Senaste kommentarerna i forumet

Jag har upptäckt Loka Päron. Men jag tycker att det är dyrt och tungt att bära hem från affären. Men samtidigt kunde man köpa flera bib i veckan. Så jag känner igen mig i ditt resonemang ang vad A fått kosta.
Jag är van att dricka stora mängder framför tvn på kvällarna. Det gör jag fortfarande men nu är det te, vatten eller kolsyrat smaksatt vatten istället för A.

Ja det har varit några riktigt härliga dagar det senaste. Sol och vårkänslor..???Jag var på ett folktomt second hand idag..Det är då jag får energi..?Känner mig upprymd när jag hittar något fint fynd..Ibland till mig, ibland till något brorsbarn eller någon annan. Ja tussilago är ett riktigt fint vårtecken..Plockade dom som barn.?..Bra Pillan att du tar hand om dig..Det är smart att äta gott och nyttigt, röra på sig, på det sätt man gillar, och även ha goda relationer,❤️ göra sig av med tärande människor, och göra saker man blir glad av.?..? Skratta mycket.?❤️?Det får våra själar att sjunga..????

Instämmer helt ❤ Att vara nykter för att man måste och utan att reflektera är inte så hjälpsamt. Däremot om man aktivt arbetar med sina tankar och känslor så kommer man framåt.
Med det sagt så är jag lite orolig för dig ❤ Jag tror du skulle må bra av att få mer hjälp så du fick känna på hur skönt det blir efter en tids nykterhet.
Har läst om flera personer som lyckats efter en längre tids kämpande och jag verkligen tror på dig. Men finns det inget mer vi kan tänka på som kan hjälpa dig att bli fri från "kidnapparen" ❤?

Tack för att du delar med dig ?????

Här blev det också godis. Jag önskar att jag kunde stå emot lite grann, men jag är nog sockerberoende. ?
En sak åt gången ? nykter mars börjar vi med och sedan får vi ta ställning till godiset!
Kram
?????

Han är sjuk. Det är ju en psykisk sjukdom.. Han vill säkert att du ska kunna lita på honom men uppenbarligen är han fortfarande för sjuk för att du o han själv kan lita på att han inte dricker. Tycker du gör helt rätt som ställer ultimatum nu. Han måste inse själv att han behöver hjälp. Han kanske kan hålla sig nykter men frågan är vad som händer med psyket. Är han inne i en förändring i sig o hittar nya sätt att hantera sitt känsloliv? Förstår han sjukdomen? Förstår han att han är maktlös inför.alkoholen? Hört om andra.här inne som fått.hjälp av soss. Att låta sina barn bo med en förälder med alkohol problem verkar inte ses som nån bra lösning enligt många som jobbar på socialen. Ring o prata med dom skulle ja gjort. Lämna barnen med en alkoholiserad pappa är en hemsk tanke o ja förstår din oro. Kram

Ibland skrivs det saker här som får en att inse att Jamenvisst, så är det, så måste det få vara!
Jag hör definitivt till dem som inte skall ta första glaset, men jag låter inte bli p g a något förbud, "jag får inte" eller "jag måste låta bli". Jag avstår av ren självbevarelsedrift. På det viset blir det en positiv tankegång och handling. Jag skall försöka få det ordet att slå rot i min gamla trötta hjärna.

Tack för "självbevarelsedrift", Sisyfos!

Luras inte av rubriken ?. Var så sugen på kolsyrad dricka så for på affären och handlade. Blev ett tiopack Cola Zero och en stor Ramlösa, drygt 70 kronor. Då tänkte jag ”Det var dyrt!”. Sen skrattade jag nästan lite åt mig själv och tänkte att det kan jag nog vara värd. En vinflaska för 70 kronor hade jag tyckt varit billig och den hade nog varit slut strax. Har fortfarande nio cola kvar och hela Ramlösan. Och choklad unnade jag mig också ?

Har läst igenom din tråd. Wow, jag hade nog svept dom två ölen ganska omgående i det läget jag är nu. Starkt av dig att låta bli dom.

Hur många dagar i rad har du nu? Jag är på dag 2. Jag har nog inte haft en helt nykter helg sen jag var gravid sist för mååånga år sen, det har du klarat! Jag tänkte att kommande helg ska bli en helt nykter en ?

Ha en fin måndagskväll! ?

Hej och tack för påhälsningen i min tråd!
Jag har haft en bra dag. Det verkar du också ha haft av ditt inlägg att döma. Härligt!
Samma för mig att den stora utmaningen kommer till helgen. Armkrok då definitivt!
Kram!

Skönt att höra att du kämpar på ändå fastän det är tufft hemma.
Jag upplever samma sak tyvärr där hemma. Jag kände för ett par veckor in i nykterheten att många gånger jag drack gjorde jag det för att glömma hennes gnäll. Vet att detta inte är ett forum där det ska diskuteras för att lösas. Men jag är rädd för att hon är en av anledningarna till att jag druckit, iallafall vara en bidragande faktor. Jag lägger inte någon som helst skuld på henne för mitt drickande, det valet var helt och hållet mitt. Men jag vet att jag tryckt ned dom känslorna jag haft angående hennes attityd och inställning med a-.
Jag anser mig själv som en ganska glad och positiv person med en inställning att löser sig bara man kämpar.
Hennes attityd är mer av den negativa sorten, hon har en benägenhet att alltid på ett eller ett annat sätt få saker och ting till att det inte blir gjort utan henne eller att det är upp till henne.
I tjaffs hemma målar hon ofta upp sig som offret.
Nykterheten har fått mig att tänka mer på hur hon tänker och resonerar.
2 månader har gått och jag är inte nått klokare. Försöker tänka ut om det är jag som får henne att agera som hon gör eller vad det kan vara.
Hursomhelst, kämpa på så ska jag göra det samma.

Mrx
Bra jobbat. Hitta anledningar är ju det vi varit så duktiga på . O jäklar vad man hittat massa genom åren. Men tillsammans lyckades vi 2 skrapa ihop 50 dagar utan alkohol. Ganska bra jobbat av två halvgamla gubbar som kämpat ihop. I synnerhet när månaden bara har 28 dagar :-) . Kämpa på min vän så tar vi kål på Mars också ??

Jag har slitit med min sambos fem månaders påtvingade nykterhet. Sedan mitt ultimatum har han skött sig relativt bra (några snedsteg), men jag har tagit hand om nästan allt hemma, med barnen och samtidigt skött mitt heltidsjobb. Han tycks bara vänta in tiden då han kan börja dricka igen när jag inte står ut med han surande.

Emellanåt har vi haft underbara veckor där allt är glömt och han känts helt frisk. Jag har hoppats att tiden skulle bistå oss, men när han lämnat mig hemma med barnen för att gymma, så drack han igen på vägen hem. Inga stora mängder, köpt på Ica, men jag märkte ändå. Efter allt jag gör för familjen och mitt slit, hans frånvaro och alla mina förklaringar om hur det känns för oss när han väljer alkoholen, så belönar han mig såhär.

Han håller med om att drickandet spårade 2020, och att han ”aldrig vill dit igen”. Att jag ska lita på att han dricker lagom. Men han har fått likadana chanser i tio år och efter några månader så eskalerar det som vanligt. Tror han att jag är dum?

Jag har skickat iväg honom IGEN och försökt få honom att förstå att han ska flytta ut, annars gör jag det.

Min man är ofarlig och välfungerande, därför känner jag mig osäker ibland på mitt hårda ultimatum. Men i kombination med att jag aldrig fått några riktiga ursäkter för ”incidenterna”. Inte får det stöd jag behöver och bara ger och ger. Ska barnen behöva riskera att hitta honom däckad i badkaret, kanske drunknad? Ska han inte ta något ansvar?

Jag sumpar nu min ekonomi och trygga framtid. Han får fritt spelrum att dricka hur mycket han vill och han kommer vilja ha barnen hos sig.

Hur orkar man igenom det här?

FinaLisa...jo men nog har jag vårfeeling...inte endast pga fröna utan solen...och månaden...mars. Å det är härligt!
Hur mår du? Har du Covid-19 och hur mår din sambo?

Ärlig...och ärlighet...då tänker jag på Vinäger...som verkligen blottade sig när hon drack alcogel! Det var modigt av henne att berätta det! Och, det visade även mig vägen att våga vara modig när man inte lyckas...för jag har upplevt att om jag skriver när jag inte lyckas...eller om vi säger så här...om jag inte lyckas går jag några steg bakåt....men om jag då skriver här på forumet...och mina vänner här skriver inlägg på vad jag har skrivit...då går jag många gånger några steg framåt. Det kanske inte alltid syns i en minskning av intag av alkohol...men det händer något inom mig.

Så som jag skrev igår var mitt kortsiktiga mål idag att vara alkoholfri vilket jag inte har lyckats med och man kan undra varför??? Å det skulle egentligen inte ha varit något problem..fast så tänker jag hela tiden...men det som hände var följande...Min man skulle på sin årliga kontroll efter sin magstrupscancer. Det var fem år efter att han hade opererats. Började med cystostatika, därefter strålning och till sist operation i oktober 2015. Så om allt var bra så skulle ju det innebära att han inte behövde komma på återbesök igen. Så innan han ens hade varit på återbesöket och fått svar...hade jag börjat planera...är det ett positivt svar...jag då måste vi fira. Så min hjärna var helt och hållet kidnappad...det fanns inte ens en lösensumma för att få hjärnan på rätt bana igen!
Vi fick ett positivt svar..han ska inte tillbaks igen..allt var bra!! Fast firandet...tja...det fanns mest hos mig...eftersom han skulle iväg ikväll....och ärligt...hade det blivit ett negativt svar...så var min hjärna tillräckligt kidnappad för att den hade säkerligen valt att välja alkohol ändå.

Så vad har jag lärt mig??? Att hjärnan kidnappas så lätt....och att fira...det kan man ju för sjutton göra med vilken dryck på vilket sätt som helst fast utan alkohol! Och vad har jag mer lärt mig?? Jo...att komma till handling...verkställa vad jag har bestämt mig för innan jag skriver här...för jag är så utomordentligt bra på att skriva vad jag önskar att jag ska göra...jag måste istället göra det...i små små steg.

Så det får vara bra för idag...och jag tänker inte känna mig misslyckad...för där jag är nu...är så mycket bättre än tidigare!.

Kram:)

Kikar in och säger hej ??‍♀️ hoppas du haft en fin dag på jobbet. Jag känner mig pigg och stark idag, det är framåt helgen mitt vacklande börjar antar jag. Då MÅSTE vi kroka i arm ?

Kram ?

Och säger hej ??‍♀️. Mysigt med barnvecka, en närvarande barnvecka utan A. Rå om barnen och ha det så mysigt.

Kram ?

Jaha, måndagen är snart slut. Kul att ni är här inne och hejar på mig ❤️ Inget sug idag. Tränat. Ätit middag. Nu ligger jag på soffan och är väldigt sugen på godis och läsk/bubbelvatten. Kanske ett besök till affären?

Har ju berättat att jag senaste året dragit ner på a-konsumtionen rejält. Det som hänt är att jag har ersatt det med godis och gått upp ca fem kilo.

Om jag nu ska berätta lite mer om min skeva relation till A så kan jag säga som så att min neddragning på A gjort att jag mår mycket bättre förstås. MEN, ett stort men, tankarna på A har varit lika frekventa som förr och det är den här kidnappningen av min hjärna som tar så oerhört mycket energi och tankemöda av mig. De gånger jag har druckit har jag druckit girigt och blivit för full, kräkts ett par gånger och annat pinsamt. Så även om jag lyckats dra ned mängderna rejält (inte en-två BiB i veckan) så är det lite komplicerat i min relation till A. Det är därför jag vill sluta.

8 kg, det var inte lite det!? Imponerande att du lyckas nå stegmålet varje dag också. Vad tror du det var som gjorde att du hittade den rätta motivation? Kan det vara att din sömn blivit såpass bättre kanske. Grattis i alla fall, och grymt bra jobbat! ?. Kram

Edit, du skrev när jag skrev.? Nykterheten är det såklart, och därmed bättre sömn.

Vad härligt att höra att det gick så bra❤Vila i den känslan nu. Kram!

Berätta gärna sedan hur resan fortlöper. Jag är intresserad av att få läsa om alla typer av erfarenheter och det är inte många som beskriver måttligt drickande. Försöker själv komma ihåg hur mitt drickande ökade från måttligt till problematiskt men mins inte. Vad jag önskar är att hitta någon typ av handbroms som jag kan dra om lagom goes crazy.

Bra jobbat ???

Det återstår mååååånga kilon innan jag som du befinner mig 3 kg från målvikt, Se klart ❤️ Du lär vinna det racet även om du äter glass.

För mig känns det väldigt skönt att jag har hittat den viktiga balansen. Jag bantar inte egentlig mening, jag äter bara inte socker, vitt mjöl, mjölk, ris och potatis. Allt sådant som väcker mersug. Hos mig.

Jag har nykterheten att tacka för att detta ens känns möjligt. Dels hade alkohol fått mig att tappa omdömet och slarva, och dels är jag numer van att ta en dag i taget och en månad i taget. Känns det bra kan man köra på en månad till.

Jag har inte ens bestämt målvikt än. Jag fokuserar på att äta rätt och få ihop 12.000 steg per dag, sen får det ske som sker.

Sannolikt behöver jag dock snart skrämma kroppen med någon annan aktivitet, kroppen vänjer sig vid all typ av belastning. Kanske blir det då några löpsteg också, pumpa upp pulsen lite.

Men där är jag inte än, fortfarande släpper kroppen ifrån sig fett med nuvarande belastning.

Kram ?

Jag har också varit ledsen. Känslorna kommer som vågor. Skönt att jag inte är ensam med detta. Trodde jag höll på att tappa fattningen ???

Vi får vänta lite till innan lyckan kommer ?❤ visst är detta spännande ?

Visst är det skönt med de där små glimtarna av nöjdhet över att man är nykter. Du skriver ofta så kloka inlägg, så jag var tvungen att gå in och läsa på härinne.
Roligt att det går så bra för dig!
Känns stabilt är min reflektion.

... det får jag när jag läser i din tråd. Det här med rädsla tror jag definitivt gäller för mig. Jag är väldigt noga med att inte få i mig någon alkohol, och jag vet också att rädsla kanske inte är den bästa drivkraften men den finns där, nånstans.
Men främst handlar mina val och beslut om livet jag önskar leva. Precis som det är just nu. Att jag orkar leva mig igenom motgångar, att jag kan glädjas, ja du vet det vanliga ? Och jag vet precis som du skriver, att inget blir bättre av a, men den mikro-lilla chansen att ett sug skulle väckas om jag tog en klunk. Den är jag inte beredd att utsätta mig för. Kram!

Så mycket kring min pappas tilltagande dåliga tillstånd som gör mig trött. Beslut, samtal, överväganden, idag har säkert halva dagen gått åt till detta, betyder att halva dagens jobb återstår och klockan är. 17:51.
Jag hade en bra erfarenhet idag, av en för mig ny läkare på vc, (via chatten)
Insåg att jag inte hade sömntabletter kvar och lade ett ärende igår kväll om förnyelse.
Jag passade på att skriva att om de inte tycker att det är lämpligt med denna medicin kan jag testa annat.
Men också- att jag under de 10 åt jag till och från- använt dessa, inte ökat dosen.
Jag känner alltid skuldkänslor och när läkare byts ut tycker jag det är jobbigt att förklara igen.
Som läget är just nu- jättesvårt med kbt-kurser och bara oron att inte kunna somna i tid stressar mig.
Fick ett så himla vänligt svar där han förklarade hur noga det är, och hur de kontrolleras (bra!) att sömnhygien- faktorer ofta är något vi redan har testat, att så länge jag inte överskrider dos eller ökar, så är det helt okej och funktionellt.
Jag blev väldigt tacksam och kände mig sedd och förstådd, och så slipper jag oroa mig. En oro mindre. Viktigt för mig just nu.
Tacksam för det. Jag tror jag har behov av att få lite hjälp med saker, öva på det. Inte alltid ta över och lösa mina egna problem och helst barnens också. Jag tror också den här närheten till död och bortgång påverkar mig mycket.
Det var dagens lite ynkliga rapport från eder forumvän. ?

Det är ju helt otroligt vilken målmedvetenhet, är väldigt imponerad och glad å dina vägnar. ??? Min last förutom snuset är glass numera. Det är för gott för mitt eget bästa. Däremot har jag just nu långa arbetsdagar, så stunden på kvällen är viktig. Även om den såklart inte måste innehålla något med ungefär halva dagsintsget energi... om jag ska göra något ”annat” blir det mer aktivitet och det orkar jag inte.
Men ska testa med kvällspromenad, te och kanske skorpor. Frukt äter jag aldrig, lockar mig föga med en banan framför tvn.
Å andra sidan går jag ner några hekto i veckan och jag måste inte ha bråttom, har lärt mig att några saker tar tid och att det är okej.
Kram! Din energi och målmedvetenhet smittar på det bra sättet! ?