Senaste kommentarerna i forumet

Hej, även om han döms till fängelse kommer han att kunna välja fotboja (i tråden skrivs om en man som fick fotboja; det betyder att han faktiskt dömdes till fängelse men valde att acceptera fotboja istället). Men om han är öppen med att han har allvarliga alkoholproblem kommer han med stor sannolikhet undan med vård, dvs gratis alkoholterapi (utan fotboja) och utan dagsböter. Efter en tid kan han få köra bil med alkolås efter ansökan. Så om han alltså medger att han har alkoholproblem med viss inlevelse och klargör att han vill bli fri från det kommer det bli bra. Be honom begära offentlig försvarare som hjälper honom, det kostar inte så mycket, typ 5000 kr som nämnts i tråden. Jävligt puckat att köra bil på fyllan, han ska vara glad att inget allvarligare hände. Jag tycker inte att du ska oroa dig för detta, det kommer att bli bra. Värre saker kan hända, det glöms bort. Det viktigaste är att han tar sig samman. Lycka till med studierna!

Nu känns forumet så där kraftfullt att jag tänker de kan stänga ner resten av alla kärnkraftverk och hämta energin här. ❤️
Bra där. Och ja, det finns gränser när en får äta av artighet. Dricker däremot- nej tack! Kram och fortsätt malla dig hela kvällen. ?

Vad bra att du har hittat hit! Jag har varit, är förresten, där du är, möjligen ett halvt steg närmare ett långsiktigt rätt val. Men du, vi kan också klara det! Babysteps, en dag i taget. Det är vad det är, det vi har gjort definierar inte det vi gör, vi kan byta kurs i livet. Det finns inte mycket dumt jag inte gjort vad gäller alkohol... kört påverkad, kört mina barn påverkad, gömt, glömt, smugit, ljugit, skadat mig, misskött mitt jobb, bakis på jobbet, full på jobbet nu när man jobbar hemma... you name it... nu börjar processen att välja rätt och förlåta sig själv.
Det luriga med alkohol är ju att först blir man glad, sen blir man ledsnare än man var från början... och varje gång blir det lite värre... Ibland måste man vara ledsen färdigt innan man kan bli glad igen. Och om man druckit länge kan glädjen dröja ett tag, men det är ok att inte vara glad jämt, så länge det går åt rätt håll. Sök stöd hos beroendemottagning och terapeut - de är guld värda. Och forumet här förstås som finns för alla oss som vill förändra.
Vad gäller abstinens - om du klarar att trappa ner själv så halvera varje dag (om du behöver) - sök akut om du börjar må riktigt dåligt.
Kram

Hej Snusen!
Hoppas du haft en bra helg och att terapeuten nu är tillgänglig igen.

Har kommit in i en rutin där jag försöker att ta en stund på yogamattan på morgonen innan jag kollar mobilen eller lyssnar på radion. Ibland lite yoga först ibland bara meditation.har några olika inspelade eller gör en själv med andning mm. Tar tid att lära sig och det händer ofta att jag är lite okoncentrerad. Ser det som något jag kommer att behöva träna på länge. Känns bra att ta in lite nya saker istället för alkoholen. Kram

23 dagar idag utan alkohol Skriver inte så mycke just nu. Har varit lite deppig några dagar och i morgon ska jag träffa en kurator. Det känns bra.

Många av oss här på forumet dricker eller har druckit för mycket utan att egentligen ha en bra anledning till det. Du är inte misslyckad för att du har hamnat i den situationen. Du är ju på väg att ta tag i situationen, vilket är jättrebra! Det är väldigt vanligt att oroa sig för att det är farligt att sluta dricka tvärt. Huruvida det är farligt eller ej är bland annat individuellt och beror också på i vilka mängder och hur länge du har druckit.

Det säkraste sättet att sluta är att ta kontakt med ett beroendecentrum i närheten av dig och be dom med hjälp att sluta. De kan hjälpa dig med medicin etc. för att kunna sluta på ett säkert sätt.

Annars kan du ju testa hemma själv att nöja dig med ett glas idag och stanna där. Imorgon kan du prova att inte dricka alls. Vissa biverkningar kan du räkna med att du kommer få. Ångest t.ex, är väldigt vanligt. Men om du börjar känna allvarligare symptom som att du börjar skaka okontrollerat att då ta kontakt med sjukvården omedelbart!

Jag förstår att du är orolig för att sluta, men ju snarare du gör det, desto mindre risk för abstinensbesvär. Här på forumet kan du också få stöd från andra som har varit i liknande situationer.

Hej Ankie och välkommen, glad att du hittat hit ?

Vi är många som kämpar och jag känner så igen mig i det du beskriver. Druckit alkohol de senaste 3-4 åren och sen drygt två år dagligen... fick nog efter jul när jag kände precis som du beskriver: ångest, tryck över bröstet, blev livrädd att jag fått problem m hjärtat el ngt annat allvarligt.

Den 2/1 fick jag till slut nog. Inte druckit sen dess. De sista dagarna jag drack så minskade jag till ca hälften av vad jag brukade, men vet inte om det gjorde någon skillnad. Jag kan bara svara för hur det var för mig, och jag har fysiskt inte märkt något mer än en enorm trötthet. Nu tre veckor (drygt!) senare så mår jag riktigt bra! Ff trött och har mycket känslomässigt att reda ut, men jag är iaf nykter ?

Är du orolig för din hälsa om du slutar tvärt så kanske du ska rådgöra m sjukvården?

Varmt välkommen hit iaf - här finns vi, och vi stöttar varandra oavsett hur vi mår och hur det går. Ett beslut jag aldrig kommer ångra, värmen här inne är oändlig ?

Och du! Det är fantastiskt skönt att inte dricka mer, inte smyga mer, inte ljuga mer, inte oroa mig mer, inte dricka upp en massa pengar och mängder med andra fördelar som du kan läsa om i våra trådar ☺️?

Stefan. Allt handlar väl om input och output. De flesta som brukar eller missbrukar verkar ha sån koll på värden etc. Men som en alkoholist en gång skrev, såg jag: se till att inte konsumera så löser sig resten själv. Ingen människa i världen kan väl påstå att alkohol eller substansberoende är bra till något på lång sikt. Ta hand om dig!

Hej!
Jag har druckit alkohol i princip varje dag i 5 år. Den enda gången jag känner mig glad är när jag är berusad, jag har försökt att sluta men lyckas ändå alltid hitta en ursäkt för att ta ett glas. Jag har idag endast druckit 1 glas men känner mig ångestfylld, jag har ett tryck över bröstet och känner mig yr. Ingen vet om att jag dricker men jag märker att jag blir mer och mer oförsiktig. Jag avskyr mig själv och har konstant dåligt samvete för mitt beteende. Jag har ett bra jobb, en familj som är bra men trots detta gör jag såhär. Jag känner mig misslyckad och är rädd för hur det skall sluta. När jag läser på nätet så står det att det är farligt att sluta dricka tvärt och då blir jag ännu mer rädd. Vad ska jag göra, är det någon som känner igen sig?

Ikapp hela din tråd! Och jag vill bara säga TACK - tack för att du så ärligt (och så bra skrivet!) Delar med dig av din resa! Att få följa med så nära, både i med och motgång, är helt ovärderligt.

Nu ska jag leta upp din nya tråd och läsa ikapp mig även där ?.
Har beställt boken "tänka klart", hoppas den kommer denna vecka! Klurar lite på vad jag ska säga till min man om den bara...han vet ju att jag inte vill dricka ah mer men vet ju inte om han riktigt förstått hur illa det varit... Har svårt att sätta ord på det fortfarande, det har bara gått 8 dagar. Men jag märker så stora förändringar att jag stärks varje dag i mitt beslut.
Snart orkar jag nog skriva mer i min egen och i era trådar också ?.

/Mamsen

När det gäller "konflikten" med min kollega kan jag tänka mig att hon har för länge sedan släppt det. Hon har fullt upp med att avsluta sitt jobb hos oss, fredag är sista dagen. Imorgon ska vi avtacka henne. Och när hon inte är på jobbet har hon fullt upp med att vara småbarnsförälder, syster, svägerska, dotter och vän. För mig ser det ut på ett helt annat vis och förmodligen har jag lagt alldeles för mycket energi på detta. Ok min självkänsla är inte helt grundad...men så här mycket energi på en liten enstaka händelse...nja...jag måste släppa det. Jag måste vara rättvis..hon är en fin människa...och hon brydde sig mycket om mig när min dotter mådde som sämst.

Jag är extrovert..är social...känner igen mig så mycket i vad Andra halvlek skriver...är också så himla svältfödd på social kontakt att jag tar tillfället i akt på varje samtal som jag kan få...hihi...men hade jag en bättre självkänsla...och var nykter...så tänker jag att jag hade landat så mycket bättre i mig själv.

Det är så himla speciellt på jobbet nu...och jag trivs verkligen inte med denna sociala distansiering...känns som om jag befinner mig i ingemansland...jag tröstdricker och tröstäter...och inte fasen blir det bättre för det...jag blir bara arg och ledsen!

Var i alla fall uppe på Friskis & Svettis idag för att förnya mitt medlemsskap...och när jag skriver uppe...så ligger F & S på fjärde plan...och trapporna suger...men jag behöver verkligen boka in mig på ngt pass...finns flera pass utomhus men ganska få platser. eller om jag inte bokar in mig på ngt pass...få iaf kontinuitet i promenader eller vad det nu är.

Även om det inte blev utan alkohol idag så väldigt tacksam för ditt inlägg Se klart...som fick mig att tänka efter..inte tillräckligt men SÅ mycket mer!

TI är en akronym som liknar IT, och det passar ju dig ?

Kram ?

Så lång tid tog det innan jag lätt fixade en halvtimme och även kände effekt i vardagen. Då hade jag fått ett ökat lugn och närvaro hela tiden. Jag började med det hösten 2007 efter min första utmattningsdepression. Sen när jag mådde bra igen så slutade jag med det. Väldigt vanligt. Men så fort jag mådde sämre tog jag upp det igen, och inom en vecka märkte jag effekt på ångesten. Kroppen och hjärnan kom ihåg.

Den senaste perioden jag använde det var när jag slutade dricka. Min ångest var enorm de första 8-10 dagarna. Så där jag-står-inte-ut-en-minut-till-jobbigt var det. Då tvingade jag mig att utöva mindfulness i vilorummet på jobbet. Liggande under en filt, med låtlistan på lite lågt medan jag djupandas. Ångesten höll bokstavligt talat på att slita upp mig från bädden. Men jag låg kvar, uthärdade, djupandades lugnt. Efter 1,5 vecka med daglig mindfulness var ångesten borta.

Men så fort jag mår bra så slutar jag. Helt puckat. Egentligen är det ju så att man ska träna när man mår bra för att verkligen ha nytta av det när man mår dåligt. Jag är samtidigt tacksam att det funkar när jag väl behöver det. Senaste fyra-fem åren har jag nog behövt ta till det i snitt en gång per år av olika anledningar. Ångest är jag hobbyexpert på också tyvärr ? Men jag tror att jag ska slippa det nu när alkoholen är ett minne blott.

Kram ?

När man lägger till bra vanor så brukar de ha så många positiva effekter, som t.ex på vågen. Det är ju också bäst när man tar det från det hållet, alltså att man lägger till de bra vanorna först, så kommer de positiva effekterna som brev på posten. :)

Att på ett så enkelt sätt komma nära många på Forumet kändes fantastiskt..Du ska absolut inte känna att du tog upp tid..Vi är alla lika välkomna på Forumet..Jag är också ”stabil” men vi som har ett beroende, har det livslångt..Jag brukar jämföra med droger..Är jag beroende av t ex heroin, så kan jag inte ha ett uppehåll på något år, och sen ta när jag känner för det..Vi är fångade..Och det enda sättet är att inte inta substansen..När det gäller t ex..träning-mat- och arbetesberoende, så måste man ändra sitt beteende...Vi är alla olika och har olika förmågor till förändring..Ska absolut vara med på fler Zoom-möten..???

Jag går runt här och känner mig som en mallgroda ? Totalt 12.773 steg idag. Hittills -3,5 kg, tjoho! Ingen choklad på tre veckor. Enda synden jag kan räkna in under dessa tre veckor var en hembakad mini-semla då jag fikade hos ex-svärmor i lördags (utomhus). Jag kände mig tvungen att ta något av de fem sorter som hon dukade upp. Trots att jag är emot att äta av artighet, så har även jag mina gränser.

Kram ?

Jag förstår att man gör det. Men jag tycker att man ska låta bli, för att freda sin egen integritet. Men det är kanske lätt för mig att uttrycka. Egentligen kastar jag sten i glashus. Jag vet ju precis efter 24 års samboskap hur det är att göra saker för husfridens skull, även om det innebar att jag begick våld på mina egna övertygelser. Men det slutade i separation till slut.

Kram ?

Jag minns också att så fort tanken om ”unna sig” eller ”fira” eller ”trösta” sig dök upp och man började leka med tanken, dvs planera inköp och på allvar se fram emot stunden med glaset i hand och första klunken, så blev besattheten så mycket värre. Den liksom fyllde hela kroppen och klockan kunde inte gå snabbt nog.

Det är så skönt att slippa den besattheten. Den förväntansstressen är helt borta för mig. Det är en massa gånger det snart senaste året som jag har kunnat stanna kvar i något sammanhang en längre stund, för att jag inte har lika bråttom hem till vinet längre. Och ibland när man stannar kvar i ett sammanhang uppstår magi. Närvaron i stunden öppnar dörrar som kanske aldrig hade öppnats annars. Man hinner prata till punkt.

Kram ?

Jag började egentligen för ett par år sedan redan och tyckte att det var bra men sen blev det mer sporadiskt och dog ut. Visst var det ofta i början jag inte alls fattade vad det var jag höll på med, mer än att jag kunde känna ett lugn efteråt. Så hur länge har jag hållt på? En månad dagligen. Innan det ett par gånger i veckan i några månader och innan det väldigt sporadiskt i ett par år, ibland med flera månader emellan. Det är väl när jag började göra det mer regelbundet, ett par gånger i veckan som jag började känna riktig positiv effekt men ännu mer när jag gör det varje dag.

Hur längde behövde du träna?

Ska väl sägas att det fortfarande ibland är enklare och ibland svårare. Ibland hänger jag inte med alls på vad det är jag gör eller borde känna under guidningen men låter mig inte stressas av det utan kör på.

Jag som blev så glad när jag såg ordet ” fiskade” när jag tittade in här. Jaja, ni måste prova att fiska någon gång, det är faktiskt roligare än att diska...

Skypemötet var kört för mig, var på jobbet, samma sak förra gången.

Fasen va du har kommit i gång bra med stegen och maten AH! Jag är faktiskt imponerad.?

Kram

Jag fick till och med upp en bild av att du stod där på en brygga, vevandes på ditt fiskespö med två händer och telefonen i fickan och hörlurar. Men hur fick det dig att tänka på Andrahalvlek och diskmaskin? Du menar Torn? Sen såg jag din rättelse :)

Just den där ökade närvaron i nuet är verkligen en häftig effekt av mindfulness. Det är bra att börja med vägledd sådan, men sen kan man hitta egna sätt. Jag använder tex en låtlista med sångmantra, som jag andas ikapp med och ”sjunger med” inuti huvudet. Inte många andra tankar som tar sig in då.

Plus att musiken, alltid samma låtlista, blir en direktväg in i mitt undermedvetna. En gång satt jag i ett väntrum och upptäckte att jag plötsligt fejdade ut. Först då upptäckte jag att det spelades en av låtarna på min mindfulness-låtlista i väntrummet. Mitt undermedvetna upptäckte det innan jag upptäckte det medvetet.

Hur mycket daglig träning gjorde du TappadIgen innan du märkte positiv effekt?

Jag minns hur det var i början. Jag kunde inte sitta still i fem minuter och lyssna på den sävliga tråkiga rösten. Det kröp i hela kroppen på mig. Jag beklagade mig hos Företagshälsan, som jag fick träning via. Då tittade sköterskan på mig och sa: ”Men det är precis det du ska träna på - att sitta still, djupandas, och låta irritationen rinna av dig”. Så det var bara att fortsätta träna.

Kram ?

Det kändes mycket bra att vara med och jag vill gärna vara med igen! Jag tycker det kändes lite dumt bara. Egentligen har jag ju inget kritiskt för tillfället. Jag har ju känt mig ganska stabil ett tag nu i min nykterhet, men jag tycker ändå att forumet fortfarande är mycket bra för mig. Min alkoholism har jag ju kvar, även om jag så att säga har den under kontroll, i alla fall för tillfället.

Så det känns lite som när jag tog upp tid på mötet att jag stod i kön till akuten och fick hjälp att plåstra om en tumme med ett ymnigt skärsår när kanske någon annan fick sitta med en hjärtinfarkt i väntrummet. I min tråd kan jag ju fundera hur mycket som helst utan att det tar från någon annan, så att säga.

I övrigt kändes det mycket bra att ha varit med! Hur upplevde du det?

Usch Andrahalvlek, det har jag gjort ... Köpt alkohol till en som dricker, för husfridens skull.
Så dåligt samvete. ? Samtidigt var jag orolig för konsekvenser för min del om jag inte gjorde det ...