Senaste kommentarerna i forumet

Tack Pianisten för ditt svar. Jag har gett ultimatum, men han vill inte sluta dricka. HAn är dessutom rätt så taskig så jag vet inte hur mycket jag tycker om människan bakom, eller om den ens finns kvar. HAr väl äntligen förstått att oavsett vad som är vad, har jag mått dåligt och varit ledsen och orolig i förhållandet i typ 5 år. HAn har även varit otrogen så mycket av tilliten är borta. Har skyddat mig själv och honom genom att skylla på psykisk ohälsa och försökt göra honom glad. Men det är en dans som har tagit all min energi och säkert inte gynnat ngn. Inte heller barnen som man vill göra allt för. Smärtsamma insikter. Tror det är därför det tar så långt tid att förstå att det man gjort / gör är förgäves, för jag har investerat så mycket kraft, energi, kärlek och tid... Det gör det liksom ännu svårare att ge upp och gå...

Dina helger låter ju hur sköna som helst! ?? Tackar för tipset!

Det är en försvarsmekanism. Det första som måste övervinnas av en alkoholberoende är förnekelsen. Så länge man förnekar ett problemdrickande så kan man ju inte börja göra något åt det. Att anklaga och kritisera andra som påtalar sitt drickande är en del av förnekelsen.
Om han nu vägrar ta in det du säger, och om du fortfarande vill, hoppas, tror inners inne att de skulle kunna vara ni om drickat upphörde tänker jag att du får ställa ett ultimatum; - Så länge han inte förändrar sitt drickande så är det omöjligt för dig att bevisa motsatsen. Med andra ord, för att kunna visa honom att du tycker om personen bakom alkoholen ligger förändringen helt i hans händer. Eller hur?

Kram

Tack andrahalvlek, Ler och jullan för era svar ❤️

Livet är verkligen en krokig liten väg. Det som hjälper allra mest inom nästan alla ämnen i livet för mig är just "en dag i taget". Man måste inte ta alla beslut samma sekund ett dilemma hamnar framför en. Man måste inte lösa hela tillvaron omedelbart.

När jag slutade dricka bestämde jag mig däremot för att det var för alltid. Jag har ju en nykterapp och såg nu att det stod 4 år och 10 dagar. Tjoho ?

Min exman har sagt att han vill sluta dricka. Det kanske han vill. Och han kanske klarar det. Men jag har svårt att tro att han kan utan läkarhjälp. Och jag ska inte engagera mig i det ens. Det leder till besvikelse när han faller. Det finns inget som talar för att han inte skulle återfalla. Så tänker jag i alla fall. Jag tror att alkohol kommer att bli hans tidiga död om jag ska vara helt ärlig. Jag vill inte att det ska vara så men hittills har ingenting motiverat honom tillräckligt för att sluta för gott. Inte ens hans barn och frus mentala hälsa har varit viktig nog hittills.

Ibland tror jag att vissa alkoholister kan sluta en period... Så länge nykterheten är ett nytt projekt som väcker en härlig lust till förändring. När man nästan skuttar på rosa moln över bedriften och hälsoresan man är på. Men när det blir grå vardag av det så är återfallet där. Det är då man måste ha en större motivation till att fortsätta det där man startade. Och den motivationen kan ingen annan ge en. Min exman verkar ha fått det om bakfoten. Han har alltid sagt till mig att jag måste motivera honom. Att jag måste hitta på saker vi kan göra om han inte ska dricka osv. Men varifrån ska JAG ha fått all den motivationen menar han?

Jag är lite redo för det nu. Han kommer kanske vilja ha det stödet av mig. Och eftersom att jag vill att han ska vara nykter för sina barns skull och kunna hjälpa oss mer så kanske han kommer tänka att jag ska vara där vid sidan och se till att han inte blir uttråkad. Jag säger inte att det kommer bli så men jag är beredd.

Jag har äntligen börjat prioritera mitt mående och all min motivation går till mina barn och mig själv. Jag peppar mig själv att träna regelbundet eftersom att jag mår bra av det. Men det kräver att jag har energi att "tvinga" mig själv. Jag tänker inte lägga den energin på att stötta honom i något jag redan försökt stötta i åratal! Då kommer jag inte orka peppa mig själv till saker som jag mår bra av men som kräver lite ansträngning.

Han peppade då INTE mig när jag bestämde mig för att sluta dricka. Tvärtom drack han mer och mer istället.

Ville bara skriva ner det här för att det ska förankra sig hos mig att jag inte ska ta hand om hans problem. Jag kan heja på och säga "bra jobbat". Men inte mer än så. Jag har som sagt redan försökt så många gånger. Jag har varit som en lekledare stundtals för att vår familj ska göra saker och för att han ska ha roligt utan alkohol. Men inte har det hjälpt.

Klart slut ?

Kram till er alla!

Gav ett boktips i någons tråd och kom att tänka på att utbudet med quit lit faktiskt är uruselt på svenska. Varför? Det går inte ens att googla sig till en svensk översättning av ordet. Söker jag på ”quit lit betyder på svenska” får jag svaret ”sluta tända” ?

Chick lit vet de flesta vad det är. Så här står det på Wikipedia: ”Chick lit, från chick (i betydelsen ung kvinna) och lit (litteratur), en litteraturgenre som skildrar livet för storstadskvinnor i 20- och 30-årsåldern. Oftast är böckerna skrivna av kvinnor och riktar sig till kvinnor. Rollfigurerna är inte sällan överanalyserande unga kvinnor som söker perfektion, vare sig det är att hitta en partner, ett jobb eller en lägenhet.”

Ordet chick lit brukar förstås inte heller översättas till svenska, men å andra sidan kan man googla sig fram till ett digert utbud med just chick lit på svenska. Det går inte lika bra med quit lit. På Storytel finns en massa quit lit-böcker, allt från självhjälpsböcker till levnadsöden, men de är oftast inte översatta till svenska.

Just nu lyssnar jag tex på ”The easy way to control alcohol” av Allen Carr. Han har gett ut en massa självhjälpsböcker om hur man kan sluta med alkohol, rökning, spelmissbruk, socker och hur man går ner i vikt framgångsrikt. De flesta av hans böcker finns nog på storytel, men oftast bara som e-bok och på engelska. Ett fåtal finns som e-bok på svenska, och då handlar de om rökning och viktminskning.

Finns det inte en marknad för quit lit på svenska än? Ligger vi fortfarande steget efter USA och England även på den punkten? Måste missbruket av alkohol bli än mer omfattande generellt innan man börjar ge ut fler böcker på svenska?

Det här var lite tankar som jag hade på lunchrasten, samtidigt som jag njöt av min lunchpromenad i värmande sol. Snön är nästan helt borta och det börjar torka upp. Mina promenader kl 7 och 17 blir allt ljusare och lunchpromenaden är verkligen en fröjd med solen som promenadkompis. Hasselbuskarnas hängen är många och tunga och börjar pollinera när som helst.

Är hasseln först ut? Jag gillar att checka av trädslag och blommor en och en efterhand som de dyker upp på våren. Snödroppar finns förstås redan, och även krokus börjar nog skjuta upp sina spjut så smått. Magnolians och syrenens knoppar börjar växa till. Jag vet precis vilka magnoliaträd som blommar först, det beror jättemycket på läget. På så sätt kan jag anpassa mina promenader och njuta av magnolian länge.

Liljekonvalj är också ett kärt återseende, även om det dröjer ett bra tag. Men även där vet jag precis var de växer och kan anpassa mina promenader efter det. Orsaken till att jag är så ”påläst” om närområdet är ju mina många hundpromenader under de fyra år jag var sambo med älskade pudelpojken ❤️

Kram ?

Blev en skaplig vilodag igår. Ingen träning, bara lite mätning och planering i hemmaprojektet och lite matlagning. Sovit väldigt gott i natt också och fick en väldigt lugn och skön morgon till skillnad från igår så en helt ny människa idag, påfylld med energi och taggad inför träning igen efter jobbet. Imorgon är jag ledig för att ha lite sportlov ihop med barnen. Besöka min mor tillika barnens farmor för lite isfiske står på tapeten.

Idag hade jag medarbetarsamtal med min chef och fick väldigt fin kritik vilket såklart gjorde mig väldigt glad. Små vardagsdetaljer som att vara utvilad, aktiviteter inplanerade och en bra dag på jobbet ger en härlig känsla idag.

Vi är på väg att separera (båda kollar lägenhet). Han vill inte, eller säger "det spelar ingen roll" men han är inte beredd att förändra sitt drickande om vi fortsätter. Jag har påtalade gånger sagt att det är min gräns. Han säger att han inte tror det handlar om drickandet utan att jag hatar honom som person. Har i både ord och handling demneterat detta säkert 1000 gånger. KAn det vara en del av alkoholismen? Att han skyddar sitt drickande genom att tro att jag är boven som hatar honom? Hur som, trots att jag i många år har stöttat och försökt göra allt för att han ska känna sig älskad (och därmed inte dricka, enligt min logik....) så drabbas jag av ångest att jag inte varit tillräckligt tydlig att ett alkholstopp hade räckt för att jag skulle vilja försöka, Tycker ofta så synd om honom trots att han aldrig tycker synd om mig, bryr sig om mina känslor, han har tom varit otrogen. Fattar inte vad det är för jäkla system i kroppen som gör att hjärnan och uppenbara insikter vara försvinner.

Jo jag är en sådan som alltid har druckit mig väldigt berusad, har inget stopp. Jag har nu fått tillbaka mina levervärden och de var bra, något förhöjda. Min läkare skrev ut Naltrexon och även mer Atrarax mot ångest. Jag kände att han verkligen brydde sig. Förra helgen gick strålande. Ataraxen funkar väldigt bra för mig. De fungerar lugnade. Men det är endast 9 dagars sammanhängande nykterhet för mig så jag släpper inte garden.

1) Jag behövde sätta ord på mina tankar och känslor, som ett konkret sätt att reflektera och analysera, testa mina idéer. Jag behövde ett bollplank med likasinnade, andra som förstod hur jag mådde eftersom de mått lika dåligt som jag. Andra som gått före, eller som befann sig på samma ställe som jag.

2) Jag har faktiskt inte gjort programmet här på Alkoholhjälpen, och inte heller använt loggboken. Det beror nog mest på mig. Jag har svårt att göra som andra säger åt mig, jag behöver göra på mitt sätt. Och tillsammmans med mina forumvänner har jag skapat mitt sätt att jobba med nykterheten. Andra är säkert mer hjälpta av färdiga ”mallar”, så det ena utesluter inte det andra. Jag har fått enormt mycket kunskap här, genom att läsa andras inlägg. Kunskap som jag i min tur vill dela med mig av till nykomlingar. Det är forumets stora styrka - få hjälp och senare ge hjälp. När jag ger andra hjälp får jag själv nödvändig repetition.

Tack för att forumet finns!

Hej alla medlemmar på Alkoholhjälpen!

Jag heter Olivia och är praktikant på Alkoholhjälpen sedan 1 månad tillbaka och kommer vara med er fram till 28 april. Det har varit en fröjd att få vara del av ert forum och se vilken kunskap och stöd ni ger varandra. Ni kommer säkert fortsatt se mitt namn här i forumet då jag tillsammans med rådgivarna övar på att ge er största möjliga support.

För att få lära känna er och forumet lite bättre så har jag några frågor till er som jag skulle vara så tacksam för om ni ville svara på:

* När du sökte dig till Alkoholhjälpen första gången, vad hade du för förväntningar på forumet och varför sökte du?

* Vad har du kunnat få för hjälp från Alkoholhjälpen? Berätta gärna om dina intryck och erfarenheter. Vad har varit bra och är det något som har varit mindre bra?

Hälsningar,

Olivia, praktikanten på alkoholhjälpen

Tack! Bra pepp!

Tack för glada tillrop Jullan och Sisyfos!? Ja det är så skönt nu när jag verkligen kan njuta av att vara med grabbarna utan att hela tiden ha den där längtan efter alkohol. Förr drog jag mig för att göra saker med barnen, för det gick ju inte att dricka då.? Helt fruktansvärt egentligen. Men det var då det, inget att göra något åt. Men nu kan jag göra allt och lite till, och jag gör det med glädje. ?

Det var gött med en lugn dag i går, att vila och bara göra det som jag känner för stunden är skönt. Nästan så jag vill göra samma sak i dag.?
Men nä, jag har ett litet renoveringsprojekt att slutföra i källaren. Det känner jag för att fixa i dag. Så får det bli!

Kram ?

Jag har skapat en speciell låtlista på Spotify för den här nyktra resan. ”Lyckligare nu” med Christer Sjögren får direkt flytta in på den låtlistan! Här får du en pepplåt av mig: ”Så gott att må gott igen” med Peter Le Marc.

Kram ?

”Mrs D is going without” av Lotta Dann handlar om en kvinna som börjar blogga om sin nykterhet, och hennes liv förändras på många sätt. Rolig och tänkvärd bok. På engelska, men lätt att förstå. Min hörförståelse på engelska har förbättrats enormt sen jag blev nykter eftersom det finns mycket mer quitlit på engelska.

Kram ?

Ja, det är nog bra att reflektera över våra beteenden. shopping och kicken den ger. Inte helt lätt i alla perioder att leva utan beroenden. Tänkte på programmet jag såg igår där Stefan Sauk pratade om sitt utflyttade barn och hur han åkte långt för att känna sig behövd. Tänker att shopping fyller flera ”må bra” funktioner. Avslut när orden är skickad, glädjen när man kan öppna, om du handlar åt andra även känslan av att vara generös och så ibland tillfreddsställelsen i att ”äga”. Men den infaller ju inte så ofta. Hade en vän som satte i system att shoppa och lämna tillbaka. Glad när hen handlade och glad när hen fick tillbaka pengarna.
När man verkligen har något som gör en glad lång tid, det är väl värda pengar. Som en fd kollega som köpte ett kodlås och var lycklig varje gång hen slapp leta efter nycklar. Lycka när man kommer hem, en väldigt bra känsla. Så att hitta de där små, små sakerna man kan glädjas över lång tid. Det är svårt, men viktigt kanske. Vi behöver våra ”kickar”.

Det är lite vanskligt att ge råd angående abstinens då man ju aldrig egentligen kan veta och det är vanskligt, som Alkoholhjälpens FAQ påpekar. Därför är ju det generella rådet att man ska söka sjukvård när man är orolig för abstinens. Det är ju alltid bäst att ta det säkra före det osäkra.

Hur länge man behöver dricka för att utveckla abstinens beror mycket på dig som individ och din bakgrund. Man kan väl dela in faktorerna i:

- Hur lång period har du hållt på att dricka utan att alkoholen har fått gå ur kroppen helt.
- Hur mycket du har druckit per gång.
- Dina tidigare alkoholvanor och hur länge var den sedan ditt senaste uppehåll.
- Din fysik och dina gener.
- Ditt näringsupptag i övrigt.

Det går därför aldrig att säga när man druckit X- mycket över X antal dagar så behöver man sjukhusvård. En annan faktor är ju om man t.ex precis har gått igenom en svår abstinens och är nykter en kortare tid för att sen börja dricka igen, då går det säkerligen snabbare att komma till det stadiet där man har abstinens igen.

Med det sagt skulle jag bedöma att om du har varit nykter i två år och sen dricker tre dagar så bör risken för någon svår fysisk abstinens med Delirium Tremens vara låg. Ångest och svettningar, absolut! Om jag vore du så skulle jag bara hålla mig borta från alkoholen, vila så mycket jag kan och se till att få i mig ordentligt med näringsrik mat och eventuellt även lägga till en B-vitamin och magnesium-tillskott. Det säkraste är såklart att uppsöka sjukvård, men om du inte får något värre än ångest så kan du nog vänta så länge.

Det viktiga är ju att din ångest inte gör så att du fortsätter att dricka. Det löser ju bara problemet för dagen men nästa dag har du ju bara ett större problem då risken för abstinens ökar och problemen från alkoholen hopar sig.

Jag förstår att du är orolig för att behöva söka upp sjukvården, och det kanske är lätt för mig att säga, men det finns ju värre saker. Det viktigare är ju att du kommer på rätt sida och återgår till nykterheten nu. Allt annat kommer att lösa sig.

Skriv gärna mer här om hur det går!

Har startat en anonym blogg. Har anpassat några av inläggen i min tråd till att bli de första blogginläggen.
Skrev ju förut att jag behövde en hobby. Har bloggat förut med ok resultat. Skriver mest för mig själv men är glad över att kunna vara kreativ. Får se om det är rätt sak för mig att göra. Värt ett försök.

För pepp Gros19, Azalea och Skrållan ♥️
Att känna olika typer av känslor är ju precis som du skriver Gros19 livet liksom. Pandemin är verkligen en extra utmaning när det gäller ensamheten. Den begränsar men tycker också att den berikar. Man har lärt sig saker om sig själv och blivit ännu bättre på att njuta av det lilla här och nu i närmiljön. Kram till er♥️

Närvaropodden är riktigt bra på att lära ut tänket här-och-nu, och meditation är ett bra verktyg.

Min upplevelse var att känslorna var explosiva ungefär vid 2-3 mån. Men jag lärde mig efterhand att pausa från dem med här-och-nu-tänk, och efter en tid stillade det sig generellt. Jag känner forfarande starkt, men jag har hittat strategier för att inte känna starkt 24/7. Det är utmattande att känna starkt hela tiden.

Starka positiva känslor är ju nice, men jag har lärt mig att ”sova på saken” och inte kasta mig in i saker huvudstupa. Starka negativa känslor är inte lika nice, men är jag ledsen så gråter jag och är jag arg så skäller jag eller markerar rejält på något annat sätt. Men även där har jag lärt mig att hia mig, djupandas, ”sova på saken” och sen agera med förnuftet inkopplat också. Det blir mycket bättre då.

Känslorna blir starkare i nykterheten, men de blir också djupare och mer genuina. Jag skrattar hjärtligare, njuter mer av att umgås med andra, njuter mer av mina promenader, naturen, vila, äta. Jag njuter mer av allt.

Kram ?

Ja, tryggt och stabilt och så mycket roligare liv nu. Läste ett av dina äldre inlägg med fisketuren med grabbarna. Tänk vad häftigt att åka iväg med grabbar i den åldern. Jag har också en. De är så underbara när de gör något de gillar. Och när föräldrarna ringer och tackar. Då har de haft en riktigt bra dag tillsammans. Å du fick vara med!
Det finns så många anledningar att vara nykter! Såna där saker kan man inte uppleva med alkohol.

Du är så klok som behåller dina nyttiga vanor, promenera. Tror kanske du fick ihop det lättare för att du faktiskt avbröt.
Klokt också att förstå att du behöver vila.
Det är inte så konstigt att du grejar det här!

Två dagar kvar!
Så bra att du hade ett hyfsat samtal hos läkaren. Och att du verkligen tog dig i kragen och ringde. De gillar att skriva ut medicin, vissa läkare. Men sömnen är viktig så det kan ju vara bra.
Känner som du att det finns så mycket jag vill göra nykter som inte går ihop med alkohol.
Ha en fin dag!

Som en spirande vår är det att läsa dina inlägg. Känns som om du sår små frön både här och där.
”Även om det bara blev 4 dagar” skriver du... ja, allt är relativt och när man tänker på ditt trådnamn så ser man ju hur bra det är med 4 dagar. Jag ville ju att du skulle skriva lite om varför, så tack för det. Du skriver om en helg när det har varit mycket, en jobbdag med mycket fokus och koncentration. Jag använde alkohol som bränsle... för att orka, så just det du skriver om en ganska hektisk helg, en koncentrerad dag. Jag vet nu att det hade varit triggers för mig och jag hade så svårt att stå emot automatiska tankar när jag var trött.
Och om man ska se positivt på ditt besök så köpte du även alkoholfritt. Jag tänker att det också är ett litet frö, stegvis ändrande av vanor (ovanor) till det bättre.
Å så reflektionen när alkoholen inte alls längre ger det man vill åt. Jag var så besviken över det på nåt sätt när jag insåg att jag inte vann nåt. Fast jag visste ju heller inte vad det var jag ville ha. ”Nåt annat” är väl egentligen svaret på den frågan. Min järnbrist gjorde att jag inte mådde bra i kroppen, hade oro, krypningar, ont etc. Och det blev kanske lite bättre med alkohol. Allt annat däremot. Så nu jobbar jag mycket med mina goda vanor istället: promenader, se små små positiva saker, göra bra saker för mig själv. Där är du på väg. Om man tar fluorskölj som ett exempel eller mellanrumsborste... man kan tänka att det är jobbigt att göra, eller att man tar hand om sig själv. Känner att jag borde smörja in fötterna. Att ge sig lite tid att faktiskt göra sånt för sig själv är positivt. Och sen kan man glädjas åt att tänderna känns fräscha, fötterna mjuka och att man faktiskt har brytt sig om sig själv en stund.
Du skriver så fint och gör så mycket bra VaraFrisk! Det är gott så!
Snart spirar vartenda frö du har sått.

Tack Miss Mary. Hoppas jag inte är lika galen som du då ?

Alltså det finns så många fördelar med det här livet utan bedövningen på box. Men det finns en som liksom är lite för stark för att jag ska kunna återgå till hur det var innan. Min hy!!! Den är typ babyrosa och len ☺️. Och jag är en ytlig person när det kommer till mig själv. Det vill säga jag har alltid brytt mig och kommer nog alltid bry mig mycket om mitt utseende. Älskar krämer, älskar smink. Och vad mycket roligare det kommer bli att unna sig nu när inte prio är att dölja mörka ringar under ögonen, utan i stället framhäva de där rosiga leende kinderna ☺️??

Dessa tre ord skriver Tomas Sjödin i förordet i sin bok ”Lita på det ljusnar”. Det är en bok innehållande 71 krönikor. Krönikor som han tidigare skrivit i Göteborgs-Posten.

För mig är det tre starka och vackra ord. Ord som jag tänker att jag ska bära på min väg t nykterhet????.

Bär med mig även fröet som gror?
Jag tänker att jag har ett frö inom mig som gror men tyvärr så har det tidigare fått fel gödning och näring.
När jag var h tandhygienisten igår fick jag istället för fluorlack fick jag fluorskölj. Jag har bra tänder...men tandhygienisten rekommenderade mig att ta fluorskölj efter lunch. Ett sätt att förebygga så att tänderna förblir starka när jag blir gammal. Å jag tänker att min kropp behöver gödning och näring för att få kunna bli gammal...jag vill leva länge?? Livet är mig kärt❤️

Var inte på systemet igår. Kanske var det en ny vana som inleddes? Vem vet? Och det är jag endast jag som vet/kan svaret!

Ha en fin torsdag ??❣️