Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag sprungit tor, fre, sön. Tre gånger, vilket är min målsättning. Det enda mål jag har just nu - att faktiskt göra det tre gånger per vecka. Springa är för övermaga att uttrycka det, lufsa är bättre uttryckt. 20 sek lufsa, 10 sek vila en massa gånger, totalt 11 min och 50 sek. Snacka om att börja ytterst försiktigt. Men jag blir andfådd, får ont i benen och svettas.

Orkar inte ens lufsa alla inervaller. Jag tvingar inte mig själv, behöver jag längre vila så tar jag det. Men för varje gång på dessa tre ynka tillfällen så har jag tagit mig 10-20 meter längre på spåret. Att utvecklingen är så konkret mätbar på slingan är sjukt motiverande.

Jag bor tio minuters gångväg från ett elljusspår. Mina knän och fötter behöver bästa möjliga underlag. Och min hund har redan förstått vad ordet ”spring” betyder 😍 Han har slutat hoppa och härja med mig, redan efter tredje gången. Storpudlar är smarta.

Kram 🐘

@Nila
Hej.
Känner igen mig i din beskrivning.
Har också fallit tillbaka flera gånger efter månader som nykter.
Det känns ju bra ett par timmar när man dricker sedan blir det så himla tungt.
Ta hand om dig🙏

@Nila
Hej, jag skrev nyss mitt första inlägg på Alkoholhjälpen i tråden ”Nu får det vara nog”. Om jag inte misstolkar så känns du och jag ganska lika i vårat drickande.
Vill du berätta mer? Var det igår som det urartade?

Dag 1, mår inte det bästa. Kväll som totalt urartade. Jag har varit nykter i perioder på år och ibland månader.
Svårigheten är att behålla den nyktra livsstilen. Faller tillbaka och får hela tiden börja om.

Hej, jag skriver här för jag har förstört för mig själv för sista gången, jag bedrog min sambo i en minneslucka orsakad av sprit och vin.
Jag har gjort henne och mig så ledsna, vårat barn är i så pass ung ålder att barnet inte förstår något än.
Det är händelsen som fått mig att vilja skriva här.

Jag har varit inne och läst på forumet en hel del sen i fredags, det var då jag drack senast.
Jag har läst förr genom åren också, när jag legat med ångest dagen efter att ha tappat kontrollen, men ångesten släpper efter ett tag, en vit helg senare så känner jag alltid att det inte var så farligt. Ibland dricker jag inte på någon månad, ibland flera månader.
Då känner jag mig stolt, men jag har insett att det är självbedrägeri.
Jag faller nämligen alltid tillbaka, första gången jag dricker efter en vit period så brukar jag kunna hålla mig till att dricka några glas vin och någon öl. Blir knappt full på det och vaknar inte bakis dagen efter heller.
Men nästa gång så har jag med mig den känslan av att jag kan ju kontrollera mitt drickande nu. Jag tackar ja till groggar, köper min egen sprit till grillkvällen, blandar vin, sprit och öl.
Tidigare drack jag inte sprit, det var min regel, sprit gör mig till en annan person och jag tappar alltid minnet.

Så jag förstår nu att det är ett problem och att jag måste erkänna det på riktigt. Om mitt erkännande stannar vid en tanke så kommer jag alltid rättfärdiga att dricka igen.
Jag har sagt till min sambo att jag drar mig till alkoholen, att jag vill hälsa på svärföräldrar eller vänner för att jag vet att det kommer finnas alkohol där.
Jag har helt slutat dricka måttligt, jag försöker inte längre.
Däremot dricker jag inte varje dag, jag dricker på helger så att jag ska kunna sköta jobb och hushåll.

Förklaring av vanor.
Min alkoholism eller mitt riskbruk är alltså inte ett fysiskt beroende som får mig att dricka varje för att överleva vardagen, men jag går och suktar efter helgerna, längtar till att ta en öl på altanen, eller på krogen. Där och då tänker jag verkligen så, att jag bara ska ta en eller ett par öl. Men jag vet mycket väl att det aldrig stannar där, men jag låtsas inte om det innan.
I påskas fick jag ställa in en aktivitet pga att jag drack mig redlös dagen innan. Jag hade en bokad tid innan jag började dricka, sa till mig själv att dricka litegrann bara, det funkade såklart inte.
Jag kan räkna på en hand hur många gånger jag lyckats med att ”ta en öl”.

Nu kan jag inte skriva mer känner jag, det blir för uttömmande på en gång, svårt att läsa för er med.

Ställ gärna frågor, jag kan berätta mer om mig.
Eller dela med er av tips, råd, stöd.
Är det någon som känner igen sig i mitt drickande, har någon liknande vanor och problem?

Ta hand om er!

@jonas bra jobbat genom påsk och att dela med dig till andra.
När jag testade mina ”3 vita månader” 2020 så var mitt mål en vinstinn påsk- rödvin och lamm, Skagen och bubbel på trappan för att skåla in våren. Jag bestämde mig innan dess för att fortsätta vara nykter ytterligare tre månader och den påsken blev inte alls livets bästa utan stressig och fransig, hade så dålig koll på vad jag behövde för att hantera dessa stressiga folkstinna högtider.
Du frågar om vad du ska trycka i dig, och jag tänker på något vis att det är tvärtom. (Då vill jag säga att jag fortfarande trycker i mig glass eller sött, så behovet försvinner kanske inte, men möjligen är det iaf en sorts tankeövning att tänka tvärtom)
När alkoholen försvinner kan man se det som att havet drar sig tillbaka och botten blir synlig, stranden blir bred, ett annat utforskande blir synligt.
För mig har tro och religion blivit viktigare på insidan. Jag har haft tid ork och möjlighet att utforska de tankarna, systemen av tankar. Jag har fått uppleva tillit till livet, att något annat bär, att jag får vila och livet pågår. Jag har lärt mig om min egen ömtålighet- fortsätter att lära mig. Om en del av ens personlighet legat fast mot den kalla jorden och de andra delarna stått i sol är det inte konstigt att det blommar på de kapabla grenarna. Men jag har lärt mig att det väldigt kapabla inte kan ersätta behov av att vara just sårbara och lite sköra. Det här människolivet till och det tog mig lång tid att begripa, jag gör det inte än.
Kanske handlar det om att erövra frihet? Att vara nykter är åtminstone för mig en stark känsla av just det. Ingen äger mig. Jag klarar av mina dalar och jag kan bestiga högre toppar numera.
Att dricka på det viset jag gjorde och de flesta forummedlemmar erfarit är att försöka balansera på en lina och ändå inte kunna ta ett enda kliv framåt. Alkoholen konserverar (och skadar!) hjärnan, som ju egentligen är så utvecklingsbar. Alkoholen lovar något varje gång vi häller upp det där glaset, men erbjuder exakt samma lösning om och om igen. Såklart att vi tröttnar.
Om det var en partner skulle vi lämna och söka oss vidare.
Önskar dig en fin vecka!

PS. Du måste fullt ut acceptera att du inte kan förändra någon annan. Du kan bara föregå med gott exempel. Och jobba på ditt eget förhållningssätt till andra. I det ingår att inte umgås med människor som tar mer energi än de ger dig. Jag har vänner som jag medvetet valt bort, jag har bara slutat höra av mig. Och de ringer inte, för det brukade alltid vara jag som tar initiativet.

@Himmelellerhelvette Ångest är ett symtom på att något inombords skaver. Oftast rädsla inför något, eller stress och generell oro. Mycket rädsla/oro kan man slippa om man stärker sin självkänsla, och det jobbar du på bra med. ”Jag duger, precis som jag är. Jag är bra. Jag gör bra saker. Punkt.” Och ingen annan behöver ens veta. Du vet, det är huvudsaken.

En del rädsla och oro kan bero på nedstämdhet och brist på må-bra-hormoner, som en negativ spiral. Man fastnar i mörka tankar, ser inga lösningar. Ibland är det rent kemiskt. Jag får generell ångest för typ allt när jag inte tar antiddepp tex. Då får jag också stora problem med sömnen, och sömnbrist ger också mycket ångest. Hela systemet är satt ur spel.

Det du kan göra är att lugna ditt nervsystem med hjälp av meditation, stärka din fysiska hälsa med motion, och sätta ord på din oro och rädsla ihop med en psykolog tex. Eller mental coach av något slag, en samtalshjälp. När du sätter ord på oron och rädslorna så blir de mindre farliga.

Och ångest går alltid över. Tricket är att inte fly utan att stå kvar, uppleva ångesten i varje por av sin kropp, och sen känna hur den klingar av. Om man får ångest i en specifik situation ska man utföra, uthärda, och uppleva att ångesten ger vika efter en stund. Det är enda sättet. Att fly situationen ger mer ångest i slutändan. Jag har ett mantra för ångesttoppar: ”Det är bara ångest, det syns inte utanpå, det går snart över.” Och sen djupandas jag och räknar sakta in och sakta ut. Och står kvar.

Ibland liknar jag ångest vid födslovärkar. Överjävligt, men de klingar av. Upp till toppen, och sen sakta ner. Och andas lugnt. Vill tipsa om appen Insight Timer.

Och jag är ingen expert, bara en medsyster som själv haft mycket ångest historiskt men numer slipper det tack vare antidepp. Och bra livsval. Och dagligt jobbande med mina hållbara rutiner.

Kram 🐘

@JHL Så härligt det låter 🙏🏼 Jag förundrades ofta som helt nynykter varför jag inte blev sugen men tänkte att det var för att jag möblerat om i huvudet. Blivit hon som inte dricker - även om jag som du aldrig släppt garden 🙏🏼

@zalkin Amen! Ja, det finns hopp, tröst och en möjlighet till att förändra sitt liv till något mycket bättre. Ett liv som man kan trivas med och må bra i. Bryta i hop och bygga om och upp på nytt igen. Fylla det med innehåll som man värderar och själva resan är livet. Att förhållningssättet till livet är det värdefulla och som ger mening. Lyckan är en långsiktig upplevelse av mening. När vi blir en del av något som vi upplever som meningsfullt för både oss själva och andra.

Ha en fin söndag!🌞❤️

PS. Och nynykter var jag inte. Det tog nog 4-5 mån innan jag märkte känsloeffekten fullt ut. Ilskan kom först, den var svinjobbig. Herregud så arg jag var 🤣

@Rehacer Jag minns känslan från när jag var nynykter. Jag kunde skratta lika gott som när jag var barn. Skrattet liksom bubblade upp, fyllde mig proppfull av må-bra-känslor. Kunde skratta så gott åt AFV på tv att min yngsta dotter trodde att jag blivit tokig. Och ihop med andra fick skrattandet effekten att jag nästan svävade fram, eller gjorde mentala hoppsasteg. Jag fick fundera. ”Hmm, har jag råkat få i mig någon alkohol? Nä.”

Just att få känslorna tillbaka är bland det häftigaste med nykterheten. Glädje, sorg, ilska & allt i kubik och på en gång. Och sen får vi lära oss hantera en känsla i taget - och skratta så mycket vi hinner med. Jag förstår varför skratterapi är hjälpsamt.

Kram 🐘

@Sattva Låter som att du är i processen och läker på en djupare nivå i nervsystemet. Du har även fått ta del av din mammas berättelse om sitt liv. Jag tror verkligen att trauma kan gå vidare i generationer, som kanske mattas av en del eller förändras då det kommer in nya personer och gener allt eftersom. Man pratar inte om det, men det finns ändå där hos en förälder och det påverkar. Det kan också vara svårt att ta emot och höra hur tufft och tungt en förälder haft det, men tror ändå på att det är viktigt att få höra för det kan ge bättre förståelse för sina föräldrar, så länge man inte behöver bära denna börda. Det är intressant hur trauman kan bäras vidare genom generationer. Och hur viktigt det är att bearbeta sitt trauma och peta hål i elefanten i rummet för att inte påverka nästa generation för mycket till att må psykiskt dåligt. Jag har undersökt flera generationer bakåt för att förstå mig själv bättre, det är intressant, mycket tidens tand och smärta, men också mycket styrka, inte ge upp och jävlar anamma. Det har hjälpt och det tar mig framåt. Det hjälper mig till att kunna bryta dåliga mönster, tillvarat ta det goda och försöka ge mina barn bättre förutsättningar och möjligheter till sina livsresor.

Hoppas du snart får lägenheten såld! Ha en fin söndag!🌞❤️

@zalkin Så himla fint uttryckt. Och sant.

Kram 🐘

@JHL Svinbra jobbat! Det är så skönt när man kan uppleva att det funkar lika bra att dricka alkoholfri öl och ändå delta i sådana kompis- eller jobbsammanhang. Man tror inte att det kan funka, man kan heller inte förstå det utifrån andras berättelse - man måste själv just uppleva det för att förstå.

Kram 🐘

Har nu beslutat mig för att helt sluta med möten fungerar inte för mig.
Har provar AA och nu senaste Länkarna var där några gånger men det sades inte så mycket där.
Har nu appen Rehubs och denna sida. Kollar också på klipp på Youtube om alkohol.
Fungerar för mig.
Det bästa med att vara nykter är att vakna tidigt en helg morgon och slippa ångest o bakfylla.
Jag går mycket på bio och ser film hemma ett bra sätt att koppla av.
Tog också ett volontär uppdrag för 7 månader sedan. En dag på helgen har varit bra även om det inte räckte hela vägen. Skall inte falla någon mer gång nu jag vet att jag inte klarar att dricka normalt har försökt för många gånger.

Ta hand om er alla som kämpar.

@Ivany
Beklagar verkligen. Måste varit enormt tufft att varit med om något sådant
Du är stark som kämpar.
Ta hand om dig
Kram

Varför har jag så ofta ångest? Det verkar som att det triggas så lätt för mig? Har oftast ångest när jag vaknar och när jag är ensam. När jag tror jag sårat någon, när jag har saker inplanerade för jag är rädd att jag inte ska orka, när det förväntas av mig att träffa släkt trots att jag inte vill. När jag vill träffa vänner men inte orkar, när jag tänker att min man skulle kunna lämna mig, när jag tänker negativa tankar om människor. Jag vill vara snäll och bara tänka snälla tankar om alla men jag dömer människor och irriterar mig på så otroligt många, tycker att det är sorgligt att människor inte ser det fina i livet framför alla problem. Känns ofta som jag är en av få som är vaken och ser allt som människor skulle kunna förändra för att få det bättre för sig själva och sin omgivning men dom själva kan bara se eländet.

Tredje helgen utan hetsätande! Det känns bra! Första svåraste tiden avklarad! Nu gäller det att skapa nya bättre vanor!

Så mycket skit har hänt i mitt liv de senaste 3 åren att jag inte ens vet hur jag lever. Det senaste som hände var att jag blev våldtagen av någon jag trodde var min vän, vet inte om jag har skrivit det här förut men hoppas inte jag blir traumatiserad för alltid över det.

@JHL

Tack så jättemycket!! ❤️

Hej,
Är hos mina föräldrar i helgen och har flera ggr kommit på mig själv att jag skrattar från hjärtat. Att det finns ett annat skratt i mig nu. Att hjärndimman som var så påtaglig förrut är borta och det humoristiska och roliga hittar ända in. Vet inte hur jag ska förklara det, men jag känner mig genuint glad. Och jag skrattar så gott tillsammans med min pappa över fåniga kommentarer i filmer och serier. Det värmer, det känns fint och det känns dyrbart. Mamma sitter å skakar på huvudet över oss och det värmer det med. ❤️
Godnatt ✅

Vi är många som har det så här men mitt i mitt eget trasiga kaos blir den självvalda ensamheten både en trygghet och fiende. Skam och skuld har blivit ständiga följeslagare och orken att dela med mig av skräpet sinar. Isolering och tystnad blir vardag. Ibland känns personligheten kapad - hur har jag kunnat delta i den här fyllekarusellen? Jag är ju så klok och sund....
Jag är så innerligt tacksam för detta och andra forum jag är med i. Jag läser mycket av vad ni skrivit, men har inte kommenterat så aktivt hittills. Nu har jag börjat skriva av mig både här och även skriva ner minnen ur livet för mig själv. Har även deltagit i digitala möten hos al-anon och bokat tid hos terapeut. Jag försöker även göra något bra för mig själv varje vecka.

@JHL Men vad härligt att läsa! Skönt att du sluppit suget i en miljö där det finns A.
En dag i taget!

I berättelsen om oss finns ofta hålen från barndomen, osäkerheten från tonåren, självbilden, fasaden, pressen, tomheten i själen, de ouppfyllda drömmarna, ensamheten, ångesten, flykten, drickandet, berusningen, lättnaden men också självbedrägeriet, skammen, skulden. När bubblan spricker öppnas dörrar för pånyttfödelse,förlåtelse, botgöring, acceptans och möjligheter till djupare gemenskap. Berättelsen handlar om vårt behov av att söka tröst, ett allmänmänskligt behov. Vi tar en dag i taget mot framtiden och målet är vägen dit. God natt💫

@has Av hela mitt hjärta önskar jag dig allt gott och hoppas du kommer ifrån och hittar möjlighet till flytt. För mig tog det 9 år från jag bestämde mig första gången. Jag är fortfarande fast men jag befinner mig inte i samma hus.