alkohol i olika former på det destruktiva sätt som man gjort så många gånger. Men det gav väl egentligen ingenting det heller. Halmstrån och glimtar av ljus och lycka har man har man då famlat efter så många gånger. Nu känns det mörkt, men det är ju inget nytt alltså. Börjar nog kunna det här nu som sagt var.

Kämpa på mina vänner!


skrev Varafrisk i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Amanda L Tack! Skickar en kram tillbaka❤️

@Vinäger Tack för att du tittade in❤️

När vi var i Skåne förra veckan träffade jag några kusiner som jag informerade om den cancergen jag bär på. Gav dem en kopia på brevet som en överläkare skrivit gällande genen mm. Idag har jag skrivit brev till ytterligare några kusiner och en brorson (som jag inte har kontakt med), brev som jag ska posta imorgon. Jag behövde inte men jag har informerat kusiner på mammas sida om denna ärftliga cancergen.

Har läst om tankar kring pension här på forumet och även om att man skriver inte lika ofta här på forumet efter en tids nykterhet. Jag skriver ju tämligen regelbundet här på forumet, jobbar så sakteliga med tolvstegsprogrammet och går kanske ett par gånger i månaden på möten.

I januari är det 20 år sedan jag var färdig socionom. Jag har alltid tänkt att jag ska arbeta länge eftersom jag utbildade mig sent dessutom kände jag att behövde det för ekonomin. Jag vet att jag kommer inte få ngn hög pension med tanke på hur mitt liv har sett ut. Under våren har jag känt att ibland har jag velat gå i pension tidigare eller sluta direkt. Nu när jag mår bättre vet jag att jag vill inte sluta jobba nu el gå i pension att tankarna föddes berodde mycket på mitt jobb/min chef.
Jag känner att jag har mycket kvar att ge även om jag inte har det fullt ut nu. Om man får vara frisk så blir pensionärslivet väldigt långt. Jag tänker att det är skillnad på att vara pensionär och att vara ledig. Min man är 69 år och jobbar fortfarande. De två senaste åren har han jobbat fyra dagar/veckan och efter semestern blir det tre dagar/veckan. Han hade matstrupscancer när han var 60 år. Sjukskriven ca nio, tio månader efter det fick han ett nytt arbete inom ett nytt område. Vad jag vill säga med detta är att pensionärslivet kan säkert vara helt fantastiskt för många medan det för andra är mycket svårare. Jag tänker utan att veta att det handlar om vem man är, om man har familj och vänner, intresse och en god ekonomi. Jag ska t banken i augusti så då får jag veta lite mer hur det ser ut ekonomiskt.

Jag har ibland känt mig lite udda på forumet eftersom jag skrev under så lång tid utan att bli nykter. Jag har dessutom deltagit i en behandling med eftervård inom öppenvården som varade under ca ett år med tolvstegsprogrammet som grund. Jag har inte varit skeptisk till programmet i synnerhet inte när det används världen över och många blir nyktra genom programmet. För mig har inte programmet haft den betydelse som jag märker att det har för en del andra. Men nu när jag är på steg sju så så blir det mer hjälpsamt och jag är väldigt nyfiken på vad som kommer hända efter steg 12. Vad har programmet betytt för mig? Jag tänker att jag kommer nog fortsätta att ha kontakt med forumet samt gå på möten lite då och då. Tänker att det är viktigt att inte glömma samt ge vidare t nya. En av behandlarna hade varit nykter i 26 år men gick fortfarande på möten. Han hade sett många ta återfall. Jag har också mött personer som tagit återfall trots lång nykterhet därför tänker jag att det är viktigt med kontakten för mig. På söndag kommer jag gå på möte för då kommer jag få medalj (nyckelring).

Godnatt😴


skrev hsp-metal i På liv och död

@Ivany Vad starkt av dig att ta tag i det här. Och bra att du inte väntar längre, för det kan bara bli värre. Att vara beroende av droger, oavsett om det är alkohol eller narkotika, är starkt sammankopplat med dålig självkänsla. Därför tänker jag att en hel del kommer att lösa sig för dig så länge du håller dig nykter. Men sedan är det också viktigt att man kan få rätt stöd och hjälp. Jag känner flera personer som tagit antabus för att "komma till rätta med problemet" för att en tid senare lyckas dricka sig igenom det också. Det är toppen att du har börjat skriva här, och kanske borde du också fundera på att gå på ett AA- eller NA-möte. Det känns läskigt i början men faktum är att många blir hjälpta av det. Bor du i en stor stad finns det ju många olika typer av möten att gå på också så man kan testa sig fram och se vad som passar bäst. Du är stark som erkänner dina problem och som vill ta tag i det, glöm inte det!


skrev hsp-metal i Det gick åt helvete. Igen.

@vår2022 Jag blir alltid så peppad när jag läser dina inlägg. Nu har det gått en månad sedan jag tog mitt återfall. Jag blev nästan chockad över hur snabbt tiden har gått. Det har varit enkelt att hålla sig ifrån alkohol trots att det funnits i min närhet väldigt ofta.

Samtidigt måste jag vara helt ärlig och säga att ju längre tiden har gått så har jag haft lättare att inte se så allvarligt på mitt drickande. Och det är väl ungefär så det brukar vara. Därför är det skönt att logga in här och läsa det man har skrivit tidigare och påminna sig själv.

Det är absolut inte så att jag ens varit i närheten av att fundera på att ta en öl men jag tror att det gäller att hela tiden försöka ha en inre och levande diskussion om beroendet så att man inte trillar dit igen. Det är nog väldigt vanligt.

Semestern rullar på och om ett tag ska jag åka utomlands. Det ska bli skönt, även om det är lite nervigt med första resan utan alkohol sedan jag var tonåring. Nåväl - det är väl egentligen en lyx att få åka bort och veta att jag kommer vara nykter. Det andra är mest lite brus.

Sov gott vänner!


skrev Påvägmothälsa i Nu är det dags

Andra kvällen hemma efter ledighet. Bra dag men fullpackad med aktiviteter på och utanför jobbet. Dödstrött. Drack ingen alkohol, trots att vi hade gäster på middag 😊


skrev Carisie i Loggbok över nya farvatten M/S Carisie

Kvällsavstämning ✅
Åter sänker sig mörkret över hustaken. Det regnar lite och doftar friskt. Jag lämnar in dagens nolla 0️⃣ för besiktning men vågar lova att den är intakt.

Det ska bli så skönt när den här sommaren och alla dess kvällspass är över. Ytterligare kollegor har sagt upp sig. Känns skönt och det späder på tanken att jag gjort rätt.

Nu ska jag sova. Arbetsintervju imorgon 🤞🏼

🩵


skrev Carisie i Kaffestugan

@Påvägmothälsa Tack 🙏🏼 Ja det har stötts och blötts sen i januari. NU var det dags
🩵


skrev Carisie i Självdestruktiv beteende?

@booktok Hej igen 👋🏼 Självhjälpsprogrammet är jättebra! Man får liksom jobba med sig själv. Jag tycker AA verkar bra också. Vi är ju alla olika.

Lyssna på "En beroendepodd" finns bla på Spotify. Det finns några avsnitt som ligger mig varmt om hjärtat även om några av dem handlar om tyngre missbruk.
68 Markus Enochsson
103 DJ Pamela
163 Droganvändningen i Stockholm och Markus på Lofoten
168 Hanna Hellquist
174 Fredrik Granberg

Sen vill jag rekommendera Lerin på Lofoten på SVT. Den handlar mycket om just tillfrisknandet.

🩵


skrev Vinäger i Det är aldrig försent

@Sattva Har sällan skrivit hos dig, men nu läst en del angående dina familjerelationer. Måste ha varit en riktigt tuff tid. Är imponerad över hur du tar dig framåt i små men beslutsamma steg. Ditt kloka resonemang kring det hela har säkert hjälpt dig att komma så här långt.

Kände att jag ville säga det och önska dig lycka till i framtiden - vilka vägar du än väljer. 🥰

Kram


skrev Vinäger i Amanda L

@Amanda L Ditt inlägg hade passat i min tråd, skrivet av mig då, förstås.
Vill dock helst inte lämna forumet helt - inte av oro för återfall, men för att ändå läsa alla kloka diskussioner i Det vidare livet. Jag gillar tankarna, men är här för sällan för att hinna vara med och bidra.

Var och en gör som det passar. Självklart. Lycka till framöver oavsett vilka val du gör i livet. 🥰

Kram kram


skrev Åsa M i Tog snacket igår

@Anna123123 planer gick inte att göra med mitt ex, för han både förnekade att han var sjuk och vägrade att ta emot hjälp. Men någonstans inombords visste han ju att han var alkoholist och att han hade ett återfall. Jag tror bara inte han reflekterade över VARFÖR han hade det. Svårt att hantera...
Min plan formades genom att jag fick stöd här och tipset att prata med hans chef. Det satte bollen i rullning. Han respekterar sin chef enormt mycket. Efter sjukskrivning, sjukhusvård, omplacering, arbetsträning osv kan vi konstatera att han har lång väg kvar. Tre år har gått nu, närapå. Tror att en av nycklarna var att jag försvann ur ekvationen som tjatande anhörig och att han fick ta eget ansvar gentemot sin chef.


skrev Carisie i Loggbok över nya farvatten M/S Carisie

@Vinäger Åh vilka fina ord ❤️ Tack! 🙏🏼 Nu gjorde du min kväll magiskt bra 🥰
Jag är här för jag kan ju inte skriva på "alkoholfritt" det misstaget har jag redan gjort en gång 😅 Fick smisk på fingrarna direkt. Så ja.. jag hänger här och är så gott som alkoholfri iaf 🎈

Nu kommer jag att möta John Blund med ett leende 🙂 Ha en fin kväll
🩵


skrev danisa i Behöver mer stöd

Hej
Livet har så mycket att ge. Jag är full av energi och vaknar nyfiken varje dag. Lofvas bra att det finns stöd att få. Är inne här en sund varje kväll. Det ger mig kraft till en dag till.
Vi fixar det tillsammans.


skrev Vinäger i Återfall

@aeromagnus Underbart med nykter semester. Så mycket mer man hinner uppleva. Älskar att bila söderöver, blir aldrig långtråkigt.

Ha en fortsatt fin semester! 🥰

Kram


skrev Lisbro i Sambons drickande

Hej 3nja!

Tack för att du beskrev hur ni har det. Jag vet inte vad du ska göra, men jag ville bara säga att jag känner igen mig i väldigt mycket av det du skriver. Det har pågått i många år, och jag känner mig väldigt ensam i vår situation. Han slutar dricka ibland, och då får jag nytt hopp, som sedan grusas igen och igen. Han har använt Antabus många gånger, men av nån anledning slutar han alltid ta den och så blir det samma visa igen. Nu har han somnat på soffan redan vid halv 9, regnet strilar ner, och jag känner mig hjälplös och alldeles slut😔
Har din man testat antabus nån gång? Hur har det funkat för honom?

Mvh LisBro


skrev Vinäger i Loggbok över nya farvatten M/S Carisie

@Carisie Så det är här du håller till. 😅 Läser sällan måttlighetssidan numera. Ser ditt namn och din pepp hos så många, så ville bara hitta dig och berätta att du är fantastisk på att just peppa. 😍 Aldrig döma, ofta ge klok respons och med hjärtat på rätta stället sprida glädje mitt i allt det jobbiga. Du gör skillnad. ❤️

Kram kram


skrev Lora i Alkoholfri snarare än sjuk

Självkänsla är avgörande för att skapa inre harmoni. Det är jag övertygad om. Att följa sin egen inre röst och tro på sin förmåga är central, särskilt för den som tar sig ur ett missbruk. Under tuffa tider har jag insett att det viktigaste är att behålla självförtroendet, vilket fungerar som en ledstjärna och en drivkraft i rätt riktning. Det är denna övertygelse som gör att jag inte tror att jag kommer få återfall. Jag tror på mig själv och lyssnar till mig själv. Detta går fått mig att bibehålla fokus på mitt mål. Ett lyckligt liv i harmoni med min familj.

För att stärka min självkänsla öppnar jag upp för mina inre känslor och ger varje känsla sin egen plats utan att döma. Genom att tillåta en konstruktiv debatt med mig själv om hur jag bör agera för att återfå inre harmoni, skapar jag en trygg miljö där jag kan växa och lära känna mig själv bättre. Denna process hjälper mig att återta kontrollen över mitt liv, något som kändes som att det togs ifrån mig när socialtjänsten kom in och beskrev hur de kunde hjälpa mig utan att lyssna på hur jag såg på problemen.

Jag är övertygad om att jag kan leva ett liv fritt från missbruk. Jag vill inte längre låta andra definiera mig eller mina problem. Istället vill jag lära känna mig själv och fatta trygga, sunda beslut för min egen utveckling och mitt liv. Genom att tro på min egen förmåga och utmana mig själv till en sund utveckling, bygger jag en stabil grund för ett liv i balans och frihet från missbruk.

Det är därför jag nu återtar kontrollen över mitt liv och min valda riktning. I denna är jag nu fullständigt övertygad om att jag inte har problem att ta en liten likör eller ett glas champagne. Så länge jag lyssnar till min inre röst och tror på mig själv är jag fullständigt övertygad om att jag kommer klara i princip vad som helst.

Allt är möjligt. Det är min grundinställning och har nog alltid varit. Även om vägen dit inte alltid är rak. Det är framförallt den egna fantasin som sätter begränsningar kring vad som är möjligt än hindren i sig. Därför blir självförtroende och självkänsla centrala begrepp för att möjliggöra ett lyckligt liv i harmoni. Är dessa negativa stryper man egen kreativitet och fantasi. Börjar paddla bakåt istället för framåt. Tidigare erfarenhet är viktiga erfarenheter och vägvisare för vad vi gillar och behöver bara vi vågar lyssna och lära av vår egen inre röst 🤗.


skrev Vinäger i Blenda går vidare i livet

@Blenda Finaste Blenda! ❤️

Mitt i allt det jobbiga resonerar du klokt och tar vad som verkar vara helt rätta beslut. Önskar att vi inte var anonyma, då hade jag visat att riktiga vänner finns kvar, trots några veckors tystnad.

Ser fram emot en uppdatering längre fram för att höra hur det gått.

Önskar sååå att du snart får må bättre och att livet blir lite snällare mot dig. ❤️

Många varma kramar till dig


skrev Vinäger i Hög på min egen förmåga.

@Amanda igen... ❤️ Det kommer att ordna sig. På något sätt. Det måste det.

Kramar i massor till dig


skrev Vinäger i Min värderade riktning

@vår2022 Intressanta tankar som alltid från dig, nu senast om barnen. Har en massa goa ungar som är vuxna för längesedan och vet ju att de sett mig berusad på fest då och då, främst från de yngres övre tonår. Inga skandaler, men ändå... Oftast glad och alldeles för högljudd. Jobbigt att tänka på, men går inte att göras ogjort. Vet också att de pratat om det sinsemellan, att jag druckit för mycket ibland.

Fick ofta alkohol i present när de kom så det tolkar jag som att det ändå inte var alltför hemskt - för dem alltså. Hur mycket jag än skäms av att tänka på det, hjälper det ju inte om jag inte pratar om det. Vilket jag inte gör.

De är dock imponerade av att vi närmar oss två års A-uppehåll. Självklart dricks det mindre vid alla våra sammankomster då vi inte håller oss längst fram och plockar fram eller fyller på.

Vi har en god kontakt och jag tänker att det kan ligga som en grund för att det aldrig blev en otrygghet. Just nu finns inget behov av att prata om det som varit, men vem vet hur det blir framöver. Ibland är jag sugen på att berätta hur det verkligen var, för det vet de inte ett dugg om.

Nu blev det mycket om mig även i din tråd, men orden bara kom.

Du är en härlig inspiratör och klok så det räcker och blir över. 🥰 Tack!

Kram kram


skrev Vinäger i Framåt

@Geggan Vad klokt du resonerar. Så viktigt att vara lyhörd inför sin ork.

Ha en fantastisk sommar! 🥰

Kram kram


skrev Vinäger i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Varafrisk Du kommer att fixa det här också. ❤️ Tror också på motion som medicin och att bara göra. Inte fundera eller vela, bara göra. Lättare sagt än gjort, jag vet, men ibland det enda som kan hjälpa.

Hoppas att du hittar svar på de grubblerier du behöver och att du kan släppa de andra.

Många kramar till dig. 🥰 Du vet ju, kunde vi klara att sluta med alkoholen efter alla år, kan vi klara det mesta.