Senaste kommentarerna i forumet

Han kommer garanterat att kräva varannan vecka - dels för att jävlas, dels för att slippa betala underhåll. Att umgås med barnen intresserar honom däremot inte. Han tycker mest att de är i vägen (och jag kan förstå att han tycker att de är jobbiga, det är nog de flesta barn till och från, men själv tycker jag att de bra stunderna med barnen uppväger allt det negativa). Som det är nu, och som det har varit i flera år nu, undviker han dem så mycket han kan. Att vara ute och festa är det enda som intresserar honom.

Soc-anmälan fungerar inte i mitt fall. Han skulle bli väldigt arg. Ofta blir han väldigt arg utan anledning, och jag vill verkligen inte ge honom den anledningen. Han finns i deras register med anledning av ett par rattfyllor och liknande, men enligt vad jag har läst (och även hört direkt från soc) har det ingen betydelse när det gäller vårdnad, boende eller umgänge.

Tack för ditt, svar, EmmaLisa.

Ja texten är verkligen fin, talar så direkt ? lärde mig samma i helgen, att om framtiden vet vi inget, så lev här.
Skönt MalmMia, skönt med lite kärlek också för även om din man är full så är ju dom känslorna sanna, men skuld, skam, suget eller att vara bakis ställer väl till det i nyktert tillstånd.
Låter som en bra plan du har, man kommer till en punkt, nytt bokslut när tiden är inne, oavsett om det gäller ens egen hälsa, att börja träna eller bryta upp ❤

Hej. Jag lider med dig. Tyvärr har jag ingen självklar lösning, men jag har läst här inne att många soc-anmält sin egen partner. Till och med innan de lämnar så att det finns i registret när separationen påbörjas. Man kan nog göra det anonymt.

Vet du om han kommer kräva varannan vecka? Delad vårdnad betyder inte automatiskt att man måste ha varannan veckas boende, bara att han är medbestämmande i juridiska frågor etc. Om han har något självinsikt tycker jag att han borde ge dig boendet. Jag hoppas på att min man är rimlig när den dagen kommer...

Tack för att du förtydligade att det är på riktigt isbollen. Då utgår vi från det!

Det låter verkligen som att du har haft det ganska tufft och ofta hamnat i trubbel på grund av alkoholen och med din dotter. Ett bra beslut att köra kaffe istället och kanske antabus. Fortsätt gärna skriva här om du känner att det kan hjälpa dig att inte dricka.

Vänliga hälsningar
/magnus

... inatt har jag pratat om ”300 meter och 300 minuter” säger mig tyvärr inte så mycket.
Imorgon har jag testat fem nätter, då får man nån liten sammanfattning av läget.
Annars är det snark och host men tycker mig känna igen en närståendes snarkningar... (snålskjuts på min sömnapp.)
Nu ska jag köpa sushi efter en trög måndag, landa i vardagen och lite stillhet. Ska lyssna på tips från @andrahalvlek- sångmantra. Får se vad min närstående tycker om det.
utförligare rapport kommer imorrn @torn! ?

Oj vilket igenkännande. Jag har också en sambo som dricker på ledig tid, men sköter jobb och karriär fint och anses välfungerande. I somras dracks det varje dag i fem veckor, och han har tex druckit med barnen innan jag ens kommit hem från jobbet vid minst ett tillfälle.

Min har ställt till med en del incidenter när han druckit. Men oftast händer ingenting, men jag är på spänn, kontrollerar och ser till att det inte blir för mycket. Det tar han som ett kvitto på att ”det inte är några problem” men att jag är till besvär.

Efter en incident satte jag ett ultimatum och han har varit nykter sen innan jul ungefär. Hemma hos oss brottas vi istället med att han kanske är nykter, men knappast frivilligt och han är ibland väldigt otrevlig och beskyller mig. Jag tror att saken ställs på sin spets i sommar vid ledigheten och jag har förberett mig på att kanske behöva lämna honom.

Följer gärna med er på era resor. Ni som också har barn och män som klarar jobbet och inte prioriteras i vården. Jag tycker att dricka ensam med barn är ett stort nej. Och att ställa till med oreda och förstöra saker, bråka eller bara skapar oro likaså. Min man kan man man gråta inför och be honom sluta, och han blir bara kall och känner att alkoholen är hotad. Om något man ber om på sina bara knän inte kan respekteras, så är det något fel tycker jag.

Det låter häftigt men lite läskigt med din sömnapp Se klart. Hör man på inspelningen vad du pratar om när du sover? Vill man ens veta det, eller det kanske är jätteintressant?? Man kanske skulle skaffa en sådan app, jag har inga sömnproblem att tala om, men det verkar häftigt som sagt.

Kram

En dag i taget är bra..Hoppas du surfar på ordentligt på energi-vågen..???..Kram..?

Ni kan kalla mig troll hur mycket ni vill. Jag ÄR inget troll!

Men denna dag har utvecklat sig BRA. Dottern lämnade (TACK GUD) kl 7 imorse. Jag har ringt vården om att få Antabus igen, fick en tid imorgon. Dom ska kolla min lever som gör ont. Kan inte böja mig framåt.
Jag är 154 cm lång, min dotter är 175, hennes pappa är en känd grekisk gigantisk boxare som jag träffade därnere. När hon spänner sina pepparkornsögon i mig och beordrar mig att fixa alkohol då GÖR jag ju det. Jag är livrädd. Hon sysslar med kampsport och har flera gånger på fyllan övat grepp på mig. Det är SÅ skönt att vi är ifrån varandra igen. Nu kan livet börja. Förra tisdagen när vi hade både whiskey och vin slog hon en fryst kyckling i mitt huvud. Detta ledde till ambulanstransport. Så all skadegörelse och snöbollskastning har jag gjort under alkoholpåverkan men också blivit tillsagd att göra det.
Så ringde jag AA och farbrorn där sa att jag givetvis är välkommen, allt är glömt. Åhh han är så snäll och gullig jämt trots att jag lade krokben för honom på senaste mötet jag var på, 4 år sen.
Så nu väntar Antabus och AA. Sen ska jag och min dotter tillfälligt träffas och ha möte med nån kärring på kommunen om hur man undviker att bråka i offentliga miljlöer. Vi ska göra övningar. Det är vi och några invandrare som ska lära oss detta. Vi ska spela upp som olika pjäser. Kommuntanten ska t ex spela kassörska på Konsum eller tågvärd. Och så ska vi då lära oss att inte slå ner henne. Kassörskan på Konsum kan jag lära mig att inte bråka med, tågvärd blir svårt då jag slagits med tågvärdar sen jag var 14 år och började dricka alkohol.

Just nu jättesugen på vin, men gjorde kaffe.
Kan säga att vi inte är dom enda som kastat snöbollar på fyllan. Den finska gubben mittemot vet att jag är ensam nu och har hämnats genom att kasta ett 10-tal stenhårda snöbollar mot mina rutor. Han super också. Herregud. Vilket liv man lever egentligen.

Fina Lisa vad kul att du ser mig som ljuset till en fyr?..En av de finaste komplimanger man kan få..❤️??..Och EmelinaKarina det tar lite tid att bli av med alla bekymmer som alkoholen har ställt till med..Mycket bra jobbat av dig med 5 månader..?????..Våra kroppar har ju filtrerat ett gift länge..Klart att det tar tid att bli återställd..Såg en man när jag var ung..Han hade varit nykter i 15 år..Men han sluddrade och såg allmänt härjad ut fast han var nykter..Så tyvärr blir vissa skador bestående..Usch..Ha en mysig vinterkväll båda 2. Kramar..???

Jag borde kanske inte skriva just nu. Jag är trött, frustrerad och uppgiven. Huvudet värker.

Men, eftersom jag var så trött att jag drog tidigt ifrån jobbet och tog de sista mötena hemifrån, där jag får mer ro, så hinner jag läsa och skriva svar.

Tack AH: "Jag tror att du behöver hitta ett sätt att stilla din intensitet regelbundet. Det är en gåva att vara intensiv, men jävligt tröttsamt i längden." Svar JA!
Min "meditation light", att bara vara och titta på lågorna i kaminen varje kväll lugnar. Lyssnar på Närvaropodden och tar till mig mycket, men att verkligen börja meditera känns som alldeles för mycket nu. Har provat men är för utmattad ännu.
Tyvärr kan jag heller inte hitta någon magi i att sinnena börjat bli överkänsliga och att hjärnan går på högvarv för att smälta intrycken. Huvudet känns mer som en fullpackad hönsgård där räven stryker utanför...

Mic: Ja, jag läste om din morgon igår. Imponerande att du kunde "sparka igång" dig själv så som du gjorde! För tröttheten är verkligen ingen lek vissa dagar/stunder. Men, nej, vi ger oss inte helt enkelt!

Sisyfos. Ja, så är det: "Även om jag flyttade en stenhög så var berget kvar och det gick inte att känna glädje över stenhögen för medvetandet var nu på nästa stenhög."
Det är väl därför som jag har börjat förstå det där med att vara här och nu, till att börja med i alla fall så pass länge att jag ska hinna se den där flyttade stenhögen...
Att ta en lur (ja, så säger jag) hjälper mig att komma ifatt en aning med sömnen på helgen, det är nytt att jag unnar mig det. Men det funkar inte på vardagar då jag oftast åker hemifrån före 6 och kommer hem igen vid 18-19.

Den här molande trötthetshuvudvärken... Jag vet medicinen. Men bara tanken på den får mig faktiskt att må lite illa nu.
Kanske funkar min nya rutin lika bra? Te, brasa och pod. Ja, det är vad jag faktiskt vill ha numera på kvällen. Och funkar inte det mot hur jag mår idag, ja då blir det väl ett extremt tidigt god natt ikväll.

Kram!

Idag sa jag det onämnbara till en av cheferna som jag jobbar ihop med. Om en medarbetare. ”Jag tror att han har problem med alkoholen”. Chefen svarade: ”Jag tror att du har rätt”. Sen sa vi inte mer, tittade bara tyst på varandra en lång stund.

Just den här medarbetaren ska gå i pension i maj så det känns inte så prioriterat för oss att agera nu. Då skulle vi agerat för flera år sedan. Men varför vill man inte se det? Varför vill man inte fråga om det? Varför vill man inte ta tag i det? Så mycket effektivitet man skulle vinna i verksamheterna - och så mycket mänskligt lidande man skulle slippa om man faktiskt pratade om det.

Jag leker med tanken nu. Hur skulle jag agera om det vore ett prioriterat fall?

Kallat till enskilt samtal. Frågat rakt ut: ”Du får ursäkta mig, men jag måste fråga dig en sak. Och jag kan förstås ha fel, men jag känner att jag behöver fråga dig. Är det så att du har problem med alkoholen? Är det så, så vill vi gärna hjälpa dig. Om du vill.”

Vad hade hänt då? Han hade sannolikt brusat upp och kallat mig för idiot och sagt ”skit du i vad jag gör på min fritid” och liknande. Och jag hade lugnt svarat, hoppas jag, att jag både förstår och respekterar hans upprördhet och att det var ett medvetet övertramp från min sida in på hans privata sfär, men att jag gör det av omtanke. För hans bästa. Och med verksamhetens bästa i åtanke också förstås.

Hur skulle ni agerat? Nu är det enbart en lek med tanken, det kommer inte att ske. I alla fall inte i just det här fallet.

Kram ?

Jahaja och här nappar det???
Sicken tur. Äälskar fisk. Fast ibland klurar jag på att sluta äta det. Men då blir det ju inte så mycket protein kvar för mig som inte äter annat kött?

Alltså, jag är helt övertygad om att år två blir ännu bättre än år ett som nykter. Drt tog tid för mig att komma dit där jag är nu... så därför tror jag det.

Ha en trevlig kväll och kram?

Jag gick tillbaka i min tråd och läste för att försöka komma ihåg var jag var och hur det var ungefär där du är nu. Jag läser att jag skriver om myrsteg- mina favoritsteg att försöka fokusera på eftersom jag är så otålig till min natur.
Såhär skrev jag då:
”Guldkant...
Ja, jag funderar över den.
Och just de här veckorna har jag börjat ”deala” med mina guldkanter och det är rätt spännande och faktiskt känner jag mig ganska rik.
Till exempel byter jag mig (tidigare) drink (ar) på fredagkvällen.
Mot lördag morgon, pigg och utvilad i sängen, och oavsett hur länge jag sover så vaknar jag med gott samvete.
Jag har bytt mina 2-3 (4) glas vin på söndagkvällen.
Mot hinna stryka, fixa, greja inför veckan, och inte vakna måndag morgon och praise vardag,
Idag bytte jag champagne på ett em- mingel mot att komma hem och få känna mig riktigt utvilad efter en skön helg.
Att gå längre och säga att en byter bort fylla, somna i soffan och vakna svullen i ansiktet/ det är ju på något vis uppenbart. Men om jag börjar i det tidigare skedet känns det plötsligen helt logiskt.”

Jag vet inte om det makes sense, men jag tror man får hänga med, inte vara så bestämd kring hur det ska vara.
Jag är som du en inte av naturen överlycklig typ, men jag kommer mer och mer tillbaka till känslan av glädje bara över att finnas till på nåt vis! Och mitt mantra är fortfarande att ingen nykter dag har varit värre än en bakisdag med ångesten som det innebär.
En dag i taget!

Jag har lite svårt att ta dig 100% seriöst när du visar sådan brist på respekt gentemot myndigheter och medmänniskor. Mitt råd till dig är att du borde vara lite mer ödmjuk, backa ett par steg och fundera lite.
Jag tvivlar på att världen är emot dig.
Be om hjälp i vården så kommer du att få den.
Jag önskar dig och din dotter allt gott.

Jag läser dessa inlägg från Helena som ett stort skämt...
Det är för absurt för att vara sant...
Eller?
Snälla, säg att det inte är på riktigt!
Kram ???

Jag kan aldrig hålla tyst. Sådan var jag i mitt tidigare liv, och nu är jag ännu värre. Mitt rättvisetänk och empati med typ alla är enorm. Gud nåde den som försöker sko sig eller maska på andras bekostnad. Men, och det är ett stort MEN, jag har lärt mig att bita mig i tungan och ”sova på saken”. Sen repeterar jag i skallen exakt vad jag ska säga, och sen säger jag det nästa dag eller när ett bra tillfälle ges. Enskilt. Och allt man övar på blir man bättre på - det känns mindre och mindre jobbigt för mig att vara en sanningssägare under kontrollerade former.

Sen tycker jag att man ska ta sitt jobb med en nypa salt ibland. Jag säger ofta till mina kollegor: ”Lugna ner er, vi jobbar inte på akuten, det handlar inte om liv och död”. Det finns lösningar på allt - och finns det inte det, så är det också en lösning.

Kram ?

tumme upp

//Li-Lo

Vin Santo : fruktansvärt respektlöst att bara vräka ur sig att nån är troll

Det kan vara bra med att sätta en hög ribba - sikta mot stjärnorna och nå ...? Men håller med, kålrötter kanske vi kan skippa. ;-) men det är bra köra vidare!

Jag är nog på väg in i det som du skriver Torn - men inte där än helt. Detta att inte bli för stressad över allt. Det känns som jag varit så ganska mycket en lång tid, men nu såklart när jag gjorde som jag gjorde rörde det till det i huvudet, och dessutom hände ett par saker som det så lägligt passade bra att bli extra frustrerad över. Vad som är hönan o ägget. oklart lite. Men bra få lite insikter tänker jag.

Här på jobbet har jag haft ett ganska ... halvt rörigt, men rakt samtal med en av kollegorna, det blev inte helt sagt allt jag tänkte, och kanske inte på det sättet jag ville. Men jag fick säga att jag inte tycker om när vissa saker blir så "här", för jag kommer i kläm. Men jag tänker inte acceptera det längre, och vi ska inte låta bli prata om det, för då springer du bara iväg och är sur, och jag är frustrerad och inget blir bra. Vi kunde prata relativt vettigt och bra, kanske inte hela vägen, men det var nog inte meningen. MEN det känns jätteskönt få säga det jag sa. Vad det nu var *skratt* :-) Det kommer behövas fler samtal, men nu har jag något att nysta in i... att fortsätta bit för bit är bättre än att tiga.

För visst - Torn - är det ganska löjligt ibland att reta upp sig över ... vad det nu än är. För så länge man inte mördar någon har det ju egentligen inte hänt någon katastrof.

"att inte stressa upp sig" känns vettigt.

Ska ha det som mål att reda upp saker eftersom bättre.

Får väl bli 2021:s mål.

Tack för tipset AH, alla tips om bättre mående är välkomna!
Tar särskilt fasta på att det inte går att föreställa sig hur man mår längre fram. Tolkar det som att det blir bättre än jag ens kan tro!
Jag har varit nedstämd förut, men alltid haft en orsak, så jag har kunnat vila i det. Tex tiden fram till skilsmässan, själva skilsmässan o tiden efter, ett jobb som var mig övermäktigt. De senaste åren alkoholen, som jag ju vetat inte varit bra för mig. Nu har jag inga sådana yttre faktorer av vikt.
Jo, man kan säkert tänka sig sjuk. Usch, det vill jag inte! Vända skutan!

Härligt att läsa dina insikter efter helgen. Ja, vi behöver nog en hel del träning i att bli fullblodegoister. Det är nog liksom inte vår grej. Jag för min del vill så gärna hjälpa till när jag ser att något inte är bra. Ofta har jag ju dessutom rätt ? Men måste också för min egen skull ha mer fokus på mig och vad jag vill. Alla andra får ta ansvar för sig. Det är min lärdom från helgen, med dina ord i bakhuvudet - Be och släpp taget...

Kommer du att lämna över det du skrivit eller känner du att du har fått utlopp i och med att du skrivit?

Det där med snöbollskastning kan vara riktigt beroendeframkallande faktiskt. Hoppas du lyckas sluta. Skriv av dig här på forumet - skall bli spännande att följa din resa här.

Om du läser min tråd ordentligt kan du läsa att jag ej vill romantisera över dåligt beteende eller alkohol. Jag har jobbat på egen hand med mitt missbruk av alkohol. Jag har lyckats ändra mina alkohol vanor från att vara stor konsumet med 2-3 dryckes dagar varje vecka till att tillåta mig att dricka MAX 0-4 gånger per månad. Jag är stolt över det. Jag har aldrig haft som mål att bli nykterist på heltid. Jag är tycker både öl och rött vin är för gott för att jag skulle vilja undvika dessa drycker helt i mitt liv. För mig är det ej någon form av romantisering utan val jag gör av egen vilja. Jag vill däremot ej bli storkonsument igen och besöka systembolaget per automatik. Jag kanske uttrycker mig lite slarvigt när jag skriver om mina "fall" som är planerad. Jag vill inte provocera någon som kanske har en annan bild av ordet "fall". Jag ska i fortsättningen förska komma ihåg att använda ordet dryckestillfällen istället för ordet "fall" om det nu är någon som retar sig på mitt ordval. En dag i taget ?
/Mrx

Nej *suck*
Jag är inget troll. Förlåt att jag brusade upp. Ville bara skriva av mig och få hjälp. Fruktansvärt sugen på att fixa vin nu när jag är ensam.

Men istället ska jag ägna dagen åt att städa upp efter 3 månader med min dotter. Det är SÅ mycket sönderslaget här hemma. Och massa knivar och knogjärn som hon köpt. USCH ....Nej, jag ska inte säga upp lägenheten. Hyresvärden sa att det så länge min dotter är hos stödfamiljen och jag är nykter så är det lugnt att bo kvar. Stödfamiljen var fly förbannade på mig så nu har man dom som fiende igen. Allt är mitt fel som vanligt hihi.
All skadegörelse vi gjort ska redas ut sa hyresvärden och sen ska hon skicka en faktura till mig.
Min dröm nu är att fixa en bag-in-box och kanske nåt mer. Herregud... vad jag vill det. Men kan inte.
Jag funderar på att gå på AA igen. Jag var där för 4 år sen men då blev det slagsmål eftersom en gubbe kränkte mig. Så jag är väl inte välkommen där. Helt sjukt vad man råkar ut för saker som kvinna i dagens Sverige. Skrämmande. Bara senaste månaden har jag brottats ned av väktare fyra gånger. Jag vill bli behandlad med ömhet och respekt. Min kvinnokropp är inte gjord för att kastas på ett stengolv. Jag gråter av smärta från rygg och revben pga detta.