Senaste kommentarerna i forumet

Har läst många trådar härinne där just huvudvärk och trötthet är tufft första veckorna. Och håglösheten tror jag har med det psykiska beroendet att göra, man vill på något sätt få det till att allt är så deppigt att man har anledning att dricka. Men det går också över, särskilt när man börjar se igenom sitt eget beroendebeteende samt börjar känna hur otroligt skönt det är att vara nykter. Med tiden fick jag mer energi, mindre ångest, mer livsglädje, det är värt att kämpa för. Styrka till dig!

Hotshot

Dag 9 är ju grymt, då har du ju klarat första veckan!

Visst är helgerna tuffa, bra strategi att gå in här när suget sätter in.

Ikväll har det varit segt. Åt en hel påse chips för att stilla suget, men blev bara proppmätt och fick ont i huvudet haha
Ska bli skönt att gå och sova strax, vill gärna vakna till en ny nykter dag morgonen är bäst tycker jag numera, kaffet smakar så gott!

Fortsätt kämpa Hotshot!

Det funkade! Och nu har suget försvunnit för den här gången.
Tack snälla du.
Kram
?

Lördag kväll, ingen alkohol varken igår eller idag. Skönt att slippa ångest.

Läste i en annan tråd nyss, "vilka känslor är det som en försöker fly ifrån med alkoholen". Du skriver också om känslor som väcks av kritik, Sisofys. Min depression gör också att jag inte klarar av känslor, känner inga andra än de av uppgivenhet, ensamhet och trötthet.
Kanske vill jag bara bli älskad, omtyckt. Kanske gör min starka integritet att jag inte låter någon tycka om mig. Är det så att jag tycker att jag inte är värd att vara omtyckt?

Idag är det lördag och nu är klockan snart 20.30 och jag är inne på 14:de dagen utan alkohol och det känns bara bra. Har pratat med mina barn idag och de tycker att jag gör det bra. Har inget sug efter alkohol, jag hoppas att det sitter kvar länge nu.... har ju satt ett mål till den 2:a feb att inte dricka en droppe . Nu blir det att titta på tv: n resten av kvällen. Va rädd om er där ute. Ni alla är värdefulla ! Kram ?

❤️?

Ngt som jag har tänkt att skriva om men glömt är....huden ...å vet inte varför men tänker på dig Se klart ?

Tittar på mig själv i spegeln...å ser ögon som inte är så där pigga och gladaut..en hud som är blek, rödflammig, torr och lite svullen..

Visst kan allt bli bättre dvs att se lite pigg ut?

Längtar tills på fredag för då ska jag göra slingor...blonda slingor...få lite stadga i håret?? har ett tunt mjukt hår... som inte blir grått utan mörk trist färg..

Så jag tänker..utan alkohol då kommer huden bli pigg...kanske inte trolleri m håret men ändå ett hår som mår bättre??

Kram❣️

Tänk vad skönt att i morgon vakna och vara pigg och fräsch utan ångest osv för att du tog det där eller de där glasen idag ❤️❤️
Har du typ nån vanlig läsk i kylen som du kan hälla upp i ett fint glas med is osv??

Nu kom återfallskänslan! Maken tog ett glas rött vin och jag fick en sådan lust att också dricka. Men jag tog A-fri öl och gjorde en salladsdressing med mycket vitlök. Men, det är lite kämpigt... hoppas jag klarar det.
Kram

Vi har faktiskt en skidanläggning här i skogen där man kan hyra längdskidor. Brukade åka några gånger per år med äldsta dottern, men nu har det inte blivit av på två vintrar pga snöbrist. De har till och med snökanon och anlagd slinga med belysning, men jag föredrar natursnö. Jag gillar verkligen längdskidåkning ?

Utför åkte jag endast i tonåren med min skola några gånger, vi åkte till till Värmland och Norge. Rätt kass på det, många vurpor blev det, och jag är alldeles för feg för det som vuxen. Och rädd om mina ben och armar.

Kram ?

Ja och sedan ännu skönare att vakna pigg och fräsch, iaf relativt, i morgon, haha.
Jag är nu på dag två och har ff bakissymtom som ångest samt oro plus det gamla vanliga som trötthet och hunger och törst och irritation osv.
Men jag känner igen mig i det där att man är just orolig och rastlös då det är vad jag brukar vara dygnet runt, nykter.

Ja och sedan ännu skönare att vakna pigg och fräsch, iaf relativt, i morgon, haha.
Jag är nu på dag två och har ff bakissymtom som ångest samt oro plus det gamla vanliga som trötthet och hunger och törst och irritation osv.
Men jag känner igen mig i det där att man är just orolig och rastlös då det är vad jag brukar vara dygnet runt, nykter.

...på kvällskvisten. Känner mig orolig o rastlös. Barnen bråkar och lördagen går på. I vanliga fall hade jag redan druckit ett antal glas vin och varit härligt avtrubbad. Nu gör jag inte det och tycker bara det e så jobbigt. Skulle vilja ha semester från mig själv ?? dock omgiven av människor som vet att jag inte tänker dricka nåt så risken att jag gör det är mindre än minimal för den skammen tar jag inte. Bara att stå ut och försöka vila i att det kommer kännas lättare sen. Och att det kommer vara skönt o lägga mig nykter ikväll. ❤️❄️

...på kvällskvisten. Känner mig orolig o rastlös. Barnen bråkar och lördagen går på. I vanliga fall hade jag redan druckit ett antal glas vin och varit härligt avtrubbad. Nu gör jag inte det och tycker bara det e så jobbigt. Skulle vilja ha semester från mig själv ?? dock omgiven av människor som vet att jag inte tänker dricka nåt så risken att jag gör det är mindre än minimal för den skammen tar jag inte. Bara att stå ut och försöka vila i att det kommer kännas lättare sen. Och att det kommer vara skönt o lägga mig nykter ikväll. ❤️❄️

Låter toppen, kämpa på - dagarna går snabbare och snabbare tycker jag. Första veckan var tuff, men sen började jag se och känna fler och fler fördelar ??

Det som stör mig mest är när jag druckit några glas så blir jag så effektiv... köket är städat en tvätt snurrar och jag har piffat alla kuddar i soffan... jag lova mig själv att hålla upp en vecka innan jag skulle till beroendekliniken men det gick inte.... hade en "nödflaska" och jag använde den.....Har egentligen inget att säga med detta inlägg.... antar att jag bara är rädd att bli dömd av en läkare .... Hur kan någon som inte varit i min situation veta....?

Vad är de värsta sakerna ni varit med om i en relation med en alkoholist?
Vad är det elakaste som sagts ? Elakaste som gjorts?

Du är så himla klok, och du skriver så fint till mig...du fångar upp mig. Tänkte på det där med tillkortakommanden. Tänkte på det när en sjuksköterska ringde från sömnmedicin och frågade hur det gick med min sömnmaskin. Jag har ju börjat att använda den men inte så mycket eller så längre varje natt...och jag förklarade det för henne. Hon sa till mig att jag tror att du gör det hela lite för stort...och...se vad du har gjort istället för vad du inte gjort. Och, jag sa till henne att det är jag i ett nötskal.....

Och jag tänker på mina tillkortakommandon...och tänker på min mamma...på min uppväxt....så jag vill bara berätta lite om min mamma....varning för att det kan bli långt!!

Min mamma föddes 1925 i en syskonskara av sju barn, hon var mittenbarnet. När jag pluggade till socionom läste jag en kurs inom äldreomsorg då man skulle intervjua en äldre person. Jag intervjuade min mamma. Jag frågade henne om det var något hon ångrade, hon svarade jo att hon aldrig fick utbilda sig. Men så sa hon att hon var tvungen att jobba på mina morföräldrars gård, hjälpa till med att ta upp sockerbetor (mamma kom fr Österlen). Hon fick sluta att ta pianolektioner för att det var för dyrt. När hon var ca 19 år flyttade hon ca fyrtio min norrut och fick plats som kokerska och barnflicka på en gård. Min pappa arbetade på en annan gård och de träffades på dans. Det finns en sida hos min mamma som jag tyckte mindre om men en annan sida som jag i vuxen ålder kunde känna stolthet inför som jag hade kanske tänkt på tidigare. Mina föräldrar var i princip självförsörjande med djur på gården och min pappa var jägare. Mamma hade en stor köksträdgård och en trädgård full av blommor och fruktträd. Under femton somrar hade vi sommarbarn ...på somrarna var det fullt med folk i mitt hem...sommarbarn och släktingar från Skåne. Mamma tog hand om barn/sommarbarn/släktingar och hushållet. När hon vara 40 tog hon körkort, när hon var 50 läste hon engelska tre år på kvällstid och efter det åkte till England och Skottland med min faster och vid 60 blev hon "dagmamma". På kvällstid var hon aktiv i föreningslivet i Röda korset, Kyrkliga syföreningen, Centerns kvinnoförbund och bygdegårdsföreningen. Min mamma var född till att passa in...och jag var född till att passa in...men kanske har jag ändå min mamma att tacka för att jag vågade börja plugga vid 39-årsålder.

Mina föräldrar var kärleksfulla men inte så pushande...hade inte så höga krav på mig...mer än man skulle hjälpa till hemma med olika sysslor. Som många andra föräldrar i den åldern så var det mycket jantelag över det hela....så under nästan hela mitt liv sökte jag bekräftelse hos dem...känna att jag var speciell för dem. Jag är alldeles övertygad om att jag var speciell för dem men de sa det inte och jag hade aldrig den känslan.

Så varje dag är en ny dag att erövra...att förstå sin egna betydelse...och jag har så svårt att förstå det...men jag jobbar på det....

Och när det gäller alkoholen så vet ni ju att jag jobbar på det...och jag funderar verkligen vad som ska till....en sak har jag lärt mig iaf att inte skriva i forumet på morgonen att jag ska vara nykter den dagen för när jag inte lyckas...då blir misslyckandet så stort...och skammen...så det är bättre för mig att skriva efteråt.

Känner mig lite nervös inför provsvaren samtidigt som jag tycker att det skulle vara skönt att få reda på dem...men jag tror inte att jag kommer att få antabus för då måste mina levervärden vara helt perfekta vilket jag inte tror att dem är. Jag tror inte att antabus är lösningen på mitt problem men jag tror att det skulle kunna ge mig en paus från alkoholen en möjlighet till flera nyktra dagar i rad.

Vill bara säga det att jag behöver er mina vänner...jag är inte en lätt person att ge råd till men jag behöver vänner på min vandring:)

Kramar:)

Igår blev det sådär mycket som hänger kvar hela dagen efter.

Var rejält sliten efter jobbveckan. Köpte 4 öl och hade lite vin kvar. Drack inte upp allt men blev såklart påverkad. Hamnade sen hemma hos ett sällskap som enbart hade sprit. Drack inte mer än 3-4 drinkar men hejsan vad det slog till. Jag dricker aldrig sprit, delvis för att jag inte kan kontrollera effekten av starksprit. Men, bjuds jag och inget annat finns, då tror jag att det är lugnt.

Det hände inget speciellt och hem kom jag, även fast jag inte minns just hemkomsten... Ingen ångest idag mer än irritationen över att jag inte kan njuta av livet utan alkohol.

Hej på dig.

Jag funderar här på vad det kan bero på att det inte känns så himla bra. Så kan du kanske kolla vad som stämmer in på dig. Så blir vi kanske klokare ? Annars är det bra för mig att bara fundera och reda ut tankarna.

1. Jag har en omogen känsla av att vilja ha rätt. Har tyckt att de som inte dricker är trista, präktiga töntar som nöjer sig med bleka liv. Att köpa att man kan ha roligt och njuta av livet som nykterist skulle innebära att jag hade fel. (Det som talar emot är att jag visserligen gärna sätter mig på höga hästar, tyvärr, men inte ens jag skulle väl lida i 11 månader för att ha rätt)

2. Jag är en annan person än den jag kanske vill/önskar att jag vore. Har tänkt att jag har två sidor; strukturerad och ordningsam på jobbet. Härlig och lättsam på helgen när jag bjöd på att jag ofta var fullast. Sanningen är kanske att jag inte alls är härlig, bara tillknäppt och har svårt att släppa loss.

3. Man måste kanske göra nykterhetsresan med hjälp av andra. Jag har klarat det, men helt utan glädje. Mitt problem här är återigen min lite von oben-attityd. Ser mig själv som väldigt varm med stort hjärta, har lätt att bli rörd och bryr mig om andra. MEN jag har lite svårt för att känna mig helt bekväm med andra i nyktert tillstånd, både IRL och i forum som detta.

Finns kanske mer men detta var vad jag kom att tänka på nu.

Hittade du skidorna? Va kul att du gillar att åka längdskidor.? Jag gjorde det mycket för väldigt länge sedan och har faktiskt tänkt på att ta upp det igen. Om det blir någon snö vill säga, här är det barmark. I morgon blir det fiske/ skridskoåkning med hela familjen för min del.

Ha en bra kväll! Kram ?

Hej! Har nu varit nykter i 16 dagar, går på aa och tycker det funkar bra. Dock har jag de senaste tre dagarna vaknat med huvudvärken från helvetet, värre än någonsin när jag drack. Är också så satans trött hela tiden. Och med det kommer hopplösheten. Är detta symptom på att kroppen läker eller borde jag söka läkare? Någon som känner igen sig eller har erfarenhet?
Tack!

Det är jättebra att den/de som står en närmast vet om att man tagit ett uppehåll med alkoholen och orsaken till det.Ett första steg till att bli av med skammen. Det blir väldigt jobbigt och stor risk till återfall om man inte har det stödet/förståelsen från dem. Detta gör ju också att man kan få hjälp med att inte ha alkohol hemma i början. Bli uppbackad vid framtida sociala tillställningar mm. Att man har berättat för de nära gör också att det blir lättare att senare berätta för andra. Efter ett tag blir det ” no big deal” alls att stå upp för att man inte dricker. Man har inget att skämmas för, är det skamligt att man vill bli frisk från en sjukdom och må bra? Nä, det är något man ska vara glad och stolt över. Att man tagit tag i saken. Svårt att ha det tänket nu, jag vet, men det kommer med tiden.

Får väl tillägga, att det är min erfarenhet och åsikt i alla fall. Har varit nykter i drygt 1 år.

Grattis till 28 dagar till er båda! ?

Den jobbiga ångesten är tillbaka. Tillsammans med den även lite självmordstankar. Mörka tankar om att jag alltid kommer må så här dåligt. Fick ett billigare märke av theralen den här gången och det ska ju inte vara skillnad men förra gången jag tog tyckte jag det hjälpte. Nu känner jag ingenting. Inte ens trötthet. Bara lite yrsel. En kompis kommer på middag ikväll så jag hoppas på bättre humör senare.