Senaste kommentarerna i forumet

Hej å välkomna alla. Kul med många nya namn.
Vi är ett blandat gäng "här inne" med båda lite gamla rävar och nya som fattat en kärlek för gemenskapen här i våra olika eländen. Det skönaste med att börja skriva och läsa här är att man så fort hittar själsfränder och kopior av sig själv. Kan vara lite svårt ibland att komma in i en tråd men det är bara att skriva på så lossnar det fort.

Läser om många inlägg här angående ångest, nedstämdhet, sömnsvårigheter, antidepressiva som inte fungerar.
Börja med att intala er en sak. Alkoholen föder alla dessa måenden. Att säga jag dricker för jag har sån ångest eller är så deppig är tyvärr som att säga "jag stannar i sjön för att det är så blött och kallt när jag går upp"
Man måste gå upp ur sjön för att kunna torka och komma in i värmen.

Sen är det nog mer regel än undantag att man har flera och kanske tunga bakomliggande orsaker till varför man börjat dricka och man har säkert haft problem med såna här saker även innan alkoholen. Men det är omöjligt att reda ut detta med alkohol som hjälp, det är EXAKT som att slänga ris på elden.

Att jag säger detta är såklart ingen lösning men det är en otroligt viktig vetskap.

Hög och lågt, hit och dit, rota runt lite både planerat och på måfå så hittar du riktningen till slut och pusselbitarna faller på plats.

Kram ?

Den här tråden startades av vindruvan06 för ett halvår sedan och har haft lite sporadisk aktivitet. Så kan det vara och det är naturligtvis helt okej.

Nya användare, precis som du AMEW, börjar ofta genom att svara i en befintlig tråd. Något slår an, en kan känna igen sig eller bara vilja vara ett stöd. Vi brukar rekommendera nya användare att start en egen tråd, speciellt om det en förmedlar berör och andra användare vill ge stöd. Det blir enklare för såväl tråd-startaren och andra användare att hitta tillbaka.

Ditt inlägg MAEW, är så starkt och drabbande i sin uppriktighet. Du skriver om trötthet, inte bara på att dricka alkohol utan på själva livet. Det kan väcka oro och det väcker ofta en önskan om att vilja visa stöd precis som Vin Santo skriver.

Du gör såklart som du vill och kanske tog det på kraften att skriva det inlägg du skrev? Vill ändå uppmuntra dig att starta en tråd. Kanske har du redan sett att andra upplever eller har upplevt liknande livsleda som du beskriver.

Om du undrar något är du välkommen att skriva till oss i admi under fliken "fråga".

Vi finns här
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Idag snurrar mycket tankar. Min egen beslutsamhet vacklar. När man tar avstånd från varandra som vi gjort under några dagar, -förutom små pratstunder, -levt avskilt från varandra i huset, sovit avskilt, så av nån märklig anledning börjar de negativa bli diffust och de goda minnena tränger på. Det man skall vara beredd att offra.

Det är på gott och ont här att vara väldigt lösningsbenägen. Jag vill innerst inne hitta en lösning. Jag är kreativ, skulle kunna komma på många idéer. Men allt det är objektivt, teoretiskt. När jag tänker vidare så kommer insikten tillbaka, min fru fungerar ju inte så. Hon står alltid för att hon är som hon är, vi har väl nån gång kunnat enas om små idéer men aldrig upplevt att hon verkligen ansträngt sig för att prova förändra ett eget beteende. Jag kan direkt drivas av att se områden där jag kan förbättras, hon menar att det är fel att försöka förändra det man är, -fundamentala olikheter där ingen har rätt eller fel.
Jag fantiserar om små galenheter, sälja av alla lyxprylar man äger. En dyr jävla bil, dussintals av olika abonnemang av bekvämligheter på Netflix, Storytel, Cmore, fan och hans moster. Vända upp och ner på vardagstristessen lite. Göra nått tokigt. Spara 20000 i månaden och åka jorden runt, vem vet.

Kanske är jag inne i en topp nu? Tänk om det är som min fru säger, jag får för mig saker som inte är riktigt rimliga för att senare falla tillbaka i ånger när all trygghet försvinner i mina små plötsliga idéer. Det är det här jag menar med att inte lite på min magkänsla riktigt. Eller så måste jag följa med den här dansen lite, mitt sinnes dans av idéer för att ibland falla tillbaka i trygghet. För att känna att jag lever, följa den jag är. Vem fan vet?

Nånstans i de små tokigheterna finns det ju nån i mig som behöver rutiner och bra vanor, ha ett fotfäste. Kanske behöver min partner vara det fotfästet, en stabil person som är min trygghet. Eller så behöver jag nån som kan följa med i vissa idéer, se storheten i livet utanför boxen och känna det roliga och följa med mig i det tokig ibland. Vem vet?

I vilket fall, i all den här dansen av små dalar och toppar, så vet jag ju att det saknas en spänningen och kemi jag inte känner från min fru. Hon kan inte bara vara den där stillastående pelaren som jag kan komma och greppa tag i när stormen yr för mycket. Jag behöver en interaktion.

När jag läser vad jag skriver låter det ju som att ja är en kaosartad person som yr runt planlöst och galet. Det är ju egentligen så fel det kan bli. Jag är lika mycket ett fotfäste för min fru, det vet jag. Om jag får för mig att göra nått utanför boxen så är det ändå alltid med mycket förarbete, planeras in i minsta detalj. Jag lämnar inget åt slumpen. Jag är den som har stenkoll på vår ekonomi. Är teknisk. Händig. Lugn. Målinriktad. Det är inte galenskap. Det är väl kontrollerad galenskap. Kanske en kontroll där bara logiken finns i mitt huvud men den finns även om den många gånger inte kan överföras till min omgivning.

Jag är lite dåligt påläst på vad det här med sinnesro innebär. Men efter lite googling så inser jag att du har nog rätt Sisyfos. Jag har uppnått sinnesro med hjälp av FV (forumsvänner). Jag är ju inte ens med i svenska kyrkan, och tror än mindre på någon gud. Men sinnesro kan man tydligen uppnå ändå.?

Kram

Bra beskrivning, så känner jag också. En jobbig vecka är inte längre något oöverstigligt som skrämmer mig. Jag vet att jag klarar den. Och vet att jag får vila på helgen. Det är verkligen en frihet att få tillgång till sin energi och själv välja hur man vill leva.

Bara att gratulera - känns som du funnit ett hållbart förhållningssätt!!!!! :)

Nej stamina är nog fel ord, men hittar inte det rätta. Känner iaf ökad "stamina" i det att, under förutsättning att jag sovit ok, har liksom större marginaler. Kan vara supertrött när jag vaknar, men blir inte kvar i zoombieläget hela dagen. Känner nu att dagarna är hanterbara, inte bara något jag ska uthärda. Har energi under dagen på ett annat sätt. Inte för att jag tror kollegor märker någon skillnad, men jag klättrar inte uppför Mt Everest varje dag längre. Mera en liten kulle. Kan tänka med glädje över den träning jag ska göra efter jobbet, inte bara något som ska avklaras för att jag vet att jag mår bra av det.
Alkoholen håller på att släppa greppet om mig, både fysiskt och psykiskt. Det är så himla skönt. På riktigt så himla skönt. Nu börjar jag ana den där friheten dem med lång nykterhet bakom sig pratar om!

Tvåbent igen? Denna gång stadigare än någonsin!
Tack Sisyfos ? du har rätt, man måste pyssla om sig själv också för att må bra.
Har beställt en massage nästa vecka?‍♀️ så skönt att ha något att se framemot.
Idag blir det väl en semla ..är lite kluven för jag behöver gå ner i vikt. Byxorna sitter som ett korvskinn, speciellt när jag måste ha långkalsonger under.
Eller "långtrosor" som jag hörde en litet tjej i radion säga häromdagen? hon var redan en tänkande feminist?♀️

Ha en fin fettisdag alla forumvänner!

Kram ???

Tack! Ja jag vet inte vad det är för fel på mig. ALLA andra jag känner börjar tillslut spy när de gått över sin gräns eller däckar. Jag gör inte det, är fortfarande vaken och ”mår bra” men helt dygn. Önskar att jag var en person som spydde och sen gick och la mig när det blev för mycket. Jag är inte så gammal heller 23 år. Har tänkt länge nu som du skriver att jag vill ha en hobby jag behöver verkligen det, känns som att jag bara står och stampar på samma ställe i dåliga vanor. Men vad gör man nu? Vad finns det att göra? Gym? Yoga? Vad som helst som jag finner lite intressant men jag har verkligen ingen aning vad jag tycker om. De känns som de fyllorna som är värst är de när jag känt mig uttråkad en kort tid innan. Så sen när man väl ska festa till det är de rätt in i kaklet. Jag tänker ofta på saker jag gjort mot andra med. Min moral och mitt konsekvens tänk är nästan obefintligt när jag är full. Vill inte vara den tjejen som alltid är fullast och slirigast på festen. Vill ha något vettigare för mig än att supa skallen i småbitar bara för att jag är lite uttråkad, känns så patetiskt.

Härligt att få säga Grattis på
1-årsdagen!
Du har kämpat så fantastiskt bra!?

Kram ???

Du har modet. Jag tror på dig.

Kram!

...och önskar jag hade nåt klokt att säga! Vill bara du ska veta att jag läser allt i din tråd o följer! ?

Grattis Femina!
Tänk vad det har gått fort ändå.
Och tänk vad mycket som hänt det här året. Från klarhet till klarhet!
Inte bara Gud, utan en hel del eget arbete.

Du får lite blommor av mig också. Tänker att det faktiskt är väldigt betydelsefullt att göra små små saker runt sig själv för att skaps glädje och trivsel. Så just nu står det tulpaner på mitt bord också. Tänder ljus, fixar mina blommor. Fixar mig själv. Tänk egentligen så eländigt det var att komma så långt ner på sin egen ”att göra” lista.
Så skönt att höra att du har motivation igen. Pyssla om dig själv nu ordentligt också. Det är kanske där det börjar ordentligt för vissa av oss.

Har ibland funderat på om mitt nick är så smart egentligen, SeKlart är liksom lite mer ett mål. Själv tragglar jag oförtrutet upp och ner med den där jäkla stenen... just nu rullar jag omkring den där uppe. Kanske måste byta nick..
eller kanske ska tänka att det innebär kraft och energi istället för ett evigt harvande upp och ner.

SeKlart är ett väldigt bra nick och det är nog just det du gör, ser klart. Det är väl det bästa med att vara nykter - att vara mer levande. Skratta när man skrattar, gråta när man gråter. Och se lite klarare, inte så suddigt och ofokuserat. Du får ett ? och några ? av mig!

Stort grattis!
Fina förebilder är ni, 1-åringar!
Ligger ”bara” 6,5 månader efter, but I’m getting there for sure.

Otroligt vad det känns som om tiden går fort i bland.

Kram!

Ja, ta dina prover. Kanske är det normalt, kanske inte. Just den där dödströttheten låter inte normal i mina ögon. Du har varit nykter rätt länge nu, så det är verkligen värt att kolla upp. Ja, du måste ha läkartid, ett annat alternativ är att köpa test på nätet. Sköldkörtel,Ferritin, övriga blodvärden, B12 och kanske D-vitamin är mina heta tips. Finns olika ”paket” att köpa. Man köper ett test och går sen och lämnar blodprov, snabbt och effektivt. Eller köp ett egna testkit TSH och Ferritinoch gör snabbtest hemma. Låter som om jag gör det här ofta, men så är det inte. Har köpt ett labtest en gång och de där självtesten vid ett tillfälle. Då kunde man enkelt klicka i lite extra tester och jag fick ett på köpet. Ferritin låg då utanför men övriga tester var normala. Har nog ett kvar, för så kul är det inte att sticka sig i fingrarna. Tycker kanske läkarbesök vore mer vettigt men om vägen dit är väldigt lång så är labbtest och självtest bra.

Redan tisdag ?, bara 4 dagar kvar av veckan. Har visserligen svårt att ta mig ur sängen idag men det känns överkomligt. Just att jobba med stressnivån har varit en framgångssaga för mig. Jag kan märka det på så många, små, små saker nu. Är så glad att du skrev härinne angående dina psykologmöten och att uppleva ”här och nu”. Tror aldrig att jag hade reflekterat över det annars. Men här och nu betyder ”inte på väg”. Jag märker det på att jag nu kan sippa på ett glas a-fritt en hel kväll. Alltså jag kunde klämma en flaska även a-fritt. Hetsigt! Fokus på en sak i taget.
Frisk luft och motion är bra absolut! Att röra sig, att fokusera på träning, det tror jag inte är skadligt men att lyssna lite mer på sig själv, det tror jag att man mår bra av.
Ha en fin dag nu!

Ännu en nykter ettåring ?? Vi är ett fint lite gäng här på forumet.

Kram ?

Jag är så in i norden trött, bara tisdag än....
Jag var sjukligt trött redan igår fm, var tvungen att ta stöd för att inte ramla vid ett tillfälle. Tur att jag hade en kiropraktortid bokad så att jag hade legitim ursäkt att ge mig från jobbet redan före lunch.
Ändå vilade jag i princip hela söndagen, med gott samvete dessutom eftersom jag fixat och donat, städat och gjort fint på lördagen.
Tänker på förra veckan. Kvittrande glad och pigg i början av veckan iaf. Då hade jag vilat, eller snarare, legat som en överkörd padda hela helgen...
Sant att jag har en enorm sömnskuld och att jag fortfarande sover uselt, men...
Lite rädd nu faktiskt. Var tom inne på 1177 igår. Borde jag boka tid? Bara kolla blodvärden. Men, efter vad jag läste måste man träffa läkare för att få remiss. Enorm tröskel!

Tålamod. Gasa och bromsa växelvis. Lära sig leva hållbart i längden. Utforska nya tankar kring mening, tro och varande. Försöka lugna kroppen. Stilla den. Samla erfarenheter av att kunna ge sig själv ro.
Glad att jag har så kloka vänner! ?Andrahalvlek och Se klart m fl.

Läser inläggen från igår igen. Jag är verkligen på min vakt mot att hamna i lägen där jag riskerar att dras mot alkoholen. Detta trots att jag inte haft det minsta lilla sug på nästan en vecka. Okej, det är bra! Där har jag lärt mig något iaf, att förebygga så att jag slipper slåss mot frestelsen.

Vision att må långsiktigt bra.
Ja. Idag är alkoholen en ickefråga, man ska aldrig säga aldrig, men jag tror den kommer att vara det hela dagen.
Det blir vila två kvällar till, sedan får jag träna igen enligt kiropraktorn ???. Ja, kanske knäppt att se så mycket fram emot det när jag är så trött. Men, jag kan ju försöka att hålla träningen "i promenadtakt", lite mjukstart. Då tror jag att friskluft och motion bara är bra.

Till sist en reflektion från gårdagskvällen. Hade precis avslutat mitt 30 dagars "Alcohol experiment" och funderade över vad alkohol faktiskt ger mig. En ursäkt för att få sjunka ner i soffan på kvällen? Snabbare avkoppling? Stilla "surret" i skallen? "Sömnmedel"? Nej, eller jo, kanske allt av det där.
Fast te är minst lika effektivt!! ???

Kram alla!

Har varit fullfart på alla plan här hemma och har inte reflekterat så mycket över att jag inte druckit.
Men ibland så kommer det tillbaka, tankarna och funderingarna på mitt tidigare drickande.
Jag saknar det inte, tvärtom så har jag hittat en tillvaro utan den. Jag har också hittat tillbaka till mig själv, mitt sanna jag. Har blivit mer harmonisk och glad som person, stressnivån har inte minskat men jag har lärt mig att hantera stressade situationer på ett bättre sätt.
stunderna jag fått med min dotter är helt enkelt fantastiska, vi har så kul tillsammans och jag ser och uppmärksammar henne på ett helt annat sätt nu när jag inte dricker.
Jag tänker ibland på hur det skulle vara med en drink eller öl på kvällen innan jag skall sova, för att dra ned ögonlocken den sista biten innan sängen. Men känner också lika snabbt att det inte gör något att jag inte har något att dricka. Väldigt skönt att vara utan alkoholen faktiskt.
Kram tillsvidare!

I

Tack vare Guds nåd har En Dag i Taget blivit ett år. ?

?????????????

Tack :) Även gett bort min andra utväg rakbladet. Gjorde det ikväll efter samtal med personal då det framkom jag hade varit nära skära mig idag. Varit tvärspänd hela helgen så blev kollaps ggr 3 idag men de var änna väntat. Jag höll mig lugn på mötet, men fick ingen bra känsla av vare sig mottagningen el hon vi träffade. Hon kändes totalt oengagerad. Och när jag sa jag ev kan tänka mig göra en utredning då svarade hon inte ens på det och jag förklarade om jag ev ska tänka mig en utredning så vill jag veta hur den går till mm då bara tittade hon på mig ingen respons för fem öre. Tror hon bara sitter av tiden fram till sin pensionering. Kändes väldigt oproffsig. Hela stället kändes rörigt, oorganiserat, oproffsigt. Talade om vi ville jag skulle få en läkarkontakt så jag kan få medicin bla. Då visade sig det att om man inte hade någon annan form av kontakt med mottagningen då ville inte läkarna träffa en, men eftersom jag går på samtal på behandlingsrummen så kanske ev de kunde kringgås. Fick ingen info om vad de ev mer kunde erbjuda mig. Jag blev erbjuden gå till denna människa 2 ggr sen skulle hon sluta, kände direkt aldrig så tackade nej. Skulle aldrig öppna upp mig för henne. Hon frågade om jag ville berätta om mina trauman jag bara skakade på huvudet och sa nä. Vem sjutton vill öppna upp sig för en vilt främmande människa som inte ens uppvisar ett uns av intresse/engagemang. Sen var det läkarbrist så väntetiden för ev få träffa läkare va lång. Kände bara ta er jädra mottagning och kör upp den nånstans, stackars de satar som går där. Tror dessa beroende mottagningar som finns tyvärr blivit förstora. I början fanns de en till varje stads del nu har de bantas ner till 2 som ska serva hela stan.
Så känns som jag står på ruta ett igen ang läkarkontakt. Och naturligtvis jobbade det inga sv läkare där. Inget emot invandrare men känner att de invandrar läkare som jobbar inom psykiatrin är helt jädra värdelösa aldrig träffat någon läkare inom psykiatrin med invandrar bakgrund som varit bra och tro mig träffat många. Så de där mötet var helt bort kastat. Så funderar allvarligt på hora ihop pengar och gå privat. För nu har jag avvverkat de 2 beroende mottagningar som finns. De första stället var ju åtminstone välskött, välkomnande mm de här såg ut som en tillfällig klinik i Bronx usa ungefär.

Ni kanske båda har uppnått sinnesro utan hjälp av AA. Förstånd nog att inse skillnaden mellan vad man kan förändra och vad som inte kan förändras. Känner förövrigt igen det. Det är en rätt befriande känsla att ta det lite lugnare.