Senaste kommentarerna i forumet

Hej, Min far har under många år, kan inte säga exakt men säkert 20+ år haft ett ständigt alkoholmissbruk.

Det har gällt rödvin/vittvin bara han dricker ingen öl/starksprit eller väldigt sällan isåfall vid högtider. Han är väl vad man skulle kunna kalla en "högfunktionerande" alkoholist och kan i alla fall begränsa sitt drickande att han inte börjar före klockan 5 varje dag. Men varje vardag blir ändå 4-5 glas varje kväll vilket går upp till säkert 7-8 glas på helgerna.

Vi i familjen har under många år försökt få honom att inse detta vilket han nog gör men han har inte velat ändra beteende, det enda han klagar över är hans övervikt och att det inte finns något att göra åt detta.

Har senaste månaden fått med honom på att räkna kalorier vilket vi har gjort tillsammans lite för att motivera och att han får mer koll själv på sitt drickande. Planen har varit halvt kilo i veckan med kaloriunderskott på 500 och att han skriver upp i appen alla vinglas han tar.

Första två veckorna gick bra han gick ner 1,5 kg och nu har han fastnat på en platå senaste två veckorna trots att vi väldigt noga räknar kalorier. Vet ju att det inte är hållbart att dricka såhär med viktminskning men tänkte att det känns ju ändå bättre än att inte göra någonting.

Om någon har erfarenhet av liknande situation med bästa råd jag kan göra så hade jag uppskattat det. Han har också börjat gå mer promenader med oss och jag har börjat köra lite styrketräning med honom.

Vad är det bästa jag kan göra i denna situationen? Tack för alla svar, kramar

Att medicinen är på väg och att mannen också tycker att det är bättre utan alkohol. Jag har märkt att flera i min omgivning dricker mindre nu när jag inte tar initiativ till att det ska korkas upp.. Ja, tänk så många gånger man varit sitt sämre jag pga bakfylla.. Men bättre vakna sent än aldrig, man får tänka på alla situationer man kommer att hantera bra från och med nu istället...

Det blir ingen alkohol idag och det var faktiskt inte så svårt att avstå idag. Varför?? Jo för imorgon är det söndag och jag vill inte vara trött eller ha ont i magen. Jag vill ta tillvara på dagen!

Jag tar tillvara även på dagen idag även om jag känner mig trött. Så nu har jag läst lite i en bok som heter ” Mammor med intellektuell funktionsnedsättning och deras barn” men nu blir det att åka iväg och handla mat.

???

Även jag känner nästan dagligen en tacksamhet för att jag vågade vända alkoholen ryggen.

Fredagsvanorna har verkligen förändrats! Tidigare kändes en fredag utan vin helt omöjlig, nu njuter jag istället av lugnet efter en intensiv jobbvecka. Njuter av känslan ”färdig för tillfället”. Njuter av tankarna på den kommande lediga helgen. Går och lägger mig tidigt, och njuter av det också.

Kram ?

Såg inte ditt svar förrän nu. Tänk att de inte meddelade dig från posten! Man vill ju kunna lita på de tjänster man använder sig av....?

God förmiddag/ eftermiddag! ? Tack för svar och denna natt var bra, fick sova! Äntligen! Förmiddagen däremot har bjudit på enorm ångest, fick avboka besök hos dottern, vilket jag mår dåligt för, men nu får jag andas och sluta må så dåligt för allt. Har sneglat på alkoholen jag har här hemma, vet att det tillfälligt blir bättre, men nu är jag bestämd! Jag försöker ändå göra nåt bra just nu. Ska träffa en vän i eftermiddag och peppar mig att jag ska beställa in en Loka.
Just nu är det inte så roligt att vara nykter! Jag sticker ut hakan nu, men så känns det. Men tänker ATT det blir just bättre än nu! För jag ska avstå!
Styrkekramar! ?

Tack för påhälsning Pilla! ? Lugnt och fint, men också lite action. ?Jag är nyss hemkommen efter en morgontidig fisketur på isen tillsammans med min son. Det var nog den sista turen på is för den här säsongen då isen börjar bli osäker. Min son fick sin största abborre hittills i sitt liv, jäklar vad glad han blev, jag också för den delen. ?Eftersom jag steg upp 04.30 i morse blir det perfekt med en go liten tupplur snart. Ska bara läsa igenom hur ni andra har det.

Ha en bra lördag! ?

Skrev i Soffis tråd att jag chansat o kört bil i jobbet men inte känt mig säker på att alkolåset på jobb- bilen skulle starta bilen.
Inser jag varit bakfull på jobbet många gånger, seg i huvudet, trött, osammanhängande. Hur sjutton kunde jag med?? De som kommer och söker hjälp förväntar sig att träffa en professionell person. Inte någon som kämpar att ens tänka klart...Tjänstefel?? Så tacksam att den tiden är förbi. Herregud, vem har jag varit egentligen, så många jag direkt eller indirekt har påverkat negativt med mitt drickande...Aldrig mer, det säger jag bara.

Kennie, blir så glad att läsa, för likväl som det är fint att dela och känna igen sig i de tuffa eländiga dagarna. Så är det otroligt att känna igen sig i det som går bra! Jag tackar också, vet inte om det är nån högre makt men att jag fick styrkan som krävdes, eller åtminstone haft den 417 dagar eller nåt, att säga nej. För det känner jag inte är ”bara” jag utan nån hjälp på traven att se- ett annat liv. Våga gå dit trots snårigheter.
Vi är modiga och glädjs extra mycket för din skull idag! Kram ?

Det där med bilkörning och oro över rattonykterhet känner jag igen. Vi har dessutom alkolås på våra jobb-bilar...Herregud vilket stresspåslag ibland. Hände som tur var aldrig att den inte startade. Nu som nykter fattar jag inte hur jag ens kunde chansa...
Hopoas du haft en fin dag och att du hittar hem i dina känslor. Så bra att kunna reflektera över dem. Jag vet det sjutton om jag kan det så klart och tydligt.

Finns ju sajter som enbart säljer te på nätet. In och botanisera där vetja! Men vinterteet är jättegott... det är robois, inget koffein i det. Sen finns det ju massor med örtteer att välja på...Så vi behöver inte vara i uppiggande-träsket?
Jepp, helg igen! Rackarns så skönt. Har så mycket på jobbet, så det behövs vila. Vackert väder är det här, underbart med vårlikt väder??‍♀️?
Hoppas du har det fint, kram?

Ja jag behöver lära mig det i vardagen. Yogar en hel del o är jättebra på att andas...men inte när det väl gäller!
Blev iaf uppringd av farmaceut tillslut. Nu är det sagt att medicinen kommer tisdag. Skulle ha kommit i onsdags...Men men, det är som det är o ska inte låta post nord få ta min energi!!
MEN, nåt bra som kom av detta är att jag o maken pratade om alkostoppet. Han tycker det är skönt att inte dricka. Han har druckit en gång sedan nyår, på tåget för 3 veckor sedan (sån där liten flaska antar jag). Jag känner ingenting för det, helt ok. Sagt jag inte litar på min hjärna, vill inte prova o önskar ej bli frestad. Allt lugnt kring detta. Känns jätteskönt!! Tänk att vi två, som sänkte en box var + en bubbel eller två per helg, nu inte dricker o ej saknar det!

På måndag är det första mars. Känns hoppfullt. Första vårmånaden. Min syster var född i mars närmare bestämt den 14:e. Hon firade alltid sina födelsedagar. Jag kan minnas hur snön hade smält till vattnet och knopparna i rabatten började komma. Minns så väl när jag hade varit i Göteborg och hälsat på ett av våra sommarbarn och hennes familj. Jag var kanske i 20-årsåldern. Hade köpt mig en kjol och en "koftjacka" i en vårgrön färg. Hade nog aldrig köpt det idag men då kändes det så rätt och det var så "vårigt" på något vis.

Även om jag är väldigt trött idag så kan jag nog känna mig hoppfull ändå. Hoppfull för att våren ger sig till känna men även hoppfull att precis som du skrev Sattva..samla fler och fler dagar för att få till en nykterhet. Just nu funkar inte medicin för mig pga förhöjda levervärden. Det gäller både Naltrexon och Antabus. Campral har jag testat men det går ju att dricka alkohol även om man tar den medicinen så det var ingen hjälp för mig.
Tänker att alkohol är precis som Sisyfos skrev en gång...eller jag menar...om man dricker alkohol för att bli lite uppåt..för en kort stund....så blir man desto mer nedåt när alkoholen går ur kroppen...och den där nedåtstämningen kan ju faktiskt sitta i ett tag...och på den stämningen är det väldigt lätt att dricka alkohol igen....och man hamnar i en ond spiral. Dessutom tröttheten som bidrar till att man blir låg och inte får energi att göra något.

Det är skönt att ha förra helgen i bakhuvudet....att jag kan .....och att det var det där lilla som gav mig så mycket energi precis som Se klart beskriver. Så nu är det drygt två timmar kvar tills systemet stänger och jag tänker inte åka dit. Tanken har slagit mig men idag ska inte min hjärna bli kidnappad. Idag är det jag som styr och bestämmer. Kom att tänka på när vi var och hämtade vår dotter i sitt hemland,där kidnappningsrisken är stor, hur hårt jag höll vår son i hans hand och hade ständigt uppsikt över honom. Dottern hade vi ju i en bärsele på magen så henne hade vi fullständig kontroll över. Tänker att samma kontroll behöver jag ha över min hjärna, mina tankar.

Så längtan till ett nyktert liv är lite som längtan till livet när pandemin är över. Livet som jag längtar till när pandemin är över är att leva som vanligt...inga storslagna saker ..utan att få sitta tätt ihop med mina kollegor i våra soffor på jobbet...sitta tillsammans och äta på jobbet....träffa vänner...kunna träna...simma. Och med nykterheten vill jag kunna köra bil när som helst...vakna pigg på morgonen (iaf piggare än vad jag är efter en kväll med alkohol), inte ha ont i magen, se nyanser, komma ihåg saker...få ett långt liv.

Så ....snart blir det lite lunch. Åka och handla mat. Titta till mina fröer. Åka till min son med en handkräm som jag köpt till honom för att han har SÅ torra händer och hans sambo ska få en bukett med blommor som lite uppmuntran för att hon har det så tufft med smärta. Hittade ett recept på "Mustig grönpeppargryta med champinjoner" som jag tänkte laga till middag. Sen blir det nog lite stickning och att läsa en och annan krönika i min bok som jag fick.

Åter igen...tack vänner för stöd!!!

Till er alla önskar jag att ni får en fin lördag :)

Fy vilken jobbig stress!
Jag minns för några år sedan, jag hade beställt medicin i god tid innan jul, klarade mig inte utan den (mot yrsel). Den kom inte .... och kom inte ....och kom inte... Hur många gånger jag ringde under typ två veckor och tjatade och frågade vet jag inte, ingen förstod varför den inte levererades tills budet äntligen svarade den 22 dec: -Jag kan inte köra ut på landet det är SNÖ!!! Nähä, i december, säger du det?? ?
Gubben fick skjutsa mig till terminalen, själv kunde jag ju inte köra bil utan medicin. 11 mil enkel väg...
Så jag kan verkligen förstå din stress!

Kram!

Vilken himla tur i oturen du hade, men vilken livsfara du utsatte dig för. Du kom verkligen undan med förskräckelse. När man gör ett längre uppehåll reagerar hjärnan med att helt vidöppna alla receptorer för att söka efter alkohol. När du sen tillför alkohol är det fullt ös in i alla receptorer och man kan bli knallfull på mängder man normalt brukar tåla. Det är jättevanskligt. Var rädd om dig! Hoppas verkligen att du fått ett rejält uppvaknande nu ??

Jag gjorde liknande knäppa saker mot slutet, muckade gräl med en knarkpåverkad man bland annat. Himmel vad illa det kunde gått om inte omgivningen grep in. För att inte tala om alla karlar jag sexdejtade på fyllan. Usch, jag mår illa jag bara tänker på det. Tack och lov att det är historia!

Kram ?

Okej, okej, okej. Tänk okej tills okejet verkligen landar lugnt i magen. Allt blir som det blir. Just nu har du gjort allt du kan göra. Ingenting blir bättre av att du låter postnords inkompetens äta din energi. Gå ut i solen istället!

Kram ?

Yes. 18 dagar spiknykter. Igår drack jag. 6 öl, 1 flaska vin. Gick jättebra först, tills det slog till. Blev fullare än jag brukar bli. Ligger här i soffan med uppskrapad hand och panna. Tappade all kroppskontroll. Ramlade handlöst 3-4 gånger. Hade ingen balans. Hittade inte hem. Lyckades på nåt sätt boka en Uber till sist, så jag kom hem ändå. Jag ser det som en läxa. Jag kan inte dricka. Ska inte. Jag har förlorat.

Min medicin har inte kommit. Har beställt på nätapotek, hur kul är det att gå till apoteket och hämta ut medicin för alkoholism? Stigman är stark, staden är liten. Provat över disk i annan stad o där var det slut i alla 3 apotek...
Så beställde på nätet o har ej kommit. Gamla kartan slut. Klarar mig ju utan medicin, finns inte en chans att jag skulle dricka. Mest förbannad. Ringt kundtjänst igår, idag. Paketet fastnat på vägen, post nord stängt under helgen. Skulle bli uppringd av farmaceut på nätapoteket för att se hur de kan hjäkpa mig, såklart inte blivit det. Får ringa o vara jobbig, hatar det... Sånt här stressar mig!!

...det har varit en hjälp för mig. Fyra dagar är mycket när man just slutat, men det går att göra om, börja om. Ju fler dagar du bygger på, desto svårare att börja om. För mig har det varit så. Vill ju inte gå igenom den där första jobbiga tiden igen...
Det gäller att bita ihop, bestämma sig. Vara beredd på att det är superjobbigt. För mig har medicin hjälpt. Kanske hjälper det dig också att komma över den första tiden?
Jag tror absolut att du kommer att lyckas, men du måste verkligen vilja fullt ut, för det ÄR ju jättetufft!
Vi alla finns här och vill att du lyckas!

Googlade lite och hittade detta. Kände att jag just då var i desperat behov av hjälp/stöd och fick möjligt att skriva, uttrycka mig precis som jag ville. Skriva om känslor som ofta är "förbjudna" när nan samtalar med människor som inte lever under samma omständigheter.

Jätteskönt att kunna få stöd direkt, inte efter fjorton dagar hos någon terapeut i bästa fall. Finns väldigt mycket kunskap, förståelse hos alla och man komplettera varandra. Känns även bra att kunna hjlpa andra som har behov av stöd och som tvivlar på sig själva.

Vad som inte är bra tycker jag är namnet alkoholhjälpen för vi är många som har anhöriga med drogproblem av olika slag ch jag tror att det är lätt att man då tänker att detta är inte för mig.

Som anhörig med ett vuxet barn med drogproblem känner jag ibland att jag inte riktigt passar in. Det är delvis en annan problematik. Alternativet att skilja sig från sitt barn känns främmande för mig och jag tror det står i strid med mönniskans natur. Vi är programmerade att ta hand om våra barn tills dom klarar sig själv. Trots detta är stödet och förståelsen jag fått ovärderlig. De flesta har ju barn även om man inte lever under samma omständigheter så har man stor förståelse.

Liten uppdatering från mig. Nykterheten fortsätter. Har inte druckit sedan nyår, och inte heller haft lust att göra det. Har vid många tillfällen känt en stor tacksamhet över att jag lyckats sluta att förgifta min kropp. Lite komiskt, men jag upplever det särskilt starkt de gånger jag vaknar mitt i natten och är törstig eller kissnödig. Minns känslan av att vakna så fortfarande berusad med begynnande huvudvärk och svaja mot badrummet i mörkret. Nu tassar jag nykter och tacksam i mörkret och tänker "Tack gode gud att jag inte är full.. " Vet inte riktigt var jag står i förhållande till gud annars, men det känns skönt att tacka...

Upplever också att min hjärna har ställt om sina parametrar för njutningsmedel. Jag längtar numera efter en kall alkoholfri öl och lite chips när jag ska runda av veckan fredag em. Har provat mig själv lite genom att tänka att vore det inte gott med vin istället, men känslan i kroppen blir då nej, jobbigt, då måste man ju hålla koll och vara försiktig. Med alkoholfritt kan jag fylla på utan att fundera.

Önskar er alla en skön solig helg!

Att byta ut att vara nykter en dag per vecka mot att dricka en dag per vecka är ju en enorm förändring! Mår du bra av det och kan hålla det på den nivån så är det ju kanon! Var stolt över den enorma förändring du har gjort. Ni är ju några stycken här på forumet som har valt den lite bredare vägen, och era erfarenheter är enormt viktiga att delge andra.

Kram ?

Min sambo har sedan några år tillbaka haft perioder med mycket drickande. Ibland blir det 2-4 gånger i veckan (inklusive vardagar), ibland dröjer det längre i mellan och blir bara en gång innan nästa period börjar igen. Men alltid blir det stora mängder, vet inte hur många undangömda 40%-sprit flaskor jag hittat. Och öl dricker han alltid 7.0. Efter lång tid har han erkänt att han har ett missbruk. När jag konfronterar honom så blir han ledsen och säger att han ska bättra sig. När jag konfronterar honom när han är full så kan han först inte förstå varför jag blir upprörd, han är ju inte otrevlig eller elak, han har bara haft en trevlig kväll. Rycker mest på axlarna. Efter ett tag övergår det till att hela världen är emot honom, att alla trycker ned han i skiten, att ingen tror på att han klarar något, att han är misslyckad, ja han tar på sig en "offerkofta". Vänder det mycket till hur andra har det och vad andra tycker/tänker/säger. Gråter hysteriskt. Kan tilläggas att han även har psykisk ohälsa i botten (bla adhd). Igår var den värsta kvällen hittills. Han hade en känslostorm av alla känslor man kan ha och blev så arg på sig själv att han slog sönder inredning. När han är nykter är han den finaste människan jag träffat och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Men jag kan inte tänka mig resten av livet med en alkoholist. Vet att om han kommer hem före mig efter jobb så har han 8 av 10 gånger druckit. Smiter iväg till garaget och ska "kolla något", kommer in berusad. Varje gång jag inte varit med han dygnet runt så måste jag analysera, har han druckit? Varför går han iväg dit? Letar i skåp efter flaskor, låser in slattar och gömmer nyckeln. Men han köper nytt lika fort. Hur går man vidare? Hur gör man för att få hjälp? Hur kan jag bete mig? Vad ska jag säga, vad ska jag göra? Känns som att jag provat allt och inget händer mer än att jag ser honom gräva sig djupare och djupare i sin psykiska ohälsa och sitt alkoholberoende... Vi har inte pratat med några av våra nära och kära om det här. Han har kontakt med psykiatrin utifrån sin adhd men jag tror inte han säger all sanning om hur dåligt han faktiskt mår och hur utbrett alkoholproblemet är för då hade något mer hänt från deras sida tänker jag. Försöker peppa honom till att säga hur det är men när de tex frågar om hans ångest på en skala 1-10 så säger han 4 till dom, 9 till mig. Snälla hjälp mig, hur kan min älskade ta sig ur det här? Går det ens? Finns det något hopp? Just nu känns det som ett mörker som aldrig kommer ta slut...

Fy, vilken skrämselhicka jag fick. Pust. Drömmar är en naturlig del av den här nyktra resan och undermedvetet har nog tanken funnits hos dig. ”Ska jag klara 10 nyktra månader eller falla på målsnöret?” Men nu är du där, hurra! För varje månad går månaderna bara snabbare och snabbare och den nyktra resan blir lättare och lättare.

Kram ?

Jag har historiskt enorma problem med min sömn. Jag har sömnstört mig sjukskriven två gånger, och jag har varje år perioder med enorma sömnproblem. Fel av mig, hade. Är det något som alkoholstoppet verkligen har förändrat så är det min sömn. Amen.

Jag har läst och provat allt vad det gäller så kallade ”sömnhygien”. Allt. Jag blev nästan provocerad av den typen av råd när sömnen funkade som sämst. För en människa som är van att leverera i tid i alla lägen var det ursvårt att acceptera att sömnen var så kajko. Och eftersom den var så kajko så blev det en enorm prövning att ändå leverera dagtid. Man blir knäpp om man inte får sova. På riktigt knäpp. Riktigt knäpp.

Det jag till slut lärde mig den hårda långa vägen var att sömn är en icke-handling. Den kan jag inte prestera mig till. Det jag kan prestera är bästa möjliga förutsättningar för att sömnen ska komma. För att jag ska vara så pass lugn inombords att jag ”vågar släppa taget”.

När jag var som mest sömnstörd så kunde jag somna till och sedan minuten senare väckas av panikångesten från helvetet som tryckte över bröstet, brände och sved i huden, och tog ett strupgrepp på mig så att jag inte fick luft. Det var som om panikångesten skrek åt mig ”Är du dum i huvudet, du kan inte sova nu - du är ju utsatt för livsfara!”

Det enda som hjälpte på sikt var att släppa tanken om att jag skulle ”prestera” sömn. Istället försökte jag tänka ”jag ska bara blunda och vila lite”. Jag slet hårt för att med promenader, skärmfri tid och mindfulness få min kropp att varva ner. Grundinställningen var för hög, det krävdes inte mycket för att passera gränsen. Som en bil som ständigt är lite uppvarvad i grunden. Tänker på min mammas högljudda gasande när hon skulle köra iväg och var osäker på kopplingens dragläge.

Men det som VERKLIGEN hjälpte var att sluta dricka. VERKLIGEN hjälpte! Jag blev nykter på en söndag. Natten till måndagen sov jag ingenting. Ingenting. Sen följde en vecka med typ 1-2 tim sömn/natt. Natten till tisdagen veckan därpå sov jag 3-4 timmar och sen dess har jag sovit bättre och bättre.

Med mina mått sover jag numer jättebra, men jag är som sagt inte bortskämd. Om jag vaknar och är stel i höfterna för att jag har legat still större delen av natten så är jag supernöjd. Om jag endast går upp och kissar en gång och somnar om direkt efteråt är jag supernöjd. Om jag får till 5-6 timmars sömn per natt är jag supernöjd. Allt är relativt.

Jag har ett aktivitetsarmband (Mi Fit) som alltid sitter på min handled. Den mäter stegen, och den mäter sömnen. OBS: Om man har sömnproblem ska man inte kolla nattens ”resultat” varje morgon, det är stressande i sig. Däremot kan det vara intressant att kolla utvecklingen över tid, historiken per månad. Hur det mäts vet jag inte riktigt, men sannolikt beror det på hur mycket jag rör mig under natten. Och man kan förstås ligga klarvaken helt blickstilla, och sova fast man snurrar runt hela natten. Just därför är trenden över tid mer intressant än enstaka nätter.

Jag får en ”sömnpoäng” varje natt beroende på hur många timmar, hur mycket djupsömn och hur mycket vakentid jag haft. Även den tar jag med en nypa salt, men det är ändå lite kul att konstatera att nattens sömn gav 78 poäng (”You slept better than 47% of users.”) Tidigare i veckan fick jag 51-68 sömnpoäng per natt, vilket också var bättre än andra användares genomsnitt. I måndags fick jag 35 sömnpoäng, men då var det nog armbandet som hade kontaktproblem på något sätt. Så illa sov jag inte, och det är ändå min egna uppfattning som är viktigast.

Tyvärr har jag inga siffror från tiden då jag hade enorma sömnstörningar, eller det kanske är lika bra när jag tänker efter. Jag minns ändå hur illa det var, hur dåligt jag mådde av det. Men jag har siffror från maj i fjol som jag kan jämföra med siffrorna från februari i år tex. Jämföra maj 2020 mot maj 2021 sen blir också spännande.

I maj 2020 hade jag följande siffror: 1) 5:02 genomsnittlig sömn, 2) varav 42 min djupsömn, 3) och 25 min vaken tid. I februari 2021 hade jag följande siffror: 1) 5:51 genomsnittlig sömn, 3) varav 50 min djupsömn, 3) och 23 min vaken tid.

Det är enorm förbättring över tid, tycker jag ?? Att jag skulle lyckas få ihop 7-8 tim/natt är en utopi, det lyckas jag typ bara med på helgerna i bästa fall. Jag är som sagt inte bortskämd med god sömn, men den nivå jag ligger på nu känns hållbar i längden.

Det är nog den främsta anledningen till att jag ever never tänker börja dricka igen. Min sömn är grunden till allt i mitt liv och jag spelar inte hasardspel med den mer. Jag värdesätter god sömn mer än alkohol tusen gånger om.

Kram ?