Senaste kommentarerna i forumet

Det känns mäktigt stort och ändå helt naturligt. Jag fortsätter på den inslagna vägen, jag mår ju så mycket bättre ❤️

Till alla nya: Det här är min första tråd om tiden upp till 6 månader nykter. Under ”Det andra livet” finns min andra tråd ”Andra halvlek har inletts” om tiden från månad 7.

Kram ?

Fy fan vad vi är bra! ?????

Kram ?

Det känns verkligen som en milstolpe, samtidigt som det känns mer naturligt än någonsin att fortsätta på den inslagna vägen. Jag mår ju så mycket bättre ❤️

Mitt senaste projekt, 12.000 steg per dag och antiinflammatorisk kost, har också burit frukt - minus 4,5 kg de senaste fyra veckorna, mycket bättre flås och väldigt mycket piggare generellt. Även där känns det självklart att fortsätta. Jag mår ju så mycket bättre ❤️

Till alla som följt mig på den här resan vill jag säga stort TACK ❤️ Vi gör det här tillsammans!

Kram ?

Ja, vet exakt. Sommaren är svår. Men jag tränar på att vara nykter i olika situationer och hoppas att jag lärt mig grilla utan A tills dess ??

Grattis till dina 3-4 månader. Är långt bakom men ser framemot att komma över 100 dagar sträcket. Ha en fin dag!
????? /Mary

Vad glad jag blir när du uttrycker att min resa har påverkat även andras nyktra resor. Vi gör det här tillsammans ❤️

Kram ?

Ska egentligen inte skriva här på morgonen för helt plötsligt har det gått en kvart?

Men tänker lite på vad Sisyfos skrev häromdagen. Jag fokuserar så på min misslyckanden gällande alkoholen att jag glömmer allt jag lyckas med. Å då krymper jag och tröstar mina känslor med alkohol....

Ska försöka fokusera på vad jag klarar. Idag är en ganska inbokad dag på jobbet. Mycket att göra. När möten och besök är över behöver jag sortera i min hjärna. Har tagit med mig bra med mat och mellanmål. Hunger triggar både till att äta och dricka onyttigt.

Ses säkert senare ikväll❣️?

Hej ny här
Å nykter sen 3-4mån
Det funkar, funkade
Nu lite antabus 2 ggr vecka
Det funkar bra att veta att jag har nått i kroppen som gör att jag mår dåligt om jag tar en jävel,

Men snart är våren sommaren här
Älskar grilla
Då vet jag
Ny prövning

Rullar på men är rejält förkyld.
Klarade helgen med smågodis och alkoholfri cider.
Tack för att du hör efter Soffi.
?

Säger som Torn...lite läskigt det där med att höra vad man pratar om?som tur är slipper jag det med sömnmaskinen....

Ska bli intressant att höra din sammanfattning om du delar med dig av den...?

Kram

Tack alla för era fina inlägg!
Så mycket viktigt att begrunda. Ska läsa flera gånger o ta in.
Ja herregud vilken resa detta visade sig bli. Det svåra var verkligen inte bara att sluta med alkoholen (vilket iof fortf inte är utan dagliga förhandlingar till och från, där medicinen och tiden jag faktiskt klarat är en krycka). Det svåra, eller kanske inte svårt men ett utvecklingsarbete, är att upptäcka sig själv. Som inte kan skylla på alkoholen för saker som skaver. Måste/ behöver/ vill fånga upp de verkliga orsakerna. Men kanske inte ha så bråttom. Förstå att detta är det som är livet.

Grattis på 1-årsdagen!!
Tack för all erfarenhet du ger!!!????

Nu blir jag lite orolig.
Du hade tankar på att dricka i helgen och "försvann"...??

Kom tillbaka!

Kram!

Vill bara kolla så att du är med fortfarande?

Kanske har du fortfarande bara fullt upp på jobbet. Jag hoppas det...

Kram!

Jag har nog nästan hela livet tänkt att lycka och glädje är nästan samma. Försökt att hitta saker som gör mig glad föra finna lyckan. Nu ser jag det som olika tillstånd. Lycka är så mycket större och kan finnas även om jag inte är jätteglad. Den finns i lugnet för mig. Och jag kan ibland känna lugnet oavsett humör, typ: Okej, nu är jag nedstämd, men jag är nykter och det gör mig lugn. Det är skönt att vara nykter och lugn. ...och då kan jag nästan bli lite gladare också! Nej, det funkar absolut inte varje gång - än..
Hur är det för dig?

Sedan tänker jag, är du inte lite hård mot dig själv? "Tex tiden fram till skilsmässan, själva skilsmässan o tiden efter, ett jobb som var mig övermäktigt. De senaste åren alkoholen, som jag ju vetat inte varit bra för mig. Nu har jag inga sådana yttre faktorer av vikt."
Att säga tack och adjö till alkoholen är ju också en skilsmässa.
Var snäll mot dig själv. tiden efter kan vara svår, men den är inte övermäktig. Lycka och glädje kommer bara vi ger det tiden. Det är iaf jag övertygad om.

Du gör det här så bra. Du ÄR bra!
Kram!

Wow! Jag vaknade först strax före 3! Jag kan inte minnas när jag sov så länge senast, det tar sig!! :-) :-).

Ups and downs. Nu är det "up".
Bara fyra dagar kvar på arbetsveckan, de kommer att gå fort.

Utvilad? Nej, men bara vetskapen att jag sovit någon timma mer i natt ger energi.

Det går bra nu.
Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan och det räcker bra!

En strålande god morgon till er alla!

... ett annat typ av stöd?
Även om man måste vilja själv (vilket du vill) så är ju support urviktigt. Kan han hjälpa till, och vara tydlig med vad det är för ”annat” så ni får en chans att ta itu med verkligheten som den är? kram

Ja, med barn borde gränsen ligga lägre, samtidigt som det på ett sätt är svårare att lämna.

Som Villis skriver så undrar man när det är nog, och när man ger upp? Blir det bra? Vad är gränsen? För min del så vet jag att det inte är normalt att dra upp en slocknad man ut översvämmade badkar varje helg, eller gömma proppen på konstiga ställen och undvika att träffa släkt och vänner mm. Men med gradvis upptrappning så accepterar man konstiga saker till slut.

Jag är ibland för ärlig för mitt eget bästa, och man ska tänka taktiskt. Jag har föga respekt för auktoriteter heller, de måste förtjäna min respekt på meriter snarare än titlar. Jag skulle vara en katastrof i mer officiella sammanhang ? Hade ”framtidssamtal” med min chef idag, i en hel timme. Och jag är som vanligt ärlig och sa bland annat att ”jag kan ju inte hålla tyst” och då skrattade hon hjärtligt och igenkännande. Hon mår bara bra av lite motstånd - att omges av ja-sägare har inte hjälpt någon chef.

Jag är allergisk mot skitsnack. Kan sitta i fikarummet och höra folk tugga och ibland får jag gå därifrån för att inte göra mig ovän med folk. Jag förstår mig inte på de drivkrafterna. Det räcker med en skitsnackare i ett arbetslag för att förpesta en hel avdelning. Prata i de forum som finns, eller gå till din chef och framför kritik, och håll annars tyst. Folk är tröttsamma. Skitsnacket i fikarummet är skönt att slippa i coronatider.

Kram ?

PS. Det här är inget nytt, det är nog en del i min personlighet. Minns en före detta chef, då jag var 20 år, som suckade och sa ”fan vad du är jobbig som alltid ska vara så ärlig”. Och ens personlighet blir förstärkt i nykterheten. Men med åren har jag lärt mig att välja mina strider, och annars gå undan.

Vet inte ....men det är nog i det området jag rör mig...jag behöver skrämmas...veta vad som skulle kunna hända men där inga förklaringar blir giltiga?

Den artikeln men vet det sen innan. Jag föredrog vin med så låg sockerhalt som möjligt och kan inte äta godis t ex så sockerberoende är jag i alla fall inte...
Det har dels med den förändrade anatomin att göra och dels att man byter ut ett beroende mot ett annat.
Problemet är att det kommer smygande, man flyttar fram sina gränser successivt... och tillslut är det kört...
Men nu är jag på dag 22 och det känns väldigt bra ?

Kram ?

En tanke som bidrog till att jag beslöt mig för att sluta dricka var följande: Tänk om ett barn rusar ut framför min bil, jag hinner inte bromsa, barnet dör. Jag hade visst 0,3 promille alkohol i kroppen från gårdagskvällen. Mitt fel att barnet dog, fängelse, alla får veta att jag är en alkoholist, omöjligt att få ett jobb, frugan skulle lämnat mig. Inga bortförklaringar i världen till varför jag hade druckit hade hjälpt.

En skrämmande tanke, men ack så lätt hänt.

Kram

Jag läser i en annan tråd om att vara "motor" i familjen och blir mycket berörd. Själv kallar jag mig projektledare, men jag tror det är samma.
Jag har uppskattat att vara projektledare ända tills det inte var mitt eget val längre. Min man blev allvarligt sjuk. Allt, jag menar verkligen allt, blev mitt ansvar. Det praktiska, som snöskottning, städning och sånt som vi delat ansvar för tidigare. Men också mediciner, vakna nätter och sjuktransport till både planerade och akuta besök på sjukhuset. Men det som knäckte mig var att mannens släkt hela tiden var "på" mig. "Blir han inte bättre? Har du lagat den-o-den maten åt honom? Det är minsann synd om oss också, vi är också XX (samma symtom som mannen hade). Varför kommer ni inte och hälsar på oss?"
Det var nog då vinboxarna kom fram på allvar för mig. När jag inte var projektledare för att jag ville, utan för att jag var tvungen. Jag tyckte att vinet var min enda vän och stöttning.
Nu är gubben min frisk, men har fortfarande sviter. Hans familj skuldbelägger mig fortfarande. Jag har varit/är i en depression.
Men jag har börjat ta tag i mitt liv. Börjat leva mitt eget liv, inte nån annans eller ett som nån annan förväntar sig att jag ska leva.
Helt vinfri i februari (och mycket begränsad i januari), runstreak:at i en vecka, fortsätter öva på meditation. Tycker att det är ok med min deltid på jobbet, kan tänka mig öka upp till 50% inom kort. I det här livet kan jag kanske bli projektledare igen. För att jag vill.

Sånt blir jag ju lite avis på, för det måste vara mindre trassligt att inte bära en del eller en hel del inombords...

Men jag blir bättre o bättre dag för dag... tra la la la ?? ?

Läste om trötthet i en annan tråd. Den kommer och går, och det får man nog räkna med då inte droger piggar upp. Även huvudvärk, av o till, mindre eller mer. Men vi måste låta bli ta de två sakerna som ursäkt för att busa med droger... det är snarare tecken på att kroppen läker och behöver få vila, eller få kickar av annat.

Kram??

Jag tycker det känns bra idag på dag 2 ?
Idag har jag också lyckats med att använda ett av mina nya verktyg från psykologen. I skarpt läge...
Det får bli dagens ?? till mig själv.
Kram ? och godnatt om en stund
???