Senaste kommentarerna i forumet

Under hela förmiddagen var det möte med ledningsgruppen. Locka, pruta, berömma, kräva. Växelvis. Lunchrasten ägnade jag mig åt att ta mig hem, för att kasta mig ner vid datorn och börja dagens första förhandling på video. Först löner och sen omorganisation. Locka, pruta, berömma, kräva. Funkar där också. Efter två timmars förhandlande fick jag en paus och tog en välbehövlig lite längre promenad innan det var dags för ny förhandling. Tillsammans med en annan chef, annan avdelning, samma frågor och samma taktik.

Nu är jag helt slut i skallen. Urblåst. Den typen av jobb, i intensivt samspel med andra, kräver verkligen att man är på tå och fångar upp minsta vindpust åt ena eller andra hållet, och snabbt rättar till rodret lite för att diskussionen ska fortskrida framåt. En del har en tendens att bara prata och prata utan att faktiskt ta sig framåt ens ett pyttesteg. Vad är vi överens om? Vad är vi inte överens om? Förslag på hur man kan komma runt det? Vad är viktigast? Vad kan vi pruta på? Hela tiden peta in en pinne i brasan så att inte elden falnar, men den får inte flamma upp ohämmat.

Väldigt nöjd är jag efteråt eftersom alla möten ledde till mer än önskvärt resultat. Nya förhandlingar på torsdag, förhoppningsvis de sista i dessa frågor. I mitt förra liv hade jag nog firat framgångarna med ett glas vin eller två eller tre. Nu drack jag te istället, och det känns som jag kommer att sova väldigt gott i natt.

Förresten var det väldigt roligt att åka till jobbet. Ytterst få på plats, men jag fick en lite längre pratstund med en av praktikanterna och några kortare snack med andra kollegor, och det berikade verkligen min dag.

Kram ?

Tänk att imorgon firar jag 1 månad?. Det känns stort på nåt sätt, en milstolpe!
Har hittills haft mest behov av att läsa i forumet, än att skriva själv. Har verkligen sugit åt mig som en svamp! Måånga lästimmar har det blivit! Det är på ett sätt en tröst att veta att man inte är ensam...att det finns andra som går/har gått igenom precis samma sak. Man får en känsla av hopp, att det här klarar jag!

Nån mer som såg Fråga doktorn hälsa ikväll på SvT 1? Har precis sett det på play nu.. Han beroendeläkaren hade jag lite svårt för på nåt sätt.. Hade hoppats på lite fler berättelser ur livet, helst även från ett kvinnligt perspektiv.. Men det är väl svårt att hitta personer som vill prata om detta antar jag.. Bra att det tas upp i alla fall!

Måste masa mig i säng snart, klockan ringer 5.30 imorgon bitti..
Ska läsa lite här först bara ?

Jag såg programmet och blir lite störd på Sofia som programledare. Hon passar inte i den rollen i detta program. Jag tycker hon är så överkäck och tillgjord. Passar bättre i typ "Djursjukhuset"
De kunde också skippat de historiska inslagen och fokuserat på kärnfrågorna.
Men intressant att höra dem i panelen.
Godnatt? sov gott

Kram ???

Ja, jag kommer fortsätta skriva. Ni får ha överseende med mitt ältande i denna situationen men jag måste ventilera alla dagar nu som är som en ny inre fas varje dag. Situationen är lite i status quo nu, frun ångrade sig angående huset och vill titta på om hon har råd att bo kvar här istället. Fullt förståeligt, vem som skulle bo kvar i huset är ju en diskussionsfråga om båda är intresserade. Så vi går här hemma på kvällarna och lossas som märkliga främlingar som ändå egentligen vill prata med varandra lite, fråga hur dagen varit m.m men kan inte bete sig normalt för att sedan stumt gå och sätta sig i varsitt rum när kvällen kommer.
Idag har jag hjälp henne plocka fram en fil jag har på alla våra fasta utgifter så hon kan se om det går. Ingen aning om hur länge hon vill fundera på det. Jag kan såklart börja kolla på eget under tiden men blir konstigt om jag hittar nått perfekt och så blir beslutet nått helt annat.

Jag måste också vara helt sann mot mig själv idag. Jag skriver inte här för att berätta en bra, moralisk, oklanderlig historia om hur jag nu fast besluten skall separera från min olyckliga kärlek. Jag skriver om det verkliga livet där beslut och känslor kastas om från dag till dag. Idag bubblar väldigt starka känslor upp att jag inte vill detta. Jag älskar henne fortfarande och min självsäkerhet i detta är grund och botten inte så stark. Jag vill innerst inne att hon skall börja prata och i alla fall visa lite önskan att lösa detta igen. För varje dag som går känner jag mig lite mer ledsen men också ilska att hon inte pratar om själva problemen jag tagit upp i brevet, hittills bara små idéer om att min diagnos ligger bakom. Det enda vi kunnat enas om är den kalla tunna förklaringen att vi är för personligt olika.

Det fanns ett dolt hopp i att mitt brev skulle väcka ett allvar hos henne. En liten knuten näven för oss på samma sätt som jag knyter min näve i fickan för att dämpa vissa behov så kanske vi hade kommit en god bit påväg om hon gjorde samma sak för att hitta nått sätt att visa kärlek. Men den insikten eller viljan verkar inte gå att väcka.
Jag måste hålla ihop min ilska, jag får inte halka in i ett samtal som leder till anklagelser. Viljan måste komma från henne själv annars sviker jag mig själv. Det är olycklig kärlek som är så otroligt svårt att ge upp när man själv känner så mycket.
Säkert många likheter med att vara anhörig till och lämna någon som dricker för mycket. En underbara fin relation i vissa stunder med massor av fina minnen för att sedan med jämna mellanrum återgå till problem och sorg, om och om igen.

Tack Charlie70 för dina inlägg! Har läst igenom tråden nu och vill bara säga att dina inlägg ger hopp! Hopp om att även i mörka stunder så är det så värt att fortsätta vara nykter!
Kram Mamsen ?

Fixar i köket och kommer ihåg hur det var. Stod ibland ute och fixade i köket när jag egentligen var alldeles för trött, För då kunde jag ju passa på att smygdricka utan att det märktes. (Eller nåt) Gömde flaskan på stolen under bordet. Plockade i diskmaskinen, torkade av och smygdrack. Jättetrött.
Det var då, fattar inte hur jag orkade. Det är inte så att ruset är jättetoppen när man sen ska låtsas vara nykter, kanske en liten kick av smygandet och risken för upptäckt, men när jag tänker på det så fattar jag inte. Varför? Besatt kanske. Just idag är det inte fint köket, det kanske var det egentliga riktiga fördelen med då. Sitter istället i soffan och vilar. Tror inte ens att jag skulle dricka om det stod en flaska framför mig. Än mindre om den låg gömd under bordet.

Ja, känns som att det skulle vara mycket värt om du kunde få lite mer hjälp nu när du har kommit så långt och satsar så hårt. Två gånger, och ny person. Det är inte konstigt att du blir lite arg, men hoppas att plan b funkar nu. Jag tror att det går bra.
Då skönt att du har bra människor omkring dig.

Tänk på att förändring går lättare om man tillför bra saker istället för att bli av med något negativt. Du har ett bra tänk kring måltider - och matlådor är svinbra. Då har man mat de dagar man inte hinner.

Nötter är perfekt mellanmål både hemma och på språng. Jag har två stora glasburkar på diskbänken. En med valnötter och paranötter och en med sötmandel, hasselnötter och pumpakärnor. Det kostar flera hundra att fylla dem, men sen har jag många mellanmål!

Kram ?

Hej!

Någon som tittat på ”Fråga doktorn” ikväll? Om beroende? Vad tyckte ni?

Kram❣️

Hej!
Såg ditt inlägg. Hoppas allt är bra. Jag har lyssnat på en radiodokumentär som jag tänkte passade dig så himla bra å nu kommer jag inte ihåg vad den hette. Den påminde lite om beskrivningen av din fru och relationen du har med henne . Finns nog på Sveriges radio.
Hoppas du har kunnat göra fig fri och att du håller dig ifrån a. Jag är fortfarande helt nykter. Fattar inte riktigt hur jag hann dricka tidigare. Blir trött av bara tanken.
Hoppas vi hörs

Grattis Femina, hur bra som helst!

Jag vågar ju inte låta bli skriva här några gånger i veckan, inte riktigt än.

Denna vecka har jag bestämt mig, igen, för att börja sköta min mat, så jag har lagat mat ikväll, och bara ätit en liten semla idag :-) Det blir nog bra fokusera lite lagom på maten, det jag *egentligen* vill uppnå är att jag ska sluta småäta mellan målen, och jag tror jag gör det bäst genom att äta vettigt till frukost - lunch - middag, och medvetet undvika godsaker/kakor.

handleder, axlar och rygg har mått crap ett tag, och det fick mig att börja med ett lätt hematräningsprogram igen, jag vet ju vad jag behöver göra för att det inte ska smärta. bara att inte göra det för intensivt så jag ledsnar... :)

I morgon är det dags för samtal med sköterskan om champix. Tror jag ska resonera mig fram till att det nu är dags för nedtrappningsvecka/veckor. Tror att jag kommer sova lite bättre, slippa en del av de underligaste drömmarna. Såklart är det viktigt hålla koll på att inte tankarna skenar iväg till något annat ställe.

Att jag börjar igen med att äta rättare, och träna lite mer organiserat igen, förutom promenader är en pusselbit i det.

så, en kort rapport, ostrukturerad. men alkohol o snusfri ;)

Jag håller med, vilka idiotiska och ogenomtänkta presenter någon kan få för sig att skicka!

På min arbetsplats har jag i flera år - även när jag smögdrack - påpekat det onödiga i att vi vid sommaravslutning, och andra eftermiddagar när vi ska "fira" faktiskt dukat upp med alkohol (och a-fritt bubbel) med snittar och annat. Det är faktiskt sådana som kan ha problem brukar jag säga. Jag ska vara påstridig och fråga mer om det nästa gång, speciellt som vi normalt har en 0-tolerans mot droger på jobbet, ingen får ens åka på systemet och förvara ölburk i ryggsäck på kontoret... Men när cheferna bestämmer så görs vilka undantag som helst. Bara för det är mysigt??

:-9

Man får liksom helt andra glasögon när man är nykter. Onyktra ”kundaktiviteter” låter ju väldigt osunt för alla. Både säljare och kund kan ju ha problem med alkoholen. Jag kan förstås inte bestämma hur vi ska göra på vårt företag, men jag har rätt stor makt att påverka i rätt riktning.

Jag ska bannemej försöka påverka så att alkohol i jobbsammanhang är big nono. Man kan göra mer aktiva personalaktiviteter på eftermiddagen istället för kvällen. Tipsrunda med grillad korv, utöva en fysisk aktivitet, båtutflykt, istället för julbord kvällstid kan man bjuda på jullunch osv. Tänka inkluderade för alla, istället för att omedvetet exkludera dem som inte kan dricka.

Jag hade en kollega vars anställning vi fick avsluta eftersom han vägrade att gå på missbruksbehandling via Företagshälsan. Jag minns att han berättade för mig att han aldrig deltog på personalfester eftersom han visste att han skulle hälla i sig stora mängder på kort tid och göra bort sig rejält. Jag hade inte ens tänkt på att han aldrig deltog. Hur många exkluderar sig själva från personalfester av den anledningen?

Alla klarar inte av att se andra dricka om de själva måste avstå. Jag har själv inga problem med det, men jag förstår samtidigt att det kan vara svårt. Allra helst om man fortfarande sörjer att man inte kan dricka. Då blir känslan av ”orättvisa” nästan övermäktig. Och sen är det ”gratis” dessutom på en personalfest, och man kan inte dricka.

Värre fylleslag än våra personalfester historiskt har jag sällan upplevt i privata sammanhang. Fri sprit och fri tillgång, intriger och bråk. Vuxna människor. Under en period på några år deltog jag inte alls, för jag kände mig så obekväm med att så många blev så otroligt fulla. Senaste personalfesten hösten 2019 var lugn dock, en fest helt i min smak. Jag gillar inte när vuxna människor beter sig som fjortisar, och inte när jag själv gör det heller.

Kram ?

Det du beskriver är misshandel, både fysisk och psykisk. Inte konstigt att du är nedbruten och deppig om du lever med ständig kritik och hot om våld. Och det du skriver om att det nästan blev värre när du inte drack får också varningsklockor att ringa; att han verkar gilla att ha den makt över dig som han får när du dricker. Vill du fortsätta leva med den här mannen? Utifrån sett vill jag ropa fly. Ta dig ur denna destruktiva relation, så tror jag att du kommer få det så mycket lättare att dricka lagom och hitta glädje och balans.

Jag har liksom ingen plan längre, har provat helnyktert, dricka måttligt samt drick bara ett glas... faller alltid tillbaka mer eller mindre i ett osunt drickande. Känner mig smått apatisk gällande både alkoholen och min relation. Vill tyvärr inte vara helnykter för det verkar inte hålla långsiktigt för mig... bättre med måttlig låg konsumtion (det har lyckats bäst hittills). Men nu är det som att jag inte vill något annat än att få vara ifred från alla människor och dricka mitt vin och stänga av alla känslor. Samtidigt vet jag ju att det inte vore särkilt bra vare sig i stunden eller på sikt. Min man är inte nöjd med någonting jag gör, allt ska vara perfekt för att han ska ha en neutral eller försiktigt positiv inställning till mig. Han klagar på ALLT hela tiden, känner mig mer och mer ensam. Han gillar inte mina vänner eller familj heller, han nog aldrig på riktigt träffat en mer kritisk och nedlåtande människa. Har har alltid varit sådan men nu känns det lite som att jag fått nog. Att jag lyckats hålla mig helnyktrer långa perioder 3-6 mån har inte förbättrat vår relation, snarare försämrats. Det är som att han då saknade en sak han kunde kritisera mig för då och det verkade reta honom. Har var nästan värre då, slog sönder saker, spottade på mig, mm. Hotade att slå mig och slet och drog i mig. Orkar inte.

Vad jobbigt det låter. Så bra att du skriver ❤?
Du om någon har en anledning att sluta dricka. Du behöver inte en till sak som drar ner dig.
Hur ser planen ut? Vart är du på väg?

"Ett mål utan plan är bara en dröm"

Kram
?????

Jag mot sämre än på länge nu, har druckit gör mycket vid flera tillfällen den senaste månaden. Inga katastrofer som påverkat arbete eller relationer i någon större utsträckning (ingen vet ju liksom). Har väl varit lite seg och omotiverad på arbetet men inte mer än så... Det är skrämmande att bli så fullständigt ur lag efter en fylla mentalt, känner mig paranoid i flera dagar efteråt. Så ovärdigt att smyga och smussla med flaskor och i panik åka till bolaget för att kunna fylla på flaskor utan att det märks att något saknas. Vi har ett ganska stort spritförrråd hemma så det blir ibland svårt att låta bli att ”ta litegrann”. Det här med alkoholen har blivit värre på sistone, det är en verklighetsflykt för att orka med vardagen. Min man är inte den snällaste personen tyvärr, alltid sur och vresig. Dagligen säger åt mig att vara tyst (ibland är han sur redan när han vaknar). Kallar mig fula ord, skriker och skäller för minsta lilla och är allmänt nedvärderande. Om jag försöker prata med honom säger han bara att jag har fel. Han påstår att han varken skriker, svär eller säger något elakt till mig. Min jobbiga relationer gör det inte lättare att låta bli att dricka. Så deppigt allting

Jag mot sämre än på länge nu, har druckit gör mycket vid flera tillfällen den senaste månaden. Inga katastrofer som påverkat arbete eller relationer i någon större utsträckning (ingen vet ju liksom). Har väl varit lite seg och omotiverad på arbetet men inte mer än så... Det är skrämmande att bli så fullständigt ur lag efter en fylla mentalt, känner mig paranoid i flera dagar efteråt. Så ovärdigt att smyga och smussla med flaskor och i panik åka till bolaget för att kunna fylla på flaskor utan att det märks att något saknas. Vi har ett ganska stort spritförrråd hemma så det blir ibland svårt att låta bli att ”ta litegrann”. Det här med alkoholen har blivit värre på sistone, det är en verklighetsflykt för att orka med vardagen. Min man är inte den snällaste personen tyvärr, alltid sur och vresig. Dagligen säger åt mig att vara tyst (ibland är han sur redan när han vaknar). Kallar mig fula ord, skriker och skäller för minsta lilla och är allmänt nedvärderande. Om jag försöker prata med honom säger han bara att jag har fel. Han påstår att han varken skriker, svär eller säger något elakt till mig. Min jobbiga relationer gör det inte lättare att låta bli att dricka. Så deppigt allting

Jag har reflekterat över att mina fester/fyllor blir värst när jag försöker leta efter fest.. jag försöker få tag i ett tillfälle att få dricka för jag är uttråkad. Precis som du!! Intressant varför, det vet jag inte heller?

Jag är i samma ålder som du och vill också slippa skammen om att vara värst. Jag är inte samma människa och jag kan inte stå för mina handlingar alls eller den person jag blir när jag dricker

Grattis till en fin och bra helg. Starkt jobbat. Nu tar vi nya tag i den nya veckan och kämpar vidare.

Tack.. Ja, jag är jättenöjd. Ska du också vara. Vi ligger helt klart på rätt sida i halvtid :-)

Upp på barrikaderna! Alkohol bör vara var å ens privatliv och inget som hör hemma på en arbetsplats. (Säger jag som jobbar in en bransch där denna typ av muta är extremt utbredd, men det kallas "kundaktivitet"...)

Igenkänning i det där med pärmar!? Har också nyligen drivit det på min arbetsplats, logiken i att få pdf filer på mail och sedan skriva ut och sätta i pärmar. Nä det var hög tid att öppna upp boxen här med.

Åkte till jobbet idag. Vi håller ju på och möblerar om, så jag behövde packa ihop all bröte i mina skåp. Hoppas att jag inte behöver packa upp mer än hälften igen. Vem använder pärmar längre? Jag har allt i mappar i datorn.

Nåväl, passade på att vittja posten också. Vi har gemensam post till avdelningen och i ett vadderat kuvert låg det ett paket. Inget namn på mottagare, utan mer som ett paket till hela avdelningen. I paketet låg ett present-kit med fem olika spritsorter. Några kryddade nubbar, någon whisky etc. Jag höll på att bli helt galen av ilska ? Vem skickar sådant? Som en muta typ. Det kan ju inte vara tillåtet någonstans.

Tänk om ett sådant paket skulle hamna i händerna på någon som har varit nykter i över ett helt år, som har en skitdag, och plötsligt får tanken ”Hmm, det vore kanske en lösning?” Tillfället gör tjuven. Att man inte ska vara fredad på sin egen arbetsplats liksom. Tur att jag inte hade en skitdag ?

Jag gav paketet till en chefskollega, och hon skulle skicka tillbaka paketet pronto med ett argt följebrev. Idioter ?

Kram ?

Synonymer till sinnesro är lugn, harmoni, frid - och det kan jag verkligen skriva under på!

Eller som jag brukar säga - att jag är lite mer chill. Jagar inte upp mig lika mycket, löser det som behöver lösas. Låter en hel del bero.

Kram ?