Senaste kommentarerna i forumet

Jag har sökt mig till alkoholhjälpen, då jag är rädd för att jag håller på att utveckla ett beroende. Dricker oftast bara fredag och lördag, men dricker allt mer och märker att jag blir mer och mer tolerant. Från att tidigare ha druckit en halv flaska vin, dricker jag nu en hel. Förstår att det skadar min kropp. Har inga problem att avstå helt från alkohol (men kan vara väldigt sugen), men oroar mig över att jag dricker så stora mängder. Kan man genom att vara väldigt återhållsam under en längre tid, sänka sin tolerans och igen känna sig nöjd efter ett par glas vin? Någon som vet?

Du säger att du prövat allt och inget hjälper och det är precis så det är. Du kan inte hjälpa honom att bli nykter. Det kan enbart han, det är ett beslut han själv måste fatta. Vår maktlöshet som anhöriga är väldigt svår att acceptera, men om du läser lite här får du det bekräftat. Vi kan berätta var hjälp finns att få och vi kan ta hand om oss själva.

Vår kontroll hjälper heller inte våra anhöriga att bli nyktra, så leta efter flaskor förändrar inget. Många, kanske kan man t.o.m. säga alla som har ett missbruk själmedicinerar, men alkoholen gör samtidigt att man inte kan tillgodogöra sig någon form av behandling för sin psykiska ohälsa. För din skull hade det nog varit skönt att prata med några av era nära och kära. Det finns hopp och det finns hjälp att få men din sambo måste vara motiverad att ta emot hjälp.

Ja igen.

Om jag ska ta det ifrån början...
Vi hade ätit middag med dottern och familj, de åkte hem runt elvatiden på fredagskvällen.
Vi ville se färdigt filmen frugan och jag, ha!
Somnade nästan omedelbums i soffan.
Vaknade klockan halvtre på natten av att jag frös så in i norden, kall ända in i märgen långt ner i benen.
Frugan frös också, men det var inte kallare än vanligt i vardagsrummet.
Vi skyndade oss upp till övervåningen, borstade tänderna och hela min kropp hoppade av frossa.
Nej, tänkte jag det här är sjukt, den här frossan hade jag i Julas, det här kommer inte att bli bra,
Kröp snabbt in under täcket och jag låg länge och skuttade tills dess att täcket hunnit värma upp mig lite.
Låg och tänkte, vad är det här, Corona del två?
Somnade till slut.

På lördagsmorgonen vaknade både jag och frugan, vi kände oss rassliga, jag hade ont i luftrören och hostade slem.
Jag vägrade kliva upp tills dess att sjukdomsbilden hade avstannat, jag brukar sova bort sjukdomar.
Vad ska man upp och göra när man känner sig rasslig, det är bara att förvärra situationen.
Jag klev upp klockan sex, på kvällen, efter att ha sovit sammanlagt arton timmar, arton,timmar!!!
Vi hade lovat vara hundvakter till dotterns jyckar, frugan hade de redan på undervåningen.
Vi låg rassliga båda i soffan, hundarna såg olyckliga ut och lilljycken ställde sig och kräktes på golvet.
De var också sjuka, rörde inte ens maten jag hade lagt upp till dem, och då var en av dem lyxmat.
Så där låg vi helt utslagna halvsovandes i soffan, någonting hände på teven men intresserade oss inte.
Vi åt ingenting på hela dagen, gick och lade oss vid tvåtiden för att vakna upp på söndagen.
Jo vi mådde bättre och åt en rejäl frukost, men kaffet var utbytt mot te, eller egentligen väldigt dåligt te, det hade legat alldeles för länge och tappat både färg och smak, värdelöst!
Så denna dagen tillbringades i....soffan.
Frugan körde igenom en massa delar av en dansk serie hon blängt på länge.
Jag satt med datorn i knät och porrsurfade på en massa leksakssajter, det är dags för nya projekt, kanske.
Såg en fyrhjuling på blocket, lite trasig men kan gå att åtgärda, hallå frugan man kanske...nehej inte det.
Tiden gick och det enda nyttiga jag gjorde var att ta bort en juldekoration på framsidan i form av en led-gran.
Krattade bort lite snösolk, ni vet sådana där geggiga fläckar efter snöhögarna.
Det blev kväller och vi hade avbokat våra barn på söndagsmiddag, så jag drog iväg och köpte pizza till oss båda.
Nu började jag känna mig ganska så mycket bättre, lite rosslig i halsen men annars helt okey.
Så det blir att jobba imorgon, vi får inte gå in förrän vi har fått okey på covidtesten, den känns onödig då jag redan har antikroppar, men så är det....

Så nu ligger jag här och tänker, vad sjutton, så gick den här helgen åt fanders.
Vi har tillbringat den mesta tiden i soffan eller sängen, kanske var det ett rop från kroppen att varva ner lite.
Min vecka var hektiskt på jobbet men också framgångsrik, installationen lyckades, men har de farligaste gaserna kvar att koppla in under veckan, så det kräver huvudet på skaft, lugnt och metodiskt.

Det sjuka med det sjuka var att det kom så himla plötsligt, båda två samtidigt på bara någon timme.
Och sedan bröt inte ut fullständigt utan bara låg där i bakgrunden och väste, hela helgen.
Ja jag kände mig improduktiv över helgen, jag som brukar ta igen allt det som kvävs under vardagarna.
Nu fick jag inte utlopp för dessa känslor, mitt ventilationshål täpptes till, en helg som försvann i tomma intet.

Fanns det någon alkohol i helgen då, jodå frugan och svärsonen delade på en flaska dyrt rödvin.
De sade att det var gott, och jag glädjes åt det.
Inte min cup of tea, och så var inte heller söndagens te heller...
Ibland önskar jag att även jag kunde få skämma bort mig med en flaska god dricka för sådär två hundra kronor.
Men sådana finns inte, ännu...

Berra

Avslutade med lite jobb, gör jag aldrig längre. Inte förr heller men kände mig ofta efter med mycket.
Kämpade väldigt med mitt dåliga samvete för allt jag borde. Fixat, orkat, gjort. Ibland tycker jag lite synd om hon som var jag, det var ett tröstlöst lopp på något vis.
Ja lite så. Har i alla fall tagit väl hand om henne hela helgen!

Håller alla tummarna för dig!
Förstår din besvikelse över honom när det gäller barnen. Hoppas han kommer på andra tankar och det betyder nog allt för de att ha en mamma som finns där ?

Ja, jag håller med dig fullt ut Azalea. Det där med att älska sig själv är det svåraste jag gjort, det känns också som om det är en färskvara. Och ja, alla underbara människor på forumet som vågar vara sårbara, ger varandra stöd och delar av sina kloka råd är ovärderligt.
Blir så glad att höra att du hittat det efter 1,5 år ?, kärleken till dig själv. Så avslutar du så fint med att det aldrig är försent, så sant.

Att både du o PimPim mår bra ⭐️ Alla gör sin egen resa - det som är rätt för en behöver inte alls vara det för en annan. För att det just nu passar mig att köra helvitt så finns det alls inget som säger att det är för alltid. Viktigt att känna efter vad som känns bra - just nu. Räcker bra så! Styrkekramar till dig ?

Jag släppte tankarna som du så Tröttiz? Gav fanken i det över helgen och har promenerat runda på runda i solskenet. Det ger energi känner jag och är så mycket bättre än att sitta inne och oroa sig.
Jag tror att jag har landat lite igen och lugnat mig lite. Klart allt blir upp i ner när han kommer hem och börjar dricka direkt. Blir förbannad och besviken och mest sörjer jag över att barnen mår dåligt utav det. Sonen blev så ledsen och han får lätt ångest så han är mitt största mål att stötta så mycket jag kan. I denna härvan så är det han som mår sämst och det är inte rättvist.
Läste nån stans idag att: Föräldrarna har ingen rätt till barnen men barnen har rätt till föräldrarna.
Solklart, vi har satt dem till världen och det är på vårt ansvar att finnas där för dem.
Så det är hög tid för hans pappa att steppa upp och ta det ansvaret.

Min dag har varit fin och imorgon tar jag på arbetshandskarna och ska driva på bodelningen. Pratade med honom ikväll och dottern har tydligen fått honom att lova att inte bråka om detta. Få se hur det går men han sa ikväll att han skulle gå med på det.
Håll tummarna?

Må väl fina vänner ?Jag är så glad över er?Azalea

Så sant, tråkiga dagar kommer det fler av.

Tacksam att jag fick en nykter söndag utan bakfylla, ångest och sömnbrist ?

Att kunna skriva här och rensa luften för sig själv och släppa ut lite av trycket. Att sen få svar med tips och stöttning är så skönt och plötsligt känner man inte sig så ensam längre.
Det med att älska sig själv först låter så mycket enklare än det är men det går att lära sig. Jag har jobbat på det nu i 1,5 år och känner att det börjar ge resultat.
Tänk att något så självklart bara blivit utsuddat i vår mentalitet och gjort att man helt glömt bort sig själv och istället gett bort all kraft och känslor till någon som inte har uppskattat det.
Men det är aldrig för sent och nu är vår tid??Azalea

Tack Alla❤️

Kommer somna varm långt in i själen???

till utan A att lägga bakom mig. Det låter lite trist när jag skriver det. Som att dagarna bara har gått ut på att inte dricka och det har de ju faktiskt inte den här veckan. Några gånger har suget kommit men det som så många här inne har tipsat om, att bara vänta lite, inte agera på första instinkten, hjälper verkligen. Så många minuter tar det faktiskt inte att börja sysselsätta sig med något annat och vips så är alkoholtankarna borta. Och så bara yes, stolthet och styrka.

Det har stått (står) två öl i mitt kylskåp sedan en vecka tillbaka. Jag vet jag vet, det är ju typ förenat med dödsstraff nästan att ha alkohol hemma. Men för mig har det varit det omvända den här veckan. Kanske för att jag har den där trotsiga tonåringen inuti mig som gärna vill göra tvärtom. Så jag har öppnat kylen för att ta mjölk till kaffet, ost till mackan eller vad det nu kan vara och sett de där ölen och bara
- jaså där står ni. Idag med alltså står ni där och tror att jag ska bli så sugen så jag dricker upp er. Men vet ni vad, det kommer inte hända i dag heller. Ni kan gott stå där och försöka se förföriska ut. Jag ska ta min ost som jag är assugen på. Men stå kvar där ni för all del. Låt inte mig störa.
Och så stänger jag kylskåpsdörren och känner mig sådär lite extra stolt över mig själv. Och extra stark. Dumt kanske, men jag gillar det. Jag gillar utmaningen och jag gillar att vinna.

Kram på er!

Åh så spännande och bra att maken också trivs utan alkohol. Två månader är lång tid.
Jag hade mardrömmar ibland om att tjänstebilarna inte startade och att det på nåt sätt registrerades och att allt blev avslöjat. Hände tackochlov lov aldrig så jag vet inte om de har nån sån funktion. Det är ju inte direkt en fråga man vill ställa heller.

Sååå kul att höra från dig. Och att det dessutom går bra. ? Grattis!

Kram

Stor kram till dig Morgonsol. Du släpper taget när du är redo att göra det och det vet du själv när det är dags.
Imorgon börjar en ny månad och våren är här. Du är bäst! Glöm inte det.

Kram

Ja, vin suger verkligen energi. De senaste veckorna har jag vilat så himla mycket och nu känner jag att jag börjar bli piggare och vakna tidigare på morgonen. Det kan förstås bero på solen också ☀️
Glad för din skull att du inte längre behöver vin för att orka med ditt jobb ?

Idag är första gången på länge som jag kom mig ut på en powerwalk. Har mest varit hemma och gått igenom alla möjliga känslor under en månads tid.
Det är vår ute och en ny tid känner jag.
Fick meddelande från mr x om en önskan om att börja om efter en månads behandling. För två veckor lät det annorlunda.
Jag kände att det är för mycket som hänt för att kunna gå ut och dejta igen. Jag kände att jag saknade frågan om hur jag mådde i allt detta. Jag kände också att det varit för många lögner för att bara gå vidare och börja om.
Möjligt att jag kunnat gå med på att träffas och prata för att läka allting men inte så här.
Jag valde att beskriva hur jag kände att tilliten är raserad på grund av all oärlighet och att jag inte längre ville ha det så i mitt liv.
Jag sviker inte mig själv igen som jag gjort i den relationen eller i mitt liv tidigare.
Jag har insett en sak som jag inte insett innan och det är att du måste komma först i ditt liv, annars har du ingenting. Jag känner mig fri och är så tacksam för den känslan.
Jag hade den inte när jag var ett litet barn, inte under min ungdom eller som vuxen. Allt mitt medberoende bottnar i, för mig, att jag fick lära mig att mina känslor inte var viktiga utan andra kom alltid först.
Jag vill inte vara mallig alls, jag bara känner mig så glad och stolt över att jag funnit det som jag saknat i hela mitt liv.
Nu förstår jag vad man menar när man säger att man måste älska sig själv först innan man kan älska någon annan.
Jag tänkte ett ögonblick att jag var elak eller egoistisk som skrev så till honom men som kom jag på hur han stött bort mig ca 1 gång i veckan efter att ha bedyrat sin kärlek för mig. Varför ska jag ha dåligt samvete?
Varför ska jag ha dåligt samvete när det inte är jag som har ljugit, när jag blivit illa behandlad och ändå försökt hjälpa, trots att mitt hjärta brustit så många gånger under vägen?
Jag önskar jag att jag hade fått med mig detta från barnsben men det fick jag inte och det är ok, det finns alltid orsaker men jag är så glad att funnit det nu.
Önskar er alla en fin söndagskväll och sorry om jag är tjatig med inlägg här, det är så så nyttigt att skriva här.
Det har banne mig funkat bättre än terapi för mig!

Exakt så hade jag det! Ush! Jag behövde vin för att orka mitt jobb. Men nu orkar jag sååå mycket mer och har nästan ingen negativ stress öht. Så vin gav mig stress, och nu kan jag slappna av ordentligt ???
Bra att du är på banan igen ?

Tack allihop för alla fantastiskt fina ord. Ni är toppen och var och av er är så viktiga för att forumet är det som det är.
Angående smakandet så har jag ofta tagit en klunk av sambons öl innan jag slutade helt. Det kan se så gott ut och igår tog jag en klunk. Det var när jag skulle skriva imorse att jag inte druckit en droppe som jag insåg att det inte var sant. Jag tänker inte vara rädd för alkohol. Jag har trillat tillbaka en gång tidigare. Det gör jag inte igen. Jag tänker inte vara rädd, men jag har verkligen respekt för att det är lätt att göra exakt samma misstag som tidigare.
Jag känner och vet att det är skillnad nu. Det jag också vet är att alkohol inte fungerar som medicin,
Inte hjälper när jag är trött,
Inte ger nån lättnad vid oro
Och inte gör något roligare. Kanske rättar jag in mig i ledet hos er som aldrig tar första glaset. Kanske kan jag nån gång ta ett glas. Om det blir en massa resonerande och räknande kommer det inte att vara värt det. Om det kan bli som det jag har haft i nästan 40 år av mitt liv, så handlar det om att alkohol aldrig var särskilt intressant eller spännande. Jag kan såklart ha fel men jag känner mig inte rädd. Däremot vet jag faktiskt inte om jag vill ha. Men jag vill helt enkelt bestämma själv och fatta mina egna beslut för att jag tror att det är bäst, inte på grund av rädsla eller för att andra har förklarat hur det blir. Jag bara vet att jag inte blint kommer att hoppa på alkoholtåget igen oavsett val. Två resor räckte bra.

Glad för din skull, du är på rätt väg ?
Försök ta en förändring åt gången så det inte blir övermäktigt ???

Vad tråkigt att höra. ? Hoppas att du mår bättre.

Många kryakramar

Du är ju bara så himla bäst. ?

Kram

Jag tror och hejar på dig, det vet du. ?

Kram

Har messat med PimPim i kväll och hon vill gärna att jag ska hälsa alla gamla vänner här. ? Jag tillägger att hon mår mycket bättre än på länge, så blir det extra kul att läsa.

-----

Tack ännu en gång för att ni finns, ert extra tack till Mary, Varafrisk och Sisyfos för härlig pepp nu igen. ?

-----

I dag är jag nykter. Gott så.

Kram kram

Hoppas du snart mår bra igen!