Senaste kommentarerna i forumet

Ska strax iväg, sitter med en kopp kaffe och ser på en strålande sol! Blir nog kanonväder idag!
Så glad att jag o maken pratade igår, och att han inte sitter o väntar på att börja dricka igen. Hade oroat mig mer för det än jag insett. Nu är det bara vårt myckna godisätande som tagit över fredagar o lördagar...Hade ju lite förhöjt socker hos läkaren då i höstas. Hm, borde kanske se upp lite med det. Vill ju bli fri från beroenden!
Ha en fin söndag alla!!!

Tack för ditt svar, det betyder så mycket att inte känna sig ensam ❤️ Härligt att du gett dig själv tillåtelse att inte dricka ? kanske jag kommer dit så småningom.

Precis så - den där girigheten! Känner igen. Igår när jag drack med en vän så kollar jag ju in hur fort och mycket hon dricker, känner mig dock inte ”nöjd” och det visar ju på hur störd man är i sitt drickande. Åt inte så mycket igår heller för att få större effekt - hur sjukt?

Kram ?

Tack för ditt svar Edda. Vi verkar vara lika många av oss. Att ens dricka ensam liksom? Det är något väldigt skamligt över det. Jag kan heller inte tänka ”aldrig mer”, det blir för kvävande på något sätt. Jag har också barn vv och har druckit även på barnveckorna. Småduttat i min billiga BiB. Druckit för att orka tvätta, städa, laga mat. För att liva upp ensamheten (alltså ingen annan vuxen). Känner mig smutsig när jag tänker på det. Usch!

Jag har fått in en bra rutin på att vara nykter på veckorna. Jag hoppas jag kan söka pepp här framåt helgen igen för att klara den första helt nyktra helgen på länge?!

Igår var ingen karatefylla på något sätt. Middag tillsammans med en vän och våra barn och bubbel. Jag drack nog mer än henne, och snabbare. Och på ganska tom mage. Men inget dumt gjort eller så. Ändå denna gnagande ångest idag och fyra timmars sömn (00-04) som känns som noll timmar. Jag vaknar alltid vid 3-4-5 om jag druckit, även efter bara ett par glas. Kan aldrig somna om då, vaknar som i en ångestattack även fast jag inte gjort nåt särskilt.

Men tack ❤
Å du har så rätt. Vägen är inte rak..tillåta mina känslor o våga möta Dom. Ja flyr en del än. Men det kommer..

Välkommen hit! Så bra du skaffat en egen tråd. Var så med mig med, läste mycket här innan jag tog beslut att sluta dricka. Så peppande!

Känner även igen det där att minska och sedan misslyckas. Jag gav mig själv tillåtelse att dricka, och så minskade jag ett tag och så gick det runt. Till dess att jag kände att nu går jag in djupare i beroendet och bestämde på ett bräde att jag slutar. På den vägen är det och det är så bra, så skönt att slippa dricka. Har gett mig själv tillåtelse att inte dricka alkohol, det är toppen?

När man har problem med alkohol är man tillbaks på ruta ett om man dricker igen. Och det blir verkligen värre, jag drack mer. Mer girigt för att liksom ta igen det jag "missat" när jag varit avhållsam...

Du är på väg ju. Prova en vit månad vetja. Eller ännu hellre tre. Du fixar det. Heja dig, ta ditt liv tillbaks! ?

Kram?

Den känslan hade jag igår. Och fortfarande är hemfärden svart. Inbillningar och noja snurrar runt.

Det enda jag kan göra är att acceptera att jag gjorde mitt val, förlåta mig själv och gå vidare i livet. Och göra vad jag kan för att det inte ska hända igen.

Strongt att kunna dra ner så mycket som du gjort.
Jag har nyligen slutat dricka helt. Var nog som du innan du drog ner. Många bib, drack fort och hade svårt att sluta när jag drack ensam.
Jag har också försökt dra ner men till skillnad från dig har jag inte lyckats hålla i det mer än någon vecka i sträck. Så jag bestämde för att sluta helt.
Men, en viktig grej för mig för att det skulle kännas ok att sluta var att INTE bestämma att jag aldrig mer ska dricka en droppe. Det var ett för stort beslut. Jag tar det vecka efter vecka. Idag är dag 14. Men jag lutar åt att ge det minst tre månader och sedan känns efter.
Det jag kan säga redan nu efter 2 veckor är att det är så skönt att inte ha ångest över vad man kanske gjort kvällen innan.
Jag har också barn fast vv. Och det var delvis att jag började dricka mer och mer även på barnveckorna som gjorde att jag ville sluta. Inte lika mkt som när jag inte hade barnen men ändå inte på en ok nivå.
Jag tycker verkligen du ska testa en nykter helg. Som någon skrev till mig i början: man ångrar aldrig en nykter dag i efterhand.
Kram

...jag har funderat lite på det här med när är det nog? När är enough is enough? Jag har SÅ många pinsamma, jobbiga händelser som många många gånger gjort att jag tänkt att ”Nu får det fan vara nog!”. Men det har aldrig varit nog! Jag verkar aldrig hitta känslan och drivet till att göra en total förändring. Jag har dragit ner intaget men det är fortfarande samma varje gång jag dricker. Om än gångerna är långt färre nu än förut. Jag dricker för fort, för mycket osv.

Jag har under ganska lång tid läst på detta forum och sedan ca ett år tillbaka börjat förändra mitt drickande. Tack för allt ni delat och delar! ❤️ Ni har hjälpt mig.

Jag dricker inte längre BiBs och drickandet sker inte vardagsvis längre. Jag dricker ca 1 gång i veckan nu. Förut var det box efter box... så jag har kommit en bit. Men ändå skaver det enormt fortfarande.

Trots att jag lyckats dra ner på drickandet rejält så faller jag nu och då. Sömnen blir skit direkt jag dricker och jag känner att det tar för mycket tid och förstör min psykiska hälsa.

Jag drack igår, sömnen skit inatt och ännu en dag som kommer gå åt till att reparera mig.

Jag har ett bra jobb, boende, fina barn och allt. Jag gör detta för min egen skull, jag vill komma till min fulla potential vilket jag aldrig kan så länge jag förgiftar mig med A.

Trots att jag minskat intaget rejält så känner jag att A förstör så mycket för mig. Jag får ångest, blir trött och får sömnproblem. Jag blir någon jag inte vill vara.

Kanske nästa helg kan få bli min första nyktra helg på länge? Om vi gör det här tillsammans. Fredagar är värst för mig. Suget brukar börja på torsdag.

Jag vill inte må såhär.

Ja sommaren 2021....?
Känner att vi är på god väg med vårkänslor i luften.
Jag försöker ta hand om mig på bästa sätt så jag kan vara redo och stark att möta mina nära o kära när det blir dags.Saknaden.....
Hoppas det blir så snart snart,Misslyckad.
Jag känner mig mer positiv pch hpppfull nu när jag är vaccinerad måste jag säga.
Ville skriva några rader hos dig som en hälsning med första tussilagon i .(fantasin)
?Pilla

Söndag morgon, strax till att sova. Men ville slänga in några rader innan.
Mars snart, och två månader har gått.
Måste säga att det känns otroligt skönt att komma så här långt. Jag känner inte längre suget på samma sätt, tänker inte heller på alkoholen på samma sätt som innan. Alkoholen upptog tid i tankar och verklig tid i mitt liv, tid jag känner att jag inte har råd eller lust att bara slänga bort på det. Att inte längre längta tills det blir helg för att kunna dricka "öppet" och inte behöva smyga med det är som bortblåst. Vardagar utan dricka är ännu mer fantastiskt! Jag kan i tankarna känna att det skulle vara skönt att sitta solen och dricka en kall öl värmen. Samtidigt så frågar mitt huvud, varför då, till vilken nytta? Jag älskar att känna att min energi i kroppen är tillbaka, min lust att ordna saker och att min positiva inställning till livet är stark igen.
Jag kan se mig själv dricka igen, men justnu känns det avlägset och inte intressant. Jag kan inte komma på något positivt med att dricka, alltså måste valet att avstå vara det som är rätt. Det var ju därför jag slutade röka.
Ja, snuset förstås. Men det gör jag ju för att det hjälper mig att se så "himla läcker" ut ?
En liten flashback..
Cirka 20 år sedan, lång historia kort.
Träffade min nuvarande fru i Prag på en företagsresa, hon Tjeckiska så klart.
Bilade ner till Prag för att träffa henne igen och träffade hennes kompisar.
Min fru började skratta vilt under middagen och berättade att dom frågade henne om jag blivit stungen av ett bi på läppen!
Längderna vi går för att se bra ut och alkohol vi konsumerar för att få andra att också göra det. ?

God natt mina vänner!

Fortsätt kämpa och hoppas ska håller sig friska och krya!

Nu är jag på örat igen! Jag förstår inte riktigt hur man ska komma tillrätta med sina problem när man är helt solo

kvist m dem! Har varit arbetslös länge nu, dålig självkänsla mm. sköldkörtelprov och medicin gav mig tillfällig lindring. men nu är jag tillblaka igen.

Jag fick också hög dos, 600mg 3 gånger i veckan, håll koll på dina bieffekter för mins var inte roliga tyvärr

Tänkte på dig senast idag, att ditt senaste inlägg om läkaren som du inte gillade kändes så tröstlöst. Men skönt att du fattat tycke för den kloka sköterskan.

Ja, det är mycket bättre att tillföra positiva vanor i sitt liv än att slita med att mota bort negativa vanor.

Och med antabus i kroppen får du en chans att skapa positiva vanor och erfarenheter av nykterheten som du sen inte vill avstå från.

Tack för att du skrev!

Kram ?

Heja alla som kämpar, ni gör det så bra! Och tack för att ni finns! ? och kul att ni läser och svarar. Har lite dåligt samvete över hur dålig jag är på att svara och skriva här...

Ni vet när man kommer in i ett flow och allt bara går bra. Där har jag varit fram tills idag... tristessen håller på att äta upp mig. Och då brukar jag dricka. För att göra tillvaron lite roligare och ha nåt att göra.. lyckligtvis stod jag emot den viljan fram till kl 15 så systemet hann stänga.

Det är så ovant för mig att ha all denna tid nu när man inte dricker eller är bakfull, verkligen ett lyxproblem ?
Men jag lyckas inte riktigt landa i hur jag ska hantera det. Så fort jag har lite tråkigt säger min hjärna att jag skulle få kul bara jag tog ett glas ? Det är som att jag inte är helt tillfreds med att bara vara med mig själv utan det måste alltid hända något...
Är så glad att systemet hann stänga, annars hade jag legat däckad redan.

Verkligen förfärligt. Man ska inte ut på is om man inte har kunskap om hur man tar sig upp, och har fysik till det. Att gamlingar går ut på isen är så puckat att det finns inte ens. Vad är det för fel på att promenera på land? Isvaksfiska kan jag förstå charmen med, men man måste ju veta vad man håller på med. Och det verkar du veta Torn! Nu fick vi iskunskap också ?

Kram ?

Jag är kass på drömmar, både att komma ihåg dem dagen efter och jag vet inte heller varför de uppstår.

Svänger man inte hela natten mellan djupsömn och drömsömn, som är lite ytligare? Och ju snabbare man kommer i djupsömn desto fler perioder drömsömn hinns med? Och man minns drömmen om man vaknar upp i en period med drömsömn?

Jag drömde i natt att jag var gympaledare av något slag. Skulle få ett helt gäng att röra på sig. De lyssnade inte på mig alls, stod och pratade och vägrade ens försöka göra som jag ville. Plötsligt hade minst två ”utbrytare” börjat leda egen träning med varsin hängiven grupp. Och där stod jag och fick ingen ordning på någon. Och jag stod bara där lugnt och gillade läget och tänkte ”huvudsaken är ju att de rör på sig”.

Hur ska jag tolka den drömmen? Misstänker att det kan ha med mina kollegor att göra ? Jag gillar när folk tar initiativ. Att saker faktiskt blir gjorda är viktigare än vem som startade det liksom. Informella ledare ska man alliera sig med. Eller så handlar drömmen om något helt annat. Till saken hör att jag har varit gympaledare under många år IRL, även om det var väldigt länge sedan. Och folk lyssnade på mig ?

Generellt med drömmar är ju att man har ett hum när man vaknar upp, men man måste ta sig tiden just då och repetera drömmen direkt, annars glöms den snabbt bort. Oftast minns jag drömmar när jag vaknar till vid 4-5-tiden. När jag vaknar av klockradion kl 6-6.30 har jag nog hamnat i djupsömn igen. Plus att klockradion kastar mig direkt in i verkligheten eftersom jag vaknar till nyheter.

Kram ?

Man söker sig hit i desperation. Det är skönt att känna att man inte är ensam i allt det sjuka som sker kring våra beroende. Tycker dock att det borde stå alkohol och droghjälpen och jag saknar verkligen en egen flik för oss som är föräldrar till vuxna barn. Pga att det inte är så många som skriver här kring detta så skriver inte jag heller så ofta som jag skulle behöva . Lidandet kring att ha ett barn som förlorar sig i beroende och allt det för med sig är förödande och oerhört svårt att leva med.

Det kommer bli bra??Så strongt gjort!! Heja heja dig??

Kram❣️

Så det är därför du kommer ihåg så mycket av dina drömmar TI, mycket djupsömn. Jag har för mig att du Andrahalvlek kom ihåg väldigt få drömmar när vi diskuterade det de första nyktra månaderna. Men nu senast kom du ju tex ihåg en dröm väldigt detaljerat som du skrev om här. Det har ett klart samband med drömmar och djupsömn alltså. Det hade jag inte tänkt på.?

Kram

Du ger fan inte upp i första taget! ? Härligt!

Känns rätt bra trots allt. Tar min (ganska höga) dos på mottagningen två gånger i veckan, så jag kan inte fuska. Skönt, ingen kamp mot Jävelberg om huruvida jag skall dricka eller inte. Dags för diskrensning, reboot och tillbaka till skolbänken.

Det som gör att det känns OK är att sköterskan jag går till för att få min Antabus känns helt rätt.
Klartänkt och rättfram, samtidigt som hon är väldigt sympatisk. Hon har lite grand samma tänk som Allen Carr / Annie Grace, nykterheten måste bli en naturlig del av livet. Att man måste tillåta sig själv att göra saker man trivs med och tycker är roliga i stället för att förbjuda sig själv att dricka alkohol. Att kamp, viljestyrka och vita knogar inte fungerar i längden.
Eller som hon uttrycker det-"Nykterheten får inte bli" och så hugger hon, en späd liten kvinna med livligt kroppsspråk, tag i skrivbordet som om hon tänkte bryta sönder det, spänner käkarna och får något smått galet i blicken.? Det går inte att missförstå vad hon menar! Precis så har jag känt många, många gånger.

Att ta medicin kanske kan ses som lite av ett nederlag, men jag är inte maktlös inför alkoholen. Jag väljer bara de verktyg jag har behöver för att komma till rätta med mitt problem. Jag tror det här kommer att bli bra!

Härligt med 10 månader!? Skrämselhicka här med när jag började läsa din text. Lite nattdrömmar om alkohol får man leva med.?

Kram

Detsamma Morgonsol <3. Det får gå i vågor, det är ingen rak bana att tillfriskna. Man våndas i känslorna men det behövs också, att möta de och förstå de och acceptera de och tillåta de. Det är nödvändigt.
Kram och tack för att du finns och sprider stryka, glädje och klokskap runt dig!

Det är förfärligt att läsa om alla som gått igenom isen och strukit med de senaste dagarna. Själv är jag väldigt kunnig vad gäller isens hållbarhet och är extremt noga med att inte gå ut på en is som inte är 100% säker. Jag baxnar när tom vissa sk experter är helt ute och cyklar när de pratar om hur tjock isen ska vara osv. Det som gör att så många går igenom isen nu är att rutten is fryser till under natten och verkar hur bra som helst, 35 cm tjock och stenhård på morgonen, håller för en bil. Men efter 5-6 timmar i solen blir den totalt kass, och när folk ska gå i land drattar dom i. Det hjälper inte med isdubbar på den isen, den bryts bara sönder. Och folk som springer ut för att hjälpa till drattar också i eftersom isen snabbt blir sämre minut för minut. Det gäller att kunna läsa vad det är för slags is man beträder. Frusen rutten is är totalt livsfarlig när solen värmt upp den. Tyvärr är okunskapen enorm och i morgon kommer säkerligen ett antal personer få sätta livet till. Inte för att skryta, men jag ramlar aldrig igenom en is, för jag beträder aldrig en is som inte håller hela dagen. Som extra hjälpmedel har jag alltid med mig en isbill på vårisen och tar ett hugg framför varje steg jag tar.

Oj, nu flummade jag bort, ? men det gör mig frustrerad att se hur folk leker med sina liv som insats. Fiskarna i dag fick simma tillbaka. Sonens stora Abborre vägde nästan 1,5 kg och är säkert 15-18 år gammal. Sådana gamla fiskar är inte alls goda att äta, och är viktiga för abborrbeståndet i den aktuella sjön. Bra gener, ger fler stora abborrar.

Ha det gött!