Senaste kommentarerna i forumet

När allt flyter på....
Jag försöker att njuta av de stunderna när jag tänker goda tankar om mig själv.Jobbar med mig själv,prövar göra annorlunda än det jag är van vid.Har börjat med lite kvälls yoga och märker att det påverkar mig positivt?
Jag är även full av energi.
Ser framemot dagen då jag ska åka skidor.Så härligt att få träna,röra på sig ute.Jag mår bra av det.Som en längre avslappning.Är tacksam över att jag väljer bort alkoholen och är snäll mot min kropp och gör bra saker.Det är den värd!
Tack kroppen för att du ställer upp och orkar fast jag inte alltid varit snäll mot dig och gett dig alkohol och socker som du inte vill ha.Du tänker inte "pay back time".Näe du ställer fortfarande upp och orkar det jag vill.Och nu behandlar jag dig bättre.Du är en förstående vän du,kroppen.Du vet också att jag inte klarar att göra det jag önskar göra...utan dig.

Tack kroppen för att du alltid ställer upp och att jag är förlåten.
Pilla

Visst är det härligt, när relationerna känns bra..Mina barn har verkligen varit glada och stolta när jag slutade dricka..Just närvaron med dom mindre barnen är så viktig..Dom kan säkert känna att våra tankar var någon annanstans (alkohol) tidigare..Vi får aldrig igen tiden, så därför är det viktigt att ta vara på den..Kram till en fin pappa/man..???

Sisyfos, AH och Sattva, tack för tänkvärda svar!

Sömntåget - jag känner till det och är noga med att inte missa. Just nu ger det mig en helt rubbad dygnsrytm. Jag har alltid haft en tendens att vrida dygnet "åt fel håll", iaf jämfört med majoriteten av mänskligheten, tidiga kvällar och tidiga morgnar. Nu är det extremt. Jag börjar gäspa redan vid 19-20. Nästa "tåg" går ungefär tre timmar senare, för sent för mig som ska upp vid fyra när jag jobbar. Men strunt samma, det finns ju ändå ingen möjlighet att vara social så här i Corona-tider. Jag lägger mig när jag är trött. Att vrida rätt på dygnet är ett senare bekymmer... Tur att det är vår snart, då får jag lite gratishjälp av ljuset :-).

Meditation och mindfulness. Orden får det att krypa i mig efter obehagliga upplevelser hos psykologer. MEN, jag tror att jag fattar grejen nu. Min nedvarvning på kvällen består av att titta på lågorna i kaminen, låta tankarna "ebba ut", försöka vara här och nu. Möjligtvis kan lag lyssna på Närvaropodden eller Alkispodden.
TV kan jag inte titta på, det ger för mycket nya intryck som startar ytterligare processer i huvudet, undviker även andra skärmar som ger ifrån sig "blått ljus".

Näring. Jag har bytt ut chokladen mot mandel som är rik på magnesium (....ja, ja, okej....chokladdragérade och kanderade mandlar. Energimässigt lika illa, men liiite mer näringstäta). Jag äter också något mer protein än vanligt. Glycin är ju ingen essentiell aminosyra. Tillskott är jag lite rädd för, de kan störa den delikata balans som kroppen upprätthåller bäst själv bara man ger rätt byggstenar via kosten (säger en som hällt i sig massor av alkohol.. :-S :-D ).

Klimakteriet. Hmmm, jaaa.. Jag är snart 46...
Jag fick tipset här i somras också (kanske av någon av er?) att lyssna på Klimakteriepodden (tror ja den hette). Jag har inte gjort det, men borde kanske. Visst är det lite märkligt? Jag tror inte att jag är ensam om att närma mig (vara i?) "den åldern" utan att egentligen ha en aning om vad som händer och sker i kroppen förutom typ värmevallningar (det har jag inte än). Detta i en tid när man kan "prata om allt".
Kan det alltså orsaka sömnstörning? Intressant! Dags att börja läsa på.

Anders Hansen. En favorit sedan länge! Fick nyss veta att det kommit en säsong två av "Din hjärna" (tack Mic). Ska titta på den "så snart jag hittar tiden".

Idag är det inte synd om mig :-).
Jag har en hel, härlig nykter helg framför mig!
Träning, vila, god mat och dejt med gubben står på schemat (inte illa va'? Att få dejta samma gubbe i nio år! ;-) ). Jag är så glad!

Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.
Jag är okej som jag är :-)

Kram alla!

Mycket bra jobbat! Det är fint att läsa att det går bra för dig..Din kropp mår bättre, psyket stabiliseras, och pengarna som man sparar kan användas till något skojjigt..Kram..???

Jempa, du har väl inte försvunnit?
Säg i alla fall att du inte har gett upp!

Det är tredje gången gillt!

Kram!

Vilken kämpig kväll du hade. Jag hoppas verkligen att du klarade att härda ut!

Jag vet inte om det är någon tröst, men för mig är första dygnet det absolut jobbigaste. Klarar jag det så kan jag också börja tro på att jag kan överleva utan alkohol.
Önskar verkligen att det kan bli likadant för dig, att nu är det värsta förbi.

Angående att söka vård. Jag har en notering i min journal... SOM den har stört mig... Men, vården finns där för att hjälpa. Det finns faktiskt bra hjälp att få. De skriver inget i journalen för att straffa eller skuldbelägga - de vill väl. Så, jag hoppas verkligen att du vågar söka hjälp om du skulle behöva det, om du skulle börja må för dåligt.

Skriv gärna hur du har det idag. Jag håller med de andra - ut med allt - det hjälper!
Du är stark som tagit dig hit!
Kram!

Fyra veckor - snart en månad!

Bra jobbat!!

Kram!

Hoppas du mår bättre idag och att du är på G igen.

Jag har ju också provat att "vända tillbaka" för att prova "medicinen" alkohol igen. Bara för att upptäcka att - fy sjutton vad besk den är!
Det bästa med det hela är att vi ju börjar inse att vi inte behöver den där medicinen. Behöver inte blunda, svälja, grina illa. Vi mår bättre utan.
"Bara" att kravla upp igen och vandra vidare, gör man det fort så har man absolut inte tappat de där första veckorna, de finns kvar där som stöd i ryggen.

Du är hel ok, du gör det här bra!

Kram!

Grattis till fyra veckor - bra jobbat!

Godis är gott! Snö och sedan netflix - ja, det låter som du unnar dig en precis så härlig helg som du är värd.

Kram!

Ikväll har jag skrivit brevet om skilsmäsa, inte skickat men tränar på att inte ducka, linda in så mycket. Skrev det dåliga, hur man inte gör mot dom man älskar. Skrev även ner dom fina minnena jag spar, det kanske gör ondare än ilskan. Startar inte upp fighten fult, utan kommer skicka med alla handlingar så kan han slicka på kuvertet och skicka. Ansvar, ansvar. Hoppas jag lägger på lådan imorgon. Släpper taget nu några timmar, inte manipulera, inte tvinga. Låta Gud öppna dom rätta dörrarna när tiden är rätt ? God natt

Fick upp en text på mitt Instagram konto: Be och släpp taget. Försök inte, manipulera inte och tvinga inte fram nånting. Försök bara. Gud öppnar de rätta dörrarna i rättom tid.
Fin text, jag vilar i dom där jag kan lägga ifrån mig ansvaret från allt, inkl mig själv. Gud är kraft, för mig nånting större efter insikt i 12-steg modellen, vilsamt. En högre kraft även om den finns inom dig.
Kul med nya jobbet och lägenhet, grattis, nån verkar ha öppnat dom rätta dörrarna redan ? härligt

Det har varit en tung dag med inslag av positiva överraskningar. Tänker att jag fortsätter skriva här som en dagbok, annars försvinner en i sin ensamhet. Jag vill inte det längre.
Började mitt nya jobb idag och fick ett sånt lugnt och skönt intryck. Det kändes verkligen som att jag kan trivas där.
Sedan fick jag erbjudande om en visning på en lägenhet. Fick se lägenheten virtuellt. Kände direkt att jag ville tacka ja till den och det gjorde jag. Så nu håller jag alla tummar och tår för att jag ska få nycklarna i april. En större lägenhet med balkong, fina trägolv och jättemysigt.
Försöker jobba med mig själv men tycker det är svårt. När jag inget hör från honom så blir jag orolig och påminner mig om att släppa, det är oavsett inget jag kan göra något åt. Jag behöver distans för att samla mig. Försöker påminna mig om, när livet känns tufft att det är bättre så här. Nu har jag en chans att få sinnesro igen. Fokusera på mig själv och hitta min egen glöd, leva enligt mina värderingar och så. Hitta en acceptance i situationen. Det är vad det är och om ett tag så kan jag nog se att allt detta var till det bättre.
Fantiserar om hur jag ska möblera lägenheten och drömmer mig bort. Det känns både hoppfullt och vemodigt allt.

Jag tänker att allt börjar med tanken. Att något känns olustigt, att man inte litar på sig själv. Att man lovar sig själv och andra en sak, och sen inte kan hålla det. Det blir för mycket, för ofta. Konsekvenserna kan vara stora eller små, men det känns väldigt olustigt. Men man vågar inte tänka tanken hela vägen. Just jag kan inte vara en alkis, det är omöjligt. Då skulle ju livet vara slut liksom.

Så kände jag i många år. Slutade dricka starksprit för flera år sedan, för att jag blev för full då helt enkelt. Det var ett för mig enkelt sätt att förändra mitt drickande. Faktiskt. Rött vin var min drog. Saknade inte starkspriten alls. Nästa förändring var att begränsa antal dagar, faktiskt hålla mig till fredag-lördag enbart. Då dricker ju typ alla. Funkade hyfsat ett tag, spårade alltid ur på semester och vid festligheter av olika slag. Och när det väl spårat ur så tillät jag det att spåra ur ännu mer. Innan det var dags för nästa skärpning.

Näst sista förändringen jag gjorde var att verkligen hålla mig till fre-lör och dessutom begränsa mängden. Funkade också ett tag, en-två månader kanske. Sen spårade det ur också, och rejält dessutom. Minnesluckor nästan varje gång, kaskadkräktes, muckade gräl på ett för mig ovanligt sätt. Grälsjuk. Nu hade jag dessutom ingen aning om hur någon fylla skulle sluta, jag var helt opålitlig. Det kändes som det var någon annan som satt bakom ratten liksom. Det slutade med den allra sista förändringen, att sluta dricka helt.

Och jag måste säga att det för mig har varit hundra gånger lättare att låta bli helt än att försöka dricka kontrollerat. Men det är min erfarenhet, och alla måste hitta sin egen väg. Man kan låta sig inspireras av andra, men alla måste hitta sitt eget ”recept”. Jag har enbart tagit hjälp av forumet, inget annat.

Idag när jag närmar mig ett år som nykter känner jag inte att jag har uppoffrat något, tvärtom. Genom att sluta dricka alkohol har jag vunnit bättre hälsa, fler år i livet sannolikt, ett rikare känsloregister, ett större lugn i alla lägen, mer energi att ta tag i saker, till och med mer skärpt hjärna. Jag har helt sluppit ångest, depression och sömnstörningar. Min förändring känns komplett. Just nu. Om ytterligare ett år kan jag säkert visa upp ännu fler vinster med nykterheten.

Kram ?

4 veckor är fantastiskt, härligt att du mår bra!

för din fina kommentar i min tråd!
Vill instämma med Charlie och Illaute, tideräkningen behöver inte starta om, den har bara varit on-hold en liten liten stund. Alla andra dagar har varit segerdagar, de kommande dagarna kommer också att vara det på ett eller annat sätt.

Mina barn var både stora och yngre..Tror att tonårsbarnet mådde sämst av mitt och pappans drickande..Dom vuxna barnen mådde också dåligt, fast dom tom bodde utomlands periodvis..Man kan ju tänka sig in i situationen själv..Att ha föräldrar som blir för fulla titt som tätt..Spelar ingen roll om man är ett vuxet barn..Håller med dig Torn. Ett jävla gift, som förgiftar människor och familjer..???

En bekännelse...
Jag har inte haft 100% vinfria helger sen jag tog tag i konsumtionen efter nyår. Jag har druckit 1 glas per helgkväll och känner mig stolt ändå! Det betyder jättemycket för mig att jag har lyckats begränsa mig, trots det har jag inte känt mig så "duktig". Men allvarligt, varför ska jag jämföra mig med någon annan här på forumet, jag har mina segrar, nån annan har sina, den enda jag tävlar mot är mig själv och mitt eget beroende.
Så nu går jag in med hull och hår i nästa fas, nästa rond mot mig själv. Nu blir det alkoholfritt i februari (med start den här helgen).

Förra helgen nykter, likaså denna fredag (och inget på vardagarna heller kan tilläggas). 22 dagar utan alkohol. Ska jag klara även denna helg... Känns som att jag skulle kunna få för mig att dricka vin imorgon om vi får middagsgäster el så... Måste komma på andra tankar...

Tack, finaste ni! Så glad ni tänker på lilla mig ☺️?

Otroligt att jag klarat fyra veckor, slutat räkna dagar ?

Ibland förhandlar jag dock med A, men jag vinner varje gång. Nästan som en sport! Tankarna går lite som du säger, Andrahalvlek, läskigt att du skrev så idag!

A: du har faktiskt klarat dig riktigt bra och länge. Hur lätt som helst ju! SB ff öppet, en liiiiten flaska vin kan du unna dig. Det är ju ändå fredag och du har kämpat så hårt!
?: Nej!
A: Fast ett par cider då? Märks knappt och personalen på SB har nog glömt dig vid det här laget
?: Nej! Jag vill ju inte ens ha. Mår bättre än nånsin, och slipper så mycket ljugande och smygande!
A: äsch, ingen kommer få veta! En gång räknas knappt
?: inte idag iallafall. Nu orkar jag inte prata med dig mer. Förresten har SB stängt nu, haha!

Ja, ungefär så.

Inte idag iallafall - kämpar ff men det går!

Kram på er ?

Jo jag vill absolut mer än gärna dela med mig av vad & varför jag tror jag gjort en förändring i mitt drickande, men ofta är det svårt för mig att faktiskt dela med mig av allt jag kan tycka, känna & vilja säga, att ens skriva här är något så nytt för mig, att våga, att skriva, att vara ärligt mot mig själv men även er. Men även om jag vet att några kanske läser, men inte skriver eller frågar, gör mig lite osäker. Ibland är det tufft & ger mig ångest att ”blotta” mig utan att veta om man gör någon skillnad eller om det är värt det? Förstår ni vad jag menar? Jag vill dela med mig för att hjälpa eller göra någon sorts skillnad hos någon men får man ingen respons på det man väl vågat göra så kan det bli skrämmande för någon som redan lever med ångest, osäkerhet & andra problematiker, svårigheter. ?

Tror jag kommer måsta komma hit för att få skriva av mig om det ska funka, motiverande att läsa inlägg och att få en klapp på axeln ibland

Detgår, just nu håller jag koll med hjälp av appen I am Sober.
Den visar tid och om du anger hur mkt pengar du dagligen tidigare lagt på alkohol så räknar den ut hur mkt du sparat när du slutat.
Toppen tycker jag!

Alkohol och barn är aldrig en bra kombination. Frun och jag var måttligt med alkohol när barnen var små. Vi hade relativt stort umgänge och hade många fester i grannskapet. Nu när vi blivit mormor och morfar flera gånger om får vi konstig frågor från barnen. Det är frågor som kan relateras till att vi prioterade umgänget före dem. Den äldsta dottern har slagit fast att det är ett typiskt beteende för människor född på 60 talet.

Vill du inte dela med dig först av vad du har hittat som förändrar ditt drickande? Det finns ju jättemånga olika sätt, skulle jag tro och alla verkar vara olika i vad som fungerar för oss. Den viktiga kärnan i förändringsarbetet bör ju dock alltid vara en faktisk vilja att förändras. Men det är ju glädjande om du hittat något som fungerar för dig! Dela gärna med dig här.

Det är endast frugan och barnen som har fått lida av mitt tidigare drickande. Jag blev aldrig aggressiv eller så, och har aldrig ens krökt ett hårstrå på varken frugan eller barnen. Det är mer att jag har försummat och svikit dem. Frugan har jag pratat om allt med, och där känns det bra. Hon har förlåtit mig.
Barnen förklarar jag lite löpande för och det känns bra där också. De har nog mest varit besvikna på att jag inte orkade ställa upp på saker och ting i bland. Numera är det nästan tvärtom. Frugan orkar inte, och tar hellre ett glas vin i soffan på fredagskvällen än att göra något kul tillsammans med barnen.

Jag var egentligen aldrig stupfull, utan det var mer att jag var tvungen att ha en viss promille i blodet för att kunna fungera och ha ork och motivation. Ett djävla gift den där alkoholen.?

Kul med renovering Kvinna38! Vi är nog väldigt lika där, att ha roliga saker att fixa med, har varit, och är väldigt viktigt för mig. Att bli nykter och bara sitta i soffan och glo är inget för mig. Jag vill göra och uppleva saker. Sådant som är kul.

Ha en fin helg! ?