Senaste kommentarerna i forumet

Sökte mig hit som anhörig. Ville ha stöd o få kunskap om medberoendet. Snubblade av en slump över forumet då ja googlade lite på nätet.

Tycker forumet är långt över förväntan vad ja trott kunde finnas i form av anonymt stöd o mötesplats för både beroende o medberoende. Ja får nya insikter on mig o medberoendet o forumet har varit en del till att ja kommit fram till beslut som ja behöver ta. Ja känner också att ja betyder nåt för några andra. Gläder mig mycket. Istället för att spela hjälte o tro ja kan rädda min alkoholist så får ja här betyda något för någon.

Äldsta dottern med pojkvän är hemma över helgen. Ikväll har vi grillat och ätit ihop på ex-svärisarnas veranda, med filtar lindade om oss. Så otroligt mysigt ? Inget vin i världen hade förhöjt den mysfaktorn.

I morgon gör vi en repris men kombinerat med lite praktiskt jobb, hämtmat och mello. Vi behöver gå igenom yngsta dotterns flyttlådor. Jag är inte hundra säker på vad hon har fått i present och vad vi behöver komplettera med.

Sådant är storasyster en mästare på att styra upp. Idag har hon även jobbat hårt i sin pappas trädgård. Hon längtade nog efter lite kroppsarbete efter ett helt år med distansstudier.

Om några få månader är hennes fem år på psykologprogrammet slut och till hösten påbörjar hon sitt praktikår. Jösses vad tiden går.

Hennes äldsta kusiner har fått sitt andra barn redan, men känner jag henne rätt så vill hon jobba några år först. Men sannolikt blir det bebis innan hon fyllt 30 år, hon fyller 24 i år. Själv var jag 28 respektive 30 år vid barnens födelse och det kändes lagom i åldern.

Jag längtar efter barnbarn, men först vill jag njuta lite av åren-efter-barnen. Var sak har sin tid.

Kram ?

Att bli beroende av löpning istället är kanonbra. Akta så du inte skadar dig bara, då kan det bli dubbelt tufft.

Kram ?

Den kan sitta i länge, men oftast handlar det ju om starkt präglade vanor förknippade med alkohol. Och de tar tid att vänja sig av med.

Svinbra jobbat med 76 nyktra dagar! ??? Snart tre månader!

Kram ?

I veckan fick jag besked om att utredningen börjar om en vecka. Mycket bra!

Hösten 2019 var jag sjukskriven av annan anledning, ljög på VC om min alkoholkonsumtion men blev avslöjad av ett blodprov. Fruktansvärt pinsamt!! Men läkaren tog det lugnt, berättade om olika läkemedel som kan hjälpa mot missbruk, erbjöd kontakt med beroendeklinik (öppenvård som inte arbetsgivare eller transportstyrelsen behöver veta om), frågade mig vad jag själv ville. Jag valde samtalshjälp på VC som är mest lättillgängligt för mig samt uppföljande blodprov så att jag fick lite lagom press på mig att ta tag i saken. Det funkade bra, jag höll mig helt nykter i nästan ett halvår och avslutade kontakten med VC.
Provade sedan att "dricka kontrollerat vid enstaka tillfällen". Det gick inte bra. Drickandet eskalerade igen till gamla nivåer.
Nu, vid jul och nyår så orkade jag inte längre. Slutade självmant och utan mer stöd än forumet här. Har bara druckit vid ett tillfälle sedan nyår. Men blir inte kvitt tröttheten. Den är förlamande vissa dagar. Tror inte det är helt eller enbart alkoholrelaterat utan kanske någon brist typ järn- eller vitaminbrist.
Insåg att jag behöver kolla upp det, men oj vad det tog emot! Jag var så rädd för att de inte skulle ta mig på allvar utan bara "skälla på mig" för att jag inte varit helt nykter sedan sist.
Men, så blev det inte, de tog mig på allvar, trodde på mig när jag sa att jag inte druckit något alls senaste månaden. Vänligt bemött och fick de blodprover jag bad om.
Tänker nu att den värsta skammen var att jag från början ljög för läkaren.
Det finns ju bra hjälp att få och väljer man att ta emot den så är alla så vänliga!!
Tar man kontakt direkt med en broendeklinik så tror jag dessutom att de kan erbjuda en ännu större palett med hjälp. Framför allt om man har mycket svår abstinens i början. Jag har inte haft det.

Kram!

Det var ju 10 månader den 24:e. Alkohol är långt långt bortom horisonten just nu.
Löpning gäller!
:)

De går upp och ner just. Fått läkartid på beroendemottagningen men ska tydligen träffa en läkare under utb och sen en specialistläkare. Kände bara nä de går jag inte med på vill inte träffa nån som är under utb så haft värsta meddelande karusellen med dom. Men måste träffa dem om jag ska få medicin el om plan B ska gå i stöpet måste beroendeenheten skriva remiss dit. Detta drog i gång massor i mig i går så att jag inte tog ett återfall va ett under. Sen rök jag ihop med min soc om detta. Och snart ska min tid här gå ut den 16/3 och pratade med soc om förlängning kunde få max 2 veckor förlängt gjorde inte mig gladare. Var fullständigt hysterisk och skrek på henne. Så gårdagen var verkligen ingen bra dag. Men är lite lugnare idag. Men känner oerhörd stress över flytta hem snart. Inte ens min terapeut tycker de är en bra idé. Men får gilla läget bara.

Tack för att ni får mig att känna mig välkommen hit! Det är roligt att få kontakt med andra som vet vad man snackar om. ?
Så duktig du är Jullan som hållit uppe så länge! Jag ska gå och läsa mera om din resa vid nåt tillfälle! Läste din början och förstår du fått kämpa hårt! Jätteduktig är du och var stolt över dig själv! ?
Det har känts ok hittills för mig men det är nu första nyktra fredagen på länge så vi vet inte vad som kommer emot framöver. ?
Min sambo har redan kommit överens med våra vänner om att träffas nästa helg. Den helgen kan bli svår. Det är just med sådana som det brukar festas till med ordentligt. Blev faktiskt lite sur när jag hörde om planen. Jag vill ju inte bli isolerad och osocial men det kommer lite tidigt på att umgås med just ”de typerna”. Tycker han kunde förstå bättre. Men jag kan ju inte hindra dem från att träffas heller så jag får hitta på en copingmekanism eller bara avstå. Har jobb som skall utföras den helgen så det är inte så långt bort från hela sanningen om jag avstår helt. Vi får se närmare.

Vissa helger kan man känna mer saknad efter lite vin än andra. Den här är lite mer saknad...fast jag egentligen inte vet vad jag skulle sakna? Jag saknar inte huvudvärken dagen efter, onaturliga tröttheten förstörd dag o helg...så ? jag tar en vit helg till o trippar på med mina dagar. 76 dagar har jag kört på nu o fortsätter så ⭐️Styrkekramar till er som kämpar för att få må bra!!

På olika behandlingar, behandlingshem.mm. Letade efter lösningar på mitt eget alkoholberoende..Läste länge på Forumet, och fann många intressanta berättelser..Gjorde inget program, visste inte att det fanns då..Efter ett tag så fick min chef mail av min dotter, om mitt alkoholmissbruk..och då började mitt nyktra liv..Genom att börja skriva på Forumet och få feedback av vänner här, både till att fortsätta nykter, men även att lämna en alkoholmissbrukande partner, fick jag stopp på eländet..Jag har ”bara” haft forumets hjälp..Är oerhört tacksam att jag hittade hit..Skammen och skulden att vara alkoholberoende är stor..Inte bara för den enskilde, utan även för närstående..Arbetsplatserna borde ta tag i problemet mycket tidigare..Då hade mycket fler personer mått bättre, både liv, lidande, och pengar hade sparats..Mvh ?

Så glad för din skull! Att du tagit steget att få hjälp och jag hoppas du får det, och att du får rätt hjälp, så du klarar av att nå ditt mål.
Bra gjort!!
För mig så börjar kvällen komma nu och marorna. Kommer försöka besegra dom med mod och beslutsamhet, men det är tufft, än är jag inte stark. Vilken vård får du via VC? Inte nyfiken men vill veta vad som erbjuds. Du får svara om du vill. ?? Styrka till dig ?

Glömde skriva att jag själv nyligen hade kval över att behöva söka vård på VC, kval för att det redan står i min journal att jag har alkoholproblem, skämdes för att jag inte varit nykter sedan senaste besöket. Men jag tog mig över tröskeln och det gick bra! Jag blev väl bemött ??.

Finns det behandlingshem som inte tillämpar tolvstegsmodellen? Vilka?

Jag har erfarenhet av att må så dåligt att det mest vardagliga och självklara som att ta en dusch kan kännas som att bestiga ett berg. Så jag tänker inte "haha" - jag tänker "inte illa" att du klarar att duscha och städa och att kunna känna att det är skönt ?! Jättebra!
Jag förstår också att du inte vill att någon ska få veta hur det är ställt med dig och alkoholen. Men denna oro du känner - så svår! Jag tänker att den ska du ju inte behöva leva med....?, de som jobbar i beroendevården gör ju det för att de VILL hjälpa, de blir glada när de får hjälpa, när någon väljer att komma till dem för att få må bra istället för att gömma sig och lida av ångest och kval...
Du är här iaf, och det gör mig glad ?. Jag har inte kommit så långt på min resa mot ett nyktrare liv - inte än - men känslan av att ha tagit tag i problemet, att känna att jag mår bättre både fysiskt och psykiskt (även om det är ups and downs så är trenden klart uppåt)! Det är så skönt!! Önskar att alla som dricker ska få komma dit, till känslan av att må bra igen!

Häng på!

OliviaD.
Dels för att få stöd från andra i egenskap av att vara anhörig, alltså av dem i samma situation som jag.
Dels för att få förståelse om beroende. Där har läsning framförallt i forumet "Förändra ditt drickande" varit betydelsefullt.
För att förstå mera om själva beroendet.

Det som är mindre bra är att människor tolkar ord olika, vilket lett till endel missförstånd. En sak tas emot illa av en person, vilket var helt annat än det skribenten avsåg.

Hej Olivia! Jag hittade forumet när jag desperat googlade efter hjälp med att sluta dricka. Jag ville verkligen sluta men vågade absolut inte söka hjälp via tex vc. Jag hade inga förväntningar alls och har liksom Andrahalvlek inte heller gjort programmet. Jag lusläste olika trådar i ett par månader vilket gjorde att jag bestämde mig för att sluta. Att se andra som har klarat av att bli nyktra och försöka göra som dem, var det som gjorde att jag lyckades bli nykter. Något som är bra är att det är väldigt lite troll och spam här. Admin är duktiga på att reagera snabbt. ? Jag kommer inte på något negativt. Alkoholhjälpens forum har varit avgörande för att jag är där jag är i dag. Fri från alkoholen, till slut lyckades jag.? Tack!

1. och 2. Hade ett behov av att läsa om andras erfarenheter. Att jag inte behövde känna mig ensam var på samma gång omskakande och så himla viktigt för att orka ta stegen in i nykterheten. Att känna vänskap och kunna skriva med likasinnade utan att behöva skämmas har varit A och O för mig. Jag gjorde programmet ganska omgående. Rev av det så snabbt jag kunde och har sedan inte velat gå tillbaka. Tyckte jag så snabbt kom ifrån den akuta fasen som gjorde att jag sökte mig hit så det kändes lite jobbigt att bli påmind om den på något sätt. Mitt intryck och mina erfarenheter från Alkoholhjälpen får 10 poäng på alla områden. Hade inte klarat detta så bra som jag gjort utan forumet och träffarna.

Stor varm krya på dig kram??

Tack för svar! ? Ja , det tar verkligen emot väldigt mycket att ta hjälp! Är mycket orolig för min hälsa men vill inte att någon ska se vad det beror på, dvs alkoholen. Därför undviker jag kontakt med vården.
Om det inte var för den, alkoholen alltså, är jag helt frisk, tror jag iallafall. Men det jag upplevt några nätter nu så är det inte bra, ärligt orolig, men om jag inte vill söka hjälp, så ja vad gör man. Har mitt arbete jag vill gå till, och där funkar allt bra. Men har perioder av ledighet och då....ja, då blir det dåligt. Övervägde inatt att ringa på hjälp, musklerna levde sitt eget liv, men nu under dan så känns allt ok igen. Kan det vara nattlig ångest som ställer till det? Jag har för övrigt lyckats duscha idag, haha ?? tänker nån, ja fast för mig har det varit svårt, fått stark panikångest just i duschen, varför, vet inte. Men jag klarade det, ser det som en väg i rätt riktning, att duscha o städa hemma är skönt.
Hälsningar från Selma!

Hej alla anhöriga på Alkoholhjälpen!
Jag heter Olivia och är praktikant på Alkoholhjälpen sedan 1 månad tillbaka och kommer vara med er fram till 28 april. Det har varit en fröjd att få vara del av ert forum och se vilken kunskap och stöd ni ger varandra. Ni kommer säkert fortsatt se mitt namn här i forumet då jag tillsammans med rådgivarna övar på att ge er största möjliga support.
För att få lära känna er och forumet lite bättre så har jag några frågor till er som jag skulle vara så tacksam för om ni ville svara på:
* När du sökte dig till Alkoholhjälpen första gången, vad hade du för förväntningar på forumet och varför sökte du?
* Vad har du kunnat få för hjälp från Alkoholhjälpen? Berätta gärna om dina intryck och erfarenheter. Vad har varit bra och är det något som har varit mindre bra?

Trevlig helg önskar jag er!

/Olivia, praktikant på alkoholhjälpen

Stort tack Andrahalvlek för dina svar!

Givande och intressant att höra från ditt perspektiv. Jag håller tummarna för att några till svar ramlar in under helgen och att andra perspektiv kan få komplettera dina.

Trevlig helg!

/Olivia

Välkommen hit Selma!
Hur man gör, ja, det finns många olika sätt, minst lika många som användare här.
Men gemensamt är att alla börjar reflektera över och kommit fram till att förändring behövs.
Det har du redan gjort - Så bra!!
Du har även hittat hit, börjat göra något aktivt för at kunna förändra - ännu bättre!
Gällande att ta sig igenom den första tidens abstinens så kan man behöva hjälp. Svettningar och ångest kan man ofta rida ut själv. Men de muskelryckningar du får låter inte bra.
Mitt råd är att du tar kontakt med vården eller någon beroendemottagning så att du kan diskutera med någon professionell hur du bör göra.
Skäms inte! Det är starkt och bra gjort av dig att söka hjälp! Du kommer att bemötas fint och utan fördömande.
Tar det emot så går det att vara anonym när man ringer tex alkohollinjen, 020844448.

Kom sedan gärna tillbaka hit. Här är du bland vänner som ger stöd och pepp.
Kram!
Du är redan på rätt väg!

PS. Jag väljer att "anmäla" mitt eget inlägg så att det syns för dem som jobbar här, så att de kan kontakta dig. Jag gör så för att jag bryr mig om, för att jag vill dig väl! DS

Jag har fixat med admin så de ska ha mailat dig min e-postadress?

Hej alla! Första inlägget här från mig, fast jag läst väldigt många från er andra! ? Tack för era inlägg, de hjälper och är peppande!
Jag vill verkligen förändra mitt liv och det nu! För jag tror inte det går så mycket länge till annars. Alkoholen har blivit en alltför stor spelare i mitt liv och det är svårt att förstå varför. Har två fina vuxna barn som det går så bra för, jag har ett arbete jag älskar och ändå....
Motionerat på hög nivå tidigare och ändå, nu består mitt liv av isolering och vinet. Ingen motion, inget socialt liv. Vill verkligen förändra denna situation, men hur? Nu har jag senaste nätterna vaknat helt svettig med dödsångest, ryckningar i musklerna och förstås helt livrädd för att somna, fast det ända jag vill är just att sova. Åh, så sjukt! Sen läser jag på olika sidor hur farlig abstinens kan vara, tar ett och två glas vin ( fast jag inte vill) och då mår jag bra igen. Sjukt på riktigt! Jag vet att jag mår så mycket bättre utan alkohol, det är så mitt liv varit.
Vad vill jag med inlägget, ja inte är det att gnälla o tycka synd om mig själv utan att få bra, konkreta tips på hur jag rider ut maran utan att fylla på med alkohol och hur får man ett innehållsrikt liv utan alkohol, när livsglädjen lämnat, hur börjar man om egentligen? Tror ni andra har många bra tips o idéer som jag tacksamt tar emot.
Kram från mig! ?