Senaste kommentarerna i forumet

Jag hoppas att det inte är en slokande Akleja idag. Trötta blommor behöver lite näring och lite omtanke och ompyssling, här kommer lite från mig ?

24 dagar i dag och det går bra, va till kurator idag och hade ett bra samtal med hen, har nya tider på fredag och torsdag nästa vecka. Jag känner mig stark utan alkohol och det är jag stolt över ! Sov gott alla !

Det finns såklart saker om oss som vi inte kan förändra, hur gärna vi än vill, men av de föreställningar vi har om oss själva är det nog egentligen bara en minoritet som visar sig stämma om vi låter dem granskas.

Så kör på tycker jag!

Jag kanske inte har kommit upp i Torn-nivåer men jag upplever att det finns mer av en grund-glädje där i botten. Jag misstänker att nykterheten har en stor del av det, då jag ju börjar närma mig 6 månader, men jag tror att meditationen gör mycket också. Dock har jag väl börjat meditera mycket mer regelbundet just tack vare att jag hållt mig nykter och mina försök att få till bättre vanor som också hjälper till, har jag väl även också att tacka nykterheten för.

Det betyder inte att allt är perfekt, eller att jag är glad hela tiden. Motgångar i livet och dåliga dagar har man ju oavsett. Men jag känner en större grundtrygghet på något sätt. Jag känner inte att jag så lätt kommer ur balans som jag tidigare skulle ha gjort. Nu är ju det här baserat på den senaste tiden enbart så det skulle ju kunna vara en temporär formtopp som jag hade haft oavsett. Jag hade ju min panikångest-peak efter 50 dagar som nykter och det är ju nu endast 120 dagar sen. Men ohanterlig ångest känns numer väldigt avlägsen på något sätt, så det känns inte tillfälligt i alla fall.

Läste nånstans om en man som hade utmanat sina egna föreställningar, sitt mindset. Tror det handlade om löpning.
Jag har också en hel del föreställningar om hur jag fungerar. Några av dem är dessa, undrans om jag ska testa att utmana dem?
- jag kan inte djupandas, bara ytligt
- jag kommer aldrig att känna den där sköna känslan, som andra har efter ett träningspass
- jag är en allt-eller-inget-människa, aldrig lagom eller mitt-emellan
Går det ens att ändra sitt mindset som 50+??

Ok Andrahalvlek, tack för förklaring.
Förstår?
Tack, det känns bra och som om jag är på rätt väg.
Kram

För min del var det i princip otänkbart att bli helnykterist en gång i tiden. Jag tyckte inte om den tanken alls. Alkoholen var ju en så stor del av mig. Inte för att jag drack varje dag, men det var ju något jag såg fram emot och planerade kring och det var en del av allt. Alla roliga saker krävde på något vis i princip att alkohol också var en del av det. Middag på stan? Kolla på sport med vänner? Det blev liksom självklart att man skulle ha alkohol till. Jag försökte ett tag att begränsa det och resultatet var väl minst sagt varierat. Men att tänka på att inte dricka igen kändes väldigt tufft.

Nu känner jag mig dock nöjd med att vara nykter. Jag tillhör väl kanske de som kallas frälsta här på forumet. Dock är väl inte det som är rätt för mig, rätt för alla och kanske inte för dig.

Har du funderat på vilka förändringar i dina alkoholvanor du vill göra? Här på forumet finns ett program man kan fylla i och det kan kanske hjälpa dig att bena ut dina tankar. Vi fungerar ju alla olika också och olika metoder fungerar olika bra för alla. Det är många som trivs med att börja med att vara nykter en dag i taget, och andra vill kanske bestämma sig för kanske en månad och sen omvärdera.

Du har ju inte bråttom. Du är här och funderar och behöver inte bestämma resten av din framtid idag utan prova dig fram. Dock är det nog bra att med tiden försöka formalisera någon slags plan, allt efter vad som tycks fungera bäst för dig.

Det krävs inte alls samma typ av aktiv planering längre, promenaderna ingår liksom i allt annat som ska planeras.

Framför allt är det något jag prioriterar, för att jag mår grundbra av det. 30 min x 3 (morgon, lunch och kväll) känns inte heller övermäktigt liksom.

Och snart blir det skönare ute och då blir promenaderna ännu mer njutbara ?

Kram ?

Jag svarar som jag brukar: Kan jag, så kan alla!

Kram ?

Ja, det känns verkligen som att du har etablerat den nu. Ju längre du kör på, desto mer förstärker du att det är något du gör och det blir mer och mer än naturlig del av din dag och inget du behöver tänka på att du ska göra direkt för det händer nästan per automatik. Jag försöker själv etablera lite bättre vanor, men vissa saker är ju svårare än andra. Man får ha tålamod helt enkelt, och det har vi ju mer av nuförtiden :)

Läste dina första månader och är djupt imponerad av att du är där du är idag.
Grymt jobbat! ??

För min egen del varierade det en hel del. Jag tog ju en vit månad ett drygt halvår innan jag slutade och en vit vecka en dryg månad innan jag slutade så jag har haft svårt att uppskatta hur mycket jag drack i snitt egentligen och kanske ska jag lägga det bakom mig och inte försöka fundera ut hur mycket det blev.

Dock kan jag väl säga att en flaska vin knappt fick upp värmen mot slutet. Det var inte så ofta men visst hände det att jag smällde i mig en BiB på en lördag. Jag minns att jag öppnade en på en lördag eftermiddag och vid 23-snåret var den slut. Jag minns att jag tänkte för mig själv att hade jag haft mer hemma hade jag säkert kunna dricka det men samtidigt att jag tänkte att det nog räckte för mig med den mängden. Den gången kände jag mig inte så värst onykter heller. Jag minns att vi var ute på promenad på kvällen. Nu såhär i efterhand kan jag väl förstå hur galet det var.

Sen varierade det mycket över tid också. Under perioder kunde jag dricka motsvarande en kvarting 40% eller 1 liter 13%, är ju ungefär samma alkohol, per vecka. Allt vid samma tillfälle då. Sen kunde jag ju smälla i mig, ja, vågar jag fundera på hur mycket det kunde bli?

Jag tror att du skriver precis vad det handlar om. Att göra val. Riktiga val som är förankrade i känslor kring hur livet ska vara. Bra där!

När man pusslar med barnen istället för att trycka på hemkontoret med ett glas vin och låstas jobba. Varför gör man inte liknande val hela tiden?

Och såklart började jag inte dricka för två år sen, utan kanske 4? Minns inte exakt. Men det har trappats upp gradvis, slutade med ca en flaska vin om dagen. Minns när jag köpte min första BiB för några år sen och den tog slut på två veckor! Som jag skämdes då... trodde den skulle vara minst tre-fyra veckor ? - i slutet varade en box i tre-fyra dagar....

Tragiskt, men sant. Sååååå skönt slippa det nu!!

I genomsnitt en flaska vin om dagen i två år, ibland mer och ibland mindre. Tror inte jag haft en helt vit dag på de två åren... kände av hjärtklappning och fick ångest - vill inte mina barns mamma ska dö i förtid! Det var faktiskt det som fick mig att ta steget in hit och i gott sällskap så har jag nu varit nykter i snart en månad! Helt otroligt! ?

Häng kvar vet jag ??❤️? - vi hjälps åt! Första dagarna var tuffa, men det blir bättre och lättare!

Hej Lingonet!
Det är SÅ bra att du redan i ett tidigt stadium ser och reflekterar över situationen.
Det gjorde inte jag, och jag får lite ont i magen/själen av att läsa dina ord.
Det där "samtalet" som du känner att du vill ta ansvar för.
Det är obehagligt lätt att hamna i medberoende, så lätt att en ibland inte ens märker det själv.
I den bästa av världar så tar ni tillsammans samtalet med någon professionell som har erfarenhet av att hjälpa.
Finns det någon chans att din partner går med på det?
Lycka till!

Det känns jätteskönt att ha etablerat den här promenadvanan, nu gäller det bara att hålla i.

Kram ?

Nick är förkortning för nickname, det vill säga din signatur/smeknamn ”Trött och ledsen”.

Bra jobbat med nykterheten!

Kram ?

Oj vad duktig du är Andrahalvlek

Torn
Tack. Kanske dum fråga men vad menade du med nick?
Jag är ju också benhårt att inte ta ngt att dricka.
I natt drömde jag att jag tog ngt att dricka och jag kom ihåg panikkänslan jag fick i drömmen att jag gjorde det. Faktiskt riktigt konstigt haha....
Låter härligt, dit vill jag också komma?
Det jag redan hunnit märka är att man får så mkt mer gjort hemma på kvällarna, skön känsla.
Ha det så bra! Kram

En rätt så trist tisdag. Igår kväll satt jag med dotterns redovisning. Det gick ihop sig vid en första anblick, men nu diffar det 200 kr. Plus visserligen, men ändå. Hur jävla svårt ska det vara liksom? Jag har lusläst och prickat av, hittat alla fakturor, fyllt i excel i rätt rutor och sen får jag inte ihop det ändå ?

Jag är en ordmänniska, så fort det blir matte känner jag mig som en trögboll. Det är säkert något helt uppenbart som jag har missat, men jag är inte människa att hitta det. Nu får dotterns pappa förbarma sig och komma hit och lusläsa han också. Helst hade jag velat att storasyster tog sig en kik, hmm det vore kanske görbart ? Jag litar mer på henne, och hon är dessutom en stjärna både på matte och ord ? En del får allt liksom.

Lite av den hopplösheten har nog hängt med mig idag faktiskt. Men pärmen ska in först 1/3 så jag har god framförhållning.

Tre promenader på totalt 12.750 steg blev det idag, och bara ikväll knatade jag ihop 5.700 steg på en dryg timme. Heja mig ?

Kram ?

Det går åt helvetet. Jag behövde visst bli grundlurad en gång till. Löften om att vara färdig med supandet. Skaffa hundvalp, vara redo för livet och bla bla bla så återupprepar sig historien.
Nu sitter han och super igen, jag är i min lgh nu med mina saker utspridda i bilen, i min lgh och hemma hos honom.
Jag är arg så arg att jag hade sönder mina ljusstakar i glas hemma hos honom. Han hade gömt alkoholen i ett skåp, packat mina saker vid dörren och ställt mina däck utanför dörren för hundraelfte gången. Jag gick in i hans lgh och avslöjade honom sen drog jag därifrån. Han har ingen skam i kroppen med att skylla allt på mig och jag kan säga att nu är jag trött på skiten.
Jag är färdig med honom och hans lögner och utnyttjande av mig.
Hur går det med dig?

Mitt råd är att kontakta socialförvaltningen och rådgöra med dom. Barnen ska ju inte umgås med sin pappa när han är onykter och du ska självfallet inte övervaka detta på något sätt..

Jobbade själv inom missbruksvården på socialförvaltningen och vi hade pappor som blåste i alkometer eller lämnade drogest innan man skulle ha umgånge. Sedan fick man en lapp med sig och kunde uppvisa den när man hämtade barnen. Givetvis vet man inte om pappan drack medan barnen var hos honom, men att socialen var inblandad avskräckte nog en del. Arbetade även i en social jour på en liten ort och där kunde vi ha en viss koll i helgen. Den möjligheten fanns inte när jag jobbade i en jour där vi hade ansvar för ett större distrikt. Hur man gör varierar.

Ett alternativ är att du gör en orosanmälan och så lämnar du över ansvaret till socialförvaltningen. I samband med att en anmälan inkommer brukar pappan ( handlade enbart om pappor där jag jobbade, men självfallet hade mammor behandlats på samma sätt) erbjudas hjälp för sitt missbruk. Det viktiga är att barnen inte träffar en pappa som är påverkad.

Den lyssnade jag oxå på nyss, den kom efter I’ll play the blues for you på youtube
Hej förresten