Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår! Man behöver hitta sitt varför till att man dricker och sitt varför till varför man vill sluta/förändra sitt drickande. Blev många varför nu men du förstår nog vad jag menar :) kram!

Men bra jobbat ❤?

Som Vinäger sa, man känner din ångest. Så likt mitt. Mitt första dygn i år kunde jag inte ens skriva här. Sedan två dagar till med så enormt ångest att jag var helt paralyserad. Ush! Dit vill ingen! ?❤?

Hur går det? Fokusera på en framtidsbild. Hur ska du må på onsdag. Eller imorgon. Det kommer bättre dagar. Du kommer att andas igen! Det där går över!! ?????

Kan i och för sig tycka att jag passar in.

Men...

Det beror nog på varför du druckit. Har du använt alkohol som medicin för vissa symtom är det förstås större chans att kunna dricka kontrollerat - använder det ordet hellre än normalt - om du hittar en annan lösning på dina grundproblem.

Det finns flera här som valt att kontrollera sitt drickande, men det har blivit lite stigmatiserande på forumet att välja den vägen, så jag vet inte hur många svar du får.

Det är också så att vi som valt att dricka ibland, är rädda att trigga andra, vilket vi naturligtvis inte vill, så därför kör vi lite i bakgrunden.

Men vi finns, absolut.

Kram

Vart är du...? Saknar dig ???

Ja, det kanske är så att dörrarna jämt är öppna men att man ibland är sin egna fiende. Jag har egentligen inga svar för jag vet inte.
Det enda jag vet är att jag vill gå vidare och framåt i mitt liv nu. Är det inte dags att vi gör det nu?
Fick precis ett sms efter två dagars tystnad efter ett massivt sms regn av hot: nu skulle det betalas tillbaka. Vips så hade jag pengar. Det stod något om att rätt ska vara rätt....Nu ska han liksom sminka över situationen med att göra "rätt för sig". Tack, men nej tack. Det blir som en teater mer än autentiskt. Nu ska man vara den som gör rätt för sig istället för att ta tag i det verkliga problemet. Glöm det.
Jag accepterar inte längre det här känner jag. Komma in i mitt liv och klampa, härja, slänga skit, försvinna, ljuga, skita i allt, hota mig, påstå att man älskar mig, osv osv utan ärlighet och utan en tanke på hur jag blir påverkad, det passar mig helt enkelt inte längre.
Jag swischade tillbaka pengarna och blockade honom där också. Jag tycker han tar sig friheter som han inte har.
Kan tyckas dumt att inte ta emot pengar som egentligen är mina men något som är viktigare för mig det är att jag bestämmer i mitt liv och om det är ngt chockerande som hänt så ser man till först om det är ok. Att direkt börja dirigera och betala tillbaka och ordna som om jag vore ett objekt, det accepterar jag inte längre.
Jag bara känner att jag accepterar inte längre att ha någon som inte respekterar mina gränser i mitt liv.
Jag vet att jag är tjatig, kanske till och med barnslig men det ger något att skriva det. Det blir på riktigt och jag vet hur lättmanipulerad jag varit tidigare, det får vara slut på det.
Just idag känner jag mig stark och helt på det klara med att det är banne mig inte jag som lyfter glaset för någon annan och jag vägrar vara någon känslomässig papperskorg för någon annan.
Det har varit min roll sedan jag var ett litet barn i mina närmaste relationer men jag börjar bli rätt medveten om att jag förtjänar och har rätt att begära att bli behandlad med respekt.
Det gör ni också kära forumsystrar.
Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
<3

Ingen vidare nattsömn på ett par nätter gjorde att jag sov precis hela dagen och ångesten har släppt ytterligare.
Nu inser jag att problemet är så stort att jag riskerar mitt liv om jag fortsätter på den vägen. 2 dygn nykter nu och min största önskan är att det förblir så?
Det måste gå! En dag i taget!

Tack Andrahalvlek och Sisyfos för era inlägg!!

Det där med självkänsla...ja...den blir absolut inte bättre när man dricker alkohol...den krymper....och som jag skrev tidigare...för mig föder den jämförelse...ibland avundsjuka..känsla av ensamhet och på den känslan dricker jag...det är blir bara en enda ond cirkel. Så blir det för mig...

Alkoholen bidrar till att den oro som finns nästan medfödd i mig...blir så mycket starkare...och jag oroar mig för min egna hälsa...och känner oro inför ifall jag skulle drabbas av Covid-19...hur skulle jag klara mig... och ändå har jag druckit. Så förvridet allt blir.....

Men....idag är jag nykter...så himla skönt!! Jag sa till min man i veckan att vi måste göra en utflykt till helgen...åka någonstans dit vi inte brukar åka...inte långt bort men ändå någon annanstans....för det måste ske en förändring under helgen. Och igår sa jag till min man vi måste åka på utflykt och befinna oss där det inte finns ett systembolag. Så vi åkte iväg vid 11.30 kanske bara fyra mil bort men där vi inte brukar gå. Gick en runda på ett spår i en skog där jag tror min man har varit tidigare för det är lite mer i hans hemtrakter och även där han jobbar. Efter rundan drog vi till en liten sjö som jag aldrig hade hört talas om förrän en vän la ut en bild på sjön på instagram. Pratade om det på jobbet och det visade sig då att en kollega brukade bada där som barn. När vi kom till sjön så var den frusen och bilburna ungdomar körde rally på sjön. Vi åt våra ost- och äggmackor där och drack vårt kaffe. Smakade underbart! Tänkte någon enstaka gång på alkohol men inte på så vis att jag ville köpa utan mer ett konstaterande att det blir ingen alkohol idag och jag kunde känna ett lugn inom mig. Känns som om jag har en förkylning på gång..för jag hoppas innerligt att det är så och inget annat. Så jag ska ta mig en dusch...lägga mig en stund och läsa. Ikväll blir det fläskfilé med grönsaker. Blev sugen på att göra hummus när jag hade läst Charlie70 inlägg...kanske även gör tzatziki ...känner mig sugen på vitlök.

Jag är inte särskilt troende men en sökare men jag ber till vem det än kan vara...kanske till mig själv...må detta vara första dagen på flera nyktra dagar. Jag behöver få mitt liv tillbaka!!

Kram till er alla:)

Tyvärr verkar det vara så att Familjerätten i alla lägen blint fokuserar på "barns rätt till båda sina föräldrar" och ser det som en självklarhet att "barn mår bäst i sin invanda miljö".
Dessutom är det, som sagt, ord mot ord som gäller i den här situationen.
Inga vittnen finns.
På grund av alkoholistens instabila temperament vågar man inte heller chansa på att kommunen ställer upp eftersom myndighetskontakter skulle kunna utlösa någon form av hämndaktion.

Fantastiskt kämpat av dig! Grattis till 1 år!!

Det där med en dunk per kväll känner jag mig igen mig i. Nu. Drog en dunk förra fredagen. Nästan en hel igår. Galet. Spyr inte. Får inga minnesluckor. Iaf inga större. Men det påminner mig om mitt gamla jag och jag blir så rädd. Vill inte bli så igen. Säga för mkt. Skriva för mkt. Är inte där än men jag ser att jag går åt det hållet. Jag ska stanna i tid nu. I min ålder vet jag, att det blir inte roligare på fyllan. Känns ju bara så då.

Imorgon det den 31 januari. Ett bra datum.

Ha en härlig lördag ?

Är det någon mer än jag som upplever att när man varit nykter i en vecka börjar känna av kroppens signaler igen. Jag är trött fast jag sover, yr till och från ont i rygg och tryck över bröstet ibland.
Jag vet att det går över om jag tar några öl. Men det är inte tanken.

Sen ska jag nog inte gå så hårt på lågkolhydratskost för jag tror att det förstärker yrsel och trötthet.

Jag tänker ibland på att det är en fördel att bli nykter en bit in i livet. Jag har testat alkoholen som lösning så många gånger. Jag kan inte säga annat än att jag är besviken (Karin Boye igen...) Mina tankar på vin- när de kommer- inte så ofta, är mer en insikt om löften som aldrig infrias. Som att vara ihop med någon notoriskt otrogen, svekfull person, och försöka igen och igen.
Att ta sig ur en destruktiv relation påminner mycket om att sluta dricka. Att vända sig om och bara gå. Oavsett lockrop och löften. Att lita på sin inre röst.
Jag lyckades länge balansera i den här akten, styra upp mig, kunna avstå. Men långt bak i mitt huvud har insikten på något sätt legat där, länge. En dag är det nog, det gäller att veta vilken dag. Att se det hemliga tecknet, att lita på att vägen bär även när det är snårigt.
Så går tankarna idag, extra tacksam att vara nykter nu, idag och alla dagar framöver.
Njut av dagen, sol här. ☀️❄️

Vilken jobbig situation för dig! Jag har haft väldigt god hjälp av Familjerätten som är en kommunal inrättning. Inte när det gäller det problem som du har utan det var annat. Men kanske kan dom hjälpa dig!? Jag antar att Familjerätt finns i alla kommuner. Tror att dom hörde till Socialkontoret. Ta med så mycket dokumentation du har och kan när det gäller hans missbruk mm Hoppas det löser sig!

Öhh, vad händer?
Var ute i nästan tre timmar i morse, -13 grader, kallt men helt okej när man är i rörelse. Började frysa när jag kom in, varför är det så? Att man fryser när man kommer in i värmen igen? Nåväl, jag "skulle bara" dra ett varmt täcke över mig en stund för att bli varm igen. Vaknade för en stund sedan. Öh, en "tupplur" på typ tre timmar! Har sovit så hårt att jag är helt väck.
Går in här och läser medan jag tar en kopp kaffe för att kvickna till.
AH: "Depressioner, sömnstörningar, viktökning, orkeslöshet, värk i kroppen. Allt kan man skylla på klimakteriet" Check, check, check, check och check. Jaha, nu är jag klimakteriekärring också. Tack för den! ;-) ;-) ;-) *skojar!*
Jaja, jag kan ju iaf se till att jag inte är en alkoholiserad sådan fortsättningsvis. (Hua, vilken tanke!!! Jag - en alkoholiserad klimakteriekärring. Nu blir det nog mardrömmar i natt igen... ;-) )

Aklejan: Varsågod! Ta så mycket energi du behöver! Här i min tråd avhandlas högt och lågt...
8 timmar sömn. Mmm, jag har funderat på om jag kanske inte heller behöver det eftersom jag alltid vaknar flera gånger per natt och är uppe och vandrar. Men, det motbevisas ju av att jag är så trött att jag blir rent dum i huvudet framåt em/kväll samt att jag tydligen kan slockna 3 timmar på dagen om jag ger mig tiden...
Nja, jag skyller det på att kroppen och skallen fortfarande behöver tid att läka, "allt" ska hitta en normal balans utan alkohol. *funderar*-Jag som druckit dagligen nästan hela mitt vuxna liv, förutom ett halvår för drygt ett år sedan plus lite vita perioder förra året, hur vet kroppen var jag har min balans egentligen? Eller rättare, hur vet jag? Hur mycket sömn behöver jag, hur mycket mat behöver jag, vad mår jag bra av att göra... ... ...? Jag har ju funderat på att byta bana yrkesmässigt, kanske kan jag bli filosof..? :-D :-D

Så. Kaffet urdrucket och huvudet på plats igen.
Strålande sol ute.
Lördag = städdag. Äh... jag städade ordentligt förra helgen, räcker att fixa till lite...
Promenad. Flera år sedan jag hann ta en promenad bara för min egen skull. Tja, kanske det?
Eller, Anders Hansen på SVTPlay...
Jag får se.
Idag är jag en nykter lallare helt enkelt, utan någon som helst karaktär och planering! För man ska ju prova nytt! :-).
Tänk om "folk" visste, de som ser alkisar som karaktärslösa glidare. :Nej hörni, det är precis tvärtom!

Kram!

Lördag :)

Vi fick först ett par snösmockor, och nu är det en köldsmocka... igår var termometern ner och vände på 19 grader, det har väl inte hindrat mig från att ta promenader även om det varit rejält kyligt.

Har haft huvudvärk i veckan, känns som avsaknad-av-snus-huvudvärk. Nåja. inte mycket göra... för det vore väl dumt lösa det med att köpa snus, bättre hålla ut lite till och se om det går över. Jag har två veckor kvar av min champix-kur innan jag ska trappa ner och ut den.

Att tvingas inse att man behövde en återställare var verkligen en milstolpe i min dryckeskarriär. En annan milstolpe var att jag på slutet nästan drack en hel vinbox på en kväll. Toleransen hade ökat enormt. Enorma minnesluckor nästan varje gång var en tredje milstolpe. Jag hade gått och stått och pratat och umgåtts med folk men kom fan inte ihåg någonting. Hur går det ens till?

När jag sen började kaskadkräkas (har inte kräkts på fyllan sen tonåren), till och med i sängen en natt i sömnen, så var det nog. Det här är inte jag. Jag vill inte leva mitt liv så här. Den 9/2 har jag varit nykter ett år, tjoho!

Kram ?

Jag tänker precis som du. Tar jag ett enda glas är risken stor att jag hamnar på ruta ett igen. Jag vill inte ta den risken. Mitt liv är för värdefullt för det. Det är ingen uppoffring för mig att låta bli att dricka längre. Vinsterna överväger med råge.

Kram ?

Tack för att du delar med dig av dina insikter och din personliga utveckling. Så skönt att medicinen concerta gör att dina känslor inte svallar riktigt lika kraftigt längre, för det måste verkligen vara utmattande.

Det där med maten känner jag så väl igen med min dotter. Allt ska vara åtskilt, delat i lagom stora bitar för att sätta gaffeln i. Ingen sås. Inga grönsaker. Och sen äter hon en sak i taget, och hon väljer det hon tycker är godast först. Efter 21 år är jag så van, jag tar bara undan kött, korv, etc till henne innan jag rör ner en massa andra saker i grytor tex. När hon var liten var dock ”matsituationen” en mardröm på många sätt, med perioder av matvägran osv.

Kram ?

Här var du. Kände i din trådstart att jag kände igen mig. Ska läsa din story ?

Tack ? Jag ska. Vill ha förändring. Lycka till själv. Vet inte om du har nån tråd här men ska kolla nu.

Vid tre månader tog jag bytt beslut om ytterligare tre månader, och sen var jag klar med beslut. Förutom att jag vet att varje dag är en sorts beslut. Men enklare hela tiden, omärkligt passerar dagarna ur alkohol-aspekt, men desto mer värdesätter jag att leva. Låter som du verkligen vet vad som står på spel den här gången. Kram!

Tack för stöttning och pepp på vägen!
Min plan är helt enkelt att sluta dricka alkohol...... För alltid.
Antingen total nykterhet eller undergång.
Det är bara dom två alternativen jag har så valet är enkelt.
Skulle jag ta första glaset så vet jag att jag skulle hamna precis där jag var när jag tog beslutet att sluta.... på min totala botten.
Vill aldrig dit igen, låg självkänsla, extremt självförakt och en enorm psykisk trötthet.
Men jag tar ödmjukt en dag i taget och säger varje morgon: -idag ska jag inte dricka. Har fungerat än så länge i 3 månader och 1 dag!
Hoppas att jag kan fortsätta på den vägen. Eller hoppas och hoppas, det SKA gå.
Aldrig ta första glaset, aldrig ta första glaset, aldrig ta första glaset....

Från en som inte är så ”Illa ute” längre

Men gillar det..Har aldrig varit den som gillar att jobba dagtid..Tycker det är skönt att vara ledig flera dagar i sträck, och jobba långa pass med jour..Förstår om det blir långsamt, om du inte har några uppgifter, Torn..Stämpla ut..Livet går inte i repris..Kram???

Häromdagen skrev jag att det går så bra på jobbet och att jag är supermotiverad. Så sitter jag på jobbet i dag och läser att tex Pilla ska ut och åka skidor i dag, och plötligt vill jag inte vara på jobbet.? Vissa dagar ( på helger) är det egentligen helt meningslöst att jag är här, eftersom det inte sker någon produktion så är det inget som kan hända. Det är bara det att jag har arbetstid då. Ska beta av det som jag måste fixa idag, sedan kompar jag ut.?

Jag har ju min kompbank av någon anledning, nämligen att utnyttja.

Soligt och fint utanför fönstret här i dag. Dit vill jag!

Kram

Det låter som om du har bestämt dig. Det blir bra, du fixar det. Och det är så otroligt mycket värt det, jag lovar.

Lycka till, och se till att håll i nu.
Bli fri från skiten innan det blir ännu värre. ?

Kampen går vidare. Druckit varje kväll. Hållit min nivå. Alkolås på jobbets bil visar aldrig rött. Har räknat på det där, för den borde ju fan göra det. Om jag ska vara ärlig i skammen så borde den göra det. Eller har jag hög förbränning? Jag fattar iaf inte.

Nåja. Jag fick en insikt för ungefär 10 minuter sedan. Det är därför jag skriver nu. Jag har aldrig behövt eller velat ha återställare. Alltid bara väntat ut bakfyllan. Börjat dricka först när jag mått bra igen. Men nu, de senaste helgerna, inser jag nu, har jag börjat med det. Jag har tänkt att det är bra för mig att börja dricka tidigt, för då blir det ingen sen kväll och jag vaknar välmående dagen efter. (Jag vet hur det där låter....). Men nyss kom insikten. Det är återställare jag tar. Och jag vill inte behöva det. Jag vill inte vara beroende av det med. Jag vill inte dricka längre. Det är över. Jag har förlorat kampen. Det är egentligen ingen kamp ens. Det är en rutschkana. Jag är rädd för ett liv utan flyktmöjlighet men jag borde vänja mig. Det är ni många där ute som kan vittna om att man gör. Önska mig lycka till och ha en härlig lördag.