Senaste kommentarerna i forumet

Kul att höra ifrån dig :)
Fan det där låter inte så bra kompis - lite som att du undermedvetet "förbereder" dig på att du skall testa försiktigt igen...
Nu är det ju såklart olika men för egen del så trillade jag dit lite så när jag tog uppehåll för några år sedan. Tänker att du kanske skulle testa något som gör att alkoholen inte känns så lockande? Själv kör jag "The alcohole experiment" (tips ifrån forumet) och där får man mycket tänkvärd info som gör att många faktiskt omvärderar a och håller uppe för att det helt enkelt inte lockar längre. Googla och gå med - gratis, 30 dagar och utvärdera sedan :)
Det är så lätt att glömma hur det var och att man bagatelliserar risken att det hela eskalerar igen. Ta bara inte den där ölen ännu - låt det gå ett tag till - du är stark Chivas - och smart - det utläser jag ifrån dina inlägg!
Keep it up!

Att låta bli att skriva här efter kl 21 känns svårare än att sluta dricka ? Ett beroende ersatt med ett annat som sagt.

Myrkrypet kommer och går. Hade en period då jag tog en annan magnesiumtablett, och då kom det direkt. Nu tar jag den gamla vanliga sorten igen och slipper myrkrypet. Nu är det fötterna som bråkar och behöver gnidas mot varandra istället. Inte lätt att sova då. Suck.

Men lite i taget så går det åt rätt håll. Jag fortsätter promenera.

Kram ?

Just nu försöker jag ha överseende o acceptans med hur jag mår. Jag borde känna glädje, jag är nykter sedan flera veckor, har ledig dag uran en massa måsten, solen tittar fram. Ändå är jag tung, trött o ffa nedstämd. Mådee bra igår efter träningen, det höll i sig 2-3 h. Umgicks sedan med dottern på hennes (!) initiativ men kunde inte riktigt känna glädje. Har läst härinne att hjärnans naturliga kemi sätts ur spel av alkohol. Antar det är avsaknad av alkoholen som nu gör att kemin är "störd". Jag kan leva med nedstämdheten men oroar mig att detta är min grundstämning. Har jag nånsin varit riktigt grundnöjd i mitt liv? Jag snuddade vid detta tidigt i min tråd, att en del kanske är födda med en grundkonstitution där lycka liksom är svårt. Jag kan absolut vara glad. Många ser mig säkert som sådan. Och det är inget spel. Men det är en roll. I vissa sammanhang är jag full av energi, ideer, handlingskraft.
Som vanligt otålig och vill veta hur det ska bli. Såklart kommer jag inte alltid att må såhär.

Hur är det med myrkrypningarna, är de väck eller? Jag glömde mina broddar när jag var ute på isen i går. Ett tunt snölager på blankis, det kan knappast bli halare.? Jag var grymt nära att flyga omkull ett par gånger, inte bra. Det där med att inte skriva här efter 21.00? Va sjutton, ett eller annat återfall på den fronten tycker jag är helt acceptabelt!

Kram

Blir glad av att du skriver att dina vita dagar blir som planerat.

Min nyfikenhet väcktes då jag såg att du i en annan tråd skrev:

"Jag funderar på att falla nästa fredag. Tänkte mysa till det här hemma nästa fredag med bastubad."

Började fundera. Målen gällande alkohol här ser olika ut. En del som vill vara nyktra som livsstil uttrycker att återfall, att dricka alkohol verkligen är ett fall. Något de behöver dra lärdom av och skapa strategier för att undvika. Det finns inget mysigt över det så att säga. Så finns det andra som strävar efter att ha ett kontrollerat drickande. Vilket kan se olika ut. Det jag funderar över är att återfall ligger utanför den egna planen medan ett planerat dryckestillfälle är något annat. Hur tänker du om det?

När vi i vården talar om kontrollerat drickande innebär det max fyra-fem enheter per tillfälle, en enhet i timmen, fler alkoholfria dagar än dryckesdagar, aldrig dricka för att dämpa obehag eller vid tillfällen då det krävs nykterhet, jobb, bilkörning med mera. Ofta behövs strategier även vid planerade dryckestillfällen. Så som: Hur undviker jag att dricka mer än jag planerat, vilka kommer beröras av detta och hur blir det, vilka konsekvenser är rimliga osv.

Jag vet inte hur du resonerar och jag hoppas att det är okej att jag lyfter frågan. Begrepp som att falla, planera och mysa kan ställa till det. För en själv och för andra. Det händer att vi i Admi tar bort inlägg som så att säga "romantiserar" alkohol eller inlägg där det är uppenbart eller personen själv berättar att den druckit då den skriver. Vi gör ju det av hänsyn till såväl personen som för andra.

Ja, det var mina reflektioner som jag hoppas kan bidra till något gott!

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag har ett helt galet bra liniment, som bränner värre än starkaste varianten på tigerbalsam. Jobbigt som sjutton när det börjar bränna på djupet, men det hjälper verkligen kanon. Känns mycket bättre idag, men det är tufft när det molvärker och bränner precis när man ska sova.

Jag ger mig inte. Har tagit en morgonrunda och strax blir det lunchrunda ? Idag hade snön lagt sig ovanpå istäcket så det kändes extra vanskligt att gå. Gällde att verkligen banka ner broddarna genom snön och ner i isen. De kala fläckarna syntes ju inte tydligt längre.

Kram ?

Ja, det kan jag verkligen skriva under på. Men i helgen gjorde jag min läxa och det var nyttigt och lärorikt.

Maken drack på fredag och blev som vanligt lättkränkt och småvresig. Jag höll mig lugn och högg inte tillbaka. Jag var lugn och fokuserade på mig själv, vilken härlig känsla. Vad vill jag, vem är jag, vad tycker jag är kul. Alla de frågorna ställde jag till mig själv och tvingade mig att inte gå in och börja leda honom. Jag kan bara leda mig själv, allt annat har bara lett till elände. Jag kan inte bestämma över honom, han göra sina egna val - vad vill jag, tycker jag att detta är ok? På något sätt upplevde jag en frihetskänsla som jag inte känt tidigare, mer terapi för mig får det bli. Lördagen fortsatte med drickande för honom och restaurangbesök på kvällen. Han blev packad, men jag mantrade på, jag kan inte styra honom, jag kan bara styra mina val. Totalt sett en trevlig kväll som avslutades med en gubbe som raglade i säng, men inte otrevlig! Hela söndagen ligger han i som i koma, det visar sig att han har halsfluss - så då kan han ju skylla på det, han hade feber och därför var däckad. Jag frågade idag om en kommentar från honom angående lördag, men han har inget att säga!

Så trött på allt men tar med mig Backen123:s ord "Be och släpp taget. Försök inte, manipulera inte och tvinga inte fram någonting. Försök bara. Gud öppnar de rätta dörrarna i sinom tid" Så träffande och så välbehövligt - TACK Backen. Jag vilar i detta och kommer att vara redo när dörrarna öppnar sig. Och tills dess ska jag fokusera på mig själv, jag kan inte styra, bestämma och inte heller tjata på någon som inte vill eller tar eget ansvar. Hur mycket jag än älskar den nyktra personen så är det fortfarande samma person som öser elakheter åt mig när han är full eller som ligger i koma en hel helg. Jag vill göra saker på helgen, fixa hemma, promenera, skogsutflykter, fika, laga mat inte bara sitta i soffan och titta på tv.

Men också en del av min fokus i helgen, jag gjorde annat än bara titta på tv. På lördag bestämde jag mig för att jag vill fika i solen och sa det till maken, han ville följa med, det blev en trevlig stund. På söndag var jag ut på promenad i solen och lagade sen god mat till mig och dottern. Så fokus på mig och bygga upp mig, både på utsidan (kondis) och insidan (starkare fokus på mig).

En sak som gjorde mig oändligt sorgsen var makens kärlek på fyllan. Han var verkligen full av kärlek (ja, av alkohol också) han sa att han älskade mig och att jag var hans liv, utan mig var han ingenting. Han tittade på mig med kärlek och smekte mig på kinden. Varför händer aldrig detta när han är nykter? Nykter så är han bara en sur och bitter gubbe som klagar, måste finnas mycket ångest i honom.

Jag var likadan, tog åt mig av skitsaker och gick och byggde upp en stegrande frustration. Lösningen förr var ju att dricka, en väldigt dålig lösning såklart, problemen försvann ju inte, de bara sköts framåt, och blev etter värre pga ångest och dåligt mående.

Efter några månaders nykterhet så hände något. Små problem löste jag direkt, och problem som inte gick att göra något åt brydde jag mig inte om. Släppte det. Större problem såg jag till att lösa på ett genomtänkt och bra sätt. Genom att prata, eller fundera ut det bästa sättet. Det avgörande var att jag inte stressade eller gjorde förhastade saker. Utan lugnt och fint. Det här fixar vi, ingen ko på isen. Det är ingen som kommer dö. Gjorde och gjorde förresten, det är så jag gör nu också.

Jag kan dra ett exempel på ett småproblem från i går kväll. Frugan gnällde om att det var saltfläckar på hallgolvet. Förr hade jag blivit irriterad och fnyst, jaja, jag fixar det i morgon grrr och tagit en extra öl. I går så sa jag: Oj, ja det var inte vackert, och så tog jag en blöt trasa och torkade väck fläckarna. Det tog Max 2 minuter, och var inte det minsta jobbigt.

Om det uppstår ett större problem på tex mitt jobb, så börjar jag nästan småskratta när jag ser hur kollegor och chefer eldar upp sig, blir irriterade och stressade. Haha det är löser vi ju lätt tänker jag. Hmm, om vi gör så här, det här är det bästa sättet, eller hur? Jag stressar aldrig upp mig, för jag mår inte bra av det, och lösningar som sker i uppstressat tillstånd blir sällan bra. Mår jag bra, så blir det bra. Men för att fortsätta må bra så krävs det att jag inte tar till flaskan, så enkelt är det.

Ha en bra dag!

Haha, återigen på pricken. ”vad är det för nytta med att städa bara ett rum... ”oj, oj oj jag blir trött bara jag tänker på att, när det var som svårast att fokusera så gick det heller inte att sortera i bergen som måste flyttas. Även om jag flyttade en stenhög så var berget kvar och det gick inte att känna glädje över stenhögen för medvetandet var nu på nästa stenhög.
Jag har gått många kurser för att effektivisera, organisera, känna glädjen i att bocka av... men, men.. det är inte så enkelt. Det räckte aldrig till riktigt ändå. Kanske just för att jag redan gått vidare. Jag vet allvarligt inte vad som gör att det funkar nu, men det gör det. Tror att det är stressen främst, sömnen och järnet som funkar. Och så alkoholfrihet såklart. Jag tror att det stressar kropp och hjärna det med, hur lugn man än blir för stunden.
Höneblund har aldrig varit min grej, fanns inte heller i mitt vokabulär innan AHs intåg på forumet. Funkar kanske bra för några. Funkar kanske bättre om man inte är på väg i tanken hela tiden.

Kan vara ett troll begravt här. Amazing även från mig, som är en riktig toka under inflytande av a. Jullan

mhm.
Det extra jobbiga är ju när man kommer på att jag själv accepterat vissa situationer i ganska många år, så det finns en uppbyggd ilska över att andra aldrig tar sina ansvar, (eller vad det nu är), och jag borde bitit ifrån för säg 7-15 år sen... Då går det ju inte bara att explodera rakt av... inte helt o håller i alla fall....

Lite i taget.

Det som är skönt är att inget av det jag går och är frustrerad över är personliga saker eller privat, utan jobbrelaterade, det underlättar en del :-) Även om jag är bra på att ta det personligt.

Ah, ja snuset lägger en våt filt över en hel del känslor - sköterskan sa något om att det är extra viktigt att sköta om sin kropp nu när jag slutat, eftersom det finns mindre buffertar. Kanske är en sådan buffert som saknas lite just att ilskan, frustration inte längre går dölja med nikotinet.

A o S påverkar sinnet på olika sätt, A är mer en flykt in i något roligt, medans S nog ger mer den där våta filten / dövandet

Ett år... :-) Det är ju inte alls omöjligt. Vi tar en vecka i taget eller vad som krävs.

Men om ett år... då är vi raka, ärliga, deltagande, arga ibland, närvarande, ute och springer eller tränar annat och käkar bara kålrötter och andra nyttigheter? :-)

Det blev kanske lite hårt det jag skrev och för det mesta är det ett vänligt forum. Men det är lite känsligt när barnen blir drabbade. De flesta här som har barn mår ganska dåligt över att de har drabbats. Jag har också barn i den åldern som har drabbats av att jag inte varit nykter. Det gör ont. Det lät så hoppfullt att din dotter fått sitt första jobb och sen hamnar ni i det där för att ni dricker tillsammans. Det är ledsamt att läsa.
Du skrev också ett så välformulerat inlägg, så jag funderade lite om det var äkta eller inte.
Hoppas du inte tar några förhastade beslut nu i ilskan angående boendet. Stanna kvar härinne och skriv och påbörja en nykter period igen. Du har ju gjort det tidigare, så du vet att du kan. Jag brukar inte vara så otrevlig, så återigen förlåt. Magnus förslag låter bra tycker jag.

Det verkar som att du blev missförstådd. Mitt förslag är att vi döljer den här diskussionen, så att inte alla kan se den. Så kan du fortsätta att diskutera med oss som arbetar med alkoholhjälpen. Är det ok?

/magnus

Nu blir jag FÖRBANNAD!!! Lugn och fin nu , lilla gumman.
Nu kommer min dotter flytta tillbaka till stödfamiljen, det blev bestämt nu på morgonen och dom har hämtat henne nu. Även fast hon är myndig. Men vi fick 3 månader tillsammans i alla fall detta senaste året. Alltid nåt.
Det är inte HON som varit aspackad det är JAG. Hon har varit normalt full men hetsat mig att kasta isbollarna eftersom HON själv älskar att kasta grejer på folk. Det är inte JAG som börjat med detta. Det är HON som förstört bilarna för grannarna och gjort så att jag är hatad här. Förövrigt har grannarna varit tjuriga ändå sen hon och jag flyttade in här. Min ex-man har bakom min rygg ringt hyresvärden och varnat för oss, en livrädd vuxen karl. Patetiskt.
Grannar har klagat på minsta lilla grej. Dom har skickat in orosanmälningar. Men oj så farligt att skickar man orosanmälningar kanske man får en snöboll på sig en vacker dag. Tänk på det alla pensionärer!! Buhuu.
Dom har sagt att vi tömt deras brevlådor. Det har hänt EN gång. Och vi lämnade tillbaka all post. Dom har sagt att vi kastat kläderna i tvättstugan. Ja, då var jag full, men det var MIN TID. Så min dotter kastade deras kläder soprummet. Knappast olagligt. Hon kanske hade druckit en cider då.
Nu på morgonens möte med polis, soc och skit har jag bestämt att GENAST säga upp min lägenhet. Står inte ut med detta och inte med såna som DIG som svarade. Gick du förbi här nu hade du också fått en snöboll i nacken. Just nu KOKAR jag av ilska. Trodde detta var ett vänligt forum till skillnad från alla andra så bemöts man såhär. Jag har INTE GJORT NÅT FEL.

Jag kommer ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG mer skriva här. Men JA JAG MENAR ALLVAR och JA HAR ALKOHOLPROBLEM så jag kommer läsa här. Men ALDRIG skriva tack vare den sinofos eller va den hette.

Det är mycket information i ditt inlägg och lite svårt att förstå om du menar allvar eller inte med det som du skriver. Vi som finns på det här forumet kan inte ge dig råd angående polisanmälan eller eventuell anmälan till socialtjänst.

Om du vill ha stöd i att fundera kring dina alkoholvanor så är du på rätt plats.

/magnus
alkoholhjälpen

Hej!
Måndag här, och jag har förmånen sitta på jobbet fysiskt - det är extremt långt mellan kollegorna här :-)

Detta med att snubbla och ge sig hän åt dumheter. En bit av det som hände handlar som det känns för mig om att jag behöver bli bättre på att lösa konflikter (stora o små), stå på mig själv så att säga, och inte knyta näven i byxfickan eller ta åt mig, osv osv. För när jag gör så, vilket jag inser jag gjort senaste tiden, är risken stor jag behöver missbruk för att orka med eller fly till...

Alltså, öppna munnen och säg som det är, på jobbet eller hemma eller var det är. Utan vilja att såra och skada, men med vilja att vara verklig och inte ta småskit eller storskit från någon :-)

Inte så avancerat inlägg här, men viktigare är nog att få ur sig tankarna tänker jag

Nora81.
Så härligt att höra om din situation nu.
Ha det så bra! ?

Känslan när man satt gränser och står fast vid det är stärkande. Det var länge sen jag kände att jag började få kontroll över mitt egna.
Det känns som en första seger och som att det faktiskt finns redskap att hantera kaoset.
Igår tog jag tag i mig själv. Satte upp tydliga gränser för honom och backade sedan. Åkte till jobbet och fick en bra struktur på saker där med. Första dagen mot mitt trygga och stabila liv.

Tack tack! Ni är så välkomna!
Att dansa utan alkohol i blodet är något nytt men härligt nytt!
Nu köööör vi!!

När du beskriver din kamp för barn, föräldrar etc så är det inte svårt att förstå dig. Att du är där du är. Jag har varit där, om än lite mildare, men det kretsade hela tiden kring andra... motorn... det är extremt utmattande. Bara så du vet. Jag försöker vara här och nu, det har inte funkat på Såååå länge, men sakta men säkert. En sak och en dag i taget.

Ibland kan det vara till hjälp att sätta sig in i den andra människans perspektiv och agerande. Om du vore han, hur skulle du då agera? Jag blir så irriterad när någon utnyttjar en annan människas svagheter. Man gör bara inte så. Man hackar inte på andra, man hjälper dem att lyfta sig själva. Det har du gjort! Du har gett honom möjlighet att lyfta sig själv. Du har satt gränser. Du har gett honom allt han behöver, men han vägrar lyfta sig själv, han vill utnyttja dig och dra dig tillbaka ner.
Sätt dig själv först ett tag Lim. Gör saker som du mår bra av. Det är ett speciellt år och det hade kanske sett annorlunda ut annars.

????

Visst är det magiskt häftigt när hjärnan börjar funka som den ska ? Det är som en stor scen med tunga dammiga draperier som sakta dras ifrån lite i taget.

Jag tror att du behöver hitta ett sätt att stilla din intensitet regelbundet. Det är en gåva att vara intensiv, men jävligt tröttsamt i längden.

Läs mitt inlägg om sångmantra i Se klarts tråd. Det har funkat för mig. Jag njuter av varenda sekund och stillar samtidigt skallen.

Och höneblundar är också ren njutning ? Ställer larmet på 30 min och när jag vaknar upp är det som om jag gjort en omstart på skallen.

Men båda delar kräver förstås träning. Och tålamod. Även tålamod är en nyckel i detta.

Kram ?

”Rapportera succé” tja, egentligen har det inte varit så betydelsefullt för mig med ryggdunkningar etc. På grund av nykterhet. Men att rapportera upprepade misslyckanden när man vill vara ”duktig flicka” det är inte kul. Jag tror att du gör så rätt när du skriver härinne trots att det inte alltid går så bra. Kanske var det det att jag faktiskt var tvungen att stå för att jag drack trots att jag inte ville som ändå gjorde skillnaden. Jag förträngde, bagatelliserade. Fattade nog på riktigt inte var tomflaskorna kom ifrån.
Det är lite kluvet att känna stolthet i att ”inte dricka”... det är svårt att få en riktig ”kick” av det för mig. Pröva att ge dig själv lite beröm för annat idag är mitt tips. Igår berömde jag mig själv för att jag inte var sist ut genom dörren när hela familjen skulle iväg och passa en tid (fattar ni hur sällan det händer). Det berömmet kändes faktiskt bättre än att jag var nykter. Nu ska man inte förringa lyckan och berömmet av att ha en nykter dag. Det är viktigt, men beröm kan man aldrig få för mycket av och får man det inte av andra så får man ge det åt sig själv. Så när du tittar dig i spegeln idag med din utrustning, då sitter jag där på din Axel idag och säger, vilken fin och ärlig människa du är VaraFrisk! Det är snart din tur.

Det är väl lite likadant med dom fenomenen, att ju mer man vet om medberoende, och ju mer man vet om sig själv desto lättare att göra något åt det? Om man bara låter livet rulla på åt fel håll, så blir det dåligt för oss..Tänker lim, att du framför allt ska lyssna och lära av personer som kommit loss från medberoende..Det finns ju poddar och böcker om det med..Vissa lever nog som medberoende hela livet..Kolla på poddar, dom kan man ju ha på när man sysslar med annat..Du kommer att fixa det här lim..?????..Se till att vila, ät gott och nyttigt, och ha lite skoj..Så klarar du livet bättre..Varm Kram..?❤️?