Senaste kommentarerna i forumet

Drömde i natt att jag drack och drack tills jag var stupfull, men var ändå klar i huvudet. Usch, det var hemskt!
Dels för att min familj blev så besvikna!
Jag gjorde allt för att försöka dölja det men dom såg direkt på mig att jag var full. I drömmen var vi på en fest långt hemifrån och jag skulle köra hem var det tänkt. Besvikelsen från dom andra nådde inga gränser. Vi blev tvungna att gå hem. Jag hade höga klackar och kunde inte gå själv utan blev ledd av någon motvilligt.
I drömmen hann jag också tänka att jag skulle vara tvungen att berätta här.
Och det var så jobbigt!
Tur att det bara var en dröm!
Drömmer rätt ofta om att dricker men kommer oftast inte ihåg några detaljer som i nattens dröm.
Har förstått att det är rätt vanligt att man drömmer om att dricka när man slutat.
Nån bearbetning antagligen.

Det fick jag ihop idag på mina tre promenader, morgon, lunch och kväll. Snorkallt ute, men man ångrar aldrig en promenad!

Mitt första zoom-möte med praktikanterna idag gick kanon också. Vi fick lära känna varandra lite och jag kunde tråckla in dem i två programvaror när de delade sin skärm. Frid och fröjd. Sen stötte vi på lite problem, men det får bli måndagens problem. Jag har bjudit in vår IT-tekniker till zoom-mötet på måndag morgon också. Vi två jobbar bra ihop, han kan tekniken bakom och jag kan programvaran - och tillsammans brukar vi fixa det mesta.

Kosten går bra också, ikväll åt jag enbart biff och broccoli till middag och skippade riset helt. Heja mig! Bryr mig inte om att festa till det med choklad nu på helgen ens, jag vet ju att det bara väcker mersug. Precis som med alkohol. Står det en godisskål på bordet så kan jag ignorera den utan problem om jag helt låter bli att ta enda bit. Äter jag fyra-fem bitar så är det kört - då kan jag inte sluta äta förrän skålen är slut. Känns det igen?

Det innebär inte att jag aldrig ska äta choklad igen, men just nu låter jag bli eftersom jag känner att jag har ett flow med kosten. Det är inte ett dugg synd om mig, jag mår bra. Riktigt bra. Med den känslan går jag in i helgen ?

Kram ?

Det har hänt flera gånger nu, att jag druckit så mycket att jag helt förlorat förståndet och gåt i rage mode. Skrikit och haft sönder saker, kastat saker på min make och slagit efter honom. Han har inte ens gjort något. Jag bara ”ser rött” plötsligt och kan knappt själv förstå vad som hänt när jag med djup ångest försöker pussla ihop natten dagarna efter. Tänker att förr eller senare lämnar han mig om jag för såna utbrott hela tiden. Eller ännu värre, jag råkar skada honom allvarligt. Hittills har det vart en klack som hamnade allt för nära ögat, en lampa i pannan, en knuff mot trappan som som tur var inte blev nåt mer. Onda ord som gjort att han inte velat dela sovrum med mig på veckor. Jag är rädd att det en dag går längre. Att jag i ett sådant okrontrollerbart utbrott får tag i tillhygge och skadar honom allvarligt, eller säger något som aldrig går att förlåta..
Det händer ju bara när jag dricker för mycket. Och det känns som en dålig ursäkt. För då ska jag väl helt enkelt kunna dricka mindre eller inte alls, så det inte händer. Eller?

Jag vet att man ska vara nyttig, jag vet att man alltid vill gå ner i vikt och göra allt samtidigt. Jag är ju sån! Men fröken Kaffetant ;) ta en sak i taget. Om du kan så hamstra inte, men unna dig lite extra gott - det behövs nu i början. Extra kilon är lätt att få bort, att bli överväldigad och falla in i djävulens fälla - det gör allt så mycket svårare.

Ville bara säga tack för ditt inlägg hos mig. Jag har följt dig hela vägen och är så glad att det börjar vända för dig och att du TAGIT rätt hjälp. Det är så sjukt att svenska sjukvården funkar som den gör. Så fort man säger att man har A-problem så får man ingen hjälp mot ursprungsproblemet. Bara att sluta med A - vilket inte hjälper när ursprungsproblemet bubblar upp när medicinen försvinner.

Glad att du får utrett vilka dina behov och bokstavskombinationer består av, vi med såna är ju över lag ganska intressanta ;) eller hur!? Sen jag fick reda på mina diagnoser som nu är 4 månader sen så har allt förändrats, till det bättre. Jag fattar mig själv, jag har börjar gilla mig själv för det jag faktiskt är. Blir nästan lite tårögd när jag skriver det. Jag är stolt över att vara jag - jag tar allt det bra och skyller allt det dåliga på att samhället inte är skapat efter mina behov ;) nevars... men mitt allmäntillstånd av lycka bara växer.. och inget förändras förutom jag. Jag hoppas att du också kommer dit, och jag tror bara det kan ske när man vet "vem man är" eller hur man funkar, och man lägger ner A.

Stooooooooor kram

Tack snälla för orden!!

Jag har som tur är en hund som behöver ut och gå och det ger ju promenader.
Ska kolla var det där AG och alcohol experience är för intressant och kanske testa, tack ??.
Fyfasen fasar redan för natten och hur man kommer att ligga och vända och vrida sig av ångest och svett, men det är som ni skriver saker som ger med sig. Dag 10 känns som första delmål på denna resan, och jag ser fram mot att lyckas.
Min stackars och fantastiska fru har ju varit med om flera gg där man har basunerat ut att man ska sluta dricka osv, men det har ju skitit sig typ varje gång sen.
Men nu är det för familjen, att barnen ska ha en stabil fader och min fru en god man.

Läste nattsaga för barnen nyss och det gav en stunds lycka. Tänker fortsätta läsa för dem och sen vara mer med familjen och lägga tiden där istället för att dricka alkohol.

Jag ska göra mitt bästa för att dokumentera denna resan och ska följa er på eran med.

Ha en bra kväll ❤️❤️❤️❤️❤️

Nu är det fredag kväll och jag har inte en droppe alkohol hemma, det känns skönt ! Är inne på 13:de dagen utan alkohol och jag bra ! Känner inget sug efter a heller ! Tycker själv att jag är duktig just nu ! Nu blir det att titta lite tv och käka chips ! Va rädd om er därute. Kramar ???

Synd att det är vid en sån knepig tid, efter 16.00 hade ju varit optimalt för mig. Jobbar tyvärr men får se om jag kan kika in. Troligtvis blir det svårt.

För oss med diagnoser så är Alkohol det absolut vanligaste vi medicinerar med. För att få stänga av, för att få lugn, för att fly. Tyvärr är medicinen lynnig, såsom så många mediciner. Men alkohol är den värsta. A beter sig precis som alla andra droger. En av de svåraste att ta sig ifrån, då vi oftast brukat den så länge utan att ha känt av de negativa effekterna.

Jag har förresten också ADHD (och även ASD/Asperger). Jag har haft ångest, varit deprimerad osv. Men jag mår så mycket bättre när jag inte dricker, som jag inte gör just nu. Det är som natt och dag. Livet får inte lika höga toppar, men inte heller lika djupa dalar. Vissa kanske tänker att det är tråkigt - men nej, det är så skönt. Att få vara "stabil".

När jag drack däremot så var jag som du, jag drack till jag somnade. Såsom det vore en sprint mot mig själv. Jag ville släcka, stänga av. Jag ville nästan skada mig själv (fast inte skada i traditionell mening). Det finns inget stopp - och det är ADHD, därför är det så farligt att dricka med just det. Vår impulskontroll sätts ur all kontroll och "vanligt" folk blir som oss när vi är nyktra liksom, vi blir ofta helt ohämmade. Noll konsekvenstänk.

Men vet du va, det går att ändra på det, en dag i taget. Ta precis en dag i taget. När du har samlat på dig dagarna så känns alkoholen helt plötsligt så onödig. Om man skriver här, använder forumet som en dagbok, och påminner sig varje dag varför man inte vill få effekterna av A så vill man till slut inte dricka mer. Från djupet.

Jag är så färdig med A. Och klarar jag det, som är Ensam och gör det ensam (och med hjälp av detta forum), så klarar du det. Viktigast är att du verkligen vill, är villig att jobba för det, uppoffra saker och att du gör det av rätt anledning!

Välkommen hit! Det låter som att du har förstått hur du själv fungerar och vad alkoholen gör med dig. Det är ju bra förutsättningar för att sluta. Jag tänker ofta på hur lycklig jag är över att slippa vara bakis numera. I början kändes inget roligt, men efter några veckor började jag få en frihetskänsla, att jag slapp vilja dricka... Det kan nog vara bra att ha en vårdkontakt plus stöd här på forumet och/eller på nätet, du får testa vad som hjälper för dig. Apropå vad man gör istället, somjag skrev kändes allt lite deppigt för mig i början, men sen kom jag på att mat fortfarande var gott, jag gillade fortfarande att träffa familj och vänner, och upptäckte att det gick att njuta och vara glad utan alkohol. Ha lite tålamod i början så tror jag du kommer upptäcka samma sak. Jag håller på dig, nu är rätt läge att ge det en chans!

Välkommen hit! Det låter som att du har förstått hur du själv fungerar och vad alkoholen gör med dig. Det är ju bra förutsättningar för att sluta. Jag tänker ofta på hur lycklig jag är över att slippa vara bakis numera. I början kändes inget roligt, men efter några veckor började jag få en frihetskänsla, att jag slapp vilja dricka... Det kan nog vara bra att ha en vårdkontakt plusstöd här på forumet och på nätet, du får testa vad som hjälper för dig. Apropå vad man gör istället, somjag skrev kändes allt lite deppigt för mig i början, men sen kom jag på att mat fortfarande var gott, jag gillade fortfarande att träffa familj och vänner, och upptäckte att det gick att njuta och vara glad utan alkohol. Ha lite tålamod i början så tror jag du kommer upptäcka samma sak. Jag håller på dig, nu är rätt läge att ge det en chans!

Blev massa glass med. Nu mår jag illa. ?

Glad för din skull att du kan äta choklad ??? här blir det säkert bara broccoli och morot ?

❤??

2 steg framåt är underbart, när kraften kommer och man känner vart man vill. Behövs dom där dagarna när man tar 1 steg tillbaka, så har det varit för mig och då är jag så tacksam för stegen framåt för dom räddar upp. Din kamp kommer vara värt det, och ditt barn kommer må bra av det, en mamma som står upp för sig själv ❤

Oh, en riktig nybörjare ??? Välkommen ????

För dom flesta, inklusive mig själv, är de första dagarna en utmaning. Men när jag slutade första gången, så var jag så färdig att jag hade verkligen bestämt mig. Läs gärna mer om min resa på min tråd, så tar jag inte över ditt ?

I början behöver du stå ut. En timme åt gången. Har du hört om Annie Grace och alcohol experiment? Om du googlar det så hittar du ett gratisprogram på 30 dagar som guidar dig genom första tiden. Jag gillar den, mest för att jag tycker om fakta och forskning.

Ta hand om dig, ät godis eller annat som tröstar. Promenader är bra. Det viktiga är att låta tiden gå. För många (läs jag ?) är tredje dagen värst. Men det är olika. De flesta börjar må bättre när sömnen stabiliseras (förhoppningsvis efter 4-10 dagar)

Lycka till! Vi hörs ???// Mary

Ja jäklar vad alkohol kan förstöra relationer och skapa gift och otrygghet. Jag har inte druckit något sedan 26/12 nu och det känns bra. Suget finns till och från och tanken på ”ett glas, bara ett glas”. Jag kommer ha första mötet med kliniken i slutet av månaden, kan absolut skriva hur det gick sen :)

Bra fibrer till tarmen. Du skulle kanske lära dig mer om antiinflammatorisk kost också? Det är min senaste passion.

Själv har jag inga större problem med slutleverensen, men yngsta dottern har via koloskopi fått konstaterat att hennes tarm är inflammerad. Medicin mot det hjälper föga. Tre tabletter immodium hjälper inte ens, toaletten får skuras flera gånger per dag.

Nu när jag är lite mer påläst börjar jag ge henne mjölksyrebakterier och fibrer i tablettform, fortsätter sen med att introducera ett äpple per dag och syrad kål. Och colarestriktioner. Wish me luck, hon är en tjurskallig motpart.

Skönt att du mår så mycket bättre. Du får lämna blod när du piggat på dig. Har du antikroppar får du meddelandet om det då.

Kram ?

Vem ska vi döda?

Du fanns när livet tog mattan under mina fötter ? Nu är det min tur att finnas där.

Andas. Nothing last forever ❤ Rid vågen.

Hoppas du kan belysa oss ens lite grann (för din skull) och all du känner all kärlek som du får från oss. Du kommer att överleva, vad det än är! Det värsta har redan hänt ❤?❤?❤

En bra dag här. Ser med tillförsikt på framtiden..Sakta börjar ja landa i insikten att ja är den ja ska leva med resten av mitt liv o hur viktigt det är att ja gör mitt bästa för mig o min flicka. Livet är ju underbart om ja inte.krånglar till det så.förbannat! Gud ger o Gud tar. Oavsett mina tankar. Acceptera livet. " Lev o låt leva" Låt alla andra männskor leva sina liv.o ja lever mitt. Ja har makt på.riktigt över mitt eget liv . Tro ja har makt över nån annans liv ger mig inget att tänka på. Det är så fall en illusion så fall. Ja vill inte leva i fantasin längre utani verkligheten. Håller på.att vakna!

Hej Magica!

Alko-terapeuter brukar rekommendera oss som vill "dra ner" på mängden alkohol, snarare än att sluta helt, att börja med en längre helvit period. Gärna ett helt år, eller i varje fall minst ett halvår! För att ställa om hjärnan, komma bort från slentrian- och vanedrickandet med mera. Det ger också en chans att upptäcka hur livet är, och hur man hittar andra sätt att koppla av och belöna sig.
Sedan krävs förstås en bra plan för hur och när och hur mycket man kan tillåta sig att dricka framöver.

Det finns dem som väljer att pröva Naltrexone (dämpar sug och minskar den positiva effekten av alkohol) som ett sätt att hålla konsumtionen på en lagom nivå. Själv valde jag en period att växla mellan mkt låg dos Antabus i några veckor, göra ett litet uppehåll för att dricka någon vecka osv.

Eftersom både du och din man har funderingar kring ert drickande så tror jag du får fler och bättre svar på Alkoholhjälpens forum under "Förändra sitt drickande" än här på anhörigforum. Du hittar länk dit överst på den här sidan! Jag har som sagt själv missbrukat och är nu helt nykter, men lever tyvärr med en man som inte vill sluta dricka. Så kan det gå.

Ja, sedan finns förstås alternativ att söka kontakt med någon alkoholpoliklinik eller liknande. Där finns också mycket kunskap om beroende och hur man tar sig ur det.

Lycka till!

Loggade faktiskt in anonymt på ett AA möte online igår och bara lyssnade. Gav inte så mycket, fattar inte riktigt detta med AA, men det var ändå en fin och skön gemenskap där, och många delade med sig av tankar. Allt är bra nu tänker jag - jag är som en svamp som suger åt mig allt!

Missade förra träffen men har skrivit upp denna tid :)
Tack!

Sköt om dej ! Ta hand om dej !

Skickar styrkekramar ???

Jag är typ ny här och vet med andra ord inte hur det fungerar osv att skriva.
Var nu dock inte meningen att starta en ny tråd eller vad det är.

Jaja här är iaf första raderna som handlar om att jag vill med er kunskap och stöttning här förändra mitt drickande som är kaos typ.
Dricker ju tills däck varje gång.

Brukar kunna typ skriva saker till folk som man inte minns och sen blir det dumt efter osv när man försöker att förklara när man inte minns att man skrivit.

Har druckit sedan jag var i tonåren och vart genast romantiserad med alkoholen. En förälskelse till en ung snubbe som var i behov av mod och självförtroende och fann samtidigt en variant att fly vardagen osv. Har ju sedan missbrukat andra saker med men alkoholen var favoriten och är.

Har adhd samt tourettes och det har sedan skaparen kombinerat med ocd och ångest osv.
Intressant kombination.

Men åter nu till alkoholens vara idag och vad som är anledningen till att jag skriver här.
Jag brukar typ dricka 2-5 gg i veckan och varje gg är det tills man däckar. Jag startar sent och försöker att inte dricka inför fru och barn osv. De märker väl inte något mer än att man är trött och sliten varje dag och inte orkar vara aktiv osv.

Jag gillar att laga mat och är därför en typisk alkoholromantiker och tycker det är mys med alkohol medans man lagar mat tillsammans osv. Men sen är det som vanligt däck när familjen somnat.
Jag dricker dock inte dagen efter.

Jag tror att jag är för trasig för att kunna lära om och börja dricka normalt, för det har ju varit samma supande sen start ungefär.

Men hur ska man i 40-årsåldern kunna samt orka att förändra sig.

Jag drack senast igår och är hur bakis som helst idag och har basunerat ut till familjen att nu är det klart med alkoholen. Att jag som var så glad och pigg osv igår vaknade upp med ångest och det som bör efter en bläcka. Ringde och skrev med folk och var hur berusad som helst och bläähh. Sedan ångest att bara orka ligga på sängen och svettas typ.

Jag vet att jag brukar tänka dessa saker när jag är bakis, men jag har ledsnat på att vakna med ångest och att göra dumma saker när man är berusad osv.

Jag skrev att jag vill förändra drickandet för att kanske kunna dricka sunt. Men nu är planen att dag för dag vara nykter och sen försöka se det ur samma synvinkel den dagen som baksmällan gett sig och man är fräsch och förmodligen vill dricka igen för vad nu ursäkterna är.
Därav kunna läsa här och kanske känna hur fasen less man var idag.

Jag har med facit i handen bara typ kassa erfarenheter av alkohol. Men jag köper skiten vecka efter vecka och dricker den för att fly och slappna av.

Jaha vad gör man som nykter numera och har ni saker som lugnar suget, typ kompenserar med gym eller annat??
Ska man kontakta en terapeut online och försöka att se vad som är anledningen till just denna flykten man gör med alkoholen??

Ha en bra helg.

Inte mycket att uppdatera kring. Mår bra, fokuserar på att göra saker jag tycker om.

Ska äta snacks o dricka en A-fri öl i kväll. Tända lite ljus. Bara mysa.

Skriv mer om dig själv och hur du mår här. Du är inte ensam. ?