Senaste kommentarerna i forumet

Jag hittar inget sätt att ta mig själv och barnen härifrån. Min sambo dricker för mycket och har så gjort i många år. Jag orkar inte längre se mina barn utsättas för hans beteende (full eller bakis) år efter år, men jag får inte flytta med barnen utan hans tillåtelse. Vi har nämligen gemensam vårdnad. Gissa om jag har ångrat att jag skrev under det där papperet när barnen föddes! Den underskriften har förstört så mycket. "Varannan vecka" skulle aldrig fungera eftersom han verkligen dricker helt sjuka mängder alkohol. Vad ska jag göra?

Nu undrar jag alltså om någon här har varit i en liknande situation och lyckats lösa problemet? Jag känner nämligen inte till några "lyckliga slut" i det verkliga livet. Om du finns - hur bar du dig åt?

Tack igen miss lyckad. Du är ju verkligen en målbild för mig som du vet. Att komma lika långt och rätt.

Jag drömde massa inatt. Mindes det plötsligt nu efter min promenad med hunden ute i solen. Jag tror väl inte precis att man kan drömma sanndrömmar men att man drömmer om saker som ligger och pyr under ytan.

Jag har hela tiden tänkt att jag ska försöka tänka lite extra på att exmannen var i kontakt med en ny tjej. Tänkt att jag ska fokusera på hur det kändes för att stå fast vid att jag ska gå vidare. Som att jag låtsas att jag tycker så. Men så kom jag på nu att jag låtsas ju inte. Jag blev ledsen på riktigt och nu vill han att jag ska låta det passera som ingenting. Han pratar sig ur det och får det till att inget hände så jag kan inte tycka det var droppen. Gaslighting i princip. Men jag blev ju ledsen och kanske ännu mer ledsen över att han tycker att jag bara ska välkomna honom igen in i mitt hjärta. Och jag är ledsen över att det är så lätt att manipulera mig.

Nu känner jag mig lättad över att det som är framför oss är våren och sommaren. Det är lättare för mig att stå emot frestelsen att vara med honom om jag vet att han inte är ensam i sitt hus i mörkret typ (det jag inbillar mig att han alltid är fast det inte alls är så).

Vi har snart bott isär i ett helt år. Tiden innan det känns som ett helt annat liv. Ibland kan jag sakna delar av det. Men oftast är det delar som kanske fanns för flera år sedan. Kanske så länge sedan som för 7-8 år sedan. Allt var verkligen inte bara bra då heller men det fanns fortfarande bra stunder som övervägde de sämre. Eller så hade jag inte hunnit bränna ut mig från alla ändar än då.

Jag tror jag behöver påminna mig själv om hur mycket jag försökte rädda vårt äktenskap och hur många chanser han fick. När han nu säger att han vill gifta sig med mig igen nångång så måste jag komma ihåg att han hade chansen att fortsätta vara gift från början. Han kan inte leva ungkarlsliv nu tills han ledsnar och lämna mig med allt ansvar för barnen och allt. För att sedan vilja dyka upp igen när jag gjort allt det svåra ensam. Är det nån gång jag behöver honom som en bra man och pappa är det nu. Inte om några år. Inte ens om ett år från nu. Han skulle behövt steppa upp för flera år sedan.

Ibland tror jag kanske att jag är skyldig honom en till ordentlig chans?

Men de gånger han pratar om att ex. Sluta dricka så säger han det en gång som om tanken slagit honom att sluta för att vi ska bli ett riktigt par igen. Men sedan händer inget mer. Det är som att han tycker att det är värt nåt att han ens uttalar det. Och jag verkar också tycka det är värt nåt eftersom jag känner mig skyldig honom en till chans i framtiden?

När vi hade bestämt oss för att ansöka om skilsmässa så bestämde vi oss en sista gång för att se om det gick att reparera. Jag satte på mig min vigselring igen. Mannen hade redan sagt till barnen att vi skulle skiljas (mitt i natten, full, mot min vilja). När vi skulle prova reparera äktenskapet igen så bestämde vi det över telefonen och han pratade även med barnen då för att berätta att vi ska prova igen. Jag tror det var samma kväll som han aldrig kom hem. Dagen efter hade han inte heller kommit hem. Jag ringde och ringde och fick tillslut tag på honom. Han var så full. Han tyckte jag hade chockat honom med att vilja skiljas. Där och då tog jag av mig vigselrlngen igen och jag har aldrig satt på mig den igen.

Hade han viljat ha ett familjeliv med mig hade han kommit hem den kvällen och försökt gottgöra mig för allt hemskt han utsatt mig för fram till dess.

Han kan ju inte komma efter typ 2 år och vilja fixa allt. Det är ju helt för sent. Man ska inte behöva flytta isär och skiljas och leva isär i ett år eller mer för att den andra ska förstå vad den kastat bort.

Igår var jag duktig. Han smsade mig och jag motstod impulsen att fråga om han ville komma över. Om han verkligen vill träffa barnen så kan han ordna det själv jätteenkelt. Jag själv måste inte stå till hans förfogande.

Pust. Vilken grubbelperiod jag är i nu igen. Men jag tror det är mitt sätt att komma vidare. Ett steg i taget hela tiden. Det tar sån tid att processa allt.

Med tulpaner! Jag älskar tulpaner, de ger sån vårkänsla tycker jag ?
Hoppas du får en fin söndag med många steg!
Själv ska jag övningsköra med sonen, så det blir dåligt med steg för mig idag.

Kram ?

Både till födelsedag och månadsdag!
Hoppas du blev firad ordentligt ?.

Själv är jag på dag 21 och ser fram emot min första månadsdag.

Kram ?

Nordäng, jag lever på det sättet. Jag har för länge sedan insett att jag inte kan räkna med min sambo. Jag har slutat förvänta mig att han ska hjälpa till eller hålla sina löften.

Det sliter på en i längden. Förutom att man blir helt utmattad rent fysiskt förändras man själv till en väldigt pessimistisk person. För barnen är det inte heller bra, varken att ha en mamma som är konstant trött och besviken eller att, när de blir lite äldre, se att det fungerar att göra som pappan gör (låta mamman göra allt som är jobbigt).

I nuläget är det hur som helst viktigast att se till att inte barnen är ensamma med sin pappa när han dricker. Jag vet inte, Lingonet, hur du ska lösa det problemet. Kan du hitta någon annan barnvakt? Även om du från början kanske ville att pappan skulle ta hand om barnen så fungerar det ju uppenbarligen inte. Du måste lista ut hur du ska lösa det rent praktiskt. Kanske har du själv ledighet kvar att ta ut?

Jag vet att det är svårt att tänka klart när man dessutom är känslomässigt involverad, men dina barns pappa väljer att dricka. Det är utgångspunkten. Hur ska du hantera det? Kan du hitta någon annan bostad till att börja med? Jag menar inte att ni måste separera permanent, men för tillfället i alla fall ...

Du kanske kan kontakta någon på kommunen, eller någon alkoholmottagning (om det finns där ni bor), angående hans drickande? För mig har det aldrig varit aktuellt. Min sambo skulle bli galen på riktigt. Om du tror att din sambo skulle acceptera det så kanske det kan leda till någonting bra. Kanske kan det bli en knuff i rätt riktning för honom. Eftersom du fortfarande bryr dig om honom kanske det kan kännas bra även för dig att veta att du faktiskt har försökt hjälpa honom.

Och, ni vet ju sedan tidigare...jag blir så glad och varm i hjärtat när ni skriver. Och, jag har läst inläggen om och om igen...så himla gott!!

Igår åkte min man och jag en liten utflykt med vår son och hans sambo. Tog en promenad i vinterlandskapet. När vi satt själva i bilen igen sa jag till min man...tänk jag/vi har varit på så många möten tja sedan vår son började årskurs sju. Anledningen till att jag nämnde det var att när man är på en arbetsplats så bär vi alla på olika ryggsäckar. Ibland känns det som om mina kollegor har varit väldigt skyddade från yttre svårigheter...sedan är klart...de delar ju inte allt med mig. Min son hoppade av skolan när han hade gått några månader på IV-programmet ...och det var tur...hade han inte gjort det så hade han troligtvis hamnat någon helt annanstans än där han är i dag...han fick lämna skolan, blev snickarlärling och idag är han en duktig ambitiös snickare. Men innan dess...ja..jag vet inte hur många skolmöten jag har varit på...så arg och så ledsen...anmälde hans högstadieskola till Skolinspektionen och fick rätt på tre punkter. Så mycket skolan hade missat....
När det gäller min dotter så började väl mötena mer i årskurs nio ..man hade liksom tappat bort henne...hon har läs-och skrivsvårigheter..och i årskurs två på gymnasiet blev det ännu fler möten...pga konflikter mellan henne och klasskamrater...att hon blev utfryst och var ensam under ett helt år...tills hon hoppade av...och då var hon så manisk...var försvunnen i tio dagar över jul och nyår. En mängd möten i skolan och på socialtjänsten och nu senast inom psykiatrin. Jag anmälde även hennes gymnasieskola med samtycke från min dotter eftersom hon var myndig..för jag tyckte inte att skolan hade gjort tillräckligt vilket vi även fick rätt i! Jag hade ju jobbat som skolkurator i tio år! Under denna tid blev även min föräldrar sämre så det var vårdplaneringar, vara med på läkarbesök och de sista fyra veckorna som mamma levde stred jag för att det inte skulle vara så mycket olika personal. 17 olika personer vårdade min mamman i hennes hem under hennes sista levnadsdagar. Hon var klar i knoppen men orkade inte prata!.Så jag köpte en skrivbok och la i köket där personal kunde skriva vad de hade gjort och där vi barn kunde skriva vad mamma tyckte om. Och under ett år var min man sjuk i matstrupscancer. All behandling och sjukvård var på Sahlgrenska dit vi har 13 mil. Han låg även där under 14 dagar när han hade opererats. Så många läkarbesök. Jag körde till honom efter jobbet med min dotter för att hälsa på honom. Och jag arbetade. Jag skriver inte det här för att låta märkvärdig eller att någon ska tycka synd om mig utan för mig är det liksom en insikt att allt det här har jag varit med om. Utan stöd från någon annan...jo min man...men det är ändå jag som styrt i det här...delvis beroende på ett kontrollbehov. Så varför skulle jag inte klara att bli nykter när jag har överlevt allt detta?

Jag hade förmodligen känt mig ensam även om pandemin inte hade pågått fast inte på samma vis tror jag. Hade troligtvis fått mer påfyllning på jobbet samt att jag hade kunnat gå på konserter, bio mm som jag tycker mycket om. Men när jag känner mig ensam...att jag inte lyckas med vad jag vill så är det så lätt att hamna i jämförelsediket...och ibland kan jag ju göra det med mina kollegor...för jag upplever att det lever ett enkelt liv...och efter helgen presenterar vi det vackra och fina...precis som alla de bilder som läggs ut på facebook och instagram med skidåkning och skridskoåkning. Min man sa så klokt till mig igår...men nu jämför du dig med de andra...och så trycker du ner dig längst ner. Och då kom jag att tänka på...att det är som att min arbetsplats har blivit mer en plats för att hämta social energi än att arbeta och då blir ju fokuset helt fel. Givetvis är jobbet en viktig social faktor men man är ju faktiskt där för att arbeta. Så när jag började tänka så kanske känslan av ensamhet blir mindre....samt om jag inte behöver tänka på alkohol...så kommer även jag kunna fokusera ..på jobbet...och hitta känslan igen att jag är bra på det jag gör på jobbet!

Så åter igen...så handlar det om ...vad behöver jag för att jag ska må bra?? Rikta fokuset på mitt inre...inte dämpa alla känslor med alkohol eller förstärka med alkohol....det är som om jag hela tiden tänker att jag ska avsluta det onyktra livet på ett snyggt vis med god mat och ett gott vin...för att sedan gå vidare in i det nyktra livet...men det händer ju aldrig...det är ju snärjigt och snårigt...och uppsvullet....och lite rödaktigt i ansiktet...och dålig kondition...och ont i magen...det är ju det där med att stå ut....att surfa på suget....

Fina Lisa...jag vill gå med dig...måste landa lite till idag....för nu har jag skrivit så mycket....men jag skriver senare idag.

Kram:)

Hade en skitvecka förra veckan. TRÖTT, nedstämd etc. Gräl m maken måndag som gav efterdyningar mentalt flera dagar. Dödstrött som sagt var, och valde bort min träning och annat jag gör för hälsan. Idag tillbaka bland mina träningsvänner. Mår så mycket bättre. Inser att detta är verklig medicin för mig. Höjer energinivån. Nu vet jag det i nästa dipp.

Som alltid är jag så imponerad av din resa..du beskriver den rakt upp och ner...varken mer eller mindre ...eller förskönanden...vilken styrka du äger!!

Imorgon var det första gången som vi sågs...tror att jag minns var du satt i halvcirkeln...bredvid min man?

Grattis till all din framgång! Kram:)

Vilken härlig lördag du hade! Låter så härlig! Färska blommor är min lyx i livet. Köper första buketten tulpaner efter att jag har slängt ut granen. Sedan köper jag tulpaner varje vecka...ibland i endast en färg ibland i blandade färger och ibland tillsammans med någon annan växt tex ecaulyptus (stavas det så?). Den dagen jag har slutat dricka alkohol..ja..då kan jag köpa riktigt mycket med blommor.

Mousserande vinbärsdryck låter gott. Lokalt tillverkad?

Grattis till att du lever ett så gott liv och att du klarar nykterheten så himla bra!!

Så himla skönt att du är tillbaka, FinaLisa! Hoppas att du ska få må bättre! Jag har sett att du har skrivit i min tråd och jag ska skriva mer där men tack för att du har skrivit! Min man och jag satt i bilen upp till Stockholm idag för ett år sedan....så pirrigt det var ..men så himla gott att träffa alla på träffen:)

Jag tror på dig! Kram:)

Som vanligt så skriver du så fina och tänkvärda inlägg!

När du beskriver din sömnapp tänker jag på min sömnmaskin. Vi är inte helt kompatibla med varandra men jag har inte gett upp. Den ger mig märken på näsan, svårt att ligga på sidan med den men som sagt var sköterskan på sömnmedicin säger att det kan ta upp till fyra, fem månader att vänja sig. Jag har i alla fall på mig den längre tid än i början. Nästa måndag ska jag skicka in datachippet så då får jag veta hur den har påverkat mig. Känner inget än så länge när det gäller tröttheten men sköterskan sa att det funkar inte bra för alla. Ok, vi får se!

Ha en fin söndag och resa in till stan!

Du lever ett gott liv, Torn! Så härligt! Grattis till födelsedag och alla nyktra dagar!

Igår på flödet kom det upp ett klipp från Aftonbladet. Några som var ute och fiskade hade fått upp en gädda på...ja nu minns jag inte riktigt men vägde väldigt mycket och var väldigt lång....tänkte direkt på dig då! Har du fiskat på Hökensås någon gång?

Ha det gott! Kram!

Tack för alla kommentarer från er kloka människor. Så härligt att läsa hur alla kämpar på och stöttar varandra.

@Missmarypoppins Jag lyssnar på den ljudboken och det kapitlet hade mycket igenkänningsfaktor, hur alkohol romantiseras i olika sammanhang. Jag tänker på alla filmer och serier där man sitter med ett glas vin/en öl efter jobbet, som att det är något alla gör. Och jag har använt det som ett rättfärdigande av mitt eget alkoholbruk, det är ju något alla gör. Om det är så varför har jag då känt att jag behöver dölja det? Det går helt enkelt inte ihop när jag försöker bryta ner de här tankegångarna hos mig själv.

Det där känner jag igen @Tröttiz! När jag väl kommer hem efter att ha laddat hela dagen (ibland veckan) för att få dricka vin så kan jag hälla i mig ett glas på väldigt kort tid, det är sällan jag sitter och njuter av det. Saktar ner intaget först på 3-4 glaset...

Häromdagen när jag skulle baka så saknade jag verkligen ett glas vin och när jag tänker efter så dricker jag i stort sett alltid när jag bakar eller gör storkok. Kändes som att det var såååå tråkigt att stå i köket utan att dricka. Och det var verkligen tråkigt. Lite läskigt hur väl mitt undermedvetna kopplar ihop baka/matlagning med alkohol.
MEN så blev det ju fel i recepten då och då; nån ingrediens missades, nån dubblerades och ibland brändes maten/kakorna i ugnen, kan inte låta bli att skratta åt det nu.

Ha en fin söndag allihopa :)

Exakt så jag tänker också. "Förhållandebara" var ett nytt ord som satt mitt i prick ? Det är ju precis det jag inte är i dagens läge men jag ska bli. Längtar efter att vara lite stolt över mig själv.

Hämtade ut mina nya Antabus igår. Kostade en slant men välinvesterade pengar. Räknade för skoj skull ut vad jag skulle lägga på alkohol 2 veckor framåt. I runda slängar en tusenlapp. På 2 veckor. Absurt. Så Antabuskostnaden älskar jag, av flera anledningar.

Nu ska jag ut i solen. Ha en fin söndag.

Igår kväll tittade jag på de två första dokumentärerna om Pia.. har ni sett de?
Gick och la mig en stor känsla av tacksamhet.. För att jag har tak över huvudet, mat på bordet och en trygg familj. Man få ett annat perspektiv på sina egna problem efter dessa filmer, helt klart sevärda. Ska se om jag hinner titta på den sista idag.

Kram ?

De tänker jag fira. Det känns lagom, efter ett nyktert år snart. Ska räkna ut ungefär när det blir 400 dagar, sen 500 dagar osv. Har ju en app som kan hjälpa mig hålla räkningen, jag behöver bara räkna ut ungefär så jag vet när jag behöver kolla appen typ. Jag är inte redo för att bara fira hela år än.

Grattis båda två på 13-månadersdagen i efterskott förresten ?

Kram ?

Det är mycket lättare att få till förändring genom att tillföra positiva vanor/tankar/beteenden än att försöka göra sig av med dåliga dito.

Som nykter tror jag att man med tiden väljer bort typiska ”fylleslag”. Det ger en inget längre. Man får föreslå sina vänner att umgås på andra sätt istället. Gärna med ett aktivt inslag - promenad, padel, bowling, lasergame, gocart, utflykt med picknick. Vidga sina vyer, även för sina vänner.

Kram ?

Din sömnapp verkar ju hel-lattjo Se klart! Du har redan gett mig flera goa skratt med dina rapporter.

Kram!

Vi blir kloka tillsammans, Nora

Hmm, får vara uppmärksam på det där känner jag. Det kommer då och då en längtan/saknad efter den där kicken - från snus eller alkohol. Vill ABSOLUT inte riskera något för att man har bråttom. Jag tänker på det du har sagt om att dra ut på champixkuren lite. Tror jag ska göra det så småningom så pillerna och kuren räcker längre. En om dagen i stället för två blir nog bra för mig så småningom.

Bra att du har borstat av dig Vjlo! Nu kör vi vidare!

Kram!

Jag tänker ibland att väldigt många ungdomar borde lägga mycket energi på att göra sig anställningsbara. Se till att de har rätt utbildning, jobba på sitt kontaktnät, hålla igång och förkovra sig, ta alla jobb och chanser som dyker upp och så vidare. Göra sig attraktiva för en arbetsgivare att anställa.

Och lite likadant är det ju för oss som är singlar på lite äldre dar. Vi behöver ju jobba för att bli ”förhållandebara”. Se till att vi är så attraktiva som möjligt för en presumtiv framtida partner. Och det handlar ju förstås om att göra det bästa av det man har - och där ingår inte bakfylleångest, stor ölmage, instabilt humör och lögner på grund av missbruk.

Häll ut den alkohol du har kvar - och bestäm dig inifrån och ut för att du vill ha en förändring,

Kram ?

Hej Fina Lisa och Welcome back! Inser nu att jag har ju saknat dig jättemycket här! Tänk att det bara är ett år sedan vi sågs på träffen. För mig känns det som mycket längre sedan, men så har det ju runnit en del vatten under borarna också. På alla sätt.

Kram!

Var på Island för några år sedan. Har aldrig ätit så mycket god fisk som jag gjorde där. Minns fortfarande torskryggen som jag tog på pizzerian. Bland det godaste jag ätit i hela mitt liv! Tycker det är svårt med fisk här på östra sidan av landet så det får bli fryst och vacuumförpackat. Ofta blir det fisksoppa, lax i ugn eller att jag panerar vit fisk, sällan att det är värt att tillaga en bit fisk för att fisken är så fantastisk. Lite tråkigt faktiskt!

Kram!

Minns en gång när jag fick äta färsk torsk som fångats samma dag, hemma hos en kompis. Tror knappt jag ätit något godare i fiskväg, den bara smälte i munnen.

Jag minns också en gång när jag köpte ”färsk” fisk i en fiskdisk. Har aldrig varit så magsjuk i mitt liv, varken tidigare eller senare. Sista gången jag köpte färsk fisk över disk. Nu köper jag fryst, nästan alltid laxblock. Plus att jag sen en månad tillbaka äter kallrökt lax till lunch varje dag. Vakuumförpackad från blomlöfs.

Färska räkor äter jag enbart när jag besöker Gbg. Frysta räkor göra sig icke besvär i mitt hushåll. Möjligen kan jag tänka mig sådana där skalade i spad på en räkmacka eller smörgåstårta.

Kram ?

Nej, jag tänkte också att månadsdagarna får passera lite lojt, men halvår och år kommer jag att känna mig extra stolt ?
Är också vattuman- det brukar heta att det stjärntecknet står för utveckling och innovation men har alltid känt mig mer som en hemma-kräfta. ??
Räkorna var goda, helgen ljus! Hoppas även din. Kram ?