Senaste kommentarerna i forumet

Jag och en till härinne har kontakt utanför forumet. Vi har haft mycket givande samtal.
Om du är intresserad Gros så bjuder vi gärna in dig så att vi kan prova att prata tre st. Om det nu är möjligt med mobiltelefoner. Hör isåfall av dig till admin så får du våra kontaktuppgifter.

Skönt att nykterheten går bra! Nedstämdheten gör ju inte gott för tröttheten, såklart och det kan lätt bli en ond cirkel. En läkarkontakt för nedstämdhet är en väldigt god idé! Det hjälper ju inte riktigt med Covid som härjar och att det inte blir många soltimmar heller. Det finns ju inga enkla vägar att få upp humöret igen, tyvärr. Det är ju tur att du har ett jobb som du gillar, men kanske kan du hitta en ny eller väcka en gammal hobby till liv? Om du har en trädgård eller en balkong du kan ställa lite krukor på är det ju snart dags att fundera på vad man ska odla denna säsongen.

Jag är minst lika nyfiken som Rule74. Nu hörde jag förvisso från någon annan här på forumet att Antabus kan höja levervärden. Det var inget jag kände till sedan tidigare, men det tar väl du fortfarade? Det skulle höja både ALAT och ASAT, tydligen. Jag kanske får läsa lite om det. Om du inte ville dela med dig av vilket värde som är lätt förhöjt fortfarande förstår jag det dock. :)

Hej Rule74. Ja, jag har skrivit lite om detta i min tråd efter att ha efterforskat detta. Jag har sett en del skriva bland annat här på forumet att de har bra levervärden på blodprov och att det betyder att levern är frisk. Det är nog en väldigt vanlig missuppfattning. Framförallt de man normalt tittar på, ALAT och ASAT, visar främst på aktiv skada. Har man t.ex fettlever på grund av övervikt så kan man ha kroniskt förhöjda värden av ALAT och ASAT. De går dock ner igen om man börjar äta hälsosamt och motionera och gå ner i vikt.

Har man fettlever på grund av alkohol så kommer ju värdena på ALAT och ASAT så småningom att sjunka till värden som i alla fall ligger inom referensvärdena. Att ALAT och ASAT är ok säger dock inte så mycket om eventuell skada du redan orsakat.

Sedan handlar det ju om referensvärden så man har ju lite olika värden ändå på grund av kön och kroppsbyggnad o.s.v. Dock är det väl vanligt att GT eller ALP är högt när man har skrumplever, men det verkar inte vara alla som har det heller. Jag är bekant med en man som fick en ny lever 2016 på grund av alkoholskada på levern. Hans ALP är fortfarande dubbelt mot den övre gränsen, men hans nya lever fungerar ju bra annars så läkarna är inte oroliga för det. Alla andra värden är normala.

En annan är ju bilirubin, som kan gå ner om man blir av med en aktiv inflammation men efter det kan det hålla sig högre än normalt, även om det också kan vara helt normalt med cirrhos.

Haha, MalmMia du är för rolig?
" En man med mage där tshirten åkt upp". Kram på er båda, tjejer

Tack snälla för fina välkomnandet! Kul att ni bryr er och lägger tid på mitt inlägg :)
Mitt drickande har gått ifrån snobbigt och påläst vindrickande under mer än 20 års tid till sörplande i smyg till direkt ifrån vinboxen när ingen ser :( Tragiskt och så himla onödigt... Fyllt på vinförrådet i smyg så inte frun skall förstå hur många boxar som gått åt, kört liken till pappersinsamlingen i smyg. Nu på slutet har jag varit så ivrig att jag halsat en öl i bilen på väg hem ifrån bolaget och kastat ut burken innan jag nått hemmet...sjukt beteende!! Inte njutfullt, inte ens sugen på smaken av öl eller vin - ett sorts tvångsbeteende - sorgligt...
Känner mig bara dålig...
Men: Jag har varit nykter ett år tidigare (några år sedan) och mådde kanon så jag vet att det går. Min oro är jag kommer bli en sån där bitter gubbe som bara känner sig ofullständig utan alkoholen - jag vill verkligen inte känna att jag försakar något som är bra och längtar till - kommer inte bli hållbart för mig. Jag kommer läsa på, inte räkna dagar och peppa mig själv (och er andra på forumet) - förhoppningsvis når jag en punkt när det hela inte lockar längre - då är jag FRI :) Någon som känner igen sig och vill haka på? The more the merrier! Tack snälla för att ni läser!

Är ledig idag...har sovit hela natten utan att behöva vakna eller gå på toa...vaknade efter sju och somnade om och sov ytterligare en timma ...skönt men var jättetrött när jag vaknade...åt lite lättare frukost och därefter ut på promenad men vår hund i ett snöigt vintrigt landskap. Gick både vid vattnet och i skogen. Så himla skönt!! Idag var det verkligen folktomt. Den senaste tiden när jag har varit ledig på en vardag har jag ändå mött flera människor mest i pensionärsåldern och jag tänker att det beror på Coronan....fast idag kanske man inte vågade ge sig ut pga halka. Hade på mig mina nya kängor och de funkade faktiskt ganska bra...lite öm i fötterna men så brukar det vara för mig med nya skor...men inget skoskav och dessutom bra sulor som biter bra på det hala snöiga underlaget.

Jag är ju en grubblare, funderar och tänkare...kärt barn har många namn....hur som helst...jag behöver dock vara ensam emellanåt med mina tankar...för att kunna tänka klart...och jag behöver vara ensam för att återhämta mig. Nu har ju vår dotter i princip bott hos oss...hon är absolut ingen jobbig individ (förutom när hon är manisk) men det är ändå något helt annat när hon är hemma. Så idag..när jag var ute och gick klarnade mina tankar...och jag tänker ...det här går inte...jag kan inte fortsätta så här....jag låter troligtvis mer bestämd när jag skriver än hur det har landat inom mig men verkligheten är att det kommer sluta med katastrof om jag inte gör någon form av förändring!!

Jag dricker ju av många olika anledningar....och de flesta anledningar är inga bra anledningar att dricka på...men min hjärna är inte omprogrammerad till att tänka...att du ska inte tycka om det här för jag tycker om öl och jag tycker om vin framför allt rött vin och jag tycker om bubbel. Jag tycker väl ändå att jag har hittat relativt bra alkoholfria viner, likaså bubbel men inte röda viner...det är som saft. Jag tror därför att en del av hjärnan behöver verkligen omarbetas..så enkelt är det.

Men så kommer det då till min hälsa...att jag är så trött...har ont i magen..osv...och att inte må riktigt bra skapar en oro inom mig en oro för min hälsa. Och, hur ska jag veta vad som är det ena och vad som är det andra?!?! Jo, jag måste ju börja med att ta bort alkoholen ur mitt liv...börja låta min kropp läka...och låta min hjärna tänka positiva tankar eller iaf tankar som innebär möjligheter. Jag vill även få tillbaka en mer rörlig kropp, en lättare kropp...nu är den alldeles för tung och osmidig.

Grejen är bara den att när jag börjar återfå lite mer positiva tankar då kan de rusa iväg och jag ska göra så mycket...och så rasar det igen. Så det gäller verkligen att skynda långsamt..som när jag har en ledig dag att vara hemma...vila..ta en promenad..vila...läsa...försöka stänga av hjärnan snabbt när den får tankar på alkohol eller något annat som inte handlar om alkohol men som kommer att leda mig till alkoholen...

Är tacksam för era inlägg....tycker om att skriva och tycker om att berätta....kanske återkommer jag senare..

Kram så länge:)

Det är bara vi själva som kan ta itu med drickandet. Men vi ska vara stolta när vi tar itu med det! Inte känna skam för att vi försatt oss i situationen. Man blir beroende när man dricker en beroendeframkallande drog. Och enda sättet är att låta bli helt. Så fort man tillför lite väcks mersug.

Kram ?

Fortsätt så, och fortsätt passera alla öppna fönster! Vi är många som stöttar! Läs och lyssna på allt du kan om alkoholberoende så lär du dig förstå vad den gör med din kropp och varför du kan känna som du gör. Det är så många som vittnar om ett fantastiskt liv utan alkohol, speciellt efter 4-6 månaders avhållsamhet. Jag vill dit och känna det! Själv är jag inne på min tredje dag nu efter att ha druckit en del sen november efter över två månaders uppehåll. Vi är många som stöttar dig - både i med och motgång!
Det kommer att bli bättre, och du är värd det!
Kram

Vad glad jag blir för din skull! Har läst din tråd om att du har skrumplever, och så nu detta positiva besked! Om det är något jag är orolig för är det min lever och bukspottkörtel - dessa livsnödvändiga organ som jag säkert sakta men säkert skadat under mitt drickande. Och då inte att förglömma vad alkoholen gjort mot hjärnan... Man får ångest bara att tänka på det.

Men jag fattar ändå inte - kan man ha skrumplever men ändå bra levervärden? Trodde att det var en kronisk sjukdom. Har ju läst om symtom på skrumplever som att:
Huden och ögonvitorna blir gula.
Urinen blir mörkare.
Avföringen blir ljusare.
Du mår illa.
Du minskar i vikt.
Du blir trött.
Du får ont i magen.

Du verkar ju ha haft de två sista i alla fall. Eller har du fler symtom? Ursäkta alla frågor, men detta är en av mina största rädslor så vill du får du hemskt gärna svara, men jag förstår om du tycker att det är privat.

Jag tycker också att du ska söka hjälp mot din nedstämdhet - kanske terapi istället för piller? Och så skönt att du har ett jobb du gillar mitt i allt detta - det är guld värt :).
Kram <3

Hej, jag har goda erfarenheter från beroendemottagningen. Jag bad om antabus och det hjälper mig mycket. Jag behöver aldrig deala med tanken ”ska jag, ska jag inte” och det är så skönt att slippa. Det ger mig ett lugn. Jag tänker fortsätta med det tills jag känner att mitt nyktra liv har satt sig lite bättre och när det blir, får jag se. Och nej, de tar inte körkortet. Så jag kan rekommendera det varmt. Lycka till ?

I dag är det dag 2 och jag känner mig just nu lite lugnare i sinnet.
Är rätt så säker på att det blir jobbigt i kväll. Men det är bara att hålla mig fast i min längtan att få bli helt nykter så ska det gå bra hoppas jag .
Hejar på oss alla ??
Mvh /Åsa

Åh vad jag skrattade gott åt ditt fotande. Jag vet när jag använder mig av " härskarteknik" så styrker det min känsla av förakt för personen, försöker undvika för att nånstans långt därinne finns en önskan om att en högre makt kliver in och ger oss tillbaka. Tror jag, jag vet inte längre. Men just dörför vill jag väl inte stänga av helt, men när dom ligger där i soffan så är det lätt hänt att tänka, fan jag förtjänar nåt bättre än det här i mitt liv. Jag lägger just ner lite pengar i mig, hår hud och hälsa, känns skönt. Mannen sa att jaha du håller på att fixa till dig för att du ska ut på banan. Jag behövde inte ens bemöta det ? jag håller med, klart att det måste göra ont som attans att skada andra, och att alkoholen dämpar. Min man vill att vi ska blicka framåt men det funkar inte så, jag måste bearbeta mitt med honom och han måste ta ansvar långt tillbaka innan mig. Vi har för dåligt att stå på eftersom vår relation är ung i sammanhanget.

...när jag är ute och går och ska sova. Nu blir det: Sluta dricka - Alkoholproblem kan botas. Återkommer med recension. Och så bra jobbat @kvinna 38 till att ha hållt dig nykter så länge och siktar på ett halvår! Läste att det tar tre månader för kroppen att återhämta sig från ett långt drickande och ett halvår innan hjärnan är tillbaka. Låter som att det är något alla borde satsa på för att verkligen komma tillbaka till sitt bästa jag. Hej dig!

Jag känner verkligen med dig.
Jag minns när jag nådde min botten och dessutom hade en medberoendeterapeut som jag pratade med 1-2 ggr i månaden.
Jag tänkte,finns det ingen ände på detta.
Då hade jag redan brutit med min beroende sambo men allt som jag tidigare inbillade mig att jag kunde kontrollera var nu helt utom min kontroll.

Jag visste när han drack för det kände jag trots att det var flera mil mellan oss.
Jag visste när han var på väg ner i återfallet osv.

Den smärtan jag bar på var ju verkningslös,men inte hjälpte det mig.
Jag blev såklart irriterad på mig själv och tyckte att det var förspilld möda,vilket det ju var.
Men ibland så tror jag att den smärtan jag kände var min egen.

Att om man lever så lång tid nära någon som inte mår bra så får den andra människan bära skulden för att jag känner smärta i situationen som ju är outhärdlig att vara i.
När man då kommer in i de bra perioderna så upphör smärtan och man kan leva nästan som vanligt igen.
Då skjuter man sitt eget arbete framför sig och förbereder sig inte på den omgång som väntar runt hörnet.
Man vilar,andas och försöker känna frid och återhämtning så gott det går.

Det jag försöker säga är: Kan det vara så att det dåliga mående du har just nu också kan handla om saker som du faktiskt kan göra något åt?
Din egen resa,dina egna val som du kan påverka.
Jag ska inte komma med något klämkäckt om att du ska ta en promenad eller köpa en glass.

Men kanske titta lite extra på smärtan och försöka se vad den grundar sig i utöver det helvete det måste vara att leva i ständig rädsla.

Om du förstår vad jag försöker säga.
Inte på något sätt förringa eller ta bort din upplevelse.

Men kanske separera upp det och bära din egen smärta som handlar om dig och låt hans smärta vara hans.
Kanske bara jidder jadder,men för mig blev det så tydligt att jag levde med en alkoholberoende man.
Men i grunden så var han betydligt friskare än mig.

Hade inga knäppa rädslor och ångest eller hinder för att leva livet fullt ut.
Bara alkoholismen som stökade till det för oss alla.
Men när hans sjukdom försvann så blev min egen så tydlig och också att det var dax att börja gräva i det.
Dvs,vad händer om du släpper taget så långt det är möjligt?
Vad ser du då,vad kan du göra då åt ditt eget liv?
Som du inte redan gör förstås.
Stor kram från mig :-)

Jag håller med dig till stor del men vill ändå ta på mig själv ansvaret för mitt missbruk. Iaf när jag nyktert gör valet att inköpa och ta första klunken. Sen är det kanske nån annan funktion i hjärnan som träder i kraft. Men visst är det en sjuk, stark och bedräglig drog.

Finns ingen annan jag kan eller vill lägga det "ansvaret" på. Men har min läkartid nästa vecka. Det brukar ge mig en inspirerande spark i baken.

Ha en fin dag.

Vad bra att du kämpar med detta, och att du bestämt dig för förändring. Kan ju vara bra med extra draghjälp i början, tex AA på nätet, eller kanske någon vårdkontakt? Och även om det är svårt tror jag att det är bra att berätta för någon närstående, det blir svårare att ändra sig då. Ge järnet och möt de där förrädiska tankarna om att dricka för vad de är: beroendet som vill ha sin drog, det går över..

Tack för att du frågar TI. ?
Jo, med nykterheten får det bra. Jag har tappat räkningen på dagar nu, men tror det blir 6 veckor nu. Fysiskt mår jag ju bättre, bättre balans, bättre mage, ingen halsbränna, framförallt är det skönt att slippa vara abstinent med skakningar, svettningar och ångest.
Själva tröttheten ser it på ett annat sätt nu, inte så utmattande som i början men jag sover fortfarande väldigt mycket och är väl egentligen ganska nedstämd. Har inte lust med något och ser inte fram emot mot något. Tack och lov har jag ett jobb jag gillar. Jag kommer nog att söka läkarkontakt för min nedstämdhet, känner igen symptomen från när jag var deprimerad tidigare i livet och jag vill inte sjunka djupare ner i det. Förstår att vinet funkat som självmedicinering och nu flyter det andra upp.
Och just det! Mina levervärden är bra igen, ett av dom var bara marginellt förhöjt det andra var normalt nu. Så det gör mig glad i alla fall. ?

Tack Charlie70. Hoppas det släpper med tiden. Sluta snusa finns inte på kartan ännu men en sak i sänder.

Haft en tuff natt med konstiga drömmar och när jag vaknade kändes som att jag druckit igår. Tog en stund innan jag insåg att det var sömnbrist. Konstigt att kunna vänja sig vid att nästan alltid vakna bakfull.

Nu börjar helgen närma sig och det blir den stora prövningen.

Jag försöker föreställa mig smärtan som du har när det gäller ditt barn, jag kan inte! Så jag ska inte försöka peppa dig men jag ville ändå skriva några rader. Jag vet och har sett hur mycket du kämpar, jag ser också in dina texter att du jobbar mycket med dina känslor och jag är glad för din skull att det emellanåt känns bättre. Jag lyssnade på en podd och där sa hon angående mental hälsa, vänta ut negativa känslor och låt de ebba ut.

Jag läser och begrundar, jag tror också definitivt på en högre makt. Det känns skönt att kunna lämna över och tro att man kan få hjälp. Jadu, vi biter ihop, anpassar oss, går på tå och biter ihop igen, då kan det kännas skönt att ibland få pysa ur sig och då ibland annat med hjälp av härskarteknik. Så gör jag också ibland.
Ja, det med den moraliska spelplanen fick jag höra av vår beroendeterapeut i anhöriggruppen som själv var grav missbrukare. Jag har också funderat mycket på hur en A fungerar, med tanke på fina minnen och efter en rejäl snefylla glömmer A bort hur A betedde sig och allt A sa. Jag tror att det är en stor del av sjukdomen, det gör för ont att tänka på allt fint man missar då blir det ångest och då dricks ångesten bort. Samma sak med elakheter, det gör för ont att tänka på hur man skadar någon man egentligen älskar så det förtränger man ger ångest och då dricks det igen. Vad tror du om det?
Min A har klara stunder också efter sitt nyktra år och vid dessa stunder kan jag nå fram till honom och vi kan prata. Han säger att han förstår mig och ber om ursäkt. I helgen fotade och filmade jag honom när han satt i soffan och sov, det tog kan jag säga. Jag vill att han ska se vad han utsätter oss för, en man med mage där t-shirten åkt upp och den stora magen syns, han har hasat ner och snarkar högt - min härskarteknik ?

Förstår att du är arg, men jag tycker samtidigt att du verkligen ska glädjas åt att du lagt det värsta missbruket bakom dig. Svinbra jobbat Adde!

Jag är numer helt hooked på antiinflammatorisk kost och livsstil. Kan rekommendera boken ”Hälsorevolutionen” av Maria Borelius och ”Food Pharmacy” av två tjejer som jag inte minns namnet på. Diabetes 2 är en sjukdom som blir mycket mer hanterbar med antiinflammatorisk kost.

Precis som med alkohol så är det bästa och enklaste att avstå helt från socker. Rätt så snabbt försvinner suget när man inte göder det. Men slå inte på dig själv för hårt, hellre socker än alkohol.

Kram ?

är min årsdag och istället för att fira så är jag så förbannad på mig själv !!!!!!

Jag kan ju det här med att "bara smaka" ...."bara ta lite"....."unna sig"..... "en gång gör väl inget"...."börjar i morgon"... !!!!

Jag har ju en sjukdom till förutom alkoholismen och det är diabetesen. Båda är dödliga och kroniska och båda är behandlingsbara utan piller eller konstiga mediciner. (Jag har db2) .

Alkoholismen är "lättare att "bota" då det "bara" är inte dricka alkohol medan diabetesen kräver ett mer långsiktigt tänk då jag måste vara vaksam på vad jag stoppar in i matluckan. Vi alla behöver mat medan socker är nåt vi absolut inte behöver men som petats in i all vår mat för att det är beroendeframkallande.

Och jag är ju sannerligen en beroendeperson !! Att jag ersätter ett beroende med ett annat beroende är ju väl känt och jag har ju kunskapen......men lika f-n så går jag på det :-((

Och, som sagt, jag har ju kunskapen både om hur beroendet fungerar OCH hur jag ska äta för att kontrollera, och rentav reversera, min diabetes men ändå gör jag fel !! Att äta rätt är inte på nåt sätt en uppoffring eller tillkrånglat sätt att sköta om mig så vad är problemet ????

Jo självklart är det mitt beroende när jag ljuger för mig själv och tänker "bara denna gången" !! Precis så tänkte jag ju när jag skulle kontrollera mitt drickande och jag vet ju så väl att det inte fungerar !!! Och precis som med alkoholen så går jag ut och sen in igen i ett destruktivt leverne och förnekande. Och blir så sur och trött på mig själv. Och det blir det ju inte bättre av. Jag har ju kunskapen men lyckas inte få till att den kunskapen halkar ner i hjärtat för att den ska bli riktigt effektiv. Vi pratar ju om världens längsta halvmeter eller den gyllene halvmetern, dvs avståndet mellan hjärnan och hjärtat !

Jag tänker inte lova nåt eller sätta nån gräns utan försöka få mig att acceptera att jag har en sjukdom som går att behandla med lätta medel. Det otäcka är ju att jag har exempel på släktingar som inte haft kunskapen utan travat på i gamla vanor och fått se sina tår, fötter, underben (upp till knäna, sen är det kört) bli kapade. De har blivit kortare och kortare av andra anledningar än åldern....

Jag har en viss förhoppning om att jag ska inse sammanhangen om jag sätter det på pränt och att det är lättare att se problemet så......det har ju defacto fungerat med min andra sjukdom.

Ta hand om er alla där ute och ta inte första glaset (eller bullen...) hälsar en sur gammal gubbe :-))

Bra jobbat. Min gubbe håller stenhårt på 2 vita månader . Alltid januari, februari. Han når väl inte fram till överkonsumtion i övrigt, men är ändå rädd och har respekt för kompisen a. Tycker att du är klok som tar en funderare och iakttar dessutom omgivningen och dig själv under tiden. Att ta helvita perioder kan aldrig vara fel. Man vet aldrig när man trillar över kanten, och att stoppa upp är bara hälsosamt.

Välkommen, du ska se att det finns en utväg. Vad bra att du börjat skriva här. Vi är många som bottnat i den förtvivlan du uttrycker. Med kompisen alkohol blir det så, förr eller senare. Själv snubblade jag tillbaka gång efter annan och det var först i våras som jag på allvar tog hjälp med mitt missbruk. Jag håller envist i tråden att ensam är inte stark. Du har allt att vinna nu på att ta tag i ditt liv, vet att det låter hurtigt , men allt blir bättre utan a. Vi finns här som stöd, kämpa på... en dag i taget. Jullan

Jag känner igen det. "på måndag börjar 2 styckna som vi glömt säga till om"... *morr* ja det ordnar sig :-) Men du är bra på jonglera så det kommer lösa sig!

Här blev det 4500 steg i snö, på väg eftersom ingen cykelbana var plogad... Ni har nog fått mer lämplig mängd snö. I en av kommunerna så har de tagit ner stora snöslungan från fjällen - den som används för att ploga norgevägen då snödjupet där ibland är över 10 meter... fast så mycket blir det ju *aldrig* vid kusten..

ha en fin dag