Senaste kommentarerna i forumet

Det första steget är taget. Själv har jag varit utan alkohol i 12 dagar nu och redan under denna korta tid så känner jag ett lugn som jag inte känt på många, många år.

Hjälp mig nån

Mitt liv bara fallerar. Pga mitt drickande förstör jag alla mina relationer till folk. Jag kan inte sluta, det går bara inte. Jag känner mig helt förtvivlad och nu ligger jag här hemma med ångest då jag ännu sabbat en fin relation......

Somnade glad men vaknade imorse deppig som fan. Jag måste ha drömt något som påverkat mig starkt. Det tog ett par timmar innan det släppte.
Nåväl nu är middagen med vänner avklarad. Inte en droppe A till mig, något som tydligen förvånade de bjudna. Trevligt dock att kunna erbjuda sig att köra hem en vän. Denna text skrev jag igår kväll men den blev aldrig postad.

Nu på morgonen dag 13 så vaknar jag på ett väldigt gott humör. Konstigt att det kan svänga så mycket. Jag tog två tabletter GABA innan jag somnade, undrar om dessa har denna positiva inverkan? Någon som har erfarenhet av GABA?

Det verkar som att vi är såå lika Hitofude! Självkänslan på topp med vin innanför västen, inget kan stoppa en. Sen efter det ynkligt och etter värre. Men nu tar vi gemensamt tag i detta!
Jag är gruppledare och jag gör numera precis som Andrahalvlek. Har jag fel erkänner jag det, jag försöker ge och ta konstruktiv kritik. Om jag liksom ställer mig utanför mig själv så känns det inte så personligt. Låter lite flummigt kanske. Det är alls icke lätt men du kan kanske prova?
Idag vaknade jag, dag 8, och kände en försiktig glädje. Om jag är en person som har toppar o dalar så får det vara så. Utan A så får jag kämpa mer men att vakna utan ångest för vad dumt jag kan tänkas ha hittat på är än så länge värd kampen.
Här peppar vi varandra! Vi är alla ”ensamma” men du är inte ensam i din kamp framåt, här finns gott om själsfränder.
❤️?

Igår ringde en stackars praktikant. Först på fjärde försöket svarade jag. ”Jo, jag börjar hos er på måndag...” På måndag? Jösses, vart tog tiden vägen liksom? Jag berömde honom väldeliga för hans ihärdighet att få tag på mig, som gav mig chansen att hinna förbereda mig. Ibland kollar jag inte nästa veckas kalender eftersom jag har fullt upp med veckans dont liksom.

Så jag fick kullkasta det mesta jag höll på mig och med liv och lust börja förbereda mig för att ta emot två praktikanter på måndag. På distans. Intro på video, dagliga kontakter på video. All teknik måste lira, de måste känna sig precis lika välkomna som om de kom till vår arbetsplats rent fysiskt.

Jag ser det här som ett nyttigt övning inför sommarens rekrytering. Det är ju ingen som vet hur länge det här med distansarbete ska gälla. Ikväll ska jag ha genrep med min äldsta dotter på zoom, visa henne hur en programvara funkar genom att dela min skärm, och inhämta hennes åsikter om stort och smått. Hon är min ärligaste kritiker ?

De som kommer från högskolan nu är ju vana vid distansstudier. Nu måste vi som arbetsgivare visa att vi är med på tåget, vi måste också få det att lira. Det finns inte utrymme för att sitta och labba med inställningar i skarpt läge, sådant måste man ha koll på innan.

Kram ?

PS. Vi har också fått snö Vjlo upptäckte jag precis när jag tittade ut. Inte samma mängder som ni, men bra nog ?

Huvudvärk hade jag jättemycket i början. Som du säger hjälper Alvedon något men inte helt. Det tog nog en månad för mig innan huvudvärken började lägga sig. Nu håller jag på att sluta snusa. Har haft tortyrliknande huvudvärk under två veckors tid sedan blev det mer normal nivå på värken, om man säger då...

Försök vila så mycket du kan, drick vatten och ät ordentligt. Skriv och läs mycket här. Flytta gärna din tråd till Förändra sitt drickande. Där är det full fart med många som just har startat sin nykterhet. Häng på dem!

Det är så vackert med snö ? Jag älskar verkligen när naturen täcks med snö, och varje vy blir ett konstverk. Jag gillar att pulsa i snö. Min hund älskade verkligen snö, han hade en speciell ”snödans”, en knyck på rumpan och glädjefnatt, så fort han såg en snöfläck. Minsta fläck så skulle han ner med nos och huvud och gnida in snön i ögon, nos och öron. Riktigt så glad för snö är inte jag.

I stan blir snön snabbt trist dock. Slask och smutsvart snö gör ingen glad. Glad blir man inte heller av det ständiga regnandet som pågår här i söder.

Vilken tur du har som ”måste” till jobbet fysiskt till fots idag i det härliga snölandskapet. Själv hoppas jag på uppehåll vid lunchtid åtminstone, vågar inte hoppas på sol.

Kram ?

Jag brukar försöka tänka när folk gnäller och kritiserar att det är ett tecken på engagemang. De bryr sig om verksamheten. Så jag brukar försöka svälja min förtret och istället bjuda in vederbörande att hjälpa till och förbättra det som blivit fel. Jag har också tränat stenhårt på att uttrycka ”Förlåt, det blev fel. Har du tankar om hur vi skulle kunna förbättra det här och göra om och göra rätt?”

Jag försöker också bita mig i tungan när jag vill gå igång och försvara mig, skylla på andra och skylla på omständigheter. Om jag skyller på något så är det att jag har för många bollar i luften typ. Min chef börjar alltid försvara sig när jag kritiserar hennes beslut och ickebeslut. Då får jag höra allt om hennes pressade privatliv, om chefer över henne och under henne som inte gör som de ska, och den vanligaste ursäkten är ”jag har inte hunnit”. Varje gång vill jag säga ”du har inte prioriterat menar du?”

Jag blir i varje fall väldigt irriterad när hon beter sig som en obstinat tonåring som absolut inte vill stå för sina misstag. Då är det så mycket enklare att svara ”förlåt, det blev fel”. Och anser jag inte att det blev fel så finns det en variant på det svaret, nämligen ”förlåt, jag är verkligen ledsen över att du uppfattade det så.” Att som chef uttrycka ”förlåt” är en bra ingång till fortsatt samarbete med kollegorna har jag märkt. Ingen är felfri, men ingen gör fel med vilje.

Kram ?

Ja, du skulle nog behöva få hjälp att få ut den där ilskan på rätt sätt av nån kunnig person.

Ja, du skulle nog behöva få hjälp att få ut den där ilskan på rätt sätt av nån kunnig person. Eller få ordning på tankarna för att veta vad som är ilska och vad som är sorg eller annat. Är hen fortfarande sjuk din terapeut?
Tänker att du är påsen bra plats nu där de faktiskt tar hänsyn till dig som person och inte verkar svara direkt på ilskan och frustrationen med försvar. Det kanske ger sig lite tid till att jobba lite med dina känslor inuti.

Jag kikade ut nyss, och det ligger minst någon decimeter snö på en oplogad gata, och mer än så på en helt oplogad gårdsplan...Det finns stora fördelar bo i en lägenhet, speciellt sådana här dagar, då det egentligen bara är att kura ihop sig lite och vänta ut att någon kommer och snöröjer eller skottar.

Det är uteslutet att försöka ta sig iväg med bil nu på morgonen, men råkar ha ett fysiskt möte på jobbet nu på förmiddagen så jag måste dit, och vill nog dit som omväxling. En skön morgonpromenad på en knapp halvtimme dör jag inte direkt av, beroende på hur det är skottat får jag gå på vägarna i stället för cykelbanorna. Håhåjaja... inte direkt stora problem i mitt liv ?

Igår såg jag ett kort inslag på nyheterna (tror jag det var) om missbruksvården - AA? - i Stockholm, där de har svårt nu när det inte går samlas, inte alls eller inte mer än 8. Det är nog ett generellt problem i hela landet, alla, eller många är rejält utsvultna på att faktiskt ses på riktigt.

För mig blev den extra ensamheten pandemin gav mig en av tankeställarna som fick mig att ta tag i och sluta upp med en del dumheter (söka hjälp där det gick söka hjälp, och inte klara själv var ju också en nyckel som alla vet). Men jag hade lika väl kunnat droga ner mig totalt och ... ja? vem vet.

Tack Pixie, Se klart och alla andra som finns här vid min sida, ni gör stor skillnad för mig!

Lycklig! Ja, jag vaknade i natt och kunde konstatera att jag sovit nästan sju timmar, bara varit uppe en gång under de timmarna och det var enbart för att jag drack en massa te innan jag la mig. En stark känsla av lycka landade in!! Den var kort, men ack så värdefull.

Gårdagskvällen blev kort. Jag satte mig i soffan och lyssnade på pod. Irriterades av att tankarna for som bollarna i en nyligen sprucken saccosäck. Jag vill ju lyssna på det här, låt mig vara ifred snälla!
Okej, jag vet, det är så'n jag är, alla dagens intryck tar tid att sortera.
Blundade och lät det vara som det är.
Lyckades nog ändå ta till mig något av podden innan tröttheten kom som en tung varm filt över mig.
Typ kl 19... Slog bort tanken "Men du kan ju inte lägga dig redan" och gick och la mig.

Jag vet ju att det där är precis vad jag behöver. Tid. Tid att varva ner på kvällen, tid med så få nya intryck som möjligt för att hinna sortera dagens intryck. Innan jag gjort det så kan jag inte sova lugnt.
Det är sådan jag är. Och, jag är okej som jag är.

Hur löser jag det här då? Hur ofta finns den tiden?
Det är ju mycket effektivare att ta några glas för att få bort tankarna, jag kan springa runt och fixa hemma medan "avkopplingen" (ruset) kommer, dessutom behöver jag ju då bara sova typ fem timmar för att vara pigg dagen efter.
Jo tack! Det funkar. En tid.

Jobbet. Det skaver. Kanske blir det bättre när jag kan se nyktert på det. Men...
Allt oftare tänker jag på att jag har tjugo år kvar att jobba och det gör mig kall, iskall. Tjugo år! Med ett sådant jobb? Känner mig dessutom gammal och trött.
Ibland har jag lust att kasta min fina universitetsutbildning i soptunnan. Göra något helt annat.
Men vad?
Jag vet verkligen inte.

Att känna sig själv. De sa något på podden igår om att det är väldigt många som faktiskt inte känner sig själva, som inte vet vilka de egentligen är.
Jag är nog en av dem.
Kanske... om jag lyckas få kontakt med den jag faktiskt är och inte bara lever efter mina egna och andras förväntningar och föreställningar om hur jag ska vara...
Kan jag då hitta min plats i livet?

Tja, jag hinner nog inte lösa alla frågor nu.

Det är dags att starta dag 13.

Hej, skrev massor och tog bort. Min första sömnlösa natt på 6 månader och min ADHD gick igång och började skriva här. Önskar dig ett helt vanligt år. Du har kommit långt. Bra med önskningar högt och tydligt.

Det har varit en bra lång dag, har inte känt att jag varit sugen alls.
Däremot så kommer den dumma tanken upp "är jag sugen?"
Jag är ganska upptagen på dagarna med jobbet och pratar väldigt mycket i telefon. Tanken kommer upp när jag inte har tid att dricka. Det känns som om jag letar efter att känna om suget finns. Det får mig att tappa fokus på det jag gör just då. Dagarna går bra, efter jobbet kommer inte kanske suget av alkohol i sig, men att sitta och ta en öl eller två på puben och snacka en stund skulle kännas trevligt. Jag vet att jag inte kan det, jag tror iallafall inte det.
Jag tänker inte hursomhelst inte heller ta reda på det.
Har tagit avstånd med vänner som jag träffat tidigare på puben, sagt att jag har tagit en paus ifrån utelivet ett tag framöver.
Har faktiskt tagits emot med respekt och acceptans.

Dagens positiva effekt för mig.
Jag behöver inte längre ta Samarin, bikarbonat eller annatl för att sänka syran i magen! Bikarbonat drack jag flera gånger om dagen förut.

Må väl och hoppas ni andra håller styrkan uppe!
?

Gör mig glad att läsa om dig! Känner så väl igen mig i att jag börjar må bättre och något av det jag tycker är allra skönast är att inte planera, smyga och tänka på när jag ska handla, när jag ska dricka, hur länge det kommer att räcka osv osv. En riktig befrielse ?

Kram till dig! ?

Åh vilket fint avslut för mig att avsluta min kväll, att du känner dig glad och tar dig en irish coffe. Den hoppas jag smakade himmelskt för det du så värd i din kamp, att ha ett barn som kämpar och lider måste vara outhärdligt många gånger. Och Blendas text berör också, har en nära väninna som miste sin son för 4 år sedan och det gav mig en tankeställare, att föröka hitta dom rätta orden. ?❤

Jo men har en bra soc de där är ju alltid ett lotteri. Hon lever lite efter frihet under ansvar och att de ska vara jag som väljer och de ska funka för mig. Men tvekar inte att gå in och fatta beslut över huvudet på mig om de behövs. Nu har de inte behövts alltför många ggr jag fattar oftast bra beslut själv om jag bara får chansen att tänka och känna efter lite. Just nu har jag stängt av känslomässigt nackdelen med de är att de krävs hjärnan är ockuperad 24/7 så när kvällen kommer, så kommer ångesten som ett brev på posten så svårt att komma till ro och somna. Plus märker att inom mig är jag arg så blir fort exploderande arg. Och den ilskan är jag rädd för den kan få mig bara rusa iväg och fatta dumma beslut. Men både soc och personalen här vet om det så de försöker hjälpa mig.

Morgonsol det gick bra, han sms igår kväll och erbjöd sig skotta så jag kom på jobbet. Hans traktor är hans nallebjörn, nästan barnsligt. Jag slet med ungar, mat, jobb och städ och han skotta, tom vägar som inte kördes på vintern. Lätt att tappa respekt då ? han är lite för uppåt, antagligen för att han har höjt dosen på nervsmärta medicinen. Men en högre makt var där igen, då tog att husförsäljningen mycket bättre än om han är den där andra. Jag brukar också tänka morgonsol efter jag vridit och vänt, kan det jag gör nu användas i mot mig, inte så gör jag det. Kan det användas emot mig kanske jag gör det ändå för att det är så jävla skönt ? rätt skönt att vara elak ibland, ge igen och rentav sagt använda lite härskarteknik. ?
MalmMia tänker på det du skriver att A har en annan moral, otäckt, har inte läst mig till det men tvivlar inte och även det kan ge lite tröst, dom är sjuka och kan försvara sjuka handlingar. Undra vad dom gör med sina minnen, för dom finns ju där, svek, lögner. Din text gav mig känslan att nu lyfter jag blicken igen, ska inte sugas ner i medberoende träsket. Sov gott era kämpar

Ja, jag har utvecklats. Läste genom din tråd och såg mina inlägg som bara handlade om mig. Ser det nu och vet att jag levde i ett kaos då och hade panik, längre fram ser jag att jag tar till mig det du skriver ? du blev en av dom som lärde mig att man kan gå, och gå tillbaka för att ge det en till chans. Och så kan man gå igen. Tänker mig i ditt fall finns det som du skriver så mycket fina stunder och gemensamt barn, det måste få ta tid då. Att leva med dr Jekyll och mr Hyde är nedbrytande men jag fick tack vare detta forum och professionell hjälp bli påmind att stå upp för mig själv igen och börja förstå vad gränssättning är. Jag har alltid kunna säga nej, men tydligen inte på rätt sätt. Det ska bli häftigt att lära mig. Känns som du har ett lugn nu i din text, hoppas det är så och att han vaknar upp på riktigt för er skull innan det är försent, annars vet du att du har gjort allt och lite till för att rädda en annan människa?❤

Vi är några här som backat undan från stupets kant. Det går att bestämma sig för att bli nykter då med. Testa en tid, tre månader, och se hur du mår. Mina tre månader innebar så många fördelar att jag valde att sluta. Vi gör lite olika här, men vi bor under samma tak. ? Välkommen!

till att inte kunna ta kritik. Låg självkänsla, precis som du säger Aklejan. Att inte kunna skilja på det som är personen jag och det som jag gör, mina handlingar. Prestationsångest. Viljan att alltid vara omtyckt, älskad.
Efter lite (mycke) vin har jag världens bästa självkänsla, jag är bäst på allt. Vem är jag utan vin?
Men jag behöver fortsätta vrida och vända på puzzelbiten, för att förstå var den passar.

Tack för tipset ❤️

Jag har försökt dricka mycket vatten men slarvat en del. Idag har jag druckit ganska mycket vatten och haft mindre ont i huvudet. Varit på toaletten så mycket.

Börjat kursen här på alkoholhjälpen idag och känner mig ganska motiverad nu. Kommer fortsätta ta en dag i taget men min ambition är att klara mig minst en månad och gärna tre för att verkligen se vad som förändras i kropp och själ.

Vill vill veta hur du mår. Håller med Jullan, det blir bra. Till slut. Men skjut det inte framför dig, då drar lidandet bara ut på tiden i onödan.

Kram ?