Senaste kommentarerna i forumet

...om din uppväxt, föräldrar, ja allt det som präglar oss. Och så mycket bra du har fått med dig av dina föräldrar. Jag som vuxit upp i stan och utan så mycket koppling till landet, känner att jag måste lära mig så mycket från början. Årskurs ett i odling etc, när jag är 55 år.
Men trots att inte barnen är nämnvärt engagerade tänker jag att barnbarnen kommer lära sig, bara genom att gå bredvid, att det är en del av sommarlivet, blommor och saker som växer.
Min mamma växte upp på landet och jag tycker mycket om att höra henne berätta. Sedan blev hon stadsbo ihop med min pappa som jobbade mycket. Och vi reste, men hade aldrig landställe.
Jag tycker du gör klokt i att inte fokusera bara på alkoholen utan att försöka läsa mönster i livet. Men när det sen gäller är det ju mycket konkreta handlingar som leder till att vi dricker. Och när handen kopplas ihop med hjärnans stora pussel, då går det att avstå.
Som du vet blir inte livet som ett trolleri (jo, ibland känns det så) men inte varje dag. Det är gnetigt ser vara nykter för man måste ta tag i saker som man skjutit framför sig. Jag kan fortfarande få impulsen ”dricka” när det dyker upp tankar om vad jag måste ta itu med.
Ha en fin söndag!

Bra kämpat med helgen och jobbiga barn. Som jag använt vinet för att känna att det är okej trots allt. Har förvillat mig så att jag trott det har varit nån sorts mindfulness, att dricka! Knäppt.
Jag läste ett inlägg i en nykter fb-grupp om att längta efter bedövning, och att ett sätt att motverka det, är att vara mycket i naturen.
Nu är jag ingen skogsmulle av tradition, men att gå, gå, kan verkligen skingra tankarna och i synnerhet i fin natur. Skogen står där, hur mycket mina tankar än bråkar. Mossan, hundra år, oavsett korka upp eller korka i.
Skogen får mig att känna mig lite obetydlig och konstigt nog känner jag mig då lite betydelsefull.
Men böcker och filmer funkar också bra tycker jag. Dock får jag fortfarande öva på att verkligheten är det som gäller. Finns inga genvägar kring det. Kram!

Vad intressant att läsa om dina erfarenheter av smärtlindringen.
Jag har blivit sövd vid ett tillfälle och fått starkt lugnande/lokal sövning vid en tandoperation.
Båda tillfällena har känts läskigt sköna. Det finns de som tycker precis tvärtom- medan jag upplevt en stark känsla av avkoppling, lugn och att bara få försvinna bort.
Har funderat över det en del, och när du skrev om dina erfarenheter nu så slår det mig att de här sakerna hänger starkt ihop. Finns en upptrampad stig i min hjärna till den där flykten. Den får gärna växa igen.
Skönt att operationen gick bra! Och din vardagsglädje är fin att läsa om. Kram.

Tack för ditt fina inlägg, det gjorde mig verkligen glad att läsa.
Jag har ju följd din resa länge, långt innan jag vågade komma till insikt och saker, och innan jag vågade skriva här. På så vis har du gått före mig och visar vägen. Tack! Jag har inte heller koll på alla hjärtfärger så jag använder dem helt anarkistiskt, skönt att man får vara gränsöverskridande nånstans i tillvaron! ?

@torn- det blev både längd och lite spark här! Vi har en spårad slinga som är 4 km, genom skogen, så fint ?
@andrahalvlek jag är som du när det kommer till utförsåkning, jag har åkt en del med barnen för att de ska lära sig men i hemlighet har de här jäkla skidveckorna tagit musten ur mig (och ruinerat oss...) så nu bestämmer jag över mig själv och behöver inte åka lift och plötsligt stå inför stup och svarta backar som inte var utsatta på kartan. Kanske tar jag upp det någon dag (kan inte komma på vilken...) och innan dess behöver jag bli starkare i alla muskler som legat av sig detta år.
Nu är mamma hämtad av antikropp-barnbarn. Väldigt härligt att vara med henne. Inte så tålamodsprövande ändå, igår blev det På Spåret, och lite prat innan hyfsat tidigt i säng. Då stannar jag uppe ett par timmar för att få min tid. Den är nödvändig. Har jag upptäckt. Jag behöver också tid att connecta med nån sorts botten i mig. Simma hela vägen ner. Nudda marken. Där tankarna är stilla.
Sen kan jag ta fart och stiga mot ytan igen. Nytt liv, nya insikter.
Önskar er alla en fin dag. Jag ska packa ihop och åka mot stan, nykter idag helt klart.
Kram!

Vad skönt att se och känna fler och fler fördelar, håll i det!

Önskar dig en härlig nykter söndag!

Känner igen mig så väl i att vilja ta semester ifrån mig själv.
Det slår mig nu att jag som barn, innan jag upptäckte alkohol, ofta flydde in i böcker.
Så tv eller en bok kanske verkligen är det bästa sättet att ta semester!?

Kram!

Check!
Japp, nu är det äntligen tomt, inte en droppe vin eller sprit kvar. :-)

Gårdagens bakvända logik.
Jag fick knappt någonting gjort igår, jag var helt förintad för att jag druckit, mådde skit, satt bara och hängde. Klockan gick och jag insåg att det var hög tid att duscha och laga middag innan gubben kom. Såg mig omkring - ostädat. Och jag som skulle...
Perfekt läge att låta gubben hitta mig som ett vrak, erkänna att det var för att jag supit mig full kvällen innan och att jag behöver hjälp!
Men vad gör jag? Sopar ihop mig med hjälp av en whisky såklart!
Smyga, dölja, pigga upp sig, klistra på leendet - allt är fint, jag hann bara inte städa idag.
Allt är "som vanligt", vi delar på den obligatoriska flaskan vin.
Det var inte gott, jag ville inte ha, men jag måste ju dölja att jag har problem. Skit också. Nåväl, det blir ju iaf inte så mycket så att jag riskerar att bli bakfull...
Varför kan jag inte bara berätta??????
Nej, för jag vill ju vara normal. Jag beter mig fullkomligt ologiskt, bakvänt och sjukt för att "verka normal". Suck!

Nåväl, nu är jag ensam igen och har kunnat hälla ut allt som fanns kvar - Så skönt!!
Ja, inte så najs kanske att jag tycker det luktar sprit i hela huset efter, men det går väl över :-S

Idag känns det som en enorm lättnad att kunna säga: Det blir en nykter söndag för mig!

Jag är okej som jag är.
Jag behöver inte dricka för att "verka normal".
Jag har nu sex dagar på mig att samla mod till nästa middag.

Håller med, det är här inne under ”Det vidare livet” som du platsar ?

Din nyktra resa är verkligen ett perfekt exempel på att livet som nykter verkligen inte är en räkmacka, tvärtom. Det var ju under nykterheten som du insåg att du måste säga byebye till din ex-man. Och du gjorde det med allt vad det innebar. Nykter. Och du gick starkare ur det. Nykter.

När du skriver ”Idag hittar jag lyckan varje dag” så blir jag nästan tårögd av glädje för din skull ❤️

Kram ?

På min promenad med hunden i morse bestämda jag mig helt enkelt för att flytta in här. Har en tråd i "Förändra sitt drickande", men känner att jag nu hellre läser i denna tråd som ligger närmare mig där jag är just nu.

Jag har nu dryga sex månaders nykterhet bakom mig (bortsett från champangeracet, men det tillhör i allra högsta grad mitt gamla liv) och jag kämpar inte längre utan det liksom bara flyter på?

Har efter analys av mitt liv, reflektion och terapi insett att jag varit medberoende till en narcissist och det skapade så oerhört mycket ångest att jag drack ofantliga mängder i min ensamhet och i sällskap av min numera exmake. Ja, såklart har jag ju en fallenhet för alkoholism och har alltid haft en väldigt skev relation till alkohol och jag vet att jag inte skall dricka alkohol, men det gör det nu inte lättare att man hamnar en sjuk relation.

Innan jag träffade exmaken hade jag en ok alkoholkonsumtion och kanske kommer jag att ha det i framtiden, men jag tror faktiskt inte det. Jag har nämligen helt enkelt förstått hur bra livet är utan alkohol och dess verkningar. All längtan efter vin, drinkar och bubbel är som bortblåsta tillsammans med den försköning som byggs upp runt alkohol. Har fått frågan av kollegor och vänner om det inte är tråkigt och jag kan bara svara att "Mitt liv är så mycket roligare utan alkohol"?

Att befinna sig på en plats i sitt eget liv där man verkligen vill vara och njuta av det är det bästa som hänt mig (förutom mina fyra fantastiska barn såklart?) och jag njuter varje dag! Känner en enorm tacksamhet till livet och att jag faktiskt är kapabel till det jag företar mig?

Att ta sig genom skilsmässan och allt vad det inneburit har inte på långa vägar knäckt mig utan jag är starkare idag än jag någonsin varit. Både psykiskt och fysiskt. För tänk vad med tid man vinner när man inte dricker alkohol! Tid som jag kan lägga på träning och en massa annat kul som jag tidigare inte orkat med??

Har på något sätt alltid varit på väg någonstans i livet. På väg till ny bostad, nytt jobb, ny relation. Har liksom alltid jagat lycka och inte stannat upp och förstått att lyckan måste jag ju söka hos mig själv, i mig själv. Om jag inte kan finna lycka i mig själv är det ju liksom ingen mening. Idag hittar jag lyckan varje dag? Det är så enkelt om man bara stannar upp och låter det komma. Det kan vara så små enkla ting, men den finns där bara man tar sig tid att kika lite. Just idag känner jag lycka genom att det är ljusare ute, snö på marken, underbar morgonpromenad, jag är ledig i helgen och hela söndagen är min?

Ett annat ledord i mitt liv får vara frihet. Jag är fri att göra med mitt liv precis vad jag vill och det i sig inger lyckokänslor. Ingen skall någonsin mer få ta så mycket plats i mitt liv så att jag försvinner och min frihet inskränks. Jag har ju faktiskt samma värde som alla andra och jag är också betydelsefull.

Det var mitt första inlägg på mitt Vidare liv?

Kram⚓️

Skrev ju om min mamma igår och läser i Se klart som bjöd sin mamma på en fin dag❣️

I maj är det tio år sin mamma dog..jag älskade henne men hon var inte alltid en lätt person. Under några års tid var det så mycket död i mitt liv. Min svärfar dog i aug -07, min pappa dog hastigt i sept -09, min svärmor nov-09, min mamma i maj -11 och min syster i nov -13 dessutom ngn kusin och morbror. 2015 insjuknade min man i matstrupscancer och var sjukskriven i åtta månader. Idag är han frisk men varje dag påminns vi om hans sjukdom. Tack och lov så var det länge sedan jag nu var på en begravning.

Mina föräldrar var nästan 38 år när de fick mig och jag var 32 och 36 år när jag fick mina barn. Så jag hade önskat att mina barn hade kunnat få ha kvar sin mor- och farföräldrar längre i sitt liv.

Det blev väldigt tomt efteråt och många gånger dämpade jag sorgen med alkohol. Dessutom hann jag knapp sörja en person förrän nästa dog eller blev sjuk eller att det var något med mina barn.

Idag har jag mer tid som jag borde prioritera åt mig själv ...tid som jag borde förvalta bättre. Det kan vara ganska tunga ärenden på jobbet men det är mycket sällan som jag tar med mig jobbet hem i mina tankar. Jag kan däremot ta med mig det privata som finns i mina tankar t jobbet oftast mina barn vilket inte är så bra för jag tappar lite fart i mitt arbete då. Det gäller då att jag har mycket att göra gärna lite mer än lagom.

Jag tänker att kunna bli nykter och åtminstone få till en stor förändring kommer förmodligen innebära att jag tar bättre hand om mig själv och mitt liv. Men jag tänker att det kanske inte kommer innebära guld och gröna skogar. För min del är trådar som visar på att nykterheten innebär ett bättre liv viktiga att ta del av likaväl som de trådar som även visar på hur kämpigt det kan vara att bli nykter.

Det var som när jag pratade med sjuksköterskan på sömnmedicin då jag berättade om en kollega som berättat att sömnmaskinen revolutionerade. Sjuksköterskan sa att för alla blir det kanske inte så fantastiskt och viktigt ha med det i tankarna.

För att inte låta för flummig...jag tror på nykterheten men den är kanske inte lösningen på allt. Den är dock lösningen för att få ett mer hälsosamt liv och att vara närvarande i livet.

Ha en fin söndag?

Läser i din tråd. Du är naturligtvis inte dum i huvudet men jag kan förstå att du dricker på att vara uttråkad. Jag vet inte om jag hade överlevt att sitta och jobba hemifrån i nästan ett år?Det är ju otroligt påfrestande! Så heja heja nya tag igen!

Kram?

Det var ett tag sedan men jag följer din tråd. Och det känns som om du lever ett gott liv. Så skönt att operationen gick bra!

Det är inte ofta men då och då beskriver du att du får ett sug att ngt triggar men du klarar av att stå emot. Å det är strongt??

Kramar?

Modigt av dig att våga skriva det här. Det låter som att det inte är första gången allt går åt helvete när du druckit. Jag hör också att du tidigare hållit dig nykter en tid, kan du minnas varför du tog det beslutet? Och varför du höll du fast vid det beslutet så lång tid?

Att inte veta var man ska vända sig är normalt och inte alls konstigt. Tänk på att du faktiskt redan vänt dig hit. Själv har jag fått mycket styrka, kunskap och bra mående när jag har vänt mig till AA. Du kanske kan testa att gå på ett möte, bara för att se vad det är för folk där. Det är enkelt att söka upp sin ort på aa.se för att hitta ett möte nära dig.

Du måste inte ta ett beslut att aldrig mer dricka. Du måste inte lösa alla dina frågor kring alkohol idag, men att du tar upp dessa frågor låter väldigt hälsosamt.

Tack Miss Mary! ? Idag är jag gladare. Något som jag blivit bättre på den här gången är att precis som du sa försöka hitta andra sätt än A att må bättre på. Alkohol kommer hjälpa en kort stund sen mår man så mycket sämre. Som du säger hade A varit bra medicin hade jag inte varit här. ???

Jobbigt med mörka tankar ❤❤❤ Tänker på dig!
Men mörka tankar blir inte ljusa av A. Försök hålla dessa två saker separat. Det är verkligen synd att du inte mår bättre. Nykterhet botar inte allt. Men A kommer inte att lösa det heller. Hade det gjort det, så hade du inte kommit hit, eller hur ?

Ha en så bra söndag som möjligt ❤???❤

Tack Kennie. Har sovit ca 3tim . Är glad för det. Ett par månader?!?! Hur klarar man det! Längsta uppehållet är 21dagar på nästan 40 år. Ett par månader är det värt att vänta på någon förändring, svårigheten är efter ett par dagar är livet skit. Har ätit både antabus och campral men dom funkar inte. Önskar råd mm hur jag skall klara första månaden. Alternativ som kanske finns är behandling. Har varit där en gång, 35 dagar sen hittade dom en liten marginella. Det var 12steg . Inte min grej. Inte heller något kristenbundet. Tack som f.n för att jag får dela och att ni bryr er. TACK.

.

Jag vill bara säga att jag tycker det är roligt det där mer specialintressen.

Min syster har autism bland annat. Hon är förtids pensionerad. Hon har 2 duvor och är helt besatt av fåglar. Det är precis allt hon pratar om. Allt hon tänker på.

Jag vet inte om jag har autism diagnos än. Kanske add diagnos. Jag var besatt av min hund när vi skaffade honom men lärde mig efter ett tag att alla inte vill höra om honom hela tiden, konstant. ?

Nu har jag 2 hundar och eget företag där jag rastar andras hundar när de jobbar. ?

Jag tror inte jag hade klarat av att hålla mig nykter utan Alkoholhjälpen.
Här finns så många pusselbitar som gör det möjligt.
Det stora jobbet gör ju jag själv förstås, det är jag medveten om.
Har ju om inte tusen gånger så säkert minst hundra försökt sluta tidigare.
Jag har tänkt att jag vill sluta men jag har lämnat för många fönster öppna för att lyckas. Många gånger har jag ju också försökt att dricka måttligt.
Har provat att bara dricka vin, bara dricka öl, begränsa antal glas, inte dricka efter en viss tid, dricka ett glas i timmen, ätit både Naltrexon och Campral, bara druckit mellanöl ,nähä då testar jag att bara dricka 3,5 bla.bla.bla.....
Har trott att jag vill sluta men viljan har inte varit 100%-ig.
För varje misslyckande så har självföraktet växt i samma takt.
Alla dessa vidriga mornar jag vaknat med minnesluckor från kvällen innan och bara hatat mig själv.
Varit på jobbet bakis och ofräsch och förmodligen luktat fylla lång väg.
Nu vill jag inte dricka mer..
Jag har fortfarande sug ibland, speciellt på väg hem ifrån jobbet, men steget till att ta första glaset är stort.
Nu känner jag att jag har redskap att ta till när det svajar som jag saknat tidigare. Dels detta forum, poddar, böcker, youtube osv. Men framförallt att jag har berättat för mina närmaste. Vill aldrig svika dem något mer. Om jag skulle ta ett återfall, vilket kan ses som mänskligt, så kan jag inte piska mig så hårt som jag tidigare gjort. Jag gör så gott jag bara kan och förmår. Jag har börjat läka och förlåta mig själv för mina gamla snedsteg.
Jag har mitt bagage och är formad därefter. Håller på att bryta den nedåtgående spiralen till en uppåtstigande istället.
Tycker framtiden ser ljus ut!

Tomen, jag har precis haft covid-19. Det är en lömsk sjukdom. Frun va sjuk utan symtom. Jag fick däremot alla symptomer. Vi kämpar på med våra liv. Håller vi 28-3 alt 29-2 tycker jag att vi lyckats mota bort alkohol djävulen bra. Min senaste urspårning gav mig ångest i 3 dagar. Att man aldrig lär sig. Jag är 57 år och borde veta bättre. Nu blir resten av januari vitt för min del. Just nu känns det som jag även vill köra februari hel vitt. Sedan får vi se vad som händer under resans gång. En dag i taget ?
/Mrx

I går var en dag då jag latade mig, i dag ska jag försöka vara lite mer duktig. Man behöver ju inte överdriva men få undan lite av sånt jag skjutit på.

Jag tänkte dock att jag skulle skriva lite om mina intressen innan jag sätter igång dagen.

Jag är ju en person som gör saker i cykler, eller snarare fastnar för saker i cykler. Dessa cykler kan pågå i en vecka eller flera år. Det jag fastnar för blir mitt specialintresse. För vanligt folk är det svårt att förstå ett så intensivt intresse, det är i princip allt man vill göra, allt man vill lära sig om. Tiden försvinner när man håller på med det, man känner sig lycklig. Det är ofta repetitiva moment i mina intressen, så man gör samma sak om och om igen. Just nu är jag inne i en period som varvas av ett fåtal intressen, som egentligen är de intressen som följt mig väldigt länge. Det mesta handlar om det mänskliga beteendet på ett eller annat sätt.

Därmed är psykologi och filosofi det intresse jag har haft längst. Det har främst yttrat sig i min nyfikenhet att försöka förstå andra, då jag ser att så många agerar orationellt. Likväl jag. Detta vet jag i dag har med min autism att göra, det visste jag inte förr.

Jag har aldrig varit något jättefan av att läsa i böcker, då mina tankar ofta vandrar iväg. Men jag har alltid älskar dokumentärer och dokusåpor. Verklighet eller en skev verklighet där man får se hur man ska eller kan agera. Från jag var 13 år så älskade jag att se på Big Brother & Baren, inte på själva avsnitten, men att få sitta och tjuvkika på live-kamerorna. Att få studera vanliga samtal mellan människor, att få observera och se hur man ska göra. Att se hur det strategiskt är smartast att förhålla sig i olika situationer när man försöker få sin vilja igenom eller bli omtyckt - det gav mig jättemycket. Det var just i den åldern som jag gick från att vara en väldigt blyg, tyst och rädd tjej till en tjej som ALLTID var tvungen att säga sin åsikt och få sin vilja igenom. Jag kan i dag se att jag "lärde" mig och efterapade mycket från dokusåpor, men på gott och ont. Jag gillar fortfarande att se på sådana serier, jag föredrar verklighet framför fiction, men jag skulle nog säga att jag mer eftersöker serier som utmanar mitt intellekt, där strategi är det viktiga.

Utöver det allmänna mänskliga beteendet så har jag fastnat i två andra subgrupper som intresserar mig något ofantligt. Dessa subgrupper ligger så långt från min egen personlighet som det bara går, men det fascinerar mig. Det första intresset är true crime, jag kan för mycket om sådant. Jag har tittat på för mycket intervjuer med brottslingar och sett på tok för mycket dokumentärer om sådant. Det andra intresset är drag queens och hela queer-kulturen associerad till drag queens. Det är så faschinerande.

Mitt fjärde intresse måste nog ändå vara hundar. Jag älskar hundar, gillar djur över lag. Men har alltid kunnat få en speciell kontakt med hundar. Jag förstår dem och de förstår mig. Energin klaffar mellan mig och hundar och vi kan prata med varandra (utan ord då såklart) ;) Jag önskar att jag hade fått en hund när jag var liten. Jag tjatade om det från jag föddes till dagen jag flyttade hemifrån, det var det enda jag ville ha. Jag förstår nu i efterhand att det hade kunnat hjälpa mig så mycket. Folk med ASD hjälps jättemycket av hundar. Så fort jag flyttade hemifrån så köpte jag mig en hund såklart. Det var underbart. Problemet för mig just nu, och varför jag inte har en hund, är mångfacetterat. Den största anledningen är att jag jobbar 100%, inte kan ha hunden med på mitt jobb och aldrig skulle lämna en hund själv mer än 4 timmar. Men även om jag skulle kunna ha en hund på dagis, ha en dagmatte eller dylikt så är jag så osäker i min egna förmåga. När jag har haft hund så har det funkat, men när jag får en dipp, när jag mår dåligt, då blir ens tanken på att bara gå ut med hunden och kissa så ofantligt jobbigt. Jag kan bli stressad och få ångest i mina dåliga stunder över att jag bara vet att jag måste göra något, även om det något inte är jobbigt egentligen. Min tanke är att låta det gå ett tag, nu mår jag ju så mycket bättre nykter, med mina mediciner. Jag håller på att hitta mig själv. När jag har varit nykter i ett år, då ska jag börja leka med tanken om en helt egen hund.

Förutom intressena jag har nämnt så älskar jag även hus, antikviteter och då speciellt keramik, smink och guld/ädelstenar. Jag har därmed inga samhällsnyttiga intressen. Bara massor av knäppa intressen som folk inte fattar. Så jag pratar väldigt sällan om det, det har jag lärt mig. Att prata högt om att man ser på dokusåpor, älskar antikviteter och tycker seriemördare är superfascinerande är inte så sexigt liksom. Haha. Det går inte hem hos så många. Inte så många som är 36år i alla fall.

Ytterligare ett specialintresse som har med det mänskliga beteendet att göra är såklart A, varför vissa dricker, alkoholism, vilka som klarar att bryta, varför man dricker osv... men detta är också svårt att diskutera med vanligt folk om, för deras hjärnor är så indoktrinerade att alkoholism inte finns förutom på parkbänken och att det inte är en sjukdom osv... Vilken tur att detta forum finns då :)

Nej, nu ska jag dra på mig ytterkläderna och ta en promenad innan alla festprissar vaknar till i baksmällans dimma och vill vara duktiga och försöker ta över motionsspåret.

Frustration. Hopplöshet. Dåliga känslor väl ihopblandade. De är väl egentligen olika uttryck för ångest.

Den här veckan ska vara vit. Måste få tillbaks lite självförtroende.

Nä, det är inte lönt. En alkis känner igen en annan alkis. Och jag använder ordet alkis med kärlek och omtanke, inte ett dugg nedvärderande. Jag vet att ordet är jättesvårt att förhålla sig till inledningsvis, man vill verkligen inte erkänna för sig själv att man faktiskt är det. Personligen använder jag hellre ordet problemdrickare, men jag blir mer och mer bekväm med att använda ordet alkis faktiskt. Åtminstone i initierade kretsar.

Skriv och läs mycket här på forumet, så ska vi hjälpa dig att sortera dina tankar och känslor och formulera en handlingsplan.

Kram ?

Försök att tänk snälla tankar om dig själv, du tar ju tag i detta nu och vill din familj så väl. Och även du är värd att må bra, så glöm inte bort dina behov nu när du går igenom en förändring. Du kan behöva vila lite extra i början. Förstår att du tycker att du har mycket att ta igen, men tänk att du nu lägger om långsiktigt och inte behöver göra allt på en gång. Ta hand om dig!

Du behöver inte lova någonting. Jag brukar ta beslut en månad i taget. ”Det känns fortsatt bra att vara nykter, jag kör en månad till”. Nu siktar jag på att bli nykter ettåring den 9/2, tjoho!

Det där med att lova att vara nykter eller inte verkar vara en tuff tankenöt att knäcka för många. Jag tänker att det är lite som att stå inför prästen och lova sin partner evig kärlek. Där och då känns det hundra procent rätt. Det är ingen som står där och mumlar ”kanske, men helt säker är jag inte”. Vissa saker bara måste man embrejsa till hull och hår, och sen får allt bli som det blir.

Kram ?