Senaste kommentarerna i forumet

Härligt! Stort grattis? Nu är du inte illa ute längre. Riktigt kul att det går så bra för dig. Hur ser din framtida plan ut?

Kram

Att kropp och knopp fungerar bra får man vara tacksam över. Att låta alkoholen förstöra detta kommer jag aldrig tillåta igen. Inte du heller tror jag bestämt. Härligt med skidåkning.? Här är det barmark. Jag blir avundsjuk!

Kram

Firade visst 3 månader igår!
Hur kunde jag missa det?
Men som sagt, vem räknar? ?

Det känns precis som om jag tankar energi när jag läser era inlägg!
Jag är nog förbi klimakteriet, fyller 57 i sommar. Och ja, sömnen är det som var/är jobbigast. Så väldigt upphackad. Men jag tänker att min kropp kanske inte behöver sova så mycket. Jag kan bli lite provocerad av alla rön om att 8 timmars sömn är bra. Det är ganska individuellt faktiskt.
Men utan alkohol blir sömnen av mycket bättre kvalitet!
Sköt om er! Kram ❤️?

Om man inte riktigt har bestämt sig till 100 procent att inte dricka så är det ”livsfarligt” att ha alkohol tillgänglig. Viljan att inte dricka räcker tyvärr inte. Ett fast beslut måste till. Nej, Jag ska inte dricka! Det måste vara prio 1 hela tiden, hur jobbigt det än är. Då går det att låta bli även om man har alkohol hemma.

Det var så det funkade för mig i alla fall, men alla är kanske olika.

Bra att du inte ger dig! ?

Dagarna går så snabbt, jag glömmer helt att gå in här. Har så mycket annat (fast samtidigt ingenting) i mitt huvud. Mycket jobb, men det som tar upp min mentala tid mest just nu är mig själv. Jag funderar och grubblar så mycket kring mig själv. Fast det känns inte jobbigt, det känns underbart. Jag håller på att lära känna den viktigaste personen jag någonsin kommer få stifta bekantskap med - som ingen innan fått äran att verkligen förstå- Mig själv!

Är sådär allmänt glad, lycklig. Tillfreds kanske är ett bättre ord. Nu när jag skriver detta så kommer direkt tanken på vad som kommer att förstöra detta. För så är det jämt, det som går upp måste komma ner. Har man ADHD så är livet en känslostorm, man känner allt så innerligt och mycket mer. Det med att man är impulsiv kan få förödande konsekvenser. Som tur är har jag insikten att förse och försöka reglera detta nu när jag har kunskap och vetskap om att detta är en del av mig.

Det är endast ett fåtal gånger i mitt liv (ja, förutom med A) som jag har tappar fattningen under längre perioder och säkerligen gått in i någon slags mini-psykos. Jag funderade i många år på om jag var bipolär (manodepressiv), jag kände igen mig i så mycket av det. Jag visste då inte att jag har ADHD, ja eller "osynlig" ADD då jag var bäst i skolan och aldrig har visat mina svaga sidor, tendenser för någon annan (bara suttit ensam hemma utan någons vetskap och bland annat hinkat BIB som medicin).

Skillnaden i känslostormarna är annorlunda mellan ADHD och manodepressivitet (ja, det är mycket som är annorlunda). Ex. bipolaritet/manodepressivitet är en sjukdom, ADHD är en funktionsvariation. Bipolaritet kan komma och gå. Man kan få det, man föds inte med det, och det kan "försvinna". ADHD is for life, alltid - no escape. Men skillnaden är också, som jag förstår det (för de flesta), att med bipolär sjukdom så blir man mer euforisk och deppig, dalarna och topparna blir ännu mer. Det är svårare att lära sig leva med det utan medicinering. Det är också svårare att hitta rätt mediciner Som jag har förstått så tappar man lätt verklighetsuppfattningen, psykos är vanligt. Men det finns även mildare varianter där man får hypomani (man får mer energi, men andra kanske inte märker att du inte är dig själv) istället för rent maniska episoder.

Jag trodde som sagt länge att jag hade bipolär sjukdom, jag sökte aldrig för det dock. Anledningen till att jag trodde det var (eller är) att mitt normaltillstånd går i cykler. Jag fick även frågor ang. bipolär sjukdom under min utredning men jag uppfyllde nog inte de kriterierna. Jag tror att jag kan ha hållit tillbaka lite vid utredningen om vissa episoder jag haft av vad jag kanske skulle kalla hypomani men jag behöver inte en sak till, haha. Det räcker med ADD och ASD - känner jag att det inte räcker så får jag väl ta tag i det igen. Men nu kan jag till viss del se att jag nu är "normal" i mitt sinnestillstånd. Eller "normal" för att ha ADD och ASD. Men även NT (neurotypiska) personer har ju toppar och dalar, men de påverkas inte lika mycket av allt runtomkring, intryck och blir påverkad av känslor.

Under några av mina "maniska" perioder, då jag har varit lite små-psykotisk så har jag ex. handlat för mycket. Ex. fixerat mig och köpt partier av möbler och prylar från auktionshus/loppisar för att sälja vidare trots att jag bodde på 30kvm. Mycket har handlat om att jag har fastnat i en idé om att om jag ska skapa något, tillfredsställa en inre önskan om att hitta det där alla andra verkar ha - då kommer jag finna lyckan. Jag har köpa hund, köpt eget torp (när jag var 23år), renoverat lägenheter, byggt om, startat eget företag, köpt och sålt antikviteter och smycken i kolossala mängder. Mycket av detta skedde från 20-30 års ålder, och alla dessa bravader har mina päron fått hjälpa mig ur, inte ekonomiskt - men de har fått hjälpa mig att slutföra, ta hand om sååååååååå mycket. Jag har lärt mig av mina misstag, och jag vet att jag MÅSTE låta saker ta tid, och inte ge mig in i saker, agera spontant - för då kan det blir farligt. Detta gäller såklart även A, det var ju även under 20-årsåldern, eller när jag precis skulle fylla 30 år som A började ta över allt mer och mer.

Som jag sa innan så går mitt normaltillstånd i cykler. Mitt normaltillstånd är 100 eller 0 (det finns ALDRIG 50). Antingen är mitt allmäntillstånd mycket bra eller inte bra. När allmäntillståndet är mycket bra så tänker jag den där inre tillfredställelsen, axlarna tillbaka, bra stress, struktur, tydlighet, saker flyter på. Mindre bra är oförmåga, ostruktur, fastna, dålig stress och en vilja att inte vilja existera (men inte vilja ta livet av sig). Men utöver detta så varierar känslorna från intryck högt och lågt under dagen också. Låt oss säga att jag har en dag då jag mår riktigt bra, jag känner mig som 100, då kan jag ena minuten vara helt hypad och lite manisk då jag blir gladare än 100 (som är max för NT-personer i min värld), men sen kan jag också bli ledsen, arg och det kan gå ner till 25 under en minut, för att sen gå upp till 100 igen. Det kan gå upp och ner 100ggr på en dag.

Det är viktigt att de där känslostormarna - vilket orsakas av alla intryck jag får, blir så få som möjligt. Detta har jag lärt mig ganska nyligen. För om de inte blir få så tar energin slut klockan 12.00 på dagen. Alla känslor, vilka de än är (bra dåliga) - som regleras av mitt inre batteri slutar ofta fungera efter en viss tid. Efter det fungerar ingenting, det blir default i systemet, error. Medicinerna jag tar just nu (concerta) hjälper dock jättemycket, jag håller i längre - och det är lättare att fokusera och inte låta alla impulser ta över och jag "bara gör", jag behöver inte debattera i huvudet lika mycket om precis allt.

Jag har funderat på vad som genererar mest känslor för mig, vad som tar mest energi. Det är utan tvekan människor, sociala interaktioner och ljud. Många med ASD är ju känsliga för ljud, ljus, lukt, smak, känsel. Det är jag också, men inte nämnvärt jämfört med många andra. Känsel är ingen fara, kan inte påstå att jag älskar att krama folk, men det är inte jobbigt. Jag var petig med mat när jag var mindre, föredrar fortfarande den stereotypa Autism-tallriken där allt är uppdelat och man kan äta en sak i taget. På tal om det, det var en person som poängterade det en gång, att jag inte blandar min mat (ja förutom om det är sås möjligtvis), jag äter grönsaker för sig, potatis för sig och kött för sig. Att blanda potatis och kött skulle jag aldrig få en tanke på - det känns helt onaturligt. En tugga av varje, sen kan tuggorna variera. När personen som poängterade detta sa det till mig hade jag aldrig funderat på det innan, men helt plötsligt när jag började studera andra så var det så tydligt. Nu så försöker jag aktivt i vissa sammanhang blanda maten för att maskera "maska" att jag är som alla andra, men jag gillar det inte. När jag var liten åt jag inte ens sås, äter till denna dag inte lasagne för bara tanken av konsistensen på béchamelsås gör mig spyfärdig, samma med potatisgratäng och moussaka. Jag skulle äta det om jag var bortbjuden (jag är ju inget barn längre), jag kan äta grytor och allt sånt men i min värld så är drömmen uppdelad mat - så tråkig jag är! Jag ser ju själv vad jag skriver. haha

Men vad gäller sinnen så är ljud nog det jag alltid haft mest problem med, jag hör precis allt, och det finns mycket ljud som ger mig huvudvärk. Jag kan inte heller koncentrera mig om jag inte har tyst, därmed gjorde jag allt hemma istället för i skolan - när jag gick i skolan. Lukt kan vara ett problem, jag har en känslig näsa och undrar ibland om jag var hund i mitt förra liv. Jag har en näsa som kan sniffa fram de mest bisarra lukterna, jag kan ex känna lukten av mögel och asbest när ingen annan kan det. Gamla mattor och möbler kan svida i mina näsborrar och vissa tvålar känns som att händerna får ta ett bad i parfym, vidrigt. Nu under pandemin så kan jag inte använda handsprit, för lukten gör mig illamående och är konsistensen kladdig - då måste jag tvätta händerna direkt. Jag har aldrig kunnat smörja in min kropp med lotion och har aktivt valt att aldrig vistas i solen då jag avskyr att smörja in mig med solkräm. Sen blir jag inte brun, utan röd så det kan man använda som ursäkt. Hellre vit (transparent) än röd ;)

Hur fasiken kan jag inte ha fattat att jag har Autism förrän jag är 36 år? Haha, det är förlösande att skriva om det, och sitter och småler och skrattar åt mina bisarra egenheter, som jag ändå omfamnar. Så länge det inte förstör eller påverkar någon annan - så gör det du mår bäst av liksom :)

Men hallå, vad blev detta för inlägg. En mindre roman såklart. Jag ska nog starta en blogg och skriva om detta någon annanstans känner jag. Får snart ta mitt pick och pack och dra till "Det vidare livet" men jag vill komma över 175 dagar först, så jag "slår" mitt förra rekord. :)

Så otroligt fint uttryckt ? Det tar jag med mig idag.

Kram ?

Hade så gärna åkt längdskidor i helgen ? Vi har en anläggning hyfsat nära, men jag antar att det är svårt att hålla coronasäkert avstånd ens i spåren den här helgen med tanke på att det är strålande sol. Hoppas kylan håller i sig och sen planerar jag in den aktiviteten senare i februari. Vill så gärna ha med mig äldsta dottern på den aktiviteten, det är vår gemensamma grej liksom.

Så glad för din skull, att du känner flow ❤️

Kram ?

Det tipset fick du nog av mig. Otroligt mycket kunskap och insikter fick jag av den podden! Klimakteriet är en enorm omställning för kroppen. Hade man problem i puberteten när könshormonerna invaderade kroppen, så brukar man få problem när könshormonerna överger moderskeppet.

Depressioner, sömnstörningar, viktökning, orkeslöshet, värk i kroppen. Allt kan man skylla på klimakteriet ? MEN vilken skillnad det är för mig nu utan alkohol. Amen. Nu ser jag ljuset i tunneln. Jag vill inte ta hormoner heller, för skiten ska ju faktiskt bort. Jag tog endast progesteron under några år för att komma tillrätta med rikliga blödningar, som ledde till järnbrist och ännu mer orkeslöshet. Allt hänger ihop.

Kram ?

Fortsätt skriv här på forumet om både med- och motgång. Dels är det bra för dig att gå tillbaka och läsa senare, man glömmer så fort, och dels hjälper det andra att kanske överväga att också ta tag i sin alkoholproblematik. Och sen vill vi förstås också veta hur det går för dig, hur du mår. Vi vill verkligen finnas gör vid din sida och stötta så gott vi kan.

Kram ?

Din konversation med alkoholdjävulen är underbart roligt skildrad. Humor är ett viktigt vapen i det här sammanhanget tror jag. Man måste kunna flina åt sig själv och sina ologiska tankevurpor. Himla med ögonen åt sina egna försök att förklara sitt beteende.

Huvudsaken är förstås att man går vinnande ur den typen av förhandlingar med alkoholdjävulen, men det är samtidigt lite vanskligt att ens inleda förhandlingarna. Det är lite vanskligt att ”leka med tanken”. Min upplevelse är att det bästa är att verkligen ryta ”NEJ” så fort alkoholdjävulen får det minst lilla luft.

Tänk dig en riktigt förhandling, att alkoholdjävulen med lock och pock försöker få dig att sätta dig vid förhandlingsbordet. Du vägrar. Stick och brinn alkoholdjävul, jag snackar inte ens med dig. När man väl sitter där vid förhandlingsbordet så vet man ju att man måste bjuda till åtminstone litegrann, ha lite prutmån. Just därför ska man inte ens sätta sig vid förhandlingsbordet.

Kram ?

Nummer ett i nykterhetssammanhang: Ha ingen alkohol hemma!

Hur ståndaktig man än är i vissa stunder, lika svag är man i andra stunder. Av samma anledning har jag köpförbud på choklad. Jag har inte choklad, glass eller bakverk hemma alls. Inte ens strössel, även om jag aldrig gått så långt faktiskt. Skulle jag få sötsuget från helvetet skulle jag nog blanda ihop en mugcake. Men någon choklad blir det inte!

Kram ?

Härligt att det har gick vägen! Nu har du ju en metod som du kan återkomma till när det behövs också, i och med att det fungerade. Speciellt om du har dåligt minne, skriv ner allt som fungerar för att lindra ångest. Till slut har du förhoppningsvis en radda metoder att ta till.

Ångestproblematik kan man ju ha, oavsett alkohol. Dock är det väl en av de allra vanligaste symptomen när alkoholen lämnar kroppen att man känner just ångest. Så hur mycket av din ångest igår som berodde på alkoholen och hur mycket som berodde på annat är väl säkert svårt att säga.

Men idag är det en ny dag! Det låter som att du känner dig lite mer positiv idag och det är skönt. Jag vet inte hur det är där du är, men här är det i alla fall strålande solsken och jag ska ge mig ut på en promenad alldeles strax och lösa melodikrysset på gående fot. En promenad i solen skulle kanske kunna passa att grunda dagen med, ifall det kommer en dipp senare så blir det kanske lättare att ta sig igenom?

Hej uddda. Jag förstår precis vad du menar. Kanske kan det lugna dig att veta att du är bland vänner här och att vi är intresserade av att veta hur du gör. När vi delar med oss av våra erfarenheter så är jag säker på att vi hjälper andra. Det behöver inte alltid betyda direkt just att andra läser det vi delar med oss av och kopierar vårt framgångsrecept rakt av. En stor del av forumet, tycker jag, är ju att det man kan läsa hur andra har haft det och hur andra har gjort, reflektera över det och känna igen sig för att sedan ta till sig en del och i andra avseenden acceptera att där finns skillnader mellan den person jag läser om och mig.

Det finns något fint att vi som är här som i mångt och mycket är väldigt olika personer, men samtidigt har vi något gemensamt.

Det ger mig stöd och tröst att läsa om hur du har gått tillväga för att förändra ditt drickande, även om det visar sig vara en metod som jag inte kommer använda mig av direkt.

Tack alla ni fina vänner här! Jag drack lite igår också, står det dum i pannan på mig, eller?
Men nu sitter jag och funderar på mitt liv. Jag ska räta på ryggen och upp i sadeln. Det känns annorlunda nu. Kan inte förklara det, men jag liksom verkligen vill leva fri utan detta gift.
Och jag kan ju bara jämföra mig med mig själv. Antal dagar är en sak, min inställning känns för mig viktigare.
Stor kram till er alla!
?❤️?

Tomen, 29/2 är ett väldigt bra resultat för januari. Vi kör vidare i februari med vårt vinnade koncept. Om vi faller reser vi oss snabbt och tar nya tag. Vi peppar varandra och gör vårt bästa. Vi är starka och har en vilja av stål. ??

Önskar dig en fortsatt trevlig helg.

Tomen, Jag snubblade enligt vår metod att bekämpa mister A. Jag vaknade pigg och utvilad utan ångest idag. Jag drack lagom mängd med alkohol igår. Mitt resultat för januari är 28/3. Nu fortsätter vi kampen under februari. Jag siktar på minst lika bra resultat. Faller vi reser vi oss snabbt och tar nya tag. En dag i taget ?
/Mrx

25 dagar idag och det känns som livet har fått en annan nyans av lycka. Klart att tankar finns om a men när man ska gå och lägga sig så är jag så tacksam för att jag den dagen inte tog första glaset.

Nu ligger frun med lite huvudvärk efter lite vin igår. Själv varit uppe en bra stund och njutit av kaffe och promenad denna fina lördag.

En påminnelse till mig själv om jag läser detta någon gång - du mår ofattbart mycket bättre utan a. Du kommer inte kunna dricka normalt. Skippa tanken och gå vidare. Skönt med ett liv utan ångest var dag.

Hoppas ni alla kämpar får en härlig helg.

En annan sak som hjälper mig är att andas. Använder appen Pranayama (betalversionen funkar bäst), 10-15 minuters djupandning kan göra underverk för stress, ångest och sug.

Min sambo dricker varje helg. Detta har pågått i 4 år och jag tycker det är så jobbigt. Han dricker 5 liter vin och 6-8 starköl och en halv eller hel jäger men säger att han inte har problem. Han jobbar mån till torsdag 40 timmars vecka och direkt när han kommer hem på torsdagen börjar drickandet. Jag har sagt att jag vill att han drar ner på det och han säger att han har en plan men det händer inget.. hans dotter med barn har dragit sig undan och ett tag hade de ingen kontakt han förstod inte att det berodde på alkoholen hur ska man få de att vakna upp? Förstår att det är en sjukdom och jag älskar honom för han är världens finaste för mig men jag vet inte hur jag ska orka. Kattis

Att vakna på morgonen, och faktiskt må bra, bra sömn, ingen huvudvärk, ingen alkohol i kroppen ingen ångest för att man drack igår, inget behov av att kolla telefonen för att se om man gjorde något dumt - det är guldkant tänker jag.
För min del går det inte spikrakt men det går åt rätt håll, de vita dagarna är fler än de andra sedan en dryg månad - och så smått börjar jag få tillbaka min hjärna. Försöker att verkligen tänka på allt som känns bättre utan alkohol när jag blir sugen och det hjälper.

Bra början att skriva här.
När man kommit dithän att man letar upp detta forum första gången då tror jag att man har erkänt för sig själv att det finns ett problem i relationen med alkohol. Kan vara stort eller litet, men dock ett problem.
Att erkänna för sig själv och därefter börja skriva sina första rader är ett STORT steg i rätt riktning.
Skriv och läs här så ofta du kan och orkar, för det hjälper faktiskt.
Här finns pepp och stöd oavsett hur det går och hur du mår.
Bra att du är här, välkommen!
Ha en fin (kanske vit) lördag!

Valde att lägga bort mobilen och gick in i mig själv, läste Sinnesrobönen tyst 100-tals gånger och ångesten minskade faktiskt ?
Nu är jag inne på dygn 2!!
Min ångest har alltid varit psykisk, jag vet inte om jag någonsin varit med om abstinens faktiskt. Kanske det är en av mina fallgropar ? Fick man någonsin en riktig bakfyllla med abstinens skulle minnet av eländet sitta i både kroppen och knoppen.
Men ärligt talat hade det varit mindre smärtsamt att bryta båda benen på 10 ställen än gårdagen.
Tack återigen alla för stöd och pepp. Jag tror att jag lever idag enbart tack vare det?❤️

Svarade i din tråd.
Du snubblade till lite. Det kommer vi bägge göra och är ju vår plan att det ska hända. Viktigaste är att du vaknar idag och inte har ångest . Och köp inte hem ostkrokar idag. De är lömska rackare :-)
Kämpa på min vän ..

Hej Mrx
Ostkrokar är förrädiskt gott och i stort sett omöjliga att avnjuta utan vissa drycker :-)
Bara att hoppa upp på benen igen. Snart Februari . Då siktar vi på nya resultat som ska kännas bra . 28/3 är superbra jobbat . Jag slutar på 29/2. Men gått ovanligt lätt tack vare dopning med covid . Blir tuffare i Februari. Men vi kan ??
Önskar dig en fin Lördag .