Senaste kommentarerna i forumet

Vi har lite olika problematik vi som skriver härinne och som Charlie skriver så försöker många sluta helt. Det har funnits andra som du härinne periodvis. Som dricker för mycket ibland. Tror att några har testat att logga det man dricker med appar t.ex. Eller som man pratar om köra ”varannan vatten”. Ditt problem är att du dricker alldeles för fort när du dricker vin el sprit. Hjärnan checkar ut när du når en viss berusning. Det enda helt säkra är ju att aldrig komma upp i den berusningsgraden, men det som är svårt med det är ju att det varierar olika dagar hur lätt det går upp i huvudet.
Vet inte om du kan känna när det är på väg att tippa över och hejda dig då? Eller verkligen sätta gränser även med vin. Smutta. Inte hälla i dig ett glas snabbt. Häll i dig ett glas vatten innan. Se till att du har vatten bredvid. Sätt en klocka på när du får ta nästa glas. Det finns olika sätt att hantera det. Ett är ju också att gå hem när starkspriten plockas fram på småtimmarna eller att helt enkelt låta bli att dricka då, men då gäller det att ha omdömet kvar. Och då måste du i princip räkna hela kvällen innan så att du inte passerar din gräns. Det är svårt, men kanske inte omöjligt.
Jag har levt mina allra flesta år med att veta när det var nog. Men sen gått över gränsen. Jag vet inte om man kan vrida tillbaka eller om hjärnan har en egen idé sen.

Gulligt du frågar Soffi!
Jo, jag är kvar. Februari har inte riktigt varit min månad. Lite hängig, trött och har druckit vin vid några tillfällen. Men jag bär med mig ett nytt tänk och är observant på mina triggers.
Snart lov och jag hoppas det innebär vila och påfyllning av energi.
Kram

Ja förr eller senare behöver vi ju prata om min nya nykterhet, jag o maken. Så att han förstår att jag aldrig kan gå tillbaka som det var. Men tror faktiskt inte han vill det. Men det är ju just detta med förväntningar på framtiden etc vi behöver prata om. Eller så är det bara stort för mig? För vi pratar ju om allt möjligt annat framåt, renovering, båten/ sommaren etc etc.
Skulle också vilja prata m barnen framöver när det gått några månader. När de kan känna sig trygga.
Tänker en hel del på att det är nu det börjar. Har ju alltid tagit till bedövning av något slag, hela livet. Fast jag inte fattade att det var det jag gjorde. Vill bli fri en gång för alla.

Ville bara kika in i din tråd o peppa dig att kämpa på!

Första veckan är värst. Det låter kanske lite som en klyscha. Men, jag tycker verkligen det. Första veckan ÄR värst. För min egen del så vet jag att det är så för, jo, jag har MÅNGA första veckor bakom mig, bara tre av dem har blivit hela veckor.
Det är så mycket att slåss emot första veckan. Abstinens, hjärnans kemi, vanans makt, tvångstankar, ångest ... listan kan göras lång.
En liten del av mig tror inte på att jag kan leva utan alkohol. Jag kan inte sova utan, magen fungerar inte utan, enda sättet att dämpa ångesten som river är alkohol, jag behöver ett glas för att slappna av, jag behöver vin för att bota huvudvärken... Allt det där har jag själv lärt min hjärna att det är "sant". Det ger dödsångest att förneka sig alkohol.
För mig har det hjälpt att tänka på barn - de behöver inte alkohol för att leva, må bra och vara glada. Alltså kan även jag leva utan alkohol, så unik ar jag ju ändå inte. Det ger mig startpunkten för att börja lära om. Det är svårt, men det går.
Sen är det vanans makt. Svår den också.
Jag tänker på en sådan enkel grej som när jag bytt jobb tex. Hur många gånger har jag inte upptäckt när jag kör mot jobbet på morgonen att ... hoppsan ... nu har jag kört fel, jag är på väg till gamla jobbet. Jag tycker att jag är vaken och klar i huvudet och ändå har autopiloten gått in och styr bilen.
Pinsamt när jag kommer för sent till nya jobbet, men det är ju bara att erkänna att jag körde fel. För alternativet, att inte vända och styra rätt igen finns ju inte. Ju fler gånger jag får vända och köra rätt igen desto lägre sannolikhet att jag kör fel nästa morgon. Det går ändå ganska fort att lära autopiloten den nya rätta vägen.

Vart vill jag komma? Jo. Du råkade köra till gamla jobbet igår. Lätt hänt. Inte hela världen.
Ingen kan ta ifrån dig att du hade fler nyktra dagar än på mycket länge. De har du kvar. Du behöver inte köra hela vägen tillbaka hem igen för att komma på rätt väg till nya jobbet.
Ser du avfarten där framme, vägen som leder till informationstavlan? Jag tror det, du var där häromdagen. Där blir utmärkt att göra en u-sväng och komma på rätt väg igen.

Kram!!?????

Anhöriga fick vara med när jag gick i samtal. Min sambo hade nog gärna deltagit och från början tyckte jag kanske att det var ok, lite senare, men sen bestämde jag mig för att det där var för mig. Det var min tid att fokusera på mig själv och på att jag skulle vara i centrum. Egoistiskt kanske, men det var fullkomligt nödvändigt. En orsak till att jag drack var just att det var så många andra som hade behov som jag måste ta hand om och när man inte orkar det så.
Det är bra och omtänksamt att han låter bli tycker jag. Och sunt också för den delen. Och visst är det mysigt med barnen/ungdomarna. Jag drack ju ”i smyg” när de gått till sina rum. Somnar fortfarande i soffan ibland, men det är så skönt att jag är nykter och inte har några gömda flaskor om de kommer in på kvällen och väcker mig.
Jag pratar ibland om att jag dricker a-Fritt. Jag har i och för sig druckit det i många år, men de omkring mig märker ju att jag är piggare nu.
Det är en process att bli nykter och jag vet inte om det måste vara en process för hela familjen. Det beror nog på hur det sett ut.

Tittar till min lilla tråd och gör ett avtryck på min 6 månaders dag. Fokus är flyttat från alkohol och så även fokus för forumet. Jag läser ibland men skriver sällan.

Livet är bra och så mycket bättre utan alkohol. Enda gångerna jag saknar det är när ångesten och oron gör sig påmind. Vilket är betydligt mer sällan nuförtiden. Oro för barnen har jag dock ibland.

Hur som. Tänkte unna mig en present idag. Ett par örhängen hade jag tänkt. Men hittade inga så får leta vidare.

Jag ser fram emot fler nyktra dagar, våren och när Corona är ett minne blott.

Allt gott!

Har börjat med veckobudget och det har gått riktigt bra nu i februari (första månaden). Ett av målen är att dra ner väldigt mycket på shoppingen och betala av en del skulder till tex klarna. Men vad hände idag??! Som att alla spärrar försvann och jag klickade typ hem allt jag såg... Blir både ledsen och besviken på mig själv, nu känns det som att jag förstört min fina start... Såklart går det ju att skicka tillbaka det sen, men vet med mig att det är svårt när man tycker att kläderna passar...
Men måste styra upp detta nu, innan skulderna blir övermäktiga..
Att man är en beroendepersonlighet blir ibland så himla tydligt...

Har skrivit det förr, men jag började inte skriva här förrän jag visste att jag kunde vara nykter. Då hade jag kämpat länge med nyktra dagar och drickande om vartannat. Dag 2 som du undrade om i trådstarten har väl kommit både en och flera gånger gör dig, så det går framåt. Du är modig som skriver om när det inte går bra tycker jag. Sen tänker jag att det är bra om du faktiskt funderar lite mer över vad som gick fel. Jämfört med när det gick rätt häromdagen. Man behöver borta lite i de där tvångstankarna för att få bukt med dem. Men du är på väg!

Styrka till dig Azalea. Vi som följt dig här vet hur mycket du har kämpat, och även stöttat många på forumet.
Nu är det en bit kvar till att leva ett liv där du bestämmer själv. Du klarar det. Men förstår att det är nervöst.
En stor varm kram får du från mig?

Så omöjligt att vara beroende av en person med ett omfattande missbruk och som jag uppfattar det inte motiverad att bli nykter och drogfri. Vet inte vad han använder. Finns det en annan lösning om han väljer att fortsätta sitt missbruk. Är det möjligt att prata med en jurist för att se om det finns något annat sätt att hantera situationen. Inte insatt i det men det handlar ju om en person som inte är vid sina sinnes fulla bruk. Så är det ju när man är påverkad.

Detsamma Morgonsol (ditt namn passar så bra), du är som en morgonsol på forumet och blir så glad med när jag ser inlägg från dig!
Idag skrev jag ett brev till honom, för mig själv, jag är så jävla arg på hur han tagit sig rätten att förnedra mig.
Satt mig i klistret så jävla många gånger utan att ta ansvar för det. Snackat skit om mig när han varit supasugen för att legitimera sitt egna beteende och så fort han supit färdigt bara kommit tillbaka som ingenting utan att stå för det han sagt och gjort.
Just idag blir jag förbannad när jag läser om hur vi anhöriga ska stötta osv. Det kan ju funka om det bara är sjukdomen men när man blir psykiskt misshandlad så tycker jag det är helt galet att få det rådet.
Grrrr! Nog ska man vara empatisk, det är jag och har varit men jag tar fan inte skit eller accepterar nåt verklighetsförvrängt för att han ska kunna fortsätta bedra sig själv och mig.
En enda jävla ursäkt hade hjälp men nej, det får man dra fram och i samma sekund får man höra hur värdelös man är själv.
Har ej haft kontakt på en vecka och jag inser att det är nyttigt, ju mer distans desto mer insikter om vad fan han egentligen gjort.
Vet du vad jag är mest förbannad över? Det är den otroligt självcentrerade mentaliteten, helt utan insikt om vad man förorsakat andra av sorg och problem.
Vill inte gråta en enda tår mer för honom. Om någon säger att jag ska förlåta så spricker jag just nu; först om främst är jag förbannad över att han ljugit, bedragit, manipulerat om och om och om igen utan att visa någon villighet till att göra något med sitt problem. Totalt gått över de gränser jag satt för vad som är ok för mig och inte.
Ja herregud, allt som jag accepterat för att det är "synd om honom". Trots att han bara i ett svep kunnat slänga ut mig när han känt sig sugen på att supa eller vad han nu ägnat sig åt.
Puh.
Du har all anledning att tycka om dig själv Morgonsol, vem behandlar någon man påstår sig älska på det viset?
Kram!

Folk kan tro vi putsar på fasaden men vi mår faktiskt bra av att grejja lite och får energi. Måste inte alls vara så tokigt bara man inte glömmer eller ignorerar sina grundproblem tror jag... För oss kan det snarare vara lite sammansvetsande. Precis som att vi bestämmer oss för att sexa lite och bara glömma all skit för stunden. Där och då kommer man ihåg varför man valt varandra och det är nog så viktigt.
Man väljer varandra varje dag och får kämpa på. Ta den hjälp som går att ta på olika plan för att lyckas. -Om man bestämt sig för att försöka vara ett par. Annars kanske man ska ta hjälpen för att gå skilda vägar på bästa sätt istället. <3

Tittade faktiskt på fröna...har inte hänt så mycket men kollar imorgon??

Åh Sattva...kan man bli mer tacksam än så här ??❤️

Kram ?

jag tycker mina senaste helger vart såååå sköna utan a.
avslappnat o skönt.
morgonpromenad på lördagen med mannen, köper nybakat bröd o tar lång gofrukost.
ingen huvudvärk, ingen skam, ingen ångest.

testa! våga! njut!

En sak jag snappat upp trots en rätt kort tid mot många andra här är att man INTE är en tråkmåns om man väljer bort a. Om du tror din sambo tänker så så ska ni nog prata igenom det en gång till.
Tipsar om alkoless.se (fast man tydligen inte får tipsa om sidor här på sidan?) tycker det vart skönt o läsa och just inse hur NORMALISERAT alkohol blivit i vårt samhälle. hur det är en självklar del i så mkt. Vilket ju är rätt knäppt.

En annan sak jag reagerar på här är att du bör vara uppmärksam på och tänka igenom hur du tror det kommer gå dom där gångerna du "väljer att dricka" på tex middagar.
Känner som sagt igen mig i så mkt du skriver. Och vissa av oss har helt enkelt inga problem att avstå MEN svårt att sluta dricka när vi väl gör det. Det kan vara värt att tänka på.

Ett tips är att göra programmet här på sidan så snart det startar upp igen. Det hjälpte mig att kartlägga mitt drickande och framförallt hitta mina fallgropar.

Jag har flera nära släktingar som har stora problem med alkoholen och därför misstänker jag att jag aldrig kommer kunna återfå ett sunt förhållande. Jag önskar och min vision är verkligen att kunna njuta av ett glas bubbel eller ett glas rosé i solen. men just nu är inte min hjärna nöjd där. Den vill ha mer o mer o mer. Men ambitionen o önskan finns verkligen. men för att det ska lyckas behöver jag vara utan a LÄNGE tror jag....

Sänder dig en styrkekram Azalea <3. Har läst din tråd och förstår att du behövt vara stark, väldigt stark länge.
Jag vet inte om det hjälper dig i stunden men är med dig och förstår att det är tufft. Skriv av dig här, här har du stöd!
Stor kram och sätt dig själv först. <3

Du klarar det. Ta hand om dig först!

Har följt dig i din kamp men inte skrivit så mycket. Jag kämpade i evigheter, flera år, som du. För mig hjälpte det att "comitta" till dem som for illa av mitt drickande. Och så äter jag medicin som gör drickandet svårare att det skulle spontanske. Det, och att min man också slutade. Ju fler dagar bakom mig, ju starkare insats, mer att förlora. Det gäller att göra insatsen tillräckligt hög...
Jag vet att du vill bli bemött "där du är", men jag är inte bättre än såhär att göra det. Jag berättar bara vad som fick mig att komma ut på andra sidan, och hoppas att du kan hitta något i det att kunna använda!

@andrahalvlek de där kilona sitter som gammal mossa som växt in i berget.
Vad gullig du är som hejar mig, gör mig glad och extra så en dag som denna- tufft och tungt just nu.
Att jag är nykter ligger ändå som en dämpande matta (tänk att jag trodde det var det jag hade alkoholen till...) den tar emot och liksom, ja som textilier i ett rum. Ljuden blir inte så höga. Jag orkar ta det lugnt. När jag skriver det är det ju en contradiction of terms.
Men det är alldeles sant.
Jag orkar allt och därför ligger jag som en fisk i soffan och glor på stearinljusen och funderar över det snabba och långsamma livet som tycks pågå exakt samtidigt.
Kram på er. ?❣️

Det tycker jag du har gjort och fått din beskärda del av. Babysteps nu.
Skammen kan vara bra när den leder oss rätt- vi ska inte luras, ljuga. Det är funktionell skam.
Skam över den jag är. Den kan ta sig mycket märkliga uttryck, som hos några gränsar till skamlöshet.
Så knäppt är känslolivet.
Jag tänker att det inte finns så mycket att skämmas över. Du gör ditt bästa. Det kommer att ta dig långt.
Så jag tänkte mest kika in för att höra hur det gått med dina frön?
I mitt lilla brätte av minikrukor räknar jag till fem groddar. Det du, gjorde min dag. Imorgon är en ny.
Kram ?

Ja du kan inte göra mer just nu, håll i det du byggt upp i ditt inre, du lär behöva det. Själv har jag inte hört el sett mitt ex på 2 veckor och det tycker jag är jobbigt så hur ska det då inte kännas för dig. Håller så tummarna att han håller sig nykter, så du slipper mera kaos nu ?

för mig. Jag skulle så gärna få bort alkoholen helt från mitt liv men har ännu inte fixat det. Är på dag 8 nu, utan mål så vi får se var det leder ??‍♀️ Det värsta suget är över och det är väldigt skönt att slippa alkoholen

Jag och min fru ( vi har varit tillsammans sedan 1985) känner igen oss att ni får flow och feeling när ni gör saker tillsammans. Det är likadant hos oss några hus och radhus senare. Vi funkar extremt bra ihop praktiskt sett. Vi blir ibland lite sugen sexuellt när vi får saker att funka. Vi gick i familjeterapi två gånger när kidsen var små. Det var kanon bra för oss.

Otroligt imponerad av ditt och Charlies snusstopp! En dag ska jag göra detsamma. Jag har alltid hört att det är ”omöjligt” att sluta snusa. Ni har bevisat motsatsen ?

Kram ?