Senaste kommentarerna i forumet

Jag insåg idag när han ville att jag skulle flytta ihop med honom och gifta mig med honom att han inte har förmågan att ta in hur hans beteende påverkat mig eller att han behöver behandling. Jag reagerar ordentligt på det och sa ifrån att du måste ju förstå att det inte funkar, du har ju ens inte påbörjat en behandling. Men då heter det att jag har temperament och att jag måste ta ansvar för att jag blir så arg, jag frågar honom om han verkligen inte kan förstå orsaken till det men.... Det kan han inte.
Jag går igång igen men säger att du behöver först förstå orsakerna och konsekvenserna av ditt beteende. Nu vill han inte ha mer kontakt för så kan han ju inte ha det, att jag flyger på honom.
Morgonsol, jag förstår att du inte frågar honom om hur det går för då blir det hela ditt problem igen säkert.
Jag får göra som du och bryta helt för jag behöver ta ansvar för vad jag själv engagerar mig och inte.
Jag mår inte bra av att ha kontakt med honom helt enkelt för att han är sjuk.
Manipulationen kommer smygande och vips så har man allt ansvar överöst på en själv.
Det går inte längre.

Tja vi har pratat om det, visst vill han sluta men det är självmedicinering. Som går överstyr. Han har varit på behandlingshem och sånt, men faller tillbaka. Det är inte ett alternativ att göra slut. Men som sagt, han har fått sjukdomar pga missbruket och han är inte så himla gammal. Jag kan inte heller vara ett så bra stöd då jag har ett eget missbruk, om än inte alls lika allvarligt. Jag älskar honom så mycket och blir glad av att vara med honom. Det är så sjukt, varför blir det så här då vi borde må så himla bra? Vi pratar om det här men så tar ändå alkoholen över. Båda vi har haft det jobbigt i livet, om än på väldigt olika sätt, och är sjukt glada över att ha funnit varandra. Men det här med alkoholen verkar ingen av oss kunna hantera...

Har jobbat med missbruk och antabus ser jag som en tillfällig nödlösning. Inget som leder till varaktig nykterhet. Naturligtvis finns undantag men det är min erfarenhet. Man behöver lära sig hantera livet på ett annat sätt dvs lära sig hantera känslor som triggar igång ett missbruk. Det finns olika behandlingsformer men det handlar ju i grunden om motivation.

Socialförvaltningen ansvarar för missbruksvården och brukar erbjuda behandling både i öppenvård och på behandlingshem. Man kan få samtalskontakt med olika inriktning, gruppbehandling vilket ofta är enligt tolvstegsmodellen. Sedan finns ju AA på de flesta ställen. Ni kan tillsammans besöka ett öppet AA möte, men tyvärr är det kanske endast online för tillfället. Men som sagt motivationen är det viktiga. Hoppas ni hittar något som passar och bra att du söker hjälp för egen del.

Har också sockersuget from hell!
Hade jag haft godis på morgonen så skulle jag kunna äta det till frukost!
Är ständigt godissugen. Värre än alkohol-suget. När jag går hem från jobbet så kämpar jag på samma sätt nu m d att inte köpa godis som jag gjorde tidigare med att inte gå till systemet.
Måste vara nån förändring som blivit i kroppen när alkoholen inte flödar ner för strupen. Nån som vet?
Men hellre godissug än alkoholsug. Tar tag i godiset senare.
Skrev i min egen tråd att jag tänker att nån last måste man ju ha.
Heja heja!

Ja tror han fortsätter ta hjälp men ja är inte 100. O ja tänker inte fråga. Ja vill inte lägga mig i utan han väljer själv. Han vet dock att han o ja har inte en chans i framtiden om han inte blir frisk. Han skriver då o då men ja svarar inte. Enda sättet för mig att behålla sinnesro. Ja går i gång nåt så inåta helvette när han är jobbig o inte mår bra. Eller är onykter då. Därför tar ja bara hand om mitt mående. Å det är inte så bara har ja märkt. Ja inte expert än på att hantera mitt eget liv men det är det enda liv ja har ansvar att hantera . O min dotters då så det är där ja ska lägga mitt krut.

Ja vill också ha stabilitet o trygghet, som du ❤

Hur dom tänker? För stunden. Inte ett eller två steg längre. Som barn.

Är som du så otroligt tacksam för det här forumet. Det ger så mycket här. Dels att bli hjälpt . Få kunskap o insikter och att hjälpa andra med ! Ge o ta liksom. Ja blir så glad när du tycker det hjälper dig att läsa mina inlägg !

Kram !!!

Som du vet lim så lämnade även jag en man som drack..Hade en kort tid när vi träffades någon vecka..Jag och sonen skulle äta middag hos honom..Då var han berusad..För min del hade jag märkt det om han så luktat på korken..Men efter den gången så förstod jag att han är historia..Numera är han barnens pappa..Han har inte skött det jättebra heller, då även hans tjej dricker..Jag har sett hur han changserar, hur tärd han ser ut..Tror för din del att tiden jobbar för dig och barnen..Bra att du tänker ordentligt på saker och ting..Du är värd ett gott liv.❤️ .⛄️Vinterkram⛄️

Tack för svaret, jag ska vända mig till någon på måndag för jag orkar inte. Får fin hjälp från min man men jag känner att jag behöver göra något för pappa också. Jag förstår liksom var han kommer från, att när allt redan är piss och man mår dåligt gör man vad som för att må bättre om än för 10 minuter. Jag vill hjälpa honom men fattar inte hur. Han har antabus utskrivet, men finns det inget annat? Han säger själv att han får sådan ångest av att dricka och att han inte ska göra om det men alkoholismen en slug jävel som smyger sig på. Känner mig så hjälplös bara.

Tack för svaret, jag ska vända mig till någon på måndag för jag orkar inte. Får fin hjälp från min man men jag känner att jag behöver göra något för pappa också. Jag förstår liksom var han kommer från, att när allt redan är piss och man mår dåligt gör man vad som för att må bättre om än för 10 minuter. Jag vill hjälpa honom men fattar inte hur. Han har antabus utskrivet, men finns det inget annat? Han säger själv att han får sådan ångest av att dricka och att han inte ska göra om det men alkoholismen en slug jävel som smyger sig på. Känner mig så hjälplös bara.

Kring stök och planering, kring martyrskap och att berätta hur man vill ha det istället.
Tänker på mig och många av oss här som är såna duktiga projektledare och säkert har starka bilder av hur vi vill uppfattas av andra. Klarar-allt-arna.
Det är ju lätt att säga en massa saker om det. Men faktum är att det för mig- och jag tror det kan gälla för fler- går mycket längre tillbaka än så.
Visst, inte smickrande att eftersträva nån banal perfektion när det kommer roll hem och karriär och kropp och stil. Men de sakerna ÄR inte centrala för mig och kan inte riktigt gå med på att det i första hand handlar om yta, allt det här jag gör.
Sant däremot är att jag har en historia av att klara allt. Jag vet inte riktigt hur man gör när man inte orkar, har det stökigt, inte planerar eller förbereder. Ja, även för andra.
Jag har aldrig haft nån förälder som tagit den sortens övergripande ansvar för mig och som jag kan lita på- att det bär. Att någon annan bär. De här sakerna dyker upp lite osorterat i mitt huvud.
Hur svårt jag har att låta vara, släppa taget, låta bero.
Dessa saker flaxar i mitt sinne den här vackra dagen. Jag pusslar. På flera plan. Hoppas ni har det varmt i den fina kvällen ❣️

Vilken jobbig situation, speciellt med tanke på att du nyligen mist din mamma. Du är förstående och inser att din pappa inte mår så bra, men hur är det för din del? Du har mist din mamma och har en pappa med alkoholproblem. Vem bryr sig om dig?

Min erfarenhet är att antabus får man delad på vårdcentralen eller någon alkoholmottagning. Det tar man inte på egen hand. Så fort han inte har någon alkohol i blodet kan han återuppta medicineringen med antabus och det brukar ju inte ta mer än ett dygn. Tyvärr låter det inte som han är helt motiverad att vara nykter. Vill man det så tycker jag precis som du att man ser till att inte ha alkohol hemma. Det bör inte vara ditt ansvar att din pappa håller sig nykter. Mitt råd till dig är att sök någon form av hjälp för egen del.

Du är sååå välkommen!
Funderar ibland nu förtiden varför jag fortfarande skriver och läser här.
Tycker att dagarna trillar på ganska smidigt utan alkohol.
Men jag dras lite hit fortfarande till er allierade. Ute i verkliga världen som jag lever i är jag ju ensam om min hemlighet att jag är/var alkoholist.
Det är ju bara min familj som vet. Och ni.
Det är så skönt att vara bland vänner och vara helt öppen.
Inga hemligheter och lögner.
Och om jag tänker så om att läsa andras stories, så kanske min story kan hjälpa någon annan.
Kanske, vad vet jag.
Men jag har iallafall fått massor av styrka av er som peppat mig.
Ni har gjort skillnad för mig, betyder massor.
Tack fina ni!
Kram

Mina barn gillar när jag dricker!! ?? Köper saker för dem och dansar runt. De har inte sett hur jag kan bli svartsjuk och arg när jag dricker för mycket. Bara den roliga morsan.

Jag vill inte växa upp... så vet exakt vad du menar.

Med det sagt så finns det fortfarande någon typ av logik bakom nykterheten. Att nackdelarna väger tyngre. Ångest, sömnproblem, utseende, ekonomi och alla jäkla lögner gör mig så redo för A-fri Ibiza. Ska vi säga ett år från idag. Typ fira 1 år nykter ?????

Så bra att du skriver igen! Du ska inte vara ensam med allt det där. Skriv och läs här inne, så känner du dig mindre ensam.

Har du försökt prata med mannen? ❤?

Som du kämpar ?????

Men så glad jag är att du har hittat hit ❤ det är oerhört viktigt att du börjar ta hand om dig själv så du kommer ur det mörka. Att vara utan A är mycket hjälpsamt. Har själv gått genom ett helvete under januari och kan säga att det hade varit mycket svårare med A. Nu kan jag sova och känna mig lugn. Mina problem känns inte lika stora som 30 dagar sedan. Så grattis till ett bra beslut att börja skriva ?????

Min pappa har tagit antabus innan men hade ett återfall igår. Mamma gick nyligen bort och han mår som ni nog förstår inget vidare så tar antabus för att hålla suget i schack. Igår drack han ”lite” vilket gör mig fruktansvärt ledsen. Som vuxet barn undrar jag om någon har några råd? När kan han ta en antabus igen? Har försökt föreslå flera gånger att vi ska hälla ut det vi har i spritskåpet eftersom ingen av oss dricker men enligt honom ska man ha det för gäster och det har gått bra innan så varför ska han inte klara det nu (det funkar uppenbarligen inte). jag vill att det ska vara hans val, inte ett ultimatum. Ursäkta röran i texten, är så förvirrad bara.

Lugnet är den största förändringen för mig också. Inte alls irriterad. Har tålamod.

Önskar att få läsa din bok ????

Synd att du snubblade. Men vad gör det nu? Vi kan inte ändra på det som hänt.
Är det verkligen så att allt hårt arbete är som bortblåst? Huden? Sömnen? Alltså jag frågar för jag inte vet. Nollställs allt arbete om man dricker en gång? Låter konstigt...
Jag vill inte förminska dina känslor. Så klart kan man vara besviken. Men viktigast är att inte låta den påverka dig idag och framtiden. Om du har önskan att vara nykter så finns det endast en dag i livet du behöver vara det - idag!

?????

Cirka 10.000 steg blev det på en långpromenad i ett naturreservat med en kompis idag. I strålande sol och gnistrande vacker snö ?

Vi mötte många som åkt skridskor på isen mellan öarna. Det gäller att passa på, för det blir inte många dygn med is på havet under en säsong, inte ens varje vinter.

Själv har jag isfobi och håller mig på land - och njuter lika mycket av det. Man får bara ont i fötterna av skridskor ändå ?

Så nu har både ben/fötter och tunga/mun fått jobba lite - man pratar så bra när man promenerar! Jag är svältfödd på pratande nu när jag jobbar hemifrån, så jag tar alla chanser jag får att babbla en stund.

Det blev en morgonpromenad för mig också, och lite hit och dit, så totalen är 16.200 steg nu. Nu har jag tröttont i både ben och fötter. Ligger i badet och njuter med grapefruktdrink och nyinköpt doftljus med lavendeldoft på badkarskanten.

Till mello-myset ikväll har jag köpt ostar, oliver, chark och mousserande vinbärsdryck. Inköpt från tre olika mathantverksställen i kommunen.

En bukett tulpaner köpte jag också. Med tulpaner i huset känner man verkligen hoppet om våren. Tills dess njuter vi av vintern som vi äntligen har fått ?

Kram ?

Tror du har rätt, Lavendelblomman, om att det är viktigt att bromsa direkt för att inte hamna där du inte vill vara. Jag kunde inte heller se mig som en som inte dricker i början, men vartefter så känns det mindre och mindre konstigt. Framför allt känns det viktigt att jag nu är en person som inte dricker mig full och blir bakis alldeles för ofta. Den tanken är lättare att relatera till tycker jag. Önskar dig en skön, nykter Mello-kväll!

Hej,
Tack för alla "glada" stöttningar. Känns bra! :-)

Kanske har allt gått snabbt för snabbt, vet inte, men det har ju samtidigt varit nästan noll tankar på alkohol ganska många månader. sen några gånger nu på "slutet" så väljer jag att halka dit.

Hur mycket det har med snusstopppet att göra - ja, jag tror det är en del, men det hade likaväl kunnat vara irritation över något, eller tristess, som fick mig att halka dit även om jag inte var i sluta-snus-arbetet.

Jag tror själv det är en kombination av flera saker, och ett dumt val att försöka lösa en del frustration och så på.

Sedan, min lärdom så långt är... kliv upp, skaka av dig flaskan och gå vidare. Det känns som jag är lite mer i balans och lite mer beslutsam att det inte är något jag ska fortsätta med. En annan baksida var ju att humöret stack åt skogen, och stoltheten såklart, men den kanske ibland är bra att bli av med, och vara lite mer varsam att det kan gå snett.

Det gav bara något för några timmar, sen massa baksidor jag ju nästan glömt bort.

Försöker välja att se de kortdragningarna jag gjorde på bolaget som en påminnelse om livet jag inte vill ha att göra med längre, och bevisligen efter nästan 7 månader ?inte behöver i min vardag, även om det verkar lätt att välja gamla saker man levt i igen.

Jag har umgåtts med vänner idag, så skönt, och trevligt, inget prat om alkohol och inte tankar på det, utan långpromenad, och kaffe + semla utomhus :-) Mysigt.

Just nu väntar jag på middagen.

Utan snus och utan alkohol :-)

Fint att höra, och skönt att maken inte verkar ha bråttom att börja dricka. Tänker på dag fem där, han kanske hade lite abstinens, och då kan man ju vara ganska negativ.. Tror som du att det ibland är bra att inte tvinga fram diskussioner, det kanske löser sig av sig självt. För egen del känner jag att det gör mig mindre och mindre att min sambo dricker ibland, men han dricker i och för sig sällan nu när jag inte gör det. I början satt jag och räknade hans glas och störde mig på att han inte också ville sluta helt, men ju tryggare jag känner mig i att vilja vara nykter för min egen skull, desto mindre bryr jag mig om hur andra dricker. Med det vill jag säga att det förhoppningsvis kommer kännas så för dig också, när det fått gå lite tid. Ha en härlig lördag nu!

Åh Morgonsol, precis så. Du är så klok och dina råd är som näring.
Hur lever han nu? Träffas ni ibland eller du brytit helt?
De tänker utifrån känsla och inte logik, de ska bara ha och ha och ha. Antingen är det svart eller vitt allting. Han vill att vi flyttar ihop igen och jag undrar hur människan tänker.
Det positiva i detta är ju att han har bett om och fått rätt omfattande hjälp, bra så för honom.
För mig då vad vill/behöver jag?
Stabilitet, trygghet och hjälp och stöd med att gå vidare i mitt liv. Hitta glädjen i vardagen, känna en nöjdhet med mitt liv, vara trygg med mig själv vad gäller alla relationer med gränssättning.
Jag är nöjd med att känna att livet är helt ok nu.
Är så tacksam för att forumet finns och skriva i. Hoppas att jag en dag kan hjälpa andra i samma situation. Jag får nog ändra mina tankar kring allt, det kanske är så att man lär sig av allt. Om livet, om att det finns olika perspektiv och att allt det här sammantaget är en möjlighet att lära sig om sig själv.
Känner att jag svamlar.
Kommer lösa ditt inlägg fler gånger Morgonsol för det är så viktigt det du skriver. ❤️✨

Jag har inte något speciellt att skriva idag förutom att jag håller med Sisyfos i allt, och jag hoppas hoppas du läser inlägget flera gånger- det känns som det finns spår och nycklar där. Alla kanske inte kan användas idag, men snart, så småningom.
Jag är också en motor. Jag har tänkt ofta att så måste det vara och om jag inte orkar så skarvar jag med alkohol för att orka. Det hörs ju att det inte är någon bra lösning men ofta är vi människor där att vi försöker lösa livet utifrån situationen. Det är inte dumt utan liksom smart. Även om konsekvenserna inte alla gånger blir de bäst. För min del handlade det också i viss mån om att livet behövde förändras för att jag skulle kunna sluta. Motorn var på ett lite lägre varvtal. Det fanns lite tid till mig. Så i efterhand när man lägger pussel ser det annorlunda ut än när man är mitt i. Jag tänker att det kanske är så att ditt liv ändras vad gäller att känna lite mer trygghet kring din dotter. Att sömnen fungerar bättre. Att du kanske pratar med din man om hur motor-människan kan få det ganska ensamt (min erfarenhet).
Jag tänker på dig! Kram ?

Tänker också att jag nog kommer rätt långt med forumet. Men vill ju inte berätta om det för min man, det måste få vara min frizon i allt detta.

Det har aldrig varit någon situation där barnen eller ens jag själv, varit i fara.
Somnade i princip alltid i soffan på småtimmarna.. så mest mitt eget mående som påverkats.

Kram ?

Åh jag känner så väl igen mig i det du beskriver. ”I min familj är det oftast jag som kommer på utflykterna, står för logistiken...”
Jag har pratat med en kurator och med en alkoholterapeut på senare år. Jag har läst och skrivit här. Fortsatt att dricka, trots att jag velat rapportera succé till min alkoterapeut. Svalt min stolthet så jäkla många gånger de senaste åren. När man är motorn, den som håller maskineriet igång så är det inte så jäkla lätt att förlika sig med att det inte är helt bra. Det funkar ju inte riktigt så för man måste ju orka. Så jag förstår dig absolut. Har ju tyvärr inte någon lösning heller. Jag visste länge på nåt sätt vad jag egentligen behövde, men förmådde inte riktigt.
Du är inte ensam VaraFrisk. Du har berört så många av oss som har varit där du är just nu så du finns i våra tankar ibland. Häromdagen när jag lyssnade på podden ”vanliga människor” t ex och de tog upp medelklassen har ”borgarångest” måste tycka rätt, vara rätt etc. Då tänkte jag på det du skrivit om serier som duger och att andra läste eller ser på mer intellektuella program.
Jag gillar att umgås med sådana som erkänner sina tillkortakommanden. Jag måste göra det ofta för jag har lite dåligt polerad yta... det är helt enkelt inte perfekt städat, perfekt ordning.., det skulle krävas enormt mycket energi att ha det perfekt, så det får vara som det är. Med det så kommer också andras historier där det inte är perfekt. Tycker kanske att det är de som till synes har ett perfekt liv som har jobbigast inuti.
Din tid kommer. Ett steg i taget. Framåt mest, bakåt nån gång, men jag tänker att du gör som jag, Vinäger och några till som har haft en skumpig resa. Det blir grundligt analyserat i alla fall. Så fundera över varför, fundera över när och ta gärna lite hjälp så du får nån som hjälper till att hålla fokus. Tror du har haft så mycket så länge så att fokus är svårt. Det hjälper otroligt mycket, men det är svårt när man inte får ro. Men sakta men säkert så. Du ska se att det blir bättre och återigen alla nyktra dagar räknas. Jag hade aldrig tagit mig upp om jag inte hade slutat, slutat, slutat och slutat oräkneliga gånger.