Senaste kommentarerna i forumet

Tror jag varken kan eller vill bli ”stor”. För evigt barnslig ✌️Men det behövs nog som balans till det här annars superdupervuxna liv jag lever. ?

Dagens ställning är iallafall 9-1 i matchen. Så en klar ledning för hemmalaget (det nyktra). Japp, jag drack i lördags och det var helt och fullt planerat. Jag var barnfri och visste att jag både ville och skulle dricka.
Jag har ju (ännu) inte planerat ett helt nyktert liv så jag ser det inte som ett nederlag öht. Ja ja, jag vet att många tänker typ att ”så där säger/låter alla i början”. Och ja så kanske det är ?‍♀️ Men jag säger som så många andra visa människor här inne på forumet sagt före mig, ”det är min resa och jag behöver göra den på mitt sätt”.

Jag var rejält bakis på söndagen (ingen ångest dock) men det kändes helt okej. För jag var beredd på att vara bakis, trött, tråkig, långsam, etc.. och så fick det vara. Var dessutom barnfri hela dygnet så kunde bara ligga i sängen och slötitta på usel TV.

Inget sug dagen efter, i går eller idag. Vi får se hur det går helt enkelt. Men jag är hittills jävligt nöjd med ställningen 9-1 ?

En klump i magen idag igen. Min relation som aldrig planar ut helt och hållet till något riktigt stabilt och tryggt. När jag tänker den meningen känner jag en plågande förnekelse till den kvinna som jag har två barn med och gifte mig med så sent som förra året.
Å andra sidan har jag många gånger tänkt på livet som en båt som flyter fram i en flod. Floden är de stora valen man gör, riktningen man tar. Båten är de materiella tingen man bygger uppe på. Bostad, ägodelar, pengar. Man väljer en flod man tror på och så länge man är i den floden så flödar den framåt och man bygger vidare på den båten man åker i och satsar det man kan. Jag menar, oavsett vilken flod man färdas på så vill man ha en trygg och tät båt..
Tankar uppkommer längs vägen om att floden möjligtvis inte är den rätta, så känner vi väl alla då och då i olika etapper under sin färd men floden slutar inte flöda utan man färdas vidare och fortsätter utveckla sin båt, tills man en dag blir tillräckligt övertygad att man inte är på rätt väg och väljer att kasta sig efter fast mark och kliva ur. Först då kan man stanna upp, se sig omkring. Som med mycket andra saker verkar det som att man inte riktigt kan se helheten av det man är mitt i innan man klivit ur och kan titta från en annan vinkel.
Lite kan man ta med sig på en ny färd, i sin ryggsäck men väldigt mycket som man byggt upp på i sin gamla båt måste man offra.

Vad jag försöker beskriva med min lilla metaforiska historia är att trots grunderna i livet knakar så är det väl naturligt att man fortsätter åka med till en viss gräns och försöker bygga vidare uppe på för att kompensera de djupare bristerna. Om igen tvingas man också inse att det aldrig håller.
Vi kan inte mötas på det intima planet hur mycket vi båda än vill, det planet som är ett av mina grundläggande behov för en relation. Där en part tvingas febrilt tränga undan behovet som att med all kraft stå och hålla emot en dörr där någon står och frustar och pressar på andra sidan. Den andra parten som inte har behovet famlar i mörker och gör stötvis konstlade försök att hålla ihop det och möta något som inte finns hos sig själv.

Vi har så mycket vi gör som också är bra. Det där uttrycket vi myntade för många år sedan när vi gick hos familjeterapeut som hon tyckte vi skulle bygga vidare på. "Allt vi gör blir så bra"
Här är problemet, det vi gör, det vi bygger uppe på, blir bra. Vår båt är stabil och väldigt tät. Under alla år som gått har hoppet hållit mig kvar. Bara barnen blir större... bara allt blir lite lugnare... bara vi får lite mer tid... om jag bara pressar tillbaka mina behov lite till, kräver lite mindre, så kan det vända, men det gör det inte. Det är en del av dig som stängs av, blockeras, för att som en blomma vissna och göra dig bitter, men den försvinner aldrig. Ibland händer nått som skapar en liten gnista som blir till en ny glöd av hopp men glöden slocknar fort och vardagen av avvisanden fortsätter.
Jag tror verkligen på idén om att din partner skall vara din bästa vän men för mig kan inte relationen bygga på vänskap, den måste stå på kärlek och till viss del passion och romantik.
Om jag ser en film där en man och en kvinna smälter samman i varandras famnar i en passionerad kyss så värker det inom mig av saknad. Inte för att jag tror att en relation är en livslång passion men för jag vet att om jag vill uppleva bara en liten del av det så måste jag hoppa, offra allt och kasta mig efter ny mark.

Det händer så mycket i mitt liv nu. Allting blir klarare och klarare. Till alla er som just nu är i en gröt av alkohol, ångest, depression och förvirring mellan allt. Det går inte att se klart när man dricker. Tänk er att befinna sig i en skog där man letar efter nån form av lycka, fågelsång och spegelblanka sjöar. Alkoholen är som en storm och dimma på samma gång. Allt du upplever är en diffust brus blandat med trädens sus och dimman. När alkoholen försvinner ser du vart du går och vad du måste göra för att komma vidare.

Jag skymtar, spanar och inspekterar den vägen som jag tror att jag kanske måste ta en dag men det är inget hopp man gör i en handvändning. Jag är såklart rädd, det som ryms i ryggsäcken är så lite.

Jag firar 1 nyktert år och du och Torn firar 400 nyktra dagar, tjoho! Hurra vad vi är bra ?

Kram ?

Kram ?

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen!

Du funderar på vilken roll och vilka konsekvenser alkohol har på ditt liv. Om jag förstår dig rätt så börjar det bli fler nackdelar än tidigare. En oro kan finnas för att det är svårt att sluta ibland, det blir mer än tänkt. Det skaver att den inre spärren inte riktigt hjälper då du är ledig och "ledig" börjar få ett likhetstecken med alkohol?

En tuff och viktig insikt!

Krävs mod att se det i vit ögat. Positivt är att din ansvarskänsla för tillexempel arbetet på vardagar hjälper dig att hålla i mängd. Du har en gräns. Jag hoppas att du får tips och att andras erfarenheter och strategier här kan guida dig i hur du vill göra nu.

Ibland tar det tid innan en tråd får fart, det kan hjälpa att skriva lite till eller vara aktiv i andras trådar. Du gör såklart det som passar dig bäst. Du har iallafall satt ditt mående i fokus nu, du hittade oss, du skriver, dvs sätter ord på vad som faktiskt sker. Modigt.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Distans gör gott för själen. Det har bara gått två dagar sedan jag satte tydliga gränser för hur man får behandla mig om man vill ha sig i sitt liv och jag drog mig undan. Jag har sovit väldigt djupt och börjar få min sinnesro tillbaka mellan ångestattackerna.
Jag inser att jag hittat ett verktyg som jag inte haft innan, att sätta gränser. Jag har för första gången på länge en känsla av tacksamhet och sinnesro, tar en dag i taget.
AA har bra råd som börjar sjunka in i mig som medberoende; ta det lugnt och en sak i taget.
Det viktigaste först och det är mig och mitt liv.
Skickar en stor styrkekram till alla er som behöver det idag
?

Halloj, jag vet inte om det är mer än vanliga brister i min förståelseförmåga men lyckades inte förstå ”sömnstatistiken” över huvudtaget. Ska göra nytt försök till kvällen! Kram ?

Av olika skäl blev det en turbodag idag, full fart- då vet jag att jag behöver 30 minuter på soffan och läsa lite och skriva lite.
För att inte tappa perspektivet.
Jobb och privat i blandning. Stressad och hög puls.
Tänker alltid;
hallå där, det kommer en kväll efter den här dagen med, då du kan samla ihop dig på riktigt.
Bra saker:
Har visst varit nykter 400 dagar idag.
Fått hem min under-bara dunkappa som passar perfekt.
Startat vikt-projekt med kompis. Kör Lifesum-appen: De envisa 5 kilona ska nu bort. Ett halvt kilo i veckan är planen.
Som motvikt till dessa lättsamheter kämpar jag med att få 1) information om hur min pappa har det 2) utverka någon typ av tillstånd att besöka 3) parera släkt och vänner kring dessa frågor 4) jobba

Det blir som sagt en (nykter) kväll även idag.
Kram kämpar som precis som jag stretar med stort och smått.
???

Känns som att du blir oerhört arg när du dricker. Eller är du alltid arg?
Ja, nog tusan slår du hål på våra bubblor eftersom du skriver så ofiltrerat och inte tillrättalagt alls om vad du gör. Tycker att du är modig som skriver så öppet. Som du skrev förut har alkohol förstört mycket för dig, särskilt om du blir sådär arg på allt och alla runtomkring. Ilska är en väldigt jobbig känsla att ha inuti. Men det är ju ingen vidare bra lösning att kasta mango, skälla på ungar eller välta pyramider. Och där hejdade du ju dig! Det är nog bra om du försöker hålla dig ifrån alkoholen och jobbar lite med din ilska. Lycka till!

???

tack admin för att du tror mig ... jag ser inget roligt med denna situation. Idag har jag saknat min dotter nåt oerhört. Jag ska till VC senare idag, men vaknade med superångest och drack 2 åttaprocentiga cider till frukost och en halv flaska Bailys till kaffet. Sen gick jag till Hemköp imin ÄKTA rävpäls i snögloppet eftersom jag inte får komma in på Konsum. Gick OK, inte helt bra. Jag kastade en mango på en kärring. Blir bara så arg på henne, hon sitter i kommunfullmäktige för sossarna. Men dom har inga vakter där så det gick bra. Sen skällde jag ut några snorungar. Dom har väl skola, varför ska dom springa runt i butikerna? Kokade av ilska och saknad av min dotter. Sen tänkte jag välta en pyramid med österrikisk gulaschsoppa. Men jag höll mig. Knöt nävarna så knogarna vitnade och gick bort från den fula pyramiden med burksoppa. Fattar inte hur dom kan lägga energi på att bygga pyramider. SUPERLÖJLIGT!! Nu ska jag se på en serie på TV och inte dricka mer under dagen. Känner mig lite gladare nu. Men ändå arg. Ser fram emot att gå till VC och få förnyat recept på Antabus. Ska försöka få benso igen, men Benso är inte bra för figuren har jag märkt. Jag är inbokad för en porrfilmsinspelning nästa månad. Måste se bra ut då.
Hejdå.
och nej, var inte oroliga. Jag ska INTE BESVÄRA ER MER!!!! Om ni inte vill det. Jag vill inte förstöra för nån som har värre problem. FORTSÄTT NI ATT LEVA I ER EGEN LILLA BUBBLA. LÅT INTE MIG STÖRA!!

Tack Blanka och Miss Mary Poppins för grattishälsningar! Vi gör det här tillsammans ❤️

Kram ?

1 år är så värt Kudos!!!! ?❤?❤?
Starkt jobbat! Tack för all pepp på min tråd ?????

Hej! Hoppas att det är okej för dig Viola canina att jag lånar din tråd lite för att svara Clara. Det är såklart tråkigt att behöva infria negativa förväntningar, men som du befarade så har vi redigerat bort länken till din blogg. Tänkte att det kunde vara bra att ta tillfället i akt att berätta lite hur vi tänker, varför vi väljer att göra som vi gör.

För våra användares trygghets skull så redigerar vi alltid externa länkar som innehåller till exempel försäljning, desinformation, eller (som i ditt fall) personuppgifter. Du har en e-postadress på din blogg, och det räknas som en personuppgift. Eftersom vår erfarenhet är att anonymiteten är så viktig för att det här forumet ska vara en trygg plats för så många som möjligt så väljer vi att skydda den genom att ta bort personuppgifter (och länkar till personuppgifter) när de dyker upp i inlägg här.

En annan viktig aspekt av valet att inte länka användare vidare till andra, externa platser, är att vi i admi-gruppen är ett team av professionella som har möjlighet att ta hand om och agera till exempel om en person mår väldigt dåligt. Ett scenario skulle kunna vara att en person som har det svårt och mår akut dåligt besöker Alkoholhjälpen/Anhörigstödet, följer en länk till en extern plats (t ex en blogg) och skriver i kommentarsfältet där. Om den personen istället "stannar kvar" och kommenterar här hos oss har vi möjlighet att försöka ta kontakt med personen och erbjuda stöd.

Men, även om vi inte kan ha kvar länken till din blogg råder det ingen tvekan om att dina erfarenheter kan vara av stort värde för Viola canina och andra som besöker detta forum. Kan det vara så att det finns delar av din historia som skulle kunna klistras in här, kanske i en egen tråd? Med det sagt är det självklart du som väljer vad du vill dela med dig av här och inte. Vi har full förståelse för att du vill dela din berättelse på dina egna villkor.

Hoppas att det här tydliggör varför vi gör som vi gör. Fråga gärna om något fortfarande är otydligt!

Med hopp om en fin tisdag,
admi-teamet med Kristoffer vid pennan

På ett-årsdagen! Grymt jobbat och tack för all stöttning du ger ❤️??????

Var försiktig så att du inte väntar för länge på att han ska göra någonting som är "dumt nog" - för, som sagt, gränserna förflyttas hela tiden!
Jag tyckte också om min sambo.
Det gör väl alla i början.
Egentligen är det nog bäst att separera innan man slutar tycka om varandra.
Annars kommer man ju inte att kunna samarbeta när det gäller barnen.
Kanske hade jag fortfarande kunnat tycka om min sambo om jag hade sluppit bo tillsammans med honom.
Det är ju lättare att vara trevlig mot någon som man slipper se varje dag, som man slipper se i alltför berusat tillstånd (eller vad det nu kan vara som man har tröttnat på).
Jag önskar att min sambo ville åka i väg till något behandlingshem eller liknande.
Det hade varit bra för oss allihop - både själva behandlingen och just att få lite lugn och ro, att slippa se varandra.
Han anser emellertid att han inte har något problem (förutom mig, jag är tydligen ett stort problem för honom).
Ekonomin är ett problem för mig också.
Med mycket pengar hade jag kunnat skaffa mig ett boende vid sidan om utan att behöva ansöka om bostadsbidrag (vilket man inte kan få utan att adressändringen är underskriven av båda föräldrarna).
Jag hade kunnat skaffa mig en riktigt bra advokat.
Ja, pengar hade varit bra att ha ...
Har du någon gång funderat på att bli särbo med din sambo?
Eftersom du tycker om honom kanske det vore en lösning, att fortsätta vara tillsammans men att ha separata bostäder.

Ja, jäklar vad vi ger alkoholdjävulen på nöten! Soberpower ?

Kram ?

Stort grattis kompis!?? Då är det bara att glida vidare och njuta av det härliga nyktra livet! Tack för sällskapet här, och för det du bidrar till för att hjälpa andra!

Tillsammans ger vi alkoholdjävulen käftsmällar så det står härliga till!

Kram

Ja, man vänjer ju sig vid helt konstiga saker. Man förlorar liksom perspektivet. Folk runt omkring skulle nog bli ganska chockade om de fick veta vilka udda saker som har blivit vardag för oss. Att gömma saker har jag också erfarenhet av. Mest gömmer jag dock saker som jag inte vill att min sambo ska söndra (av misstag i fyllan eller med flit när han är bakis). Många människor kollar en extra gång att spisen är avstängd innan de går och lägger sig, men när man bor tillsammans med någon som dricker för mycket kan det bli så att man måste kolla spisen även under natten. Min sambo kan i alla fall få för sig att steka bacon vid alla möjliga tider på dygnet (för att sedan somna vid matbordet).

Tack Se Klart, Adde och Soffi för grattishälsningar! Och tack Adde för tips om salva, beställer direkt!

Kram ?

Jag förstår att du blir trött. Att han inte är våldsam är givetvis en förutsättning, men att dricka och skrika förstår jag försämrar era liv. Om han gör så regelbundet, och förstör exempelvis dina saker som straff eller för att demonstrera sin makt så kan nog en kvinnojour tycka att det är över gränsen ändå utan våld.

Jag förstår också att han inte beter sig så hela tiden och att man då gärna fokuserar på tiden som är lugn och normal. Speciellt om det inte finns någon enkel väg ut. Gränser för vad man kan acceptera suddas ut med tiden. Det har mina gjort. Jag hoppas det lugnar sig för er,och mest att det dyker upp ett sätt för dig att kunna välja att lämna om du skulle vilja det. Jag sitter ganska fast själv, lite av ekonomiska orsaker, för barnen, men mest av emotionella skäl för att jag tycker om honom och att han inte gjort något dumt nog än för att jag skulle lämna, vilket ju är lite bakvänt.

Ett år!
Helt fantastiskt bra jobbat!
Kram!

Du ökar på!! Grymt! Jag har börjat promenera men är långt bakom i beslutsamhet jämfört med dig. Fast vi inte ska jämföra ??

Känner igen det där att man överlever pga vin. Men det är så konstigt hur fel man hade. Idag vet jag att jag klarar mig så länge jag är nykter ?❤

Trevlig läsning och många bra tankar ????? tack

till den första årsdagen !

Jag använder en salva som heter Counterpain som numera har en svensk hemsida och dessutom finns det äntligen en naprapat som säljer den !! Den med "efternamnet" Plus är helt suverän mot min artros !

Låter som att mannens familj är energitjuvar för dig. Så tråkigt att de ska hålla på att skuldbelägga dig. Kan du prata om det med din man? Eller låta dem veta att ni inte vill umgås med dem så mycket eftersom de är negativa mot dig.. Men positivt att läsa att du håller på att återta kontrollen över ditt liv, så bra gjort av dig!