Senaste kommentarerna i forumet

Man blir ju nyfiken på det ibland.
När man inte druckit på länge så känner man (jag) ett skönt lugn.
Inga gömda flaskor nånstans man är stressad att någon ska hitta, man mår bra dagen efter, man blir piggare, hjärnan är piggare, magen är bättre...
Lugnt och skönt.
ÄNDÅ kan man (jag) börja tänka då: Näe, imorgon tror jag att jag köper vin. Jajjemänsan. Sen: näääe, jag mår ju bra nu!
Och så håller hjärnan på. Jag gör ju ett lätt val -egentligen- jag åker helt enkelt inte till systemet (för finns det så dricker jag ju det säkert) men ÄNDÅ håller man på fram och tillbaka i tanken...

Hjärnan är verkligen konstig.

Hej och välkommen hit!
Jag var jättehungrig i början när jag slutade dricka, men det har rättat till sig. Tror hjärnan behöver lång tid att komma i balans. Äter godis på helgerna mer ön förut dock...

Funderar om det här kan vara något för dig, se länk
https://www.beroendecentrum.se/om-oss/forskning-och-utbildning1/aktuell…

Ursäkta om jag lät dryg och mästrande. Hoppas du inte tog illa upp!
Jag läste slarvigt på datumen och trodde du var ny på forumet idag.
Lycka till med besöket idag!

100 g lax = 210 kcal, 100 g fröbröd = 300 kcal, Bregott mellan 3 msk = 150 kcal, dvs totalt 650 kcal. Och då äter jag en dl nötter under förmiddagen också, som ger ungefär lika många kcal. Men jag står mig utan problem till middag kl 18, och då äter jag bara protein och grönsaker. Lax är bra fett. Och gott ? Kokt ägg är bra mat också, det kan man äta som mellanmål.

Jag räknar inte kcal normalt, jag gjorde det nu eftersom du frågade om det var tillräcklig energimängd.

Kram ?

Så får man liksom inte säga som chef! Att nån är ”medel”? Morr säger jag- inte proffsigt.
Man ska vara jättetydlig som chef med vad som behövs för att medarbetaren ska få vara - och känna sig- som en maxad person, dvs kraftfull och ha roligt på jobbet.
Heja dig idag!

Inte sovit mer, men känner mig piggare idag, så skönt. Hur fasiken orkade jag må segtjockt var o varannan dag förut? Det är så himmelens skönt att vara fri från det!
Lönesamtal idag. Tycker inte om det. Känns som att min uppgift är att framhäva allt bra jag gjort, och att chefens uppgift är att motbevisa. Förra året blev jag riktigt ledsen när jag i slutet sa "så jag ligger på medel på alla områden då?", och ghegen sa "ja". Då var jag mitt uppe i att skriva en examinationsuppgift på en poängkurs på universitetet, som jag pluggade för jobbets räkning och lade all min fritid på....Blir fortfarande påverkad när jag tänker på det... Ska gå till mötet idag utan förväntningar, ta det som det kommer...

Fint att du har hittat hit!
Jag har också kört på vin i kaffemuggar så det inte ska synas när man sitter och FaceTime:ar. Nu jobbar inte jag, är sjukpensionär, vilket är jättedumt eftersom det ger mig mer tid att dricka.
Två saker har hjälpt mig, är nu inne på min tredje nyktra vecka efter att ha druckit varje dag och mycket i flera månader.
1) inte tänka att nu får jag aldrig mer dricka, det är ett beslut som känns för stort. Så jag tänker vecka efter vecka att den här veckan ska jag inte dricka. Då känns det överkomligt. Det råder lite delade meningar här, för vissa funkar det bättre att ta tex tre månader i taget. 2) Att skriva mycket i min tråd här på forumet. Folk är hjälpsamma, peppande och inte dömande. Också att läsa i andras trådar och kommentera hjälper. Man ser att många av de tankar man har är man inte ensam om och man får tips. Vissa funkar för en, andra inte. Kram

Jag håller mig mer än armslängsavstånd från bolaget. Det och snuset är nog det viktigaste att hålla nollan med nu.

Promenaderna går det ju ganska bra med, det är ju väldigt lätt komma sig ut på en lunchpromenad nu när det börjat töa rejält och det är plusgrader stor del av dygnet, ännu så länge. Däremot matlådor och matlagning blev ett lite misslyckande, delvis för att lägenheten nu är i renoveringsläge i badrummet och all tankekraft har gått åt till att ställa i ordning för att hantverkarna ska vara här i ... 2 eller hur många veckor det nu blir ?.... Blir fint när det är klart. Men under tiden, måste gå till ett grannhus för att kunna nyttja toalett...

Det hindrar väl inte egentligen bra mathållning, men hindrar att jag stoppar i mig något extra hemma alls, eller tar en kopp kaffe för mycket.. :-)

Ska nog ta tag i mat på någon nivå innan de här veckorna är över.

Lever du på fröbröd och lax till lunch varje dag? räcker det i energimängd?

Hm, nej jag har inte en underliggande tanke att du brister i karaktären Vara frisk, men jag tror att det är precis som du säger sjäkv, du vill förändra drickandet, inte sluta, iaf inte just nu. För jag tror att den dag du verkligen vill sluta så kommer viljestyrkan hjökpa dig. Sesan är det säkert som sisyfos säger, att det kan gå helt fel ändå, trots viljan. Vill bara förtydliga att jag inte har lagt någon värdering av dig i lina inlägg. Men ja, inläggen utgår från mina erfarenheter. De är "min sanning".

Ja, idag är en sådan dag igen då jag har så mycket takar högt och lågt om flera olika saker samtidigt. Börjar skriva fast jag inte har en aning om vart det här inlägget kommer sluta.

Igår tänkte jag mycket på vänskap. I grunden beror det nog på att jag är väldigt mycket ensam nu. Dels beror det naturligtvis på Corona, jag tillåter mig inte att umgås med människor "utanför bubblan". Dels beror det mycket på den process som pågår inom mig, som jag inte känner att jag kan/vill dela med någon. Och naturligtvis det faktum att jag knappt har några vänner. Jag har alltid varit sån, jag har få vänner men många bekanta. Ibland tänker jag att jag är dålig på vänskap, dålig på att hålla kontakten, dålig på att prioritera det sociala. Samtidigt, de vänner jag har "tål" att vi inte ses så ofta, ganska intensiva perioder med umgänge varvas med långa perioder när vi knappt hörs, när vi sedan hörs igen är det "som vi sågs igår.." Och, hör någon vän av sig och behöver prata, få hjälp eller dela något roligt då har jag alltid tid, prioriterar det högre än allt annat. Och med tanke på "många bekanta" så är jag nog inte helt socialt inkompetent. Jag tänker på vad gubben sa för ett tag sedan apropå att jag tyckte att ett nytt sammanhang var jobbigt, att jag inte "kom in". Han sa att "Men du ÄR ingen lätt person!". Han har rätt, och han "får" säga så, det triggar inte som om någon annan skulle ha sagt det. Jag har hög integritet. Jag kan prata med vem som helst, jag är inte blyg, om vad som helst - bara det inte kommer närmare mig än väder, typ...
Jag tänker på den speciella vänskap som finns här på forumet. Ni är mina vänner, ni vill mig väl, ni "förstår" mig, jag umgås mycket med er just nu ... ändå, jag har ingen aning om vilka ni är...
Det är klart att ni känns nära! Ni är ju de enda som känner till min mörka hemlighet! Den hemlighet som ofta de senaste åren fått mig att avskärma mig från mina vanliga vänner, jag har ju valt att vara ensam mycket för att kunna dricka som jag vill. Och nu, när jag inte dricker, så" jobbar" jag så mycket med den process som startat, jobbar med att lära mig må bra utan alkohol, jag behöver vara ensam eller tillsammans med någon som kan förstå utifrån sig själv. Jag håller mina vanliga vänner utanför.
Att bli vän med mig själv. Det slog mig också igår. Jag behöver bli vän med mig själv! Ny tanke. Jag har ju länge varit medveten om att processen att bli nykter innebär att jag måste lära känna mig själv för att kunna hantera livet utan alkohol, vilket jag ju vill. Men jag har inte riktigt insett fullt ut innan att jag behöver bli vän med mig själv för att kunna ta hand om mig...
Jag har aldrig haft problem med att vara mycket ensam. Jag plågas inte av ensamhetskänslor. Jag kan umgås med bara mig själv. Men har jag varit snäll och bra vän till mig själv? Nej... Jag tycker inte om mig själv. Inte på riktigt, alltid något som är fel och måste ändras...
Det måste ändras på! Ööhh .. suck! Där igen, jag måste ändras på.
Eller..?

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Tiden tryter, dagen måste få dra igång.

Tror jag hade tänkt komma till något om att ta ansvar för sina egna känslor också. Att ingen/inget annat än jag själv kan få mig att känna på ett speciellt sätt - såvida jag inte tillåter det.
Samt att låta sig smittas av "rätt" känslor.

Men jösses! Det skulle ju bli en hel bok...

Jag gillade verkligen ditt inlägg i VaraFrisks tråd. ?

Roligt också att du fastnade för ordet självbevarelsedrift. Jag har nog använt det tidigare just i förhållande till andra droger än alkohol, men nu när du fastnade för det så tänker jag att det är kanske det vi har, vi som försöker lägga ner vart destruktiva förhållande till alkohol. Självbevarelsedrift.
Medicin, appar, samtal, forum, ja man får testa sig fram helt enkelt tills man hittat en väg ut. Du verkar helt klart vara på rätt väg.

Ursäkta VaraFrisk kidnappar din tråd. Såg att du svarat på inläggen jag reagerar på. Bra tycker jag!

Jag tycker att man gör det lite skuldbelagt när man förenklar på så sätt att man landar i att ”det enda som saknas är viljan”. ”Man måste ha bestämt sig till 100 %.
Det man faktiskt uttrycker då är att det är brister i karaktären som gör att man inte lyckas. Att det brister i viljan. Det finns de härinne som lyckas flera veckor i streck men sen trillar tillbaka igen... har de då misslyckats med att bestämma sig till 100 procent?
Man pratar om att alkoholism är en sjukdom, att alkoholmissbruk bygger om hjärnan. Kan man bota det här med vilja?
Jag vill bara problematisera lite kring de här teorierna. Många här baserar sina slutsatser på att den lösning som har fungerat för en själv automatisk ska funka på andra också bara de har rätt inställning.
Jag är rätt övertygad om att det inte är så enkelt. Det finns många varianter av alkoholmissbruk härinne.
Jag är övertygad om att du kommer att lyckas VaraFrisk och jag tror att det är bra om du fortsätter att skriva härinne. Vi som går en annan väg än att bestämma oss, sluta och lyckas till 100 procent på första försöker behöver kanske vända och vrida lite på problemet först. Lyckas man på en gång, vilket jag också har gjort en gång, behöver man också kanske vända och vrida lite på sitt beroende och beteendemönster så att man inte som jag brakar ner i diket igen.
Du skrev en sak i ett inlägg häromdagen VaraFrisk att du kände dig uttråkad och rastlös på samma gång och att du ofta dricker på den känslan. Uttråkad, rastlös och samtidigt för trött för att sätta igång med något. Du skrev om din hjärna en gång som att det stack ut tentakler. Jag känner så väl igen mig i det där och jag tror att det gör det extra svårt att sluta. Det är en brist på fokus, det är för mycket tankar och intryck som är svårt att sortera. Det är ett moment 22 eftersom alkohol säkert förvärrar det här. Men jag tänker att du kommer framåt med de steg du redan har tagit. Reflektionerna, alkoholfria dagar, fokus. Jag får jobba mycket med fokus periodvis, eller stress, eller vad man nu kallar det. Det går sakta framåt, bättre ibland, sämre ibland. Nu när jag inte dricker längre så är det ju lättare att se de andra mönstren. Så fortsätt på din väg, fortsätt på ditt sätt. Din tid kommer.

Du har det verkligheten kämpigt Se klart.❤️ Så mycket på en gång liksom. I bland när jag läser här på forumet så inser jag vilken tur jag har haft under den här nyktra tiden. Jag har inte haft några problem eller jobbiga saker alls i princip. Bara småsaker och inga sjukdomar eller besvär med barnen eller frugan, syskon eller morsan. Jag är glad för det såklart, men det känns lite orättvist.

Ta hand om dig själv ( och plantorna). Kram ?

Liv utan A är sååå skönt. Sova sött och utan ångest. Slippa planera drickandet... oh så mycket jag vill säga, men mina ögon stänger sig nu.
Men läs på min tråd "nytt år, samma problem " så ser du hur jobbigt det kan vara i början och hur härligt det kan bli sedan!

Lycka till ?????

Och läs, läs, läs här på forumet. Funkar som självterapi. När man måste formulera sig får man liksom syn på orden och vad de betyder egentligen. Man tar sig tiden att reflektera och analysera. Göra misstag, lära sig av dem, prova igen på ett annat sätt. Stadigt mot målet, om än vingligt i början.

Kram ?

Oerhört imponerad, tänk om man skulle få säga " Jag har bannemej varit nykter i ett år, inte ett jäkla glas" det har varit Guld värt som jag varit van med i mitt tidigare liv, blir otroligt peppad av er, men samtidigt orolig för att jag vet att det kommer en kväll imorgon också efter jobbet och ev träning om man är duktig. men hoppas, Det måste gå till slut - eller ja snart annars blir det inte bra som en annan skulle ha sagt.

Inifrån och ut. Nu får det vara nog. Sen sysselsätter man sig. Promenader och löprundor är bra för då frisätter man må-bra-hormoner. Sen vilar man mycket, för man är väldigt trött i början. En hobby kan vara bra att skrämma liv i igen. Och sen pluggar man all alkisfakta man kan komma över, bokstavligen hjärntvättar sig med nyktra argument. Och sen firar man varje nykter dag genom att känna sig som en mallgroda ?

Plättlätt, och skitsvårt. Men allt man tränar på blir man bättre på. Fatta inga avgörande beslut just nu, sikta på tre nyktra månader. Under den tiden händer det grejer! Själv blev jag nykter ettåring den 9/2. Mäktigt ??

Kram ?

Idag var en tuff dag på många sätt. Helt slut när jag kom hem sent, hungrig. Min man hällde upp ett glas vin, jag försjönk en stund i att planterade några nya frön. Sen åt vi. Så kan tröst också se ut, jag satte mig på knä och kisade och tittade genom min väldigt glesa skog av små skott. ALLA mina luktärter- egna frön alltså- har grott. Jag har lärt mig så många nya sätt att hitta lugn, ro.
Nu har jag ont i käkarna av dagens strider. Bitit ihop. Men jag är nykter. Det räcker bra idag. Kram ?

Skönt att du mår bra post-champix! Och att allt annat verkar rulla på också. Hur går det med kost och promenader? Kommit igång med att göra matlådor på helgen?

Lilla affären i mitt hus säljer egengjorda sallader om man beställer, så nu stöttar jag deras verksamhet och får en god sallad med kyckling eller tonfisk, kokta ägg, kidneybönor, sallad och tomat två kvällar per vecka. Min standardlunch är två fröbröd och kallrökt lax. (Delar ett paket på 200 g i fyra ”smörgåsbitar”.) Tröttnar aldrig, och jag slipper tänka på vad jag ska äta. Kan man äta samma frukost dag efter dag kan man väl äta samma lunch?

Kram ?

Hur gör ni? Hur tar ni er upp er första dag i erat nya liv? ett liv utan alkoholen, för att inte redan samma kväll öppna på nytt, för att träffa nya människor. ett förhållande känns ju avlägset när man bara vill hem och avlägsna sig från allt varje dag. är däremot väldigt imponerad av er och vill lära av er som lyckats och som kämpar för bättre dagar!

Här är du bland vänner, som vet precis hur uppgiven och less du känner dig just nu. Håller med Mary ovan, töm hemmet och kroppen på alkohol - och ta sen en nykter dag i taget. Det är jobbigt som sjutton i början, det är många vanor som ska förändras och många tankar som ska förändras också. Men det är så värt det ?

Craig Beck på youtube är mitt tips! Han tillhör mina husgudar ihop med Annie Grace.

Kram ?

Tack för svar, det värmer. man känner sig väldigt ensam i denna värld ibland..
Jag kommer ifrån en elitkarriär inom idrott, bra förhållande men sen 1-2 år är det bara kras, ensam och full är ofta en vardag numera, slutat ringa de nära vännerna, när man träffar på dem på gymmet (när man väl är där) så undrar de vad jag varit och vad jag gör om dagarna, man ljuger och säger att det varit mycket på jobbet eller dylikt, sanningen är att jag sitter hemma i min lyxiga lägenhet och dunkar i mig vin, det måste väl ändå finnas något mer än det va?

Börja med att tömma hemmet (och kroppen) från alkohol. Ta en dag åt gången och fundera på vad du önskar dig av denna resa.
Jag peppar dig gärna och vill bli imponerad av dig!!

Berätta mer om dina vanor och vad du önskar. Kanske känner du igen dig i någon tråd. Läs och skriv.

????? Mary

Typ 90 procent jobbar hemifrån. Några få finns på plats och det är tydliga anvisningar om hur många som får vistas i varje konferensrum, sitta vid samma bord i lunchrummet, och väldigt god distans gäller i alla sammanhang. Det är ödsligt som sjutton på jobbet. Sen får man förstås inte komma till jobbet om man är det minsta krasslig.

Men så generösa är vi inte att vi betalar full lön om någon måste vara hemma för att någon annan i hushållet möjligen är smittad. Men då kan vi ju jobba hemifrån istället, så det har inte ställts på sin spets.

Vi har ett företag i min jobbkommun som direkt i mars i fjol skickade hem alla, för att säkra produktionen. De betalar för att medarbetarna ska kunna inreda ett hemmakontor. Deras stora byggnad mitt i stan står helt öde, och de lämnar nog den byggnaden snart. Hörde att en myndighet i stan bestämt sig för att flytta till nya och mindre lokaler också.

Jag kan inte se att jag någonsin igen träffar koncernkollegor och kör 30-40 mil för att göra det. Jo, förhoppningsvis kommer vi att träffas igen, men kanske bara en-två gånger per år och sen ha resterande möten på länk. Flyga till Stockholm för att gå på kurs känns också främmande framöver. Så mycket vinst för miljön, och även ekonomisk vinst för företaget. Resor och hotell kostar ju en hel del. Pengar som kan användas till annat. Personalvård helst ?

Skolans värld verkar minst sagt stökig, och lärare är väl den yrkeskår som drabbats typ värst? Men samtidigt är det ju ett dilemma eftersom ungdomar behöver de rutiner och den gemenskap som skolan ger. I högre grad än vi som är vuxna, som förhoppningsvis kan skapa nya rutiner hemma.

I början av pandemin jobbade jag 50/50. Nu när jag jobbar hemifrån på heltid och bara besöker jobbet några timmar per vecka så känns det mycket bättre. Hattandet hit och dit kändes jobbigt.

På hela vårt företag med cirka 80 anställda har vi haft 2 bekräftade fall. Helt isolerade fall, med känd källa. Ett 20-tal har nog testat sig under året och visat negativt. Någon jag känner till har antikroppar, utan vetskap om att hon varit smittad. Det får man veta när man lämnar blod nämligen. Har man antikroppar får man brev hem om det. Jag lämnade blod nyligen, men risken för att jag har varit smittad utan att känna till det är typ minimal. Jag träffar ju knappt någon utanför familjen.

Kram ?