Senaste kommentarerna i forumet

Veckorna går riktigt fort nu, redan lördag igen!
Har just inget nytt att berätta. Visning nästa vecka igen. Börjar kännas lite tröstlöst, men kan ju just inte göra annat än att fortsätta försöka få min bostad såld.

En sak som blivit tydlig för mig är att det är verksamt för läkning av en toxisk relation med icke-kontakt. Iallafall för mig är det så. Jag har stängt dörren till exmaken helt sedan tre veckor, och det var det jag behövde göra. Släppa taget, släppa hoppet om en vuxen kommunikation. Släppa taget om önskan att få ett avslut med ömsesidig respekt. Det kommer inte ske, och jag har accepterat det.

Vad som är lite sorgligt är att jag känner en aversion mot män överlag. Har aldrig upplevt detta tidigare o är lite förvånad över det. Jag har alltid bemött andra kvinnor som uttrycker generell aversion mot män med att män individer som är olika alla.
Jag kan inte sätta fingret på vad det är jag känner, bara en iakttagelse hos mig själv, och något som bara uppstår privat, inte gentemot patienter. Känner heller ingen skam över det, utan män är bara ett avslutat kapitel i mitt liv. Ett skydd kanske.

Förresten, idag har jag inte ätit smågodis på 11 mån, snart 1 år! Det är jag stolt över.
🌸🌸🌸🌸

@vår2022 Tack snälla du!
Ja, jag minns också att vi pratade om det! Här är det tyvärr ingen skillnad i problemen runt omkring oss men jag tycker att vi håller ihop bra för det allra mesta. Vår problem är att vi är lite för lika ibland:)

Det var såklart skönt att berätta och nödvändigt tror jag. Det känns så mycket lättare att avstå och nu när han vet är möjligheten att göra det i smyg borta. Skammen får jag bara lära mig att hantera. Det kommer också vara lättare att hantera känslor och motgångar nu såklart!

Tänk att du varit nykter i 3,5 år. Det är ju fantastiskt! Åh så skönt för dig!!

Jag försöker tänka kortsiktigt nu och vet inte om det är fel. Men att njuta av varje morgon jag vaknar icke bakis är lättare än att se ett mål ett år framåt. Då känns det som ett maraton som aldrig tar slut!

Jag tackar er alla som skriver här! Det betyder så mycket för mig! Är det någon som vet hur man startar om alkoholkalendern?

Jag önskar er en fantastisk helg! Här blir det trädgårdsarbete!🌿

@Varafrisk Krya på dig!❤️🌸

@Ny dag Jag verkligen att det inte är lätt att vara den enda som har ett ”ansvar” för sin gamla mamma. Hur mycket energi det tar med massor av blandade känslor. Min svärmor har flera gånger försökt få mig till att bla komma och städa och tvätta åt henne och tyckt att min make ska ställa upp och göra massor av saker till henne, som en slags skyldighet. Att även ta in detta i vårt liv skulle vara övermäktigt, men det kan inte hon riktigt förstå. Hon får hjälp med att veckohandla och annat av min make. Han kan dock vara rak med henne och säga att allt det andra inte är möjligt för oss att göra, att hon får ta hjälp av hemtjänsten. Hon är envis och lite egoistisk men klarar sig bra själv med hygien och mat. Jag är så tacksam för att han kan vara så rak och stå på sig, jag kan få skuldkänslor. Han säger att hon har valt sitt liv och att hon kan inte välja hur vi ska göra i hennes liv. Och tack vare hans tydlighet mot henne så måste hon ta ansvar för sitt liv, även om hon kan muttra om det. Klart hon kan ta hjälp av hemtjänsten och inte belasta oss som har så fullt upp ändå med heltidsjobb, hundar, eget stort hus att sköta, fem barn i olika åldrar som har olika behov, hjälpa henne med mathandling mm och vi behöver även lite tid för oss själva att varva ned och andas mellan varven. Tydligen är det svårt att helt förstå det för henne, hon har bara sig själv att tänka på och som tur är står min man på sig.

Säkert är det så också att kvinnor har lite svårare med att sätta gränser mot sin mamma än vad män har, inpräntat i vår könsroll som kvinnor, att ta hand om sin mamma. Och det är väl det vi måste och träna på, sätta gränser och stå på oss för att inte själva gå under. Lyssna på våra egna behov om vad som är möjligt för oss att utföra. Vara tydlig med det inför våra mammor och inte dras in i skuld och skam och deras behov. Inte vara självdestruktiva och ta på oss även deras psykiska mående. Göra oss fria från mönster vi växt upp med och sätta gränser.

En mamma kan bli som ett tjurigt litet barn och vet precis vilka strängar de ska spela på för att försöka få sin vilja igenom. Att orka stå emot det, precis som med ett barn som vill ha mer godis och säga nej. Att orka stå ut med den besvikelsen som kan komma av det från mamman utan att man tar det på sig. Att man får vara den vuxna i sammanhanget. Så kanske att man inom sig likställer sin mamma som ett litet tjurigt barn som med alla medel försöker få sin vilja igenom och att man som vuxen måste sätta en gräns, för barnets bästa och för sitt eget bästa. Då kanske det blir lättare att bära och hantera utan att man ska slitas med dåligt samvete, skam och skuld.

Att hitta sin värderade riktning, är också att hitta sin självmedkänsla. Att plocka bort sin mamma och andra från den riktningen. Plocka bort deras bekymmer och krav. Att bara fokusera på sig själv och de behov man själv har. Att ta hand om och vårda sig själv ömt. Växa sig stark och gå mot de värden som är viktiga för dig. Du är på väg! Kram❤️

@Ny dag Min mamma flyttade 30 mil till min hemstad för 9 år sedan. I fem år hade jag ”tjatat” om att hon borde flytta hit. Varje gång vi sågs. Jag är ensambarn. En gång sa hon ”jo, jag gör nog det, flyttar till dig” och då tog jag tag i det. Hittade en lägenhet, körde upp och tömde hennes lght vid två-tre tillfällen, flyttade mamma och bohaget, köpte nya möbler på blocket osv. Med god hjälp av äldsta dottern ❤️ Och hennes pappa.

Efter fyra månader fanns hon på plats i nya lägenheten. Det bästa beslut hon tagit i sitt liv tror jag. Genom att kunna träffas oftare, men korta stunder, får hon den hjälp hon behöver och jag stillar mitt dåliga samvete. Och det är med gamlingar som med små barn, det krävs kontinuitet för att få kvalitet på umgänget. Vi har aldrig tidigare haft en så bra relation som vi har haft de senaste åren. Inte ens när jag var barn.

Kram 🐘

@Molnet .Rättar mig själv lördag skulle det stå.🤭🎈

@Himmelellerhelvette Ja, det är otroligt att kunna lära känna varandra på ett forum och att kunna känna tillit till varandra❤️. Tänker också att syftet med detta forum är att komma vidare och att man stöttar varandra på vägen, som vi gör. Att på ett hänsynsfullt sätt kunna prata om tuffa saker. Jag känner mig oerhört ödmjuk inför att det inte bara finns ett sätt, en sanning och detta forum har hjälpt mig att vidga mina perspektiv. Jag är också fascinerad över hur livet påverkar oss på olika sätt och vilken oerhörd kraft och styrka vi innerst inne besitter. Det är den jag vill hjälpa till med att locka fram😁. Även som i mitt senaste inlägg, ruska om lite och försöka komma igenom den ”hjälplöshet” som man lätt kan gå in i när man känner hopplöshet och kanske förtvivlan. Jag känner igen mig själv i när jag fastnar i mina tankar och kommer allt mer nära en kidnappning av mina egna hopplösa tankar.

Jag har börjat lära mig en sak, att när jag inom mig känner att jag triggas av något, när pulsen ökar och andning i bröstet, kanske fjärilar i magen. Då är det något ”på gång” och då ska jag tvärstanna och inte låta mig själv spinna vidare i tankar och känslor. Försöka ta reda på vad som har hänt, vad har någon sagt osv som satt igång triggern. Och i stunden låta det passera, inte haka upp mig på det. Om det är på jobbet tex, och någon sagt något triggande, säga ok, du tycker så, kan du berätta mer…det ger mig tid och respit till att låta triggern passera. Om min mamma säger något triggande, göra typ likadant och låta det passera. Sedan kan jag när jag låtit tid gå och är själv, fundera på vad som hände och varför. Få ut det och prata med min man eller med en nära vän om det, vrida och vända och ta i hans perspektiv i saken. Han är bra att bolla med för han går inte in lika djupt i saker som jag och det han säger make sense för mig😁. Det blir inte en lika stor sak längre och jag kan hämta tillbaka mig själv, landa, låta mina behov komma upp och stå på mig. Låta triggern sticka och inte börja leva sitt eget liv inom mig.

Ha en riktigt fin lördag! Du gör ett så himla bra jobb med att försöka se din situation utifrån. Visst blir det mindre farligt när man gör det? Lite som att komma upp ur en dröm tycker jag och att man får mer styrka och kraft, hjälplösheten och att känna sig fången/Kidnappad minskar.

Kram❤️

@aeromagnus Klokt att du besöker AA varje lördag. Behåller kontakten med programmet, och att ni har kul ihop. Föräldern som bråkar med dig bråkar garanterat med alla. Du kan bara göra det som du är ålagd att göra - och sträcka ut en hand mot eleven. Sen måste hen ta den hjälp som erbjuds. Det jobbet måste hen göra. Sorgligt är det oavsett. Skönt att du har stöd hos rektorn.

I min yttre vänkrets finns en mamma vars son är handikappad på ungefär samma sätt som min yngsta dotter. Varje gång vi ses får jag höra långa haranger om hur skolan, vården, hab, fk osv snudd på motarbetar henne. Och då har vi typ samma läkarkontakter, skolor etc, och jag och min dotter har bara bemötts topnotch i alla dessa instanser. Känner inte igen mig ett dugg. Varje gång tänker jag ”ser du inte din egen del i detta?” Men jag säger det inte, och våra träffar blir allt glesare. En del folk är bara konstiga.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette ❤️ Allt vad du skriver om din mamma stämmer in också hos mig. Ja jag har krattat vägen men hon har valt att göra på sitt sätt och det gör mig förtvivlad och så får jag ångest för att hon sitter själv fast det är egentligen ju är självvalt, hon vet var jag bor, hon har egna vänner här men har valt att försätta sig i den situation hon är i nu. Hon har efter höftledsoperationer varit för lat för att göra övningar och stärka kroppen genom dagliga promenader varför hon nu verkligheten har svårt att röra sig. När jag hälsar på säger hon att hon lever upp och känner sig bra underförstått att hade jag bott kvar hade hon inte varit i den situationen som hon är i nu. 😮‍💨…. Jag lämnade precis som hon gjorde min hemstad så snart jag gått ut gymnasiet. Min pappa var drygt 10 år äldre så vi har alltid vetat att hon skulle bli själv och som yngre var hon med på att flytta till oss när jag sa att det var dags…. Men hon obstruerar som ett barn, hon har obehandlade psykiska problem. Hon har under min uppväxt knappt kunnat arbeta pga psyket… Jag ser när jag läser att jag är medberoende och jag måste omedelbart sluta att ta till mig hennes ”olyckliga liv”, jag har gjort långt mer än de flesta i min omgivning och jag kommer fortsätta hjälpa men lite mer på mina villkor och inte få skuldkänslor för det. Ja, våra mammor behöver hitta kämpaglöden själva, vi kan inte hur mycket vi än försöker fixa det. Det var inte snurr…. Många bitar föll på plats och det är skönt att inte vara ensam i detta 🥰 Idag ägnar vi oss åt det som är positivt och det som förstärker vår värderande riktning. Det är det vi ska öva på, hitta vår inre kompass och styrka och att verkligen våga följa och lita på den 🥰

@Varafrisk Kryakram ❤️

@Lobster Hej och välkommen tillbaka! Vad modig du är som berättat sanningen för din man. Jag såg tillbaka i din tråd och minns att vi tidigare pratade om att vi var i liknande situationer med bonusbarn och en jobbig, störande exfru. Att vi många gånger drack för att orka med familjesituationen och konstellationen. Många tråkiga och slitande bråk kring det med alkohol inblandat.

Jag berättade också till slut ”allt” för min man, om mitt smusslande, smygande och gömmande. Om att jag tankade vin både före och efter, i det flesta situationer. Och att jag inte orkar mer, att jag kommer att gå under och att vi måste göra detta tillsammans. Han blev paff när han hörde ”allt” och förstod allvaret. Han är också förstående och stöttande, min största supporter. Han var lite orolig första tiden för han var så osäker på om jag verkligen skulle klara av att sluta dricka, mest orolig för hur besviken jag skulle bli på mig själv. Men denna gång var jag så bestämd och motiverad, för jag pallade inte med att ha min ångesttillvaro, mina jobbiga destruktiva tankar, alla slitande bråk emellanåt och oro för att bli lämnad mer. Jag hade normaliserat denna tillvaro. Så jag skulle visa honom och framförallt göra detta för mig själv, ta mig upp ur alkoholbubbla som nästan tärde ihjäl mig.

Och idag har jag varit nykter i över 3,5 år! Mitt bästa beslut någonsin och som gjort mitt, vårt och familjens liv till ett bra och mer kärleksfullt liv. Alkoholångesten är borta, tankarna är och känslorna är balanserade, vi har inga slitande bråk, vi pratar oss igenom på ett respektfullt sätt och jag är så mycket tryggare i mig själv och inte rädd för att bli lämnad. Jag kan hantera motstånd på ett så mycket bättre sätt och exet triggar inte mig på samma sätt längre, knappt alls.

Det som jag tycker vi gör bra är att vi försöker prata om ”problem” som en gemensam sak ”utanför” oss. Att jag är i en ”ring” som min person, maken i sin ”ring” och det problemet i en egen ”ring”. Då kan vi prata om problemet utan att det ska vara mitt eller hans problem. Tex om vi pratar hans barn, hans ex, då behöver inte han gå i försvar på samma sätt. Vi kan då prata om vad som är mina behov, hans behov i det hela. Lyssna på vad vi har för behov, så att vi ska förstå varandra bättre. Sen komma fram till en lösning som tar hänsyn till våra behov, vi får ge och ta men komma fram till något som vi båda kan acceptera och som funkar. Även om något tex betyder mer för mig att vi gör, så kan han acceptera det och vice versa. På detta sätt har vi lärt oss så mycket mer om varandra och våra behov. Vi är mer omtänksamma, varsamma och respektfulla mot varandra. Vi älskar verkligen varandra så mycket och det har varit styrkan i att få det att fungera. Att jag/vi slutade dricka har varit en förutsättning för att må bra och för kunna leva tillsammans och må bra i vårt äktenskap.

Oj, detta blev långt! Hoppas det kan ge dig något. Som nykter kan man göra en verklig förändring som blir hållbar och bestående. Sköt om dig och bra jobbat!❤️

Krya på dig @Varafrisk ❤️
Vila dig ordentligt så blir du frisk snart.

Att ha distans till medlidandet med din dotter tänker jag på. Det är förstås hundra resor värre med ett sjukt barn än förälder men jag tror ändå det går för dig med att öva upp att inte lida så det påverkar ditt mående. Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att vi lär oss att separera medkänsla från medlidande. Att vi lär oss att vi kan hjälpa med det vi förmår och finnas där utan att för den skull själva lida i tanken på att det är sorgligt och hemskt. Tillåta oss att leva harmoniskt och härligt trots att våra nära har det tufft! För mig handlar det om att bry mig och göra det jag kan då när jag gör det men sedan all den tiden som är emellan jag inget kan göra bara få släppa taget om det och fokusera på mitt och allt annat livet har att erbjuda. Så som ”nu åker jag dit, vi gör detta och detta, och nu åker jag hem och tänker på henne en stund på hemvägen sedan är det stopp tills nästa gång jag ska göra något, säg imorgon ska jag ringa det är samtalet för henne, då pausar jag fram till dess, då kan jag vara ledsen för henne en stund där i samband med samtalen men sedan paus igen”

Jag önskar, önskar, önskar och ska göra allt i min makt för att lära mig detta och ta med mig det genom livet för alla jag har runt om mig och kommer ha runt om mig i resten av mitt liv.

Det kommer aldrig att vara gynnsamt för mig att gå ner i mörkret tillsammans med någon annan, jag behöver kunna ha distans till vad som är mitt och andras alltid för att inte drunkna själv. När något händer är det normalt att dras ner ett tag men sedan behöver man simma upp till ytan, ta luft och kravla sig upp på stranden igen, ha en livboj emellan för vi kan aldrig hjälpa någon om vi drunknar själva. Jag kan aldrig vara till bättre hjälp för någon än när jag själv står stadigt på jorden🙏🙏🙏🙏🙏🙏 Jag önskar dig, mig och alla andra som kämpar styrkan att stå stadigt på jorden men medkänsla för våra medmänniskor utan att lida själva❤️ Stor kram!

Väldigt bra tråd. Så nyttigt för mig att läsa alla kloka tankar och erfarenheter. Tack alla på forumet!

Godmorgon.Löfte gjord.Idag ska jag vara nykter.Jag dricker inte för min egen skull.Jag vill må så bra det går.Ha energi att göra det som står på to-do-list.Jag vill ha ork för att kunna ta hand om mig & mina behov på bästa sätt.Jag vill vara presentabel & en närvarande partner,mamma,farmor,vän & kollega.Jag vill vara någon som det är trevligt att umgås med.Jag vill inte slösa bort tid på att vara full bara för att få en kort stund av ro & paus från mig själv.Jag vill inte vara bakfull,vakna kl.03 & ha hjärtklappning,ha huvudvärk,känna mig illamående & ha alkoholrelaterad ångest.Jag vill inte slösa tid på att vara bakis & tvinga mig att göra saker som jag inte orkar för att jag då helst vill hänga i soffan.Nej den tiden är förbi.Idag är jag tacksam för att jag hade min ” spa-kväll på badhuset igår.Kolla en film & drack ett glas njie mango med is.Har sovit bra mycket bättre än då jag drack.Känner mig utvilad & har egen tid till reflektion medans min partner sover.Ska gå ut i köket & baka snabba havrefrallor som ska njutas till frukost.Jag kommer att ta ett ordentligt träningspass på min vibrationsplatta efter en god frukost.Idag är det lördag & ” fun day”Dvs.En enkel a-fri aktivitet/utflykt ska planeras.Kanske ska strosa omkring i en annan närbelägen stad idag.Vem vet? Eller besöka ett Vikinga-event.Jag har ork & lust att göra saker igen.Vaknat ur min dvala & jag vill ha en behaglig tillvaro.Godmorgon förresten önskar alla en fin Söndag oavsett om ni är på dag 1 eller 1000.Repeterar Om jag är nykter mår jag så bra det går & livet fungerar.Om jag dricker så blir jag sjuk & ingenting fungerar& blir kaos.Så kom ihåg:Inte ta det första glaset.Det är det glaset vi kan bestämma över.Efter det bestämmer beroendehjärnan.Onödigt att chansa va?

Ny helg. Känner att allt är lite trist och funderar över meningen med det här med omställningen och när det kommer kännas bättre.
Helgen planerad. Igår var det konsert i en vacker kyrka. Ikväll middag med makens kollegor hemma hos en av dem. Jag kör.
Imorgon bio igen. Från att inte ha gått på bio på flera år är detta nu tredje gången på några veckor. Nytt sedan jag gick senast är att man får ta med sig ett glas öl eller vin in i salongen. Beror kanske mer på bion vi går till än att det verkligen är nytt men det känns onödigt.
Kort sagt så gör jag en massa saker men inget känns riktigt kul. Fake it until you make it….

Hej!
Livet går vidare i stilla mak. Speedwaysäsongen har dragit igång och vi ska onsdag 28e dra ned till Prag för att kolla speedway. Det har varit ett tufft år på nya jobbet. Mycket nytt och en vårdnadshavare som ger mig stor skuld till varför hennes barn inte är i skolan. Har väckt hen när hen sovit. Sagt till henne på fel sätt, varit orättvis mm. Har en bra rektor som stöttar mig.

Jag mår bra men jag har ingen motivation till träning mm den måste jag finna igen. Har inte tänkt på en droppe alkohol. Går på AA varje lördag. Känns bra vi är ett bra gäng som har roligt ihop.

@NyDagNågonGång
Förstår precis. Jag har varit där många gånger. Kraschad tillit och en känsla av att ”hur ska jag orka bära på alla bråk och elakheter resten av livet”, de sitter ju fast som ett cellminne… Om du behöver lämna så ska du göra det, jag har varit mycket nära flera gånger.

Jag tänker att när tilliten är förstörd är det inte din sak att bygga upp den. Alltså, det går inte. Det är enbart din man som kan välja att visa att han går att lita på igen. Så den bollen är hans helt och hållet. Och ”din boll” är att ta hand om dig själv. Och det kan leda till nya perspektiv, en ny vinkel liksom. Att känna att läkning är påbörjad, även om man är långt ifrån hel.

Jag fick veta i vintras att vården kring beroendeproblematik varit nästan helt fokuserad på den beroende. Att Sverige har runt 1,5-2 miljoner anhöriga, varav många drabbas hårdare än den som dricker/spelar/mm. Stressjukdomar, utbrändhet, långtidssjukskrivningar etc etc, och att vårdapparaten äntligen börjat se även detta. För mig blev det en ögonöppnare och givetvis fullständigt oacceptabelt. Aldrig mer ska jag finna mig i ändlösa diskussioner om att ”inget har ju egentligen hänt”, nä, inte för dig kanske men själv kan jag knappt kliva ur sängen… som vi hade det ofta.

Sen förvånade det mig hur tillit, sorg, traumatiska minnen, hela bagaget, började förändras förvånande snabbt när jag såg en förändring i min sambos mönster och beteenden. Att han tog hjälp på ett seriöst sätt och sakta fick förståelse även för de större mekanismer som drabbar alla i liknande situation. Att det inte var en privat grej som han själv har koll på. Annars hade jag inte stannat!

Jag var inställd på ett par års kaos och det kändes outhärdligt. Nu vet jag att hoppet kan spira redan innan allt är på plats. För det kommer såklart ta tid och vi hamnar i svackor och det är förjävla sårigt och trasigt mellan varven, jag vill absolut inte skönmåla processen. Men jag själv blir starkare under tiden, helare och friskare.

För min del tänker jag att arbetet med mig själv har jag igen, oavsett hur det går med relationen på sikt. Och min sambos arbete med sitt är helt hans ansvar och det har varit och är en nödvändighet för att tilliten sakta ska börja gro igen. Men vill du gå så är du fri att gå, du har noll ansvar att reparera och bygga tillit, du har hundra procent rätt att välja vad som är acceptabelt för dig och var dina gränser går. Prata med vänner, få perspektiv och sätta dig själv först. Och lita på processen. Jag vet hur det känns när man inte orkar. Men mikrosteg ger nya vinklar. Man orkar ju inte. Men plötsligt orkar man en gnutta. På nåt märkligt vis…. Alla goda energier till dig!

Sömnen strular. Det var väntat. Var i valet och kvalet om jag skulle förbli hemmavid då tröttheten är gigantisk och huvudet lite bomull. Beslutade mig för att åka iväg ut i friska luften och bort från risken. Det är den största vinsten just nu. Ett par dygn där jag vet att möjligheten till autopiloten är kapad. Klockan är över midnatt så en bock för dag 4. Tacksam.

@Molnet tack 🙏

Kvällsavstämning ✅
Utekväll avklarad - drack två glas Nosecco - MYCKET trevligt 🥂. Kryper till sängs med en härlig känsla av lugn i kroppen. Vet att jag inte kommer att sova den oroliga alkoholsömnen eller vakna bakis. Två av döttrarna sover över så det blir mysfrukost imorgon.

@Ny dag Tack 🙏🏼 Vad du är gullig ❤️ Jag hade exakt NOLL arbete efter kl 14 så jag har bara bytt den ena fåtöljen mot en annan etc samtidigt som lockarna fick växa fram 😂 Hoppas du får en fin helg ❤️🩵

@jhl tack 🌞, jag listar tre jag håller högt

1. Det allmänna bruset är betydligt lugnare.
2. Bättre självbild och självkänsla.
3. En bättre medmänniska.

@JHL vi kämpar på, det blir enklare och enklare att avstå A, ofta helt smärtfritt numera faktiskt👊

@Molnet stort tack Molnet🙏

@Himmelellerhelvette Kram t dig❤️

Jag som inte brukar vara förkyld etc utan det brukar mest vara det psykiska måendet som spökar har nu blivit sjuk igen. I mitten av mars var det ögoninflammation och kraftig hosta. Nu drygt två månader senare ligger jag här i sängen återigen med kraftig hosta men även förkyld och feber (inte så hög). Jag har ju känt mig lite tröttare igen och en mage som krånglar därför var jag kanske lättare mottaglig för virus. Min kollega sa t mig att när min dotter var inlagd så kunde jag hålla de sorgesamma känslorna borta men nu kommer de istället. Det gör mig så ont att hon inte kan få må bättre. En ung klok kvinna som snart har varit i hemma i två år men hon har inte gett upp och inte jag heller. Så jag är väl inte på topp och därför ville nu viruset komma tillbaka igen. Det är många som har varit sjuka på jobbet, många är slitna. Även om vår chef är borta en del så känns det att vi inte har någon chef h oss eftersom hon är sjukskriven. Tur att vi är så självgående som vi är men vissa frågor måste vi ju ta m henne samt att papper ska skrivas på osv.

Skulle tränat igår med min dotter och ätit sushi m henne idag på restaurang. Skulle även köpt perenner och lite sommarplantor idag. Men allt detta får vi ta en annan dag. Hoppas iaf att jag mår så bra att jag kan åka t min terapeut på måndag för det var länge sedan jag var h henne.

Önskar er alla en fin helg även den kan vara lite kylig🌸

Kram 🥰

@rabish-u tack för att du delar🌸
Tycker du att det är lättare att avstå alkohol sedan du började medicinera för ADHD?