Senaste kommentarerna i forumet

@Natalia Hoppas att du får en bra dag på jobbet. Jag cyklar också strax dit men för ett kort pass. Har hunnit vakna och dricka mitt goda kaffe, och det är ljust ute. Önskar er andra en skön söndags-sovmorgon!

Och godmorgon igen!

Har sovit gott och idag jobbar jag en kort dag och slutar lite mer normal arbetstid. Det känns skönt för omväxling då det annars bara är långpass.

Kikat in och önskar en skön söndag 🙂

Mådde så bra efter gårdagens trevliga utflykt, promenad och handling av lite mat och en del tekniska prylar att jag var smått lycklig en liten stund på kvällen i någon timme. Det var nog faktiskt årets allra första äkta glädjekänsla faktiskt. Kände inte det minsta behov av någon alkohol, tvärtom så fanns endast tacksamhet för nykterheten och friheten från allt vad öl, vin och sprit heter.

Sitter nu mitt i natten här i köket och dricker grapetonic och äter baconchips samt känner mig allmänt tom och lite besviken över att jag inte lyckades sova mer än bara ytligt i en timme liksom. Detta fast jag var ordentligt trött på rätt kvällstid för en gångs skull, och därför lade mig omkring elvatiden på kvällen. Det var stört omöjligt att somna fast jag var så himla trött.

Måste ändå ha somnat till en stund och drömde bara dramatiska sekvenser om drickande i ruskigt grå, regnig höstmiljö i nåt risigt bostadsområde nånstans. Tänkte att det här är ju som gjort för att bli till en film som garanterat skulle få en Oskar eller nåt, för värsta deprimerande vardagsrealism så trist som det är alltså. Tänk, i drömmen gick till och med musiken släpigt i mörka molltoner.

Denna nyktra nattfest på lite chips och tonfisk ur burk är nu över och endast en skvätt grapetonic finns nu kvar i glaset på bordet. Har inget direkt alkoholsug, men hade det funnits flaskor med onyttigheter hemma så hade man nog ändå av farten varit rätt så packad nu kan man tänka. Det är då allt tur att det finns ett sånt här forum där man kan skriva av sig lite tankar så de inte samlas på hög i skallen och bara snurrar runt för sig själva, för sånt är då tröttande och jobbigt. Förresten såg just att ni tittade in här igår @Kebne1 och @Ros, sånt uppskattas alltid.

Ha det gott!

@Dee Ligger vaken o har svårt att sova inatt så jag läser lite här om människors erfarenheter. Problematiken du tar upp är jag mycket bekant med men har nu kapitulerat och accepterat att jag aldrig kommer kunna dricka som andra - har aldrig kunnat men har alltid drömt om.

Det finns ett kemiskt beroende som sätter igång direkt efter första glaset - jag får inte nog. Det finns massor av böcker, kloka ord,terapier och metoder. Det är bra. De behövs, men till sist kokar allting ner till det där ”första glaset”. Det glaset som vi ansvarar för - sen tar andra krafter över som vi inte kan kontrollera.
Det uppstår ett kemiskt beroende - en ”allergi” som vi helt enkelt är födda med.
Det är en allergi som vi inte behöver dö av men som vi garanterat kommer dö med.

Jag gick till en sådan klinik för att lära mig dricka normalt. Fick t.o.m. piller som skulle få mig att inte vilja ha mer än normalt! Funkade det? Ja tjena😊
Tack för ditt inlägg 👍

Fyratusenetthundra…
Står det på räkneverket på antalet kommentarer på min tråd, det är massor…
Även om de flesta antagligen är mina, dryga femton år sedan jag startade den..
Gått igenom flera förändringar på forumets portal, inte alltid till det bättre tyvärr.
Första gången jag skriver i den nya formen på forumet, känner mig ovan.
Jag som proklamerar om att förändring är bra, efterlever det inte alltid själv.
Tryggheten är att det är som vanligt, rutiner har alltid varit min stora vän.
Inte behöva tänka, allt går per automatik, kör samma väg till jobbet varje dag utan att reflektera på vad som hände på vägen dit, jag drömmer mig bort i djupa tankar.

Våren gör sina trevande försök att bryta av vinterns hårda band, bakslagen kommer i hand efter varandra, förra helgen ställde jag fram utemöblerna på baksidan, nu ligger de under decimeterdjup snö, och jag suckar djupt, vill att solen värmer min kalla själ.
Ni som läst tidigare i min tråd vet hur solsuktande jag är, gillar inte att vara djupfryst halva året, man sitter inne och kuvar och längtar ut hela vintern.

Det har hänt massor av grejer i mitt liv sedan nyår, vet varken var jag ska börja eller sluta.
Det mest händelserika som hänt är att jag har fått uppleva min stora dröm, ja eller min listetta på min bucketlist, ända sedan jag var liten har jag alltid kollat på djurprogram, mina kompisar kollade på sporten, vilket inte alls intresserade mig, så jo jag stod ut redan då, var inte som alla de andra, kunde inte kommentera helgens matcher på måndagen, ingen var intresserad av att diskutera helgens mitt i naturen med mig.
Arne Weise var den röst som förde in mig i djurens rike.
Hursomhelst mina barn sparade och gnetade under många års tid och kunde överraska mig på min 60-årsdag med att jag nu kunde göra min Big-Five resa.
Frugan ville följa med och under dryga året planerade vi vår Afrikaresa.
I slutet på februari drog vi iväg till Tanzania via Addis Abiba på en tolv dygns safariresa som slutade på ön Zanzibar.
Helt fantastiskt kunde vi pricka av fyra av fem bigfive på första dagen, andra dagen fann vi leoparden som låg i ett träd på vägen upp till bushcampen, jo vi sov i tält på savannen två nätter med ljudet ifrån djuren strax utanför tältduken på natten, en hyena drack vatten ur våran vattentunna berättade frugan på morgonen.
Vi sov bara en natt på varje ställe, så,det var ingen idé att packa upp väska.
Våran driver hade 26 års erfarenhet och kunde vartenda djur på både engelska/swahili och latin.
Vi gick upp klockan fem före soluppgången för att åka iväg i jeepen på 8-10 timmars skumpande på gropiga vägar, ett minne jag lägger allra djupast i min minnesbank.
Vi besökte massaierna i deras by och fick se dans och deras hyddor byggda av koskit och halm, en zebra fick sätta livet till för två utsvultna lejonhannar.
Man blir varse om hur hårda naturens livsvillkor verkligen är, och hur fattigt folket i Afrika verkligen har det, man skäms nästan som den vita mannen man är och kommer dit i allt välmående.
Vi avslutade redan med några lata dagar på Zanzibar i en hydda med halmtak men med alla faciliteter både i och runtomkring, med tid för att smälta alla intryck vi fått tidigare.
Allt var verkligen helt perfekt förutom att jag blev sjuk på redan tredje dagen, och under åtta dagar kunde jag knappt äta eller dricka, allt rann rakt igenom mig.
En semestermagsjuka på ett par dagar ska man väl klara av tyckte jag först, men det ville inte gå över, och jag blev allt sämre, orken fanns inte kvar och jag blev verkligen väldigt dålig.
Våran driver ville köra mig till sjukhuset, men det skulle betyda att vi skulle få avbryta hela resan och det ville jag absolut inte, barnen skulle se det som bakslag och göra om den resan ville jag inte göra en gång till, den var tillräcklig tuff.
Väl hemma åkte vi nästan direkt till akuten, jag blev inlagd i fem dagar på infektionskliniken, jag hade fått multiresistenta ecolio bakterier i blodet och fick antibiotika direkt in i blodet, så det var inte savannens djur som var de farliga, utan de osynliga som låg på tallriken.
Frugan blev också dålig, camtylobacter så hon hade också en VIP-plats på muggen.
När jag kom hem så hade vi varsin toalett och hela huset stank av handsprit.
Mina njurar tog rejält med stryk och jag hade ett blodvärde som var tio! gånger högre än vad man bör ha, så det kunde ha gått riktigt illa, att kissa svart är inte bra.
Jag kände mig väldigt gammal när jag fick min första kateter insatt på sjukhuset, men systrarna tröstade mig med att jag är fortfarande den yngsta på hela avdelning.
Men jag var inte så kaxig när man skulle gå på toaletten med ställningar och flera påsar att köra runt med, är det här man ska se fram emot när man blir gammal?
Jag blev nog fem år äldre på den här resan, kroppen har inte hämtat sig riktigt än.
Jag fick mig mera hem än när jag reste.
Resan har etsat sig in i mig på både högt och lågt, och det är nog det mest fantastiska jag och frugan någonsin gjort.
Resan gick på över hundra tusen och det låter som mycket, och det är det, och det gör man bara en gång i livet.
Men börjar man räkna på det så är det bara en fråga om prioriteringar, om jag hade sparat de pengar som jag inte lade på alkohol under mina 15 år så har jag pengar kvar till Greklandsresan i augusti också, ibland händer allt på en gång, frugans 60 årsdag och hennes vänninas firar vi med 12 personer där nere.
Två utlandsresor samma år, jo jag tackar jag…

Visst sa jag att det händer grejer hela tiden?
Man har inte tråkigt som nykter heller, det handlar om att vilja se saker man inte ville se som aktiv suput, då allt annat var oviktigt.

Klockan närmar sig halvtvå på natten mellan lördag och söndag, jag ligger i sängen mellan sköna svala lakan och med härligt musik i mina lurar, och är inte trött alls.
Nätterna är min tid för reflektion medans frugan ligger bredvid och drar tunga stockar.
Jag tycker jag känner igen det, kan det ha varit grunden till mina år av inlägg på forumet tro?

Berra

Lördag och inte bakfull! En vit helg och det känns fantastiskt. Konstigt nog var det inte speciellt svårt att avstå alkohol. Kommer kännas ännu bättre imorgon när mina vänner kommer vara bakfulla. En dag i taget! Önskar er alla en fortsatt trevlig helg!

Godkväll i stugan 🙂

Har haft en glad och bra dag på jobbet och försöker varvar av med stöd av propavan så jag hinner sova lite innan nästa pass. Det tar en stund för den att verka och för mig att varva ner. Ska hänga i soffan och kika på nåt som inte stimulerar till vakenhet mycket med ljusflashar och fel sorts ljud. Har hittat ett dämpat alternativ för kvällen.

Önskar oss alla en god nattsömn.
Vi ses imorgon 💕

@Åsa M 🙏

@AnnaPanna111
Det låter som du är inne i en dålig trend
Försök sätta ett datum för att starta en vit period helst 3 månader säger de som vet, för att hjärnan skall klarna . Köp hem goda substitut för vin. Lysssna på poddar om beroende, you tube o skriv här. Se det som en kärlekshandling till dig själv.
Kram

@Himmelellerhelvette Ja, man får vara rädd om sin energi. Så viktigt att ödsla med den på rätt ställe. Det är verkligen en övningssak för mig❤️

@Ny dag Lite längre sjukskrivning gjorde mig lite lugnare🙏🏻🥰

Om några veckor ska jag se Maria Lindqvist föreställning ”Shirley Valentine”. Jag följer Maria på Instagram. Vill citera ngt klokt som hon skrev och som jag tror föreställningen handlar om. ”För alla som någon gång funderat på livet vi lever, tristessen, det svåra i att förstå hur viktig del man själv har i att våga leva sitt bästa liv”. Det ligger mycket i dessa ord ibland behöver jag nog påminna mig om det.

Kram🌺

Hej.
Jag har inte den erfarenhet som ni har, nämligen att vara förälder till barn, som har barn.
Dock har jag fått kunskap i hur beroende fungerar efter att ha haft ett förhållande med en alkoholist, ja, det slutade ju inte bra.

Att ha ett beroende innebär psykisk ohälsa, det jag undrar är att finns det något som gjort att hon börjat dricka?

Då jag var som mest desperat efter frågor och lösningar, "hittade" jag en nykter alkoholist som sade till mig att vad du än gör så hjälp inte honom med pengar. Kanske något för er att tänka på? Denna person lever idag ett nyktert liv. Ett liv i beroende innebär att bli så att säga mästare på att ljuga, och då anhöriga kommer på en så börjar man smyga med sitt drickande för att undvika konfrontationer. Detta blir jobbigt för både beroende och anhöriga, som beroende märker man att man "måste" smyga och som anhörig märker man att den man håller kär ljuger för en.

Då jag hade kontakt med en nykter alkoholist då jag själv kämpade med en partner som kämpade med sin alkoholism sade den att det lönar sig inte att säga att säga till någon hur den måste/bör göra, beroende fungerar inte så. Att vilja ändra sin situation måste komma inifrån. Det tips jag fick då var att försöka vara förstående, läsa om beroende/alkoholism och försöka få in nyktra tillfällen i umgänget. Att få med dottern på nyktra tillfällen, hur skulle det vara? Kanske något från t ex barndomen att ta upp? Vad det nu kan vara.

Då det gäller mannens elaka ord, så har jag också varit sådan. Det måste jag säga, det skäms jag för nu, men vad som är annat nu är att jag har fått kunskap i hur beroende och alkoholism fungerar. Det är ett helvete att ta sig ur.

Kramar från mig.
Skriv gärna igen.

@Flarran Jag brukar läsa dina inlägg, tycker du skriver så bra. Kul att följa dig. Jag själv tog en promenad i det ruggiga vädret idag, nu ABBA på tv och så lycklig att imorgon vakna till 6 v. utan alkohol. Ha en skön lördag kväll.

Brev till dig.

-

Hej du som kämpar,
du som undrar hur länge du ska hålla dig nykter för att kunna dricka igen, du som tänker att om du bara håller dig borta 2-3 månader från alkohol, ska kunna dricka normalt igen.
Vad är normalt, undrar jag?
Jag såg din story på instagram igår. Fredagsmys, en bild från ditt vardagsrum, lite ljus tända på bordet, Netflix igång och så det där glaset vin upphällt.
För ingen reflekterar ju över det där glaset?
Bara jag. Och du, egentligen, fast du förhandlar med dig själv.
Just då, när du postade bilden på din story, kände du dig som den mest normala människan i världen. Lite vin en fredagskväll har ju ingen dött av. Ett glas känns stabilt.
Men du vet att jag vet. Jag vet vilken förhandling du har med dig själv. Det är väl därför du undviker mig. Och jag har tagit avstånd från dig.
Jag står i skuggan av det där glaset och betraktar dig. Jag dömer dig inte, men jag känner för dig. Samtidigt som det dränerar mig.
Ditt fönster har varit öppet några gånger, det var då vi samtalade. Du undrade hur jag kunde vara så fast besluten att aldrig ta ett enda glas till. Att du tänkte att du bara behövde lära dig att dricka normalt.
Går det bra tycker du?
Det kanske det gör, men s.k normala människor har inte den där förhandlingen och den där rösten i skallen som jag så väl vet att du har. Precis som jag.
Att dricka kontrollerat tar all din energi.

Men vad är egentligen normalt och vad är inte normalt?
Är det onormalt att vara allergisk mot jordnötter?
Är det onormalt att ha diabetes?
Det skulle varken du eller jag tycka, vi båda skulle snarare ta strid för att det är en diskriminerande och omänsklig tanke att tänka så. En sjuk tanke.
Men så fort det kommer till vår allergi, då är alla jävligt snabba att dömma. Vi är onormala som inte kan hantera alkohol. Varför kan vi inte bara dricka ett glas och va nöjda sen?
För att vi är allergiska.

Till dig som kämpar, som förhandlar och förnekar och trillar, reser dig upp, tänker att nu får det va nog, tänker att du klarar en vit månad, tänker att du kan dricka igen.
Sluta håll på.
Det är inte värt det. Och det är inte värdigt.

Det är lite meckigt att vara nykter i ett samhälle som fokuserar på alkohol. Men det är värt det.
Energin kan du kanalisera på ett mer effektivt sätt, för varje prövning där du står över det där glaset blir du starkare.
Tiden kommer gå. När frågan kommer om det är värt det, så tänker du inte längre i stunden, utan du kan fullfölja tanken i ett längre perspektiv.
Tills dess betraktar jag dig i skuggorna, och när chansen kommer kliver jag ut i ljuset och plockar upp dig.

-

Jag hörde här om sisten om en mottagning i staden jag bor i, som står under regionens regi, som försökte lära en person att dricka normalt som ett första steg.
Jag blev ganska häpen faktiskt. Jag valde att berätta om min resa, trots att jag stod i en position där jag var i min yrkesroll. Det kändes ändå värt det.
Då har mottagningen nog inte förstått vad det är för en sjukdom vi lever med. Jag tänkte att om en person söker hjälp för sina alkoholvanor eller för att den vill ha hjälp att sluta dricka - varför ens erbjuda den sortens behandling?
Det är som att tro att en jordnötsallergiker kan äta jordnötter igen bara den vänjer sig.
Det känns som att hela konceptet kring den där kliniken är helt verklighetsfrånvänt faktiskt. Man har inte förstått att det inte handlar om konsumtionsvanor, utan det handlar helt och fullt om relationen till det där glaset, och vad som händer när vi dricker.

@Flarran älskar att läsa på din sida. Allt är poesi i mina ögon. Härligt att även läsa att livet känns lättare för dig just nu. Ha en härlig lördag kväll!

Var inte rädd för att ta den hjälp som finns. När mitt ex ballade ur totalt fick jag rådet här att prata med hans chef. Det verkar ha brutit den negativa spiralen men han fick betala ett högt pris. Företagshälsovården, sjukskrivning, inläggning på sjukhus, blev av med sitt chefsjobb, misslyckades med arbetsträning, omplacerad...
Tveka inte att berätta för dolk runt omkring som både kan och orkar hjälpa till. Detta klarar man inte själv. Jag valde att inte ha kontakt med honom efter detta för jag var helt dränerad. Han skickade en ursäkt efter ett par år. Alltid nåt.

Hejsan! Tänk att man idag i dagsljus har varit ut en sväng och firat lördag utan att ens ha haft en tanke på någon alkohol. Kände vid elvatiden att det var dags att åka en liten taxisväng till ett köpcentrum utanför staden för att inhandla bland annat lite mer kolsyra till bubbelmaskinen.

Det blev även besök i lite prylbutiker och inhandlande av ett par trådlösa lurar till mobilen samt även att man gick till ett närbeläget storköp. För inhandlande av mer mjukost, bröd, frysmat och ett par flaskor med Grapetonic och lite godis och chips. Festade även loss på ett par grillade korvar med bröd och päronsaft i en liten tetrapak när man var på gång.

Fast man åkte taxi dit och hem, så visade stegräknaren när man kom hem att man faktiskt hade promenerat 2,5 kilometer i omgivningarna vid köpcentret utan att man ens hade tänkt på det hela. För första gången på dessa månader som helt nykter så slog det mig just att jag inte ens hade tänkt på någon pilsner, bolaget eller nåt sånt. Kanske börjar det nu gå åt rätt håll äntligen. Detta då man ju helst vill bli fri från alla tankar på att tvingas dricka onyttiga drycker som man har hållit på med i så många år tidigare. Kort sagt, en riktigt trevlig dag. Kul även att ni tittade in här tidigare idag @Skrynkelnylle och @vår2022.

Ha en fin kväll!

Hej .
Är nu på snart på min 5 vecka igen och har efter dessa veckor gått från att vara lycklig och glad för att slippa dricka nu i två dagar varit så arg igen.
Jag ser tillbaka på detta mönster då jag tidigare haft vita perioder. Ser på min sida 5 , 2021 att INGENTING har förändrats .
Jag skulle likaväl kunna skriva detta igen . Nu måste jag ta mig en ordentlig funderare på hur jag skall gå vidare . Helvitt är det i alla fall som gäller . Jag heter nu Majaella för jag tappade bort mitt lösen till Majaela och även lösen till mailen 🙈
Jag skriver här för att min gamla tråd inte ska försvunna och att det är bra o gå tillbaka ibland och jämföra då och nu.
Ha en fin lördag kväll alla därute .

@Euology Båda barnen är i tonåren och kan ju på det sättet "klara sig själva" rätt mycket vilket ändå är en tröst för mig även om jag är jätteorolig för hur deras boende hos pappa skulle se ut. Förstår från din andra tråd att dina barn är mindre och det måste kännas fruktansvärt.

Soc gjorde aldrig ngn utredning utan bara de där första samtalen då vi ändå har det rätt "lugnt" här hemma. Men för min del handlar det inte om hur mycket det dricks eller hur mycket våld som ev. kommer utan jag vill inte leva i den där totala ovissheten och oroligheten med hur dagarna ska se ut. Och jag vill inte att mina barn ska behöva det heller.

Jag skulle vilja bo kvar i huset men är inte säker på att jag klarar det ekonomiskt. Känns tufft och surt.

@Euology Ja, tänk att det är så många som lever så här och så tror man att man är ensam. Hemskt att höra din historia och din oro men också stödjande.
Min man säger att han vill sluta och att han varit nykter nästan en månad men jag är inte så säker på att jag tror honom. Detta sa han även mellan jan-mar till mig medan han berättade om alla sina återfall till sin terapeut (som sen gjorde orosanmälan)... Varför ska jag tro honom den här gången? Jag vill ju men min logiska del av hjärnan skriker nej.

@marte min man har också smygdruckit och hela tiden förnekat att det finns ett problem. Jag märker dock direkt om han har druckit, på sättet han beter sig/pratar. Jag har tänkt att jag måste stå ut i några år för att barnen ska bli äldre innan jag lämnar men allt eskalerade i somras och vår äldsta märkte och blev negativt påverkad av situationen.

Har ni fått någon hjälp av socialtjänsten? Hur tänker du och din man göra med barnens boende? Har ni små eller lite äldre barn?

Styrkekram till dig! Jag tycker du är jättemodig som har tagit beslutet att lämna!

Men du behöver inte få det så!! Och din man har inte ställt till lika mycket tror jag 🤗

Och jag stannade för länge - samtalsstöd är nog bra oavsett - men alla blir ju inte utmattade!

@Euology usch vilken sits! Kan du få hjälp av skola, förskola? Om han hämtar barn och luktar då ringer dom dig direkt och gör en anmälan?alternativt att anmäler honom anonymt till soc när du vet att han är full?

@marte usch vilken situation du också har hamnat i 🙁 Skönt ändå att din man själv vill sluta…har han klarat att vara nykter nu?
Jag gå redan i en anhöriggrupp på beroendeenheten och ingen där har heller kunnat hjälpa mig med dessa frågor. Jag tror det vanliga är att den missbrukande personen inte är då intresserad av att ta hand om barn och att det därmed löser sig naturligt. Tyvärr inte i vårt fall…
Mitt stora dilemma är det här med barnen och vad som kommer att hända med dem.. De som gör vår utredning på socialtjänsten kan inte göra något eftersom de inte känner oro för barnen i och med att jag finns här och kompenserar för hans brister. Och om jag lämnar och tar med mig dem så är han ju fortfarande vårdnadshavare och har lika mycket rätt som jag att tex hämta på skola och förskola. Om jag vill att de ska bo med mig måste jag ta det till tingsrätten och det är en process som kan ta flera år..
Jag känner mig helt förtvivlad i den här situationen och vet inte vad jag ska ta mig till…

@Minabästaår Finns det inte någon du kan vända dig till och prat om vad som hänt? Någon som du litar 100% på. Någon som bara kan lyssna utan att döma och/eller fördöma. Det behöver ju inte vara en frofessionell terapeut eller präst - bara en medmänniska helt enkelt. Kan också vara någon helt okänd. Tror inte att du ska göra det här i något forum - utan någon som LYSSNAR.
Min erfarenhet är att inte döva smärtan överhuvudtaget. Tvärtom. Lyft fram den tillsammans med någon. Det är i detta möte man kan gå vidare tror jag.
Förstår att du har det jobbigt just nu och att du gärna ser alkoholen som en tillfällig ”lösning” men du verkar ju ha koll på att det inte är en lösning utan början på ett mycket allvarligare problem. Vad du än gör : ta inte första glaset! Det är i varje fall något du själv bestämmer över. Hoppas du snart kommer vidare. Vi är så många som fullständigt gjort bort oss...så många gånger.

@bella70 OMG. Jag tror inte jag fattar alls vad jag har framför mig. Kram.