Senaste kommentarerna i forumet

Bipolär sen 30 år. Högfungerande, Bra jobb, bra betalt, lever i en mycket kärleksfull relation. Bor bra, sommarställe etc.
Dricker en halv flaska vodka varje kväll, börjar behöva mer. Ett helsike att arbeta hemifrån. Idag började jag klockan 12. Det innebär att jag måste fylla på under kvällen. Min man jobbar också hemma men mer skift så han jobbar på kvällar. Äter antidepresssiva men det hjälper inte. Är 61, förhoppningsvis lever jag inte så långe till.
Har alltid varit duktig och arbetat och uppfostrad tre barn som det går väldigt bra för. Men nu är jag utarmad, trött, ledsen, vill inte leva längre, Alkohol är verkligen det enda som hjälper mot sorgen, ledsenheten, oron och ångesten. Jag tycker jag har varit strak och duktig men det räcker nu. Barnen klarar sig själva och när man är död kan man väl inte behöva ta ansvar mer.......

Kram ?

Du får 17 blommor av mig: ?????????????????

Kram ?

I natt har vi fått ytterligare cirka fem cm. Så underbart ? Jag bor i hyreslägenhet, så jag slipper skotta, och jag jobbar hemifrån så jag slipper köra till jobbet. Därför njuter jag av snön helt utan smolk i glädjebägaren.

Föreslog i morse för dottern att vi ska köpa en pulka. Hon tittade på mig som om jag inte vore klok. Men pulka blir det inte, är rädd att jag inte får plats i den, så nu är jag helt inne på att använda en vadderad filt i en sopsäck istället. Vet en perfekt pulkabacke i närheten. Vi får gå dit ikväll när barnen har gått hem. Vi kommer att skratta halvt ihjäl oss både jag och dottern ? Man har inte roligare än man gör sig!

Kram ?

Så underbart att alkoholen håller på att släppa greppet, att du anar friheten.
Du är så värd den friheten!

Kram!

Tack, snälla ni, för era gratulationer! ?

Forumet har varit ett stort stöd för mig sedan jag började den 2/8-2018.

Jag tänkte avsluta min "tråd" här på forumet här och nu. Tack vare Gud, AA, 12-stegsprogrammet, min sponsor och alla fina AA-vänner så lever jag nu i tillfrisknande och har uppnått ett helt års nykterhet. Vem hade kunnat tro det? Inte jag. Jag minns hur extremt dåligt jag mådde för exakt ett år sedan. Om ens en flyktig tanke på att dricka vin kommer så påminner jag mig bara om hur jag mådde då. Det räcker för att ta beslutet att låta bli. Det går mycket bättre än jag kunde föreställa mig.

Ta hand om er! Varmt Lycka Till! ?

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Lite lustigt det där, när man inte längre fattar ens själv varför man drack på det viset som man gjorde. Eller generellt hur man tänkte...
Jag tänker på alla gånger, under tiden jag drack, som jag tänkt "de fattar inte.." om andra som hade synpunkter eller kom med goda råd om olika saker. Nej, hur skulle de kunna fatta?

Kram!

Matvanor är nog viktigare än man tänker...

Frukost är antingen äggröra eller numera oftare gröt - enkelt och gott när den kokas på spisen. Microvågsgröt är ännu enklare (en del gryn, två delar vatten, lite salt, och tre minuter i micron), men det smakar inte lika gott.

sedan lunch - antingen lunch i restaurangen på jobbet, då jag vill stödja deras verksamhet i dessa kristider, eller en matlåda. och lagad middag.

behöver inte anstränga mig mer än så ett bra tag tänker jag - jo, sluta köpa godis flera gånger i veckan... utan kanske rikta in det på helg.

Den 17:e idag - då har jag varit nykter i en hel månad i sträck!!?
Resultat hittills 2021: 45-2. Inte illa Soffi!!

Funderar runt datumet 17, det är inget jag har valt, det bara blev så den här gången. Slump eller omen? Den 17:e är "min dag", inte turdag utan mer en dag för stora händelser genom livet, då jag får "belöning" för träget arbete, går i mål. Aldrig planerat utan en slump... Tänk om jag gör det till min årsdag? Höll på att skriva "blir" min årsdag först. Men nykter är ju inget man blir, det är något man gör.
Okej, jag ska inte dra för stora växlar, det var bara en tanke som dök upp...

Funderar vidare. Det finns olika uppgifter om hur lång tid det tar för kroppen att återhämta sig efter stort alkoholintag, ja då menar jag inte om man druckit sig till sjukdom typ levercirros eller cancer, utan fysiska skador som kan läka "av sig själv". En del säger ca en månad, en del upp till tre månader. Hur som helst, min kropp kan inte vara speciellt påverkad av alkoholen längre. Det jag känner och upplever nu är alltså till största delen sådant som legat dolt på botten, under floden av vin mm. Jag har ingen kemisk abstinens längre som kan påverka mig.
Det psykiska/mentala tar betydligt mer tid att "laga" att återställa balansen, men också det är ju en bra bit på väg, så även här gäller att det som dyker upp är sånt som legat under ytan.
Det är helt upp till mig att välja om jag tar tag i det som visar sig och bygger upp mig själv till en starkare version som mår bra.
Eller, så kan jag välja att dränka det igen. Långvariga empiriska studier visar att det gör mig liten och ömklig.
Det viktiga nu är att jag äger valet. Ingen/inget annat kan besluta åt mig.
Frihet!

Idag väljer jag nyktert ?!

Sisyfos: Nu är det bara två morgnar till som du behöver ta dig ur sängen tidigt!
"Men här och nu betyder ”inte på väg”." Så långt har jag inte tänkt - men den "översättningen" var ju jättebra! ...jag kan fortfarande inte få en hel kanna te att räcka mer än max en kvart, en a-fri öl försvinner i ett svep...

Sattva: Inte lätt att komma på något klokt att säga när man läser min tråd ???

Kram alla!

Bra jobbat med 1 månad.
Hehe här sitter vi i ett anonymt forum och funderar på varför det är så svårt att ge beroendet ett ansikte. Jag tänker att det kan vara lättare för ”kändisar” ibland. De har varit kändisar och beroendet är en del hos dem. Jag har en kompis som jag blir riktigt irriterad på. För länge sen berättade jag om en vän jag hade som var lite hypokondrisk. Den irriterande kompisen refererar alltid till hen nu som ”hypokondrikern”. Hen är så mycket mer än det. Jag tänker att det är lite därför.., man vill inte bli reducerad till just den brist man uppvisar. Så att outa sig för människor som har sett andra positiva sidor eller här på forumet för den delen när man äger sin bild är en sak. I övrigt känns det svårt just för att det är en del man inte är så stolt över.

Ja, starkt och klokt att berätta. Det kanske räcker så att identifiera känslan och låta den finnas en stund. Sen tänkte jag på dina fina stunder med dottern. Att vara närvarande, det tycker jag är en av de allra största fördelarna. Närvarande i de viktiga stunderna med familjen. Att man sen också är väldigt närvarande när det går åt he...te det går ju ändå att leva med. Det blir lite bra historier av sånt också om man inte dränker eländet.

Jag har tänkt mycket på dina inlägg och har några funderingar. För det första tycker jag att ni låter fantastiskt kloka bägge två. Visst kan det ligga något i att det rör sig lite om ”ups and downs” (som jag förövrigt tror att många har i mer eller mindre utsträckning). Men du har ju arbetat med dig själv under väldigt lång tid. Det händer mycket inuti och med insikter. Om din fru är tillfreds med sig själv ”jag är den jag är” - det låter så orubblig på nåt sätt och jag blir lätt provocerad av sådana uttalanden. Det är klart att man ska gilla sig själv, men det betyder inte att man inte kan utvecklas till det bättre. Och i det här fallet så måste ni kunna nå en kompromiss. Jag kan känna igen mig i din fru, men egentligen tror jag inte att det är ett normaltillstånd. Jag tror att man kan söka och få hjälp för det. Likväl som att söka stöd för beroende eller hos en psykolog.
På nåt sätt så låter det som om ni har så mycket bra saker i grunden så att göra ett riktigt seriöst försök med det där kan ju bara leda till nåt positivt. Det finns kanske väldigt mycket annat som heller inte funkar, men just det där tänker jag att det faktiskt i många fall går att göra något åt om man inte bara tänker att ”jag är som jag är”. För som sagt, det är nog inte ett normaltillstånd.

Du blir provocerad av det jag skriver viola.
Det är inte min avsikt alls.
Jag minns bara såväl,när jag fick sitta och vara ledsen och arg över allt möjligt i mitt liv som kom sig av att jag levde med en beroende.

Jag fick rada upp en massa saker som inte var som det skulle och liksom frottera mig i det.
Jag trodde att jag blev starkare över att se vad som var fel och inte acceptera det.
Men någonstans så sjönk jag alltmer ner i dyn och det enda jag hade kvar var bitterhet och ilska.

Offerkofta som du kanske hört talas om.
Det låter ju inte så trevligt att ha på sig,men det är svårt att hänga bort den.

Men om man utan betänkande hänger upp den på kroken och står naken och oskyddad så gör det först väldigt ont.
Men efter ett tag så börjar man se möjligheter och kan försiktigt ändra på livet.
Med små steg i rätt riktning där man får känna sig gladare och starkare.

Så länge man har fokus på att hoppas på förändring eller normal gemenskap och inte får den,så får man fortsätta ha koftan på sig.
Men om man slutar hoppas och bara rakt av ser verkligjeten i vitögat så brukar saker börja hända.
Vi är värda att få må bra och ha förväntningar på gemenskap glädje och närhet.
Men så länge en beroende dricker så får man försöka ordna den saken själv, på andra områden i livet.
Man bryter liksom loss sin bubbla ur viet,men på ett bra sätt och ger sig själv ett annat värde.

Jag tyckte programmet var bra. Intressant att de kan se i hjärnan på dem som är alkoholberoende att de reagerar med stress och ångest i större utsträckning än de inte är beroende.
Sedan tycker jag att de kunde pratat lite mer om andra slags beroenden, men det hanns väl inte med. Dessutom sa en av doktorerna att han inte ser tex smartphoneberoende som ett beroende.
Kram!

Skönt att höra!
Hos oss var själva julafton lugn, men på juldagskvällen blev sambon full och ville kasta ut mig.
Våra födelsedagsfiranden har han inte velat vara med på under de senaste åren, bara ignorerar familjens födelsedagar och firar sin egen någon annanstans.
Alla hjärtans dag firar vi inte heller tillsammans, om någon firar den så är det jag och barnen.

.dubbelpost

Alla dessa triggers! Bra att förekomma genom att berätta och därmed göra det omöjligt att handla! Hoppas resten av veckan blir lugnare för dig.

Bra jobbat!!!???⚡

Skönt med flashbacks, och upptäcka hur livet har förändrats till det bättre!!
Du är en inspiration och stort stöd med dina kloka råd och erfarenhet! Tack!!???

En hel månad är grymt ?❤?
Tack för tipset, ska kika på den ?

Du drog handbromsen! Bra jobbat ??
Jag hade aldrig kommit så här långt om jag inte varit ärlig här hemma. "Mamma dricker inte hemma" ska vara det naturliga. Och först nu efter 6 veckor får jag frågan "kan du köra mig" utan att de syftar på nykterhet. Jag skulle inte heller gå bakom ryggen ❤?

Viola canina.
Vi firade inte Alla hjärtans dag. Det var dock ett gemensamt beslut. Personligen tycker jag den dagen är så överreklamerad och känns tramsigt.

Vi har gett varandra julklappar och födelsedagspresenter. Under julen drack partnern, men drack sig inte onykter. Den senaste julen var harmonisk och trevlig.

Låter bra, Nora! Känner igen mig i sorgen du beskriver. Att försummat sig själv så länge och sin egen tid på jorden. Utplånat sig själv. Det är inte kärlek till sig själv. Våra liv inte mindre värda än någon annans . Frisk som sjuk. Så skönt att du får insikter !! Vi är rätt mycket i samma tankar, du o ja. Glad att du delar med dig. ?

Ja försöker just nu hitta balans mellan o va aktiv och att återhämta mig. Och att va ensam med mig själv. Se o känna efter.. vilka är mina behov? O lyssna på dom. Det är som att lära sig / barnet på nytt. Men Gud vad ja är värd detta nu !! Inte en dag för tidigt.. Har försummat mig själv så länge !!

Kram. Vi kämpar!❤

Idag var det en h-vetesdag. Alla problem samtidigt, ett problem nästan avklarat och minuterna innan kommer nästa smäll. Har hållt på så sen i fredags, fredagen började men att dra borrmaskinen i ett VP hos kunden för takbelysnigen så proppen stack och precis så trångt till att man inte kommer åt kabeln, Idag var första dagen jag verkligen kände att det skulle kunna åka in och handla något. Jag "sköt" mig avsiktligen i foten och berättade för min fru hur jag kände och tänkte men sa att jag inte kommer att göra det. Smart drag, nu kan jag ju inte dricka. Gör jag det, då ljuger jag också samtidigt som jag går bakom ryggen på familjen.
Hur går det för dig / er?

Alla vittnesmål behövs. Så fort någon kan ge alkoholism ett ansikte så bryts stigmat litegrann. Varje gång finns chansen att någon känner igen sig och söker hjälp.

Den stora frågan om varför det är så svårt att få hjälp är fortfarande obesvarad. Psykiatrin och missbruksvården är verkligen katastrofdålig. Det är bara de allra mest sjuka som får tid, istället för att lägga kraft och resurser brett i början när det är lättare att komma till bukt med problemen. Skulle kosta lika mycket sannolikt - och skona mänskligt lidande.

Grattis till första månaden som nykter! ?????

Kram ?