Senaste kommentarerna i forumet

Håller med dig, Nora. Manipuleringen är mycket svårt att hantera. Å det hör inte hemma i relationer. För mig bygger en relation på Ärlighet, trygghet, respekt och omtanke.. Ja kontaktat admim ! Kram

?

Tack för din text <3 @olyckligmake Det är så svårt när man är så van att försöka göra allt bra, inför sig själv bortförklara drickandet och bristen på kärlek för att man inte vill inse att det är kört. Jag ska läsa både boken och dina inlägg. Tack!

När vi stod och packade vin vid kassan (middag hemma med distans) så sa jag till min man; vad skönt det är att slippa!
På kvällen satt jag och funderade över tankar jag hade som nynykter; ska livet ha samma temperatur nu, alla dagar 37 grader. Sååå tråkigt det kommer att bli.
Men med facit så har variationerna varit större- känslorna mer- alla. Upplever hisnande glädje, sorg, funderingar som jag orkar tänka till slut. Skärpa och klarhet. Liksom tillåtelse att bara vara. Där kan vi prata om variationer.
Så himla rikt blev mitt liv trots att jag trodde det skulle bli torftigt.
Njut av fredag nu! Kram ?

Sitter på jobbet och såg era kommentarer :-D

Det var ju stor hjälp av medicinen att komma hit. Nej inte något särskilt sug efter snus denna vecka.
Jag klev ju av helt för några dagar sedan, och det har gått bra, förutom lite trötthet i början, så känns det helt okay nu. som jag sa på fikat nyss - nu måste jag börja sluta med godis, för har väl blivit lite väl mycket sånt ett tag...

:)

Så bra jobbat av dig!
Jag VAR på systemet igår men jag tycker mest synd om alla som måste handla. Köpte vin till en middag. Och a-fritt till mig.
Efter en lång dag tog jag ett glas rött a-fritt till middagen som jag tyckte var så gott och lyxigt! Och så skönt att slippa skadeverkningarna i form av berusning. Mår illa av tanken. Ha en fin helg!

Läste ditt inlägg och fick vänta lite innan jag svarade, det känns ibland så svårt att ge push och pepp när vi har med en sjukdom att göra som får oss anhöriga på fall, gång på gång. I mitt fall har jag längtat efter ilskan i sorgearbetet och jag tror den är här nu. Jag har inte haft kontakt med mannen på 2 veckor, skrev ett brev och la på postlådan med skillsmässohandlingarna, sms honom och sen släppte nåt. Bra att fly verkligheten, kan en jurist hjälpa dig? Jag tänker mig en tvångsförsäljning för egen del, man förlorar på det och det kanske kickar igång min ex man. Hoppas du får en lugn helg, att pusselbitarna faller på plats i ditt sinne efter ytterligare en orkan ❤?

Så kom smittan iallafall...?
Först min sambo som nu har covid-19 och jag också antagligen. Fick feber i går kväll och hostat inatt. Ska testa mig senare idag.
Så nu blir det en veckas karantän..
?

Att ha tråkigt verkar vara din absolut största rädsla och orsak att dricka. Stämmer det?

Lite "onödigt vetande": Kreativa människor har en större benägenhet att känna sig uttråkade. Det är när de inte längre står ut med att ha tråkigt som de "hittar på allt"..
Einstein påstås ha varit enormt uttråkad många gånger...

Visst är det väl synd att döva den där tristessen?
Vad kan du göra med ditt garn?
Vad vill du laga för gott när du har dina grönsaker? Dags att redan nu hitta på recept.
En egenkomponerad bukett är ju också att skapa något vackert till dig själv.
Nu hoppas jag du missförstår mig rätt när jag säger: -Välj inte bort alkoholen! Välj in skapande, kreativitet och att skämma bort dig själv istället!!

Här kommer en bukett till, för att du är värd det!?

Åtta veckor och "ny identitet". Härligt!

Jag var vid Systemet igår. Parkerade på vanliga platsen. Det var en så skön känsla!!
Klev ur bilen och gick in på apoteket som ligger mittemot, ingen dragning alls till att smita in och köpa alkohol trots att det var bara tio steg bort ?.

Önskar dig en härligt solig nykter dag!?

Välkommen hit. Du beskriver att du hamnat i ett mönster med alkoholen du inte är nöjd med. Genom att undvika vissa typer av drycker har du lyckats få det att fungera för det mesta, men då och då tappar du kontrollen. Nu funderar du på hur du ska gå till väga för att bryta det mönstret och hitta sätt att förbereda dig inför de här tillfällena då det tidigare blivit för mycket, för att undvika att det fortsätter hända. Klokt, det finns konkreta sätt som fungerat för andra att arbeta med en sådan här förändring.

Du har fått en del kloka tips redan i tråden, och eftersom du har funderingar kring vad du kan få för stöd här på Alkoholhjälpen tänkte jag berätta lite om det. Vi har ett internetbaserat program för att förändra sina alkoholvanor, som kommer att öppna upp igen under våren. Där kan du, med eller utan rådgivning beroende på vad du vill, jobba med att bygga upp en mental verktygslåda att använda dig av för att få till den förändring du önskar. Vi kommer att meddela på sidan när anmälan öppnar igen. Du kan också kontakta oss rådgivare direkt under fliken "Fråga", där vi kan agera bollplank kring vad ditt nästa steg kan vara. Och, som du redan märkt här, om du fortsätter att skriva och berätta om din situation och hur det går finns det mycket stöd och erfarenheter att ta del av på forumet.

Hoppas att det blev lite tydligare!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag minns att ilskan var den första känslan som sköljde över mig. Jösses vilka ilskna utbrott jag fick månad 2-3. Kände inte igen mig själv. Sen kom de andra känslorna på löpande band. Och jag har lärt mig att hantera dem också, en känsla i taget. Håll i, håll ut.

Kram ?

I början sneglade jag alltid åt Systembolaget ”dit brukar jag åka”. Det gör jag inte alls sen väldigt lång tid tillbaka. Enda gången jag ens tänker på systemet är inför storhelger då jag råkar höra om de långa köerna, och då tänker jag ”stackars satar, skönt att slippa det”. Jag köper inte ens alkoholfritt på Systembolaget längre, jag vill inte stötta deras verksamhet alls faktiskt. Jag tror på konsumentmakt.

Kram ?

Ifall jag gör bort mig idag så är det dag 57 imorgon, bara så du vet ?❤

Jag känner mig obekväm idag. Har suttit ett par timmar och försökt att reda ut vad som ligger bakom det obekväma. Får ingen ordning på någonting. Ibland hjälper det ju att skriva. Ja, idag har jag ingen aning om vart jag kommer att hamna med mitt inlägg..?

Men först, tack Mary, Sattva och Sisyfos!
Aktiviteter helt utan alkohol, att dricka trots att det egentligen inte alls funkar. Ingen sport funkar ju med alkohol! Ändå har jag druckit. Låtsats att jag mår helt ok, hoppats att ingen märker något, varit "glad" bara över att det inte går helt åt skogen så att jag skadar mig själv eller någon annan, tagit det som inteckning för att det funkar att hålla på trots avtrubbning dagen efter, förlorat glädjen i att hålla på, kämpat vidare ändå för att det är en del av min identitet. Ifrågasatt varför, kommit fram till att drickandet skulle bli ännu värre om jag la av. Fastnat i limbo.
Jag har en bit kvar för att känna den där riktigt djupa glädjen, tillfredställelsen, jag märker ju vad jag tappat... Men ljusningen finns där, lättnaden i att kunna vara där utan att vara rädd för att avslöjas, glädjen av att kunna träna och känna att nu finns äntligen möjligheten att bygga upp igen. Nykterhet ÄR en förutsättning.

Medicin, vissa läkare gillar att skriva ut det. *Skratt* Ja, jag minns när "min" läkare ville skriva ut antidepressiva för några år sedan. Jag ville inte ha. Då undrade hen "Men vad gör du här? Det är ju det jag gör, skriver ut medicin!". Minns att jag mådde så dåligt, fick uppbringa verkligen all kraft jag hade för att be om en remiss till psykolog istället...
Och nu fick jag sömnpiller... Får se om/när jag kan prova dem. Hittar ingen dag framöver som är lämplig, när det inte gör något att jag kan bli trött och dåsig dagen efter. Ologiskt? Tidigare funderade jag ju inte många sekunder över om det var läge att vara avtrubbad/bakfull dagen efter, jag hällde bara i mig alkoholen för att jag "behövde den" bla för att sova.... Nej, det är fullt logiskt(?), nu när jag börjat jobba med mig själv och blivit nykter så vill jag inte bli avtrubbad av någon kemisk substans överhuvudtaget, jag vill vara klar i skallen. Även om jag ju inte direkt känner mig så klipsk och klartänkt när jag är så här trött....

Tillbaka till det obekväma. Vad är det för känslor?? Jag reflekterade igår över hur svårt jag har med känslor. Jag satt och försökte följa den guidade meditationen igen. Först andas, känna igenom kroppen efter fysiska förnimmelser. Det gick bra! Förut har det ju slagit stopp redan där, att jag inte vill känna hur kroppen känns, orkar inte ta in allt som "bråkar" och gör ont. Men nu kan jag!!! Svårigheten kom sedan - "vänd uppmärksamheten mot dina känslor" ... ööhh? ... känslor? ... jag känner .... ingenting ... letar .... tomt. Jaha, okej, jag har INGEN kontakt med mina känslor. De "borde" ju finnas där.
Jag vet ju sedan tidigare att jag ofta måste "gå bakvägen", nu har jag den här fysiska förnimmelsen, vad innebär det? Ibland är det solklart, ibland får jag leta i "listan" för att försöka tolka.
Tänker på häromdagen, eller var det kanske rent av i fredags ...? När jag satt övertrött efter arbetsveckan och funderade. Jag kände mig helt neutral, lät tankarna vandra, tänkte inte på något speciellt tyckte jag. Så plötsligt brände det bakom ögonlocken och jag blev tårögd. Vad? Är jag leden? Över vad? Fattar inte. Kände mig fortfarande "neutral". Kan bara konstatera att jag nog är rätt avstängd. För jo, visst finns det något som jag är riktigt förtvivlat ledsen över och som jag omöjligt kan göra något åt... Det blev som det blev. Och nej, jag har inte gråtit ut det än...
Samtidigt. Igår morse. Jag blev så arg över en grej. Det stod inte alls i proportion till vad som hände, jag såg det direkt, men det tog ändå en stund att lugna ner mig. Redan då kunde jag också minnas att jag även förra torsdagen blev "asförbannad". Och fredagen, ledsen, obekväm, orolig. Mitt nya "trötthetsmönster"?
Avstängd och -arg!? Den är rätt märklig. Ilska är för mig en förbjuden känsla. Har varit så hela livet. Jag får inte bli arg. Och då menar jag inte "får inte" som medvetet. Jag har fått lära mig att syna mina känslor av rädsla. När jag blir riktigt rädd för en person eller situation som inte är uppenbart livshotande så brukar jag, om jag är vaken nog att analysera, kunna konstatera att jag nog är arg. Jag har tom fått höra flera gånger att "du kan inte bli arg va'?"
Men nu kan jag tydligen det... Fast då maskerar det trötthet och uppgivenhet istället...
Uppgivenhet. Är det det jag känner? Som är obekvämt? Nej, villrådig snarare.
Jag måste förändra. Det funkar inte hur mina veckor ser ut. Jobbet kör slut på mig. Nej, jag kör slut på mig på jobbet. Kan jag byta jobb? Eller kanske hellre just nu - kan jag byta inställning till jobbet?
Ja, där har jag ju något att bita i.
Och, det är bättre! Bättre än den fundering som kom först i morse när jag började känna mig obekväm.
Då började jag fundera över om jag ändå inte kunde få dricka "lite" vin i kväll. Jag lämnade ju blodprovet igår så "nu kan jag ju få dricka" ?.
Jomenvisst får jag det. Men jag vill inte!
Jag har ju fortfarande min härliga helg framför mig, med sol, värme och lagom aktivitet. Den tänker jag inte missa! Jag vill vara klar i huvudet, känna att jag är på väg "mot ljusare tider".
Jag behövde bara reda ut lite vad som får mig att bli obekväm - så slipper jag dricka ??.

Idag är jag nykter ?.

Sätter på mig hängslen idag också: Tänk på att det kan behövas fler blodprover, om något ser knepigt ut när jag får svaren på testerna av läkaren den 8:e. Över en veckas "fri lejd" ?.

Det blev mycket "svammel" idag.
Men:
Om ni har läst ända hit - så skyll er själva! ???
Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram!?

Idag 8 veckor nykter!
Det går bra. Sug ibland, som jag lärt mig handlar om trötthet o stress för det mesta. Det är ju vila och att vara snäll mot sig själv som gäller då, alkoholen gör det ev bättre för stunden men inte i längden. Börjar ta plats i min identitet som nykter. Gick förbi systemet igår o kände faktiskt inget speciellt, skönt!

Är det någon som har tips på bloggar eller instagramkonton som tar upp ämnet att sluta dricka? Jag är i en period där jag peppas av och vill lära mig av andras erfarenheter.
Forumet här är toppen men jag behöver mer att läsa.

Har ju just startat en egen, anonym blogg där jag dels lägger in saker jag skrivit i min tråd men också en hel del nya inlägg.

Tycker om skrivprocessen också, även om det verkligen inte är några mästerverk jag skapar.

Så-har ni tips, ös på!

Någon dag när jag känner mig modig nästa vecka ska jag räkna på vad alkoholen kostat mig i pengar de senaste 6 månaderna.

Är det förresten fler som väldigt noga övervägt hur man bär sig åt på systemet? Att det är pinsamt att hela personalen känner igen en? Att man försöker välja olika personer ur personalen att handla av varje gång i fåfängt hopp att de inte ska märka att man dricker för mycket? Att man funderar ut ursäkter ifall någon på systemet skulle ifrågasätta?

Jag funderade på fullaste allvar att ljuga om det hände och säga något i stil med att jag har släktingar från annan stad som bor hos mig för tillfället pga närhet till anhörig på sjukhus (stort sjukhus där jag bor).

Helt sjukt faktiskt.

"Bara vara" ?‍♀️kostar inte nånting,tror att vi saknade det förr då vi sprang hela tiden med antingen tankar på alkohol eller drack det.
Det verkar vara lugnt och fint här hos dig.
Den känslan att vara en bra förälder...Så "gött"?Utan dåligt samvete utan just då känns det bara rätt.
Jätte bra Torn?
Kram Pilla

En till helg väntar...
Va fint av andra att se att det syns på dig att du mår bra.?
Angående the har jag druckit olika pukka med anar att det är nåt uppiggande?i vissa av dem och jag känner stress om jag dricker dessa.Som va mina favoriter,så nu
är jag vilsen.Ska kolla efter nåt annat.Helt utan koffein tänker jag.
Kanske blir apoteket idag då?
Kram Pilla

Att kunna säga ifrån när jag känner att jag behöver det är ytterligare en positiv förändring när jag slutat med vinet.Att "sjunga ut" från hjärtat ,och ärligt och rakt och mena det jag säger.
Jag har känt stor skuld och skam och det trycket har lättat.Och det va som att jag inte hade rätt att uttrycka mig för att jag kände att under ytan fanns det känslor om att jag var dålig.Tacksam ?över att jag börjat respektera mig själv och att jag kan acceptera mig själv och faktist ta lite mer plats.
Jag duger.Och jag måste säga att det är också positivt att få gehör när jag uttrycker mig.Det är inte så tokigt,Pilla!Har också börjat vara i nuet på ett annat sätt,inte i grubbel eller andra tankar.
Är så tacksam emot forumet och alla som finns här rådgivare och vänner,var och en?Ni är en stor del i att jag mår bra,just nu!
Ha en lugn och vilosam fredag alla ?‍♀️
Kram Pilla

Ner hur du tänker..Jag säger det igen..Du verkar mycket mer inriktad på vad du vill och behöver, än tidigare..Därmed blir du också den allra finaste mamman dina barn kan ha.❤️..Barnens pappa, verkar ha ”utnyttjat” dina goda sidor för egen vinning..Och du var snäll och stöttade honom i vått och torrt..Nu är det annorlunda..I ett vänskaps och kärleksförhållande ska det finnas balans för att det ska vara bra för båda..I Goda förhållanden, är det en givare och en tagare..Och så byter man roller på ett balanserat sätt..I andra dåliga fall, så tar den ena jämt, och den andra ger..Det är ett tärande förhållande, där givaren blir dränerad på energi och kraft..Så länge givaren, bara ger och inte säger stopp..Så fortsätter den tärande relationen..Givaren blir trött och energilös..Såklart för hen får ingen kraft från förhållandet..Detta var lite mitt-i-natten tankar..Är så glad för din skull Lim..Ha en go helg..???

Det är ändå lite spännande med känslorna. Jag gråter mer nu, och skrattar också mera. Kanske jag har någon slags 3 månaderspuckel som jag ska ta mig över.
Och som Sisyfos skriver ”ta ut glädje i förskott” Det gillar jag. Har vågat börja fantisera och drömma lite om livet. Så skönt med er klokskap här, det får mig alltid att tänka till och bli lugnare. Imorgon ska jag minsann tvinga mig ut på en promenad, så får jag redovisa här så att jag inte smiter ?

Så roligt att du skriver, Vinäger. Och roligt att du verkar må bra.
Jag tror dig ?. Jag tror att vi är olika, behöver olika vägar och olika mycket stöd. Skönt att du har hittat nåt som funkat för dig. Tänker som du att det är bra att ta hjälp. AA pratar om att erkänna sig maktlös. Där är inte jag. Däremot är det lättare tror jag om man kan bolla lite med nån annan. Få mer perspektiv.
Tror du är klok som tar en paus från forumet. Det får inte vara yttterligare en sak på ”att göra listan”. Jag tog en enormt lång paus. Det var nödvändigt. Tyckte att det var samma saker hela tiden, så många kloka människor med tillsynes välordnade liv. Å så den mörka hemligheten. Skuld, skam och stolthet. Klart att man inte vill bli förevigat förknippad med en så förhållandevis liten del av den människa man är. Men jag är rätt övertygad om att om jag skulle träffa er IRL så är det inte era mörkaste minnen härifrån som skulle göra störst intryck.

Vad som händer med honom ... är vad han väljer själv.
Det där att man vobblar, det känner jag igen.
Själv har jag undan för undan låtit gräns efter gräns passeras.
Vobblandet är ett tecken på att man fortfarande låter sig styras av den andre.
Var och en måste på något sätt få göra sitt eget val.
Det finns ju ingenting som egentligen hindrar att man eventuellt gör ett nytt försök senare, om det visar sig att den andre verkligen tar tag i sitt liv.