Senaste kommentarerna i forumet

är att fortsätta skriva här regelbundet oavsett om allt är "bra" eller om det är "dåligt". Då kan du följa dig själv och se hur du sakta förändras och går i en annan riktning. När jag läser början på min egen tråd tänker jag, hjälp vem var hon den där dramadrottningen? Jo hon var jag, då på den tiden för inte så länge sedan. När man är mitt i saker märker man inte skillnaden men om man kan läsa om sig själv för ett eller två år sedan så ser man tydligt vad som har hänt. Du har redan kommit en bra bit på vägen, fortsätt på din väg. Du förtjänar att ha det bra och stabilt! Kram

Det där är svårt. Jag hade en sån plan, att träffas och dricka vin en kväll men jag sa att jag blivit dubbelbokad och föreslog en lunch istället. Kände det var en onödigt svår situation att utsätta sig för.
Nu har ju jag iofs viktminskningen att skylla på, att jag fokuserar på den. Men nykterheten känns lite skör och ovan än så länge så därför vill jag inte utsätta mig. Första veckan handlade jag bara på de tider bolaget var stängt för att inte riskera att gå in av gammal vana.

Va redan 60!!! ?????

Råd i välmening; avstå om frestelsen känns stor. Svårt att hålla emot andra när man har fullt upp med att hålla emot sig själv. Den tiden när det är enkelt- den kommer men det tar lite tid!

❤️ Tack. Jag har länge inte förstått hur det fungerar, och accepterat sånt jag inte borde. Jag jobbar med min självrespekt nu med gränsdragningen bla. Jag förtjänar att få fokusera på barnen helhjärtat och inte mansbarnet. Att ingen utomstående vet hur vi har det är en faktor till att jag stannat, jag har inte kunnat reflektera med någon och inte litat helt på mig själv. De normala perioderna utan ett för stort intag och incidenter har också gett falskt hopp, han dricker inte så ofta eller mycket som många här gör, så jag har trott att det skulle kunna lösa sig ändå.

Ni på forumet har visat att viljan måste komma inifrån, vilket är en stor sorg att inse, för att jag trott mig kunna hjälpa. Det är också jobbigt att läsa att det finns så få lyckosamma exempel, men det är också nyttigt att se. Jag kan inte stånga mig blodig.

Att låta det gå så långt att man förlorar sin familj är sjukt tycker jag.

60 dagar 🥳💚👊

Visst är alla steg bra 💪💪 ha en underbar dag

Så har jag tänkt varje gång. Men a-hjärnan ljuger! Ingen blir ledsen över att du försöker må bättre. De jag känner har enbart varit stolta över att jag lyckats. Det finns två tidigare vänner där det visade sig att det enda gemensamma vi hade var vinet. Vi umgås inte längre, men på Facebook ser jag hur de dricker allt oftare och ser slitna ut. Min kropp och själ klarar inte av det, så är det.

Några förslag på svar:
? Jag får ångest av alkohol och tänkte ta en paus (i mars)
? Jag sover så dåligt och behöver krafterna på lördag

I början fick jag faktiskt bara stanna hemma. Vågade inte riskera. Men nu är det helt naturligt att följa ut med vännerna och dricka A-fritt. Och det är så JÄKLA SKÖNT!!! ??❤

Du kommer inte att ångra dig att du testat ?❤

Skönt att höra att ni är på bättringsvägen??

Å Grattis till alla dina nyktra dagar????

Å tack för att du finns med mig på min väg mot nykterhet??

Ha en fin tisdag??

Jag tror också att du kan Vara frisk! Men du måste verkligen vilja fullt ut. På riktigt! Orka o vilja stå emot. Den kidnappade hjärnan blir ju aldrig räddad om den inte får vara utan alkohol lite längre tid. Och även då är det svårt ibland!
Precis som du skriver, det räcker inte att intellektualisera nykterheten o förstå i teori. Det är bara att vara nykter som gör en nykter. Det är jättejobbigt i början. Även om du fick nej för några veckor (?) sedan från vc för medicin pga levervärden, kanske värdena är bättre nu?

God morgon alla ?☀️

Igår frågade en av dom jag umgås i dessa pandemitider mig om vi skulle dricka vin på fredag. Vad svarar jag på det? Jag är ju liksom inte den som spottat i glaset. Funderar på att säga att jag ska träna tidigt på lördagmorgon och att jag gärna umgås men nyktert. Tror hon kommer tycka det är tråkigt om jag är nykter. Hmm. Hjälp mig ?

Idag ska jag vara nykter. Men är lite rädd för helgen.

Jag gick och la mig med ett leende igår.

Jo, jag läste era inlägg redan igår kväll men var för trött för att skriva själv.

Transformation eller att ta sig till en annan sfär. Ja, någonting händer ju. Sorgen som dyker upp, nej Mary, du tappar nog inte fattningen. Inte jag heller tror jag...
Jobbigt. Ja, men inte tillnärmelsevis lika jobbigt som att dricka aktivt.
Positivt. Ja! Jag hoppas och tror att det börjar landa in tom i mitt omedvetna nu, det faktum att jag inte behöver alkohol för att leva. Insikten att det är lättare att leva utan alkohol. 180 grader, en U-sväng.

"Där livet inte går som på räls.."
Oj! Vad ... "lustigt/knepigt/tankeväckande".. Hittar inte rätt ord. Men, att gå som tåget, att gå som på räls brukar ju användas som uttryck för saker som går bra.
Nu fick jag istället tanken att "jo, sant att tåget gick för fort, livet brukade svischa förbi så fort att jag sällan kände något äkta, vare sig lycka, sorg eller annat..."
Bättre då att gå på den här ojämna krokiga stigen, känna vad jag känner och -leva!
En sfär utan alkoholdimma där livet inte går på räls eller fälls.
Visst känner jag låten sedan tidigare, absolut! Sjungit den när jag varit lycklig. Men "inte hört" de rader som fick mig att reflektera nu.
Tack Nikki! Välkommen till min tråd! Välkommen att "röra om". Vi säger så.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Känner mig hoppfull idag. Tänker på vänskap.
Låter dagen starta.

Kram!?

Så tuff sanning ? Men å förändras för omgivningens skull- då bottnar det inte i honom själv . Han har inte nått sin känslomässiga botten utan verkar göra det för din skull. Det är inte hållbart i längden. Det krävs en oerhörd vilja o engagemang att bli nykter. Att själv vilja är en av grundmotiven att lägga av för gott. Att ge dom konsekvenser är det mest kärleksfulla vi kan göra. Ord betyder tyvärr inget utan handling är det som räknas. Verkar som du gett detta lång tid. Du o barnen blir väldigt lidande . Var finns din egen självrespekt ? ❤ Som medberoende tappar man den o det är heller inte sunt för dig. Du ska inte behöva tjafsa om samma sak om igen. Det tar på psyket o självrespekten med. Låt han komma till insikt själv. Ja lovar. Tjat är inte vägen dit. Detta går djupare än så . Kram ❤

Jag känner igen mig i det, att det är svårare att hitta nya sätt att fira något bra än att bita ihop när det är tufft.

Nu tänker jag att när det dyker upp dagar där jag har något att fira då ska jag ta hand om mig själv lite extra för att må riktigt riktigt bra. Fixa "hemmaspa" med scrub, ansiktsmask och hårninpackning tex. Se att jag är snyggare nu, nykter ?. Klä upp sig kanske. God mat och verkligen känna vad den smakar.
Eller, vad är det för fel på saft och bulle, tårta och godispåse samt ett litet paket till mig själv (eller till mannen, funkar lika bra att ge som att få). Barnsligt gott och kul!!

Hitta strategier. Vara BETSÄMD. Ta den hjälp som finns även om det är svårt, det finns mycket att hitta på nätet också om man verkligen letar, videos, poddar, program mm.

Jag är glad att du skriver att någonting är annorlunda, att du lär dig av snedstegen och att du inte känner dig misslyckad - just för att du lärde dig något! BRA!
Att slå på sig själv hjälper INTE. Jag har provat.

Idag är en bra dag att vara nykter! Eller hur?

Kram!

Starkt Sattva med två månader!

Jag knappar in, procentuellt sett (jag inte såna procent...?), så se upp där framme ?.

Kram!???

Bra kämpat stort Grattis ??????

Att Det inte är nån bantning, been there done that, godnatt! ?

Jag har inte träffat eller pratat med mannen på ca 3veckor, bara det att jag inte vet hur länge sen det är känns skönt. Lämnat skilsmässopapperna i lådan, så får han också ta ansvar. Jag känner riktigt att jag får vila, ångesten har inte sugit tag i mig sen jag fick iväg papperna och bara det i sig är gudomligt, 2 steg framåt. Rädslan att träffa honom gör att jag undviker promenader när den lokala butiken fortfarande är öppen osv, men även det kommer ju lägga sig. Har sagt till dom som är mina vänner att jag vill inget höra om honom. Men jag vet också att vi har rätt tuffa saker att ta tag i, men det tar vi då. God natt alla kämpar ?

Det är så jag känner nu också, att han har tappat respekten för mig för länge sedan. Jag har bett honom att lämna tidigare, men han stannar och väntar på att min ilska ska gå över. Vi har ett ohälsosamt sätt att kommunicera där bara jag pratar, medan han stänger av helt, man får inte ett ord ur honom. Lyckas man är det genom att göra honom tillräckligt arg, och det man får höra då är aldrig det man önskat.

Tror inte det är bra för honom heller med ständiga konflikter och diskussioner om att jag vill lämna om han inte skärper sig. Men jag önskar och ber honom så ofta om att han ska försöka vilja för oss! Men man når ju inte fram.

Att hamna i situation med tvång och agera mamma är förödande för relationen. Han borde själv ta ansvar och vara min partner, men det visar han ju inte.

Ännu en klok reflektion från dig, den tar jag med mig idag, jag lovar att undvika så att ex mannen inte tar energi från mig just nu ?❤ EmmaLisa lita på din magkänsla, som du skriver att efter ett träningspass behöver man nog inte folköl från affärn innan man åker hem. Din osäkerhet kommer nog per automatik efter flera års funderande, rätt eller fel, vi ställer ju oss dom frågorna hela tiden så till slut blir man kraftlös. Men din process är igång, hoppas han förstår det och tar tag i det här nu för er skull och för hans egen skull ❤

Det där med ultimatum gentemot någon annan är lite lurigt. Då blir det upp till en själv att kontrollera om ultimatumet respekteras. Kontrollerandet fortsätter: dricker han? Luktar han alkohol? Tomburkar? Och mycket annat. Ansvaret hamnar på något sätt på den som ställde ultimatum. Har själv gjort det när jag var tillsammans med mitt ex som drack. Till slut kände jag mig som en polis och ibland till och med som en mamma till en utflippad tonårspojk. Jag fick själv ett bra råd här på forumet: ultimatum skall utformas mer som ett löfte till sig själv. Skulle kunna bli: jag lovar mig själv att inte acceptera att min man super. Istället för: jag accepterar inte att du super! Man sätter gränser runt sig själv istället för gränser runt sin man. Förstår ditt dilemma, har själv varit i den där karusellen. Den bara fortsatte att snurra. Jag satte upp gränser för honom som han passerade hela tiden, jag tjatade och flyttade lite på gränserna. Den sista tiden gick det helt över styr, han tappade helt respekten för mig. Vilket jag i efterhand kan förstå för jag gjorde ju aldrig allvar fullt ut av mina "hot" om att lämna. Många kramar

Jag tror/tänker så här.....

Många här på forumet klarar av att bli nyktra med hjälp av vänner på forumet...

Somliga har testat antabus, naltrexon eller/och campral...

Någon enstaka har varit på behandlingshem...

Oavsett vad så handlar det till syvende och sist att man har styrkan och orken samt viljan att bli nykter på egen väg...kanske med hjälp av ovanstående...

I min kommun om man önskar fler än fem samtal av kurator på rådgivningscentrum (finns inget via landstinget) så krävs en utredning av socialsekreterare som jobbar med vuxna. Och ska man få ens fem samtal måste man verkligen vara nykter...

Så ibland känns det som Moment 22...så hur jag än vänder mig så handlar det om min egen förmåga..men jag tror på den även om det är berg- och dalbana❣️

Tack för att du skriver. Jag läser din input igen och igen och det känns så skönt att någon tycker att mitt ultimatum är rätt.

Han får mig ofta att tvivla på mig själv. Att jag är en sträng renlevnadsmänniska som borde ha lite överseende med att det blir lite tokigt ibland. För det mesta är han bara sliskig och jobbig. Men jag tror inte att det bara är jag. Om man dricker efter gymmet så borde det väl vara en proteindrink och inte öl kan jag tycka.

Han är ju påtvingad nykterheten så jag tror inte den är så läkande för honom. Han förstår att det är ett problem ibland, men sen argumenterar han med att ”alla andra får dricka på helger”. Han söker inte hjälp för den stress som han hävdar han medicinerar med alkoholen utan ligger som sagt och surar på helgerna hur slitigt jag än har det. Han har tidigare förstört en semesterresa med att ignorera mig mer eller mindre i två veckor, när han lovade att vara nykter men sen inte ville. Han ville visa mig att jag minsann inte skulle ha roligt när jag förhindrade honom att ha det.

Just nu känns det så befriande att han åkt. Jag är fri och lätt. Men det praktiska kommer ikapp sen och det faktum att jag älskar honom i botten och att han älskar barnen och på något sjukt sätt kanske också mig. Hur står man emot när han lovar saker sen?

Jag har följt din resa men vet inget om fiskar, så har inte haft något att säga. Men vill ändå hälsa på och tacka för dina hejarop ??
Tycker du var snäll som lät den gamla fisken simma vidare. ?????

Väldigt bra jobbat med nykterheten..?Trist att vara sjuk, hoppas ni blir friska snart..???..Styrkekram ..?

Snart en månad ? tiden går fort när man har Covid ?❤?... eller ?

Krya på dig vännen ❤