Senaste kommentarerna i forumet

@Sattva Ja, man kan inte annat säga att du verkligen får jobba med processer…hur hantera olika relationer…med dotter…med make. Inte alltid enkelt men du har bra stöd av din terapeut samt att vara lyhörd till dig själv…att våga även om det kan kännas obekvämt.

Kollade in din länk. Intressant. Jag följer Johannes Cullberg på instagram. Säger många intressanta och viktiga saker om bla mat/livsmedel, socker, processad mat och vikt.

Ha det fint🌺Kram🥰

Godmorgon och grattis tlll två månader, inte klokt så bra ☀️
Jag känner igen ca 100% av dina reflektioner men tro mig, detta ändras över tid. Även oron- som kan ha en mängd olika orsaker- varav alkoholintag är en- brukar ge sig så småningom.
Men sen kommer livet och pockar på, både med bra saker och sånt man kanske måste ta tag i på djupet. Det bästa är att det inte finns någon specifik tid för när detta måste göras- man får ta det pö om pö.
Det enda som är bortom förhandling är att inte dricka det där första glaset, men det fixar du. Njut av det som finns nära och sm pockar på uppmärksamhet, ibland lite blygsamt. Heja!

@roppåhjälp Hej 👋🏼 Åh så skönt att höra från dig! Jag förstår att du har fullt upp men du förstår säkert att jag blir lite "orolig" att du halkat ner i diket igen. Det var bara det. Ingen stress. Ha en härlig sommar & vi hörs när vi hörs 🩵

@Carisie hej jag lever… och förlåt för inaktivitet hoppas allt går bra för dig! Inser att sommaren kommer innebära mycket mindre aktivitet då jag konstant är med barnen ifall vi inte har barnvakt. Ena vaknar 06 och sista somnar efter mig. 😴

Fick en liten stund här nu där ja ville meddela dig detta. Vet att jag har ett långt inlägg ifrån dig jag inte svarat på.
Allt har även gått bra, inget smygande, har inte varit packad och har valt bort A flertalet gånger.
Inaktivitet kan ju ofta innebära att de skiter sig men de har de inte gjort. Psykologen ligger tyvärr också på hyllan just nu.

Fokus som är kvar är Jobba på självkänslan inombords och att inte dricka A bara för att sambon gör det.

Hoppas din sommar är härlig och allt går bra på jobb med patienter, du gör ett otroligt jobb!

Vi hörs igen när all ledighet och rusch lagt sig här hemma.

Och alla andra som kikat in, kämpa på! Detta är en fantastisk sida och så mycket fina människor. Något som va intressant för mig va att läsa inlägget om pavlovs hundar i självhjälpen. Det har fått mig att få upp ögonen för så mycket kring mitt A intag att mycket handlar om att det är inlärt på ett sådant sätt att man förknippar A med olika situationer

På återseende 🌸

@Tombor grymt bra jobbat! Hur kändes det dagen efter?

Ned och upp ska det stå.

Amanda,jag tänker lite på ditt inlägg.
Det påminner mig om hur jag skrev i början.
Nästan allt fokus var på mitt drickande ex och väldigt lite på mig.
Hur kan du styra om energin?
Så länge man rider på andras rygg så låter man sig dras med och upp istället för att koncentrera sig på sin egen resa.
Så var det i alla fall för mig.

Hej andra halvlek.
Javisst har vi alla orsaker till våra handlingar.
Våra beroenden eller tillkortakommanden.
Det svåra för mig är att jag knyter an så hårt.
Lägger alla ägg i en korg och överger mitt eget rede.
Jag har de sista 10 åren haft ett parallellt liv med egna intressen,vänner osv.
Men någon del av mig är beredd att överge allt detta påklistrade för att få gå in i symbios med en man.
Jag berusar mig med relationen och vad det ger mig.
Att motparten är måttligt engagerad triggar mig bara ännu mer.
Då ska jag ännu mer bevisa varför han ska välja mig.
Jag låter det inte komma till handling.
Jag stannar i min egen bubbla och tänker och känner allt det här.

Jag har nu efter många års arbete med mig själv börjat kunna reglera mig själv.
Men innerst inne är jag längst ut på trampolinen och beredd att hoppa.
Till vad?
Och varför?

Över 2 månader nykter ✅️

Nu höjs insatsen när det är dags för semester. Bara att kämpa på, inga alternativ ju.

I många avseenden är det inte ens en kamp, utan en lättnad. Jag känner att min kropp är friskare. Missar ingen tid på att vara bakfull. Slipper oroa mig för om jag luktar alkohol eller slirar med talet.

Men ibland så...ibland bränner det till. Jag kan sakna ett fint vin i kvällssolen eller till helgens mat. Men den saknaden är fullt hanterbar. Det är den där jäkla oron som vill hanteras...bara tystas lite..med alkohol. Men jag får hitta ett annat sätt. Hittills har viljan att avstå vunnit, men det har inte varit lätt. Jag tränar, städar, fixar i trädgården eller "fönstershoppar" med mobilen. Jag måste ta itu med detta på djupet. I höst kommer jag inte lika lätt kunna avleda genom att gå utomhus till exempel. Men det är nästa puckel.

Nu först tar jag mig an projekt "Nyktra semestern".

@Carisie Tack för frågan. Det grundläggande som inte klickar är nog att min partners ex aldrig lät mig bygga en bra relation när de var små. Det har varit MÅNGA turer genom åren, och kronologiskt sett är de vuxna. De senare många åren har jag fokuserat på att underlätta deras relation med min partner. Det är lättare med dottern än med sonen. Sonen är osäker och tar ut det på sin omgivning.

Tillbaka efter semestern, har haft det underbart och kopplat av ordentligt. Fyra veckor hemma väntar nu.
Vad vill jag ha för föresatser? Jag mejslar ut dem allt eftersom, men just nu tänker jag:
Inte dricka alkohol hemma, och inte ha alkohol hemma.
Det kommer en del sociala evenemang, men inte jättemånga. Jag behöver bestämma hur jag skall förhålla mig i anslutning till dem, och det behöver jag göra innan de inträffar.
De tankarna räcker för att börja arbetsveckan.

Imponerad av dig och att du håller nollan så många dagar! Jag tar små steg på samma väg men inte där än. Ha en fin vecka på jobbet.

Sovit som en stock senaste dygnet! Enda platsen på jorden där jag kan bara vara… Sitter med kaffe nu på farstukvisten och har inga planer för dagen mer än att jag ska packa upp det sista vi hade med oss. Nollan sätter jag inte men stannade hemma igår när maken åkte till grannen för en grogg eller två 😂 Sov när han kom hem och nöjd över mig själv 🙏

Sovit som en stock senaste dygnet! Enda platsen på jorden där jag kan bara vara… Sitter med kaffe nu på farstukvisten och har inga planer för dagen mer än att jag ska packa upp det sista vi hade med oss. Nollan sätter jag inte men stannade hemma igår när maken åkte till grannen för en grogg eller två 😂 Sov när han kom hem och nöjd över mig själv 🙏

Hej!
Var ett tag sedan. Jag ställde ett ultimatum och det blev nyktert i hemmet. Vilken fantastisk period! En lugnare partner, en mer lycklig partner och jag blev nykär.

Men... så åkte han på resa med kompisar och sade innan att det bara skulle bli "någon öl" och det blev många öl i flera dagar.
Han kommer hem och säger "aldrig mer", men så börjar diskussionerna 2v senare om att vi ska på någon fest och jag uttrycker att jag inte känner mig sugen. Förklarar vidare att jag inte orkar med att han blir så onykter.

Jag skäms, jag får ångest. Jag känner ingen glädje alls.

Har dividerat med mig själv från och till. Jag vet att han kan. Men så fort alkoholen kommer in i bilden igen/diskuteras kring så kryper oron, ångesten, olyckligheten och känslan av att inte alls känna samhörighet till.
Hur länge står man ut? Jag gav en chans, den togs väl emot och det blev fantastiskt och han var den jag blev kär i. Men nu då? Vafan gör jag nu?

@Ech Jag kanske inte sitter på så mycket tips. Men känner ändå att jag behöver lyfta att jag förstår din känsla kring förnekelse, erkännande, förnekelse. För en anhörig som går med förhoppning om insikt och förändring blir det en känslomässig utmattning tillslut.
Att inte kunna ha alkohol hemma & anpassa sig som att det är en själv som har missbruk, att kämpa och försöka i ensamhet, att ha ångest samtidigt som man är hoppfull. Det är tufft...

@Ullabulla I höst är det tio år sedan jag separerade från barnens pappa. Långt innan jag blev nykter. Efter det hängde jag på dejtingsajter för jämnan. Träffade flera män, blev lika besviken varje gång.

När jag blev nykter avslutade jag alla mina medlemskap på dejtingsajter. Jag insåg att det hade utvecklats till ännu ett beroende. Ett destruktivt sådant.

Nu har jag varit nykter i drygt 4,5 år. Med facit i hand inser jag att i alla mina relationer har jag nästan slagit knut på mig själv för att få det att funka. Växlat ner mina intressen, anpassat mig in absurdum.

Nu känner jag att jag klarar mig utan gubbe. Jag har skaffar mig hund som sällskap istället, när jag gör det som JAG vill göra. I en bra relation handlar det om att både ge och få, men jag tenderar att ge, ge, ge och få ytterst lite.

Nu på sistone har jag insett att det nog beror på medberoende sen barndomen. Min pappa var alkis. Jag har svårt att säga nej, vill vara alla till lags, är en typisk peoplepleaser. I nykterhetens spår har jag lärt mig att stå upp för mig själv bättre, och den resan lär fortgå länge.

Man ska aldrig säga aldrig, jag brukar skämtsamt säga att i så fall får jag snubbla över en gubbe i skogen 🤣 En gubbe som dricker varje helg, spelar golf, glor på sport eller spelar dataspel flera timmar dagligen gör sig dock inget besvär.

Kram 🐘

Kvällsavstämning ✅
Åter en dag i nollans tecken 0️⃣ Men om man kan bli passivt bakis så är jag det idag 😂 Mobbar givetvis maken - utan att han vet om det ☺️ Vill verkligen inte få honom att skämmas som kom hem på kanelen - han hade haft fantastiskt roligt och druckit en onödig GT kl 1.30 - men vad gör det när han inte varit onykter sen i midsomras och som inte druckit nåt idag. Han sköter sig fint 🙏🏼
Jag kryper till kojs nu med en podd och ser fram mot vad veckan kan komma att föra med sig 🩵

Hej Amanda,visst minns jag dig!
Kanske avslut på relationen krävs för att man ska få syn på sitt eget jag.
Så har det i alla fall varit för mig.
Den relation jag nyss avslutar har tillåtit mitt eget jag på ett bättre sätt.
Jag står mer rustad.
Om man försöker undvika frågeställningen
Om inte..
Vad händer då?
Att skala bort så många lager man kan i sin livssituation för att börja närma sig kärnan.
Vad får man syn på då.
Som både du och jag vet så finns valen där att göra.
Flaskan
Den haltande relationen.
Men så länge man lindar in sig i den trygghetskokong det är att vara kvar i sin livssituation så händer definitivt inget.

Jag sitter här nu avskalad igen,men med ett bättre utgångsläge än för 10 år sen och det är tillräckligt tufft.
Var kan du börja Amanda, vad är prio 1?

Nu är det kväll och ännu en söndag har snart gått. Var ut på balkongen en stund och satt stilla i en plaststol och kände några stänk av ett duggregn då jag drack lite alkoholfri läsk av lite ciderkaraktär. Det var en god dryck som smakade åt äpplehållet. Hade inte valt denna dryck som nåt substitut för någon form av alkohol. För har inte haft det minsta alkoholsug idag eller längtan till nån berusning.

För när jag drack och överkonsumerade alkohol som jag gjorde tidigare om åren, så var det ju mest för att liksom stänga av malande tankar och obekväma känslor av kanske otillräcklighet, hopplöshetskänsla och det att man väl var trött på att vara orkeslös, och som dystemiker som oftast även rätt så nedstämd. Men när man till sist väl har lärt sig att inget blir bättre för att man frivilligt gör sig sämre rent fysiskt, så rullar väl allt på i sin jämna takt så länge det är meningen tänker jag så här i stunden.

Hade det inte varit gråväder av höstkaraktär utan mer en känsla av ljum sommarkväll med kanske lite lagom med sol mellan några spridda moln på himlen. Då hade nog en cykeltur till en närbelägen badplats stått på en att-göra-lista kan jag tro. Men nu finns det inte ens någon stress över att göra nåt roligt. Så visst blir man väl lugnare och mer tålmodig i inställning till det mesta som helt nykter och alkoholfri om man håller fast vid denna livsstil i alla väder kan jag då säga. Det var förresten kul att du @Andrahalvlek tittade in en sväng här idag kompis.

Ha en fin kväll!

@Ullabulla Tänk att nu är vi här igen. Jag tror att du kanske minns mig även om det var ett tag sen sist.
Inte ska jag väl säga att jag är glad att se dig här men en liknande känsla infinner sig ändå när man efter så lång tid finner någon man känner igen.
Klok är du och har varit länge men man orkar inte vara klok hela tiden ju. I alla fall inte jag. Du skriver om gamla insikter man behöver ta till sig igen och jag förstår vad du menar.
Jag är kvar i mitt äktenskap och de senaste åren som gått sen jag senast var aktiv här har varit kopior på åren innan det. Visst har jag druckit mindre och perioder trott att jag har det under kontroll men min relation har trots det varit densamma. Jag har dock inte insett att den varit en så stor del av min egen beroendeproblematik som den faktiskt är. Eller jag har ju inte velat se det.
Både jag och andra här har förvånats över hur jag kan hålla mig nykter trots att min man druckit. Det är ju bara en lögn egentligen för jag har ju börjat dricka igen gång på gång. Men inte för att han genom sitt missbruk lockar mig eller väcker mitt sug. Jag tror att jag börjar förstå att det varit det enda sätt för oss att kunna umgås.
I 21 år har det varit så.
Visst hade jag en alldeles för intim relation med alkohol även innan vi träffades men då jag valde en man jag kunde ta hand om, och att han ville bli omhändertagen, valde jag bort de andra sakerna en livslång relation egentligen borde bygga på:
Att ha roligt tillsammans, att kunna utmana varandras sätt att tänka och agera, att få varandra att utvecklas och nå gemensamma mål.
Från dag ett har vi behövt alkoholen för att kunna vara detta för varandra.
Och nu när jag längtar efter detta i vår relation vägrar han att ens försöka.
Jag har skapat en man som inte klarar av att ta ett enda beslut själv. Inte stå för något. Aldrig någonsin vilja vara modig, varken för andra eller för sig själv.
Han går genom varje dag och tycker synd om sig själv för allt han aldrig fick eller gjorde eller blev. Den enda ansträngningen som innebär att gå till jobbet och på sin höjd dammsuga mitten av golvet på nedervåningen och plocka ur diskmaskinen får honom att bli så trött att han antingen måste sätta sig med sitt vin och titta på klipp på datorn eller lägga sig på soffan.
Hans ansträngningar är alltid tyngre än mina. Svårare att bära.
Vilket är mycket märkligt då han både jobbar mindre än jag, har mindre ansvar än jag och spenderar all sin lediga tid i vila.
Men jag vet att jag belönat detta beteende så länge att det är lika mycket mitt fel. Jag kan egentligen inte klandra honom för att han blivit den jag gjort honom till. En viljelös och handlingsförlamad dörrmatta.
Min läkare är en fantastisk man och givetvis tänker jag tanken att jag velat träffa någon som honom. Men det är en annan historia..
Det han säger till mig är dock väldigt viktigt för att hjälpa mig att se hur jag ska klara av att bli någorlunda frisk.
För att förklara hur min och min mans relation fungerar berättade jag för min läkare om en händelse som inträffade för ca 10 år sedan (en av många liknande ska jag säga):
Min man tog bilen till en närbelägen pub tillsammans med en kollega, detta var när vi bodde i ett annat europeiskt land, och väl där drack de båda alldeles för mycket. Min man valde ändå att köra hem och det slutar med att han kör av vägen och kraschar bilen.
Hela natten funderar jag på hur jag ska lösa situationen medan han gråter av ånger.
På morgonen har jag lösningen och jag ringer mina svärföräldrar och säger att jag sabbat bilen när jag försökte väja för en annan bilist.
Fram till min svärfar gick bort fick jag ständigt höra att jag var ett lysande exempel på att kvinnor är dåliga bilförare. Min man satt många gånger bredvid, men rörde inte en min när jag fick lyssna på de spydiga kommentarerna.
Jag sa till min läkare att detta är en av de många situationer där jag agerat likadant, jag tar på mig andras skuld därför då tror jag att jag kan styra händelseförloppet och jag har alltid tänkt att jag tål mer än andra.
Jag såg hur han blev djupt bekymrad och sa:
"Jag har undrat om du bara är för snäll men nu förstår jag att det är ett självskadebeteende du har."
Och visst är det säkert så.
Och jag vill inget hellre än att lämna honom egentligen. Jag tror det blir svårt att både fortsätta vara nykter men också få leva ett fullgott liv om jag inte gör det. Men hur?
Jag har aldrig agerat utan att ta hänsyn till andra i min omgivning och hur ska jag kunna lämna honom utan att frångå min övertygelse om att omsorg och solidaritet med dina medmänniskor är det viktigaste man måste ta med i sina beräkningar innan man handlar?
Att skilja mig från honom känns som en rakt igenom självisk handling och jag vet inte hur man gör....
Nu blev detta långt men som du själv skrev Ullabulla, det är en tråd för självrannsakan och det kan bli hur långt som helst.
Hursomhelst, kram till dig och kanske kan vi på något sätt finnas här i tråden för att slösa vår omsorg på varandra och oss själva istället för på människor som får oss att gå åt fel håll.

Vecka 51. Söndag och det höstliga vädret fortsätter. En veckas ren lättja bakom mig men jag behövde det, har gjort noll och inget utöver mina basbehov. Så skönt.
Nu har maken också klivit på semester så ensamma dagar är slut😅
Jag plöjer igenom Morden i Midsomer på SVT, har sett alla förr men dom tål att ses på igen.
Attentat mot ex-presidenten i usa inatt, så fort livet kan vända, ett par centimeter till och det hade varit adjö.

Önskar er en fin och torr söndag 🥰

@vår2022 Hej 👋🏼 Tack för stöttning och peppande ord. Jag har ett par jobb till jag sökt. Jag vet att det ordnar sig som man sitter lugnt i båten. Det enda som skulle kunna ligga mig i fatet är att jag är överkvalificerad för många "vanliga" jobb. Vilket betyder att de inte vill/kan betala vad jag begär. Jag tänker ju ute gå ner i lön när jag äntligen fått upp den 🤓

Hoppas du har en skön söndag. Jag är lite rastlös. Maken var ute och träffade en barndomskompis igår/inatt 😂 Han luktar mäskfabrik idag 😂 Han mumlade nåt om att det var synd om honom idag ... jag: "Fyll dig själv" ☺️ Jätteskönt att det inte är jag! Jätteskönt att det är över fyra månader sen jag var bakis eller full. Så fort tiden gått! Utan större besvär heller. Livet ändå 🥰

Må så gott ❤️

Tack för förståelse! Känns att vi verkligen har mycket gemensamt. Nu har jag igen ”egna” dagar vilket är underbart. Plockade massor av kantareller med syrran på morgonpromenaden. Snart blir det lugnt jobb med loungen på vinden. Fortsätta måla, mm. Lugnt väder, lite regn. Två dagar kvar tills nästa period börjar, med barn o barnbarn. Face Timade med femåringen igår, då tog hon telefonen med in i sin lilla lekgrotta och så satt vi där och myste för oss själv! Nya malvor börjar äntligen slå ut nu- rådjuren har fattat att hålla sig borta. Jag är nu mitt i mina sex veckor, tre veckor kvar. Välsignat!

@Adina98
Men du ta med dig en kompis eller släkting idag och ta grejerna😊