Senaste kommentarerna i forumet

Ursäkta denna lakoniska ingång, men då vi har att göra med en ofta dödlig, progressiv sjukdom. Så är det ett större omtag- vilket visar sig med tiden. Tråkigt går att ha. Om livet bygger på att se fram emot att berusa sig, då får en börja med livet. Hitta nya rutiner och kanske intressen. Träna, pyssla, baka, så frön, snickeriprojekt. En dag i taget!

Hade verkligen varit underbart ? Jag bor mitt emot en simhall, men tyvärr har de stängt nu pga Corona. Så fort de öppnar igen ska jag gå dit. De har öppet för motionssimning på fredagkvällar vet jag. I mitt tidigare liv tänkte jag alltid ”Vem fan motionssimmar en fredagkväll?” Nu tänker jag att det vore riktigt mysigt. Simma en km, basta en lång stund, och sen gå hem och somna gott ?

Jag vill inte falla ur rutinen tre promenader dagligen innan jag ens har satt rutinen liksom. Cirka 10.000 steg fördelat på tre promenader per dag borde fan kroppen klara. Till och med min skröpliga gnälliga kropp. Jag fortsätter kämpa och hoppas att den vänjer sig. Märker redan att uppförsbackarna går lite lättare flåsmässigt. Yeah!

Kram ?

Oj vilken bra meditation, den skulle nog alla göra. Såg Hemligheten på Netflix igår kväll och fick börja reflektera vad jag vill ha i mitt liv, enligt the secret så kan man få det som man vill bara man önskar tillräckligt ? Det är rätt häftigt att leva och när insikten kommer att allt hänger på en själv hur man tar det och hur man lever sitt liv, man kan inte skylla på någon annan. Och att man precis som du märker att det funkar om man tar tag i det, känslor men det är ett hårt arbete. Du har skrivit så mycket klokt och insiktsfull. Nu ska jag njuta av 4 dagars ledighet med mina söner efter 1 månads tokjobb ?

Tack för din kommentar! Den ända strategin jag har är att träna. Då brukar suget avta för ett par timmar iallafall. Idag är suget stort. Jag är inte nedstämd som igår men mitt sug är rejält. Jag känner att jag kan stå ut men det är lurigt. Har jag väl bestämt mig för att dricka så blir det så, därför försöker jag att inte ta nåt beslut utan bara låta det bero. Jag försöker påminna mig om att känslor är tillfälliga. Om en timme kanske jag känner annorlunda.

Tack snälla för alla fina svar. Det enkla är väl att ha en strategi och sen hålla sig till den som ni säger. Det har jag också tänkt ut många gånger. Problemet är väl egentligen då att jag glömmer bort att jag måste tänka på det och inte bara kan slappna av helt. Eftersom det ofta gått ett tag sen jag haft en sån där dunderfylla när jag dricker igen så tänker jag inte på det eller tänker att ikväll är det lugnt och så blir det samma sak igen. Så är fallet idag. Träffade några vänner igår, tänkte på det ändå i början av kvällen men sen träffade vi lite folk som jag inte känner så bra och så körde vi lite drickspel typ och då spårade det ut för mig igen. Minns inte sista timmarna av kvällen eller hur jag kom hem och det känns så jävla illa igen? Är inte så nära med den kompisen heller, vi har inte känt varandra så länge och då känns det typ ännu jobbigare, vet inte vad jag ska säga till henne liksom. Fy fan. Vet inte vad jag ska göra.

Jättebra insikter, och rakt på sak inställning till alkoholstopp..Läs intressanta trådar om hur andra har gjort och tänkt när dom slutade..Sen gäller det att ta en dag i taget..Ett tips kan vara att inte ha alkohol hemma..Våra hjärnor som är beroende, vill få oss att inta substansen..Kram på dig..???

Nu har jag bestämt mig för att DDT får vara nog. Min sambo dricker varje fredag och lördag och så fort det är lediga dagar. Han dricker tills han däckar. När han däckat ligger han och skriker och stönar i sömnen och ibland lägger han sig på golvet och kravlar och håller på. Är så trött på detta, går med ständig ånger, oro och hjärtklappningar.
Vi har varit tillsamman till och från i 4 år, nu är det andra gången vi är sambos. Förra gången dracks öl varje dag och blev ofta berusad. Denna gången skärpte han sig först och drack inte så mycket, men nu sen i somras har det eskalerat det dricks vin, i mängder tills han däckar. Jag dricker inte längre, känns så osmakligt när jag ser honom.
Har pratat med honom om detta och det blir väl bättre en kväll eller två sen är vi där igen. Har video filmat honom och visst honom och han bara skrattar åt det och säger att han sover.
Hur ska jag säga det till honom att jag flyttar till mina föräldrar tills jag får en lägenhet? Har också en tioårig dotter som inte ska behöva se detta. Jag orkar inte att det kommer bli massa bråk, vet att det kommer bli det. Han kommer känna sig lurad och sviken, har ju lovat att det är vi osv.
När är rätt tillfälle? Min dotter är hemma hela tiden, har kommit på att hon vakar över mig, vill aldrig göra nått.
Snälla nån hjälp mig?

Dagarna går. Sitter i karantän igen. Väntar på svar från coronatest. Är inte sjuk och tror inte jag har det, men är tvungen då jag jobbat med en smittbärare. Känner mig rätt uttråkad, men nykter uttråkad då. Har egentligen inget sug efter a och tankarna håller sig i chack. Jag fortsätter mina nyktra dagar och inser att livet bjuder på både ris o ros. Jag behöver inte sätta någon guldkant eller förvränga, förtränga eller ändra tillvaron. Jag accepterar tråkigheten idag. Jag är nykter. Kram

Det låter som att du är stabil och det känns som att det skulle kunna fungera för dig. Jag har ju valt en annan väg, men jag förstår varför du väljer det här.

Varför jag tror att det kommer att fungera är för att du verkar ha en väl genomtänkt plan. Om man som problemdrickare håller upp ett tag och sedan börjar igen med endast målsättning att man ska dricka mer kontrollerat så kommer det med stor sannolikhet att spåra ur förr eller senare. Det hände för mig när jag höll upp en månad i November förra året. :o

Men har man bara en genomtänkt plan att förhålla sig till tror jag att det kan bli bra. Det jag tänker att du borde sätta upp är riktlinjer för om du skulle få svårigheter att hålla dig till planen. T.ex

Scenario: Det blir en tillställning en fredag någonstans. Du tillåter dig att dricka en del. På kvällen tar en vän fram en vinbox och bjuder och det blir ett eller annat glas mer än det borde ha blivit. Du vaknar på lördag men ångest och tanken "Måste till systemet idag". Din frontallob resonerar att du ska ha 14 vita dagar enligt plan, men en annan röst inom dig säger "Bara denna gången för att döva ångesten".

Har du funderat på vad du skulle göra om en inre röst begär först väldigt små oskyldig avvikelser till din plan? Det kan ju vara bra att ha ett system att sätta in om det händer.

Jag funder själv mycket på det. Hur hindrar jag mig själv från att få ett återfall? Jag vet ju att om jag skulle få det så är det ju inte för att jag tänker logiskt just då. Därför känner jag att jag behöver försöka tänka logiskt i förväg så att jag har en plan att sätta i verket vid behov. Är dock inte så enkelt.

Som sagt. Jag tror på dig och kanske låter min text negativ, men det var inte så det var tänkt. Jag menar bara att det kan vara bra att förbereda dig på olika scenarion som skulle kunna inträffa och ha en plan för vad du gör då.

Grattis till dina många dagar utan alkohol. Jag ser fram emot att dölja dig fortsatt, som du eskalerade mina problem efter 50 men när jag ser tillbaka har jag i många år ändå haft ett riskbeteende, ibland mer tydligt, ibland mindre. Har tex haft perioder när jag tränat 6 dagar/vecka, då har jag inte druckit alls. Men ändå har jag ramlat tillbaka i att periodvis dricka mer.
Det låter som en mkt bra strategi och jag håller verkligen på dig! Kram ?

Det kan ju vara någon typ av träningsvärk. Jag har haft sådana myrkrypningar på natten många gånger när jag har gjort mycket monotona rörelser under dagen. Du har ju haft samma problem när du cyklat mycket. Det optimala hade kanske varit om du typ promenerade varannan dag och tex simmade däremellan. Men nu är väl alla simhallar stängda... och havet är för kallt...

Jaja, aldrig fel att ta blodprov oavsett.

Hoppas det löser sig❤️ Kram

Kikar runt och läser trådar från fler i "2021-gänget", har inte orkat läsa så många än, men man kan väl ta en i taget precis som en dag i taget?
Vi är på samma dag och det gör mig glad att det går bra för dig och att du hittat några strategier redan för att hålla dig nykter.

Hejja dig, imorgon firar vi en vecka!

Vet att jag dricker för mycket, men behöver hitta motivationen att verkligen sluta. Har barn som jag inte vill ska bli lidande av mitt beteende. Vet aldrig när jag börjar dricka om det ska bli för mycket. Men oftare och oftare blir det mer än jag tänkt med minnesluckor som följd. Jag tror inte jag är kapabel att "dricka måttligt", utan måste nog upphöra helt.

Har senaste dagarna funderat på vad jag ska göra/kan göra/borde göra osv och övervägt olika alternativ samt fortsatt grotta i varför jag har ett så starkt sug på alkohol kopplat till hemmet. Jag gräver vidare inom mig själv lite som om jag söker en hemlig kod eller något. Det är ju ett kemiskt beroende som uppstår till alkoholen, där min hjärna är så pass invand att den ser alkohol som en lika nödvändig del av livet så som sömn, näring, toabesök osv. Det beroende har jag respekt för, samtidigt som jag tycker det ändå är märkligt att det är så starkt kopplat till hemmet.

Som exempel; under förra året hade jag stora träningsevenemang och tillställningar, på perfekta klockslag på kvällen efter jobbet osv. Vilket borde vara alldeles lysande, få träna, få endorfiner, umgås med folk osv och det borde blocka alkoholsuget. Sedan likväl står jag på bolaget 2 minuter innan stängning, andas ut över att "precis ha hunnit dit" och sedan åker hem och avslutar min kväll i total dimma. Det sjuka är att med min tolerans, så hinner jag ju knappt gå in i dimman förrän precis innan läggdags en sådan gång, så "belöningen" typ nästan uteblir. För mig som är en logisk person och som gillar att förhålla mig till fakta, så blir det så märkligt. Verkligen en "wtf are you doing?"-grej.

Jag har kollat runt lite och funderar över vilken typ av hjälp jag ska försöka ta till. Jag har hela tiden en känsla av att det inte behövs så mycket. Jag kanske bara behöver ha en till medspelare i min laguppställning? När jag gick 12-stegsprogrammet så var det ju mycket det som hela programmet handlade om. Att man stod som ett lag, tillsammans. Kanske därav jag föll tillbaka i klorna på A, när jag sedan efter några helnyktra år upptäckte att jag var ensam på spelplanen igen. Kanske är det det som allt handlar om, att jag aldrig får se till att hamna ensam mot A-laget igen?

Jag känner dock inte för att börja om och genomföra en sådan 12-stegsomgång till. Mest bara för att det kommer att kännas repetitivt på ett sätt, även om det blir nya människor, men också för att det slog rätt hårt mot mitt jobb sist. Jag har heller ingen lust att dra igång något med arbetsgivaren igen. Det blev sådant hejhallåblås där sist med ökad närvarokontroll och massa annat som jag inte gillade alls. Typ känslan av att hela tiden vara misstänkt fast man är oskyldig. Den typen av kontroll fungerar otroligt dåligt på min personlighet och sänker mig snarare. Jag behöver uppföljning på ett annat, mer empatiskt, stöttande sätt.

Det är nästan så jag känner att det jag skulle vilja ha är en "personlig tränare" för nykterhet. Jag har hjälpt andra människor ändra sina liv till det bättre genom åren, nu skulle jag vilja ha det stödet från någon. Drömmen vore en slags terapeut som också kunde skriva ut medicin, för just nu så är jag villig att testa lite allt möjligt bara för att få mer hjälp första veckorna/månaden. Jag fortsätter att kika runt lite.

Jag har i varje fall lyssnat på självhypnos ett par svängar, men tyckte att det blev lite för generellt. Har också kontaktat ett företag som jobbar med hypnos, men vet inte om jag fick så proffsigt intryck direkt. Kändes mer som något mumbojumbo. Ska nog ringa till en alkoholklinik och bara prata lite med dem, men jag skulle typ vilja få bestämma ett upplägg själv, där jag bestämmer vad som ska göras - men får hjälpen/stöttningen.

Fortsättning följer, jag ger inte upp, men insikten är glasklar. Det räcker inte att jag skriver här på forumet att "nu får det vara nog", jag måste tydligare bryta rutinerna med A och kopplingen till "ensamhet hemma".

... en sån där gammal, som legat i vatten och är alldeles grå. Så ser alkohol ut när man lägger den över livet.
När man lyfter på den vaknar känslor, tankar, du vet ju.
Att vara ledsen är inte farligt, ofta medicinera vi ”på förhand” med a, för att vi är rädda för vad som kommer: men som en klok terapeut sa till mig en gång: Det värsta har redan hänt.
Nu är nu. Ta dagen i små tuggor. Kram!

Vi hade det på förra huset..Låter smart att investera i miljö vänliga bolag ?..Jag har skaffat en varmvattenberedare så behöver inte elda för det..Skönt sommartid framförallt..Jag gillar det enkla?, inte en massa finesser som bara krånglar. Det är som med det mesta..Går det lätt, så är det rätt. ?

Glad för din skull, du verkar verkligen ha funnit din väg framåt.

Nu har jag uppnått 120 vita dagar sedan jag började skriva här denna gång, och det är dags att formulera en mer långsiktig strategi.

En av de viktigaste anledningarna just nu för att hålla mig nykter är att orka förändring. Att ta rätt steg och bra beslut inför resten av mitt liv. Jag tror att jag har hittat mitt nya hem, vågar inte jinxa men om allt klaffar kan jag behålla närheten till mitt hav. Det krävs dock att jag håller lite i slantarna på andra plan och att mitt företag överlever krisen. Detta kräver fokus, styrka och nykterhet.

Bort med:
- självmedicineringsdricka, välj istället att andas och promenera
- prestationsdricka, välj istället att sänka kraven eller skit i att göra det
- avkopplingsdricka, välj istället att handarbeta eller maratonkolla på serier
- belöningsdricka, välj istället godis och vila
- slentriandricka, välj istället alkoholfri öl när det där glaset känns bra att ha som snuttefilt.

Med detta sagt och skrivet så väljer jag trots allt från och med nu att tillåta mig att dricka alkohol som ett medvetet val vid särskilda tillfällen.
Jag är högst medveten om farorna, jag kommer aldrig att kunna dricka "normalt".
Därför ska varje dryckesdag följas av minst 14 vita dagar, och en ärlig logg ska skrivas för att bibehålla kontroll.

Varför väljer jag då denna krångliga väg framför absolut nolltolerans?
Därför att jag fram till 50 års ålder hade en okomplicerad relation till alkohol, och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte uppskattat det sociala drickandet väldigt mycket fram tills dess. Det var självmedicinering som ledde mig in i missbruk. Jag är inte redo att ge upp alkoholen förrän jag verkligen måste. Det vore självbedrägeri att låtsa något annat. Jag hade förr eller senare tagit det där glaset även om det var förbjudet, och genom att försöka kontrollera missbruket istället för drickandet så tror jag att det totalt sett kommer att bli färre dryckesdagar i resten av mitt liv.

Jag är ödmjuk inför att jag kan ha fel. Jag tror inte att denna väg är att rekommendera för någon annan. Men jag känner att jag måste testa den. Vid minsta tecken på urspårning ska beslutet omvärderas.
Jag ska aldrig hamna där jag var igen.
Och idag är jag frivilligt och tacksamt nykter utan någon som helst lust att dricka.

Jag har ju haft urusla järndepåer tidigare, som nog orsakade myrkrypningarna som jag sökte för då. Men jag tror att järndepåerna är bra nu eftersom jag lämnade blod tidigare i höstas och de brukar skicka sms om ferritin är för lågt och be mig äta mer järntabletter. Jag får alltid två kartor med järntabletter med mig hem.

Men att tro något är kasst, det är bättre att veta. Om inte myrkrypningarna blivit bättre innan måndag så ringer jag VC och ber att få lämna blodprov. Jag ska be att få tala med en läkare först förresten så att jag kan få ta blodprov som visar på järn, b-vitamin, magnesium, kalium och även det där provet som visar leverstatus, det som jag fick förhöjt på för några år sedan men som aldrig följdes upp.

Om myrkrypningarna beror på att benen blir ansträngda pga mina promenader så borde det ge med sig inom några dagar. Tänker jag. Hoppas jag. Jag har inte träningsvärk, mer lite molande värk vid stillasittande/liggande. En värk som lättar när jag växelvis spänner och slappar av i musklerna.

Kram ?

Viljan att bli nykter kommer såklart från mig själv, primärt, det är bara det att den räcker inte till. I sådana fall hade jag bestämt mig för att vara spiknykter och sedan bara varit det rakt av. Beroendet är så pass kraftigt att jag förmår inte att komma ur det med enbart viljestyrka. Därav försöker jag hitta fler verktyg till verktygslådan.

Ponera att du har en fotbollsmatch. På andra sidan står det 11st spelare i A-laget (göteborgshumor). På min sida står jag själv. Hur duktig jag än är på att spela och hur mycket jag än vill vinna matchen, kvittar om jag hela tiden blir utspelad. Därav vill jag hitta fler verktyg, få till "min" laguppställning så jag inte bara kan ge A-laget en match - utan sopa mattan med dem.

Jag hade hoppats att rädslan för att förlora kärleken skulle kunna vara det där avgörande. När min hjärna säger "NEJ du VILL inte dricka idag" och andra delen säger "Du måste dricka idag, du behöver det", så hade jag hoppats på att konsekvensanalysen kopplat till kärleken hade varit det som hade puttat över beslutet till nykterhet.

Om du är luttrad av relationer, så är jag inte det. Jag har varit ensam/singel i 42 av 43 år. Därför är detta större än någonsin innan för min del. Jag är på ett sätt mer rädd för ensamhet än för cancer, mer rädd för att förlora denna chans till kärlek, än att förlora jobbet/bli svårt sjuk/eller vad som, som alkoholen orsakar. Det här är inget jag förväntar mig att någon annan av er ska förstå. Möjligen den/dem av er som har varit utan kärlek i över 40 år kanske kan relatera.

Nykterheten vill jag såklart ha för min egen skull, men hävstången upp ur och bort från alkoholen är den jag söker just nu. Uppenbarligen räcker det inte att jag skriver "hej ska vara nykter i 30 dagar" här på detta forum.

Skam den som ger sig och slutar kämpa. Det kommer inte hända i mitt fall iaf. :)

som heter "Mitt nyårsträd", gjorde den förra året också. Väldigt bra och givande! Gjorde den två gånger eftersom jag fortfarande behöver träna på att veta vad jag själv känner och tycker. Kunde inte hålla samma takt som terapeuten men det funkar att göra den två gånger istället. Nästa år kanske jag hänger med? Lite från meditationen:
Guldkorn under året: alla härliga stunder i naturen, alla fina stunder med barnen, alla fina stunder och samtal med vänner (alla vänner har man ju inte kunnat träffa personligt detta Corona år). Årets favorit stund: en kväll i augusti när jag och en bästis var vid en sjö, åt kvällsmat, pratade, skrattade, badade och solnedgången var exceptionell. Har det på foto, njuter och minns.
Hur känns mina nära relationer: nära, fina och balanserade.
Finns det något som skaver som jag behöver åtgärda: jag behöver hitta ett bra och lagom sätt att vara i förhållande till mina barn som har flyttat hemifrån. Har under året tänkt mycket på "hur ofta är lagom att höra av sig, varför är det nästan bara jag som ringer, allt verkar bra men undrans om det verkligen är det, missar jag något viktigt" och många andra funderingar ? Hjälp vad ovant det är att, som mamma, inte ha full koll. Att inte se sina barn varje dag, att inte alltid vara den som dom vänder sig till mm. Dom kan nämna saker i förbifarten, beslut är fattade utan min inblandning. "HJÄLP vad händer" har jag känt flera gånger under året. För mig som medberoende blir det nog mycket mer: kontrollförlust, oro modell högre än normalt, oro trots att inget dåligt har hänt mm. Detta behöver jag komma tillrätta med. Märker att flera som jag känner tycker det är ganska skönt när barnen flyttar ut och en ny fas börjar. Jag tycker kontrollförlusten är väldigt jobbigt. Jag kan till och med ha en känsla av att relationen typ håller på att försvinna ?Och det gör den ju inte, den bara förändras på ett helt normalt sätt. Bjöd in alla till uppesittarkväll. En av sönerna svarade: "Jag och flickvännen kommer om du är ensam annars är vi med vänner den kvällen". Så ska dom inte behöva känna, detta är något jag behöver komma tillrätta med. Vill inte dom ska känna ansvar för mig, vill att dom ska flyga fritt. Jag har ett eget liv, dags att börja sätta det först på rätt sätt. Inte ha det som reserv om inte mina barn är tillgängliga.
En sak är dock SKÖNT: att inte behöva laga mat till en hel armé ?

Anmäl omedelbart till socilförvaltningen, en sk orosanmälan. Då finns möjlighet att inleda en utredning enligt LVM tvångsvård och då kan man med tvång få honom till läkare om han motsätter sig detta. Ha jobbat många år med detta och den beskrivning du gör kan vara grund för att omedelbart omhändertagande.

Möjligheterna för din man finns alltid att samtycka till frivillig vård och därmed slippa tvånget. Förefaller vara behov av att imedelbart komma på läkarundersökning. Alltså en orosanmälan snarast möjiigt helst idag är min åsikt. Det handlar om att rädda liv.

Blir så glad över respons och kommentarer, ingen nämnd och ingen glömd.
Tack alla på forumet som skriver, läser, reflekterar, håller med, säger emot och kämpar tillsammans för ett värdigt liv <3

Tack för påhälsningen ? usch läser att du har det supertufft just nu ?!! Så ledsen att höra!! Förstår att du har mycket runt dig o mycket som ”löser sig” (för stunden) med lite vin. Både du o jag vet att det är en högst tillfällig o högst dålig lösning på problemet - även om det känns så för stunden. Jag hoppas o tror att du får styrka att ta tag i att inte dricka - vi vet båda att man mår så mycket bättre utan giftet! Haka på mig vet ja!! Jag är inne i en stark period just nu!! Kan inte heller dricka då jag efter en mega tuff höst med alldeles för mycket jobb kände av flimret igen i hjärtat vilket slutade med ett besök på sjukhuset o rekommendation av tabletter för det. OCH det fina i kråksången är att man inte kan dricka på dom ?? eller ja kan o kan men där har jag en stark sida av mig skulle aldrig kombinera tabletter o vin! Bra så ?? tänker köra vitt ett bra tag nu har förstått att stress o sen avkoppling av den över helgen med vin kan utlösa en sån attack o den vill jag helst vara utan! Kommer ganska surt efter så inte värt det! Peppar dig gärna för just nu är jag megastark o känner alla bra sidor av att inte dricka (du vet dit man kommer efter några veckor ? då man känner att kroppen vaknar livet leker man orkar så mycket mer hjärnan är klar! Ja du o jag vet allt det där men som sagt kramar om o vi kan peppa varandra?? ? vill så gärna att du ska få må bra igen!! Skickar massa styrkekramar o visst hoppar du på mitt tåg så vi får må bra nu under 2021 som ska bli ett toppenår för oss!! Nu kämpar vi ❤️ heja heja oss ??!!