Senaste kommentarerna i forumet

"Bara vara" ?‍♀️kostar inte nånting,tror att vi saknade det förr då vi sprang hela tiden med antingen tankar på alkohol eller drack det.
Det verkar vara lugnt och fint här hos dig.
Den känslan att vara en bra förälder...Så "gött"?Utan dåligt samvete utan just då känns det bara rätt.
Jätte bra Torn?
Kram Pilla

En till helg väntar...
Va fint av andra att se att det syns på dig att du mår bra.?
Angående the har jag druckit olika pukka med anar att det är nåt uppiggande?i vissa av dem och jag känner stress om jag dricker dessa.Som va mina favoriter,så nu
är jag vilsen.Ska kolla efter nåt annat.Helt utan koffein tänker jag.
Kanske blir apoteket idag då?
Kram Pilla

Att kunna säga ifrån när jag känner att jag behöver det är ytterligare en positiv förändring när jag slutat med vinet.Att "sjunga ut" från hjärtat ,och ärligt och rakt och mena det jag säger.
Jag har känt stor skuld och skam och det trycket har lättat.Och det va som att jag inte hade rätt att uttrycka mig för att jag kände att under ytan fanns det känslor om att jag var dålig.Tacksam ?över att jag börjat respektera mig själv och att jag kan acceptera mig själv och faktist ta lite mer plats.
Jag duger.Och jag måste säga att det är också positivt att få gehör när jag uttrycker mig.Det är inte så tokigt,Pilla!Har också börjat vara i nuet på ett annat sätt,inte i grubbel eller andra tankar.
Är så tacksam emot forumet och alla som finns här rådgivare och vänner,var och en?Ni är en stor del i att jag mår bra,just nu!
Ha en lugn och vilosam fredag alla ?‍♀️
Kram Pilla

Ner hur du tänker..Jag säger det igen..Du verkar mycket mer inriktad på vad du vill och behöver, än tidigare..Därmed blir du också den allra finaste mamman dina barn kan ha.❤️..Barnens pappa, verkar ha ”utnyttjat” dina goda sidor för egen vinning..Och du var snäll och stöttade honom i vått och torrt..Nu är det annorlunda..I ett vänskaps och kärleksförhållande ska det finnas balans för att det ska vara bra för båda..I Goda förhållanden, är det en givare och en tagare..Och så byter man roller på ett balanserat sätt..I andra dåliga fall, så tar den ena jämt, och den andra ger..Det är ett tärande förhållande, där givaren blir dränerad på energi och kraft..Så länge givaren, bara ger och inte säger stopp..Så fortsätter den tärande relationen..Givaren blir trött och energilös..Såklart för hen får ingen kraft från förhållandet..Detta var lite mitt-i-natten tankar..Är så glad för din skull Lim..Ha en go helg..???

Det är ändå lite spännande med känslorna. Jag gråter mer nu, och skrattar också mera. Kanske jag har någon slags 3 månaderspuckel som jag ska ta mig över.
Och som Sisyfos skriver ”ta ut glädje i förskott” Det gillar jag. Har vågat börja fantisera och drömma lite om livet. Så skönt med er klokskap här, det får mig alltid att tänka till och bli lugnare. Imorgon ska jag minsann tvinga mig ut på en promenad, så får jag redovisa här så att jag inte smiter ?

Så roligt att du skriver, Vinäger. Och roligt att du verkar må bra.
Jag tror dig ?. Jag tror att vi är olika, behöver olika vägar och olika mycket stöd. Skönt att du har hittat nåt som funkat för dig. Tänker som du att det är bra att ta hjälp. AA pratar om att erkänna sig maktlös. Där är inte jag. Däremot är det lättare tror jag om man kan bolla lite med nån annan. Få mer perspektiv.
Tror du är klok som tar en paus från forumet. Det får inte vara yttterligare en sak på ”att göra listan”. Jag tog en enormt lång paus. Det var nödvändigt. Tyckte att det var samma saker hela tiden, så många kloka människor med tillsynes välordnade liv. Å så den mörka hemligheten. Skuld, skam och stolthet. Klart att man inte vill bli förevigat förknippad med en så förhållandevis liten del av den människa man är. Men jag är rätt övertygad om att om jag skulle träffa er IRL så är det inte era mörkaste minnen härifrån som skulle göra störst intryck.

Vad som händer med honom ... är vad han väljer själv.
Det där att man vobblar, det känner jag igen.
Själv har jag undan för undan låtit gräns efter gräns passeras.
Vobblandet är ett tecken på att man fortfarande låter sig styras av den andre.
Var och en måste på något sätt få göra sitt eget val.
Det finns ju ingenting som egentligen hindrar att man eventuellt gör ett nytt försök senare, om det visar sig att den andre verkligen tar tag i sitt liv.

Vet inte om du läst min tråd, där har jag skrivit om min resa fram till att jag vågade begära skilsmässa, om alla bråk, alla tetror med vin, smygdrickande, psykisk misshandel där allt alltid varit mitt fel, mitt egna humör, hur dåligt jag mått de senaste 5 åren pga av min nu exfrus drickande.
Min riktiga vändning var när jag läste/lyssnade på boken "Djävulsdansen, bli fri från ditt medberoende " i våras, kan verkligen rekommendera dig att läsa den.
Den boken fick mig att inse, förstå att jag skulle aldrig kunna hjälpa henne att sluta, att det inte skulle bli bättre.
Vi är flera som läst boken och fått hjälp av att läsa den för att lättare förstå vår (medberoendes) situation.
Det är en tuff resa att gå igenom men jag kan iallafall prata för mig själv när jag säger att det blir bättre, barnen kommer att förstå utan att de säger det, du kommer att må bättre om du tar steget och går vidare.
Visst finns det jobbiga situationer i detta men det blir bättre!
Styrkekramar till dig?

Känner mig lite nedstämd ikväll.. Vet inte riktigt varför.. eller jo det vet jag ju egentligen..Det är ekonomin som tynger lite, och även stressen/pressen över nya jobbet. Men det är bara att ta nya tag och göra sitt bästa. Ska sova nu och hoppas på en bättre dag imorgon - trots att jag ska till tandläkaren...

Tycker att manipuleringen är svår att hantera i i kärleksrelationer. Det är så lätt att dras in i den geggiga gröten med känslor, manipulation, ständiga oinfriade löften. Hur stark och klar man än är så behöver man tid att se att det samma mönstret upprepar sig bara. Så länge a inte klarar av att vara ärlig och lägger ifrån sig ansvaret utanför sig själv så går det inte.

Ja, kontakta admin morgonsol ❤️

Hoppas att ni kan få till Bodelningen snart så att ni/du äntligen kan få gå vidare och inte ha dessa banden kvar.
Först då blir det lättare att gå vidare, även om det är svårt.
Jag väntar själv oxå på att få sälja vårt hus och göra bodelning efter att jag begärde skilsmässa i höstas, jag har bott själv i knappt 3 månader nu och det är så fantastiskt skönt att slippa se, flaskorna, möta den dimmiga blicken, alla bråk och diskussionerna.

En styrkekram till dig. ?

Blir oxå glad för din skull Gamlahäst, du är en riktig kämpe. Kram

Hej och välkommen hit. Vad bra att du börjat fundera på ditt a intag. Det skulle kunna vara jag som skrev din text, det stämmer till punkt och pricka hur det var för mig. Gubben började kontrollera mitt drickande och jag började smyga med a. Så visst kan det bli värre. Läs och skriv härinne och försök med en längre nykter period. Det är iallafall för mig lättare att ta en dag i taget och inte lova föralltid nykter. Om man bara tar en dag i taget så känns det mer lätthanterligt. Och sedan byggs dagarna på varandra, mina nyktra dagar har blivit strax 10 månader. Så ge dig själv en chans, det är du värd. Jullan

Det låter som att alkoholen har tagit över helt om han dricker varje dag.
Det är en svår situation men du har säkert tänkt igenom det här så många gånger och tillslut landat i att du inte orkar leva med honom om han dricker.
För mig som anhörig och ha varit i samma situation så kan jag bara ge dig rådet att du får ta beslutet utifrån dig själv och oavsett hur han väljer att göra så är det ett beslut han får ta ansvar för själv.
Det är väl det enda kan som kan rädda dig och han också om han vill.
Jag har också hört det där många gånger att han ska minska drickandet men det tror jag inte på.
Det viktigaste är att du, inom dig själv, bestämmer dig för var din gräns går och håller den.
Det har hjälpt mig massor att skriva av mig på forumet men också läst inlägg på bägge sidor.
Mvh Nora

Jag har varit och är i mellanåt en grubblande människa. Det jag kan konstatera när jag blir äldre är att grubblerier har spelat olika roller i mitt liv. Å Gud va skönt att zooma ut och grubbla. Kan jag det här? Fan va töntigt jag är? Ingen gillar mig? Nä min röst var inte trovärdig, jag är en skit som ingen älskar, alla är dum mot mig, etc. Nu försöker jag tänka annorlunda. Jag har typ förbrukat kärnkraftverk på grubblerier. Jag måste hitta nya sätt nytta mina energier. Jag har provat lite olika yoga klasser. Jag gillar bäst yinyoga.

Jag tyckte det var också jobbigt att vara i en relation där jag inte riktigt visste vart vi var... saknaden och viljan att gå framåt, kontra försöka vara uthållig.

Nu när det har gått över en månad sedan vi bestämde att separera ser jag det klart och tydligt att han hade inget jag behövde. Men när jag var i relationen så gick jag all in. Och lite vin på det och problemen kom fram.

Sorry att jag babblar om mig på din tråd. Du bara påminde mig om hur det var för mig 4 veckor sedan ?

Hoppas du snart hittar en harmoni i relationen ?????

Om systemet hade stängt 18 så hade jag inte hunnit men nu hann jag?

Varför?Tristess? Jaa..Glömma allt det jobbiga?Som sömnmaskin..ortos..överviktig..lever mm? Ja..troligtvis?

Men jag har bestämt mig!! Jag ska skriva hela tiden här på forumet oavsett med- eller motgång! När jag inte har lyckats är jag skitnervös när jag ser att ngn har skrivit ngt och innan jag har öppnat inlägget för tänk om den personer tycker att nu borde du väl för sjutton lyckas!!! Och har jag lyckats är jag mer förhoppningsfull??

Så åkte och köpte nya fröer som ruccola, tomat, salladslök, zinnia och plocksallat? och fixade en egenkomponerad bukett?Det är lycka❤️

Imorgon hoppas jag kunna jobba hemifrån de sista timmarna på dagen och därefter inte åka hemifrån??

Tack för ert fantastiska stöd??Jag är på väg..jag gör lite snedsteg men jag är på väg❤️

Kram??❤️

Jag lever med en sambo som missbrukat i många år. Senaste två åren har det blivit ohållbart. Han får inte ihop liv och jobb hans huvudsysselsättning är att dricka. Han har inte varit nykter en enda dag på ett år. Nu har jag tröttnat och vill lämna. Det har gjort att han börjat ta tag i sitt liv och sökt behandling. Så nu tycker han att jag ska stanna. Han har bättrat sig på många sätt, börjat hjälpa till lite hemma, ta lite mer ansvar och har minskat sitt drickande något. Men han har ingen ambition att sluta helt, utan bara dra ner. Han har legat på extrema nivåer innan. Så nu till min fråga, måste man kräva nolltolerans och varför? Hans hälsa har definitivt tagit stryk och hans hjärna. Jag har aldrig försökt kontrollera hans drickande, det hade varit omöjligt eftersom han dricker innan mest han kommer hem. Det skulle innebära konstant bråk och det pallar jag inte. Det enda jag gjort är att jag förklarat att jag inte kan leva med honom när han dricker. Vilket uppenbarligen inte räcker. Jag är definitivt en möjliggörare eftersom jag ser till att familjen funkar och försörjer oss, vilket gör att han obekymrat kan hålla på utan konsekvenser. Stjälper jag honom genom att låta detta fortsätta eller hjälper jag honom, nu mör han ska minska? Naturligtvis så är det enligt honom mitt fel att han dricker eftersom jag inte stöttar honom tillräckligt och ger honom kärlek, bla bla. Men det går jag inte på, men jag tror honom att han kommer att falla djupt om jag lämnar honom. Kan man ha det på sitt samvete? Eller kommer det att rädda honom? Jag är trött på detta och vill bli fri från detta destruktiva energikrävande förhållande, men naturligtvis vobblar jag och faller tillbaka i sorg och ånger. Varje dag pendlar jag mellan dessa ytterligheter. Vad har ni för erfarenheter?
Vad väntar om man låter drickandet fortgå, i mindre mängd? Vad väntar om han bli helnykterist? Blir det en sur, bitter gubbe? Vad händer om man lämnar i fritt fall?

Du är helt fantastisk?

Kram❤️

Ja covid gör att det blir lite ensamt de veckorna man inte har barnen.
Visst genom jobbet träffar jag folk men de är istort sett de enda sociala kontakterna man har idag tyvärr.

Jag får faktiskt säga samma sak som dig, på något sätt fanns du alltid där när det var som jobbigast i höstas och det hade varit kul att som du skriver att kunna ha kontakt utanför detta forum.
Vet inte hur admin kan göra men om ni kan hjälpa oss att få kontakt hade det varit kul.
?

Lucy74 spontant känner ja precis som ovanstående skriver att det är en försvarsmekanism att säga att han inte tror du älskar honom osv. Ja känner igen detta. " ja duger inte åt dig " så sa ja jo men ja älskar dig! , men inte beroendepersonen. Men ofta var det synd om honom enl. Honom. Ingår i sjukdomen. Se sig som ett offer. Å lägga över felen på sin partner är också försvar. Osv . Det går eg inte diskutera innan de söker hjälp är min uppfattning. Vi har vridit o vänt på allt i vår relation. Men ja förstod inte min del i det hela. Ja betedde mig inte särskilt smart för varken mig eller honom. Ja kunde inte va konsekvent själv tex med det ja sa. Då kan ja knappast begära att han ska va där. Ja var så skadad känslomässigt att ja svängde hit o dit o upp o ned. I våra känslor. Ja är sjuk själv. Att rucka på sina gränser o leva på ett sätt som är dåligt för mig är.inte särskilt sunt. En människa med självinsikt om.hur hen fungerar gör inte så..Den respekterar sig själv. Det är inte respektfullt för sig själv att låta sig tryckas ner eller att förlåta o förlåta hela tiden. Det är.skadligt för självkänslan. Så tänker jag...

Nora, mer än gärna. Vi stöttar varann bäst vi kan. Kontaktar ja admin för att få din mailadress då?

I kväll är jag helt sprallig av förväntan och glädje och ren och skär lycka ? Vi har fått titta på dotterns nya lägenhet, dit hon flyttar den 10/4. Jag får nästan nypa mig i armen för att förstå att det är sant. Det känns som vi har vunnit högsta vinsten på Lotto! Dotterns bästis var där samtidigt med sina föräldrar och tittade på sin lägenhet, och de flyttar in samma dag. Alla på LSS-boendet blir unga vuxna som är sociala och pigga på gemensamma aktiviteter. De har gått i samma gymnasiesärskola med några års spridning, så de känner varandra sen tidigare. De kommer att ha SÅ roligt ihop ?

Kram ?

Det är en kärleksrelation som inte flyter felfritt. Jag kan inte diskutera det med vänner/familj eftersom jag inte vill att de ska få en negativ bild av honom. Vi har setts ett tag men hinner inte ses tillräckligt för att komma in i nånslags vardag.
Det är inte misshandel eller något annat allvarligt, mer att jag inte riktigt vågar ta upp frågan om framtiden.
Så jag känner mig ensam trots att jag har en relation där -när vi ses- allt funkar fint. Vi dricker alkohol tillsammans ibland men aldrig mer än att vi delar en flaska vin på två. Oftast dricker vi inte när vi ses. Han vet inte om mitt alkoholproblem utan just nu kör jag samma ursäkt inför honom som för resten av omgivningen till att inte dricka:viktnedgång. Jag kommer väl säga det så småningom men jag är inte redo än.

Du gör på ditt sätt ? Vi är ju här för att må bättre. Jag unnar dig denna frid som din text utstrålar ?

Att inte dricka är min superkraft ??. Imponerad hur bra jag är på att sluta. Men att komma så långt som du och förstå vad jag vill och behöver vore drömmen. Jag tror att din superkraft har varit ärlighet. Och jag uppskattar det enormt för då har jag sluppit att dricka handsprit ??

Tack för att du uppdaterar. Hälsa på mig om 45 dagar då jag firar mina 100 dagar ?❤?